RFHL Uppsala län

Hej, Johnny!

Ja det är tufft med relationer när man mår dåligt. Jag har mått dåligt i ca 5 år och jag har inga vänner kvar. Jag var väl inte så "rolig" längre så folk slutade höra av sig och jag var ju sjukskriven så några arbetskamrater hade jag inte heller. Sen blev jag arbetslös min arbetsplats lades ned, yngsta barnet flyttade hemifrån och nu sitter jag här ensam.

Det är nu ca 5 månader sedan jag nollade mina Imovane, och jag mår mycket bättre nu. Jag har inte haft det lika svårt som du. Du är otrolig som har kämpat så hårt.

När det gäller ensamheten och sveket från människor som funnits brukar jag tänka som så att ja; jag får skaffa mig nya vänner, kanske börja på någon kurs eller nåt, göra något som jag verkligen tycker är roligt.

Hoppas att det löser sig på något sätt för dig.

Kram
Maggie

Hej Maggie:).
Visst är det så, saken är ju den att det e inte alls svårt om man mår bra, direkt, betydligt lättare iaf.
Men i nu läget blir det mkt svårt då man liksom inte kan göra särskilt mkt, svårt att börja med att lägga fram att man har sina problem osv.
Men visst går det, lättast att bli vänner med folk som har det lite som en själv, iaf på ngt litet vis, dem funkar man ju bäst med.

Så som jag skrev en gång för länge sedan, den som vill umgås, försöka hitta på lite saker, eller vad som helst är välkommen att skriva:)

Vi, folket som tillsammans går igenom, eller gått igenom detta borde ju kunna ha en del gemensamt.

Va det gäller att gå en kurs eller engagera sig i ngt, där man ofta träffar folk, o vänner, bekanta, blir ju rätt tungt när man ej orkar med sånt ännu.

Ne man får va själv för evigt=p.
Hihi...
Folk i uppsala trakten, som vill bli vänner se hit:=).
Ha det gott Maggie, o hör av dig om du behöver en vän:)

Kul o höra att du mår bättre.
Gläder mig..
=)
Sköt om dig.
KramJ

Hej igen Micke.

Alltså jag har ju själv satt mig i denna sits för länge sen, "valt bort vänner", som jag ej orkade umgås med, och ibland blitt bortvald förstås för jag ej orkat.
Men det är synd att det ska va så.

Känner igen det där att hon ej orkar lyssna, så har det vart för mig o tjejen med, hon var en tid så att hon vart tokig på allt prat, prata bara sjukdomar etc. en tid, men bättre nu.
Klart det blir jobbigt, men man tycker nog att man borde ändå finnas där, men men...

Vi har pratat mkt, om olika saker, antar att man kommer till en punkt då det ej spelar ngn roll.
Ska ej fördjupa mig i det hela, men det som kan göras har jag nog redan gjort, är en sån som stannar då andra skulle gått för länge sen....


Inge fara att du blir för personlig...bara bra..
Ha det gott...
/J

Hej alla.
Trode jag skulle dö inatt.
Men trots det åkte jag ej in till sjukan.
Fick sån jävla andnöd, slutade fan andas.

Flera ggr.
Kom sedan på att det bara hände när jag låg på magen, men det gör jag ju alltid när ajg ska sova, kan ej somna på rygg, ev. på sidan. Men svårare, men ajg la mig på rygg o på sida, o har legat hela natten i nåt mysko tillstånd, kunde sova först på f.m.
Så vakna tyvärr vid tolv typ.
Men fick ju lite sömn iaf.

Känner mig väldigt konstig, kanske borde man låts sig bli kontrollerad lite, syns om man skulle vika hädan nu när man vart såå duktig:)

Allt känns visserligen helt hopplöst nu, med tanke på allt.

Men va gör man..

Vill ej åka in o skämmas på sjukan heller.
De har aldrig hittat nåt fel.
Men jag har aldrig haft sådär, elelr mått såhär.


154 dgr idag eller
22 veckor
vilket borde bli ca 5 månader.

=)

lite sent svar kanske, men det där med plötslig andnöd har jag själv varit med om. Vet inte vart det kommer ifrån tror dock inte det är ångest, det verkar för starkt för det. Tror att det är en engångsak.

