RFHL Uppsala län

Hej.

Jag har inte drababts av så allvarliga men som vissa av er som skrivit här på forumet sedan jag nollade för snart fem veckor sedan men det har varit mycket jobbigt och är det ännu. För mig är det svårt att veta om det som kommer är mina egna känslor av rädsla och lätt depression eller om vad jag upplever nu är i huvudsak en effekt av avsaknaden av paroxetinet. Mina problem blev mycket värre efter utsättningen än innan jag började medicinera. Men så kan det ju vara. Det hade jag läst om här. Sajten har alltså hjälpt mig mycket i eländet.
De huvudsakliga problemen är huvudvärk, spänningar i huvet, brist på själförtroende, nervositet, ilska, frustration, maktlöshet, brist på empati, kort stubin och ingen sex lust samt svårt med koncentrationen.
Men de här symptomen räcker, jag ska också tillägga gråtattacker och tvivel på att jag fixar det här samt medicinsmak i munnen. Undrar mest hur länge detta kommer att pågå. Min sommar blev inte vad jag hade hoppats på.

Ville bara ge min version av det hela. kanske kan det hjälpa några.

/ Alex

Ja, Alex, det du beskriver är något vi alla har råkat ut för efter utsättningen. De psykiska har övervägt för min egen del, för andra är det svåra fysiska problem.
Hur länge detta ska pågå är beroende av hur länge man ätit medicinen och vilken medicin man har. Vissa är "lättare" att sluta med, som t ex Fluoxetin (Fontex), andra svårare, t ex Efexor. Men naturligtvis är allt individuellt, ingen reagerar lika, det är bara huvuddragen som är gemensamma.
Successivt blir det dock bättre. Jag håller tummarna för dig!

Hej Alex!

Skönt att höra att det hittills gått någotsånär skapligt för dig att sluta med Paroxetinet. Hoppas du slipper de avskyvärda fysiska problemen som är mycket handikappande. En sak i ditt inlägg får mig dock att ana ugglor i mossen och det är det du beskriver som medicinsmak i munnen. Just detta fenomen med giftsmaken i munnen är mycket ofta föregångare till de fysiska symptomen och jag hoppas du har tabletter hemma så att du snabbt kan sätta in en lägre dos av medlet igen om det skulle bli värre. Om du skulle börja känna lukt eller smak av aceton eller ättika i näsan eller munnen så måste du snabbt sätta in en liten dos för att undvika försämring av problemen. Skriv igen om du får problem. Lycka till!

Efter fem och en halv vecka gav jag upp. Jag fixar inte må dåligt längre och jag har i dag tagit en dos igen. Undrar hur länge ssrin sitter i kroppen. Det blev lite bättre på en gång när jag tagit 5 mg.
Synd att det skulle bli så här!

Hur gör man för att sätta ut utan alla dessa biverkningar? Okej om det pågår en vecka, max två, men snart sex. Hela min sommar blev förstörd, eller nästan hela. Felet jag gjorde var nog att jag slutade tvärt att ta medicin. Jag trodde att abstinensen skulle klinga av fortare.

Kan jag få några råd?

Hälsningar,

Alex

Abstinens - antidepressiva

Nedtrappnings- och utsättningssymtom för antidepressiva medel.

Nedtrappningen är för många mycket enkel och ger inte några besvär alls. Men för andra är den svår och man kan ha besvär länge.

Om du saknar något symtom i vår förteckning nedan - hör gärna av dig till oss! Vi har tagit med de vanligaste rapporterade besvären och även många mindre vanliga.

Det är bra att komma ihåg att ingen får alla besvär och att all abstinens tillslut går över!

