RFHL Uppsala län

Jag vet inte men mina magnesiumtabletter heter supermagnesium och jag köper dem på Lifebutiken. De brukar kosta dryga hundringen.

Z

Hej Zepine!
Jag känner att du förstår mig så väl.
Förlåt mig angående detdär jag missförstod angående det paradoxala, jag visste inte vad det var...känner mig litet dum...
Kampen går vidare, jag ligger mest bara och plågas o dricker kaffe.
Men dina stödjande ord om att det ska bli bättre tänker jag ofta på.
Ditt stöd är ovärderligt, så sug nu åt dig av "berömmet" för det är du värd.
Kan jag i gengäld hjälpa dig på något vis, kanske ge dig stöd o råd om du undrar över något?
Sköt om dig, skriv några rader snart igen!

Några rader till Josefin som kämpar oxå!
Angående propavan (som anses "mild") så har jag hört att den kan orsaka "dagen efter-ångest", har själv provar det till o från tidigare men inte somnat av den och inte känt några biverkningar.
När det gäller Lyrica så hoppas jag att du bli lite mindre rädd när jag säger att jag fick den för ca 2 år sedan och ska ta 600 mg/dag. Ibland har det blivit mera än 600 mg i hopp om att lindra besvären som Sertralin (SSRI) orsakar mig. Jag har aldrig mått dåligt av Lyrica, den har snarare "kapat topparna" en aning på de helt outhärdliga besvären SSRI orsakat mig.
Skriv och berätta hur det går för dig.
Vi ska hålla ihop och gå framåt tillsammans här i gruppen, en stund i sänder.

M!

Tack fina du för de orden, jag blev så varm och glad att höra dem. Det här är en så oerhört ensam resa och vi behöver verkligen att vi kan vara här för varandra. Vi är inte ensamma om det här, vi är massor som går igenom exakt samma sak. Det här går att göra, det är inte lätt och ingen enda människa borde någonsin behöva vara med om något sånt här. Men, den enda vägen är igenom. Eller mitt favvo citat: if you are walking through hell, keep walking. Och du har verkligen inget att be om ursäkt för alls. Jag tittade på mitt inlägg och ser att det var ganska rörigt och otydligt, det blir lätt så med all denna bomull i hjärnan.

Tack för att du vill hjälpa till och stötta. Jag kan nog komma att behöva det för om några dagar tar jag min sista dos remeron någonsin och min mamma har just gjort en canceroperation och ska få veta denna vecka om det gick bra eller inte. Jag vill verkligen inte förlora min mamma mitt upp i allt det här. Tacksam för att ni finns därute.

Stora kramar till er alla.

Jag var på ett möte idag med nya läkare som jag ska börja hos för att jag är för gammal att gå kvar på det stället jaggår på idag. De tycker att jag inte har kämpat tillräckligt med den medicinen trots mina (10) månader. Hon sa att det verkar som att jag tror att en medicin löser allt - men det vet jag att de inte gör. DE vägrar att sänka den än. Hon ville egentligen gå på semester innan vi skulle prata om medicinen igen. Jag har redan ätit den i två månader trots biverkningar och att den inte fungerat för att ingen vill änra doseringen. Jag blev riktigt sur. Hon sa att man mår dåligt när man bearbetar saker och mediciner hjälper inte alltid. Hon sa att när jag mår bättre kmr ångesten såsmåningom försvinna. Tack för det upplyftandet.. jag har mått dåligt i 11år.. och jag har låååångt kvar av min bearbetning. Jag har lika mycket ångest nu som jag hade för 5 år sedan, om inte mer. Jag vet inte vad jag ska göra. Lyckades iallafall tjata till mig en ny tid på tisdag. Hon verkar inte vara den lättaste att ha att göra med.

Josefin!

Det är bara du som vet hur det känns att äta Lyrica och bara du som kan och _får_ bestämma om du ska "kämpa" på med den eller trappa ut den. Det finns ingen som har lov att bestämma vad du ska stoppa i din kropp så länge du inte är tvångsintagen. Fråga inte, tala om för dem att du ska trappa ner. Om det nu är vad du vill.

Det låter arrogant att inte ta dina biverkningar på allvar. Det är inte okej att förminska det lidande som läkemedlet orsakar dig eller skriva dig på näsan om vad du tror och inte tror om deras mediciner. Om du inte känner dig bra bemött nästa gång tycker jag du ska tacka för dig och leta upp en annan läkare. Men alla kan förstås ha en dålig dag, så ge henne en chans till.

Ha inte bråttom. Det bästa är om du och din läkare är överens om vad som ska göras. Jag tror dessutom att din kropp och ditt nervsystem behöver lite lugn och ro ett tag. Att "prova" vara utan medicin, höja dos, sänka dos, lägga till en medicin chockar dina nerver och din hjärna svårt. Inte undrar på att du mår som du gör. Låt din kropp återhämta sig efter alla turer och förändra inget i din medicinering på ett tag.

