Gästbok - gamla inlägg, fram t.o.m. -03

Om Du vill söka efter inlägg om något särskillt ämne, pröva att använda den sökfunktion som finns inbyggd i din webläsare. I Internet Explorer finns den under Ctrl+F.

Om Du vill gå tillbaka till Forumets förstasida här.

Hej. Ville bara önska alla ett gott nytt år! Hoppas det nya året blir bättre för alla. Mvh Susanne
Susanne
- Wednesday, December 31, 2003 at 16:18:47 (MET)

ETT STORT GOTT NYTT ÅR PÅ ER,MÅNGA KRAMAR OCH LYCKA FRÅN MIG. har nu inte varit här på ett tag å läst alla inlägg men ska göra det nu.Jag drog igenom dem lite snabbt men får nog läsa igenom det lite nogrannare,verkar vara mycket i luften.
ANNIKA
HALLSBERG, - Wednesday, December 31, 2003 at 12:25:46 (MET)

Hej allihopa ! Gott Nytt År. finns det nån som har erfarenhet av akupunktur under nertrappning av benzo. Skriv o berätta. Tack.
Eva
- Wednesday, December 31, 2003 at 11:35:33 (MET)

Hej! Goggo´ var bra att du blev av med dom! Jag har haft så länge zoloft att det nog kommer att kännas på den dagen tror jag. Sen en del har inga problem alls när dom sätter ut ssri verkar det som.. Min mamma tog tex seroxat under 1½ år, trappade ut som man ska och hade inga abstinenskänningar överhuvudtaget efteråt. Fast hon har ju inte heller haft riktig depression eller tidigare beroenden, då kan man ju va extra känslig vid utsättningar. Får hoppas på det bästa för egen del åxå:) Stora kramen till alla, från
Tina
- Wednesday, December 31, 2003 at 11:00:20 (MET)

Hej allihop!! Tänkte närmare på detta md utsättande av zoloften..Jag kan bidraga hur jag upplevde det.. Jag la av abrubt 50mg/dag först, efter ca 3 v så fick jag enorm panikånges o andra saker.ringde o örde hur fel jag gjort, tog 25mg, efter ngr dar släppte det. Då la jag av direkt igen..sen dessa har jag inga tagit, men det va ganska segt o jobbigt..slutade 23 mars.. Men nu är de mesta borta, jag trodde aldrig att jag skulle testa dessa, men så blev det för att få benzo..Kul att du är tillbaka Otto, alla behövs ju här..i med o motvind, vilket växlar ganska bra tycker jag..Har börjat min trappning av Benzo idag..1/2 5mg steso..får se ur det går, hoppas denna sida får vara kvar för allas skull, den é ersättlig..Ja då börjar det svaja snart då.. ha det alla på sidan o ha det så ba det går.. Hälsningar Goggo
Goggo
Gbg, - Tuesday, December 30, 2003 at 23:32:23 (MET)

Vill bara skriva och önska alla i gb Gott Nytt år, Skål!! (i pommac) på er alla. Hoppas 2004 blir ett bra år för oss och alla nya som kommer att hitta hit. Jag är glad att jag gjorde det. Gb har stöttat och hjälp när det har tagit emot. Kul att Otto är tillbaka, du behövs. Min jul ab kommer nog tyvärr att hänga kvar även över nyår. Det har varit en tuff period, jul, mycket jobb och övertid. Det funkar inte, måste ta det lungare. Av erfarenhet blir man vis - heter det visst. Enl tidigare inlägg i gb från Otto så kan ju 6-7 mån vara en tuff period för många. På mig tycks stämma. Kramar på er alla //Britta
Britta
Stockholm, - Tuesday, December 30, 2003 at 21:06:00 (MET)

Välkommen tillbaka Otto! Kul att du vill vara med när så många nya har kommit och de gamla stöttar och kämpar. Ingen abstinens är den andra lik så man får ta en dag i sänder. Tina du ska absolut vänta med Zoloft! Ibland Karl blir det lite ord man blir ledsen över men grundmeningen här att vi har ett stödforum här och det fungerar så bra tycker jag. Så bli inte ledsen utan skriv vidare. Du bidrager här på ett bra sätt! Vi ska alla igenom det svåra! Peter
Peter
- Tuesday, December 30, 2003 at 19:56:45 (MET)

Hej på er alla! Roligt att se att OTTO är här igen det är alltid lika trevligt att ta del av dina inlägg och din erfarenhet.JANNIKE: Jag kan säga att även jag var en snäll, rolig, glad och pålitlig tjej som gärna ställde upp på andra innan jag "kollapsade" (eller vad man ska säga). Fast då kunde ingen förstå vad det var som var fel med mig och tyvärr så miste jag även de flesta av mina vänner då(när jag tänker efter så har jag nog gjort mig kvitt med alla).Ja usch vad deppigt det blir att tänka på det. NÄ, nu får vi tänka framåt och försöka glädjas åt de små men ändå stora framsteg vi gör! Gott nytt år på er alla fina människor!!!!!
Malle
- Tuesday, December 30, 2003 at 19:25:47 (MET)

Hejsan! Ville bara säga Gott Nytt År alla, o Gott att Otto är tillbaks:-) Ja vi behövs många för att klara av trycket av allehanda tabletter. Man får slåss med näbb o klor, mot det som till att börja med var ens sk vän.. Är inte lätt att slå bort tankarna på dem heller känner jag fast abstinensen i stort är över för mej denna gång. Känner att jag skulle kunna hamna i tradolan eller andra opiater igen hur lätt som helst vissa dar. Är en evig kamp att stå emot det sug jag känner ibland. Har provat ta magnecyl(är ju inte starkt och receptfritt)de stunderna för att hålla ut men det hjälper oftast inte ett dugg. Får va glad att det blivit svårt att ens få ut tradolan, om jag nu skulle falla för frestelsen för mycket. Vet att det inte skulle lösa ngt och jag mår lika bra utan MEN, saknar dom ändå ibland! Lär ta ännu en tid innan den tankebiten släpper helt förstås. Ha det och ta hand om er alla! hälsar Tina
Tina
- Tuesday, December 30, 2003 at 17:33:53 (MET)

Otto...är glad att du är tillbaka. Vi har nog alla väntat och tänkt på dej! MALLE: Förstår dej så väl. Vill också ha tillbaka mitt liv. Innan jag "kraschade" hade jag en mask utåt! Glad, sprallig och snäll! När masken försvann hade man alla dessa tabletter som "mask". Nu, när tab försvinner en efter en har man ingenting att gömma sig bakom. Liten, rädd och ensam. Jag är otroligt rädd för att tappa kontrollen. Måste ha kontroll hela tiden. Och det har jag inte längre... F-n vad tab gör med en... Men det är bara att kämpa på... nån gång får vi tillbaka våra liv och är förhoppningsvis starkare än någonsin! Usch vad deppigt det här blev. Ville egentligen bara önska ALLA ett gott nytt år!!! Kram...
Jannike
- Tuesday, December 30, 2003 at 15:35:01 (MET)

Hej Alla stöttare, kämpare och andra! En gång Rfhl-are alltid Rfhl-are! OTTO är tillbaka! Jag kan inte svika mina kamrater här, och min stora del i livet RFHL av en del missförstånd, som flera var delaktig i, så jag sväljer det och fortsätter min kamp här och skriver! som jag gjort i många år nu! Jag skall slåss har jag sagt till the bitter end mot vansinnet med "piller" Vill passa på att tacka alla som mailat hem till mig under denna vecka! Tack! och min parhäst Peter vill jag fortsätta att kampera med, samt alla som jag vet kämpar och sliter ont för att bli fri från detta vansinne! Klart att min hjärtsjukdom påverkar mig enormt! humöret är inte det bästa ibland! Men jag fortsätter med min stöttning och kunskap som jag dragfit på mig i snart 32 år! Den skall förmedlas vidare till alla som fasnat i garnet! ensam är svag, tillsammans är vi starka! Ser ju namn som jag följt länge och nya som kommer! så det enda är att hjälpas åt! Nu skriver jag inga namn, utan säger ingen nämnd och ingen glömd! Så nu får ni åter dras med OTTO, något skall jag väl förmedla av värde! som förut! Må väl alla och vi hörs alla! hälsar en enveten OTTO!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 30, 2003 at 15:14:39 (MET)

Hej! Hej Karl det är som du säger jag är lågbotaliserande.Som jag sa får jag ta prov med gämna mellanrum för att se hur snabb tabletterna går ur kroppen. Man behöver bara ta ett blodprov så det är mycket enkelt. Malle jag hoppa att jag inte skrämde dig. Nu när jag trappar så här långsamt har jag mått rätt så bra det kan komma något skov ibland men det brukar vara över på några dar.Äter du också Remeron? Antidpresiva tror jag att man kan trappa ut så långsamt man själv vill, vilket inte är fallet med benso där bör man inte stå på samma dos för länge. Det kommer nog att ta mig minst ett år för att bli av med den sista halvan Remeron så långsamt trappar jag denna gången.Jag har fått Remeron i flytande form.Det finns på apoteket en liten doseringsspruta som gör att man kan dosera väldigt exsakt 0,1 ml om man vill. (Inte den som följer med förp) Mycket lättare än att dela tabletter. Mvh Kerstin
Kerstin
- Tuesday, December 30, 2003 at 14:34:34 (MET)

KARL! Bry dig inte om denna "lustigkurre" som kommer med sina barnsliga inlägg. Antagligen är det samma person. Det går ju faktiskt att kolla upp varifrån inlägg kommer, så till dig som skriver dessa "lustigheter", jag tycker synd om dig som har ett så trist liv att du hänger härinne och försöker att göra dig lustig. Skaffa dig en vettig hobby istället. KARL! Det är alltid trevligt att läsa dina inlägg, som alla andas positivitet, att hitta det lilla i tillvaron som gör oss gott.Det kan vi aldrig bli påminda om för mycket. Så jag hoppas verkligen att du fortsätter. Gott Nytt År till er alla!/Carina
Carina
- Tuesday, December 30, 2003 at 12:10:43 (MET)

Hej! Kämpa på Malle! Är tufft men ta en dag i taget och ta hjälp av din läkare eller om du har en smatalskontakt. Jag fick ju en ny precis efter värsta abstinensen avklingade o kändes väldigt irriterande att det tog sån tid! Hursomhlst gick jag dit och tro´t eller ej men jag tyckte denna verkade riktigt bra!? Lyssnade bra och tog in vad JAG tyckte var viktigt, istället för som den förra, läsa "mellan raderna" för mycket, nåt jag starkt ogillar hos terapeuter! Och Karl, Visst behöver den här sidan även filosofisk kunskap tycker jag. Allt är bra även om allt inte uppskattas av alla alltid. Peter, låter det gå ett tag innan zoloften ändå. Känns som jag behöver lite mera andrum men gott att höra din positiva ton! Hälsar till Otto å alla andra åxå, Tina
Tina
- Tuesday, December 30, 2003 at 11:58:46 (MET)

Det var inte precis något stöttande inlägg jag fick i går kväll. Kanske bäst att dra sig undan. Tack för alla andra stöttande bemötanden, i alla fall!
Karl
- Tuesday, December 30, 2003 at 10:37:17 (MET)

