RFHL Uppsala län

Hej,
Någon som provat eller hört andra prova eller vet om det finns forskning som visar att man kan sätta ut SSRI genom att ta samma dos hela tiden, men vid färre tillfälle?
Jag tar 30 mg Paroxentin (Seroxat) och tror inte på att minska dosen så tar 30 mg varannan dag, och noll mg varannan dag och tanken är att när jag vant mig vid detta gå två dagar på noll, sen en dag på 30mg och sen två dagar på noll och sen sakta öka antalet dagat utan, kanske slutligen åtta dagar på noll och en dag med 30 mg och sen sluta helt. Hela tanken är ju att man ska ha en fortsatt hög seronotinhalt när man slutar och om man minskar dosen så vänjer man ju hjärnan med en lägre dos, tror inte på det. Vad tror du?

Kan bara tala av egna erfarenheter då zploft, som jag tog varanna dag under två veckor, slutade i total katastrof, vill du veta mer kan jag berätta vid ettsenare tillfälle, alltså inte att rekommendera, om seroxat är ssri, snri eller vad det heter och kallas vet jag inget om, eller hur det påverkar hjärnan, men detta stod mej dyrt och fick katastrofala följder under ca 7 månaders tid.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med den meningen.

I vilket fall som helst så rekommenderar jag inte den metod du föreslår för nedtrappning, vilket du också kan läsa i mitt svar till ”mli” (tråden under din egen).

Grejen med nedtrappning är att man gradvis ska vänja kroppens olika system vid att en viss substans uteblir. Den gradvisa nedtrappningen innebär att man ska ha så jämn sänkning som möjligt för att minska risken för jobbiga reaktioner. (Med ditt förslag blir det tvärtom.) Man behöver ta hänsyn till substansens halveringstid i kroppen. Paroxetin har ca 21 timmars halveringstid, vilket betyder att andra eller tredje dagen efter att du sänkt dosen har du så lite kvar av paroxetinet i kroppen att den börjar reagera, och du får ”utsättningsbesvär”. Ca 4 ½ dygn efter dossänkningen är 90 procent av substansen ute ur systemet och reaktionen blir då ännu kraftigare, om du inte har fyllt på med mer paroxetin. Din kropp får alltså jobba med besvärliga svängningar fram och tillbaka med din metod.

Här nedan finns en länk till Läkemedelsverket. Där förklarar de lite om utsättningsbesvär och hur dessa kan mildras.
(De försöker också förklara skillnaden mellan utsättningsbesvär och abstinens, vilket de enligt min mening inte lyckas särskilt bra med. Antagligen beroende på att det är två olika benämningar på samma sak – enligt min åsikt. Men det är en annan historia.)

http://www.lakemedelsverket.se/Tpl/Norm ... _6550.aspx

Hoppas det går bra för dig!

Du Hilton, har du haft riktig abstinens någon gång?

Jag vet skillnaden på utsättning och abstinens. Det är två vitt skilda saker.

Hej Viggen!
Jag antar att du med ”utsättning” menar ”utsättningssymtom”, som man föredrar att kalla den typ av problem som kan uppstå efter utsättning av antidepressiva (SSRI, SNRI osv).

Utsättning betyder att man sätter ut ett läkemedel, alltså slutar använda det. Vid utsättningen kan man få olika jobbiga symtom. Det är dessa symtom som med ett gemensamt ord för alla olika substanser kan kallas för utsättningssymtom. För vissa substanser får man också kalla dessa symtom för abstinens, men symtomen för t.ex. antidepressiva läkemedel får man inte kalla för abstinens, utan de ska enbart kallas för ”utsättningssymtom”.

Så småningom har det visat sig att man kan få mycket allvarliga utsättningssymtom efter SSRI-preparat och att dessa symtom för vissa individer kan vara både mer plågsamma och mer långvariga (flera år ibland) än många av de utsättningssymtom som kallas för ”abstinens”.

Det finns substanser som är kända för att generellt orsaka svår abstinens. Men det är också till stor del individuellt och genetiskt betingat hur man upplever nollning efter olika substanser. Ett läkemedel kan sättas ut relativt lindrigt för en person, medan en annan person kan ha oerhört stora problem vid utsättningen av samma läkemedel.

