RFHL Uppsala län

Öppet forum för problem med läkemedel.
Aktuellt datum och tid: sön 05 dec 2021, 13:19

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]




Ny tråd Svara på tråd  [ 9 inlägg ] 
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Tvångsvård, Psykos, tvångsmedicinering...
InläggPostat: lör 19 apr 2008, 23:11 
Offline

Blev medlem: lör 19 apr 2008, 21:09
Inlägg: 4
Hej!

Jag är en rätt vanlig man i medelåldern som arbetat och studerat hela livet. Under hösten 2006 började en massa bekymmer. Jag beskriver allt så enkelt och kortfattat som möjligt och kompletterar gärna vid frågor.

Det uppstod problem i livet, jag miste mina uppdrag som egen företagare och fick en avhysningsorder från kronofogden + en massa annat, däribland alkohol och sömnlöshet. Allt detta sammantaget ledde till en period då jag började bete mig annorlunda.

En dag kom två poliser till mitt föräldrahem tillsammans med en civil kvinna. Jag förstod inte varför? Hon talade med mig medan poliserna stod på vakt utanför köksdörren. Hon var trevlig och de lämnade mig. Jag blev naturligtvis orolig efteråt och undrade varför polisen kommer med en okänd kvinna? Nu började jag misstänka att föräldrahemmet var avlyssnat med mikrofoner?

Efter några dagar kom två poliser åter till föräldrahemmet och de grep tag i varsin arm, tvingade mig till polisbilen och så bar det iväg. Jag skulle läggas in på avdelningen. Allt var så kaotiskt och jag kände mig som en fasanfull Hitler, ungefär. Vem, vad och Varför? Vad har jag gjort?

I efterhand har en ångerfull anhörig erkänt att hon varit så orolig för mig att det var hon som kontaktat psykiatrin. De sammarbetar med polisen och därför fungerar det på detta sätt. Naturligtvis blev jag mycket sämre efter denna behandling och jag fick fyra mån LPT. Man satte in Neuroleptika, Cisordinol, 16 mg/dygn. Allt detta hände i slutet på 2006.

Cisordinolen fick biverkningar hos mig. Jag fick ofrivilliga ryckningar i ögonen, kraftiga sendrag på baksidan av låren, kunde inte sitta stilla utan fick en extrem oro och rastlöshet. Jag blev upprymd och gick omkring på avdelningen på nätterna med en massa olika planer för framtiden. Jag fick absolut inte heller följa med de intagna tjejkompisarna på gården och röka. Man måste röka om man ska få en bensträckare. Tyvärr var jag tvungen att börja röka för att få följa med de två tjejkompisarna som jag fick där. Då gick det bra att få en bensträckare.

Vid samtal med läkaren berättade jag om min rastlöshet, oro och ögonryckningar av cisordinol. Jag påtalade alla biverkningar men det "var ingenting farligt" enligt läkaren. "Om mina ögon vände sig ut och in så vore det värre" blev kommentaren för "en del patienter har faktiskt fått sådana ögonrörelser", blev jag informerad om. I början på mars 2007 beslutade jag att sluta med cisordinol på egen hand, då läkaren vägrade. Det var så pass otäckt och obehagligt.

Snabbt blev jag bättre och samtliga i min umgängeskrets upplevde förbättringarna.

Jag fick börja gå hos en nybliven PTP-psykolog. Under sommaren 2007 skulle jag få börja arbeta igen. Plötsligt fick jag inte det, eftersom utredningen inte var klar. Efter många testningar och kunskapsmätningar skulle jag få börja jobba halvtid i oktober 2007. (jag hade ett enmans eget företag som går förlust med anställda).

Så ändrade psykologen sig igen med hänvisning till att han var så ny, har aldrig tidigare arbetat inom psykiatrin. Jag har mått bra under hela tiden sedan jag slutade med cisordinolen. Jag slutade med dem då alla mina problem löstes i början på 2007. Konflikten på min arbetsplats löstes och jag fick tillbaka alla uppdrag. Det blev en rättegång angående min avhysning där det beslutades att jag inte skulle bli avhyst, alkoholen slutade jag med och kunde sova gott.

