RFHL Uppsala län

När jag läser ditt inlägg Mattias
golden slot

Ja du skrev en gång Agneta att vid utsättning så är de fysiska symptomen värst för de psykiska kunde man sätta sig över menade du. Blev faktiskt lite lack när du skrev så men jag förstod då att då har du aldrig upplevt ordentlig ångest för att sätta sig över den låter sig då inte göras så lätt. Börjar du få synfältsinskränkningar? Övergående eller pemanenta? Migrän? Ett omgående återbesök hos din neurolog är nog på sin plats speciellt om jag minns rätt så hade väl både du och din mamma något problem med blodkärlen just i hjärnan eller? Just den typ problem med synen ser man ju ofta vid migrän då just blodkärlen "svullnar upp". Jag är av den bestämda meningen att visst SSRI ställt till det för många av oss MEN vi måste vara väldigt försiktiga med att associera allt som händer med våra mediciner. För dels kan det då bli svårt att bli trodd men man kan faktiskt också missa att man kan bli sjuk av andra orsaker. Å andra sidan så är det min eget stora problem med SSRI just det att de faktiskt i en del fall ger många biverkningar (som mitt eget) och det är ingen i professionen som har koll på läget, så det är svårt att veta vad som är vad.

Men Patrik och Mattia! Detta låter ju förskräckligt. När jag läser ditt inlägg Mattias, inser jag att jag aldrig haft en aning om vad verklig ångest är, har nog aldrig haft det förutom oron och rädslan för vad SSRI-utsättningen gör med min kropp som nu är ordentligt förstörd. Börjar få ordentliga synproblem och märkliga synfältsinskränkningar nu också. Patriks läkare verkar inte ha en aninga heller. Att säga så till en patient är oförlåtligt. Men tyvärr är det så vi med medicinproblem blir behandlade i vården.

Dessa människor vet helt enkelt inte vad ångest är, kanske tror dom att det är samma sak som att man på söndagen får "ångest" av att man skall arbeta nästa morgon. Ha, ha, ha, nej ÅNGEST är ju nån sorts blockering i hjärnan som kan utlösa så kraftiga atacker så att man vill dö här och nu, fick själv en sån ångestatack mitt ute i skogen förra sommaren, fick springa till bilen och åka direkt till akuten för jag ville absolut dö just då, så hur f*n skulle jag göra då 5km från närmsta bebyggelse, tamej i kragen och tänka att det här är nog inget farligt, enligt mej var det så pass farligt att jag förmodligen hade skutit mej i huvudet om jag haft tillgång till pistol eller annat vapen.

Vet inte riktigt vad jag mer kan säga annat att det är VI som sitter inne med erfarenheterna eftersom det är VI som upplever dem.

Fick idag av en läkare veta att inte bara min ångest utan all ångest bara är ett sätt att fly från verkligheten och för att må bättre måste man i princip bara ta sig i kragen. Jisses säger jag bara jag mår mega dåligt sen 7 år med Cirpamil och utsättande av den och bilolycka på det inte tusan blir det bättre av att höra att min ångest bara är ett sätt för mig att fly verkligheten,. Hur mycket mer pallar man?