Detta är några av mina åsikter om "skillnaden mellan utsättning och abstinens".
Jag vill gärna veta din åsikt också. Så du är välkommen med ditt bidrag Viggen.


Jag vågar nog påstå att jag har tillräckligt stora erfarenheter av både "utsättningssymtom" och "abstinens".

Det här verkar vara ett känsligt ämne för dig.
Jag våga nog påstå att jag har en gedigen erfarenhet av detsamma. Du snackar en massa och beslöjar dina uttalanden med fina(dock ej mindre) korrekta ord. Du tenderar dock, att inte komma till kärnan med Din tanke.
Vad är det egentligen Du tänker på när du sammanflätar abstinens och uttsättning? Vilka underlag har du mer än att ifrågasätta befintlig fakta?
Vad är det i fakta och forskning du inte tycker stämmer?

Uttsättning kan vara fördjävlig, den kan ödelägga tid och liv, Men varför!? Beror det på medicinen? Fel diagnos? Fel behandling? Abstinens?
Det sistnämnda tror jag vi kan stryka direkt.

För att göra en svår sak enkel; Abstinens har du när du suktar efter något, det kan vara en cigg en öl, ett bloss, en sniff. Du kanske inte vet det, men din kropp vet. Därför att när du får det Där så mår du bra igen. En snabb process på ca 30sek.

Om vi pratar SSRI så är vi inne på helt andra våglängder. Nu pratar vi hjärnan, signalsubstanser och reseptorer som styrs av helt andra saker.
Att våga påstå eller försöka jämföra utsättningssymptom med abstinens är nästintill det dummaste man kan göra. För om du verkligen har den erfarenheten du säger att du har så vet du att du inte kan, bör eller borde försöka bota en utsättning med en tablett. Vilket såklart någon med abstinens skulle göra..

Varför en del mår dåligt under uttsättning beror ofta på att reseptorerna blir "attackerade". Man kan må dåligt, hamna i samma beteende man var i innan man började, man kan till och med vilja försvinna dit man kom från innan man var född. Detta fenomen brukar gå över under en period av ca 1-3v. Det kan ta längre tid. Man ska inte misströsta.

Har det inte börjat att ljusna efter ca 5-6v så har man anledning att överväga förljande;

Har jag ätit fel medicin?
Har jag avbrutit kuren för tidigt?
Har jag fått rätt diagnos?
Bör jag träffa en annan läkare för att få mer perspektiv(man ska alltid i största mån försöka bära/hjälpa sig själv)

Självklart ska all medicinering ske i inrådan av en leg. läkare.

Men! Ibland kan det vara så att man kanske måste söka en annan läkare.
Människan är icke ofelbar.

Vad gäller abstinens, jo, fick betala 5år för mitt misstag..
Jag var rellativt ung när jag fastnade i ett missbruk.
Jag klarar mig nu men jag lider fortfarande av återkommande depressioner. De började iofs långt innan jag fastnade i annat skit men de är djupare och svårare nuförtiden.

Man får aldrig ge upp. Om man så bara får ett år som man man riktigt bra utan substanser så är det ett år värt att minnas:)

Det här verkar vara ett känsligt ämne för dig.
Jag våga nog påstå att jag har en gedigen erfarenhet av detsamma. Du snackar en massa och beslöjar dina uttalanden med fina(dock ej mindre) korrekta ord. Du tenderar dock, att inte komma till kärnan med Din tanke.
Vad är det egentligen Du tänker på när du sammanflätar abstinens och uttsättning? Vilka underlag har du mer än att ifrågasätta befintlig fakta?
Vad är det i fakta och forskning du inte tycker stämmer?

Uttsättning kan vara fördjävlig, den kan ödelägga tid och liv, Men varför!? Beror det på medicinen? Fel diagnos? Fel behandling? Abstinens?
Det sistnämnda tror jag vi kan stryka direkt.

För att göra en svår sak enkel; Abstinens har du när du suktar efter något, det kan vara en cigg en öl, ett bloss, en sniff. Du kanske inte vet det, men din kropp vet. Därför att när du får det Där så mår du bra igen. En snabb process på ca 30sek.

