RFHL Uppsala län

Kan man göra nåt utan att få en diagnos längre?

http://www.youtube.com/watch?v=Ih9lD2GthmM

Jag tror jag lider av "rfhl-forum-disorder"

Pirre, de här filmerna kommer från scientologin och det känns ju märkligt. Men de är starka i USA och för en stark kampanj. Även om jag inte tycker om dem så stämmer det som som säger. Jag kan ju själv skriva under att psykiatrin förstört mitt liv. Men man får leva vidare ändå men piller, nej tack.

Jag tycker allt stämmer in i filmen, alla diagnoser man får som gör att man känner sig ännu sjukare och lösningen är piller till allt. Sen får man biverkningar och får nya piller och diagnoser!

Scientologin känner jag inte till, hitta filmen och tyckte det stämde även om den är dramatiserad eller vad man ska säga.

Jag såg en film som hade samma inslag och det kom från scientologin. de har verkligen tagit strid med psykiatrin. Det är stort i USA. Filmen var helt ok på 1,5 timme som var på Öppna kanalen. Visst stämmer filmen och många råkar illa ut och sedan vill ju läkemedelsfirmor tjäna pengar och en del hamnar i psykiatrikers fickor. Det finns ju egentligen ingen hjälp mot mental ohälsa mer än benso då som man kan ta enstaka och vid schizofreni får man kemiskt lobotomera för att de ska få ett drägligt liv.

Hur är det annars Pirre, kan du se några förbättringar. Jag tror ju det på sikt här Pirre!! Jag hoppas så för din skull!!

Ibland kan jag väl känna att det ska bli bättre men mer är det inte, kroppen vägrar att gå tillbaka i rätt läge. Fortfarande känns det som man vinglar omkring som ett fyllo, förvirrad, overklighetskänslor, stresskänslig, känner inte livet och mina känslor (lobotomerad?), allt blir värre om jag rör mig, enorm trötthet, synrubbningar, kan inte läsa bra och inget fastnar i skallen...osv osv sen har jag mitt svåra grundproblem som gör mig handikappad. Så det är en röra av allt.......jag är väl lite klarare i huvudet och orkar lite mer om man jämför med förra året..orkar sitta upp mer!

Är det snart två år nu? Jag tror du ska hålla i så tror jag långsamt långsamt det blir bättre, till att till slut det blir drägligt att leva. Pirre du har din grunddiagnos men alla andra symtom måste ju ha kommit av SSRI. De säger ju på PP att många blir långsamt bättre.

Ja det är snart 21 månader och är det inte konstigt att man inte har en endaste dag utan medicinångest då? Ja menar, vanligtvis går väl abstinensen upp och ner och inte ett konstant helvete?

Alla dagar har ju varit helt åt helvete och på psyk säger dom att man kan ha samma symptom om man har svår ångest och här sägs det att medicinerna skulle vara orsaken, själv vet jag inte vilket ben jag ska stå på!

PP vet jag inte om jag kan jämföra mig med heller eftersom många där var ju förhållandevis friska innan och tror mer på att man kan ersätta fiskolja/magnesium med Paxil, något som inte hjälper mig ett dyft. Dom flesta verkar inte heller ha det konstant som jag, har folk omkring sig och kan iaf umgås, själv är man livrädd bara för att gå ut och det varje dag.

Sen har det varit såhär att först fick man höra att det tar 3 månader, sedan 5-7 månader, sedan 10 månader, sedan 18 månader, sedan 2-3 år....vad ska nästa steg vara? 10-20 år? Näää, jag får nog släppa detta med Seroxat även om det kan vara en del efterdyningar fortfarande.

Gissar på att det är en blandning av depression, svår ångest, seroxat, eventuellt någon störning....

Även om det här med biverkningarna släpper kommer jag inte kunna ha ett fungerande liv.

För mig som hade världens bensoabstinens var det konstant hemskt och aldrig någon dag som var bra. Men vid tvåårsgränsen kunde jag klara av korta möten med människor och först efter fyra år gick det att vara själv i en lägenhet. Jag tror detta kan ta väldigt tid och att det sakta tonar bort. Jagtror visst det kan vara konstant. Jag tror visst du kommer känna abstinens om 1-2 år men det kommer vara mindre i intensitet. Sedan har du din grunddiagnos som gör dig sårbarare för ångest. Den läggs ju på allt det andra både med social fobi och ångest och då blir allt dubbelt upp. I abstinens står man väldigt naken för allt som händer i omvärlden.

Det finns hopp här Pirre!

Jag känner mer och mer att det var ungefär såhär det var för mig innan medicinen för 11-12 år sedan, kanske något bättre och utan de fysiska symptomen. Jag kunde ju inte fungera alls, inte jobba, inte träffa folk knappt, inte gå till gymmet osv det var därför jag började med medicinen för då kunde jag plötsligt det. Man glömmer nog hur dåligt man mådde och sen när man slutar tror man allt är abstinens. Sen är det ju så att du har ju dina erfarenheter ifrån benso och allt med din abstinens och då blir det lätt att man tror att det är så för alla andra men det behöver det ju inte vara.

