RFHL Uppsala län

Hej!

Jag har ätit Citalopram från 20 till 40 mg i 3 år, började 2003 pga av panikångest/depression. Hade inga problem med insättningen. Men jag blev deprimerad igen (vet bättre nu, jag kämpade inte alls så mycket och trodde på tabletterna). Bytte till Efexor 75mg, efter en ganska jobbigt byte ca 2005. Det tog 2 månader att bli normal igen. Hade känslobortfall (känslomässigt) och biverkningar som ryck, smärtor i magen/bröstet etc. Dom försvann. När jag började missbruka benzos och gick cold turkey blev jag inlagd flera gånger på avgiftning. Höjde också Efexor till 150mg och 300mg senare, ca 2006. Kände mig väldigt avtrubbad och sov hela tiden, ibland upp till 30 timmar. Var helt omotiverad och apatiskt, tillbringade min tid med att surfa framför datorn. Efter ännu en svår benzoavtändning efter massa tabletter som varade i 1 år, och insatt av Remeron 60 mg (Slutade nästan CT), Lyrica upp till 1200mg under 2007, utvecklade jag Peyronies (som beror på Efexor) och ngn lunginfektion, började med Pulmicort. Sen har jag dock lyckats sluta med alla förutom Efexor 300. Jag blev bra vid julen 2007, helt normal. Så jag ville bli av med Efexor. Men jag lyssnade inte på folk, på internet osv, msn, och trodde på läkaren. Ack så fel jag hade. Trappade ner alldeles för snabbt, trots jag inte hade så stora problem. Nollade den 14 juli 2008, och trodde jag klarat mig väl. Men 3 månader senare drabbades jag av en ofattbar panikångest och sedan smög sig biverkningarna på, blev inlagd på Psyk i Danderyd. Avd 150 och 151. Jag började bli bättre efter 2 veckor men sedan gick det utför. Det var värre än helvetet. Efter 3 veckor var jag tvungen att börja igen med Efexor. Pga jag hade svår akatisi och dom på sjukhuset fattade inget, inkompetenta läkare som förnekade besvär av utsättning och skrev ut Atarax. Jag gick runt i 12 timmar om dygnet. Sov bara 1 tim, vaknade av akatisi, skakningar, spasmer, panikångest. Dessutom hade jag snö i synfältet. Började på 18,75 depå (delade 37,5 depå) och hade ngn slags reaktion, det kändes som jag höll på att dö, men jag fortsatte ändå, det blev bättre, sen ökade jag upp till 225mg efter 1 mån kontinuerligt. Jag blev bättre men det gick fram och tillbaka hela tiden. Det var för jävligt. Hade svåra självmordstankar, en slags psykos (som är bättre nu), obsessiva tankar (demoner) etc. Men jag kände det som om jag inte blev bättre. Det var så mycket svängar. Sen inträffade det att jag blev magsjuk och kräktes gult slem, vilket jag förstod var rubbningar i nervsystemet runt magen och regleringen av omsättningen inte fungerade, jag bytte till generika också och det utlöste förmodligen det (inte säker, men det blev värre) när jag blev förkyld och hade ont i halsen. Det kändes som jag höll på att dö. Hade såna konstiga magsmärtor. Magen fungerade inte alls. Elstötar i armar, ben och hela kroppen. Därefter, efter 3 mån från insättningen i Feb började jag, nu, idag känna mig som om jag är på rätt väg igen. Jag hoppas att jag blir så pass bra, ska börja Prao på ett företag. Kommer att trappa ner väldigt sakta. Räkna ned kulorna, jag vet att Apotekets produktionslabb kan göra det mer exakt (olika storlekar på kulorna, väga etc, passa in). Men man får tjata på läkare, eller liksom överdriva att inte ens 37,5 mg sänkning går bra. Jag tror att min nertrappning bör ta 3-4 år minst. Man skall trappa ner 10 procent var 4-6e vecka när det gäller Seroxat och aldrig snabbare än så. För Efexor som är värre än Seroxat att sluta med måste man gå långsammare, kanske 8 procent eller 5 mot slutet (förbi 37,5). Jag hoppas att jag kan bidra till med mycket här. Ni kan också läsa mina länkar från Benzo avtändningen och Efexor helvetet. På:

Effexor ut/insättningshelvetet.
http://www.paxilprogress.org/forums/sho ... hp?t=38573

Benzoavtändningen, lyckad.
http://benzowithdrawal.com/forum/index.php?topic=3177.0

Förresten, Agneta heter hon zappelina på Paxil Progress?
Finns Swede också här från PP?

