RFHL Uppsala län

Jag har ätit lyrica i ca 10månader. Första ca 5 månaderna åt jag 300mg och efter det kände jag mig så sömning om dagarna. Speciellt eftersom att jag både tog 150mg lergigan/dag också. Jag valde att testa att trappa ner lyrican till 200mg och har väl tyckt att ångesten varit hanterbar endå även om jag märker av den lite väl mycket(speciellt nu på senaste).

Jag har biverkningar så som förstorade pupiller, uppsvälld kropp/annsikte, trött, svårt att koncentrera mig och minnas saker samt hur man stavar olika ord. Det är som att jag inte kommer ihåg längre hur man skriver/stavar trots att jag läser väldigt mycket bäcker regelbundet.

Förutom det har jag gått upp nästan 30kg. Men jag vet inte om det är pga. lyrican eller något helt annat. Jag skulle så gärna vilja testa att ta bort lyrican för jag är verkligen trött om dagarna. Mestadels brukar jag bara sova igenom dem för att jag inte har ork till något mer.

Men jag är samtidigt rädd att ångesten ska vara på tok för hög för att kunna hantera på ett bra sätt. Speciellt eftersom att jag fått mer ångest och oro nu senaste månaden än vad jag hade för ca 3 månader sedan.

Jag äter som det ser ut just nu:225mg venlafaxine, 50mg propavan till natten, 200mg lyrica och 25-50mg lergigan vid behov.
Finns det någon möjlighet att kunna göra så att man känner sig piggare och mer alert men samtidigt fungera trots sin ångest osv?


Jag har ätit tabletter så länge att jag är rädd att jag aldrig kommer bli fri från alla tabletter. En vanlig dag tar jag ca 9-10tabletter om dagen (inklusive mini-piller). En 20åring borde vara frisk att klara sig utan en näve tabletter till frukost, kväll och ibland på dagen......

Hej!
Om man mår bra av att stoppa i sig dessa piller, så kan man ju vara nöjd och se det som att det är ju en enkel lösning att ta ett piller från läkaren och så är ens problem lösta. Tyvärr är ju verkligheten ofta inte så.
Eftersom du är här nu, så är du medveten om att du har ett problem. Det är ju första steget för att komma fram till en lösning som kan vara till hjälp. Skaffa dig så mycket info om detta problemet du bara kan. Sök kontakt hos en beroende specialist som kan allt om denna problematiken. Sorgligt nog så kan dom flesta vanliga läkarna nästan inget om detta och är ofta till mer skada än nytta för att hjälpa en med dessa problem. Det ska ofta lösas med piller och hjälper inte det så blir det fler piller. Många har ju fått benzo för nästan vad som helst. Om man däremot har ett allvarligt problem, så behövs det ju att man kommer till en specialist som verkligen kan detta och kan hjälpa och behandla en på bästa sättet.
Om man själv har kommit fram till vad problemen beror på sen man började med dessa piller genom att själv skaffa sig info om det, så väljer en del att själva trappa sig ut av medicinen och att klara den abstinensen som kan komma och väldigt många beskriver ju hur alla deras "oförklarliga" symtom försvinner efter hand och dom får ett bättre liv än innan dom började på medicinen. Men där kan krävas en väldigt stark vilja för att kunna klara av detta på egen hand.
Tyvärr är detta forum nästan helt stendött av någon anledning och vissa kan känna det trist att dom inte får svar. Men förutom all info man kan läsa sig till här genom andras erfarenheter, så finns där andra forum som är betydligt mera aktiva. Kan rekommendera Oves gästbok: http://www.evoca.info/guestbook/gbook.php och sen finns där ju väldigt stora aktiva forum på engelska som exempelvis detta:
http://benzowithdrawal.com/forum/index. ... 000affda3&

Detta är min egen erfarenhet, men många har erfarit samma. Det kan vara mycket svårt att få den rätta hjälpen med dessa problem, men det går.

Hälsningar

Kurtan

Hejsan!

