Jag har läst många inlägg o kommentarer på många forum o slås av att alla är likadana. Benzonedtrappning o nollning är ett helvete. Jag vet själv för jag befinner mig mitt i den. Men finns det ingen som lyckats rida ut ur detta helvete o kommit ur det helskinnade?
Det behövs lite push o uppmuntran o inte bara nattsvart mörker
Att se ljusglimtar för nog upplever jag dem själv!
Jag har nog haft snudd på alla symtom som nämns vid min nedtrappning. Men kan idag när jag lyckats få bort 75 % av min ursprungsdos på Stesolid som jag haft i 4 år.
Jag får inte panikattacker längre, abstinensen är inte lika intensiv o då har jag hela tiden trappat samma dos 1,25 mg/ v. Jag låg på 20 mg stesolid i början på april och har trappat fort. För mig har det känts likadant om jag tagit bort 0,5 mg lr 1,25 mg.
Nu har jag 5 mg kvar..Tar nu en paus. Det är 13 dgr sedan jag sänkte o börjar nu bli stabilare. Ett konstigt lugn då jag i stort sett varit abstinent non stop sedan jag påbörjade mitt mål att trappa. Jag mår mkt bättre nu än jag gjort på evigheter. Stesoliden stökade mer än min abstinens. Jag hade satt som mål att till augustimånads börja komma ner till 7,5 mg. Jag kom längre.
Så finns det ngn som kan berätta en historia där det faktiskt lyckades och gick bra?