logo.gif (2023 bytes)

 

Antidepressiva medels baksidor

 

Se även:

Beroendeproblem och Antidepressiva medel Ny.

 

"Rätt medicin gör Dej frisk" Om reklam för nya antidepressiva

 

Abstinens/utsättningssymtom  Ny

 

Utsättningssymtom i dubbelblindtest

 

Utsättningsbesvär i WHO-databas

 

Seretoninsyndrom  - Om förgiftningsproblem av SSRI m. fl.

 

Gästbok/Stödforum och Berättelser Personliga erfrarenheter


Många är tacksamma för att ha fått symtomlindring av de nya antidepressiva medlen, men den märkliga tystnaden kring deras baksidor förvärrar situationen för dem som drabbats av svåra biverkningar eller problem att sluta. Här krävs verkligen ett stort upplysningsarbete. Vi försöker nedan sammanfatta de större problemen och ge tips om ytterligare information.

Det finns olika typer
av antidepressiva medel. De gamla medlen var först och främst alla de tricykliska, medan de flesta nyare kallas SSRI (Selektiva serotonin- återupptagnings- hämmare). Dessa började komma på 80-talet. Men senare har det kommit en rad andra typer, som alltså också måste kallas nya. Vill du se de olika typerna och preparatnamnen klicka här.

Biverkningarna
av de nya antidepressiva medlen är generellt sett varken få, milda eller övergående, som det brukar hävdas i annonser och artiklar. Det framstår helt klart vid vår hjälptelefon.

Även i en stor översikt över hela 62 kliniska prövningar (vanligen bara 4-6 veckor långa) av antidepressiva medel före 1995 fann man att genomsnittligt 49 procent av de som fick de nya "milda" SSRI-preparaten hoppade av i förtid, främst p.g.a. biverkningarna. För de gamla var det 5 procent fler. Den skillnaden var alltså inte alls stor, men det var ju nivån – att hälften hoppade av p.g.a. biverkningar eller för dålig effekt.

Här finns information
Börja gärna med läkarnas FASS, utgiven av läkemedelsföretagen själva (OBS nu även på nätet! www.fass.nu ). Där kan Du idag finna många biverkningar av de antidepressiva medlen och en del andra risker som kan vara mycket viktiga att känna till och återfinna om man drabbats. Men riskerna att få dem är kraftigt underdrivna. På Kilen-institutet har man i ELIN-databasen samlat in många fler biverkningar och även hunnit göra en utmärkt sammanställning för Sveriges vanligaste preparat Cipramil. (Den liksom deras sammanfattning av problemen – tycks inte längre stå att finna på hemsidan www.kilen.org. Däremot finns nu andra sammanställningar över alla vanliga Antidepressiva separat under Konsumentrapporter.) Cipramil är på intet sätt värst, utan dess verkningar är snarare representativa för andra nya antidepressiva, skulle jag säga, men man får förstås flest rapporter för storsäljaren.

En av de få forskare som gjort en grundlig kritisk granskning av forskning och marknadsföring av de nya antidepressiva medlen är veteranen från kritiken av bensodiazepinerna, Charles Medawar. Den heter "The Antidepressant Web" 2 och finns även tillgänglig över internet på http://www.socialaudit.org.uk/. Där finns även mycket uppföljningsmaterial och plats för konsumenter att själva beskriva sina erfarenheter. Men Välkommen att även använda vår (svenska) Gästbok till detta. (Vill Du avsöka nätet efter engelsk information finns nu väldigt mycket - du kan börja hos Medawar.)

Ökad ångest eller avtrubbade känslor

Medawar sammanfattar bilden av biverkningarna, som lätt kan verka motsägelsefull, så här i översättning:

"Karakteristiskt för SSRI är det breda spektrumet av psykiatriska och neurologiska biverkningar, som resulterar i överstimulering i somliga fall och dämpning/bedövning i andra." (s.91)

Det är denna överstimulering som visar sig i biverkningar som oro/ångest och sömnproblem, vilka sedan ofta medicineras med erkänt beroendeframkallande medel. Denna sida av de nya medlen är också en av de allvarligare riskerna med dem. De blir en "inkörsport", slarvigt uttryckt.

Varningar
En mycket allvarlig konsekvens av den neurologiska överstimuleringen kan också bli det sk Serotonin-syndromet eller det Serotonerga syndromet, ett slags förgiftning, antagligen en följd av allt för höga serotoninhalter i nervsystemet. Vårt läkemedelsverk har försökt uppmärksamma läkarna på denna risk för dessa farliga biverkningar  3, men nått ut dåligt på fältet och inte heller uppmärksammat på att det kan förekomma även vid vanliga låga doser av bara ett serotoninhöjande medel. Det är nämligen bl.a. min erfarenhet och den bestyrks även i en viktig medicinsk artikel i ämnet.  4

Uppgifter om förgiftningssymtom av antidepressiva medel finner Du även i FASS-kapitlet om "Överdosering".
Glöm inte heller FASS’ varning för kombinationen med alkohol som kan ge olika ‘sjukliga’ reaktioner.