Otto har lite jobbigt med sin fysiska hälsa men hoppas att han kommer tillbaka till gästboken. Jag ska göra ett övertalningsförsök. Skriv gärna till Otto så blir han glad! Peter
Peter
- Tuesday, December 30, 2003 at 09:59:51 (MET)

Hej allihopa, ser att det trasslat till sig med nån konflikt jag missat, har du lagt av här Otto? Ser annars att det går nedåt i konsumtion för en del,med denna jobbiga abstinens, läst många inlägg, och många olika vinklar på problemen på sidan..har som sagt egen erfarenhet på ca 29år av Benzo, testade Zoloft 50mg i 4-5 mån, mådde mkt illa, sov som en stock..mm la av abrubt sdan ca 9mån..mådde mkt illa, men nu e de borta o mår hyffsat, ska böja med Benzo nu efter nyår..Har vart fri ett par ggr under åren , men ramlat dit igen...detta med kodeinet e också en jobbig bit..analgetika överhuvudtaget...Det får ta tid, jag kan intyga att det släpper..men tar tid o ofta ett jäkla lidande av olika grad..haft sobril,temesta ja de flesta benzo..men stesolid (diazpam) e ju bäst o trappa på..går på det nu..Ser att Du Peter e kvar o en del andra, men Otto..en tillgång skulle jag vilja påstå verkar ha dragit sig..synd..men ha det bra allihop här o got nytt år så gott det går..önskar Goggo
Goggo
Gbg, - Tuesday, December 30, 2003 at 01:55:14 (MET)

Hej. Du som utbrast "Oh herre gud". Kan inte du skriva något mera. Jag har ju skrivit en del så det kan väl du också göra. Vari filosofin ligger vet jag inte. Berätta du. Jag ska lyssna. Det finns alltid något nytt att lära. / Karl
Karl
- Tuesday, December 30, 2003 at 00:13:34 (MET)

Hej. Du som utbrast "Oh herre gud", skriv något mera. Jag har ju skrivit en del så det kan väl du också göra. Vari filosofin ligger vet jag inte. Berätta du. Jag ska lyssna. Det finns alltid något nytt att lära. / Karl
Karl
- Tuesday, December 30, 2003 at 00:10:08 (MET)

Hej PETER! Jag ska försöka att inte ta ut något negativt i förskott. Jag måste väl ta en dag i taget men en del dagar så bara känns allt så himla jobbigt. Men ett stort TACK för att du bryr dig!!! Kramar från Malle.
Malle
- Monday, December 29, 2003 at 22:37:57 (MET)

Tina du har så lite Zoloft (inte ens en normaldos)och det tror jag kan vara positivt när du ska trappa. Delar du på fyra delar så går det nog bra. Malle jag förstår dig precis och man blir ledsen arg och förtvivlad när man förstår vad det handlar om. Det bästa är att det går att bli fri och det är inte säkert att du tillhör dem som får stor abstinens. Du blir helt normal igen! Ta inte ut något negativt i förskott! Peter
Peter
- Monday, December 29, 2003 at 21:00:36 (MET)

Hej alla! Ja har man fler medeciner, måste man fokusera på en i taget som sagts tidigare. Annars blir nog abstinensen för jobbig att man kanske börjar igen. Låter hoppfullt ändå att tiden inte alltid spelar störst roll:)Gruvas för att ta bort sista zolofthalvan(även om den ska trappas ut)ändå, har ju haft den betydligt längre än tradolan och får för mej att ssri-abstinensen verkar mer långdragen, även om symptomen kanske inte blir lika stark som av andra lugnande..förhoppningsvis!? Återstår väl bara att se när det är dags som sagt. De tre månader i vår när ja var helt utan zoloft var rätt jobbig trots att jag då tog tadolan samtidigt. Vissa dar var man aldelles darrig, bara en enkel sak som ex svara i telefon kunde kännas motigt vissa dar. Självklart abstinens! eftersom det var bara ibland o ibland inte. Sen att sluta tvärt är nog aldrig bra även om det passar en del med vissa medeciner. Tex så provade jag nedtrappning av imovane förut, men det gick inte så jag tvärslutade och det gick desto bättre. Men med tradolan var det värre att sluta tvärt! Har aldrig mått så dåligt och bevisar ju hur pass olika vi reagerar på olika sorts preparat. Man får nog prova sig fram och känna vad som gör abstinensen något lindrigare. Var rofyllt att höra om Monicas koppla av-tips åxå:)kommer att behövas när zoloftmatchen börjar.. Må gott alla!
Tina
- Monday, December 29, 2003 at 20:45:23 (MET)

Hej på er alla! Efter att ha varit helt ensam ikväll och funderat mycket så undrar jag vad jag i hela världen har gett mig in på. Jag skulle över huvudtaget inte ha sagt ett ord till någon ´men nu vet jag att det finns fler som har problem därför törs jag skriva detta. Jag vill ha tillbaka mitt liv utan tabletter och en massa oro. Hoppas att jag inte skrämmer er, men just nu så känner jag mig så himla nere.Kramar från Malle..
Malle
- Monday, December 29, 2003 at 20:44:11 (MET)

O herregud! vem fan är karl??
filosofen
- Monday, December 29, 2003 at 20:39:05 (MET)

Jag kommer inte att ta några piller mer, efter det jag varit med om. Markus, Peter. Ni bekräftar vad jag misstänkt att jag reagerade på med sobril. Eller också kan det kanske vara så att jag "metaboliserar" - omsätter och bryter ner dessa piller väldigt långsamt eller inte alls. Jag har en stark misstanke att det senare gället mig. Och det är här jag tänkte säga till KERSTIN att du kanske meataboliserar långsamt eller mycket längsamt. Vi är ju olika som individer och det är för bedrövligt att det inte görs en koll på detta innan man förskrivs en massa olika preparat. Vad jag förstått så är det inte så märkvärdigt att kolla detta. Om så gjordes så skulle kanske mycket elände kunna besparas. MALLE: man vill ju inte oroa. Men vad bra att du visar detta. Det är sannerligen inte lätt att veta hur man ska förhålla sig. Jag håller med. Människan är seg i många fall, om det nu är någon tröst. Och ett stort kliv framåt är det ju att ha blivit medveten om dessa, "verkningar", av medikamenterna. Jag vill tro att när man börjar gå naturen och sig själv till mötes genom att bry sig på ett mer hälsoinriktat helhetsperspektiv, så får man också mer stöd tillbaka från livet, på alla möjliga sätt som man inte kunnat förutse, ,, små positiva överrraskningar här och där. Man måste förstås ha mycket tålamod. Det kan också vara en tröst att veta att kroppens celler förnyas ständigt, dock i olika takt från organ till organ. Jag tror t.o.m. att hela kroppen har förnyats på sju år. Hjälper man sig själv på ett mer medvetet, hälsoinriktat sätt under tiden, så kan man nästan påstå att man bygger sin kropp till ett bättre fungerande, genom det vi väljer att ta in, såväl när det gäller det vi äter som också annan stimulans från omgivningen. / Karl
Karl
- Monday, December 29, 2003 at 20:15:20 (MET)

Malle, håller med dig på den punkten... Att läsa engelska texter kan leda till förvirring. Vet iaf att www.benzoinfo.dk har översatt en del av Heather Ashton's texter till danska. Vore praktiskt om RFHL kanske kunde göra det samma.
Markus
- Monday, December 29, 2003 at 18:26:03 (MET)

Hej igen! Jag som Peter tror att det kan ha varit bättre att ta bort Remeron först. Det är nu inte säkert att alla har lika svårt som jag att bli av med Remeron. Som jag förut skrev, så förbräner jag tabletter väldigt långsamt. Min terapept tror att när jag trappade ner första gången (en tablett på två månader) så hade jag minst en tablett kvar i kroppen när jag var nere på 0 tabletter och att det var därför blev jag så dålig. Från början fick också jag höra från sjukvården att det inte var någon risk med Remeron. Det sades också till en början att Imovan inte var någon benso och inte så svår att sluta med den uppfattningen har dom helt ändrar nu.Imovan kan till och med vara värre. Det värsta är att man blivit så osäker på sig själv man vet ej vad man skall tro efter alla turer.Från början talade man om ångestsjukdomar det skrämde nästan livet ur mig, det sitter kvar än. Jag är 60 år och har aldrig tidigar haft någon sån sjukdom. Nu är jag nästan nere på en halv tablett 15 ml Jag får nu ta prov på hur mycket medecin jag har i blodet med jämna mellanrum.Jag är nere på 148. (Det normala är 158- 207 60 ml) Jag råder alla minska långsamt då går det nog bra.Problemet är också att inga läkare verkar kunna något om utsättningsprobem från antidep eller biverkningar. Jag har aldrig måt bra av Remeron. Mvh Kerstin Mvh Kerstin
Kerstin
- Monday, December 29, 2003 at 16:47:53 (MET)

Om din läkare säger att det finns inga problem att plocka bort Remeron och andra så kan man inte lita på det. I denna gästbok är full av erfarenheter som visar motsatsen och då hittar bara en bråkdel hit. Det är mycket olyckligt att läkare inte kan något om detta. Jag träffade en kompis kompis som bara har en termin av läkarlinjen kvar. Hade ingen aning att SSRI hade abstinens eller att bensoabstinens kunde vara mer än några veckor. Deras kunskap är mycket bristfällig. Lita på vad ni känner istället och är ni beroende så ta det lugnt med nedtrappningarna. Det bästa är att det går över med tiden! Peter
Peter
- Monday, December 29, 2003 at 15:12:13 (MET)

Hej Markus! Jag önskar att det fanns en förklaring på svenska då engelskan inte är den bästa. Kram från Malle
Malle
- Monday, December 29, 2003 at 15:07:17 (MET)

Detta som Malle och Markus nämner är ett svårt dilemma. Jag tycker absolut man ska ta en tablett i taget och den dagen den sorgen när man börjar med en ny att trappa ner på. Ta en dag i taget, Malle. Det är inte alls säkert det blir lika jobbigt för dig att ta bort Remeron som för Kerstin. Heather Ashton och andra bensoläkare som är verkligen duktiga på bensonedtrappning då de har en väldig erfarenhet av dem. Sedan tenderar de läkarna att ha lite av samma övertro som övriga läkare att SSRI verkligen kan häver depressioner. I själva verket är det vanligaste att den stora nedstämdheten just kommer från tabletterna. Bensonedtrappning ger ofta depressiva känslor. Det som ger bekymmer om man börjar med bensonedtrappning före SSRI är att bensoabstinensen tenderar att bli långvarig och i det läget kan det vara jättesvårt att bli av med SSRI när man kämpar med en tuff bensoabstinens. Det är min personliga uppfattning är det oftast är mycket bättre att bli av med SSRI före en bensonedtrappning med den högsta respekten för Ashtons bensokompetens. När det gäller SSRI har jag inte henne som förebild då mycket av detta med abstinens av SSRI har kommit på senare år. man har inte riktigt förstått hur jobbigt det är med SSRI. Man har inte heller kunnat visat i undersökningar eller i empiriska studier SSRI:s förträfflighet. Vi har alla olika åsikter och min är inte den rätta för någon annan, jag vill absolut inte trampa någon på tårna. För mig och de fall jag sett har det varit bäst att ta bort SSRI först. Peter
Peter
- Monday, December 29, 2003 at 15:06:40 (MET)