Om vi pratar SSRI så är vi inne på helt andra våglängder. Nu pratar vi hjärnan, signalsubstanser och reseptorer som styrs av helt andra saker.
Att våga påstå eller försöka jämföra utsättningssymptom med abstinens är nästintill det dummaste man kan göra. För om du verkligen har den erfarenheten du säger att du har så vet du att du inte kan, bör eller borde försöka bota en utsättning med en tablett. Vilket såklart någon med abstinens skulle göra..

Varför en del mår dåligt under uttsättning beror ofta på att reseptorerna blir "attackerade". Man kan må dåligt, hamna i samma beteende man var i innan man började, man kan till och med vilja försvinna dit man kom från innan man var född. Detta fenomen brukar gå över under en period av ca 1-3v. Det kan ta längre tid. Man ska inte misströsta.

Har det inte börjat att ljusna efter ca 5-6v så har man anledning att överväga förljande;

Har jag ätit fel medicin?
Har jag avbrutit kuren för tidigt?
Har jag fått rätt diagnos?
Bör jag träffa en annan läkare för att få mer perspektiv(man ska alltid i största mån försöka bära/hjälpa sig själv)

Självklart ska all medicinering ske i inrådan av en leg. läkare.

Men! Ibland kan det vara så att man kanske måste söka en annan läkare.
Människan är icke ofelbar.

Vad gäller abstinens, jo, fick betala 5år för mitt misstag..
Jag var rellativt ung när jag fastnade i ett missbruk.
Jag klarar mig nu men jag lider fortfarande av återkommande depressioner. De började iofs långt innan jag fastnade i annat skit men de är djupare och svårare nuförtiden.

Man får aldrig ge upp. Om man så bara får ett år som man man riktigt bra utan substanser så är det ett år värt att minnas:)

Det har du alldeles rätt i Viggen, men tyvärr hinner jag inte gå in på varför just nu, utan jag får återkomma om detta liksom en del annat i ditt inlägg som jag också vill bemöta.

Ett kort svar på följande kommentar från dig hinner jag med i alla fall:

Menar du att beroende och abstinens (till skillnad från utsättningssymtom av SSRI) inte skulle ha med CNS att göra? Enligt din mening skulle det alltså inte vara genom inverkan på centrala nervsystemet som Nikotin, Morfin, Opiater, Kokain, Amfetamin, Ritalin och allt annat som kan räknas som knark skulle ge abstinens? Skulle abstinens uppstå på något annat vis som inte har med hjärnan att göra?

Mitt svar: Alla s k beroendeframkallande (och därmed abstinensgivande) ämnen påverkar hjärnans signalsubstanser och receptorer på liknande sätt som t ex SSRI gör. De flesta av dagens antidepressiva ökar signalsubstanserna serotonin, noradrenalin och/eller dopamin genom samma principiella mekanism som t ex kokain ökar serotonin/noradrenalin/dopamin. Och denna påverkan sker via CNS.

Hej igen Viggen!

Ja, det är känsligt för mig, dels för att jag har väldigt dåliga erfarenheter av antidepressiva, dels på grund av att jag reagerar våldsamt mot alla som inte tvekar att göra enorma vinster på människors lidanden. Då menar jag inte bara knark-kungarna utan också höjdarna på de stora läkemedelsföretagen tillsammans med marknadsförare och t ex vissa namnkunniga professorer som för allt annat än blygsamma arvoden gärna verifierar påståenden om ”ofarliga” mirakelpillers effektivitet som botemedel mot ett allt större antal ”sjukdomar”. (Allt handlar om pengar, mycket pengar, och mycket pengar korrumperar – alltid.)