Den kanske allra starkaste lärdomen i arbetet med att hjälpa människor med problem av antidepressiva medel är just att Människor reagerar så olika på samma medel och är så otroligt olika känsliga för läkemedel! Många vi möter har just utvecklat en kraftig överkänslighet för läkemedel och befinner sig i en mycket svår situation där ingen verkar förstå dem. Det kan kännas "som man inte finns".

Problem att sluta       (En nyare men längre text om detta hittar du här.)
Vår individuella olikhet gäller i lika hög grad utsättningen, dvs problemen att sluta, som biverkningarna. I sin annons för antidepressiva medel i en DN-bilaga från 16 maj lyder Cipramiltillverkarnas rubrik. "Dags att avfärda beroendemyten". - Nästan ingen har i svenska massmedia fått plats att tala om beroende av dessa medel. Ändå känner företaget säkert av skepsisen från patienterna som kan möta doktorn med sådana frågor och därför skrivs också sådana rubriker i reklam till konsumenterna.

Vi talar dagligen med människor som har eller haft problem att sluta med dessa medel. Ibland är symptomen vid utsättning svåra att skilja från de ursprungliga problemen man hade, men med somliga nya symtom är det ganska lätt, som hos Josefine i vår gästbok (här)  med sina kraftiga kroppsliga symtom. För mer exempel rekommenderas en titt även på andra inlägg i vår gästbok.

Även jag har aktat mig för ord som "beroendeframkallande" och "abstinens", utan hellre sagt att somliga får svåra "utsättningssymtom" och även långvariga problem att sluta. Det allra viktigaste är att problemen börjar erkännas ute i sjukvården och inte bara förnekas. Rätt termer får komma i andra hand. Man måste ju få bekräftelse på problemen när man frågar sjukvården, som ju lovat att det inte skulle vara något problem att sluta. Det får man inte idag och bara det leder till mycket onödigt lidande och onödig sjukvård.

Forskningen om utsättningsproblem
är förstås sällsynt, för ingen vill betala, men nu har vi fått oväntad hjälp från Lilly som gör Prozac/Fontex. De ville nämligen visa att deras preparat gav mycket mindre utsättningsproblem än konkurrenternas. (Företaget har tydligen förstått att 'mindre utsättningsproblem' nu kan användas som ett konkurrensmedel.) Det är klart att Fontex får en fördel om man som här frågar redan en vecka efter ett tvärstopp, när deras medel passerar mycket saktare än de andras genom kroppen. När man frågade vilka som upplevde vart och ett av en rad besvär på en lista fick man höga andelar för en lång rad symptom bland Seroxat- och även Zoloft-ätarna. Det gällde symtom som yrsel (hälften! i Seroxat-gruppen), förvirring, sömnproblem, gråt, diarré … Hela listan finns i
här översättning. 5

Medawar, som intresserar sig särskilt mycket för just beroendefrågorna, kommenterar att eftersom somliga fick utsättningssymtom inom en vecka även av Fontex, fast de måste ha haft en stor del av medlet kvar i kroppen då, så bekräftar undersökningen på sätt och vis att även vid långsam nedtrappning av vanliga (=snabbare) SSRI-preparat bör somliga kunna få utsättningsproblem. Antidepressiva medel skall i alla händelser trappas ut försiktigt!

Även från läkarhåll växer nu dokumentationen på svåra utsättningssymtom av de nya antidepressiva medlen snabbt. (Se t.ex.på Medawars hemsida, även i två nya häften från Kilen /ej översatta/.) Världshälsoorganisationens Uppsala Monotoring Center som tar emot biverkningsrapporter från många länder runt jorden har publicerat en lista över de medel, alla kategorier, som fått flest rapporter på "Utsättningssyndrom" hos dem. Den toppas av Seroxat och Efexor, följd av Xanor (en stark bensodiazepin) direkt följd av ytterligare en vanlig antidepressiv, Zoloft. Fontex håller 7:e platsen. Här är hela listan på svenska och kommentarer.