Tack för ditt svar. Men jag är inte "beroende" av denna medicin. Jag är endast rädd efter att ha läst om lyricans biverkningar och har lagt märke till att flera stämmer in på mig. Min läkare vill att jag ska höja den. Men med tanke på vad jag läst om den de senaste dagarna så är jag rädd för att fortsätta ta den och ska kolla om det finns något annat alternativ. Jag tar den alltså inte för att ta något "rus" eller någon annan ordination än vad läkaren skrivit ut till mig.

MvH

Hej Josefin!

Självklart kan du bli medicinfri. Det är många som har varit på mediciner i åratal och varit jättesjuka som har blivit av med pillren och har blivit helt eller nästan helt återställda. Men du måste ha mycket tålamod och läsa på ordentligt om hur man tar bort mediciner man ätit länge. Sedan måste du läsa på om alternativa metoder att hantera ditt grundproblem (som kanske inte är så besvärligt när du väl blir av med tabletterna). Och det finns gott om alternativa metoder som bevisligen är lika effektiva, eller mer effektiva än psykofarmaka men utan biverkningar. Yoga, KBT, meditation, motion!, avslappning/självhypnos, bra kost, etc

Jag har nyligen trappat ut Lyrica och när jag började hade jag tagit den 9 månader. Jag har också ätit Effexor tidigare. Lyrica kan mycket riktigt vara besvärlig och har biverkningar som verkligen kan göra en handikappad. Tyvärr är det nog så att det inte finns några alternativ i pillerform som inte är minst lika fyllda med problem som Lyrica. Alla substanser som påverkar verkar hjärnan skapar en tillvänjning vilket är samma sak som beroende (men inte samma sak som missbruk).

Jag trappade ut min dos på 250 mg över 4 månader och har nu varit av Lyrica i två månader och känner fortfarande kvar lite av abstinensen så man måste ta det lååångsamt. Jag har heller aldrig tagit mer än ordinerat eller använt den som rusmedel eller något sådant. Men tyvärr spelar det ingen roll för våra nervsystem anpassar sig till allt som påverkar dem och när det händer har vi blivit beroende. Jag skulle börja med att plocka bort 25 mg och vänta i en vecka eller två till du stabiliserat dig innan du gör nästa nedsättning.

Jag vill inte skrämma upp dig men jag måste varna att Effexor/venlafaxine är totalt ökänd som en av de absolut värsta antidepressiva att sluta med. Om du tänker trappa ut den så småningom måste du läsa på ordenligt och vara mycket försiktig. Särskilt om du har gått på och av många olika mediciner under lång tid. För många är det långt ifrån smärtfritt att vira bort tabletterna och man kan få mycket allvarliga och långvariga problem om man slutar med den för snabbt. Och då pratar jag inte om dagar eller veckor, utan månader. Min läkare sa åt mig att trappa ner under en vecka och det skickade mig rakt in i ett helvete som varade mycket, mycket länge.

Gå gärna in på benzowithdrawal.com det är en jättebra sajt med bra människor och massor av kunskap. Den är dock för benzo och Lyrica tillhör en annan grupp psykofarmaka så de är inte så kunniga på lyrica där. Paxilprogress.org (paxil är ett amerikanskt ssri-läkemedel) har en massa medlemmar som har erfarenhet både av Lyrica och Effexor så där kan du få jättebra info.

Lycka till!

Tack för ditt engagerade svar. Jag blir seriöst upprörd och känner mig lurad. Hur kan min läkare föreslå läkemedel som jag kommer ha så svårt att sluta med? Han frågade om jag ville äta citalopram eller effexor och sa att effexor har bättre effekter än citalopram så då valde jag ju självklart den. Nu får jag bara panik över all medicin. Jag har ätit olika mediciner till och från.
Från att jag var kanske 15-16 så har jag ätit: theralen(flytande), atarax, lergigan, propavan, citalopram, venlafaxine och lyrica.

Jag har haft ångest, panikångest och ångestattacker sedan jag var 13-14 så är mycket bra på att hantera hyfsad kraftig ångest. Men när den blir tillräckligt stark så måste jag ta medicin eftersom att jag blir så handikappad att jag inte klarar av någonting och fungerar inte normalt utan den. Deprimerad har jag varit till och från. När jag var 16-18 eller något såådant åt jag citalopram 40mg eller liknande tror jag, efter det mådde jag bra.