Mitt företag (som jag stormtrivdes med) gick med förlust då jag inte fick arbeta. I början av 2008 får jag plötsligt ett brev av länsstyrelsen där det står att mitt körkort skall återkallas p.g.a psykos, alkoholproblem samt autismspektrumstörning av asbergertyp (min PTP-psykolog meddelade att han handledare i en annan del av landet gjort den bedömningen, utan att ha träffat mig). Läkaren har skickat in ett läkarintyg till länsstyrelsen där det bl.a framgår att jag har "svårt att förstå instruktioner" samt är "en lite speciell man" och att jag gjort "ovälkomna påstötningar mot det motsatta könet" i mitt yrke, vilket inte är sant.

Jag visade upp läkarintyget till många som känner mig, alla ansåg att det var felaktigt med lögner, kränkningar och osanningar. Man fick yttra sig till länsstyrelsen (men vad hjälper det?) Givetvis drogs körkortet in omgående. Tyvärr var jag tvungen att lägga ned mitt företag då det går förlust, månad efter månad och körkortet är en förutsättning att kunna driva detta.

Nu säger min relativt nyblivna psykolog (PTP- togs bort vid årsskiftet), att jag måste börja medicinera om jag skall få tillbaka körkortet (vid besök nu i april 2008)! Jag slutade äta neuroleptika ca 12 mars 2007, alltså över ett år sedan. Jag har mått bra sedan dess och alla psykotiska skov upphörde speciellt sedan min oroliga anhöriga avslöjade att det var hon som ringt så flitigt till psykiatrin (utan att veta att de sammarbetar med polis). Hon har verkligen ångrat detta då konsekvenserna blev så katastrofala.

Vad ska jag göra nu? Skall jag göra en "second opinion"? Jag vill ha tillbaka körkortet men vad skall jag göra den dagen jag blir friskförklarad? Jag har inte längre kvar mitt företag, får ingen a-kassa och känner ett sån besvikelse över den behandlig jag fått. Psykologen sa att "jag kan väl äta neuroleptika för syns skull, eftersom reglerna kräver detta för att återfå körkort"! Vad är detta för sjukvård?

Det känns inget vidare roligt att ha måst avveckla mitt företag som jag stomtrivdes med bara för att psykiatirn här inte fungerar.

Jag har kontaktat HSAN http://www.hsan.se/swe/start.asp
De hänvisade mig till Socialstyrelsen och där var en trevlig person som meddelande att socialstyrelsen inte behandlar sådana ärende som mitt.

Man är rädd för psykiatrin i Sverige och "det hör till sjukdomsbilden att man saknar sjukdomsinsikt". Det är ett oslagbart argument som förlamar alla främmande utomstående!

Med vänlig hälsning, Lars


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik: Re: Tvångsvård, Psykos, tvångsmedicinering...
InläggPostat: sön 20 apr 2008, 13:39 
Hej Lars!

Jag kan inte direkt ge dig några råd hur du ska göra i den här frågan, men jag måste ge dig mina sympatier för det är verkligen en fruktansvärd historia du berättar.

Just när det gäller psykiska sjukdomar och mediciner är det mycket som är ett enda stort gungfly. Många kroppsliga sjukdomar kan man numera med olika lab-prover ge säkra diagnoser. När det gäller diabetes t ex kan man med ett enkelt blodprov snabbt konstatera detta, och ingen behöver sväva i tvivelsmål om man behöver insulin eller hur stor dos man ska ta. Men när det gäller psyket är det ofta omöjligt att ge en helt säker diagnos. Man gissar sig fram med hjälp av frågor och svar, och gissningarna kan många gånger resultera i precis vad som helst.

Lars skrev:
"det hör till sjukdomsbilden att man saknar sjukdomsinsikt". Det är ett oslagbart argument som förlamar alla främmande utomstående!

Ja, just beträffande psykoser har vården verkligen ett oslagbart argument att dra till med när det gäller att hävda att man har rätt i sin diagnosticering, och med detta citat kan man bemöta allt. Men nästan lika illa är det när det gäller det som tidigare kallades neuroser (ångestsjukdomar t.ex.)
Även en hel del rent kroppsliga sjukdomar och skador som sjukvården inte klarar av att diagnosticera ännu, skyller man också på att ”det är psykiskt”. Det är helt riskfritt eftersom man inte kan bevisa motsatsen. Hur många människor är det inte som knaprar psykofarmaka mot t ex ryggsmärta utan att bli det minsta bättre från smärtan, men som får dras med långvariga och fruktansvärda biverkningar av värdelös psyk-medicinering ovanpå allt annat elände?