Fysiska:

• andningssvårigheter
• trötthet
• balanssvårigheter
• yrsel
• darrningar
• skakningar
• illamående
• viktnedgång
• diarré, förstoppning, gaser
• huvudvärk av migränliknande typ
• hjärtklappning
• öronsus
• blodsockerfall
• blodtrycksfall
• myrkrypningar
• svettningar och frysningar
• gång och koordinations -svårigheter
• muskelkramp, ryckningar, dragningar
• ofrivilliga rörelser
• ögonsmärtor
• dimsyn
• sluddrigt tal
• muskel och ledvärk
• muskelsvaghet
• muskelstelhet
• stela, ”knäppande” leder
• mycket saliv i munnen
• vattenkastningssvårigheter och urinvägsinfektioner
• ”elektriska stötar”/ "blixtar" genom huvudet eller kroppen
• smärtsamma stickningar i huden
• sveda och ibland blödningar i hud och slemhinnor
• kall hud
• känslobortfall, ibland på ena sidan av kroppen

Psykiska:

• känslomässig instabilitet
• ångest
• rädsla
• nervositet
• irritation
• ilska
• upprördhet
• depression
• aptitlöshet
• gråtattacker
• otålighet
• rastlöshet
• överkänslighet för ljud, ljus och beröring
• sömnsvårigheter
• livliga drömmar
• mardrömmar
• panikattacker
• overklighetskänslor
• förvirring
• tanklöshet
• minnesstörningar
• man känner inte igen sig själv

Det är omöjligt att säga hur länge man har problem efter att man har slutat eftersom detta är helt individuellt. Symtomen brukar gå över ett i taget.

Vad är biverkningar och vad är abstinens?
Det kan vara svårt att veta vad som är abstinens och vad som är biverkningar, när man trappar ner. I princip är det förstås biverkningar som ökar när du höjer dosen och abstinens som ökar när du sänker den. Men det är sedan länge känt bland läkare att övergående utsättningssymptom ofta liknar de övergående besvär många får vid insättningen. Detta gäller även allvarligare och långvarigare biverkningar. En förklaring i en del fall är att det handlar om biverkningar, som kommer efter lång tid och är ett tecken på att kroppen har anpassat sig till medlet. Då är det alltså egentligen en abstinens som man kan få innan man ens börjat minska dosen. (Ett ovanligt men tydligt exempel är ”sent uppträdande rörelsebiverkningar”, som tuggningar, dragningar, käkstelhet, ofrivilliga rörelser.)

Jag brukar tänka på allt detta när det är som jävligast på jorden och i kroppen, så känns det lite lättare att hantera, får försöka att förstå att jag inte skall bli sinnessjuk, och hoppas att det försvinner efter nåt år eller två. Har ia alla fall inte förberett mej på några glada överraskningar längre.

Hej Alex!!

Jag har oxå haft paroxetin(seroxat) och har skrivit en tråd som heter " sluta med Seroxat " , har varit utan i snart 5 månader och har fortfarande hemska symtom som yrsel, overklighetskänslor, svår ångest, balanssvårigheter, stelhet, huvudvärk,jättetrött och tung i kroppen, svårt för att koncentrera mig(läsa stora stycken) plus mycke mer(har fått sjukskriva mig). Har provat att göra som dig att ta 5 mg igen och då upplever jag att de blivit värre för att sedan bli bättre ett tag som att kroppen kommer igång igen. Har väl igentligen inga tips, hur lång nertrappning hade du? En del säger att de kan bli bättre med en jättelång nertrappning på 1 år men samtidigt läser jag om folk som trappat ner i 15 månader och sedan slutar och blir urdåliga för de, så vet inte hur man ska göra.5 veckor är allså ingen tid, det är såklart olika men se på mig 5 månader och hela sommarn har dessutom gått åt skogen, sitter mest i min lägenhet och ruttnar. Att du blir bättre på 5 mg säger ju oxå att det är abstinens, man får ju ingen effekt på 5 mg, det är ju en jätteliten dos.

Lycka till med vad du nu gör!

Tack Mattias!

Jag känner igen mig i nästan alla psykiska problem på listan, men inte så många fysiska.

Trött på det här måste jag säga. I synnerhet på att förlora självförtroendet. Jag har oftast ett hyfsat gott sådant och då känns det ännu värre när det inte är där längre. Retsamt. Trött på nervositet och hjärtklappningen oxå. Hur långsamt ska man trappa ner?

Huvudsaken till att jag började trappa ner var två: dels att jag ville få tillbaka sexuella känslor och två att jag ville få tillbaka känslolivet överhuvudtaget. Jag upplever att tabletterna trubbar av och planar ut mina känslor. Det är väl meningen men i längden känns det lite trist. Det händer inte så mycket. Kännsi nte så mycket liksom. Blir mer som en tänkande maskin som inte är rädd för något eller speciellet äkta glad heller. Det känns lätt konstlat. Hade velat bli av med det.

Men medicinen har också goda effekter:
jag blir inte rädd för social kontakt, tycker inte att jag är avvikande, tar del i diskussioner och är mycket framåt, får en mycket positiv livssyn, är snäll och stödjande gentemot andra samt inte minst trygg .. men nånstans vill man ju ha tillbaka sig sjäv också. Tänk om det vore så enkelt att när man inte tar medicinen kommer man tillbaka!
/ Alex

Hej Pirre,

Ja, det är som jag skrev kanske ok att må dåligt ett par veckor men att må skit vecka efter vecka, nej usch.
Ja fem månader...
Fem veckor prövade jag..
Det är trist att läkarna som skriver ut dessa medel inte känner till eller vill kännas vid de utsättningssymtom som man kan få. Hade jag blivit varnad tror jag inte att jag hade tagit medicinen.

Hur funkar det med sexualitet för dig, om jag får fråga? Jag tycker att det är trist att så mycket känsel är borta. Det blir ju inte så "roligt" då, vill liksom nästan aldrig numer.


Mattias: jag har läst om dig att du tidigare prövat johannesört. Funkade det bra?

Bra att jag hittat den här sajten i alla fall. Och tack för det stöd jag får av er!

Hälsningar,

Alex

Jag trodde att den skulle komma tillbaks efter att jag slutat men faktum är att det har blivit ännu värre sen jag slutat. Nu har jag absolut ingen sexlust(även om den inte va hög under tiden jag åt seroxat) men det ingår väl i abstinensen så att säga, annars vet jag inte vad jag tar mig till om den har förstörts eller nått!
Jag vet inte vad jag ska göra snart, kanske är man tvungen att börja igen för man läser ju aldrig om att folk blivit bra. Bara hur jävligt det är att sluta, men börjar man igen har man ju gjort allt i onödan

Min känsel/lust, känslor, luster, vilja mm är också som bortblåst, när jag var uppe på högre nivåer och sänkte så blev allt mycket bra de första två veckorna,=kroppen känner att den får mindre gift(kemiska preparat är ju som ett gift för tarmarna osv) men sen efter tredje-fjärde veckan så började helvetet på allavr, för att klinga av efter flera månader, men jag skall säga att jag kämpar för livet med zoloft, och det har ju inte du, men jag har hört att den tablett som du tar/tagit är mycket jävligare att sluita med.

På frågan om johannesört finns det en liten artikel på forumet, tror det var allmänt forum eller liknande, bara en mycket liten del av det som skrivits genom åren, esbericum sägs nu vara bland det bästa(tysk) tror jag, saken är bara den att när man mår som vi gör så tycks kroppen inte svara på nån annan behandling, men allt är ju värt att prove??? eller,

Jo jag tog en hemsk aknemedicin på 90-talet som heter roaccutan, den gjorde mej så deprimerad att jag prarade på min arb plats om att ta mitt liv, skjuta mej osv jag ville inte leva, men så fick jag en johannesört av företagsläkartanten(som var tablettmotståndare) kira hette det preparatet och efter ganska exakt två veckor var jag ÅTERSTÄLLD och mådde bättre än nånsin tidigare.

Men då hade jag som sagt inte de problemet med kemiska preparat som jag har nu, men prova du, det finns ju i alla fall inte så mycket att förlora, sen verkar det som att folk som tagit dessa mördarpiller under mer än ett halvår får hemska problem vid utsättandet eftersom varje år ökar tiden att bli fri, så om du bara knaprat några månader så borde ju vara lättare att sluta, men där kanske inte agneta håller med
+?

Trodde som du: Så fort jag slutar kommer det tillbaka, men lusten försvann helt i stället och känseln kom inte tillbaka.

Jag vet inte heller Pirre hur man ska göra. Jag ska börja studera nu i höst och avslutar min lärarutbildning. Nu under sommaren jobbar jag heltid på ett vårdhem för att klara ekonomin till hösten. Svårt att plugga och jobba med abstinens. Dåligt med koncentrationen bla.

Det är viktiga saker som förestår för mig och jag vill ju fixa det, men inte vill jag vara på medicin hela livet för att jag inte kan bli av med den.

Jag började i dag igen. Eventuellt kommer jag att försöka trappa ner på lång sikt. Men jag kan inte må dåligt nu när allt ska komma i gång. Kanske nästa sommar då? Få en till sommar förstörd!!

Man blir ju rädd när man läser berättelserna här...

Jag har ptsd, post traumatisk stress som grundproblem med en aning social fobi, men det tror jag är vanligt, dvs social fobi och om det inte är alldeles förlamande för ens liv så är det inget konstigt att ha det. Ångest som jag har annars, och hjärtklappning samt stressen är inget normalt tillstånd, men brukade kunna hantera den hyfsat.

Jag känner igen mig i din beskrivning av att symptomen blir värre vid nertrappning. Så blev det för mig. Hade jag social fobi innan så blev den 10 gånger värre. Hade jag svårt att fråga om saker tidigare så kan jag det knappt nu under nedtrappningen. Har varit rädd att öppna munnen.

Vi får hålla kontakten och stötta varann i detat elände!

/ Alex

här är texten om johannesört, men som sagt så ångrar jag BITTERT att jag i mitt fall inte tog detta i stället för tabletterna, men det är för sent nu att sitta och beklaga sej, sen vet jag inte hur jag eller du svarar på ev behandling då vi lider av en kemiskt framkallad"abstinens" som det ju inte får heta, så då får vi väl kalla det utsättningsbesvär ala Adolf?

Johannesört effektivare och säkrare än lyckopiller på recept

Ett extrakt av johannesört är minst lika effektivt mot depression som ett vanligt
receptbelagt läkemedel. Det visar en ny tysk studie som publicerades i nätupplagan av British Medical Journal den 12 februari.

I den randomiserade, dubbel-blinda, kontrollerade kliniska studien jämfördes johannesörtextraktet WS 5570 med paroxetin (Seroxat). Extraktet var överlägset det syntetiska läkemedlet i effekt och hade mycket färre biverkningar.

I studien deltog 301 patienter med måttlig eller svår depression. Studien pågick i sex veckor. Efter avslutad studie var hälften (61 av 122) av de som fick johannesört förbättrade, mot bara en tredjedel av de som fick Seroxat (43 av 122).

Patienterna på Seroxat rapporterade 269 fall av biverkningar, johannesörtgruppen
endast 172. I båda fallen var det vanligast med magstörningar.

Resultaten stämmer väl med en tidigare dubbel-blind, randomiserad och placebokontrollerad studie med samma johannesörtextrakt på 375 patienter med
depression, som publicerades i American Journal of Psychiatry 2002.

- Studien visar att johannesört är minst lika effektivt och tolereras bättre än ett
av de ledande syntetiska antidepressiva läkemedlen, säger professor Armid Szegedi som ansvarade för studien.

- Det är ett genombrott, säger docent Rolf Nordemar vid S:t Görans Sjukhus till
Aftonbladet.

Tidigare har olika johannesörtpreparat visat goda effekter vid lindriga till måttliga depressioner, och johannesört har också godkänts av Läkemedelsverket för behandling av lätt nedstämdhet.

Vissa johannesörtpreparat kan påverka andra läkemedel och p-piller, varför man inte ska kombinera johannesört med andra preparat. Biverkningarna är relativt få och lindriga. Tillsammans med de visade goda behandlingseffekterna gör detta att johannesörten nu framstår som ett verkligt behandlingsalternativ.

- Johannesörten har kommit för att stanna, säger Jan G Bruhn, farmacie doktor och specialist på naturläkemedel. Nu måste även läkarvetenskapen ta örterna på allvar och behandla dem med respekt.


Skriv ut

Senast uppdaterad

Det stämmer väldigt bra, abstinensen sätter sig där man är som svagast, dvs blir man lätt stressad av folks blickar så blir de 10 gr värre under abstinensen, de känns som att jag går runt i ett ständigt bakrus. De där med sexlusten är kanske inte så konstigt då, när man mår så vidrigt dåligt så fungerar inte sex:t heller.

jag hoppas detta också, att lustan kommer tillbaks med tiden, har aldrig varit i denna situation tidigare, känseln är ju borta, men det jag lider av mest nu är den hemska magen som är som en ballong, jag skall ju inte ha nåt barn heller?

nu har jag bara 10 kilos övervikt, men det tar evigheter att bli av med detta, vad kan man göra?

Jag tror de händer något med kroppens fettförbränning och de håller nog i sig lika länge som abstinensen.

jo, det att det skulle vara 10-30 kilo vatten som vissa hävdar tror jag inte ett skit på, alla vet ju vid det här laget att levern har mycket med fettförb att göra, och då kanske det inte fungerar riktigt förrän allt är borta ur kroppen, jag vet inte ut eller in snart, vet bara att 1 mils traskande i skogarna om dagen inte gör nåt i viktminskning på mej.

Mattias,

Jo precis så blev det för mig. Känslen försvann helt. Den kommer troligen tillbaka.
Jag medicinerar nog ett tag nu, behöver andas ut efter de här jäkla veckorna.

/ Alex

Roligt att här hänt så mycket! Jag får återkomma.

jag tror att folk tappar sugen efter alla motgångar, men så vaknar man till liv och vill kämpa, så är det för mej nu, men jag har ju ännu lite av tabletten kvar, men jag upplever bra stunder från och till, ibland veckor av normalt beteende, för att sen vända neråt igen, det ligger och pyr i kroppen hela tiden.

Vissa kvällar e helt befriade fån denna hemska stresskänsla, medans andra kvällar kan vara lite värre.

Humöret påverkas ju också som jag nämnt tidigare så man har svårt att hantera känslor med andra folk om det hettar till.

Hej igen!
Jo, jag har nu efter sju tappra veckor återinsatt paroxetin och som beskrivits av bla Agneta och Pirre försvinner inte besvären från utsättningen då jag sätter in igen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Jag tror att jag hade kommit rätt långt i utsättningsprocessen men jag orkade inte hela vägen. Jag blev besviken när symptomen kom åter dag efter dag.
Jag har rätt många kroppsliga symptom just nu. Medicinerna påverkar ju det centrala nervsystemet så det är klart att det rör sig om ganska kraftiga preparat. Jag har post traumatisk stress som grundproblem. Jag har aldrig fått någon diagnos men jag har insett att jag har det genom att läsa om symptomen och tala med psykologer. I normal fallet då jag inte medicinerar stänger jag av ganska mycket kallas för numbing, man stänger av känslor helt enkelt. En hjälp som ssri kan ha för de som lider av ptsd är att man inte kan stänga av så mycket längre och det är ju bra, man blir mer delaktig är väl meningen. Mitt problem blir i stället att jag har ont i just de kroppsdelar som jag blev utsatt på i mina trauman. Dvs det går inte att stänga av värken mer.

Tror ni att det blir bättre med tiden om jag fortsätter att medicinera?

När jag började medicineringen kände jag inte de här problemen. De dök upp när jag började trappa ner för ca ett halvår sedan.

/ Alex