Man kan då tycka att jag ska börja igen men så enkelt är det ju inte, har blåst mina chanser i med att jag slutade och se hur det går för andra som försöker.

Medicin är inte en lösning kan man tycka men det var en krycka för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Nu är man hela tiden på botten och kravlar i dyngan.

Jag önskar varje dag när jag lägger mig att jag inte ska vakna mer men tyvärr så är så fallet! Nä, nu ska jag inte gnälla mer....

Jo då, gnäll på så mycket du vill Pirre! Vi har sannerligen anledning i detta helvete som aldrig tycks ta slut. Det är inte klokt att man överhuvudtaget ska få tillverka och sälja mediciner som förstör livet i flera år.

Vet inte om det på minsta vis är någon tröst för dig men jag börjar bli bättre. De neurologiska abnormiteterna börjar så sakta avta en aning och det är bara att hoppas att det lugnar ner sig ytterligare med tiden. Det är givetvis svårt att jämföra från person till person när det gäller de psykiska märkligheterna man får - speciellt som jag inte hade dylika problem innan pillren - men de psykiska reaktionerna jag haft under denna tid blir mindre och mindre svåra för varje gång de återkommer. Det jag fortfarande märker är känslighet för stress och att jag är spänd på ett sätt jag inte var innan detta elände. Som om jag ofta sitter på nålar eller hur jag ska beskriva det.

Det var väldigt roligt att läsa Agneta att du fått förbättringar. Antagligen tynar det mesta bort år efter år man kämpar till att till slut få ett värdigt liv!

Jag tror PIRRE menar att han längre inte är sjuk av sin abstinens, ändå forsätter ni som var friska innan och jämför er med era egna erfarenheter. Finns det ingen annan medicin för dej PIRRE? Du kan ju inte leva i det helvetet du verkar ha. Tyvärr är det svårt för andra människor att sätta sej in i hur vilket helvete det är att leva med svår ångest.

Varför började du då äta AD Agneta och hur länge har du ätit och vilka har du ätit?
Svara om du vill o kan jag tycker bara det låter underligt inga problem från början, fick du dem ba´ra utan orsak?
Trollet

Förmodligen fick hon dem för fotsvett eller halsbränna eller annan "diagnos" det är så det går till och hon som ala andra visste inget om biverkningar mm vid tillfället, men det är dessa personer som nu sitter inne med kunskapen.

Jasg skulle ju helst se Agneta själv besvarade frågan, Smilla du antar och det är väl ok men du är inte Agneta och kan omöjligt veta svaren på mina frågor om.
Varför du Agneta började mes SSRI och hur länge du åt dem, vilka sorter har du använt osv.

Skulle bara vara intressant att höra, du avancerade ju ganska fort från att vara en gästbokskrivare till att moderera i den samme.
Så du måste ju vara duktig.
Trollet

Hej Trollet! Jag fick mina antidepressiva, Seroxat som senare byttes mot Zoloft, för insomningssvårigheter efter att under en lång tid ha jobbat på alla tänkbara tider, dag som natt i en salig blandning och många gånger så mycket som ca 65-70 timmar per vecka på grund av en kaotisk arbetsplats med många personalproblem. Jag var inte deprimerad, bara vansinnigt utarbetad efter några års kaos på jobbet. Vi var egentligen tre personer som delade på samma arbetsuppgifter. Mina två kolleger var nästan ständigt sjukskrivna och jag var alltså oftast ensam som jobbade och till slut resulterade min situation i sömnproblem vilket med tanke på omständigheterna inte alls var konstigt eller på minsta sätt sjukt. Till slut sökte jag läkare när jag ibland inte kunde sova alls och låg och kräktes i toaletten på jobbet av ren trötthet. Jag litade på läkaren som sade att jag skulle ha nytta av dessa piller - det skulle jag inte ha gjort.

Anonym, tack för din omtanke...jag vet inte vad jag ska tro när det gäller min ångest. Dom andra symptomen är jag nog ganska klar över varför jag har dom men det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. Jag har fått Iktorivil utskrivet men vet inte riktigt hur jag ska göra.

Jag tittade på filmen, men vad jag förstår(rätta mig om jag har fel) så handlade den om Scientologerna och deras psykiatriker och den sekten är ju bara ute efter pengar, dom ville ju inte bli intervjuvade heller och bara det verkade ju konstigt.Och det som jag tycker är konstigt är att läkare psykologer o psykiatriker här i Svergie och andra länder har så olika uppfattningar om alla dessa läkemedel man skulle ju tro att dom har samma läkarutbilldning och skulle ju då följa den, men så är tydligen inte fallet, själv har jag inte haft något med psykatrin att göra har bara läst massor av inlägg från olika forum här på nätet, ni som kämpar där ute önskar jag er alla att det skall gå bra för er, själv har jag nu börjat min nedtrappning.