Mattias j, jag har läst dina inlägg. Fruktansvärt att du hade såna problem efter 2 års nertrappning - helt otroligt farligt.

mvh

--- Mixter

Helvetet är inte över ännu på långa vägar verkar det som, bara ett exempel: mpndagen började helt perfekt, mådde skitbra och var helt stabil och "i balans", tisdagen likaså, onsdagen lite smmre, torsdagen inte lika bra, och idag zoloftpsykos igen och helt sjuk i kropp och själ, tog en stesolid och inte ett förbannat skit hände, alltså kan man ju sammanfatta detta att vi har gått på så tunga droger och har fått våra "receptorer" så påverkade att en stesolid kan jämföras med ett sockerpiller, i mitt fall pendlar det nu mellan holocaust, satan, antikrist, och till att må hyffsat emellanåt.

Det värsta är mina sk medmänniskor som mitt i detta helvete försöker att bjuda mej på krogrundor, men jag förklarar att i detta tillståndet vill man inte leve emellanåt, ännu mindre "gå ut och ha roligt" när dödsångesten är som värts, hur skall man få dem att fatta???????

Har nu för tredje året i rad drabbats av "februarisjukan" kommentarer anses vara överflödiga då denna perioden på årstiden kan vara ganska krävande även för en frisk människa, men jag tror jag drabbats av kräksjukan och det övraiga paketet?

Sjuka snabba växlingar och för två dagar sen var brännandet och allt det andra borta, nu bränner det åch värker i pannloben så jag önskar att jag låg två meter under jord.

Måste sluta nu orkar inte mer....

_________________
Numera invalidiserad och lobotomerad, kemiskt kastrerad

http://www.grapheine.com/bombaytv/index ... 33798ccd13

http://www.hulk.no/TOMSIDE/LIVSFARLIGE%20MEDISINER.html

Jag har läst om det på Paxil progress också. Det är fruktansvärt. Antidepressiva orsakar så mycket ofattbar lidande för många så att en del som inte orkar tar självmord, får svåra reaktioner så att dom får sluta CT för att rädda livet, trappar ner för snabbt, okunniga läkare etc. Jag såg ju på Danderyd många som hade problem med antidepressiva. Troligen bara jag den ende som visste nåt om de. En var stämplad som bipolär efter Efexor utsättning, efter flera år t.om och matades med typ 10 olika mediciner, förvärrade situationen + ger ingen förbättring pga rubbning. En annan som var på zoloft 200mg hade börjat få poop out, biverkningar på kvällarna + ångest, skyllde på sig själv. En annan som kom in vars AD slutat fungera, bytte till Anafranil. Och så jag. Antidepressiva orsakar säkert biljontals kr i skada i världen och även människoliv, samt anhöriga som lider. Värre än alla droger. När jag har lyckats trappa ner Efexor skall jag plugga till biokemi och stämma dem som gjort de! Wyeth, GSK, och bli en expert. Seriöst. Jag vill hämnas. Ingen förtjänar ha det så här.

Mattias J, du måste hålla ut, ta tillvara dom bra dagarna, en dag kommer det att sluta - kanske om några år är du 100%. Jag lovar det. Det är inte helt permanent. Äter du Omega-3? Jag har funderat om Ibogain skulle kunna hjälpa, men jag är rätt osäker. Något som kan återställa balansen. Bastu kanske hjälper lite. Jag tror jag förstår hur det fungerar. Det är som om det finns 2 sidor. När man mår bra, gör man saker som ökar serotonin/dopamin, och förskjuter till andra sidan. Eller det vill inte stanna på en plats. Det är vad jag tror som orsakar svängarna efter utsättningen. Kanske om man läser biokemi får man reda på allt. Vet att serotoninsystemet överlappar väldigt mycket i kroppen. Det förklarar nog saken.