Skriv på svenska ingen ids översätta dina inlägg på engelska!
kalle p Dal
- Monday, December 29, 2003 at 15:04:56 (MET)

Malle, den ledande expertisen inom benso/beroendeforskningen tycker att man först ska trappa ner (långsamt) på benso först; "These guidelines are intended for long-term benzodiazepine users who are also taking an antidepressant and wish to withdraw from both drugs. The guidelines are not intended for people who have been prescribed an antidepressant by a psychiatrist or GP for a major depressive disorder. Such patients may need to continue taking an antidepressant for several months to avoid a recurrence of depression. They should consult their doctor before deciding to withdraw. If the doctor agrees, the withdrawal can then be conducted as outlined in these guidelines. General principles for long-term benzodiazepine users who are also taking antidepressants and wish to withdraw from both drugs 1. Complete the benzodiazepine withdrawal before starting to taper your antidepressants. 2. Allow at least 4 weeks after stopping your benzodiazepines before starting on antidepressant withdrawal. 3. Consult your doctor before starting to withdraw the antidepressant and agree on a tapering schedule. 4. Antidepressant withdrawal must be gradual to avoid withdrawal effects. 1. Make each dose reduction as small as possible, e.g. by halving the tablets or using a liquid preparation. 2. If smaller doses are not available, reduce by taking a tablet every other day, then every third day, etc. 3. Allow 1-2 weeks between each dosage reduction. 4. If withdrawal symptoms are severe increase the dosage slightly (e.g. to the dose at your last reduction). When symptoms have settled, resume withdrawal at a slower rate. 5. With slow tapering, as outlined above, withdrawal symptoms from antidepressants are usually absent, or if they occur, are mild and short-lived."
Markus
- Monday, December 29, 2003 at 14:45:06 (MET)

Hej på er alla! Nu är jag mycket oroad igen efter att ha läst här att Kerstin hade så himla svårt med att sluta med Remeron.För bara några dagare sen så frågade just jag min läkare om det fanns några problem med att sluta med Remeron. Och hon sade att några sådana problem fanns det inte men hon tyckte att har man ätit en medicin länge så hade man ju ingen brådska med att sluta utan det var bättre med att trappa ut långsamt under ett par månader. Jag känner mig jätteorolig nu. Eller ska jag försöka lugna mig och bli av med Xanoren först innan jag börjar tänka på att sluta med de andra medicinerna. Malle
Malle
- Monday, December 29, 2003 at 14:14:44 (MET)

X Anonym undrar om Xanor-abstinens, om det går att sluta tvärt eller om det är bättre att trappa ut långsamt. Mitt svar (har själv varit svårt xanor-beroende) är att det beror på hur länge du tagit detta medel. Det KAN gå bra att sluta tvärt om du tagit dem en kort tid (dagar till max några veckor) men inte om du har tagit dem i månader eller år. Då är det direkt farligt att sluta tvärt! Vad bipackssedeln säger ska du nog ta med en nypa salt, jag vill minnas att det stod att abstinensbesvär kan hålla i sig "något eller några dygn", i värsta fall "några veckor". Det är inte riktigt hela sanningen. Jag har haft Xanor-abstinens i 15 månader nu! Självklart mindre nu än de första månaderna men i samband med stress kommer den tillbaka med besked. Många andra kan vittna om liknande erfarenheter. Mitt råd till dig är att sluta med denna tablett så fort du bara kan, speciellt som du känner att du mår bättre utan. Fler än mitt liv har blivit praktiskt taget förstörda pga den djävulska långtidsabstinens som denna mycket potenta medicin kan ge. Lycka till med utsättningen! Kristina
Kristina
- Monday, December 29, 2003 at 11:03:23 (MET)

Anonym X, inget du tyder på att du är beroende i detta läge. Du kan prova att sluta rätt av och se vad som händer och har du bara tabletter inom räckhåll så ser du ju om du är beroende om du får stora problem. Är du inte det så ska det inte vara några problem förutom omställningen. Karl, sobril tillhör gruppen bensodiazepiner och det har du varit beroende av förut så det ska du inte ta precis som Markus säger. Man har en livslång känslighet då om man varit beroende förut.
Peter
- Monday, December 29, 2003 at 10:55:18 (MET)

Karl, Sobril är bland de större bovarna i dramat. Dess korta halveringstid gör att man kan skapa ett beroende inom en vecka med abstinenssymptom antingen mellan doserna eller om dosen inte höjs...
Markus
- Monday, December 29, 2003 at 09:57:39 (MET)

Den kommer med posten s aninym.
posten
- Monday, December 29, 2003 at 07:57:07 (MET)

Någon som vet NÄR ev. abstinensbesvär brukar komma med Xanor? Sov över tabletten 2,5 timmar i natt (blev 6,5 tim istf 4) och mådde bättre än när jag tagit medicinen (trots att jag nyligen sänkt dosen). Känns lockande att bara sluta rakt av! - Men bipacksedeln säger att symptom kommer "om man plöstsligt slutar" och att de "uteblir eller lindras om dosen sänks långsamt". Men borde inte symptomen i så fall komma direkt? Eller tar det någon dag eller vecka? - Svårt val! Risk finns ju att bli beroende på just de extra tabletter man tar för att trappa ner långsamt! - Tack igen för alla råd!
X Anonym
- Monday, December 29, 2003 at 04:37:59 (MET)

Jag, har också blivit nattuggla. Kanske inte så bra, men det är lungt runt om i omgivningen då. Monica: Bra tips att skriva ner vad som brukar öka välbefinnandet, tycker jag, och att ha förberett en delinför abstinensduster. Jo, jag vill tro att varje tanke, handling m.m., påverkar kemin i kroppen och mentalt. Som du sa att du blåser bort mörka tankar med hårdrock ex.vis. Det är en tröst i eländet att det är så, det är möjligt att påverka kemin med ganska enkla medel, utan piller. Jag menade i inlägget, att precis som du säger, det är möjligt att tillföra kroppen och det mentala positiva saker som direkt ger fysiologin tillfredställelse, och ökar på "välbefinnande- kemikalierna" i takt med att medikamenterna tas bort från kroppen. Marcus: Tack för förklarning ang. tolerans-abstinens. Jag undrar om sobril, också kan vara ett sådant piller med samma benägenhet. Kan den i så fall ge denna biverkan efter bara några gångers bruk. Också hälsningar till ALLA! Dags att lägga sig. / Karl
Karl
- Monday, December 29, 2003 at 01:17:50 (MET)

Jag tror personligen att tiden inte spelar så stor roll i hur lång abstinens man får. Det är enligt min åsikt den induvidella känsligheten mot kemikalier som är den viktigaste faktorn. De människor jag träffat på i beroende har det inte varit samband med tid och abstinens. Det är min högst personliga empiriska uppfattning. Det var intressant med värdena som Kerstin hade. Alla människor är olika känsliga. Du kommer ur och kämpa på. Peter
Peter
- Sunday, December 28, 2003 at 22:28:14 (MET)

Goafton alla! Intressanta inlägg om allt "ommöblemang" tabletterna ställer till inombords och så efterarbetet att ställa allt tillrätta igen! Är väl ändå tiden man tagit som avgör så för dom som inte tagit särskilt lång tid går det nog betydligt lättare att sluta.(så inte all jobbig abstinens som beskrivits på sidan avskräcker någon att sluta menar jag..) Är väl först när man tagit dagligen i ett par månader ett år el längre, det brukar bli såå tufft. Fast alla är olika så är nog bra att ha respekt och vara beredd så går det säkert jättebra, -hope for the best, prepere for the worst and let nothing therbetween come as an surprise to you! Ett hårt men rätt bra måtto vad gäller det mesta:)tycker jag. kämparkramar från Tina
Tina
- Sunday, December 28, 2003 at 20:19:48 (MET)

Hej Kerstin & Karl... Toleransabstinens är nog det jobbigaste man kan uppleva efter mellan-dos-abstinens. Karl, toleransabstinens är när man får abstinens fast man tagit sin dos och kroppen vill ha mer. Halcion tillhör den gruppen benso som beroende uppstår lättast på bereonde på dess korta halveringstid... Men håll ut & följ de råd Prof. Ashton ger.
Markus
- Sunday, December 28, 2003 at 19:54:27 (MET)

Hej. Kerstin. Vad är tolerans - abstinens för något? Jag tror att jag har en teori, delvis varför det blivit onödigt jobbigt, med medicinerna. Men jag avvaktar att kommentera för jag tror att andra här har mer pillerkunskap. / Karl
Karl
- Sunday, December 28, 2003 at 19:15:36 (MET)

Hej! Min elände började för 4 år sedan när jag slutade tvärt med Halcion (Benso) som är en sömntablett, jag hade ätit en halv tablett ett år, efter ett par dar hade jag hemsk ångest. Ringde då min läkare som sa att Halcion var ett rävgift och att jag hadde abstinäns.Han skrev då ut Imovan till mig. Det var ingen benso fick jag veta. När min abstinäns inte var bättre efter ett halvår sas det att jag nog led av någon annat och jag fick Remeron utskriven. När jag till slur hittade Kilens hemsida och fick kontakt med Lena Vestin fick jag klart för mig att jag hade tollerans abstinäns från Imovan och förmodlingen också biverkningar av Remeron. Jag har sedan dess försökt bli av med pillerna. För två år sedan och mycket lidande blev jag fri från Imovan.Det sas från sjukvården att Remeron inte skulle bli något problem att sluta med så för 1 1/2 år sedan trappade jag ner Remeron på två månader.Jag blev hemskt sjuk med illamående och ångest det var värre än bensoabstinänsen. Jag belv tvungen att börja om med Remeron. Nu håller jag på att trappaner igen väldigt långsamt 0,1 ml i månaden. Har fått medecinen i flytande form. Min terapept har mer och mer insett att mina problem har med pillerna att göra. Jag fick ta ett prov på hur mycket Remeron hade i blodet. Det normala var att man skulle ha mellan 158 och 207 om man tog 60ml. Jag tog 30ml en tablett och hadde 207, det var alltså dubbelt så mycket som normalt. Jag är nästan nere i en halv tablett nu.Har mått ganska bra det senaste halvåret. Men nu är det rätt tufft igen vet inte riktigt varför. Jag hade ingen ångest innan jag började med pillren. MVH Kerstin
Kerstin
- Sunday, December 28, 2003 at 18:27:25 (MET)

Jag tycker att Carina gav ett bra svar. Jag vill bara säga att fler än sex gånger ska inte behövas. Chansen är relativt stor att du inte överhuvudtaget är beroende. Du kommer märka om du är det. Tur att du kom till gästboken i tid. Peter
Peter
- Sunday, December 28, 2003 at 12:37:36 (MET)

