RFHL Uppsala län

Öppet forum för problem med läkemedel.
Aktuellt datum och tid: tis 16 apr 2024, 07:18

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]




Ny tråd Svara på tråd  [ 29 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Min sambo är jättesjuk av seroxat
InläggPostat: sön 24 maj 2009, 12:31 
Hej!

Jag har en sambo som har nollat seroxat för fyra veckor sedan. Hon är rent förjävligt (ursäkta uttrycket) sjuk. Även om vänner förstår lite grann känns det inte som någon som inte har varit med kan inse vidden av det här. Kanske finns det fler sambos eller andra anhöriga på forumet. Hur gör ni för att orka? Under ett års tid när hon har trappat ut har hon varit illamående, haft ångest, en period akuta sömnstörningar, gångsvårigheter (tog sig inte runt kvarteret), smärtsamma muskelspänningar och kramper, klåda, myrkrypningar och så vidare i onändlighet. När hon kom ner till 5mg började det bli riktigt illa. Hon hade flera timmars panikattacker och var så muskelsvag att hon kröp, stapplade fram, låg och vred sig hit och dit som om hon satte ut heroin ungefär. Sen belv det ändå lite bättre men efter nollning har helvetet brutit ut igen.
Hon mår outhärdligt illa (som precis innan man ska kräkas) men det slutar aldrig. Håller på all vaken tid. Har ångest hela tiden. Hon kan inte själv skriva på forumet eftersom hon blir mer illamående av att skriva. Hon kan i själva verket inte göra någonting, ingen förmåga till koncentration, börjar hulka om jag pratar med henne, får panikattacker av att se på teve osv.
Finns det någon här som själv har trappat ut seroxat som känner igen sig. När kan man förvänta sig att det vänder? Har ni några tips på vad jag ska säga till min sambo för att hon ska förstå att hon inte rimligtvis mår såhär i sig själv, utan det är abstinens. Hon tror på det när hon mår lite bättre, men efter fyra veckors illamående konstant har hon tappat perspektivet tror jag.

Kämpande sambo


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: sön 24 maj 2009, 14:04 
Jag mår fortfarande illa efter 3,5 ÅR, så ge inte upp för tidigt, det brukar lätta efter 3-4 år!

Lycka till

/Lasse


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: sön 24 maj 2009, 14:10 
Seroxat är en ökänd medicin och min läkare säger att den är väldigt tuff att ta sig ifrån.

Har själv ett elände sen jag slutade tvärt med min sertralin/zoloft kur.

Har inga direkta tips, kan bara förstå din frustration.
Gå in på www.paxilprogress.org och läs, där finns många i din sambos situation.


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: sön 24 maj 2009, 18:13 
Vad snällt att ni svarar!
Vad tufft att må illa efter så många år. Du är stark som kämpar vidare. Men är det någon som vet, när man har en jättedipp efter nollning, brukar det inte vända då efter några månader (utan att för dens sakens skull bli bra på länge än). Jag tror tyvärr inte att det går att må såhär illa i flera år som hon gör nu. Som när man har magsjuka och det är ögonblicket innan man kräks, fast non stopp. Fattar inte hur nån kan orka det, eller kan man? Det är liksom skillnad på illamående som hon haft hela uttrappningen, och helvetesillamående som hon har nu nu efter nollning.

Finns det någon där ute som kan säga något positivt så vi orkar? Nån som blivit bättre?

Sambo


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån 25 maj 2009, 15:05 
Hmm, det finns nog dom som blivit bättre men tyvärr försvinner dom från dessa sidorna. Blir sällan uppdateringar som är positiva, folk vill väl glömma.
Eller kanske dom börjar på nytt med ssri och blir ok av det, jag vet faktiskt inte.

Tycker dock att någon av moderatorerna kan gå in och ge dig lite stöttning, dom har mer erfarenhet men lyser med frånvaro.


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis 26 maj 2009, 14:00 
Hur går det för er?


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis 26 maj 2009, 14:13 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Hur länge sen var det nollningen?