Jo, sen så tror jag att det inte är en så bra ide att trappa ner med kulorna inuti kapseln. Det kan orsaka "kindling effect" då dos distributionen varierar på olika punkter i tarmen så att det stör receptorerna, pga tarmen använder sig av serotonin för att kontrollera rörelserna. 90% av all serotonin i kroppen finns i magen. Efexor är väldigt ökänt för att rubba magen. Det har hänt några på paxilprogress, tex Elisa. Kan inte ens äta, spyr av så lite vatten. 2 år efter sista dos. Därför har jag tänkt att jag ska köra med Efexor vätska och dosera 3 gånger per dag. 5tim halveringstid, inaktiv metabolit, 11tim halveringstid, aktiv metabolit. Desvenlafaxin. Då blir det ändå bra ackumulation, några gånger. Motsvarar 33tim halveringstid, ungefär som Citalopram. Variera lite, man kan pumpa lösningen i rectum eller köra det på normalt sätt oralt för att undvika illamående och för att det inte ska bli problem med magen senare när man nollat. Tar inga risker med Efexor. Jag har fått problem med blodet tror jag. Har kanske anemi, har diagnos järnbrist som jag inte hade före Efexor. Samt immunförsvar nedsänkt (kan förstöra benmärgen) och elektrolytobalans, samt lite magproblem ibland. Ångrar att jag började med rävgiftet Efexor! Ni alla som är på Efexor borde verkligen trappa ner nu... Eran ångest/depression är ingeting i jämförelse vad som kommer att hända när de slutar fungera efter 3-15 år (inget undantag) eller orsaka en paradoxal reaktion, problem med kroppen. I speak the truth...

Livet är inte värt ett självmord. Jag tror att man blir mycket starkare än nånsin efter att ha kommit över det här och ser livet på ett helt annat sätt. Jag vägrar tro att det kan vara permanent. Det tar tid ja. Att vända runt hörnet. Därför tar jag inte några risker med Efexor. Så sakta som möjligt. Tar väl 4-5 år och trappa ner, lika bra?

Jag verkar bli sämre nu. Efter lite stress har jag fått tillbaka symptomen, akatisi bl.a som är värst och en känsla av att gå sönder i tusen bitar emotionellt. Grät en del i morse och det gick över men verkar nu komma tillbaka igen. Tror jag måste börja sänka med 10 kulor Efexor och se ifall hur jag blir och om jag kan må lite bättre då.

Jag är i toleransabstinens nu på 225mg + 9 extra kulor efexor.. är tvungen öka ibland för att inte hamna i depression och ångest och få jobbiga symptom. Men det håller inte, jag får trappa ner från 225 mg + 37,5 mg. Efexor. Försöker hålla mig levande.. Ha börjat få illamående ibland. Försöker buffra med Magnesium och Omega-3 nu för att bygga upp ngt. Tror du jag har chans att lyckas med nertrappning? Vet att många som säger att i poop out när man sänker mår man bättre. Men det vet jag inte själv. Är i en ganska hopplös situation. Tror det finns hopp för mig då jag annars är ganska stabil, men jag räknar med att få ett rent helvete. Dock bättre chans att lyckas med nertrappning än sluta direkt Cold turkey? Är lite rädd att ngt farligt ska hända mig, typ kroppens muskler låser sig eller ngt liknade. Ha börjat få svullna lymfkörtlar, röda prickar under huden, är solkänslig, river bort hud på ansiktet, små blödningar på slemhinnorna. Men det är bara när jag är i abstinens 1-2 timme mellan dostillfällena. Undrar hur det blir om jag sänker? Kommer jag få ett helvete. Kanske jag måste skifta till Fluoxetin men är väl inte säkert att jag lyckas?

det andra forumet.. och gäst jag jag, Mixter

http://sps.nu/forum/viewtopic.php?f=4&t ... &sk=t&sd=a

jag önskar att fler kunde svara...

enligt mitt sista inlägg jag skrev nyss skrev jag nu:

