RFHL Uppsala län

Hej på er alla. Jag har en fråga till er, och tyvärr behöver jag snabbt svar så snälla ni som ser detta skriv gärna några rader om ni orkar. Min vän har slutat med antideppresiva med och trots mycket långsam nertrappning har han blivit bara sämre och sämre. Han gick till läkaren och de ville ge honom Risperdal antipsykostisk medicin som har bivrekningar i form av ångest och oro och det är juts det han lider av. Har läkaren fel? Vad tycer ni, ska man verkligen ta Risperdalom om man lider av ångest och oro, yrsel, illamående, parestesier, och sedan igår muskelryckningar...? Fick atarax med viss kortvarig effekt då illamåmde blev ngt lindrigare. Fick Imovane till natten, utan ngn effekt.
Rädd.

Hej Hope!

Din vän har svåra utsättningsreaktioner efter sina antidepressiva och symptomen känns igen av alla som har genomgått detta elände. Man blir helt enkelt ordentligt fysiskt sjuk. Läkarna tror inte på detta utan avfärdar det som "återfall i depression" eller tror att det är vanföreställningar och vill därför ordinera antipsykosmediciner som Risperdal. Min husläkare ville försöka ge mig det också efter att ha rådfrågat gissa vem? Jo, naturligtvis en psykiater. Naturligtvis tog jag inte skräpet. Man bör hålla i minnet att läkarna inte vet mer än vad läkemedelsföretagen vill tala om för dem när det gäller problemet med de antidepressiva.

Om din vän fortfarande tål sina antidepressiva är det nog bäst att han åter tar en låg dos av det under en tid tills de värsta symptomen försvunnit och sedan trappar ner ännu saktare. Alla finns numer i flytande form så att man kan göra mycket små dossänkningar.

Läkemedelsföretagen är väl medvetna om problemen med att sluta med dessa piller och behovet av ytterligt små dossänkningar och jag tror det är den huvudsakliga anledningen till att de kommit i flytande form.

Ett litet tips: Säg till din vän att han absolut inte ska dricka alkohol så länge han har fysiska reaktioner efter SSRI. Det brukar i allmänhet resultera i svår andnöd, rodnad, hjärtklappning och liknande. Ungefär som alkoholister sägs få om de dricker med antabus i kroppen.

Tack för ditt snabba svar Agneta. Min vän tålde inte så bra SSRI och nu när han nollat är det mild sagt rent helvete. Han klarar ingeting själv, svåra muskelryckningar gör att han kan knappt gå, äter inte, sover inte, kraftig oro, ångest, depression, enorm rädsla, parastesier, överkänslighet, jobbigt t o m att ha kläderna på, illamående. Kan detta verkligen vara abstinens? Läkaren ger honom bara Risperdal, Atarax vid behov. Imovane till natten. Inget hjälper. Kraftig stel i musklerna efter bara 2 st Risperdal (igår kväll och idag). Han behöver hjälp snabbt! Vad göra? Vet du eller ngn annan ngt om, om man ska testa SNRI om man inte trivdes bra med SSRI? Om han börjar med SSRI då blir han ännu sämre en tid innan han blir ngt bättre- det klarar han inte just nu. Han är MYCKET dålig. Han är rädd, jag med. Snälla ni berätta lite hur ni klarade er och hur ni klarar detta. Kram på er alla.

Vill du lä'sa om risperdal så kan du läsa lite här, en lång berättelse, men läsvärd, dt är då här det går till i sverige idag, övriga världen också förresten, detta har drabbat samtliga mina mor och farföräldrar som numera inte är i livet, förmodligen för att dom blev så vanvårdade att deras kroppar inte längre orkade med.

glömde länken, här e den http://www.kebi.se/k.berminge/mamma1.htm

ingenting tycks fungera idag,men så är det när man inte har nån kraft kvar

Hej igen Hope!