X-ANONYM! Det sägs ju att det är lättare att trappa ner om man sprider ut medicinen jämnt över dygnet. Men det är nog som allt annat, invinduellt. För dig verkar ju det funka bra att göra så, och det är ju jättebra att du har hittat ett sätt som funkar för dig, det kan ju ta jättelång tid med exprimenterade innan man hittar det som är rätt för just en själv. För egen del, så är det väll inte direkt utspritt över dygnet, men det är så här jag ätit hela tiden, varför vet jag inte, men av nån anledning så har det blivit så. Jag tar mina doser 11,17 o 21. + att jag för ett tag sen la till 1 0,25 Xanor kl. 15, i och med att jag började trappa ner Somadril. Och en så länge har det räckt med den extra Xanoren, för det går riktigt bra med Somadrilen, 4 borta och en halva kvar. När det sent om sider blir dags för Xanoren att försvinna, så kanske jag får omfördela den, men det är ju inget jag vet nu, man får ju pröva sig fram, vara sin egen försökskanin. Jag tar dag för dag. Hoppas det går lika bra för dig i fortsättningen, låter ju som om du hittat din väg.
Carina
- Sunday, December 28, 2003 at 12:28:08 (MET)

Har funderat över doseringsanvisningar för här diskuterade mediciner. Har gått ner från 4 x 0,25 Xanor till 3 per dygn. I stället för 1 tablett 4 ggr per dygn eller var sjätte timme tar jag 1/2 tablett 6 ggr per dygn eller var fjärde timme. - Resultatet blev faktiskt en dubbel positiv effekt: (1) Jag slipper känna mig "drogad" och slö som jag gör efter en hel tabelett. (2) Abstinensen när tablettens verkar börjar "gå ur" blir mindre "omvälvande". - Negativt är att det känns en liten smula mer "pirrigt" i princip hela tiden och att jag har lite svårare att sova. Men det kunde jag ha undvikit om jag inte sänkt dosen. - Jag undrar nu om det inte kan vara klokt att, om det fungerar, dela upp medicindosen på fler tillfällen jämt fördelade över dygnet. Då slipper man kanske onödigt hög medcinkoncentration, som kanske kan öka tillvänjningen och försvåra abstinensen, och eventuella abstinensbesvär timmarna före nästa medicintillfälle. Kanske man man också minska dosen. - Jag förstår att det kan vara svårt att hålla ordningen på en sådan medicinering, särskilt om man äter många mediciner och under lång tid. Men biverkningarna och abstinensbesvären verkar så skrämmande att i vart fall jag är beredd att göra vad jag kan för att försöka minimera dem. - Men kanske finns det några särskilda skäl till att läkaren föreskrivit max 4 medicintillfällen per dygn?
X Anonym
- Sunday, December 28, 2003 at 09:52:26 (MET)

Önskar alla en god fortsättning och GOTT NYTT ÅR. Jag må då säga, borta bra men hemma bäst. Vi åkte iväg 50 mil för att fira jul. Jag satt med min pillerburk med benzo i handen hela tiden. Konstig nog så kändes det bra att bara hålla i pillerburken. Nu efter det vi kommit hem så har jag fått tillbaka ryckningar i kroppen. Kanske är det för jag har varit mer spänd när vi varit borta och att man slappnar av när man kommit hem. Jag tror själv att det är så. Det är varje fall skönt att julen är över för den här ggr, nästa år så kanske man är helt fri från allt vad abstinens är. Sköt om er alla och ha det så gott.
nita
- Sunday, December 28, 2003 at 08:56:10 (MET)

Ja du Karl det var en filosofisk inlaga. Själva nedtrappningen kan nog inte ersättas med någonting, däremot kan man tillföra kroppen och själen olika saker som ökar välbefinnandet under processen. Det finns ju hur mycket som helst för både kropp och själ t. ex att ligga i badet med tända ljus, promenader i trivsamma omgivningar, lyssna på mjuk musik, eller som jag gör ibland blåser bort mörka tankar med bra hårdrock!! Då jag hade kommit i kontakt med gb och bestämt mej för att en gång för alla bli av med beroendet så förberedde jag mej bl.a med att skriva en lista på vad jag brukar göra för att trivas och må bra. Jag visste av tidigare försök att när abstinensen kommer så tappar jag initiativförmågan fullständigt och lyckas inte ens uppbåda ”styrfart”. Så jag laddade med böcker, video, en hel låda mjuka sköna kläder att byta med när svetten rann, gamla mjuka sängkläder, nytvättade och strukna, värmedyna osv. Det hjälpte till att göra det uthärdligt. Många bananer gick också ner, och nyponsoppa. Bananer innehåller liksom flera andra livsmedel (fikon, kött, mjölk t.ex) L-tryptofan, ett förstadium till serotonin, det är ingen dålig sömnmedicin. Hälsningar från en nattuggla med hostande barn….
Monica
- Sunday, December 28, 2003 at 07:40:37 (MET)

Hej! Det var fint med upplysning om antidepresiva medel. Här kommer några nattliga reflektioner. Kan man säga att centrala nervsystemet är ”själva rondellen” i nervsystemet med anknytning därifrån till allt i kroppen, mer eller mindre. På sätt och vis är det väl så, fast detta är ju inte precis någon vetenskaplig beskrivning. Men om det är så, tycker jag att det blir mer förståeligt att medicinerna kan få de mest konstiga återverkningar överallt i kropp och själ. Vidare angående nedtrappning, så är det väl så att man minskar på något som kroppen vant sig vid att det ska finnas tillhands. Tidigare har det ju gått bra utan detta medicinska ämne, men så blir kroppen van att få det, annpassar sig därefter, och helt plötsigt så saknas det, eller avtar succesivt och fysiologin måste då ställa om sig till normal ursprunglig funktion igen. Det är i denna omställningsprocess som tydligen en massa olika fenomen tillkommer som kallas abstinenssymtom -(abstinens =frånvaro), frånvarosymtom, alltså symtom beroende av frånvaron av medicinkomponenterna. Fysiologin kan tydligen ha svårt att finna tillbaka till ursprunglig funktion. Den signalerar att något fattas, och ”yttrar” sig på en massa olika sätt som smärtar inom oss, tills den lyckats finna något annat att ersätta detta med och som verkar fungera. Här uppstår en vanlig risk. Det kan vara lättare att i detta läge ta till något som ”dövar” smärtsignalen än att finna något som verkligen ”reparerar”. Det är väl så då, att det blir vesäntligt att ta bort medicinkomponenterna långsamt för att minimera förvirringen i kroppen plus att ersätta det som tas bort med något annat, som är helt hälsobefrämjande i stället. Dessutom är det väl också så att vi omsätter och bryter ner olika fort de verksamma delarna i medicinerna. För en del fortsätter de att ”snurra runt” i kroppen längre tid än hos andra, och fortsätter att ställa till trassel, kortare eller längre tid, beroende på hur vi fungerar i kroppen. En del medikamenter kanske lagras upp på olika ställen t.o.m på obestämd tid, och gör problematiken för oss ännu mer svårbegriplig. Visst kan det väl vara så. Det är inte konstigt om man har svårt att veta vad som är vad, och vad som beror på vad , orsak och verkan, m.m. när man ska försöka finna ett normalt fungerande ”ursprungsläge” i fysiologin och mentalt. Men därför tror jag att man gör sig själv en stor ovärderlig tjänst om man, hur jobbigt det än kan vara, ersätter nedtrappning med att tillföra sig själv något annat istället som är stärkande och hälsobefrämjande på alla plan. Att man ser över sin egen mentala inställning till sig själv, omgivning, m.m och även praktiska, handgripliga vardagsnära ting, o.s.v.. En grund som också är viktig att finna tillbaka till, är den lugna, tysta, ro och kraft som finns inom oss, men som för det mesta överskuggas av för mycket stress. Detta verkar onekligen en aning komplicerat om man ska ta itu med på en och samma gång. Men här tror jag att tiden också är en god vän. Med tålamod och en liten bit i taget, kan man förbättra sina förutsättningar att fungera mer och mer som man själv önskar. Rent konkret kan det ibland handla om något så banalt och jordnära som att äta en banan innan sänggåendet, för att kunna somna gott. En banan innehåller ämnen som sägs stimulera välbefinnandet i hjärnan. Ha det så bra. / Karl
Karl
- Sunday, December 28, 2003 at 00:46:36 (MET)

Monica: Tack för råden! Jo, jag har människor att tala med om problemen. - Skall verkligen bli skönt när jag sluppit ifrån dessa lömska piller! Men jag skall ta det långsamt med Zoloft.
X Anonym
- Saturday, December 27, 2003 at 16:19:33 (MET)

Hej XAnonym. Tråkigt att din situation inte har löst sej. Du har ju trappat ner förr då vet du att du kan, det är bra. Trappa ut Zoloften mycket långsamt den är rätt lömsk har jag upplevt. Men det går bra att ta bort den om man inte har för bråttom! Min erfarenhet är att ju längre man tar medicinen desto längre varar abstinensen när man sätter ut den. Men din rätt låga dos sk nog gå fint att trappa ner på när du kommer till det. Hoppas du känner dej någorlunda stark, har du nån att tala med om din situation? Lycka till! mvh
Monica
- Saturday, December 27, 2003 at 15:03:33 (MET)

Hej alla! Vad glad jag blir över den goa stämning som råder igen:)! Undrar åxå hur det går för Gabriel, du hade dubbeldiagnos sa du. Skriv gärna och berätta mer om du känner för det. Här finns alltid nån som känner igen sig på ena eller andra sättet. Och alla nya, fortsätt skriv o fråga som ni gör, här hjälps vi åt så gott vi nånsin kan! För egen del kan åxå glädjas att jag känner mej lite bättre igen. Fick sova gott inatt och det gjorde susen:) Ta hand om er! Tina
Tina
- Saturday, December 27, 2003 at 14:30:10 (MET)

Tack för alla goda råd! Av dem och vad jag läst här i gästboken förstår jag att det nog är klokt att sluta så snabbt det går! - Till Monica: En mobbingsituation ligger bakom mitt stresssyndrom. Den är tyvärr ej löst än, men jag hoppas den skall bli det snart. Jag äter 50 mg/dygn av Zoloft. Jag har ätit Fevarin tidigare för panikångest. Då åt jag hög dos (200 mg tror jag) ett år och tappade sedan ner successivt under ett helt år utan större problem. Tänker fortsätta med Zoloften tills min situation är löst och sedan sluta så snabbt som det går. Borde vara lättare att sluta med än Xanor vad jag förstår.
X Anonym
- Saturday, December 27, 2003 at 14:00:01 (MET)

Bra inlägg av Staffan! Låt oss göra denna gästbok till världens bästa. Jag tycker att denna hemsida är den bästa i Sverige för beroende. Informationen i flikarna är suveräna och det står inte för mycket så det blir svårt att hitta eller så man blir trött. Faktan är jättebra och läs gärna där! Peter
Peter
- Saturday, December 27, 2003 at 13:02:37 (MET)