Nu. När jag var 19-20 satte de mig på venlafaxine, började med 37.5 och trappade upp till 75mg som jag åt i ca ½ år. Sedan har de höjt och nu har jag 225mg och den fungerar inte på mig iallafall. Jag är fortfarande deprimerad och sover mestadels bort hela min dag. Min läkare har ringt runt till specialister i landet för att försöka få råd om hur han ska göra för att hitta en bra medicin till mig. Jag blir bara mer å mer rädd för varje gång jag läser på någon sådan här sida.

Men hur ser abstinensen ut när man trappar av från lyrica? Och även från venlafaxine? Hur mår man och vad får man för biverkningar när man trappar ner?

Jag åt förut 300mg, och från ena dagen till den andra så bad min läkare mig att ta bort 100mg eftersom att jag ville trappa ner till 200mg och han tyckte det var okej. Jag kände inget speciellt efter det då. Efter ca 2 veckor hade jag lite extra ångest någon dag sedan var allt "som vanligt".

Jag försöker att inte ta propavan varje natt även om jag står ordinerad till det och samma sak med lergigan så försöker jag hålla mig till att inte ta den men ibland måste jag vika mig pga. den allt för kraftiga ångesten.

MvH

Hej

Jag kan tipsa dig om att ladda ner låten från https://www.flashback.org/t1300417 Den har jag själv kört många gånger och jag tycker att den hjälper. Sen tycker jag att du ska unna dig en CD som kör avslappning med fokus på att somna, jag har en sådan och jag lyckas aldrig lyssnat klart för jag sover som en stock.

_________________
Det är svårt att dividera med divar, de har en bestämd åsikt

Jag har redan flera meditations CD skivor hemma och annat som jag brukar försöka använda mig utan när jag ska sova. Det lär inte vara sömnen som är mitt problem när jag slutar med medicinen. utan depressionen och ångesten. =/

Jag förstår att du blir arg med all rätt. Att din läkare föreslår något som kan vara svårt att sluta med (och på sikt göra dig sjuk) beror på att det inte finns några tabletter som inte gör det. Men din läkare ska givetvis tala om för dig vilka negativa aspekter det finns av att ta psykofarmaka så att du själv kan bestämma om du tycker det är värt det. Särskilt som du var så ung när du började. Läkaren borde också betona att du som patient måste noggrant överväga om din grundproblematik är så allvarlig att det överväger riskerna med läkemedlen.

Men för det första har preparaten inte funnits på marknaden så länge (de prånglar ut nya likartade hela tiden för att få nya patent) så det finns inga epidemiologiska studier (studier med mycket stort antal deltagare). För det andra marknadsfördes de på 80- och 90- talen stenhårt som både biverkningsfria och icke beroendeframkallande (det fanns då ännu inga studier som bevisade motsatsen) och många läkare går fortfarande runt och tror på det där. Herregud det finns de som fortfarande debatterar huruvida valium är beroendeframkallande... Sedan får man inte glömma att de gått och utbildat sig i dryga 10 år för att bli psykiatriker och i sort sett det enda verktyg de har i sin låda är psykofarmaka och sjukskrivning. Något mer gör inte psykiatriker idag. De kan skriva remisser till andra vårdgivare för visso

Nåväl du har ätit psykofarmaka i ca fem år. Det är förstås en lång tid av ditt liv men du är ung och fem år är inte så farligt länge i dessa sammanhang. Attarax, lergigan och theralen är vad jag vet ganska milda (fast jag är inte säker) så din historia verkar inte komplicerad. Propavan, venlafaxine och lyrica är starkare och ska inte börjas och slutas hur som helst. Då kan du få insättnings- och utsättningsproblem om vartannat hela tiden fast det känner du själv om du observerar hur du mår dagen efter. Jag tror att det kan vara bra för dig att stabilisera på en och samma dos regelbundet så att du inte får interdos abstinens.