Under tiden kan det vara bra att skriva ner alla sina biverkningar på en lapp och ge läkaren att själv läsa. Kolla gärna på wikipedia och forum så du får med allt. Ta tid på dig innan du bestämmer dig. Vi finns här och stöttar dig under tiden. Ge din läkare tid att lära känna dig. Hon kan omöjligt veta vad som är bra för just dig ännu. Och du kan omöjligt veta ännu om du kan ge henne förtroendet att fatta beslut som rör din hälsa.

Kram

PS. Var noga med att alltid begära ut dina journaler när du byter läkare så du har koll på vad som berättas om dig. Ibland kan det vara rena sagor tyvärr. Och man ska inte tillåta att felaktigheter följer med en till nästa ställe. Dessutom kommer du behöva stöd för minnet längre fram i livet. Man tror man har koll på alla turer men ofta har man blandat ihop saker.

Tack för att ni finns!
Dethär skovet har nu suttit i en månad och det är så hemskt med all oro, ångest o självmordstankar.
Emellanåt är det ju "bara" stark nervositet o håglöshet.
Jag har en underbar dotter som nyss blivit myndig, jag kan ju inte lämna henne ensam på ett så grymt sätt, jag måste kämpa.
Anledningen till att jag är vid datorn nu är att jag måste betala endel räkningar o ville då titta in till er.
Kram på er.

Nedtrappning på gång.

Åt idag första dosen på nedtrappnigen. Min nedtrappning kommer att se ut såhär (om allt går bra):
Vecka 1. 100mg morgon, 75mg kväll
Vecka 2. 75mg morgon, 75mg kväll
Vecka 3. 75mg morgon, 50mg kväll
Vecka 4. 50mg morgon, 50mg kväll
Vecka 5. 50mg morgon, 25mg kväll
Vecka 6. 25mg morgon, 25mg kväll
Vecka 7. 25mg morgon, - ingen dos på kvällen
Vecka 8. 25mg varannan morgon - ingen dos på kvällen.
Vecka 9, 25mg en morgon varav 6 dagar utan.
Vecka 10. 25mg en morgon, varav 6 dagar utan
Vecka 11 - Ingen lyrica alls.

Ni som trappat ner lyrica, har ni gjort på liknande sätt?
Min läkare är helt cp så jag tänker trappa ner på egen hand.

Zephine!
Hur går det för dig?

Josefin!
Din nedtrappningsplan ser klok o bra ut tycker jag.

Själv har jag idag börjat trappa opp "helvetesmedicinen" Sertralin som jag inte tål till uppåt 25 mg för att sedan trappa ut den långsammare "sista biten". Denna efter råd från exmaken redan i maj, och ett svar nyligen på tråden jag gjorde som heter "Kan nån hjälpa..."
Det känns bara så underligt att en medicin som bara gett helvetiska insättningsbesvär i över ett år kan ge så plötsliga utsättningsbesvär efter en tids nedtrappning....?
Sen så har jag ju er här som stöd för nu får jag ju både insättnings o utsättningsbesvär samtidigt...
Men jag känner att det är som Zephine skrev, svårast på slutet.

Kram på er!

Zepine, det var inte meningen att stava ditt alias fel...!

Josefin,

Vad bra att du kommit fram till vad du vill göra. Tråkigt att du inte får någon professionell vägledning, men det är få som får och hur som helst är det du som måste göra jobbet.

Jag ser att du planerar att dra ner 25 mg i veckan. Det är en bra plan. Men det som bestämmer takten på nedtrappningen är hur din kropp reagerar. Var noga med att alltid stabilisera innan nästa sänkning. De värsta symtomen ska ha avtagit. Min (och andras) erfarenhet är att oavsett hur stor minskningen är tar detta _minst_ 10-14 dagar. Men våra nervsystem tål olika mycket påfrestning så du måste känna av själv. Lär dig hur din kropp fungerar allt eftersom. Anteckna dina symtom och gör gärna en uppskattning hur mår. Jag sätter en siffra mellan 1-10 varje dag och så räknar jag ihop hur mycket det blir varje vecka och på det viset kan jag se om jag gör framsteg eller om jag måste sakta ner nedtrappningen. Tumregeln för folk med känsliga nervsystem brukar vara 10% varannan vecka. Jag trappade ut snabbare, mådde därefter men har klarat mig utan permanenta skador.

Tillyxat kan man säga att det finns två sätt att trappa ut. Man kan göra pyttesmå minskningar varje dag för att få en jämn abstinens. Eller så kan man göra lite större varannan, var tredje vecka. Om du måste fungera varje dag (för att jobba eller plugga tex) kan du inte göra större minskningar och då är varje-dag-metoden att föredra. Själv föredrar jag att vara utslagen i sängen några dagar, för att i gengäld ha några dagar där jag fungerar och kan fixa med allt som måste fixas.

En sak jag måste varna för är att dosera varannan dag. Risken är enorm att du får helvetisk mellan-dos-abstinens. Den metoden måste ha uppfunnits av särskilt sadistiska läkare. Tvärtom kommer du antagligen att upptäcka att du kommer att behöva dosera oftare i takt med att du minskar dygnsdosen. Ett tag doserade jag sex gånger per dag.