_________________
Cliff

(förmodligen är det en obotlig allvarlig sjukdom som man bara inte har upptäckt än)

http://stesolid.blogs.se

Hej på er kämpar! ja du nämner andnöd, klassisk symtom, man tror man slutar att andas och skall dö, olika styrkor i dom attackerna som många får.

Men det fina med våran kropp o hjärna är att det sköts av ett annat system, det är ingen fara, man andas och kroppen fortsätter som vanligt. fast man känner det som det är godnatt! och paniken är nära!

Våra tankar och nerver som spelar spratt!

Kämpa vidare! och titta på det ni gjort bra som kommit så här långt, skit i att räkna dagarna. Titta på det ni åstakommit, kolla hur det var för 2 mån. osv.

Att det sociala livet får sig en ordentlig törn är ju inget man kan göra ngt åt när man mår som sämst.

Känner massor som idag går skola jobbar, gift sig som ansågs hopplösa fall som även skrev här. Inget ovanligt att man nästan enbart pratar om sjukdommar, klart folk lesnar till slut. Få kämpa med att försöka göra ngt annat oxå!

Detta har tusental gjort före er, så ni är inget undantag, ni blir friska!

Kämpa vidare!

/otto!

Vet själv när jag trodde loppet var kört, det var länge sedan och okunnig.

Kunde tyckte jag inte andas som du Johnny skriver, ambulanskillarna satte syrupptagningsförmågan en grej å fingret, visade 98 % av 100%

som en vältränad idrotsman var det, alltså ingen fara!

/otto

Halloj....
tack för svaren..

vet inte riktigt va man ska skriva....

man lever än..

trött som fan, inne i nån tung tid, men hoppas på ljusning snart..

så länge jag orkar hålla fokus utåt går det rätt bra, kvällarna/natten är värst..

klarar ej att va själv just nu långa studner, eller klarar gör ajg, men jag går fort in i mig själv på nåt vis, vilket kan göra det jätte svårt att gå ut igen, tar tid då...

behöver saker att göra hela tiden, men samtidigt så orkar man inte mkt...

moment 22 är vanligt..

Men krigar på....
ha en bra helg alla...
hoppas ni har det bra..

/kram Johnny

Detta måste vara bland de värsta sjukdomarna man kan drabbas av, det verkar inte finns någon bot färutom då att försöka ta sig ett piller lr kanske 100. Skulle det funka?..troligen är det så att symtomen som de är nu är för starka och de skulle övervinna en kamp med benso. Det stora problemet är att detta verkar påverka hela kroppen och så som jag tänker så kanske det blir så att man får följdsjukdomar av att sluta med bz, inte alla får det men säkerligen jag. De jag tänker på är mina prblem med domningar och den dära konstiga huvudvärke det skulle myk väl kunna vara MS. Samt ett till personligt problem som jag har. när jag var som mest stressad strax efter nollningen så var mitt HB-värde på tok för högt, en medicinsk utredning gjordes men visade inget, men hur fan ska jag kunna glömma bort skiten det torde ju ändå vara logiskt att mina symtom kommer av att blodet tjoknar och därav huvudvärk, yrsel, domningar samt allmäna obehagskänslor.

Hur länge kan man skylla på att det är abstinens..?

Otto!, vad jag förstår så tar du fort,f en log dos.... varför trappde du ner? slutade de funka? har du provat att varit helt utan, hur länge osv..

Johnny, hur ser dina symtom ut, får du någon lättnad ibland?,

Är det så att om man har en stressig tillvaro i övrigt att symtomen/abstinensen stärks av detta och på så sett håller i sig längre?

_________________
Cliff

(förmodligen är det en obotlig allvarlig sjukdom som man bara inte har upptäckt än)

http://stesolid.blogs.se

Hej du Cliff! Skylla på att det är abstinens skriver du, det känner du hur du mår och hur man skall må i vissa saker, det kan man med hjälp av någon proffisionell skatta upp.

Så ingen skyller på något, inte du heller cliff. va har man för vinning att må apa och hitta på det?

Det är så mkt som spelar in, kemi, socialt stöd m.m för ett snabbare tillfrisknande, du kan ju inte precis vara hemlös och trappa ner, det är utsiktslöst.
I gbg får du det ej inom öppenvården vara utan bostad för att dom skall hjälpa dig som dagpatient.

stress stiger ju ångesten, kaffe för många, cigg för många, ja det är åter så olika, man tror man har alla sjukdommar. tumregeln är ju 1 månads abstinens per år man missbrukat. men är man mitt i känns det som oövervinerligt allt! pessimisten i en har talat, sen får man krafter igen.