Har du känt av abstinens från venlafaxine? Var den svår att sätta in? Om du inte haft problem att sätta in den eller ta den (eller snarare glömma en dos) behöver den inte vara supertuff att sluta med. Alla får inte problem. Men om du har känt av "zaps" och andra konstiga symptom som inte är förknippade med ångest kan det kanske bli svårare, eller snarare då tar det längre tid. Men fortfarande görbart!

En sak till som kan vara bra att känna till med tabletterna är att de kan få så kallade spegeleffekter. Det vill säga om den är antidepressiv så kan den orsaka depressioner, om den är ångestdämpande kan den orsaka ångest, om den är mot anfall kan den orsaka anfall osv. Ungefär som alla andra droger med andra ord. En del av dina problem kan alltså orsakas av tabletterna. Du har helt rätt i att 20-åringar behöver nävvis med medicin för att ens ta sig ur sängen. Och ärligt talat, det verkar ju inte fungera så bra för dig med medicinen. Man kan ju undra om du inte på sikt skulle ha lättare att hantera dina problem om du slapp tabletterna?

Abstinensen är olika från person till person. Många klarar sig utan symptom även om de slutar rakt av. Andra får stora problem. Vi är helt enkelt så olika. Men det vanligaste för Lyrica om man har det svårt är (och de flesta psykofarmaka) ångest, depression, sömnlöshet, hjärndimma/svårt att tänka, dålig balans, klåda, ont i kroppen, utmattning/influensalikande symtom, irritabel/ilsken, gråtattacker, agorafobi, "giftiga tupplurar", kissa stup i kvarten, stresskänslig, ljud/ljuskänslig m.m. Men detta är alltså sådant man får om man är känslig och om man trappar ut snabbt. Helst ska du göra det så långsamt att endast ett fåtal av dessa uppträder och är milda.

Om du redan tagit 100 mg så kan du säkert plocka bort 50 mg i taget fortsättningsvis. Men håll koll på att du inte blir sämre och sämre. Då bör du ta bort mindre dos och vänta längre mellan gångerna. Men det låter mycket lovande om du kunde klippa 100 mg och bara få en mild nedgång.

Det är inte meningen att skrämma upp dig. Vi är alla olika och det jag berättar om är i fall man är en av de som är känsliga. Sedan är vi ju här inga läkare. Allt vi kan göra är att dela med oss av våra egna erfarenheter.

Okej, tack för ditt långa svar.

Känner mig lite mer lugn nu iallafall. Ska i vilket fall som helst försöka ta bort Lyrican för den skrämmer mig. Venlafaxine vet jag inte hur jag vill göra med den. Propavan tar jag vid behöv(även om de står till natten). Samma sak med lergigan.

Lergigan å propavan är ungefär lika "starka" men de fungerar på helt olika sätt.