Detta att man inte kan och inte behöver bevisa påstådda psyk-diagnoser utnyttjas också skamlöst av både läkemedelsindustrin och av många välkända och högt ansedda läkare (överläkare och professorer t ex). Pengar styr allt! Den enskilda människan är väldigt liten och hjälplös i denna miljardindustri.

Jag hoppas verkligen att någon här kan hjälpa dig med konkreta råd, vilka myndigheter du skall kontakta och hur du bör skriva etc.


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: sön 20 apr 2008, 16:33 
Offline
Site Admin

Blev medlem: fre 07 jan 2005, 22:42
Inlägg: 641
Det här var ju alldeles för djävligt. Och stor sakda verkar redan vara skedd. Jag önskar jag var jurist för att svar på detta. Har du inte talat med någon sådan? Jag skulle väl säga att sädana här beslut tas väl av länsstyrelsen och kan överklagas i högre instans (Kammarrätt?). Kanske kan man även begära omprövning i länsrätten. Jag ser ju nämligen inte varför en psykosdiagnos skulle leda direkt till indraget körkort. Du talar om second opinion i vården och det har man ju också rätt till, men gäller det rättsintyg, om det är ett sådant. Det gäller diagnos och behandling. Generellt är det så att patienten kan få läkarens beslut överprövade av närmsta chef över honom. Det är jag van att hjälpa till med. Bor du i Uppsala län kan jag hjälpa dej.
Det där måste kunna lösas, helt orimligt annars, även om det gått prestige i det. Ibland kan det vara djävligt provocerande för en läkare att man blir frisk.
Väntar på svar, här eller på telefon.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån 21 apr 2008, 01:50 
Offline

Blev medlem: lör 19 apr 2008, 21:09
Inlägg: 4
Tack för svar och kommentarer. Hade jag bott i Uppsala län så hade jag ringt upp men nu bor jag långt därifrån. Jag överklagade länsstyrelsens beslut till länsrätten, med hänvisning till att en annan överläkare på samma avdelning inte ansåg att mitt körkort skulle återkallas. Denna överläkare kunde dock inte göra någonting eftersom "reglerna inte tillåter det, då de tillhör samma sjukhus och vårdavdelning", allt enligt överläkaren. Länsrätten vidhöll länsstyrelsens beslut så inte fick man tillbaka körkortet där inte. Jag kan visserligen förstå dessa myndigheter för läkarintyget är det felaktiga och jag framställs som en person som inte vet att jorden är rund.

Min behandlande psykolog har bett om ursäkt för alla problem och ang. läkarintyget så beror allt på missförstånd, enligt honom. Däremot har ingen rättelse gjorts till länsstyrelsen, så vad hjälper ursäkter.

Det sista psykologen sa nu i april, var att jag måste börja medicinera neuroleptika, annars får jag inte tillbaka körkortet! Om inte annat så måste jag medicinera "för syns skull, för lagen kräver medicinering". Att jag varit medicinfri och symptomfri i över ett år och mår bra saknar betydelse, man måste medicinera. Vidare så informerade han att jag tidigast kan räkna med att återfå körkortet ett år efter att jag börjat medicinera.

Jag har möjlighet att överklaga länsrättens dom till kammarrätten (ca tio dagar har jag på mig f.n), vilket du nämt. Dock bör jag kunna åberopa bevis och material isåfall, mina egna ord väger tomt. Om någon annan överläkare skulle kunna intyga att mitt körkort återkallats felaktigt hade en överklagan kanske varit meningsfull. Tråkigt bara att jag nu inte har något att falla tillbaka på. Psykiatrin har verkligen klätt av mig det mesta.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån 21 apr 2008, 12:24 
Offline
Site Admin

Blev medlem: fre 07 jan 2005, 22:42
Inlägg: 641
Ringa kan du göra även om du inte bor i länet. Lagen säger inte att du måste medicinera. Den säger att all medicinering i frivillig vård är frivillig. Det betyder ju att hot och villkor inte är tillåtna.
Det var en viktig sak du inte svarade på här: har du redan eller vill du inte tala med överläkarnas chef, antagligen klinikchefen (kallas idag oftare verksamhetschef)? Där kan du ju hänvisa till att de två underläkarna vid kliniken har olika syn och du har dessutom ett stöd i sak av en annan underlydande där, nämliogen din psykolog. (Psykologers feghet premieras ofta högt i psykiatrin.) Jag är själv psykologutbildad så jag skäms lite över dem.
Och: Har du talat med advokat? Kolla din eventuella hemförsäkring om du har rättskydd där. Men man skall alltid försöka med klinikchefen först. Och det är bråttom om du istället tvingas satsa på Kammarrätten. Klinikchefen måste ge svar på din fråga. Försök undvika att det går prestige i frågan när du kontaktar psykiatrin igen. (Håll tillbaka ditt berättigade raseri.)
Lycka till igen!


