Hej!
Orkar inte skriva nått mycket nu heller, men jag tänkte jag kunde lägga in här en sammanfattning av mina värsta symtom som det har utvecklat sig, då jag ju inte har berättat om det på länge. Nedanstående har jag skrivit ihop under en tid och lämnat till mina två läkare för inte så länge sedan. Lägger in det här ifall någon skulle ha drabbat på nått liknande sätt och kan ha nytta av det. Mina läkare säger ju att det trots allt är abstinens!
-----------------------------------------
Svårt för att få ihop det numera, men har skrivit ihop detta under senaste tiden nu.
Det är verkligen kris med symtomen, man fattar inte hur man ska klara detta. När jag trappade ner Temestan, så var det jo specifika lokala symtom som jag fick här och där och där man kunde beskriva dom och hur det var. Efter att jag nollade så blev jag ju sen efterhand totalt avdomnad i hela kroppen och så är det ju fortsatt. Sen kom där en känsla som inte går att beskriva, men där allt bara har känts mer och mer konstigt på nått vis. Även det som var lokala pirrningar har ju blivit ett obehag överallt! Tidigt kom ju en konstig tomhets känsla i huvudet och det har ju bara ökat ock ökat. Alltihopa har ju i över 2 ½ år nu känts outhärdligt och det som är så skrämmande är ju att dom värsta symtomen sakta, sakta tar till mer och mer. Så med tanke på att det har pågått så länge och är så svårt att stå ut med, så går ju tankarna mycket kring hur man bara ska fortsätta att klara detta och hur det ska bli när det bara tar till mer och mer!
Ja, särskild senaste året har det blivit mer och mer obeskrivligt. Alltihopa är jo som ett komplett tillstånd med, stelhet, spänningar, brännande, pirrande, obehag, domnande som bara tar till. För 2 år sen var det ibland som en stämgaffel inne i huvudet, nu är det ju så överallt hela tiden! För ett par år sedan var det emellanåt som nån lätt spänning inne bakom näsan, det har ju utvecklat sig till en konstant kraftigare tryck, spänning där. Och så skulle man kunna hålla på att rabbla upp hur det bara tar till. Känns som att hela organismen dras åt i ett skruvstäd och håller på att brytas ner och förstöras helt.
Senaste veckorna nu så har det passerat gränser, det som har utvecklat sig i ansiktet och huvudet, så det är helt omänskligt att försöka att stå ut med. Ett sånt domnande och snurrande, pirrande, stickande, prickande, stelhet, obehag, spänningar som aldrig innan, har nått sådana höjder så det är helt vansinnigt och man tror man ska bli fullständigt tokig hela tiden, när man ska försöka att leva med detta. På samma gång är det som det stramas åt mer och mer i hjärnan så att det blir svårare och svårare att tänka riktigt.
Några av värsta symtomen: Overklighetskänslan Spänningarna, obehaget, brännande, särskild i ansiktet, har ökat stadigt väldigt länge, och gått djupare och djupare in på nått vis. “Snurrar”, vibrerar, prickar överallt Att man känner sig så “konstig”, har ökat stadigt 2 senaste åren Otäcka känslan i huvudet,”borta” har också blivit värre under lång tid Att ens normala känslor i förhållande till många saker har förändrats mer och mer under senaste året. Jag känner mig mer och mer “onormal”. Att man känner sig så “tom” invärtes har också kommit mer och mer senaste året. Hela synsbilden påverkat, har blivit lite mer och mer 2 senaste åren Ovanstående symtom är några av dom allra värsta och har sakta, sakta men säkert, bara ökat mer och mer under dom senaste åren.
Andra symtom: Totalt avdomnad överallt, har varit så kanske 2 år nu Brännande, svidande i hela munnen, började för ca. ett år sedan och har bara blivit mer och mer genomgripande. Känns numera som att man inte har nån normal känsla där heller. Svårare och svårare att överblicka och få nånting gjort Har blivit betydligt svårare att läsa och skriva särskild under senaste året. Läser och skriver mycket fel, allra värst är det på förmiddagen. Senaste året har det blivit mer och mer jobbigt och ansträngande att prata. Det är ett hemskt “komplett” tillstånd som utvecklas i hela mig mer och mer. Senaste drygt 2 åren torr i munnen och i ögonen. På morgonen är det som grus i ögonen. ----------------- Symtom som blivit bättre:
Från omkring februari -10 och i 1 ½ år undvek jag och det var extremt svårt att vara tillsammans med människor i nån större omfattning. Det har gått bättre senaste året. (Fast nu precis sista tiden har det blivit svårare igen, med tanke på så illa som jag har det.)
Under några månader eller ett halvt år för ett eller 2 år sedan så gick jag ofta emot dörrkarmar och sånt inne i lägenheten
Under en lång tid för 1-2 år sedan var jag tvungen till att ha musik på även på nätterna, höll på att bli tokig av tystnad.
Under dom första ca. 2 åren fick man ofta inte sova mycket på grund utav alla symtomen.
Problem med riktigt svåra smärtor var det mest en period under tiden jag trappade ner.
Jag rasade ju mycket i vikt under det tidigare förloppet. Men särskild under detta året har jag ju kunnat öka i vikt igen och gått upp 16 kg. mot när jag var som lägst nere i januari -11!
För kanske ett halvår sedan då hade det ju blivit så under en längre tid, att tankar som kom upp om sådant jag skulle göra försvann direkt många gånger under dagen. Det symtomet har blivit en del bättre.
Sen jag började trappa ner Temesta så har jag i långa perioder sett enormt suddigt bara på några meters håll. Har gått upp och ner, men har i en ovanligt lång period nu inte set suddigt på det viset. Sista tiden har jag reagerat på att när jag har varit inne i en affär så har det inte varit så där suddigt och dimmigt och otydligt som innan.
När jag var hos ögonläkaren för en kontroll nu i somras, så hittar hon fortfarande inga fel på mina ögon (Bortsett från att jag inte har nån tårproduktion). Men hon sade att mina pupiller är mera öppna än normalt och skulle då kunna förklara att jag är känslig för ljus. Jag frågade varför hon trodde att pupillerna var mera öppna och hon menade att det beror på stress.
------------------
Senaste året så är det som ett spectra när jag blundar. När vi släcker ljuset på kvällen för att sova, så är det som en blixtlampa som går av och det blir ett kompakt mörker så man ser inget, en liten stund. I övrigt precis som att jag är väldigt ljuskänslig, så är det “mörkare” inomhus än vad det i verkligheten är, alltså utan att ljuset är tänt.
Spänningarna, stelheten, brännande, avdomnande, pirrande särskilt i ansiktet ligger numera på en helt vansinnig nivå, från att ha tagit till under väldigt lång tid, sakta, sakta men säkert. Det är ett sånt fruktansvärt obehag så det går inte att beskriva.. Verkar ha att göra med dom spänningarna på sidorna av huvudet som också bara sakta, sakta har tagit till över mycket lång tid och som sträcker sig ända om i nacken numera. Det är ju som att huden stramar överallt. Det känns allra värst i ansiktet och har spridit sig neråt halsen, men känns som att huden stramar överallt.
I lång tid, kanske 2 år så har det varit så att när jag ska göra nått, så i mitt sinne har det varit som en mycket jobbig splittring, vad ska jag göra först!!!
--------------------------------------
Hälsningar
Kurtan
|
|