RFHL Uppsala län

[pratkvarn]

Hej, har aldrig varit inne här förut, men nu har jag problem. Sedan i början av 1970-talet, har jag regelbundet använt dessa mediciner.

Är idag uppe i 7 st. Ketogan 10/50, supp. 7 st. Sobril 25 mg. flunitrazepam 3 st. 1 mg. samt Apodorm 2 st. 5 mg.

Har försökt minska doserna, men det går inte, hur skall jag göra, finns det något program man kan gå efter.

Har en och samma läkare kontakt, Vårdcentral, som håller i mig, och de tycker inte att jag är uppe i några höga doser, så någon hjälp från dem kan jag inte räkna.

Hur gör jag?

[Otto ruben svensson]

Hej har du fått besvär först nu, efter alla dessa år????? Är du säker på att det var en läkare du pratade med, titta BARA PÅ KETOGANET, ÄR DET NORMALT? ALDRIG!
/otto

[pratkvarn]

Det kan inte vara normalt, men vad skall jag göra? Har pratat med läkaren, som skriver ut, h-n säger att på så lång tid, är det en väldigt liten ökning.

Läkaren lyssnar inte på mig, för jag vill ha bort skiten, och bli klar i huvudet. Har försökt att minska, men jag får nippran efter 2 dagar.

Hjälp mig bli fri från skiten.

Har kronisk smärta, och det måste väl finnas annat som är bättre, jag och min familj mår inte alls bra nu.

[Staffan ej inloggad]

Vad och hur mycket har du minskat då. Med den långa användningen måste det gå väldigt längsamt.
Roligt at du vill ge dej på detta. Undrar just hur du kan må utan dessa narkotikaklassade medel.
Var bor du? Finns där någon RFHL-verksamhet?

[pratkvarn]

Hej, jag mår skitdåligt, har försökt gå ner med 2 Keogan och 2 Sobril. Vill bara gråta samtidigt som jag har blivit fruktansvärt arg och irriterad. Förstår inte vad som händer, har svårt att tänka klart och riktigt.

Har jag minskat för fort, en Ketogan och Sobril var 4-de dag, på natten får jag konstiga rörelser i armar, benen ja hela kroppen.

För ett år sedan, gick jag med i RFHL, Göteborg, de skulle kontakta mig, men de gjorde alrig det.

[Otto ruben svensson]

Hej Pratkvarn! ja jag har själv knallat på ketogan, och det var en ruskig avgiftning, där jag i princip låg hela tiden på beeroendeenheten, avgiftades med Dexofen som även heronister får, det fanns dom som hade det värre.

Det är oxå inviduellt, att vara hemma och på en beroendeenhet, där folk finns hela tiden vid så svåra prylar som ketogan, som du ser utelämnar jag benso.

ta ett i taget och ta nu ketogan, försök få dexofen för smärtproblematiken. och gör ett bra schema för ketoganet, det är mkt lång tid du använt dom och du får en abstinens som heter duga, nä jag vill inte skrämmas dig, men få dig att förstå att det är ett mkt tungt preparat och gå av.

Vet inte om du försökt förut? hur gick det då, den läkarn hade jag nog villja prata med, undantag är givetvis svåra smärtpatienter, där inget biter.

Försök och ring RFHL, vänta inte på att dom skall ringa, ring du dit, läs vad du kommer över.
Rådgör med någon sakkunnig om just ketoganet.

Det är absolut ingen lek och skall du vara hemma så gick du för fort fram. Det hå¨ller absolut inte.

Få höra av dig om du vill skriva. Men tänk på att göra något radikalt åt det nu som du själv vill.

Kämpa väl!

/otto

[KajFi]

Prova Kratom/Krypton

[pratkvarn]

Hej, att pröva Kratom/Krypton, tror jag, inte är någon bra ide. Till Otto, trots att jag inte känner dig, har jag stort förtroende för dig, vad skall jag göra, kan inte minska, är uppe i 7 Ketogan igen och känner att jag skulle behöva ta ännu mera.

Har talat med min läkare, som inte alls förstår problematiken, han menar att jag inte är uppe i några höga doser, men jag känner själv att nu är det slut, orkar inte med skiten. Min fru är frustrerad, hon vet inte vad hon skall göra.

Kan fortsätta med Ketoganet och även öka det, för att må bättre, men jag är ett vrak, kan vräka ur mig vad som helst, bli skit förbannad, skakar i hela kroppen och har fått okontrollerade rörelser i armar och ben.

Vet inte vad jag skall ta mig till.

[Gäst]

[Otto ruben svensson]

Pratkvarn! skriv när du vill och orkar och har lust.

/otto

[pratkvarn]

Nu är jag uppe i 9 till 10 ketogan, har inte förmågan att minska, men att ta mer är ingen konst.

Min fru har sagt att hon orkar inte med detta helvete, jag orkar inte att mista henne. Tycker att det kanske var lika bra att ta livet av sig.

Har varit och pratat med en läkare på Högsboklinikerna, Göteborg, men han vägrade att lägga in mig där, han påstod att jag inte tillhörde det klientelet. Utan jag skulle in på en vanlig medicinavdelning, och så skulle han vara konsult.

Problemet är då att ingen medicinavdelning, vill ha mig, utan de räknar mig som missbrukare, som ännu inte har kommit så långt i missbruket, så att jag lever i misär.

Nu står jag mellan två stolar, och ingen vill göra något, en fråga, om jag åker till en psykriatisk klinik, är de tvugna att ta in mig, om jag begär detta.

Själv vill jag inte räknas som missbrukare, då det är sjukvården själva som satt mig i denna situationen, vill egentligen inte söka till psyket, heller, då jag är en person som i vanliga fall inte är psykiskt sjuk.