catlin ja det är dom vita kornen i depot kapslarna jag räknar. jag är på plus 9, imorgon 10. det är desperat situation. symptom idag några timmar mellan dos tillfället kl 15 och ibland även resten av dagen som illamående, akatisi, smärta i muskler, röda ögon, hypervigilans, svullna lymfkörtlar, ibland fläckar kring dem och vid gallblåsan, hudflagor i ansiktet som man måste riva av ibland, känner en smärta inne i alla ben (benmärgen, misstänker jag, har tagit blodprover för t.ex anemi), och det känns ont i mina leder när jag går, milda kramper och spasmer, synliga små blödningar i slemhinnorna vid ögonen och har haft sår inne i munnen också, sol ljuskänslighet och MS-liknade symptom, menthol känslan, förhöjt ögontryck (halos är väldigt påtagliga, kan vara på väg gå till glaukom), smärta i pankreas. ifall ni kollar listan över biverkningar för efexor bipacksedeln finns en del av dom med. sällsynta ja. dymo ja jag har testat sänka men jag drabbades direkt av ångest och depression och mer värre intensivare symptom. jag måste försöka samla lite kraft nu illafall för vi ska flytta om 2 månader. vet inte riktigt vad jag ska göra. det känns som jag är vid vägs ände och håller på att långsamt bli mer och mer sjuk, och vet inte vart jag kommer att hamna. just nu mår jag ganska okej.. dosen är snart vid sin topp i blodet och det är nog tack vare det jag kan sova bra faktiskt, kan sova ändå 8-10 timmar men sen vaknar jag upp med mild akatisi och lite konstiga kramper liksom, spasmer och en känsla av att situationen är nattsvart för mig. jag tror inte på mirakel nu. vad jag tror på är hårt arbete. jag tror inte det är omöjligt att trappa ur och överleva det här, bara man sänker långsamt och uthärdar alla symptom tills man blir bättre, och sänker igen. det tar säkert många år. jag skall bli en kämpe nu och försöka överleva. jag vill inte ge upp hoppet heller. jag är ung och stark ännu. kroppen och hjärnan har en imponerande förmåga att självläka. tror det rör sig om dysautonomi och neuropati. jag tar omega-3 och magnesium, kanske det gör lite skillnad samt försöker äta så nyttig mat som möjligt och tranbärs dryck, dofilus fiber med 3 nyttiga bakterier, extra järn etc. det hade säkert ändå hänt även om jag inte börjat efexor ännu, men jag är ganska stabil ångest/depressionsmässigt så jag tror att det kan gå att trappa ur långsamt. vi får väl se.

jag har fullständigt fastnat i det här nu, kan inte sluta tänka på annat, kan inte fokusera på det som intresserar mig. tänker på vad som kommer att hända mig när jag skall försöka trappa ner.. kan inte förstå att det här håller på att hända mig, alla kroppsliga problem, biverkningar, påminner mig om detta dagligen. eftersom jag har dokumenterat det här och på andra forum vad som håller på att hända mig och varför jag tror det gör det, och att de svåra biverkningar som finns på bipacksedeln är pga en snabb utsättning från hög dos och återinsättning till hög dos igen som har bränt sönder mina receptorer/synapser i kroppen och hjärnan (toleransabstinens, poop out) så att de är nedregulerade en masse så att signalsystemet inte fungerar till 100% i det autonomiska nervsystemet (dysautonomi) och neuropati i magtrakten.. eftersom det enda utvägen för mig nu är en långsam nertrappning som jag ser det, dessutom vet jag inte ifall om de inre blödningarna som kommer när dosen är under kroppens toleransnivå i kroppen kan bli allvarliga, så att det förhindrar en nertrappning och att jag är tvungen att öka till toxisk dos som tar livet av mig till slut. serotonin existerar också i huden och slemhinnor bla. och dessa läkemedel påverkar dem också. men egentligen finns det ingen annan utväg än en extremt långsam nertrappning, med läkarhjälp och apotekets produktionslabb som kan göra exakt dos steg som jag inte kanske kan göra själv. det känns som jag vet att jag håller på att bli avrättad... men vet inte när? ifall nertrappningen misslyckas, vad ska jag göra? cold turkey, en chans att jag dör av massiva blödningar och allvarliga utsättningssymptom? jag flyter nu på 10 granulater extra utöver de 225 mg jag tar, idag. det verkar hålla bort allt. doserar alltid kl 15 så det alltid blir jämnt upp ifall jag vaknar på olika tider före kl 15.

