En text jag hitta på en "naturläkarsida" www.klokast.se om hur vi får lära oss att läkemedlet utgör ingen fara med fostret. Bör helst läsas innan man blivit gravid, tänker jag. Men debatt om dessa påståenden är förstås mycket välkommen.
Myt 2: Moderkakan skyddar barnet mot kemisk förgiftning
Det är obestridligt att det ofödda och nyfödda barnet är extremt känsligt för all skadlig påverkan, i synnerhet kemisk förgiftning:
Dels följer fostrets utveckling ett schema som är spikat närmast dag för dag. Resultatet av en "dålig dag" kan inte alltid repareras nästa dag, för då är kroppen fullt upptagen med nya uppgifter. Det blev som det blev den dagen det begav sig.
Dels är fostrets vävnader mer porösa och genomsläppliga för kemiska ämnen än senare i livet - fostret består till allra största delen av vatten, som är det transportmedel för kemiska ämnen som livet använder. Ju mer transportmedel och högre cirkulation desto effektivare transport. - av gott och ont!
Dels saknar många vävnader hos fostret det yttre skydd som de senare skaffar sig - särskilt gäller detta nervcellerna, vars skyddande myelinskikt är helt färdigbildat först i tjugoårsåldern.
Slutligen saknar fostret fullgod funktion hos de utsöndringsorgan - bl a lever och njure - som hos den fullvuxna människan svarar för åtgärder vid förgiftning.
Risken är därför större att en förgiftning medför att den snabba celldelningen får ske i en onormal kemisk miljö, med påföljande risk för kromosomskador.
För att kunna försvara kemisk förgiftning under graviditeten måste därför myten om placenta upprätthållas, dvs myten att placenta (moderkakan) utgör ett "säkert skydd" mot överföring av gifter från moderns blod till barnet. Åtskilliga rön pekar emellertid på att detta är just en myt: Många förgiftningar som lämnar modern synbarligen opåverkad tycks ändå ha allvarliga konsekvenser för barnet:
SVT TEXT 106 Fre 07 Aug INRIKES 7 AUGUSTI
Närhet till soptipp ökar missfallsrisk
Kvinnor som bor nära soptippar med industriavfall löper ökad risk att föda barn med skador. Det visar en färsk brittisk studie. Efter omfattande forskning i Belgien, Frankrike, Danmark, Italien och Stor- britannien fann forskarna att risken för att föda ett skadat barn ökade med 33 procent om den blivande modern bor upp till tre km från en soptipp. Det gäller bl.a. nervskador, hjärtfel och missbildningar i artärer och vener. Områden runt 21 tippar i de olika länderna har granskats. Mer än 1.000 barn med skador deltog i studien.
Myten om placenta innebär att modern under graviditeten "tryggt" kan föreskrivas allehanda kemiska läkemedel mot t ex högt blodtryck, oro och nervositet etc, som inte sällan har direkt samband med just den "medikaliserade" och oroande mödravård hon utsätts för. Emellertid har många blivande mödrar en instinktiv motvilja mot medicinering och stor känslighet för förgiftningar under graviditeten - en naturens sista försvarsbarriär i form av illamående och kräkningar. Problemet kompliceras emellertid av den allmänna gift- och läkemedelsanvändningen i vårt samhälle, samt det faktum att graviditeten ofta är okänd eller osäker också för modern under de första månaderna, och när den väl är bekräftad kan skadan redan vara ett faktum. Om myten om placentan skulle spräckas, måste all medicinförskrivning till fertila och sexuellt aktiva kvinnor nämligen kunna ifrågasättas, med oöverskådliga konsekvenser för läkemedelsindustri och skolmedicin.
Forskning om ämnet är av lätt insedda skäl inte precis högprioriterad, FASS läkemedelsbeskrivningar är fulla av kommentarer av typ "
Graviditet: "Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. Djurexperimentella data talar ej för ökad risk för fosterskador:"
Det torde vara en logisk och biologisk gåta att existensen av en soptipp på tre kilometers avstånd ökar risken för fosterskador hos människa, medan gifter i moderns blodomlopp, efter försök på råttor som överlever och frodas just på soptippar, kan vetenskapligt uteslutas ge sådana skador.