Precis som Monica säger är det förhoppningsvis inte svårt att sluta med Xanor. Det beror helt på om du hunnit bli beroende eller ej. Det märker du när du ska sluta om du får obehag som då Malle fick. Får man det så är det bäst att sluta långsamt som Malle gör. Får du inga större obehag så hade jag slutat så fort jag orkat jag på några veckor. Allt beror på om Xanoret bundit sig vid de Gaba-receporer vi har i kroppen. Man brukar sig att risken för det kommer redan efter en vecka med Xanor eller annan benso. T o m fortare kan det gå. Benso ska man helst bara ta vid enstaka tillfälle. Tar man en vecka så är det alldeles för lång tid. Ju längre tid man tar Xanor ju större är chansen till beroende. Det finns inga fasta nedtrappningsschema utan kan bara hoppas att du inte är beroende och kan då få bort dem så fort du bara kan. Hör av dig igen vid frågor! Peter
Peter
- Saturday, December 27, 2003 at 12:56:33 (MET)

Hej X Anonym! Jag fick själv utskrivet Xanor men började direkt med 2 mg per dag och skulle sedan äta dem i 4 veckor men inte längre för att det fanns en viss risk att bli beroende av dem sas det. Men jag behövde ha dem för att inte få för mycket panikångest när jag skulle börja med de antidepressiva. Jag kan bara prata med egen erfarenhet men när jag sedan skulle sluta med dem ,för det var ju bara att sluta med dem sas det , så blev jag precis konstig, sov inte en blund, gick på helspänn, det bara kröp i hela kroppen m.m. Därefter fick jag höra från min distriktsläkare att de här tabletterna skrevs ju ut för såna som mig med panikångest och att jag behövde dem, fick även då en remiss till öppenpsyk. Där tycker dem inte att jag ska ta dem så nu håller jag på att trappa ut dem långsamt med stöd från min läkare där. Detta är ju bara min egen erfarenhet att jag inte kunde sluta tvärt med Xanor efter en så kort tid som fyra veckor men det kanske finns andra som klara det.Kramar till er alla!!
Malle
- Saturday, December 27, 2003 at 11:59:32 (MET)

Hej. Till KARL: Alla antidepressiva mediciner påverkar det centrala nervsystemet, men på olika sätt. Bensodiazepam verkar dämpande på t,ex ångest, SSRI leder till att serotoninhalten ökar i hjärnan. Det finns mediciner som höjer stämningsläget och mediciner som sänker det. Centralstimulerande, uppiggande: Amfetamin, Kokain, Koffein t.ex Centraldepressiva, dämpande: Bensodiazepiner; Valium, Stesolid, Rohypnol t.ex SSRI tillhör väl inte direkt någon av dessa grupper, de förväntas ju ”jämna ut” stämningsläget; kapa toppar och dalar sas. Till:X ANONYM- hej och välkommen. Har du kommit över det som orsakade ditt PT-stresssyndrom? I så fall ska det säkert gå bra att sluta med Xanor. Du har tagit dom i 5 veckor, det är ju inte så länge, och förhoppningsvis ska det inte vara särskilt svårt att sluta med dom. Hur man gör kan du läsa här på ”råd om nedtrappning” kanske lite längre tid än 2 veckor. Hur har du tänkt göra med Zoloften? Är det 50mg/dygn du tar ? Har du tagit sådana här mediciner förut? OTTO om du läser här så hör av dej, orolig. Kramar till alla kämpare och stöttare från
Monica
- Saturday, December 27, 2003 at 11:15:13 (MET)

Mycket tacksam för råd om hur jag skall sluta med Xanor! - Har ätit Xanor 4 x 0,25 per dygn under 5 veckor i morgon mot bröstkramper med diagnos stressyndrom med ångest och viss depression (ev PTSD). Har främst somatiska symptom. Har även ätit Zoloft 0,5 per dygn i tre veckor. Försöker nu trappa ner Xanor, som jag äter med 6 timmars intervall. Försöker komma ner till 3 (0,75) per dygn genom att äta 1/2 tablett var 4:e timme på dagen. Första målet är 4 x 1/2 tabelett per dygn. - Undrar nu hur lång tid det bör ta att sätt ut Xanor. Hade tänkt mig 2-4 veckor. Vad jag läst här på sidan om abstinens är skrämmande. Bör jag försöka sluta snabbt för att minimera exponeringen eller bör jag dra ut på det mht abstinensen? - *Är verkligen imponerad av vad så många som skriver här har lyckats stå ut med! Och av Er som lägger ner så mycket tid på att hjälpa och stöjda!*
X Anonym
- Saturday, December 27, 2003 at 10:42:00 (MET)

Det var ju bra Staffan! Tack för det. Otto, Lennart och andra som drar sig, och alla som inte drar sig. Är alla dessa mediciner centralstimulerande? Påverkar de alla det centrala nervsystemet? Det kanske är en dum fråga med självklart svar, men jag önskar ändå ett svar på detta.
Karl
- Saturday, December 27, 2003 at 00:28:59 (MET)

Hej Allesammans. Lugn, inte skall Gästboken stängas. Vi ville bara få slut på påhoppen och det har i alla fall lungnat sig mycket. Jag har i n t e angripit Peter eller Otto i mitt långa inlägg förra veckan. Jag ville bara diskutera lärdomar jag tyckte vi "stamgäster" behövde göra om skötseln av Gästboken. Jag vill absolut inte dra igång en upphetsad "diskussion" igen, men observera att jag skrev att jag också tyckte att man behövde reagera mot "trions" inlägg. Men se'n kom en massa påhopp på mej. Och det hjälpte inte ett dugg att jag försökte förklara mej. Då gällde det att få stopp på detta. Därför tog vi bort dem och hela diskussionen inklusive svar från mej och Kjell. Sofia och jag har absolut inget att dölja, Otto. Alla som mailar oss kan mycket gärna få se alla de strukna inläggen, men nya besökare här skall inte tvingas läsa detta. Och jag har inte heller jagat Otto på flykten. Otto får ta ansvar för sig. Men ser ni att Lennart (eller Claes) tycks ha återkommit? Vad är detta för kurragömmalek, signaturen "God Jul"!? Sluta upp med så'nt! Och har Du ännu inte lärt dej att påhopp (som "Otto, jag tror att du gjort ditt för länge sedan ...") är inte tillåtna här i gästboken. (Jo visst det skall strykas.) För att sammanfatta: Låt oss fortsätta vårt stödforum och låt oss försöka bli bättre på att respektera varandra. Diskussionen om hur vi reagerar mot snurriga inlägg får vi nog fortsätta, för det är inte helt lätt, men kanske inte här. Jag upprepar, reaktioner på hela detta inlägg är välkomna per mail. (Om du Otto verkligen vill ha bort din och min beklagliga sammanstötning förra året så gör jag det mer än gärna, som du nog förstår. Maila då.) HA DET ALLAESAMMANS!
Staffan Utas, RFHL Uppsala län <rfhlups@algonet.se>
- Friday, December 26, 2003 at 22:25:38 (MET)

Tina. En intressant frågeställning du tar upp. Nu ska jag vränga till det ordentligt. Kan medicinerna "göra mig frisk"?. Vad är friskt? Jag skrev tidigare i gb att det s.k. "sjuka många", många gånger är en frisk reaktion på feklaktiga livsbetingelser. Om man då tar mediciner som gör att man "hankar" sig fram i tillvaron ändå, utan att ändra på livsbetingelserna, vad är då friskt? Då har man dessutom "bäddat in", mänsniskans egna signalsystem - varningssystem - så det inte längre kan känna vad som egentligen är friskt, alls. / Karl
Karl
- Friday, December 26, 2003 at 22:15:54 (MET)

Hej! Som du säger Peter, i flesta fallen gör dom enbart skada, vingklipper våra liv när vi istället kunnat lösa det genom egen kraft. Fast ibland tror jag samtidigt det är nödvändigt under en period ex i depression, där man inte ser annan utväg o tid inte läker som den ska. Men tyvärr skrivs det ut för allt möjligt nu som det finns tusen andra och bättre sätt att lösa på som vi alla vinner på! Ja hur mår alla i juletid, hoppas ni har det bra, du åxå Peter och Otto om han läser!/ ha det hälsar trött Tina
Tina
- Friday, December 26, 2003 at 22:11:23 (MET)

Tina, jag tror inte de s k medicinerna är något vidare utan bara försvårar allt och blir man då beroende också, vilken fördel har då haft? Jag hörde en gång en som sade på skoj "jag blev frisk av medicinerna på två veckor, hade jag inte tagit någon medicin så hade det tagit hela 14 dagar" Kanske så att tiden kan läka rätt mycket, speciellt kriser och utarbetning. Man behöver förändra sitt liv istället. KARL, fysisk trötthet är så vanligt om man är abstinent. TINA du är på god väg men det är nog inte helt över men det kommer mer och mer hoppas jag! Hur går det för alla andra här, hör av er efter julens bravader! Peter
Peter
- Friday, December 26, 2003 at 13:56:09 (MET)

Hej o godmorgon!..,fast för mej är den inte sådär jättegod, har inte sovit en blund inatt o vaknade tidigt med andningssvårigheter som alltid hänger tätt ihop med ångesten/oro. Får inte riktigt med luft i lungorna känns det som, och andas snabbt istället för de där riktigt djupa lugna andetagen. Har haft myrkrypningar/restless legs heeeela natten o har inte kunnat ligga stilla utan tvingats röra på mig för att stå ut! Låter nog pyttigt att klaga över! men dom som vet hur det känns förstår nog vad det innebär att tvingas hålla kroppen igång fastän huvet är såååå trött. Var längesen jag hade besvären och de brukar ge med sig efter ett par nätter så då får jag nog sömmnen tillbaka:)Peter; Ja vi gör så gott vi kan och händer det enstaka gång är det inget att gå i taket för. Känns ändå bra att höra alltid. Har åxå funderat lite på en fråga som ofta ställs här. Det om medeciner "gör en frisk" eller om det bara är en lösning medan tiden läker!? Beror förstås på hur vi mår vilken medicin det gäller, hur olika vi är osv, så nåt allmängiltigt svar finns ju självklart inte. Tänker ändå på att man delat upp dom som korttids och- långtidsverkande läkemedel(lugnande och SSRI främst) o många undrar om man blir frisk av själva A/d eller om man blir dålig sen igen? Bortsett från ev abstinens efteråt, tror jag bara den lindrar symtom under tiden, ex en depression när den är som allra djupast.Men det är svårt att veta som sagt. Benzo är desto lättare att se som "tillfällig flytväst" och som ju gör mer skada än nytta i ett längre perspektiv. Givetvis självklart men man funderar ändå mycket vad gäller vår själsliga läkningsprocess som ju är så enormt mycxket kruxigare än den kroppsliga.. Tex vid olika typer av smärta efter operation, olycka mm, är det ju så naturligt att man får smärtlindring medan såret läker o smärtan avtar under tiden. Sägs t om att det är skadligt för kroppen om man inte kapar högsta smärttopparna, pga de stresssubstanser som uppstår utan viss smärtlindring. Men det är kroppen som sagt, man önskar det vore lika enkelt med själslig smärta för allt hör ihop trots allt, bara det att psyket är sååå! mycket svårare att föstå sg på. Ja det var lite yriga(gäääsp)morrontankar ifrån sömnlös Tina, Ha en bra dag!
tina
- Friday, December 26, 2003 at 08:45:46 (MET)