Kan inte längre gå så här, skall jag försöka med psyket.

[spind]

Har du provat att kontakta St Lukas, jag tror att dom har personer som är duktiga på beroende/missbruk också. Jag är själv beroende av sömntabletter och delvis antidepressiva. Jag kan tänka mig dom fysiska och psykiska reaktioner du får om du försöker sluta(som influensa fast värre). Hoppas det löser sig för dig, kämpa på!

[Otto ruben svensson]

[Otto ruben svensson]

Det heter ju numera Beroendesjukdom, altså beroende,, men det är jiu ändå missbrukl, bara snyggare ord för missbrukare klingar så illa, Och du kommer ut nollad, och skall senare tillbaka till någon av dom 3 jag nämnde för kontakt, urinprov, m.m. Socialpapper m.m. Du klanske har körkort, brev till länsstyrelsen. Dom är sanslösa. Undantag finnes jiu, men hirarkin är hemsk!

Vet inget om dig, men orkar du inte skall du försöka få hjälp, och ta bort ketoganet m.m men vill du gå på noll, eller ej vanebildande piller,. ex attarax, lergigan, theralen sen, springa där och pissa.

Har du känningar försök ta det polokliniskt, men då kommer haken, man har förbannat svårt att fixa det med,. svider det så är man i burken inom 30 sekunder ocvh så är det kört.

Sure. Det är läkarna som en gång i tiden som gav dig detta, på recept. men det är andra tider nu och andra läkare, så du har inte mkt att sätta emot. Du är inte den enda som påtalat det,. men någon föränddring sker inte annat till det sämre. Tyvärr är det så. Det är inte klokt.

Är det mer fråga på. Lycka till /Otto

[Otto ruben svensson]

[Gäst]

Tycker det är stort att vilja bli av med medicinerna efter så lång tid, då tror jag faktiskt det kommer att funka.
Men inläggning för avgiftningen kan vara aktuellt, har själv varit inlagd flera gånger men det funkade inte för mig, läste allt om dom mediciner jag åt och började trapppa ner. Har tagit flera år och komma ner på noll.
Smärtproblematik är ju ett problem som byggs på av ketogan och opatiater, moment 22, ketoganet måste ju bort på nåt vis men hur?
Benso behöver man dock inte vara inlagd för. Går utmärkt att trappa ner långsamt hemma. Dom som blir inlagda för bensotrappning får en trappning som är så snabb att det är rena skämtet enligt min mening.
Benso är fruktansvärt ihållande men det går.
Ketogan är jag mer tveksam till, saknar kunskap, måste ju gå att trappa men hur, det är ju inte så lång halveringstid om jag minns rätt vilket gör att det måste delas upp i en massa smådoser.
Poliklinisk stödmottagning, beroendeklinikerna har sådan kanske kan vara ett alternativ

[pratkvarn]

Har fått en ny läkare, på vårdcentralen, vet inte vem hon är, hon ringde mig, för några dagar sedan.

Hon lovade att ta tag i mina problem, skall träffa henne i slutet på denna månad.

Undrar bara, vad menar hon med att vi skall skriva ett kontrakt, tycker det låter konstigt, har någon erfarenhet av detta.

[pratkvarn]

Har träffat den nya läkaren, men jag blev djupt besviken, h-n skulle ha in mig på kontraksvård.

Skulle skriva på ett kontrakt, där jag i princip idiot förklarade mig, det liknade mer tvångsvård. H-n hade ordnat plats på ett psykriatiskt sjukhus, låst avdelning.

Vägrade detta, då ville h-n inte ha med mig att göra längre, så jag står på ruta 1 igen och vet inte vad jag skall göra.

Min smärtläkare säger att han förstår mig och han har sagt att jag kommer att få mina mediciner, via honom.

Hur går man vidare med detta, måste jag själv, ytterligare försöka trappa ut mina mediciner, men det misslyckas varje gång, jag skuld belägger mig och skäms över att jag inte lyckas.

Min familj vill inte ha med mig att göra, de har hotat med att flytta, mina vänner börjar också att svika mig, de vill inte umgås med mig längre.

Vad har jag för val, är förtvivlad, det bästa hade varit att dö.

[spind]

att du funderar på om du orkar leva. Försök dela upp detta i två delar, en medicinsk där du måste kämpa för att få hjälp. Det andra är att skaffa någon att prata med så att du får bra argument att gå vidare. Kontakta St Lukas där kan du ansöka om bidrag till terapi om du har ont om pengar. Jag vet inte hur det funkar där du bor men prova! Jag har själv i princip blivit "hånad" för biverkningar jag tror jag fått av vissa mediciner. Det verkar som det går prestige i vissa vårdkretsar. Jag önskar att det fanns en mer helhetssyn av människor som söker vård. Ge inte upp!!!

[Gäst]

Har varit i liknande sits, svårt svårt nergången var jag och in och ut på beroende och psyk (slutenvården).
När det gällde medicinerna (framförallt benz men även smärtställande) så bestämde jag mig inte för att ta tag i saken. Bara att minska sakta sakta. Det var det enda.
Jag gjorde en rekorderlig budget hur mycket jag fick ta av mediciner (inte nån snål budget heller direkt). Därefter minskade jag lite lite från budgeten nån gång var varannan vecka. Tog 1,5 år drygt att komma ner på noll. Men det gick ju, utan hjälp utifrån. Själva trappningen var inte så svår, dock var det svår abstinens.
Nu har jag inga mediciner, dock psykisk sjukdom men det är betydligt lättare att hantera när beroendet är borta.