Mig veterligen har ingen fått några sjukdommar efter dom gått igenom abstinensen. Piller är ganska snäll mot kroppen, inte så mkt slitage, som ex brännvin där folk dör som flugor.

Ni gör ett mkt bra jobb och fortsätt med det, så blir du fri, och kommer att resonera annorlunda. alla gör det.

isom du skriver tar jag lågdos, skall förklara varför i ett inlägg-

Stå på dig Cliff!

Hallåj Jonny!

Du skriver att kvällarna är värst, men i undersökningar visar det sig att man mår bäst på kvällen och morgon är hemsk, varför vet väl ingen, och det varierar ju oxå person till person!

/otto

Hej Otto.
Kan mkt väl vara så att min, "grundproblematik" är orsaken till det, vet ej.
Jag tror det handlar helt om att jag på kvällen är så trött, desto tröttare jag är desto sämre mår jag kanske.

Förr var det så att kvällar var värre, men ja menar mornarna är hemska de med, men bara jag vaknar upp blir det bättre, men inte alltid.

På mornarna känner jag mig helt död, kroppen saknar känsel, känns som jag mkt väl kunde vara helt död, men så efter lite kaffe så brukar det reda ut sig sakteliga, det har blitt såna enorma förändringar för mig av detta, så det e mkt nytt att vänja sig vid, idag har jag haft en rätt ok dag, var illa på f.m men vart bättra o bättre efter dagen rulla på, att jag e pigg nu dessutom 20:24 på kvällen e ovanligt.

Även om det alltid är lite konstigt.
Men bara att vänja sig vid att det är så, att ej tänka på det så mkt, så glömmer jag säkert bort att det är konstigt till slut=)

Klart det finns mkt symptom som kommer o går, o ibland är man inte långt ifrån galgen, men sen vänder det.
Har vart inne i en mkt tung tid, o hoppas nu att det ska vända till min fördel igen, att man ska må bättre.

Ne nu ska jag göra annat, skriver igen.
Hur är det med dig Otto?

Ha det bra.
Mvh Johnny

Hej Cliff.

Svårt att säga med symptomen, de kommer o går, vill ej känna efter så mkt.
Upplever att jag saknar känsel inne i kroppen.
Värk, spänning, i kroppen av olika genes.

Viss yrsel, ångest, hela kroppen är lite kajko, men försöker att inte bry mig så mkt, oftast kan jag fokusera utåt istället, o märker inte av dem så mkt.
Blir mera vad de kallar bakgrunsbrus då:)

SYmptom fria dagar vet jag inte om jag skulle kunna kalla det, men symptom fria minuter, timmar kanske, mest då jag gör nåt när man låter all uppmärksamhet vara i det man gör.
Man känner efter lite mkt ibland tror jag....
Haha, nu låter jag som andra, typ läkare o annat;)
Inte menat så, men ligger samtidigt nåt i det, iaf för mig...

Sköt om dig, o kämpa på
/J

Johnny, hur ser dina symtom ut, får du någon lättnad ibland?,

quote]

Hej alla.
Hoppas ni haft en bra påsk.
För mig kvittar sånt, högtids dgr, har för länge sen tsgit bort dem från "det jag bryr mig om listan".
Men kanske får bli ändring kring det framöver.
Över ett halvår nu, 6 månader i fredags:).

På många sätt är saker ju bättre, på andra inte.

Men måste ju berömma mig själv lite, inte trodde jag det inte, att jag skulle klara mig så bra som jag ändå gjort.

Idag var första paniken redigt på väg, men bara för jag var ut o körde utanför "mina gränser".

Undra hur man nånsin kommer kunna klara upp de besvären, får hålla mig i stan resten av mitt liv, haha.
Gu va hemskt:(
Troligtvis har all fobi m.m ökat o blitt värre av benzon, fy fan för dem.

Nåväl, ville bara skriva lite.

