Gäst skrev:
Trist att höra med en så pass amatörmässig läkare! Mitt tips hade varit att söka upp en ny läkare och berätta hur det ligger till. Risken är snudd på obefintlig att två läkare gör samma digra misstag!
Lycka till!
Jag skulle faktiskt istället säga att CHANSEN att han får några nya recept på OxyNorm, även om det endast är för nedtrappning, är ytterst liten. Jag har inte tid att skriva en avhandling i ämnet här, men några punkter kan jag infoga:
Jag skulle aldrig någonsin hälla i mig någon medicin min husläkare skrivit ut, utan att först kolla upp ordentligt vad det är för något, och vad ett kontinuerligt bruk kan leda till. Varför Svensson är så blåögd går över mitt förstånd.
De flesta husläkare (och andra läkare för den delen också) som är runt 50 sitter inte och kollar upp nya rön. Att det endast är runt 30% av patienter (oavsett diagnos) som svarar bra på SSRI/SNRI-preparat, att sådana antidepressiva läkemedel i många fall kan göra mer skada än nytta (även i långa loppet), att neuroleptika (nuförtiden ska man ju säga "antipsykotika") är rent livsfarligt för personer med ångestsyndrom, inte minst p.g.a. suicidrisken, att personer med ångesttillstånd som ADD, Asperger och många många andra diagnoser (ADHD är ju ett praktexempel - hur fungerar de t.ex. på metamina? Blir de glada och dansar hela natten som "normala" personer skulle göra? nej.) kräver justeringar i doser. Inte ens den allmänna vetskapen om att olika personer naturligtvis svarar annorlunda och behöver olika doser av en viss medicin klarar de av. Anledningen är tyvärr enkel (jag talar då om de trötta gamla husläkarna som egentligen inte är kompetenta nog att agera läkare öht); tanken "men det kommer väl ändå inga nya mediciner eller nya riktlinjer från SBU innan JAG hinner bli pensionerad, så jag fortsätter som vanligt."
Beroendevården i Sverige är dessvärre en katastrof. Få, ens inom just beroendevården, har ens HÖRT TALAS om Ashtonmanualen, och vet inte att en för kort utsättning av bensodiazepiner (oavsett sort - och det inkluderar bensodiazepinsläktingarna zolpidem och zopiklon, mer känt som Stilnoct och Imovane) kan ge enorma neurologiska besvär i många många år efter att utsättningen är klar, vanligt är exempelvis inlärnings- och koncentrationssvårigheter, allmän rastlöshet osv, men kan även leda till mycket allvarligare "bieffekter", som exempelvis livslång epilepsi och plötsliga psykoser. Allt p.g.a. inkompetenta och ovilliga läkare som mer en gärna skriver ut sin kvot av Zyprexa i gengälld för de gratis golfresor de blir erbjudna av de stora läkemedelsföretagen.
Jag bor och arbetar visserligen i Stockholm, men jag har personligen stor erfarenhet av missbruks- och beroendevården här, och jag skulle faktiskt gå så långt att jag skulle rekommendera en beroendepatient som vill bli av med sitt beroende att ta kontakt med en privatläkare för att trappa ut sin medicin på ett snyggt och riktigt sätt - för det här med att få vara med och göra upp sin vårdplan själv försvinner rakt genom rutan så fort vi pratar om narkotikaklassade läkemedel. Jag tänker inte nämna några namn, men varken Maria Beroende i Stockholm eller TUB:enheten (terapi- och utvärdering av beroendeframkallande läkemedel, som sysslar endast med läkemedelsnedtrappning och har så gjort sedan det startades på 80-talet) som numera är lokerad på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, har den minsta aning om vad de sysslar med, och vilken skada de egentligen ställer till med för en del patienter. Det är knappast någon tillfällighet att kvinnan som har det övergripande ansvaret för läkemedelen på TUB:en bland patienter (och andra, även inom vården självt, så illa är det) kallas för "isbiten".
Vet inte var DETTA hade passat in men: ett par 5mg Stesolid och ett fåtal 5-10mg OxyNorm är i min mening inte alls dumt att ha hemma utifall att något allvarligt händer. Jag känner till ett par fall där det räddat liv. Se bara till ordentligt vem/vilka det är som har tillgång till medicinskåpet, så OxyNormen inte hamnar tillsammans med den första alkoholen en danskväll när 14-årige Olle, ovetande om vad det var, blandade oxykodon och alkohol och dog av andningsdepressionen innan ambulansen hann fram.
Till sist: Vad har ni för er egentligen när ni KONTAKTAR personer NI anser har ett missbruk och skriver nån form av "ja lille vän, vi vet att de här läkemedlen (som räddat livet på den de skriver till) är ett helvete och välkommen hit för nedtrappning"?
Jag blir så trött. (Vad vill herr husläkare ge mig då? "Kanske Modiodal, det ska ju hjälpa mot narkolepsi, så det blir du nog piggare av. Och om det inte fungerar så kan vi ju alltid prova Concerta eller Ritalina!")