Detta är en kopia av ett inlägg jag gjorde på annan tråd men fick inga svar så jag hoppar in hos er här.
Hej, jag är en kvinna på drygt 40 år.
1999 fick jag Cipramil efter att ha fått svår ångest efter en allvarlig kaliumkramp, och mådde helvetiskt i bara ca 5 veckor, sedan jättebra. Trappade ned försiktigt men började få tillbaka ångest efter nåt halvår. Fick åter Cipramil men det slutade på psykakuten där jag satt och gungade fram o tillbaka för att lindra helvetet. Fick Remeron vilket gjorde att jag grät dagligen i nån månad. Fick då Fluoxetin 2001 som skulle vara "skonsammare" men det tog 2,5 års helvetiskt svåra insättningsbesvär innan den började funka! Jag slutade tvärt våren 2007 då de sagt att man inte behöver trappa ned just Fluoxetinet. Sedan mådde jag helvetiskt igen av utsättningsbesvär i form av enorm ångest, oro, självmordstankar, "kräktes luft" m.m. i över 2 år. Fick Lyrica 600 mg per dag sommaren 2009 då jag blivit totalt utbränd och låg på psyket några veckor. Mådde en aning bättre av dem men inte alls så att jag fungerade som människa så jag bad att få prova Sertralin (i början av januari 2010) vilket jag hört mycket gott om, att det är bland de bästa medicinerna. Har nu tagit Sertralin 100 mg + Lyrica 600 mg kvar för att lindra insättningsbesvären i över ett år med allt värre insättningsbesvär så jag beslöt efter drygt ett år, i februari i år, att trappa ned med ca 25 mg/månad. De 4 första med sertralin (zoloft) månaderna låg jag bara och hade enormt stark oro och "tusen nålar" som brände i huden. Sedan kände jag mig bättre en tid och trodde att jag snart skulle vara fri från besvären. Då ändrade insättningsbesvären karaktär till en stark deppighet som satt i ca 2 månader. Sedan kom oro, nervositet och "tusen nålar" tillbaka blandat med nedstämdhet och periodvis gråtanfall helt utan anledning. Jag klarade inte av vardagssysslor och gjorde bara det som absolut måste göras.Pratar regelbundet med psykavdelningen jag låg på, och de sa att i sällsynta fall kan insättningsbesvären vara väldigt länge, det beror på långsam metabolism. De säger också att ALLA insättningsbesvär går över till slut, men jag orkade inte fortsätta. När jag trappade ned så kände jag en liten förbättring efter 3 veckor, sedan sämre igen vid nästa dossänkning o nån bättre vecka. (Oro, brännande hud, illamående, tankar på hur jag ska orka leva osv) Jag hade 100 mg Sertralin. När jag nu på vårkanten stod på ca 25 mg så hade jag en bättre period fast inte alls bra, men så pass att jag klarade att gå på bio med min dotter och göra en egen blogg på nätet, småpyssla etc. Sedan, för ca 2 veckor sedan kom ett våldsamt skov med enorm ångest oro o brännande hud och jag greps av panik för jag hade ju veckorna före äntligen vågat/kunnat se fram emot en fin sommar och att må bra när medicinen var ur kroppen. Jag tänkte "avrunda" med att ta nån ca 10mg"smula" en tid men nu rådde mig min ex-make att gå tillbaka till 25 mg en tid och sedan trappa ut försiktigare. Jag vet inte vad som är bäst, och har blivit vettskrämd av att ha läst hur människor här på forumet lidit såhär i 10-12 år etc.
Vad ska jag ta mig till? Meningen är ju att jag ska stå på 600 mg Lyrica mot ångest men den lindrar inte dehär helvetiska långa skoven.
Lyrican lindrar min allvarliga pisksnärtskada på ett oväntat bra vis, den har ju flera användningsområden. Den tar nog bort några procent av utsättningsbesvären med, men när dehär rent djävulska skoven kommer grips jag av panik. Huden bränner som eld och ångesten o oron är obeskrivbar.
Min kropp tål som sagt inte ssri.
Kan någon ge mig stöd och tröst?

Glömde säga att jag såg nånstans här på forumet att det är vanligt att Sertralin gör att man kissar på sig i sömnen, och det hände mig efter ca 1 års mycket svåra insättningsbesvär. När jag började trappa ned o vi samtidigt flyttade så upphörde kissandet, men efter ca 1½ månad återkom det. Och det var inte fråga om småskvättar utan jag krystade ut flera dl per gång så dubbelsängen jag har blev förstörd. Har nya resårbottnar nu på avbetalning (bäddmadrasserna går ju att maskintvätta så jag slapp köpa nya sådana med, är "fattig" ensamstående mor med sjukpension pga rygg o nackskador) men har inte orkat lägga inordning dem med bäddmadrasser (med plast under för att skydda resårbottnarna osv) så jag ligger på en filt på golvet bredvid sängen. Filten på golvet har nästan blivit som en trygghet nu när dethär "helvetes-skovet" kom...
Jag önskar er lycka till i er kamp o hoppas ni vill svara mig o stötta mig.

Hej Marcbolanlover!

Verkligen ledsen att du har det så tufft. Jag blir så arg när jag hör om alla dessa djävulska problem som kommer av sådant som ska vara läkande. Men du gör helt rätt i att undersöka detta på egen hand. Sedan ska man komma ihåg att de som är på sådana här forum ofta är de som råkat allra värst ut och deras skräckhistorier behöver inte bli din.