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 25 apr 2008, 23:12 
Offline

Blev medlem: lör 19 apr 2008, 21:09
Inlägg: 4
Hej Staffan och tack för svaret. Jag har tagit rådet på allvar och gjort det mesta i min lilla makt för att få prata med chefsöverläkaren. Först besökte jag mottagningen men de svarade att han var upptagen. När jag avslöjade att det inte var bråttom och att jag gärna väntar en timma eller tre så fick jag höra att han var oanträffbar. De frågar väldigt mycket, typ vad ärendet gäller osv.. Jag gjorde mitt bästa för att vara diplomatisk.

När det var så svårt, i princip omöjligt tog jag kontakt med min behandlande psykolog. Denna meddelade samma sak, det är svårt att få kontakt med chefsöverläkaren.

Jag berättade då anledningen, öppen som jag är (tyvärr är min egenskap detta att jag är öppen som en bok). I detta fall blev det nog gynnsamt för jag fick veta följande:

Överläkare 1 Har författat läkarintyget till länsstyrelsen samt sedan länsrätten. Där framställs jag som en skvatt galen person som hoppar omkring på armbågarna och saknar insikter om att vi lever på jorden...

Överläkare 2 anser inte att mitt körkort skulle ha återkallats.
Min behandlande psykolg anser inte heller att mitt körkort skulle ha återkallats.

Det jag fick veta är att överläkare 1 är gift och lever tillsammans med chefsöverläkaren, och att det därför kan vara nära nog omöjligt att få denna att gå emot sin egen "äkta hälft" i ärendet.

Det är alltså ett svårt dilemma för mig. Jag bestämde mig för att försöka ringa upp chefsöverläkaren. Det gick inte bra då denna var upptagen i konferenser hela dagen. När jag frågade om sekreteraren så fick jag veta att "alla här fungerar som sekreterare", vad gäller ärendet? Jag svarade då att två överläkare har olika bedömmningar och då skall chefsöverläkaren kontaktas. Det gick inte då denna är mest upptagen och jag skulle tala med min behandlare (vilket jag redan gjort och sa även detta).

Det är alltså ingen idé, de är klåpare och struntar i fakta. Min önskan vore att ha tillräckliga kunskaper för att få till ett skadestånd och ett erkännande. Denna överläkare 1 är inte kompetent och har inte ens brytt sig om att träffa mig. Hur kan man skriva att patienten har "svårt att förstå instruktioner, svårt att förstå sammanhang och konsekvenser, samt relaterar fel osv...". Då skall man även betänka att jag har universitetsstudier bakom mig och har aldrig fått höra sådana omdömen tidigare!

Jag vet inte vad jag skall göra.. Bara vara nöjd och se glad ut och börja medicinera neuroleptika ett år, så kanske jag får tillbaka körkortet?


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör 26 apr 2008, 00:03 
Jag tycker det låter som ett solklart fall för Janne Josefsson och Uppdrag Granskning. :evil:

Hoppas att Staffan kan hjälpa dig om du nu inte vill kontakta Janne.

PS Om du nu inte orkar kämpa för din rättvisa (det är jobbig och tar tid) utan sväljer allt det här vansinnet och hämtar ut medicinen på apoteket, så måste du ju inte svälja medicinen i alla fall, utan bara låtsas att du tar den. Eller måste du lämna in lab-prover för kontroll?


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör 26 apr 2008, 17:22 
Offline
Site Admin

Blev medlem: fre 07 jan 2005, 22:42
Inlägg: 641
Jovisst Hilton är det en idé men var det inte ett års väntan på omprövning.

