RFHL Uppsala län

Såhär står det i en text om medicinutsättningar under FASS:

"För SSRI- och TCA-gruppen är yrsel, illamående och huvudvärk de vanligaste symtomen. Sensoriska rubbningar och balansstörningar är ovanliga för TCA, men förekommer efter behandling med SSRI och kan därför betraktas som specifika för denna grupp. En rad andra allvarliga psykiska manifestationer och hjärtrytmrubbningar har beskrivits hos enskilda patienter."

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/fak ... leID=43748

Känns bra att de i alla fall inte blånekar till alltihopa! Även om omfattningen och varaktigheten av problemen man kan få förringas även här. Lite går det ändå frammåt tack vare alla tappra "försökspersoner" som rapporterat in...

Genom att erkänna lite i taget så kommer dom undan lättare än om hela sanningen skulle komma fram på en gång!

Jävla svin är va dom är, detta enorma lidande man har fått utstå i alla år.

Känner precis som Kurt och helt spontant....Jävla svin.
Måtte jag aldrig drabbas av något, har nämligen inget som helst förtroende för läkare. Grät senast i går när jag tänkte på min tid med med,trappning och nollning,....... att jag orkade..


Hur är det med din sambo...

Jag

Ja, sjukvården har man inte mycket till övers för när det gäller medicinvett numera...
Tror aldrig att de helt kommer att gå med på vilken katastrof som har drabbat många av de människor som fått antidepressiva utskrivna. Det finns för stora ekonomiska intressen och för mycket prestige i det. Och dessutom är det ju ofta människor som mått psykiskt dåligt som fått medicinen utskriven och dom har ju bara inbillat sig alltihopa, otillräkneliga som dom är. (ironi)
Har varit tufft här en tid, min sambo har varit sämre igen, jag tror abstinensen triggas av värmen. Kanske någon känner igen det? Jag har i alla fall semester nu så jag är hemma, men känns inte helt bra att börja jobba igen om hon ska vara såhär dålig. Nu sista dagarna är hon lite bättre igen och kan gå ut och promenera själv, hoppas det håller i sig...

Tänker ändå apropå att sjukvården börjat erkänna att problemen finns att det kan betyda mycket för den enskilda personen som börjar misstänka att något är fel när den slutat med sin medicin att det blir lättare och lättare att hitta kunskap. Min sambo genomled katastrofen under sin förra misslyckade utsättning utan att vi förstod vad det var... Man hoppas att allt färre ska behöva vara med om det.

Kunskapsnivån inom sjukvården stiger tack och lov med tiden men givetvis tar det mycket lång tid eftersom det rör sig om psykmedicin. Man tror att patienten inbillar sig trots att ingen hade de hemska symtomen innan man tog SSRI. De drabbar även folk som fick medlen för vad som är att betrakta som småsaker av typen insomningssvårigheter mm och som inte ens var deprimerade och aldrig haft ångest.

Jag kan rapportera att i Storbritannien - där det på grund av den stora befolkningen finns många fall - har MHRA som är motsvarigheten till vårt läkemedelsverk äntligen träffat och lyssnat på Dr David Healy, en psykiater som länge varit medveten om SSRI-helvetet och som bland annat varit inkallad som sakkunnig i diverse rättegångar som hållts i USA där SSRI-preparat varit inblandade.

Hans nya SSRI-skrivelse som jag läste härom vecka tar i och för sig långt ifrån upp samtliga problem man drabbas av men däremot skriver han att abstinenssymtomen kan kvarstå i två till fyra år och att det sägs av en läkare får anses vara ett stort framsteg i kampen för ökad medvetenhet om problemen. Förhoppningsvis innehåller Dr Healys nästa uppdatering en mer komplett lista på symtom och en anmärkning om att de handikappande besvären i vissa fall faktiskt kan kvarstå ännu längre.

Tyvärr finns det i länder som Sverige med små befolkningar alltför få fall för att vi ska bli tagna på allvar. Vi får sätta vårt hopp till mer folkrika länder som Storbritannien och givetvis USA och hoppas att de som är så många fler drabbade får sina myndigheter att lyssna.

Ja, det är bra att det sker framsteg internationellt även om allt tar tid och under tiden hinner många människoliv få sig en ordentlig törn.
Visserligen är vi inte så många här i lilla Sverige, men jag tror ändå att vi bland våra nio miljoner, varav en oroväckande stor andel äter antidepp, har tillräcklligt underlag egentligen. Problemet är nog att i många fall inser ingen, inte patienten heller vad som är fel. (Fast det är klart, stor befolkning= fler som trots bristande hjälp från sjukvård själva kommer på vad som är felet)
Till exempel berättade en psykolog för min sambo att en del patienter behåller en liten dos av sin antidepressiva medicin, för liten för att ge någon effekt, bara som en psykologisk trygghet. Det känns bättre för patienten. Och det kan man ju göra hela livet om man vill menade psykologen, för en sån liten dos gör ju ingen skada.
Vad döljer sig här kan man fråga sig???
De sista fem seroxatmilligrammen kan man ju behålla bara som en trygghet, av psykologiska skäl så att säga. Egentligen kan man sluta med dem lätt som en plätt percis när man vill! Eller hur!

MEN, så har vi ju som sagt i sverige en "myndighet" som heter socialstyrelsen, som är köpt av industri och kräkemedelsverket, de sätter alla käppar i hjulet för oss, glöm inte detta!

Nu regnar det småspik här i götet(valiumkusten) igen(ipren) härligt att det sköljer undan skiten!