RFHL Uppsala län • Besvara

Visa obesvarade inlägg | Visa aktiva trådar

Forumindex » Fora för erfarenheter, kunskaper och diskussion » Antidepressiva medel, biverkningar och att sluta

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]

Utsättning av Paroxetin - Hjälp, jag orkar inte mer!

Moderatorer: Agneta, staffan

Besvara

Användarnamn:

Ämne:

Meddelandetext:
Skriv ditt meddelande här, det får inte bestå av fler än 60000 tecken.

Smilies

Textstorlek:
	Textfärg
[quote="Gäst"]Jag har ätit paroxtin i mer än 10 år och försöker nu (efter flera misslyckade försök) att sluta succesivt. Jag började med medicinen eftersom jag har socialfobi. Jag har aldrig haft psykiska symptom tidigare som inte varit förknippade med sociala situationer - förrän när jag försökte sluta med medicinen. Jag känner mig väldigt besviken på vården som så lättvindigt skriver ut denna medicin utan att berätta om riskerna. Jag fick höra att det fanns inget farligt med att börja med dessa tabletter. Det lät nästan som det var frågan om ett kosttillskott som redan var naturligt för kroppen och som inte hade några som helst biverkningar. Jag är också besviken på den dåliga kunskapen som finns hos vården om tex utsättningssymtomen av denna medicin. Jag kände mig väldigt utlämnad i mina försök att sluta med medicin. Vid mitt första försök att sluta med medicinen tog jag kontakt med en läkare eftersom jag fick sådan frukansvärda besvär. Det var symptom som jag aldrig hade varit med om tidigare och jag var skräckslagen. Jag fick hjärtklappning, yrsel, oro mmm .. Men jag fick väl bara samma beskrivning av medicinen som jag fått innan. Att den är totalt ofarlig, bara ett naturligt ämne som kroppen redan producerar och att medicin går ur kroppen väldigt fort så de biverkningar som jag kände hade inte med medicinen att göra utan bara det att min kropp inte hade förmågan att producera tillräckligt av den här substansen själv och att jag nog behövde medicinen för att må bra. Att jag idag hittade olika forum på internet som beskriver dessa utsättningssymtom känns jättebra. Det känns bra att veta att det inte är mig det är fel på utan att det faktiskt är medicinen som ställer till det. Det bygger upp mitt mentala försvar och stärker mig iden här processen att veta vilka symptomen vid utfasning kan vara och hur länge de kan hålla i sig. För det är ett riktigt helvete att sluta med medicen. Jag har nu efter utfasning slutat helt för två veckor sedan men symptomen fortsätter både fysiska men det värsta är oron som jag går runt med i kroppen. Jag vaknar tidigt på morgonen och sen håller det på hela dan, med att hjärtat slår fort och jag känner oro och rastlöshet i kroppen utan orsak. Men jag är fast besluten på att gå igenom det här. Det skulle vara så skönt att veta att se ljuset i tunneln. Jag skulle vara hemskt tacksam om någon som har gått igenom det här kan berätta hur länge det höll på och att biverkningarna försvinner.[/quote]

Alternativ:

BBCode är PÅ

[img] är PÅ

[flash] är AV

[url] är PÅ

Smilies är PÅ

	Inaktivera BBCode
	Inaktivera smilies
	Inaktivera automatisk länkning av URL:er

Fråga

Skriv ner årtalet fjortonhundraåttiotvå i siffror.:
Den här frågan är till för att förebygga automatiska registreringar.

Trådhistorik - Utsättning av Paroxetin - Hjälp, jag orkar inte mer!

Författare

Meddelande

gavegi

Inläggsrubrik:

Re: Utsättning av Paroxetin - Hjälp, jag orkar inte mer!

cenforceCenforce 100Cenforce 200Fildena 100Vidalista20fildenavidalistageneric plii Cenforce 200cenforcecenforce 100 mgcenforce 50 mgcenforce 150 mgcenforce 200 mgKamagrakamagra 100 mgkamagra 50 mgkamagra oral jellyVidalistavidalista 40 mgvidalista 60 mgvidalista 80 mgFildenafildena 100 mgfildena 50 mgfildena super activecenforcecenforce 100 mgcenforce 50 mgcenforce 150 mgcenforce 200 mgKamagrakamagra 100 mgkamagra 50 mgkamagra oral jellyVidalistavidalista 40 mgvidalista 60 mgvidalista 80 mgFildenafildena 100 mgfildena 50 mgfildena super activekala bhodida Hathi pill vilitra 40 mgsuper p forcecenforceCenforce 100Cenforce 200Fildena 100Vidalista20fildenavidalistageneric plii Cenforce 200cenforcecenforce 100 mgcenforce 50 mgcenforce 150 mgcenforce 200 mgKamagrakamagra 100 mgkamagra 50 mgkamagra oral jellyVidalistavidalista 40 mgvidalista 60 mgvidalista 80 mgFildenafildena 100 mgfildena 50 mgfildena super activecenforcecenforce 100 mgcenforce 50 mgcenforce 150 mgcenforce 200 mgKamagrakamagra 100 mgkamagra 50 mgkamagra oral jellyVidalistavidalista 40 mgvidalista 60 mgvidalista 80 mgFildenafildena 100 mgfildena 50 mgfildena super activekala bhodida Hathi pill vilitra 40 mgsuper p force