Jag har flera underlag, men det blir för långt att dra alla politiska, juridiska och ”företagsekonomiska” anledningar, så det får räcka med en ”medicinsk” anledning, med referens till det du skrev ovan.
Nedan finns en länk till Apoteket som jag hittade idag. Den innehåller förklaring till varför man får abstinens när man slutar röka.
Några citat från delar av den texten i länken:
”Varför blir man beroende av nikotin? - Bengt E Hildebrand är medicine doktor i farmakologi vid Karolinska Institutet och har arbetat med Sluta-Röka-Linjen. Han har i sin doktorsavhandling fört forskningen ett stort steg framåt när det gäller mekanismerna bakom nikotinberoende, och de abstinenssymtom som gör det så svårt för snusare och rökare att sluta.
Regelbunden snusning och rökning skapar en kemisk omställning i hjärnan, berättar Bengt E Hildebrand. När nikotinet når hjärnan stimulerar det en ökad frisättning av flera signalsubstanser, framför allt dopamin och noradrenalin men också serotonin och endorfiner. Dessa ämnen fungerar som kemiska budbärare och överför signaler mellan nervceller i hjärnan. ….
… ”När man avbryter nikotintillförseln får man helt enkelt "dopaminbrist", säger Bengt E Hildebrand. Samma bristtillstånd uppstår när man avbryter en regelbunden tillförsel av andra droger - hasch, heroin, amfetamin, morfin, kokain - eller alkohol. …”
”Efter ett snus- eller rökstopp tar det lång tid innan aktiviteten i dessa hjärnområden och halterna av dopamin och andra signalsubstanser återgår till det normala. Under denna tid av kraftig kemisk obalans i hjärnan uppstår det som vi kallar abstinensbesvär. …”
(Slut på citat)

Jag menar alltså att det är samma typ av ”kemisk obalans i hjärnan” man får när man slutar med antidepressiva, men då ska man kalla det för utsättningsproblem istället för abstinensbesvär. För min del är jag ganska övertygad om att den största orsaken till att man inte får använda ordet abstinens i samband med antidepressiva är att dessa tabletter i så fall aldrig hade haft möjligheter att bli tidernas bästsäljare.

http://www.apoteket.se/rd/d/532/a/809&t=2242&print=true


Visst kan man "bota" utsättningsproblem med en tablett. Det gör man, och det har rekommenderats flera gånger här av både Agneta, Staffan (och mig). Eftersom antidepressiva hos vissa personer kan ge mycket svåra symtom vid för snabb utsättning (liksom narkotika) är det bäst att trappa ut dessa försiktigt. Om man får alltför svåra utsättningssymtom kan man backa tillbaka till senaste dos och fortsätta nedtrappningen i ännu mindre dossänkningar och på så sätt lindra utsättningsproblemen.


Jag förstår att du har haft det väldigt jobbigt och kanske har det fortfarande vissa tider.
Som jag också har skrivit i en annan tråd på detta forum är det angeläget att en korrekt diagnosticerad depression behandlas och jag anser inte att antidepressiva tabletter bara är av ondo. Men (som du själv också skriver) det är oerhört viktigt att man får rätt diagnos och att man inte missar att det faktiskt också kan vara tabletterna som är anledningen till att man ”aldrig blir bra”.

Hej Peter. Nu orkar jag inte läsa igenom alla svaren men jag kanske kan hjälpa dig lite. Jag tog Paroxetin 30 mg i ungefär 6 år och det tog ett tag att sluta.. jag började med att ta en hel tablett en dag och en halv tablett nästa. Så småningom ett eller två år efter det så började jag ta en halv tablett varje dag, dvs 15 mg. Sedan när jag inte kunde dela tabletterna mer så slutade jag.. även fast det var en liten dos på slutet så tog också det ett tag.. ungefär 6 månader innan jag blev av med ångest, domningar, spänningarna i kroppen, värken i lederna och förvirringen..
Hoppas det går bra!

Emelie

_________________
Emelie

Det är för snabbt.. regeln är 10% var 4-6e vecka efter stabilisering.
Varför chansa när man kan göra det på ett rätt sätt?

Det är vansinnigt att ta det typ var 2e dag eller 3e osv, det försätter bara hjärnan i mer obalans. Blir snarare det motsatta. Hjärnan trivs med långsam titrering ner genom samma dos kurva. Inte upp och ner. Då straffar den en direkt. Det fungerar bara om man ätit det under kortare tider, typ 3 mån. Över 6 mån blir det mycket svårare.