Hejsan,
Är första gången jag skriver men har varit här och läst och hittat massor av stöd tidigare.
Jag visste inte riktigt vilket forum jag skulle välja med tanke på preparaten men jag valde detta då Zoplikonen är det stora problemet just nu.
Lite historik, Jag har kronisk smärta i rygg och bäcken och för ett år sedan fick jag Tramadol av min läkare. Wow rena raketbränslet för en trött, sliten överarbetande mamma med massor av ont. Jag hade ingen aning då om alla problem som finnns med denna medicin. Jag fortsatte äta och orkade leva. Mot hösten 2009 märkte jag att jag ökade dosen och tog fler tabletter. I december var jag uppe i 5st 50 mg per dag. Jag vet att det i sammanhanget är låga doser.
Min väckarklocka var att jag i slutet av december skulle på julfest med jobbet och tog då ingen tablett dagen innan. (Tänkte att ja kunde ta ett glas vin med kollegorna) Men j-lar så dålig jag blev. Ringde min man som fick hämnta mig, var helt säker på att det var svininfluensan......
Började forska på nätet och förstod att det var utsättning/absitens. Fast besluten bestämde jag mig på egen hand att aldrig mer ta en Tramadol. Inget klokt beslut att bara tvärsluta, det vet jag ochså nu.
Jag blev helt knäpp, panikångest, dimhjärna, helt tom/slut. Utbränd sa läkaren och sjukskrev mig i 5 veckor. Började jobba igen i slutet av februari i år. Men mådde inte riktigt bra. Håglös, energilös svårt att sova.
Jag hade Imovane hemma sen en tidigare livskris. Jag provar en halv tänkte jag. Jättebra somnade som en sten. Men vis av erfarenhet tog jag bara en halv tablett 2-4 ggr i veckan.
Nu till dagens problem. Jag märkte i slutet av maj att jag vaknade med ångest och en fruktansvärd huvudvärk. Inte nu igen tänkte jag och kollade nätet efter abstinenssymptom. Jamen javvist, toleransabstinens nu igen...
Bestämde mig igen för att "aldrig mer" och har inte tagit någon imovane sedan dess.
Mår som sån skit. Första tiden var vidrig, helt borta i skallen. Illamående yrsel panikångest. Ja allt man kan tänka sig. Ringde beroende mott på psyk och de sa att de var omöjligt med så låga doser under så kort tid. Kolla sköldkörteln.
Det har jag gjort och alla värden är på topp. Men jag mår så dåligt. Är helt dimig, har ångest är helt slut och orkar ingenting. Det har gått precis 4 veckor sedan den sista imovanen. Utbränd igen är läkarens diagnos och jag är sjukskriven på halvtid. Nu med recept på Remeron......Jag kommer ALDRIG att ens testa det.
Min fråga är: Är jag utbränd eller har mina reseptorer och signalsubstanser helt fått fnatt pg av kemikalier. Vad tror ni om läkning, tid?
Jag vet att det är så många här som kämpar med högre doser och enorm tid så jag har tvekat att skriva då det känns lite förmätet i förhållande. Men jag är så rädd. Min man visste om Tramadolen och varit ett stort stöd men detta har jag inte riktigt vågat berätta. Snälla hjälp.
|
|