Postat: mån 13 jun 2022, 13:31

porin

Inläggsrubrik:

Re: Utsättning av Paroxetin - Hjälp, jag orkar inte mer!

Postat: mån 23 maj 2022, 11:08

yepic

Inläggsrubrik:

Re: Utsättning av Paroxetin - Hjälp, jag orkar inte mer!

Postat: ons 11 maj 2022, 10:54

Linda9264

Inläggsrubrik:

Re: Utsättning av Paroxetin - Hjälp, jag orkar inte mer!

Köpa Paroxetin - https://qualitypillsprovider.com Jag har mottagit beställningеn och den kom i tid och pillerna fungerar jättebra.

Postat: fre 09 okt 2020, 14:48

marlosfe

Inläggsrubrik:

Re: Utsättning av Paroxetin - Hjälp, jag orkar inte mer!

Hej! Jag beställer droger på http://medicineronline.net/ ibland. Glad att hjälpa till.

Postat: mån 12 mar 2018, 10:26

Gäst

Inläggsrubrik:

Re:

Kerstin B skrev:

Hej!
Du har slutat alldeles för snabbt.
Du skall trappa minst ett halvår helst längre. det som står i fass stämmer inte alls. Trappar man för fort kan man få problem betydligt längre än vad som står där.
Ring Staffan på RFHL för att få råd, du kanske måste börja ta lite av medecinen igen och sedan trappa långsammare.
Seroxsat finns kanske i flytande form och då kan du ta bort
väldigt lite i taget.
Jag har själv tidigare gjort ett misslyckat försök med att sluta med Remeron trappad ner under två månader, och fick hemsk ångest yrsel illamånde. Efter sex veckor stod jag inte ut länger utan börja om med Remeronen.
Denna gång har jag trappat i tre år och är nu nästan nere på noll.
Det är kanske exstemt att trappa så länge men hälder det än
eländet jag upplevde vid mitt första försök.
Jag mår numera bra.
Jag har trappat ner paroxetin andra gången och kan inte ta den mer för jag mår inte bra av den..så jag kan inte gå tillbaka till den dos jag hade innan jag sluta..men nu har jag utsättningssymtom ist..vafan ska jag göra!

Nu skall man också komma i håg att vi är olika och alla behöver inte
få samma elände som jag haft.
MVH/ Kerstin

Postat: mån 15 jul 2013, 14:28

Gäst

Inläggsrubrik:

Re:

Agneta skrev:

Detta är på väg att gå fullständigt åt h-e, rent ut sagt! Jag känner igen tecknen, de hysteriska skratten och gråten och yrseln. Kan bara råda dig till att omdedelbart sätta in medicinen igen, annars kommer du inte att kunna stå på benen om en vecka och i värsta fall inte på mycket länge därefter. Att ge ett nedtrappningsschema som det du fick av din psykiater borde vara straffbart. Visst finns det folk med mycket milda reaktioner som mår bra igen efter några veckor men det finns lika många som inte ens är bra efter tre år och varför riskera något dylikt? man kan bli mycket, mycket sjuk och det inskränker sig inte till yrsel och ångest utan också neurologiska skador, endokrina rubbningar, rejäla skador på hud och slemhinnor, lungor mm mm.

Ta din medicin igen innan det blir för sent - går utsättningsproblemen för långt med SSRI kan nämligen det paradoxala inträffa att det inte går att sätta in det igen utan att man får ännu värre problem. Backa tillbaka omedelbart och till så hög dos att alla problem försvinner, och gör sedan en mycket, mycket långsam nedtrappning, HÖGST tio procent av dosen ska tas bort i varje steg för den som får besvär av utsättningen och dosreduktioner ska aldrig göras med tätare intervall än en månad eftersom vissa reaktioner kan dyka upp veckor efter sänkning. Det finns heller inga mallar som fungerar för alla, vissa kan trappa i större steg och oftare, andra kan inte ta bort mer än högst ett milligram per månad.