Hur snabbt trappade sambon ut.
Återinsätt 5 mg och sen trappa ur med 5% så blir det lättare.

Återinsättning fungerar inte alltid efter 7-8 veckor efter nollning.

Det ska inte vara så extremt och det behöver det inte vara.
Tyvärr vet inte många hur VIKTIGT det är trappa ut extremt sakta!


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis 26 maj 2009, 14:19 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Sen så finns det Doxylamine som kan dämpa illamåendet. Värt att testa. Histamin agonister utan DA/SE blockad

Ginger, pepparmint etc går också.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis 26 maj 2009, 14:20 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
4 veckor sen nollning.. Då kommer det att fungera att återinsätta. Skynda er innan det är för sent. Sätt in 5 mg fort som satan!

Annars blir det ett helvete. Risk för självmord etc..
Man behöver inte plågas i 5 år för att ta sig genom det.

En extremt långsam nertrappning 5 % ner varje steg om 3-6 veckor är bäst. Gör som jag säger så behöver sambon inte lida.

Tyvärr vet inte läkare och folk hur viktigt det är med en långsam nertrappning. Det är fakta!!!!!!!!!!


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis 26 maj 2009, 17:23 
Hej!
Vad snällt att ni bryr er!
Sambon har trappat 30mg på 14 månader, alltså ganska snabbt. Men hon var så pass akut sjuk av medicinen att det inte gick att motivera sig till någon fleraårsuttrappning. Standarddosen var 20mg, 30mg hade hon bara ätit ett kort tag, så hon satte rätt snabbt ner till 20 igen, typ två tre månader. Sen har hon trappat långsammare och långsammare. Sista fem milligrammen stegvis med 3-4 veckor mellan 5 3,75 2,5 1,25 0,5 0. Jag tror inte det går att återinsätta något då hon tål dosökningar väldigt dåligt. Hon har två misslyckade utsättningsförsök bakom sig från innan vi hade kunskap, sen dess har hon inte fixat dosändringar alls. Hon tål inte medicinen alls längre och är beroende av den.
Vad är Doxylamine? Köper man på apotek? Receptfritt? Värt att prova. Ingerfära har vi testat, kanske det hjälper lite men är som att försöka släcka ett övertänt hus med en hink vatten?
Ja, hur hon mår. Lika illa men kanske inte riktigt lika mycket ångest. På något sätt håller hon på att vänja sig vid situationen, tror jag. Kanske är det en tillfällig illamåendetopp nu sista veckorna. Hon har haft en sån förut på 5mg. Kankse det snart återgår till den vanliga konstanta "magsjukan" igen istället för helvetesillamåendet. Man måste tro.
Lyckönskningar till alla andra som kämpar på.

Sambo


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis 26 maj 2009, 17:33 
16 månader var det visst, inte 14.


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons 27 maj 2009, 13:20 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Okej, jag förstår! Det kommer att ge med sig. Eftersom hon har trappat på ett bra sätt (som jag ser det) jämfört med andras extremt snabba nertrappningar ser det ut som om det inte alls kommer att ta år att bli bra utan kanske tal om månader. Så håll ut och ge henne stöd under denna tid. Ja Doxylamine går att beställa från nån EU-apotek typ. http://www.donormyl.com/ själv skall jag beställa.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör 30 maj 2009, 20:34 
Hur går det för din sambo?


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tor 04 jun 2009, 16:17 
Hej!
Har varit bortrest några dagar för att delta i en kurs. Dess bättre klarade min sambo att få i sig mat på egen hand så jag behövde inte åka hem i förtid. Allt är oförändrat och jag börjar på allvar inse nu att det troligen är såhär vår sommar kommer att vara. Sambon verkar lite lugnare psykiskt, hon har nog resignerat och lite försonats med att hon måste genomhärda illamåendehelvetet. Finns liksom bara en väg bort från seroxatet. Tror inte det finns något att göra nu mer än att vänta.