Jag håller också med raden av skrivare här nedåt i GB, om VIKTEN av detta forum. Det är en kunskapskälla, inspirationskälla samtidigt med att det är en stöttepelare. Kanske rent av kognitiv terapi, eftersom forumet äger rum på det mentala planet, tankarna bearbetas och tar sedan konkret form i olika skeenden i vårt sociala samspel och andra aktiviteter. / Karl
Karl
- Thursday, December 25, 2003 at 23:32:45 (MET)

Jag har sedan jag blivit kvitt tabletterna fått en otrolig trötthetskänsla som helt plötsligt bara kommer och lägger sig över en, som om man blivit nockad närapå, speciellt när jag kört bil någon längre sträcka. Det är bara att ta hänsyn till den, på ett eller annat vis. Frisk luft eller vila ett tag. Sedan går det över. Jag känner inte igen det från tiden före pillerätandet. Har börjat misstänka att det också är en verkan av mediciner, som tillhör den mentala biten av livet. Föressten,,, jag undrar,,,kan man kalla alla dessa medikamenter för den mentala hälsan,..CNS-medel?
Karl
- Thursday, December 25, 2003 at 23:14:40 (MET)

Tina, det gör inget för du klarar det ändå. Det väsentliga är att du inte tar varje dag. Julen kan vara en tuff tid då många förväntningar finns. Carina, du är verkligen gått framåt i år coh det glädjer oss. Britta du delar med dig så att du hjälper oss alla andra. Karl har ett vackert språk har jag märkt och det är roligt att läsa. Malle ska också gå den långa vägen men har en sådan optimism så det kommer gå vägen. Vågar tro att denna onlinestöttning ska fortsätta fungera. Min stora önskan är att jag ska fungera med ledningen då det blivit så trist. Det måste vara bådas fel. Staffan kanske kommit utanför sista månaderna och vi vill gärna bjuda in honom och Sofia till varm gemenskap. Tror de behöver det då de är ensamma ute på fältet och jobbar. Vi har behov av undervisning, stöd och uppmuntran. Hoppas att Uppsalaavdelningen kan "skryta" inför andra med sin fina gästbok som är absolut unik i Sverige. Det finns ingen annat liknande i Sverige där läkemedelsdrabbade stöttar varandra. Hoppas också att Otto kan få vara med i framtiden. Hoppas alla har det bra! Peter
Peter
- Thursday, December 25, 2003 at 20:54:43 (MET)

Hej på er! Jag haver syndat:/ All stress blev för mycket idag o för att orkka tog jag en stesolid:( imorse för att vara med överhuvutaget.. Igår julafton, inga problem!! men idag kom det som ett trist paket med ångest o nedstämdhet främst. Jaja, är bara att glömma o gå vidare och stesolid är inget jag mår bra av som tur är, så jag är inte lika rädd den som med tradolan, men det var onödigt att ta ändå, även om ångesten lättade så jag orkat med dagen någolunda hittills. Ska inte upprepas och det är nog all julstress o folk som jag känner det bivit lite för stor dos av, och så slog abstinensen till.. Jaja, nu är det matdags igen, ha en fortsatt bra helg o kämpa på alla tappra! hälsar lite ångerfull Tina
Tina
- Thursday, December 25, 2003 at 16:17:52 (MET)

Hej och god fortsättning Har inte varit inne och läst på ett tag. Har nu läst de senaste inläggen. Snälla!!!! lägg inte ner gb den betyder så mycket för oss som är här inne och stöttar varandra. Den har hälp mig många gånger när jag tappat orken under mina nu 7 tablettfria månader. Otto och Peter: ni behövs här med er erfarenhet och klokhet. Hoppas att få se mer av era inlägg. Samma gäller natruligtvis alla er andra som är här inne och stöttar. Själv har jag inte haft en abstinensfri jul men jag har nog stressat lite för mycket och då slog ångest och värk till igen med buller och bång. Hade släkten här på julmiddag och det blev för mycket. Den finns säkert någon mer som känner igen sig! Ica: hur går det? Hoppas det har blivit bättre! Kjell: Du har som jag varit tabelttfri i ca 7 mån. Har med intresse följt dina inlägg och känner igen frustration/hopplöshet över varje bakslag. Hoppas du snart får längre bra perioder. Dom kommer det är jag säker på!! Jag försöker nu att minnas mina bra perioder när jag mår dåligt igen. God fortsättning och Gott Nytt till alla här som kämpar i gb. Britta
Britta
Stockholm, - Thursday, December 25, 2003 at 13:55:54 (MET)

Nu är jag både förbannad och ledsen. Hota med att ta bort Gästboken!! Här kämpar vi mot inskränkta läkare och oförstående omgivning, och så finner jag att den fristad som många med mig har funnit här i GB, kanske ska tas bort! Jag förstår mycket väl att inte Staffan har tid att sitta här och svara på frågor jämt, och det behövs ju inte heller, så som GB har utvecklats, hjälper vi ju alla varandra. Det är ju så pass många läsare och skrivare här, så man hittar alltid nån som kan svara på all denna uppsjö av knepiga besvär och frågor som drabbar oss i samband med medicinen. Och våra största stöttare PETER och OTTO, förtjänar verkligen inte all skit dom fått. Vad vore sidan utan dom? Här får man alltid svar omg. Kan ju jämnföra med Kilens gästbok, där kan det ta veckor innan man får någe svar. Och så ska det ju inte vara. Och säga att folk här att mobbat ut en viss trio, skitsnack rent ut sagt. Man borde vara lite försiktigare med att slänga ur sig såna starka ord som mobbare. Det har hela tiden vilat en olust sen den här trion dök upp på sidan, och jag och säkert många med mig har försökt ignorerat deras konstiga inlägg. Vi är ju inte här för att vi är på toppen av vår fysiska och psykiska förmåga precis. Tillslut så gick det för långt, och Otto och Peter var dom som tordes/orkade säga ifrån. Då blir dom påhoppade av ledarna till den här sidan. Nej fy, säger bara. Det är ju dessutom inte första gången dom två har hamnat i vägen för Staffans riskvast. Jag vet inte Staffan, om du personligen har det jobbigt just nu, det är ju en möjlighet, men nog måste väll GB ha överträffat även dina förväntningar när du startade den. Den är ju faktiskt självgående. Och det är ju jättebra! För mig personligen har gästboken betytt allt. När jag mådde som sämst, och läkarna, släkten alla tog sin hand från mig, DÅ hittade jag hit, och fick så jättefina förklaringar från Staffan vad det var som hände med mig. Det var fruktansvärt att läsa igenom gästboken, jag grät och förbannade, men var samtidigt lättad över att komma till insikt att det fanns människor med samma problem som jag. Och när jag fastnade i nedtrappningen, och sände ut ett hjälp så fångade Peter upp mig så snabbt, så jag hann inte ens blinka. Och utan Peter och gästboken så hade jag inte varit där jag är idag, inte kunnat stå emot läkarna och förklarat för omgivning vad som händer med mig. I går var det julafton, och jag med min svåra sociala fobi, såg väll egentligen inte fram emot den. Men JAG VAR MED!! Hela dan.!! Om ni bara visste, men det vet nog dom flesta, vad det betydde för mig och särskillt för mina barn. Och en sak är jag säker på. Att utan gästboken och framförallt Peter och Otto, så hade jag definitivt inte varit där jag är idag.!! Så snälla...personliga meningsskiljaktigheter det kommer alltid att finnas, man kan inte älska alla, men sånt borde man reda ut privat, så snälla...ta inte bort gästboken!! För vår skull som är här nu, och för alla dom som kommer...
Carina
- Thursday, December 25, 2003 at 12:40:26 (MET)

SÅ här får det inte gå till, snälla Sofia och Staffan ta bort hoten att stoppa sidan och jaga inte Otto på flykten. Jag har ju själv sett alla påhopp på honom under 1,5 års tid. Han är också för närvarande svårt hjärtsjuk. Hjälper människor här och hjälper i dagarna hemlösa i en stor stad. Han har varit medlem i RFHL i över 30 år och detta har varit hans liv förutom de tråkiga erfarenheter han upplevt själv med tabletter. Han är något av det godaste jag träffat på och alla har brister. Jag och Otto har ibland gjort fel men låt inte alla här på sidan lida för det för att vi inte kommer överens. Har ni någon självkritik så har ju ni också sagt saker som sårat. Jag åker gärna upp till Uppsala för samtal bara detta ordnar sig. Denna gästbok har varit oändligt lyckosam detta året. Jag kan nämna säkert över 30 personer som gästboken har haft betydelse för, mycket stor betydelse. Snälla alla ni som har någon bra erfarenhet av denna gästbok skriv till Uppsala och berätta det. GOD JUL TILL ALLA! Peter medlem i RFHL-UPPSALA, hoppas kunna fortsatt känna stolthet av det!
Peter
- Thursday, December 25, 2003 at 00:36:37 (MET)

Man vill väl tro att det beror på julafton att det varit så få skrivare här på sidan. Otto, och andra också som drar sig. Skriv tillbaka! Tabletterna har varit större bakslag att komma igenom. Svälj förtreten och kom igen. Uppenbarligen behövs alla. Det är oändligt många gånger här i livet vi måste övervinna oss själva och komma igen. En oändlig räcka av förtret som ska övervinnas. Man kanske i något avseende stärks varje gång. Man kan ju också bjuda på sig själv, i försök att hjälpa att andra och då är det ju lovvärda syften. Svälj förtreten. Det finns ju massor som vill få hjälp på ett eller annat sätt här med råd och tips om mediciner, verkningar och biverkningar, abistinens m.m.. Fäst uppmärksamheten på det och se förbi. / Karl
Karl
- Thursday, December 25, 2003 at 00:19:37 (MET)

Jag blir så ledsen när jag får höra att en människa som bryr sig så mycket om andra och är en stor stöttare ska känna sig tvungen att sluta skriva här på grund av påhopp från dem som är ansvariga för denna sida. Eller har jag missuppfattat det hela ? Jag har ju inte varit med så länge på denna sidan men jag har hela tiden funnit att OTTO är en mycket betydelsefull person som verkligen bryr sig om andra när de har de svårt och verkligen kämpar med dem. Jag tycker att det kommer att bli sååååå tomt nu att inte kunna läsa hans fina svar!!!! Finns det verkligen inte något sätt att lösa det hela på???!!!
Malle
- Wednesday, December 24, 2003 at 21:28:05 (MET)

Hej! Nu har det blivit så nära jul man kan komma, och det har varit ont om tid att ge uppmärksamhet till denna GB. Men jag vill väldigt gärna skriva något, men vet inte riktigt vad. En spontan känsla dock är att ingen ska sluta skriva här p.g.a att känna sig trampad på. Det är nog ingen som vill någon illa. Det är många viljor i elden. Starka viljor, med mycket insikter och kunskap om piller och livet. Och det är inte lätt att hantera sina känslor. Visst kokar det inombords på oss alla som gjort erfarenheten med dessa medikamenters potentiella "bombfara". Det är nog som en tryckkokare inombords hos många, att visa på effekten av medicinerna. En vilja att få slut på skadligheterna. Det är nog bra tror jag om det ges möjlighet att på ett eller annat sätt få kanalisera denna kraft som uppenbarligen finns. Att ta tillvara den. Men håll ihop är i gb. Vi är människor. Människor som vill hjälpa oss själva och andra. Håll ihop! God Jul! / Karl
Karl
- Wednesday, December 24, 2003 at 01:19:00 (MET)