Om du vill dosera mindre än 25 mg kommer du att behöva öppna kapseln och blanda ut med vatten, för att sedan kasta bort en del av vattnet. Kanske mår du så pass bra att du kan hoppa av vid 25 mg. Vem vet.

Lycka till Josefin, du kommer att klara det här!

Marcbolanlover!

Tack det går framåt. Jag mår lite, lite bättre varje dag nu. Jag får ca en halvtimme mer av stå-på-benen tid varje dag. Långt ifrån ett rimligt liv men det är ok så länge jag ser framsteg. Jag ska segra Har det tungt med influensaliknande symtom. Men varje vecka är det något symtom (av det ca 60 som jag haft) som försvinner eller blir så milda att de inte stör nämnvärt. Känslighet mot ljud är besvärligt. Jag hatar mina grannar som visslar i trappen och tjattrar utan tanke på grannar i abstinens. Jag har mer en en gång varit på väg ut i trappen för att skrika ut min frustration. Jag svär, några av dem har bly i steppskor. Varje steg ger hjärnskakning. LOL

Ledsen att höra hur tungt du har det. Men du är på väg, du har en plan och det är det viktigaste. Nästa midsommar kommer att bli annorlunda och förhoppningsvis kommer det värsta vara över och vi kommer att känna att allt det här är som en fladdrig mardröm man nästan inte minns.

Trevlig midsommar på er alla!

Tack för alla era svart.. nu har jag trappat ner några dagar och det känns helt okej. Missade dock att ta 75mg på kvällen på midsommar vilket ökade ångesten lite på morgonen den 25, men det var hanterligt. De "värsta" symptomen är nog de jag hade första och lite andra natten.. skrev ner på en lapp så jag ska minnas.. men senaste dagarna har allt kännts okej, så jag tror det blir ytterligare en nedtrappning på tisdag om det forts. såhär :-) var lite rädd första dagen om jag ska må som jag gjorde då hela tiden, då kommer jag ju aldrig klara mig utan medicinen. Men just nu känns allt okej och det handlar endast om att kroppen måste hänga med i svängarna.. har man ätit en medicin flera månader som är svårt att trappa ut i vissa fall så får man ta det lite lungt. Jag önskar att man bara kunde sluta från en dag till en annan. det hade varit så gryyymt skönt å slippa alla dessa piller. men ibland får man bita ihop och köra på iallafall. Känns fortf. väldigt oklart om jag kommer klara mig utan någon medicin alls. jag vet inte om jag är redo för det än.. jag börjar med nedtrappning av en medicin.. så får jag se hur jag vill göra sen..

Nu är jag inne i fas två och har sänkt både morgon och kvällsdosen till 75mg, detta gjorde jag i tisdags så det här är andra dagen med den dosen. Har fortfarande en del utsättningssymptom, men det är uthärdliga även om det är jobbigt.

Vad roligt att höra att det går bra Josefin! Gör gärna ett lite längre uppehåll snart och se hur nervsystemet klarar sig. Det här kommer att gå jättebra!

MBlover, hur är det med dig?

Z

Ja jag tänkte göra det sedan när jag är inne på 50mg morgon och kväll, då har jag trappat ner halva dosen.. då kanske man ska ta det lite extra lungt i en extra vecka eller liknande för att se att allt går bra :-)

På tisdag blir det 50mg morgon, 75mg kväll

Z!
Mår rent helvetiskt. Har varit sömnlös inatt och ville titta in och ge er en kram.

MBlover, vad tråkigt att höra. Vet att vi tänker på dig mycket. Det här är en läskig resa men det kommer att bli bättre. Sömnlöshet är bland det värsta, alla andra symtom blir värre. Försök att inte skrämmas, man kommer långt även med vila.

Jag mår också skit som vanligt, men har gjort en del värdefull läkning. Jag kan somna om på mornarna nu och jag kan ta tupplurar. Jag uppskattar i alla fall om vädret, det harmonierar med hur jag känner och ljuset är mildare mot mitt känsliga nervsystem.

Styrkekramar!

Pga. sjukdom samt en konstig smärta som strålar längst med ryggen och huvudet så vågar jag ej trappa ner ytterligare en dos idag utan avvaktar några dagar till tills att jag är mer säker på att det har stabiliserats.

Jag trappade ut i för stora steg. Från 100 mg ned till noll på 4 mån. Jag "skyndade mig" för att jag ju inte tålde insättningsbesvären av denna djävulska sertralin och hade kämpat med insättningsbesvär i över ett år. På midsommarafton höjde jag till 25 mg för att sedan trappa ut saktare efter råd från exmaken, men jag mår lika outhärdligt helvetiskt eftersom jag ju inte tål medicinen. Jag riskerar nu att få flera år långa utsättningsbesvär och jag orkar snart inte mer. Hjälp!!!
Kramar MarcBolanlover