Hej Mixter! Du skriver flitigt du, men det är nog tyvärr inte lika många använadare på detta forum som på paxil progress. Har varit inne och kollat lite där men jag tycker att den sidan är rätt rörig ärligt talat, det kanske är en vanesak. Tråkigt att du mår sämre, jag vet hur det känns, det är för jävligt och det är som du säger att man kan liksom inte tänka på NÅGONTING annat, och man är så jävla less på att fokusera på sig själv och alla dessa symptom. Jag mår också sämre efter en period på nästan två veckor som var lite bättre. Inte bra, bra har jag inte mått sedan förra våren ungefär, men symptomen var iaf lite mildare under nästan två veckor. Dina symptom låter riktigt obehagliga, hur vet du att du har inre blödningar? Hur vet man det? Jag känner igen det där med att det gör ont liksom långt inne i benen, så har jag också, vet ej vad det är bara något slags djup smärta som är svår att beskriva. Vilka muskler har du ont i? Jag har främst ont i axlar nacke, skuldror. Skrev en femtimmarstenta i fredags och efteråt höll jag på att krevera av anspänningen på axlarna och i nacken. Jag sitter och spänner mig konstant i axelpartiet helt omedvetet, jag får hela tidden påminna mig själv om att sänka ner axlarna för annars sitter de uppe under öronen. Har hört talas som den där mentholkänslan men vet inte riktigt vad den innebär. Jag har en känsla av att alltid andas in ishavsluft när jag andas genom näsan, det kan även kännas liksom "kallt" i ögonen, är det det som är mentholkänsla?

Jag hoppas att du snart ska få lite bättre dagar, det är vad jag längtar efter själv, ibland blir jag nästan religiös och stirrar upp i himlen och frågar vad jag gjort för att förtjäna detta. Jag som försöker vara en bra människa och skänker pengar till välgörenhet och jobbar frivilligt med hemlösa människor som behöver hjälp och sådant, vad gjorde jag för fel!! (förlåt min frustration) I alla fall, hoppas att du snart mår lite bättre!

Kram Helena

Ja, jag fick sår inne i gommen (där uppe) , blödningar mellan tänderna , blödningar kring tårkanalen, röda fläckar under huden i händerna, mörkbrun färgad hud när man står upp på benen och som syns förflytta sig när man ligger, ibland syns en hand mycket mörkare än den andra på högra sidan. Samt känns som ögonen liksom blir hård ibland etc. Minns det också när jag slutade Remeron CT efter några månader på 60 mg, hade halos och andra konstiga synfenomen, vit snö mm, det tog lång tid innan det blev bra ca 6 månader. Ja det stämmer, det känns också i ögonen, och ja, man andas liksom det, men också känns det som det går upp från benen och in i ansiktet ibland tycker jag det är lite som att ha en halstablett i halsen och i blodomloppet men mycket starkare känsla med prickar och ilningar rysningar. Tror det är de där receptorerna som reagerar på kyla eller ngt, den senaste forskningen hade påvisat ngt om att det är samma kyla + menthol , vet ej riktigt? Hela nervsystemet påverkas ju av dessa SSRI. Men nu när jag har höjt har dessa försvunnit och planerar att stå på dosen 225+37,5 ett bra tag, samla lite kraft. Mina symptom är ok nu. Ska ta blodtrycket och på fredag blir det ultraljudsundersökning av buken för säkerhets skull. Jag tar Omega-3 och Magnesium, ibland Taurin, E-vitamin och Whey Protein. Du kan också ta dessa, brukar hjälpa/förbättra en hel del faktiskt. Drick mycket vatten och salter (Resorb kan vara bra och ha) Och inte för kraftig motion, däremot långsamma promenader och låg stress är viktigt samt distraktion och det är ju bra att du har ngt att göra, ta hand om barnet och så, och du kommer att överleva och bli bra, ingen vet hur lång tid det tar men det syns som om du klarar dig rätt bra jämfört med andra, så kanske nån år som tidigast? Ngt att se fram emot! Eftersom du bara varit på Remeron och inte bytt runt har du säkert mer chans att snabbare bli bra än dom som har bytt och hattat runt på olika SSRI, som jag. Men nu har jag något att trappa ner så det kommer att lösa sig iaf tror jag. Kommer att rapportera här. Vi stöder varann! Kram

Tack det gäller att TRO så löser det sig! Kroppen klarar av så mycket. Hjärnan har en imponerande förmåga att läka, neuroplasticitet och det gäller även i kroppen. Omega-3 ger stöd för att receptorerna ska ombildas och få rätt form, och mycket mer. Mer mjuk vävnad och så. Samt mycket mer. Du kan ju prova vad jag sagt ovan och se om du märker en skillnad.