Postat: sön 30 jun 2013, 18:27

Gäst

Inläggsrubrik:

Re: Utsättning av Paroxetin - Hjälp, jag orkar inte mer!

Jag trappade ner paroxetinet 20-10mg i feb och i april slutade jag röka då kom utsättningssymtomet vet ej riktigt om d var d? Men kunde inte sova på 1.5 vecka så jag höjde do msen igen...började må ännu sämre:(nu 1.5 mån efter börjar jag väl må lite bättre...så nu funderar jag på att göra ett nytt försök...blir frustrerad över tanken..men jag känner att jag måste--
ngn som kan stötta?

Postat: tis 18 jun 2013, 14:49

annapanna

Inläggsrubrik:

Re: Utsättning av Paroxetin - Hjälp, jag orkar inte mer!

Jag har trappat ner paroxetinet nu men en kvarts tablett i tre veckors tid. Jag är nere på en ynka 5 mg nu vilket motsvarar en kvarts tablett. Har ätit medicin i fem år och mår faktiskt bättre än någonsin. Jag mår visserligen illa och är konstigt hungrig-sugen på salt mat men annars så känner jag mig levande, som att jag nu har tillgång till de känslor som har legat inlåsta i en kista i fem år. Trots att medicinen har hjälpt mig till en stor del så har den också triggat min bipolära sjukdom som jag har blivit diagnosticerad med för två månader sedan. Jag har öst på som aldrig förut, gjort en massa grejer, pluggat, jobbat och emellertid varit totalt utslagen emellanåt. Medicinen har på ett sätt gjort att jag i mitt förhållande till min sambo har kunnat agera totalt känslokallt och hämningslöst - det finns mycket som överhuvudtaget inte har spelat någon roll. Vem bryr sig? Det har den allmänna inställningen varit. Jag funderar nu på att försöka vara utan medicin ett tag trots att det var tänkt att jag skulle fasa ut denna för att istället byta till Voxra. Jag känner mig bara så levande att jag inte längre vet om jag vill låsa in mina känslor något mer. Man är den man är med och utan allt man ibland har och inte har.

Postat: tor 09 feb 2012, 00:06

Gäst

Inläggsrubrik:

Re: Utsättning av Paroxetin - Hjälp, jag orkar inte mer!

Jag har ätit paroxtin i mer än 10 år och försöker nu (efter flera misslyckade försök) att sluta succesivt. Jag började med medicinen eftersom jag har socialfobi. Jag har aldrig haft psykiska symptom tidigare som inte varit förknippade med sociala situationer - förrän när jag försökte sluta med medicinen.

Jag känner mig väldigt besviken på vården som så lättvindigt skriver ut denna medicin utan att berätta om riskerna. Jag fick höra att det fanns inget farligt med att börja med dessa tabletter. Det lät nästan som det var frågan om ett kosttillskott som redan var naturligt för kroppen och som inte hade några som helst biverkningar. Jag är också besviken på den dåliga kunskapen som finns hos vården om tex utsättningssymtomen av denna medicin.

Jag kände mig väldigt utlämnad i mina försök att sluta med medicin. Vid mitt första försök att sluta med medicinen tog jag kontakt med en läkare eftersom jag fick sådan frukansvärda besvär. Det var symptom som jag aldrig hade varit med om tidigare och jag var skräckslagen. Jag fick hjärtklappning, yrsel, oro mmm .. Men jag fick väl bara samma beskrivning av medicinen som jag fått innan. Att den är totalt ofarlig, bara ett naturligt ämne som kroppen redan producerar och att medicin går ur kroppen väldigt fort så de biverkningar som jag kände hade inte med medicinen att göra utan bara det att min kropp inte hade förmågan att producera tillräckligt av den här substansen själv och att jag nog behövde medicinen för att må bra.

Att jag idag hittade olika forum på internet som beskriver dessa utsättningssymtom känns jättebra. Det känns bra att veta att det inte är mig det är fel på utan att det faktiskt är medicinen som ställer till det. Det bygger upp mitt mentala försvar och stärker mig iden här processen att veta vilka symptomen vid utfasning kan vara och hur länge de kan hålla i sig.

För det är ett riktigt helvete att sluta med medicen. Jag har nu efter utfasning slutat helt för två veckor sedan men symptomen fortsätter både fysiska men det värsta är oron som jag går runt med i kroppen. Jag vaknar tidigt på morgonen och sen håller det på hela dan, med att hjärtat slår fort och jag känner oro och rastlöshet i kroppen utan orsak. Men jag är fast besluten på att gå igenom det här. Det skulle vara så skönt att veta att se ljuset i tunneln. Jag skulle vara hemskt tacksam om någon som har gått igenom det här kan berätta hur länge det höll på och att biverkningarna försvinner.