Vet precis hur han har det. Jag har varit så där dålig länge och inte fått någon hjälp av läkare. Det är förskräckligt. Kan dock berätta att de psykiska symptomen, hemsk rastlöshet, aggressivitet, sömnlöshet och några gråtattacker, har försvunnit helt på mig. Är helt normal och mig själv igen på den punkten förutom lite sömnproblem vissa nätter. Har bara fysiska rubbningar kvar nu i form av kramper, svettningar, ryckningar, konstant slem och snuva och andningssvårgheter, muskelsvaghet växlande med stelhet.

Det är ett helvete att gå igenom detta men om han inte klarar att gå tillbaka och ta en mindre dos av sin antidepressiva medicin eller annan liknande finns det nog inga andra anlternativ än att rida ut stormen. Vilket medel var det han tog?

Tack för ditt svar Agneta. Han tog Cipramil och trots att den hjälpte inte som den ska, så mådde han hyfsat bra under tiden han tog de. Nu är det nästan på omöjligt att klara av ngt, han mår MYCKET dåligt. Undrar, varför hjälper inget?, Atarax och Imovane, han sover ändå inte. Han tog Risperdal nu tredje dagen, minsta dosen, och han känner sig avtrubbad efter han tagit den. Oro, ångest, obahagliga känslor har inte släppt, kan fortfarande inte sova, viss kortvarig effekt av Atarax, äter bättre när han tagit Atarax, kraftiga illamående har blivit ngt bättre. Fortfarande oro, ångest, sömnlöshet, enorm obehagliga känslor, kraftig yrsel, svårt att gå, balansproblem... Kram

Hej Hope!

Jo då, jag känner igen allt det där plus lite till som jag själv dragits med i över ett år. Själv mår jag inte illa alls längre men har fortfarande ryckningar, stelhet och andningssvårigheter samt iskalla händer och fötter.

Han måste ju göra som han själv vill men jag skulle definitivt inte ta Risperdal. Det är ett neuroleptikum och kan orsaka både ökad stelhet, ofrivilliga rörelser, kraftig rastlöshet (akatisi) och en massa annat. Tror personligen inte han har någon nytta av den. För han har väl ingen psykos, eller?

Hur reagerar han på mat? Själv har jag problem med att tåla en hel rad livsmedel och det har varit så under hela tiden jag varit dålig. Jag reagerar mycket illa på fett, kött och fisk samt ost, dvs fett och protein samt alkohol. Tål i stort sett bara grönsaker och det är ju inte klokt! Håller på längtar ihjäl mig efter en rejäl köttbit och ett glas gott rödvin!

Har han några hudproblem? utslag, klåda eller sår?

Har några blodprover tagits? Jag har varit i kontakt med en hel massa amerikaner som lider av detta elände efter antidepressiva. Det är huvudskligen s k "vanligt folk" som i likhet med mig inte hade några egentliga psykiska problem utan fick sina tabletter mot jobbstress, sömnproblem, normala livskriser etc. Flertalet hade som jag heller aldrig lidit av ångest och liknande innan. De som fått blodprover tagna har rapporterat en rad avvikande provresultat som är liknande det som alkoholister brukar ha, dvs för stora röda blodkroppar, folsyrabrist, lågt B12, för mycket trombocyter, förhöjt amylas, bilirubin och också skyhöga kortisolvärden som ju kan vara av stress eller endokrina rubbningar (dessa medel bråkar rejält med det endokrina systemet och kan orsaka en rad endokrina biverkningar). Tycks mig som om provresultaten talar för viss påverkan på lever och bukspottkörtel bl a. Har även själv förhöjt amylas, lågt B12 och för mycket trombocyter. Har dock inte testats för bilirubin eller för högt kortisol.

Du får väl säga åt honom att gå till doktorn och få prover tagna och se om det överensstämmer och gör de det kan du ge dig sjutton på att det är utsättningsreaktioner och på dem torde Risperdal vara att lägga sten på börda.

När det gäller symptomens varaktighet så har hittills alla mycket hårt drabbade sagt att det brukar bli sämre och sämre i början men att det börjar vända efter ca nio-tio månader och sedan bli långsamt bättre och det kan jag skriva under på. När mitt var som värst kunde jag vissa dagar inte ens stå utan stöd och det bara vällde ut slem, fettkllumpar mm ur munnen och andningssvårigheterna var obeskrivbara, som en mardröm alltihop. Tyckte det var som allra värst fyra månader efter nollning och sedan kom en lång platåfas utan några som helst förbättringar innan det mycket långsamt började vända och bli lite bättre på vissa punkter. Har tack och lov fått tillbaka en del av andningsförmågan nu och stelheten har börjat avta lite vissa dagar.

Agneta och Hope!
Jag tycker att det verkar på Hopes svar som kompisen inte prövat backa till en mycket låg dos Cipramil, t.ex. 1/4 tablett varannan dag. Varför inte Testa!???. Det kan hända att han inte tål det heller längre, liksom du Agneta, men det kan också lindra abstinensen snabbt och effektivt. Det handlar alltså INTE om att börja med dem igen på riktigt, med en invänjningstid i början. När man tillför det man är abstinent ifrån, då försvinner besvären fort. Men som sagt vi vet inte, överkänsligheten för medlet kan också vara värre än abstinensen. Då går det inte. Och han skall natruligtvis ta det medel som hon utvecklat beroendet av, inte bara något liknande som SNRI t.ex.! Om man tar varannan dag istället för halva den dosen varje dag, då kan man också dra slutsatser av om man mår olika de båda dagarna. (Det kan då också visa sig dumt att inte ta varje dag.) Får man viss men för lite lindring med den först prövade dosen får man förstås öka till lite mer, innan man sedan börjar en långsammare ny nedtrappning.
Vi talar med lång erfarenhet av dessa problem, men egentligen skulle jag inte skriva "råd" på detta sätt utan att vi ens talats vid, men det verkar ju mycket kritiskt och brådskande. Du kan ringa mej imorgon på 018-12 44 22, eller ring Kilen i stockholm. Och du kan läsa mer på våra hemsidor t.ex. www.ung.oberoende.info om Abstinens och Det går att sluta med antidepressiva.
HEJ och lycka till!

Tack för alla era svar. Nej, Agneta, han har ingen psykos, utan de ville testa denna medicinen bara några dagar eftersom han mår inte bra av SSRI så de ville testa en annan medicin. De valde Risperdal eftersom den ska hjälpa mot ångest säger läkaren. En annan alternativ ,om inte denna fungerar inom ca 1 vecka, är att ev. börja med SNRI. De har tagit blodprover, men vi vet inte svar ännu. Det enda vi vet är att han har högt blodtryck 155/95. Hjärtklappning, oro, ångest, sömnlöshet, spänningar, andas kort, drar inte in luften i lungorna...fick Oxcascand en gång och det hjälpte för stunden (lindrade de allra värsta ångestsymtom). Ingen förbättring, fortfarande mycket tuft. Hur ska man klara av vardagen? Äter inte, sover inte, konstant yrsel, oro och ångest, tar all energi. Kram på er.

Hej Hope!

Vore intressant att få höra lite om din väns bakgrund, tycker jag. Hur länge har han ätit Cipramil och i vilken dos? Hur lång tid tog han på sig med nedtrappningen och varför bestämde han sig för att sluta med Cipramil? Hade han problem innan han började med dem och hade han problem med att sätta in dem? Några reaktioner då?

Det verkar som om inget spelar ngn roll längre, det är bara värre och värre för varje dag, inget hjälper. Obehagliga känskor, oro och ångest är så kraftiga att postivt tänkande hjälper inte. Det jobbigaste är det här att allt ser konstigt ut, golvet lutar, förstrena och väggar lika så, han tror hela tiden att han ska ramla ner, så han spänner sig och är konstant rädd både för symtomen men också för att ingen medicin hjälper. När han tog ssri var det aldrig så här illa. Han hade biverkningar speciellet i början när han sätte in de och han använde de i ngt år och hoppades att han skulle må bättre när han slutar, men han blev mycket sämre trots mycket långsam nertrappning. Nu är det så illa att han säger att han har aldrig mått så här dåligt i hela sitt liv. Vad göra? Han fick högre dos av Risperdal 2 mg per dag och Sobril 3 ggr och Atarax vid behov och Imovane till natten. Än så länge inget hjälper, är bara värre för varje dag. Ngn av er som känner igen sig med dessa fruktansvärda obahag känslor att golvet lutar eller gungar och att fönstret lutar ? svårt att förklara. Är detta ångest? Läkarna säger att det är ångest och att ångest kan ändra form eller att man kan få andra symtom när man lider av ångest. Vad tycer ni? Tacksam för alla era svar. Kram