Inte ska du sluta att skriva här Otto. Sofia och Staffan besinnar sig nog! Jag är fullvärdig medlem av RFHL-Uppsala och försätter stötta här. Självklart ska gästboken finnas kvar då den betyder så mycket för väldigt många! Sofia och Staffan skriv så mycket ni hinner och hjälp människor här! Vi är inte här för att debattera eller bråka. Jag har nog aldrig blivit så påhoppad under hela mitt liv och jag får väl svälja det fastän jag är väldigt ledsen att höra sådant. Jag brinner för att stötta här. Jag ska åka upp till min hemavdelning i Uppsala senare i vår och hoppas vi kan få en bättre kontakt. Framför allt visa upp mig så att bilden av mig förbättras. Hoppas jag är välkommen! God jul alla! Peter
Peter
- Tuesday, December 23, 2003 at 19:34:28 (MET)

Ja, Malle, Kjell och alla ni andra som kämpar med de läkemedel,som på många sätt liknande de vi kämpade oss loss ifrån på vår tid, som vi måste fästa uppmärksamheten hos allmänheten på, för att få ett stopp på det här.God Jul!Sofia;Staffan och ni andra i uppsala: hoppas ni snarast får en Gästbok/forum så att vi i Sverige kan hänga med i debatten och framförallt i nyhetsrapporteringen om läkemedelsinformation från alla världens hörn, etc etc.
God Jul <och>
Gott Nytt År, - Tuesday, December 23, 2003 at 19:16:23 (MET)

Kom på att jag kanske kan berätta att jag är en sk dubbeldiagnostiker. Fy sjutton, det finns ingen hjälp överhuvudtaget för såna som oss längre! Usch!
Gabriel
Göteborg, - Tuesday, December 23, 2003 at 19:08:23 (MET)

Jaha, och?
Gabriel
Göteborg, - Tuesday, December 23, 2003 at 19:01:59 (MET)

Otto!Tyvärr kan du inte ens bara tro att du kan sluta skriva här, för att du ej tycker att du lyckats få förståelse från tex uppsala. Sticker du nu härifrån, utan att ens försöka förbättra för de som kommer efter oss, för att lättare ta över och vinna den kamp vi startade i Rfhl, mot bl a Benzo och legal narkotika på 50-60-talet. Men och andra sidan, Otto, jag tror att du gjort ditt för längesedan, och mer därtill. Hur många (genom åren)tror du att du inspirerat till att ta över ditt engagemang, och sprida det vidare som du gjort, för att tillsammans avslöja läkemedelsbolagen, och inte bara Roche! När jag var på det där behandlinghemmet jag tidigare skrivit om, så fick vi lära oss att om vi inte trivdes på stället(arb.plats, skola eller tex Gästboken)kunde man sticka nån annanstans, eller stanna kvar och försöka förändra till de som kommer efter. Men i så fall blir felet Staffans och Sofias, som inte bättre har dugit till att avläsa användarnas olika behov av denna funktion som Gästboken har. Tom Staffan ställde sig bakom en "flerfilig Gästbok" med SSRI och Socialpolitik vid sidan av Hjälp,råd och stöd vid avståndstagande från Läkemedel. Många var vi som trodde att så skulle det bli efter avbrottet.Jag som visste att Ray bekostar www.benzo.org.uk med trehundra pund(totalt)/år, var en av dom.
god
jul, - Tuesday, December 23, 2003 at 18:55:36 (MET)

Ja, Otto du behövs här...Ta hand om dej vi hörs snart. Till alla som kämpar å stöttar: god jul med hopp om lugn och ro till alla. Hälsar
Monica
- Tuesday, December 23, 2003 at 18:39:16 (MET)

Håller med Tina med hela huvet! Kunde inte sagt det bättre själv.
Gabriel
Göteborg, - Tuesday, December 23, 2003 at 18:21:35 (MET)

Heej! Otto, förstår inte hur sidans ansvariga kan ha missufattat det senast här så TOTALT!? och så har det vänts mot helt oskyldiga istället:( Din godhet och spontanitet när du skriver:) och Peters rättframma och alltid lika pålitliga svar, är ju GULD värd för oss här! Sen är det inte lätt efter angreppen för ett tag sen, att ge bra svar på såna dumheter o kanske har många av oss då tagit lite hårda ord. MEN, att va tyst är som ett accepterande och vad ger det för signaler om reglers betydelse!? Sen verkar rfhl lite luddigt nästan försvara? de angrepp som gjort att vi reagerat på.. Jaja, nu går vi vidare o hoppas få höra mer av dej Otto, även om du har aaall rätt att va upprörd, du behövs här!! Precis som ALLA NI andra! Hoppas Ica känner nån förbättring, annars borde det bli snart:) Och Malle Goggo Kjell o Marvin... ´ kämpa på! Ha det hälsar Tina
Tina
- Tuesday, December 23, 2003 at 16:37:19 (MET)

Sofia! Skriver att ett par "stamgäster" satt personangreppen ur spel! Givetvis är det mig OTTO och PETER det syftas på! Sedan har jag ingen lust att kommentera vidare Sofias inlägg! För cirka ett år sedan gjorde STAFFAN ett våldsamt övertramt på mig! Vilket finns kvar! han har givetvis bett om ursäkt för det! Skrev att jag som ansvarig för sidan skall absolut inte ägna mig åt personangrepp! och bad om förlåtelse! vilket accepterades av mig! Nu har varken Otto eller Peter Startat denna personförföljese utan det har andra gjort STAFFAN! Vi har svarat att vi är varken "mobbare" "sektledare" eller något annat vi beskyldes för SOFIA! Bäst du håller reda på begreppen lite! nu var du ute och cyklade ordentligt! Peter har noga beskrivit vad han utsatts för, även jag Otto har oxå kommenterat vissa saker! Men märk väl att vi har överhuvudtaget inte Startat någon personangrepp, utan det är STAFFAN RFHL Uppsala som starade det hela! Nu är inläggen borttagna och allt är frid och fröjd! Efter snart 30 år som "pillergubbe" av alla valörer så har jag haft en mkt insatt bild av RFHL, genom min kamrater från Luleå i norr till GBG i söder! Det är många års erfarenhet jag har försökt förmedla här, vilket resulterat i tel, samt mail hem och här på sidan! Peter och Jag Otto skall absolut inte "klä skott för något vi ej startat Sofia" läs på ordentligt nästa gång du yttrar dig om vissa saker! Efter sista våldsamma övertrammet mot mig och Peter, så lämnar jag sidan som legat mig varm i hjärtat, kamrater här med en önskan att få svar på frågor, hjälp med mkt! Vi har försökt med många inlägg jag och Peter! men behandlas som "mindre vetande av Staffan" Läs vad Peter skrev i sitt inlägg som snabbt togs bort! Nu önskar jag att alla får hjälp och ni stöttar varanda här på alla sätt. Jag bugar och bockar för dom fina mail, svar här m.m jag erhållit! Men avlägsnar mig från denna sida nu! kommer naturligtvis att inte skriva mer här! utan det kommer att ske i andra forum, samt att stötta andra via mail! kommer att läsa GB varje dag och se hur det går för alla fina medmänniskor! med det tackar jag för mig och önskar alla en mkt fin JUL och NYÅR! och en kamlust för alla år 2004! många hälsningar och kramar till er alla som jag stött på under min långa tid här i gb! vi hörs och ses kanske! lämnar ut min mailadress för dem som ej har den som avslutning! Tack säger OTTO! Lappen_7@hotmail.com Strid på och vik er aldrig för dumheter!
Tack för mig Otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 23, 2003 at 12:17:42 (MET)

Önskar en riktigt GOD JUL till er alla.
Ica
- Tuesday, December 23, 2003 at 10:59:55 (MET)

SOFIA och STAFFAn Ställ till backa sidan omedelbart! det göms i snö kommer upp i tö! otto
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 23, 2003 at 03:48:41 (MET)

Hej OTTO, precis som du skriver kan det vara en underliggande sjukdom. Fast alldeles innan jag fick sobrilen utskriven gjorde jag cirka 30 tester på blodet + EKG för att utesluta sjukdom. Har sedan gått omkring från 14 dagar sedan jag började (med en liten dos på 5mg som sedan succesivt ökades till 15mg*3 + attjag under två veckor fick stilnoct som inte hjälpte) tills jag slutade med en frukansvärd morgonabstinens.
Markus
- Tuesday, December 23, 2003 at 03:38:03 (MET)

hej på er alla.En riktigt god jul och en snabb rapport.Allt funkar fortfarande bra.Inga problem med något.Att jag varit på mitt arbete varje dag sedan september förklarar nog hur bra det går utan medicin.Kramar till alla!
annika
hallsberg, - Monday, December 22, 2003 at 23:08:39 (MET)

Roligt att höra Goggo! Vi har varit lite oroliga för dig för du varit borta lite. Bra med framtidstro och att du lyckats få bort så mycket tabletter. GOD JUL TILL ALLA MINA VÄNNER! Peter
Peter
- Monday, December 22, 2003 at 20:57:41 (MET)

Hej alla!!! Vill önska ALLA en God Jul..och jag har kommit i balans igen, slängde abrubt 50mg Zoloft 23mars..Tro Comp i september. Har Benzo kvar..ska börja försiktig med dessa efter nyår.Har vart ett helsike, därför min frånvaro så länge från sidan..men kommer att vara aktiv igen...ser att mkt nya namn tillkommit,bra att fler hittar hit till "kunskapens hus" inom beroende.Har inte hunnit läsa allt ännu, men instämmer i att denna sida bör kvarså som stöd, o erfarenhetsutbyte till alla som blivit utsatta för dessa medicament. Och som sagt tidigare, bra att det finns personer här som verkligen bryr o engarerar sig..HAr själv ca 30års bruk av Benzo mm..så nåt har man väl lär sig med åren.. Och som vanligt kämpar, ge aldrig upp /Goggo
Goggo
Gbg, - Monday, December 22, 2003 at 20:14:31 (MET)

Hej igen! Vill bara tillägga att ni är välkomna att skicka kritik, frågor eller annat till oss på rfhlups@algonet.se, istället för att föra diskussioner om sånt härinne! Vi läser allt!
Sofia, RFHL Uppsala län
- Monday, December 22, 2003 at 17:08:16 (MET)