En annan mer otäck bekräftelse på att utsättningsproblemen inte är inbillning eller bara återfall har nyligen kommit från Ullevåls Sykehus i Oslo:

- Det har länge varit känt att gravida som tar tricykliska antidepressiva medel med stor sannolikhet kommer att föda barn med abstinensbesvär. Men också de nya SSRI-preparaten kan ge besvär liknande dem som vi ofta ser hos barn till knarkande mödrar, säger dr Rolf Lindemann.  6

Tillvänjning/Beroende
Om vi fortfarande vill vara försiktiga med ordet abstinenssymptom, för att våra medicinare inte genast skall stänga sina öron, har vi ett till problem i ordet tolerans. Vi ser ofta att verkan även av dessa medel försvinner eller klart minskar efter kortare eller längre tid och det kan väl bara bero på att kroppen hunnit vänja sig vid dem, dvs tolerans har utvecklats?   Men tolerans förnekas av de vanliga experterna på dessa psykofarmaka, medan rapporterna även här blir fler och fler, t.ex. till det nämnda Uppsala Monotoring Center.
Förr räckte det att man konstaterat tolerans eller abstinens för att man också skulle konstatera ett beroende hos patienten. Det var väl rimligt. Men när vi använder begreppet beroende måste vi förtydliga att beroendet inte utvecklas likadant här som hos de narkotikaklasssade medlen, där det är starkt knutet till den enskilda dosen, så att t.ex. abstinensen ökas alltmer tills man får ta nästa tablett. Den enskilda dosen känns nästan alltid mindre viktig vid beroende av antidepressiva medel. Antagligen handlar denna skillnad mest om att antidepresiva medel oftast har mycket längre nerbrytningstider i kroppen än t.ex bensodiazepiner?

Det är nu på tiden att läkarna slutar helt förneka alla risker för beroende inför sina patienter - de som redan redovisat tecken på beroende och de som just skall få sitt första recept! Bara det skulle spara väldigt mycket lidande för patienten och mycket stora resurser för sjukvård och samhälle.

Är det medicin jag behöver?

Jag har nu kort tagit upp följande viktiga baksidor: Biverkningar och förgiftningsreaktioner, toleransutveckling, utsättningsproblem och riskabel tilläggsmedicinering. Direkt "missbruk" och kick-effekter kan även förekomma, men är i alla fall hittills för ovanligt för tas upp närmare här. Hur medlens effektivitet kraftigt har överdrivits tas upp i en annan artikel (om reklamen) här på hemsidan. Detta leder förstås till besvikelse hos många som ringer och kan också kallas en baksida.

Återstår gör däremot hela de sociala, psykologiska/existentiella och etiska problemområdet. Det  berörs på flera andra håll på hemsidan, t.ex Psykiatridebatt, men låt mig kort sammanfatta det så här:

Väldigt många av dem som vänder sig till oss uttrycker att de kände sig missförstådda och osedda, när deras olika problem och förtvivlan bara resulterat i ett recept utan att de ens kunde erbjudas en samtalskontakt. Läkaren hade istället för att se människan, sett symtom på förändringar i hjärnans signalsubstanser. Men, måste jag fråga: varför ser man inte att människans mående lika väl kan påverka signalsubstanserna eller snarare "avläsas i" dem? Och om den biokemiska synen på orsakerna var riktig borde väl psykofarmakas effekter särskilt på längre sikt redan vara mycket bättre?

Det skulle verkligen behövas undersökningar av långtidseffekterna av att medicinera jämfört med att  verkligen möta den enskilde bedrövade eller "utbrände" och hans/hennes olika livsproblem.
Hur många går redan idag omkring och äter antidepressiva medel av den främsta anledningen att dom en gång börjat - dvs för att nervsystemet har anpasstat sig efter medicinen så det är svårt att sluta?
Men främst behövs nu akut att kunskaperna som redan finns dokumenterade om de antidepressiva medlens baksidor - inklusive att utsättningsproblem förekommer - sprids och tas emot av sjukvården och leder till en mycket större försiktighet och respekt för patientens upplevelser.
Om läkarna åtminstone lärt sig vad FASS säger om dessa medels biverkningar och användning skulle mycket vara vunnet redan där. Tänk bara om de inte skulle experimentera med att skriva ut långt utanför de få indikationer (sjukdomar) som FASS anger.

- Och alla Ni som inte kunnat leva upp till förhoppningarna om dessa nya, effektiva och milda medel: Ni finns, Ni är många och skall ha rätt att bli trodda och även hjälpta! Ge inte upp!

Staffan Utas

1) I M Anderson, and B M Tomenson: Treatment discontinuation with selectiv serotonin reuptake inhibitors compared with tricyclic antidepressants, a meta-analysis. Brit. Med. J 310(3) (June 1995), 1433-1438.
2) I Int. J. of Risk & Safety in Med. 10(1997) 75-126 IOS Press
3) Info från Läkemedelsverket 1:95
4) Kirk C Mills: Serotonin Syndrom.
Am Family Physician. 52 (5) (Oct 1995), 1475-1482
5) J F Rosenbaum, M Fava et al: Selective Serotonin Reuptake Inhibitor Discontinuation Syndrome: A Randomised Clinical Trial, Biol
    Psychiatry
, 1998, 44, 77-87.
6) Dagens Medicin nr 7/2000.

Vill Du se menyraden?
Klicka här för första sidan.