Hej Hope!

ja, jag vet att läkarna tror att det är ångest men vore det så, varför hjälper då inte ångestdämpande medicin? Själv tyckte jag att det hela bara blev värre av sådant när det var som allra värst. Tycker ni ska fråga läkaren om det. Tycker att ni också ska fråga läkaren varför folk som mår dåligt efter SSRI har så många konstiga fel i blodproverna och det är o ckså viktigt att verkligen få blodproverna tagna. Vilka det brukar bli fel på tror jag att jag skrev tidigare. Håll lite koll på sådant som urin och avföring också, det kan man lätt göra själv. är avföringen ljus, blank och klibbig? Flyter den på vattnet? Är urinen ovanligt mörk? Skummar den? Är huden, speciellt på händerna tunn, finrynkig och blank? Detta är nämligen inte helt ovanliga problem efter SSRI och talar i högsta grad för att det blir en hel del fysiska rubbningar. Antar att din vän har sveda i huden också, det är något starkt elände som sitter där och det brukar bli en del utslag och i värsta fall sårbildning och blåsor också. På mig lossnade huden på några ställen. Och så hostar jag upp vita fettklumpar och det sitter fett i slemhinnorna överallt fortfarande, förmodligen i lungorna också eftersom jag har problem med att få tillräckligt med luft.

Det här att väggar och golv lutar var jag också med om. Det hr blivit lite bättre nu efter ett år. Ångest har jag ingen alls. Är helt mig själv igen, också enligt bekantskapskretsen, men är naturligtvis orolig över det som händer i kroppen. Blir bara tröttare och tröttare.

Det är ju i och för sig inte så konstigt att man blir rädd och spänner sig när allt det här otäcka börjar hända och självklart kan det skapa ångest men vad jag har upplevt som det värsta av allt är att inte bli trodd av läkarna, det är rent förnedrande.

Men som tidigare sagt, vill man inte rida ut stormen finns det nog inget annat att göra än att ta tabletterna igen, det fungerar inte att ersätta dem med något annat.

Jo massa myggbett som blöder speciellt på båda benen, kliar gör det och ser inflamerat ut, allt det som du förövrigt beskriver är ju ingen rolig läsning direkt, men att säga att det skulle vara "psykiskt" och att ens tankar kan göra en människa så sjuk är ju uteslutet.

Lustigt fick precis nått myggbetslikanande längst ner på benet,vet inte om det beror på utsättningen eller om jag fått nått bett av nått kryp när jag varit ute och promenerat.Det kliar så man kliar hål och fick väl 3-4 st.

Självklart beror det på utsättningen. Det är ett väldigt vanligt problem detta med "myggbetten". Det sitter något i skinnet som irriterar och kliar, det är ett slags klibbig substans men det måste vara väldigt mycket för att man ska upptäcka att det faktiskt sitter något där. Om någon av er skulle få blåsor, stick hål på en av dem får ni se. Det är en klibbig, vitaktig substns som bildas.

Jag hade en konstig blåsa på min ena knoge och den stack jag hål på och det blev ett sår som tog väldigt lång tid innan det läkte sig.

Hope
Jag vill fråga igen, varför vill du inte testa med en liten liten dos av samma antidepressiva som du slutade med? Har du kanske redan gjort det?? I så fall: Vad hände ?
Snälla svara på min fråga.

Hans läkare rekommenderar inte antidepresiva, inte just nu. Läget är mycket seriöst och akut nu. Idag ska vi veta mer (samtal med läkaren) eftersom han svarar inte på behandligen. Medicinen han fick hjälpte honom inte. Ångest och oro är enorma, rädslan lika så. Det mest akuta just nu är ångesten och då hjälper inte antidepresiva säger läkarna. Jag skriver par rader så fort jag vet ngt mer. Tack för omtanken.