Kämpa på alla.
Nångång kanske vi har nåt för det också:)
Kram Johnny

Klart du ska ha beröm, Johnny

Du har verkligen uträttat ett stordåd måste jag säga. Jag vet vad du gått/går igenom o det är faktiskt närapå omänskligt. Kommer man ur det med förståndet i behåll (o det har bevisligen du) är det otroligt.

Kram Yamuna

Tack vännen:)

Hur går det för dig, lugnat sig lite?

Hoppas det...

Kram på dig

Måste säga att det är segt. Förr har pendlat mellan hopp o förtvivlan - denna gång har det varit väldigt mycket förtvivlan

Går fortfarande omkring som en sömngångare - får inte upp ögonen - skulle kunna sova hur mycket som helst.

Längtar tills jag också kan säga: nu har jag varit nollad x antal dgr!

Funderar mkt på om jag ska kunna flyga något mer....lyxproblem kan tyckas. Jag brukar söka ur barnfonder eftersom min son har en sjukdom som gör att vi kan få rekreationsresor ca vartannat år. Tidigare har det varit dubbel dos Xanor efter rekommendationer av husläkaren då jag är så in i bängen flygrädd. Nu får jag väl ta en rejäl "rackabajsare", den första på många år

Undrar också om jag ska ramla omkring som en förvirrad byfåne mellan solstolarna efter den här pärsen. Gillar inte sol- och badsemester något vidare men det är mycket gynnsamt för min son. Jag skulle trivas utmärkt på en fjälltopp. Ja, ja som sagt det är lyxproblem - nu ska jag se till att överleva den har uttrappningen. Har ju en utrappning kvar - Cipralex Men det får jag nog ta till hösten.

Kramar från Yamuna

Såg programmet på kalla fakta ikväll, fy fan, visst känner jag en enorm sympati med alla unga tjejer som har det sådär, det känner jag så väl till.
Men samtidigt att vi alla har ett rent helvete, även om jag nu tror att jag återigen har lyckats fly ifrån det på nåt vis.
Nåväl, men jag vart såå förbannad på läkare o andra, när jag såg detta, jag hatar dem, fy fan, sakteliga kommer saker tebaka, stunder då man känner igne sig själv, händelser som hänt under denna tid som man inte kunnat uppfatta, vem fan tar ansvaret?
Varför ska "horan" lida av att en torsk förser henne med knark o tvingar henne att ha sex mot betalning, ungefär så, varför ska jag lida av att läkare har velat använda mig som labbråtta?
"Vi försöker hjälpa dig..."
Jag ahr tillåtit deras hjälp, för jag som alla andra tror att läkare faktiskt vet vad de gör, eller trodde.
Men det är sanneligen dags att ifrågasätta läkares kompetens, de har alltid varit "de som vet" men detta e ju inte sant, och om man nu skulle vilja ändra på detta, söka ersättning, etc. Så frågor de samma jävla svin, eller nån kollega, då säger de, under omständigheterna fanns inget annat att göra, say what, i tio år, ung man med panik ångest, sätt han på xanor så han lugnar ner sig, plantera ett beroende frö i huvet på han, stäng av alla mänskliga rättigheter i huvet på han...

hur fan hanterar man hatet, vad hindrar en från att ge tebaka med samma mynt?

Hur hanterar man det, I have to release the beast...
jag sa ju inte hålla inne med aggression säger den, men vart fan ska jag göra av den då, om jag nitar en psykiater blir det ju ett jäkla liv..

Ne fy fan, vad gör man....
Det får sanneligen vara slut på mr nice guy, det har man ändå inget ut av.
Bara mot de snälla människorna kanske.

I need to wake up.

Sköt om er därute, lite ilksa kanske rann ut nu, men dock litet..


Kram Johnny

Jag såg oxå de där i går, kände så starkt me tjejerna. Eftersom man vet hur de är att må så dåligt, jag kan så starkt gå in i deras känslor. Tror de var mycke de som utlöste min attack. De är hemskt vad dessa tab kan ställa till me.

Kram!!

Hej Mikaela! och ni andra förstås!

Varit borta en tid av egna problem, bl. a piller.

Men är på banan igen, Undra hur det går för dig MIKAELA?? skriv så man får höra.

Samtidig gäller det alla, skriv och berätta, fråga m.m gå inte och grubbla över situationer som går att lösa enkelt ibland, eller skriva av er.

Hörs /otto