Trött sambo


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tor 04 jun 2009, 22:12 
Anhörig, du kan inte ana hur mycket du betyder för din sambo nu.
Jag slutade för 6 ½ år sen och mår bra idag. Men jag har haft ett helvete. Men min man ställde upp och jag är innerligt tacksam för det. Ska inte gå in på hur lång tid det tog, huvudsaken är att det går över och det gör det.


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 05 jun 2009, 19:42 
Får man lov att tvivla?


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 05 jun 2009, 20:07 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Tvivla? Om det här är sant? Nej, inget tvivel om saken! Det är sant. Tyvärr. Det är hemskt.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 05 jun 2009, 23:39 
[quote=

Tycker dock att någon av moderatorerna kan gå in och ge dig lite stöttning, dom har mer erfarenhet men lyser med frånvaro.[/quote]

Menade inte om det är sant, menade om det är möjligt att bli fri från skiten.

Sen undrar jag: moderatorerna, hr de och "läk"arna gåt på pillrena, om inte hur kan de då ha erfarenhet av något de inte upplevt?


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör 06 jun 2009, 12:50 
Det är nog rätt naturligt att man tvivlar på om man nånsin ska bli fri från skiten. Med tanke på hur förjävligt dåligt folk verkar må vore det väl övermänsligt att inte göra det av och till. För mig är det kanske lite lättare att se saker utifrån, det är trots allt inte jag som brutits ner psykiskt av månader av bisarra fysikska och psykiska symtom. jag har nog lite bättre förutsättningar att behålla perspektivet och se att det här har ett samband med medicinutsättningen och att man rimligtvis inte kan ha muskelryckningar och illamående och gud vet vad i ett helt liv. (i alla fall inte av den här styrkan) även om det tycks kunna vara ruskigt segt... Försöker också för min sambos skull att hålla hoppet uppe. Håller också med mixter, det verkar vara a och o att trappa långsamt. Tror inte min sambo hade kunnat undvika akut inläggning på sjukhus om hon försökt sätta ut enligt läkarnas halveringsprincip.
Fint att en och annan tittar in här och ger nån kommentar. Är glad för din skull, Lena att du till sist blev bra igen. När det gäller min sambo har vi nog inget annat val än att vänta tills hon blir frisk, oavsett hur lång tid det tar. Hon var till sist så fysiskt sjuk att det inte kändes som att det fanns någon framtid med medicinen, så det finns ingen väg tillbaka dit.

Sambo


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör 06 jun 2009, 22:33 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Just detta, är jag rädd för. Att jag ska bli så sjuk så att trappa ner med medicinen inte ens hjälper mot besvären. För jag har fått en hemsk huvudvärk av en typ som är konstant, den är inte sprängande eller bultande utan den är konstant i frontal-loben. Jag vet att SSRI påverkar denna del av hjärnan särskilt mycket och starkt, så det kan ha med och göra.

Men också andra saker, inte bara huvudvärken.

Magtarmrörelserna verkar ha stannat upp också, det går i snigelfart.

Men jag hoppas fortfarande att det går att trappa ner i snigelfart och ha symptomen under en viss intensitet. Ett problem för mig är att på kvällarna känns det som värst ibland och det kan göra att man inte sover.

Huvudvärken lindras en del om man "gör något", kanske för att serotoninet tillfälligt höjs, det är min teori. Samma sak gäller kroppen, när man promenerar verkar det som om symptomen blir lindrigare men när man sätter sig blir det värre. Jag har funderat på att börja träna lite försiktigt, typ cykla till jobbet (jag har en praktik jag går till nu). Tror det är viktigt att ha bra fysik för att klara sig lindrigt genom det. Men min värsta mardröm är illamåendet, huvudvärken och akatisi känslan (hela kroppen hulkar, man vill ut ur skinnet, man måste gå och röra hela kroppen för att det ska bli lite bättre, men ändå inte)

Detta leder till raseriutbrott och ilska, vilket går ut över andra.
Just akatisi har jag inte känt av så mycket under nertrappning.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 29 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 5 gäster


Du kan skapa nya trådar i denna kategori
Du kan svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2010