Tyvärr har jag ingen erfarenhet av sertralin. Insättningsbesvär i över ett år låter helt galet och det med en lång historia av svåra biverkningar förstår jag att du måste ha det otroligt tungt. Har jag förstått dig rätt att du inte egentligen har en psykisk diagnos i botten och att det är pillren som orsakar alla dessa hemskheter?

Det finns något som kallas paradoxal effekt (när man får rakt motsatt verkan mot för vad som är det vanliga) och jag tycker faktiskt det låter som om det är vad du har. Jag menar, insättningsbesvär i många månader eller år det låter ju inte klokt? I så fall skulle en stabilisering antagligen innebära att kroppen blivit tolerant mot substansen och att kroppen har anpassat sig till den så att den inte längre får någon (dålig) effekt. Precis som sker då folk får positiva effekter. Jag kan tänka mig att patienter som gått i ett år med paradoxala effekter upplever det som underbart när medicinen slutar fungera och att både patienter och vårdpersonal kan tolka detta som att medicinen börjat få positiv effekt när den i själva verket enbart slutat göra skada. Men då är man ju dessutom beroende av den och kan få problem att bli av med den utan att den gör någon som helst nytta... Men detta är SPEKULATIONER från min sida. Jag har ingen utbildning, bara personlig erfarenhet och känner många både irl och på nätet som har erfarenhet.

Jag har ingen egen erfarenhet av paradoxala reaktioner men jag tror de som har erfarenhet brukar säga att långsam nedtrappning i de fallen är svårt/inte ger något och att det då kan vara bättre an snabb nedtrappning så man får börja läka. Jag förstår inte riktigt hur du har trappat ner. Har du helt tagit bort båda medicinerna under fem månader? Hur länge har du varit helt utan? Några veckor är väldigt kort tid och det är inte alls ovanligt att man kan känna av biverkningar längre än så. Har du fått positiva effekter av Lyrica men vill bli av med den för att du är rädd för att få problem med den? Är tanken att du ska gå tillbaka på en mindre dos för att bli av med abstinensbesvär?

Tyvärr verkar det vara ganska dött på det här forumet, dina frågor är ju ganska komplicerade och du skulle behöva få svar från fler och av personer med erfarenheter av din situation (mediciner/paradoxal/smärtproblematik). Vi får hoppas att det kommer fler och svarar på ditt inlägg. Vad jag vet finns det inget annat forum än detta i Sverige. Men det finns flera bra engelskspråkiga forum. Jag har tipsat tidigare om en paxilprogress.org. Där kan man få mycket bra och insiktsfulla råd.

Fortsätt gärna skriva inlägg och uppdatera oss hur det går!

Vänligen Zepine

Tack för ditt svar zepine!
Nej det handlar inte om någon paradoxal ja vad hette det du skrev...det är bara så att jag tillhör den grupp som inte tål ssri-preparat. Jag har ingen psykisk diagnos annat än att jag fick panikångest efter kaliumkrampen. Sedan återkom ångesten (när jag trappat ned ssri sakta) några dagar efter mens varje månad så då fick jag börja om med ssri emot PMS o sen led jag helvetiskt då i 2½ år innan ssri började funka skapligt. 2007 opererade jag cancer i magen o då tog de samtidigt bort livmodern, äggledarna o äggstockarna för att eliminera risken att få cancer igen, o då kastade jag mitt ssri då jag tänkte att nu kommer ju ingen PMS att uppstå mer.
Resten står i mitt förra inlägg och nu befinner jag mig mitt i kampen att få livet tillbaka.
Sköt om dig, vi hörs av mera hoppas jag!