Jag har en annan tanke. Du talar om chefsöverläkaren, men jag talade om Klinikchefen, numera heter det ofta Verksamhetschefen över dessa båda Öl. Det lär knappast vara samma sak. (Om klinikchefen inte är psykiater kan han eventuellt ha delegerat denna typ av frågor till en chefsöverläkare på kliniken, men jag trodde sådana fanns bara för hela psykiatrin.)
Så försök igen. Det var bra gjort att hålla sej så lugn inför detta vansinne.
Du kan ju också skriva klinikchefen, han måste som sagt svara, men det kan mycket väl vara bättre att tala i telefon. Naturligtvis är det då bäst att presentera ditt ärende för hans sekreterare, annars undrar dom nog vad detta kan vara för typ. Gör det bara på ett bra sätt och kort.
Ge inte upp.
Advokat har du inte prövat?
Vilket län bor du i? Kanske vet jag någon vettig du kan kontakta.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons 10 sep 2008, 00:37 
Offline

Blev medlem: lör 19 apr 2008, 21:09
Inlägg: 4
staffan skrev:
Jovisst Hilton är det en idé men var det inte ett års väntan på omprövning.

Jag har en annan tanke. Du talar om chefsöverläkaren, men jag talade om Klinikchefen, numera heter det ofta Verksamhetschefen över dessa båda Öl. Det lär knappast vara samma sak. (Om klinikchefen inte är psykiater kan han eventuellt ha delegerat denna typ av frågor till en chefsöverläkare på kliniken, men jag trodde sådana fanns bara för hela psykiatrin.)



Det är samma sak (åtminstone i detta fall). Klinikchefen = Chefsöverläkaren och det är hennes man.

staffan skrev:
Så försök igen. Det var bra gjort att hålla sej så lugn inför detta vansinne.
Du kan ju också skriva klinikchefen, han måste som sagt svara, men det kan mycket väl vara bättre att tala i telefon. Naturligtvis är det då bäst att presentera ditt ärende för hans sekreterare, annars undrar dom nog vad detta kan vara för typ. Gör det bara på ett bra sätt och kort.
Ge inte upp.
Advokat har du inte prövat?
Vilket län bor du i? Kanske vet jag någon vettig du kan kontakta.


Jag har även kontaktat advokater, den ena ville inte ta på sig uppdraget då han saknade juridiken inom medicin/sjukvård medan den andra ville ha skriftlig redogörelse.

Vad har hänt då sedan april? Jo, jag överklagade besluten till länsrätten men givetvis vidhöll de länsstyrelsens beslut. Mitt körkort återkallades. Därefter förklarade min behandlare att psykiatrin inte kan sjukskriva mig längre då jag bedömdes vara frisk. Ingen försörjning alltså och en arbetsgivare ringde upp mig och jag tackade ja. Arbetet innebär fordonsförare (traktor på inhägnat område), polisen sa OK vid förfrågan.

Nu i augusti kontaktade jag psykiatrin igen för att få veta om nytt läkarintyg skickats. Nej, icke och "det kan ta lång tid, för kön är mycket lång" blev svaret. Jag ville kontrollera med arbetsgivaren och de ev. interna regler som gäller angående körkort på arbetsplatsen (eftersom jag blivit erbjuden jobb under längre tid). Svaret var att körkort givetvis krävs och då var jag tvungen att berätta storyn (att psykiatrin skrivit till länsstyrelsen lögner osv, varför körkortet återkallats). Därefter var jag tvungen att säga upp mig p.g.a OM det skulle hända nått, även om inte jag var vållande så ligger jag risigt till... Arbetsgivaren svor ve och förbannelse över psykiatrin ...

Nu har flera andra arbetsgivare ringt upp mig och erbjudit arbete (ryktena går snabbt att jag slutat och de flesta som känner mig, vet att jag alltid skött mig och är ordentlig). Tyvärr har jag fått tacka nej till jobben och facket ger ingen a-kassa så här står jag och trampar och vet inte vad jag ska göra?

HSAN anser inte att detta ärende är deras, Socialstyrelsen säger samma sak. Advokater har svårt för juridiken inom medicin och sjukvård. Vad ska jag göra? Det känns som att den här psyk-överläkaren bara hoppar och stampar på mig, tål inte att jag kan jobba (då får hon fel i sin bedömning). Hur skall jag få läkarlegitimationen återkallad från överläkaren så inte fler behöver genomlida detta helve.. samt ersättning för förlorad arbetsinkomst, sveda och värk med förtal lögner (som arbetsgivare, anhöriga och vänner helhjärtat lovat ställa upp och vittna för)?

Min behandlare (ptp-psykologen) har slutat jobbet och en nyutexaminerad sjuksköterska ringde och sa att han hädanefter skall vara min kontaktman. Får en överläkare göra vad som helst i Sverige?


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 9 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan skapa nya trådar i denna kategori
Du kan svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2010