Postat: mån 09 maj 2011, 07:30

Mixter

Inläggsrubrik:

Du har tur, är så glad för din skull! Fokusera på livet och se framåt. Varna andra för att börja med djävulspillrena. Må väl... önskar Mixter

Postat: tor 12 nov 2009, 15:25

Gäst

Inläggsrubrik:

Hej, det var jag som skrev som anonym ovan också. Har nu varit utan i en månad och mår toppen... yrseln har försvunnit och depressionen jag tog tabletterna för är borta!

Postat: tis 27 okt 2009, 19:54

Mixter

Inläggsrubrik:

Håller med "trött".

Tyvärr är det så, men jag är nog lite mer positiv eftersom jag mår bättre nu och trappar ner, men fortfarande har jag problem.

Kräkmedel yes.

Postat: ons 07 okt 2009, 08:54

trött

Inläggsrubrik:

Vad fan tror du när man fått hela livet förstört av detta kräkmedel. Ska man vara glad när man har gått runt med svåra fysiska symptom i flera års tid som gjort att man inte kunnat leva normalt? Kanske aldrig mer blir den man var innan?

Jag tror inte vissa kan förstå vilket helvete det innebär med konstant ångest och panik 24/7

Sådant du pratar om, förhållande, sexlust är inte att tänka på när man drabbats riktigt hårt, då lever man som ett djur fullt upp med att överleva!

Ska du hitta solskens historier får du nog söka vidare!

Postat: tis 06 okt 2009, 22:48

Miamarie

Inläggsrubrik:

Herregud, vad många här låter negativa. Jag trodde detta var ett forum där man stöttade varandra. Klart vi inte ska ljuga om de biverkningar vi råkar ut för men....... Med en positiv syn och empati mot varandra tror jag vi hjälper bättre. Jag trappar också ner, mår för tillfället skit, med ångest och tårar. En vecka efter en ny sänkning lättar det för mig, jag blir ungefär som vanligt igen (hur det nu var?

Men jag kan skratta för att jag är lycklig och gråta för att jag är olycklig igen. Min sexlust påverkas inte .... den är på topp hela tiden men det kan ju bero på den man har sitt sexliv tillsammans med.
Jag är ensamstående till en 12-åring, deltidarbetande med skitlön, undersköterska i hemvården. Jag har min särbo 34 mil bort så han kan bara vara ett stöd via mobil. Jag har märkt att det hjälper att gå till arbetet, där känner jag mig betydelsefull och jag gör något värdefullt. Stannar jag hemma, sjukanmäld, som idag, mår jag egentligen bara sämre. Tänker för mycket på mig själv och tycker synd om mig.
Imorgon ska jag jobba igen.......
Kram alla ni som kämpar på, det är ett jättejobb vi gör och vi är så duktiga!!

Postat: tis 06 okt 2009, 18:42

Gäst

Inläggsrubrik:

Yrseln har avtagit för varje dag de senaste tre. Kan rekommendera att använda Atarax eller nåt liknande till natten, annars drömmer man så pass intensivt att man vaknar till ett par gånger. En god natts sömn hjälper mot yrsel och annat.

Postat: tis 06 okt 2009, 13:58

trött

Inläggsrubrik:

Anonymous skrev:

Har gått ner från 40 mg till inget på två veckor. Lite yr och drömmer mycket realistiskt, lite känslosammare och okoncentrerad. Samtidigt; sexlust och skratt tillbaka, maten smakar bättre och känslorna är mer adekvata. Jag hör skumma ljud inne i huvudet när jag rör på ögonen av någon anledning, men det är inget jag direkt lider av... :roll:

Vänta bara ett par veckor så kommer helvetet! :twisted:

Postat: tis 06 okt 2009, 13:30

Miamarie

Inläggsrubrik:

Vad härligt att få läsa något annat än bara skräckupplevelser. Lycka till!

Postat: tis 06 okt 2009, 11:38

"Gudrun"

Inläggsrubrik:

Ge det några veckor till, dte kommer, jag lovar!

Postat: mån 05 okt 2009, 23:15

Gäst

Inläggsrubrik:

Postat: mån 05 okt 2009, 20:33

Forumindex » Fora för erfarenheter, kunskaper och diskussion » Antidepressiva medel, biverkningar och att sluta

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]

Hoppa till: