RFHL Uppsala län

Roligt att se att det gått bra för dig och att du lyckats sluta med alla mediciner och är fri från abstinenser. Det vore intressant att höra lite mer om vilka problem du hade med att sluta med Cipramil och hur länge det tog innan du kände dig någotsånär frisk efter utsättningen. Det kan vara av stort värde för andra som kämpar med dessa problem.

Intressant att du nämner den ökade stresskänsligheten - jag har själv märkt den. Är mycket mera stresskänslig efter att ha ätit Seroxat och Zoloft och slutat än jag någonsin var innan jag tog dessa medel. Det har nu gått snart tre år sedan jag slutade och jag är långtifrån återställd från de märkligheter som händer efter utsättningen. Har fortfarande rejäla fysiska problem plus just denna ökade stresskänslighet. I och för sig blir jag sakta men säkert i genomsnitt bättre men det går sannerligen inte fort och jag betvivlar ibland på allvar att jag någonsin blir helt fri från de märkliga neurologiska rubbningarna jag dragits med hela tiden och som verkligen komplicerar livet. I och för sig har stresskänsligheten stadigt minskat jämfört med hur det var när det var som värst men jag undrar ibland om jag någonsin igen blir den jag var när jag en gång fick Seroxat förskrivet för en "skitsak"....

Skoj att se att det går bra för någon....skulle vara intressant att veta varför du fick dina mediciner

Hej,

roligt det gått så bra för dig, det ger hopp även till en annan fast det känns som jag förlorat det sedan länge. Jag har också tagit och tar Cipramil. Jag trappade ner 2004-05 under 10 månader men det hjälpte inte, jag hamnade och är fortfarande i helvetet och var tvungen att börja igen efter 9 månader utan, men trots det så är jag bokstavligen fortfarande i helvetet! Det är så frutkansvärt med för jag vet inte vad som är vad, jag vill ha mycket till att det är "skador" efter utsättningen men jag vet inte...... Min historia finner du här http://antitaliban.forum24.se/antitaliban-about105.html Jag skulle gärna vilja veta mer om din historia, längd på nedtrappning, grundsjukdom, symtom vid utsättning, vad hände efter utsättningen osv. Jag skriver en hel del även här http://www2.olzzon.com/g/g.php?a=s&i=g41-01317-70 eller så om du har MS Messenger så är min kontaktinfo där patrikande2@hem-pc.bip.net alt. mail patrik.u.andersson@bredband.net
Hör gärna av dig skulle betyda mycket!

Hej ,alla ni som kämpar på där ute.
Ville bara säga att jag har ätit ett antal olika antidepp-preparat i ca 5 års tid.Därtill lugnande,insomning etc.
Jag slutade 1999 med sobril först,sedan cipramil o tillsist insomning.
Det var en kämpig tid,det är inget att ljuga om.Men den som var värst för mig,det var cipramilen. Den tog längst tid att få ur kroppen(kändes det som).Det var som om den hade letat sig in i varenda vrå i kroppen.

Jag trodde jag skulle bli tokig och biverkningar,utsättning symtom etc var ibland övermäktigt. Ångesten steg i samband med medicinen och i utsättnings skedet. Det låter ju inte speciellt muntert detta,men det vänder sedan.och det gör verkligen det. Jag läste allt jag kunde om detta och tog kontakt med Rfhl i Göteborg. Det blev mitt andra hem under 2 års tid.jag gick med i stödgrupp,samtalade med andra i huset och blev bekräftad att jag inte var tokig o att det skulle gå över.

De var ett otroligt stöd för mig och gjorde så att jag orkade kämpa på.
Idag har jag varit fri i 7 år och mår alldeles utmärkt förutom en lägre stresströskel. Men det kan jag leva med.Ingen ångest längre. Den kom utav medicinen!
Så till alla er kämpa på....det finns tillfällen i livet som man kan behöva medicinera för olika orsaker,men det skall ske under kontrollerade former och under en kortare tid.Inte som idag helt okontrollerat och oftast under många,många år.Man behöver mkt stöd o samtal istället,en människa att prata med kan många ggr vara en bättre hjälp. Lycka till alla o en God Jul