Glömde svara på frågan om nedtrappning. Nej, jag började i februari i år att trappa ned Sertralin. Jag stod på 100 mg o orkade inte mer. Nu tar jag 10-25 mg varje morgon. Har trappat ut ca 25 mg/månad efter råd från min ex-make. Lyrica trappar jag inte ut alls för den är det meningen att jag ska ha kvar. Lyrican har enbart varit positiv för mig.
Min läkare ringde mig idag och undrade om han kunde göra något för mig, men jag sa att jag bara måste kämpa vidare. Han sa att jag ska försöka tänka på alla bättre stunder och se en ljusning.

Jag har bara ätit lyrica av de som du skriver av. Men att trappa ner lyrica på 600mg innan sommaren låter inte som någon smart ide. Jag hade inte trappat ner så fort. Jag funderar på att trappa ner min lyrica, men jag äter 200mig, och hoppas att jag kan va helt fri från den efter sommaren någon gång.

Min Lyrica trappar jag inte ned alls, ska fortsätta stå på 600 mg. Det är de helvetiska biverkningarna av ssri som skrämmer mig. Jag har trappat ut Sertralin (ssri) sen februari från 100 mg o är så gott som på noll nu då jag inte tål ssri. Men när ska de hemska besvären med extrem oro o brännande hud gå över helt? Jag blev ju bättre nu i våras för att åter få ett hemskt långt skov som jag nu befinner mig i. Jag har läst lite på forumet och vissa inlägg är som om jag skrivit dem själv, allt stämmer precis in på vad jag går igenom. Dvs svåra utsättningsbesvär av ssri-preparat. Jag är så rädd att det ska pågå i åratal!

Ingen kan tala om hur länge det tar att läka men risken att det ska pågå i åratal är liten. Särskilt som du trappar ut långsamt och försiktigt. Alla är olika och skräckhistorier finns det alltid men är ovanliga och ofta kan det finnas en komplicerad historia bakom.

Den sista biten är för de flesta den allra tuffaste. Håll ut, det kommer att kännas bättre i sinom tid. Men var beredd på att det kan bli lite sämre ett litet tag när du väl kliver av (men det kan bli bättre också!) Efter en lång uttrappning så har man ju haft ögonen på sista dosen så länge att det känns som om man har gått i mål när man inte längre äter medicinen. Och på sätt och vis har man det och ska ge sig själv en rejäl eloge. Samtidigt är det inte säkert att kroppen har vant sig vid den nya "läkemedelsfria miljön". Håll ångan uppe även efter sista dosen är tagen. Det här går ofta i vågor och du får nog räkna med skov ett tag innan du är ute på andra sidan. Men de kommer att bli färre och mildare.

Paradoxal reaktion är detsamma som att inte tåla en substans. Det vill säga kroppen reagerar på den som om den vore ett gift. Vilket, om du frågar mig, är det mer rimliga sättet att reagera på de här pillren. Det är inte nödvändiga näringsämnen som vi stoppar i oss utan ämnen som framställts i ett laboratorium och som inte finns i naturen. Och som passerar blod hjärnbarriären! Hjärnan skyddar sig själv med den barriären så att inte grums ska komma in i maskineriet och och så kommer vi här och uppfinner nya sätt att komma igenom den. Själv är jag tacksam att min kropp har slagits mot de här pillren från dag ett, den är betydligt klokare än vad jag är. Men det är jag det.

Om du vill kan du köpa magnesiumcitrat på apoteket/hälsokostbutik och prova mot ångesten och brännandet i huden. Det är många som rekommenderar det för att det mildrar symptom. En del är väldigt känsliga och mår inte bra av några tillskott alls och andra kan få problem med magen av magnesium så om du har känslig mage ska du vara försiktig. Annars kan det ju vara värt att prova. (för den som läser det här och vill prova magnesium men har känslig mage vet jag att det ska finnas magnesiumolja som tas upp genom huden, men jag har inte sett någon i butikerna - men det går ju alltid att beställa på nätet).

Håll ut, vi kommer att klara det här!

Zepine

Tack zepine! Vi ska kämpa tillsammans allihop eller hur?

Precis! Det finns ingen anledning att var och en av oss ska kämpa ensamma när vi har varandra.

Är det någon här som känner till vad magnesiumcitratet kostar på Apoteket ??

Jag hittar INGEN information på Internet om vad det kostar ...