Jag är verkligen förvånad över att ett par ”stamgäster” härinne helt har struntat i regeln om personangrepp! Självklart gäller det alla människor och precis som när det har hänt tidigare har vi blivit tvugna att ta bort dessa inlägg! Vad gäller inläggen om att Staffan inte har besvarat mail så är jag också förvånad att det tas så personligt. Vi besvarar de mail vi får, men tyvärr i mån om tid. Kanske behöver det klargöras att gästboken bara är en del av RFHLs arbete? Vi önskar att föreningen fick mer pengar så att vi kunde vara flera som arbetade, men i Uppsala är vi bara två. Lovar, vi jobbar hårt och vi stöttar och informerar så många vi kan på olika sätt! Verkligen konstigt hur mycket ilska som plötsligt bubblat upp härinne. Har ni inte valt fel fiende? Några av er talar ju rätt gott om er själva, hur ni brinner för att hjälpa andra, osäkra människor. Men INGEN har någon glädje eller hjälp av att läsa en massa påhopp! En annan RFHL förening tipsade oss om att stänga ner gästboken, såsom dom hade gjort efter att den ideligen fylldes med tråkiga diskussioner. Hoppas verkligen att denna gästbok inte behöver gå samma öde till mötes! Just den här tiden är den säkerligen extra viktig för många, och då vill vi självklart inte vara tvugna att stänga den! NOG om detta nu! Istället: Kära skribenter i Gästboken! Ha en mycket God Jul! Den är snart över.Låt oss nu återgå till att stötta varandra, många behöver det, alla behövs och vi har tidigare varit välsignade med att oftast ha en god stämning härinne!
Sofia, RFHL Uppsala län
- Monday, December 22, 2003 at 17:05:45 (MET)

Hej igen på sidan ! Jag är tackasm för det stöd jag fått från denna sida och hoppas att det fortsätter. Jag har inte varit inne så länge på denna sidan så jag har bara erfarenhet av en korttid. Jag vill bara säga att man ser det man vill se i ord och tolkar saker som man själv vill. Jag uppfattar att de flesta vill väl på denna sida men att detaljer kan bli fel ibland. Glöm detta som varit och se framåt det vinner alla på. Det verkar som om många nu inte törs skriva och det är väl helt fel ändå. Lycka till alla inklusive mig själv för det behöver jag. God Jul igen!
Kjell
- Monday, December 22, 2003 at 15:26:07 (MET)

Tack för dom raderna MALLE! Det är precis som du beskriver det! skall återkomma till dig sen Malle! kämpa på malle! hälsar Otto
Otto Ruben Svensson
- Monday, December 22, 2003 at 14:00:04 (MET)

Hej på dig OTTO! Jag håller helt med dig att man borde ju faktiskt få komma och prata med någon först innan dom sätter in en massa mediciner. Men så var inte fallet för min del och säkert inte för en rad massa med andra människor, utan det blev ett recept i handen och ett återbesök någon vecka efter för att helt enkelt kolla om man tog medicinen och klarade av alla dessa biverkningar och gjorde man nu det så var det bara att öka på dosen för "De här medicinerna är inte beroendeframkallande", eller hur är det egentligen??!! Undrar man nu bittert efter att ha varit så himla godtrogen. Sedan fick jag träffa överläkaren inom Öppenpsyk Som skrev ut ytterligare ett SSRI men som även sa att jag skulle få fortsätta att träffa henne för att terapeuten hade en så lång väntetid. Hon har faktiskt hållt det och jag går och pratar med henne och hon är helt inställd på att jag ska sluta med Xanoren vilket jag känner ett stort stöd från henne och hon har även sagt att jag inte ska sluta helt tvärt utan trappa ut långsamt. Jag hoppas verkligen att jag kommer att ha med henne hela vägen ut. Men när man är längst nere på botten och då man verkligen skulle behöva ha människor att kunna anförtro sig till så får man bara ett recept i handen som man då så tacksamt tar emot och tänker att nu kommer allt att bli bra igen.Men det är väldigt mycket arbete kvar och kanske skulle det gå lika bra eller dåligt utan mediciner om man bara fick en samtalskontakt direkt utan mediciner.Julkramar till er alla från Malle!!
Malle
- Monday, December 22, 2003 at 13:29:51 (MET)

MALLE: Du är Guld värd själv som skriver här och delger ditt, vi är alla Guld värda i våran kamp för ett drägligt liv! För de flesta började det kanske med en kris av lättare slag som man kunde pratat bort, men nu är det mediciner som gäller! Och vänta bara när nu när allt läggs ner! Då kommer receptblocken fram, det går fort och rappt! Har roat mig med att kolla statestik och den bara skjuter i höjden, medans läkarna sitter och forskar och kollar vad dom får i lön! Och vilken arbetsplats som är bäst! Vilken makt dom besitter dessa dyrt utbildade läkare, får du väl kontakt med någon som du får utbyte av, så slutar stackarn för han har funnit något bättre, man mötts både inom psykiatrin (det som finns kvar) och somatin av nya ansikten varje gång, först har man väntat i 18 timmar sedan tar processen med läkarn 5 minuter och där står du med tvättad hals! Detta gäller ju dom stora sjukhusen, privatläkarna som man har tur att ha. Får man minst en halvtimme och gå igenom problemen, och det är värt mkt! men stackars ungdommar som ramlar in på psyk 1:a gången dom har inte den blekaste aning om att det är en läkare under utbildning dom träffar! som går ärenden åt överläkarn! har sett dom i över 25 år och kan detta på mina 5 fingrar! och undra hur framtiden blir för dom som behöver hjälp.........privatförsäkring ja inte långt borta nu! ja ja några enkla rader så här på morgonkulan i snön i gbg! må väl alla idag och ha den bra dag! säger nattvakna Otto
Otto igen
- Monday, December 22, 2003 at 06:27:03 (MET)

Tack för dom fina inläggen TINA! frossa nu inte ihjäl dig ijul! Ha det Tina! säger otto igen! Några har jag skickat mail till! otto
Otto Ruben svensson
- Monday, December 22, 2003 at 04:19:05 (MET)

Hej Markus! Såg att du efter 4 månader fortfarande har dessa klassiska abstinenssymtom, för dom du räknar upp är just klassiska! De flesta genomgår detta (även jag) en del en kort tid, en del mkt lång tid Markus, det kan faktiskt ta åt innan det klingar väck! bättring blir det hela tiden! men jag är ingen läkare, för man vet ju aldrig om man har en somatisk sjukdom under tabletterna! så kolla noga med läkaren! men jag är nog bomsäker på att det är abstinens, och det är bara 4 månader, kamrater har haft detta i 2 år. så kämpa på Markus! Du känner bäst själv, vilka åtgärder du skall ta till, men gå absolut inte tillbaka till benzo!!!!!! för det är nog abstinens! kämpa väl Markus! hälsar Otto
Otto Ruben Svensson
- Monday, December 22, 2003 at 04:05:51 (MET)

Hej Markus och Karl! Ni är i alla fall fria och hälsan kommer tillbaka sakta. Ibland går det så sakta så man tror att det är fel på en själv. Det är det självklart inte! Markus, jag har själv ätit sobril och det tar ibland år att bli frisk och de symtom du räknar upp och ju riktiga bensosymtom. Om du läser i flikarna här om benso så finner du kanske att det stämmer på dig själv. Det sämsta du kan göra är att börja igen om du hållt upp så länge som du gjort och fyra månader är inte länge i bensotid men jag kan lova dig en sakta förbättring hela tiden så det är inte lika jobbigt hela tiden. Din läkare är väl som de andra och har inte riktigt fattat detta. KARL du är en stor tillgång på sidan nu. Jag halkade också in på detta med tabletter i en kris. Jag tror många av oss inte har ett stort grundproblem utan vi fick dessa tabletter i en svår kris eller i utbrändhetens tecken. Vi är normala och har inte större grundproblem än någon annan i samhället, alla människor mår dåligt i livet och har problem. Ändå ser många ner på oss och kallar oss svaga eller t o m missbrukare. Man får höra att man behöver sina tabletter och det är just det man behöver för man är ju beroende av dem. Kan inte sluta för att då får man massa symtom. I många fall tror man att det är fel på en själv men det behöver det inte vara. Så kämpa vidare och det går att sluta om man då måste göra det sakta så går det! Det går också att bli starkare och förändra sitt liv så att man inte går på samma minor som gjorde att man en gång satt där hos läkaren. Det är så många som lider i onödan i beroende men det går att ta sig ur! Jag skulle tro att en halv miljon har det som vi men vi märker inte alla. Skriv gärna så hjälper vi varandra! Nu är OTTO borta igen och det är tydligt att inte har det bra. Peter
Peter
- Sunday, December 21, 2003 at 22:46:42 (MET)

Hej igen! Tänkte lite kort svara Marcus tidigare, men glömde.. Finns andra här som är bättre på benzo men känner igen särskilt myrkrypningar i ben o armar, och tempratursvängningar efter sömnmedecinen. Har fortfarande sk "kör" ibland då myrkrypningarna är så besvärliga att det är omöjligt att sova. Är ändå ytterst sällan nu och i kortare perioder. Började under och efter imovanen och är en vanlig(OCH JOBBIG) biverkan/abstinens som klingar av. Hoppas du får bättre svar när det gäller benzo:) Monica´ hoppas julrundan avklarats!:) Är mycket som ska hinnas i dagarna så man får försöka ta allt så lugnt man kan. Julen är ju utan tvivel överdrifternas tid vad gäller det mesta, även om det är överdrifter av positivt slag!*L* Ääälskar julen, har alltid gjort men iår känns det som släktmiddagarna kan bli aningen ansträngande samtidigt. Man ska ju helst va extra glad, trevlig och framförallt´ ÄTA extra mycket! Alla dessa vädjande "kan du inte ta lite till...jag som gjort så mycket" är himla svårt att stå emot. Och sen mår man därefter men det är värt att överfira denna helg, med ljus glitter och förväntan i våra hjärtan:)- Nu börjar jag bli lätt jullyrisk(hysterisk?),så bäst jag avrundar med en stilla och varm cyberjulhälsning till er alla! må så gott/Tina
Tina
- Sunday, December 21, 2003 at 20:17:19 (MET)

Hej på er! Förstår dej Tuss. Har man väl upplevt depression, eller på annat sätt haft det mkt jobbigt, har man väldigt "tunn hud" för att må själsligt dåligt efteråt.. Tar enormt av ens tid, energi och tålamod, när orken redan är hårt! prövad. Är då lätt att ta tabletter för att som ivarjefall jag kände, "lappa ihop" de sista bitarna, så man orkar med sig själv o sin omvärld bättre. För min del så tänkte jag ofta att "men jag har ju haft det så jobbigt att jag behöver tabletter efter allt jag gått igenom osv" Förnekade med en ursäkt varje gång jag tog o alla försök att va snäll mot mej själv, ledde istället raka vägen in i nästa fälla, nåt jag sen förnekade rätt länge. Du verkar ytterst medveten om allt detta redan så jag tror din väg från tabletter sakta o säkert kommer att gå bra! Rädsla för depression är alltid skrämmande tankar!, men ge det en chans att minska och sakta frigöras från tabletterna. Är sååå lätt att tro att tab gör "jobbet", att man själv lite står på sidan om, inte klarar av saker lika bra osv. Är bara så HELT fel!! Är du och alla vi som är vår egna kraft, o som besitter unika egenskaper o möjligheter att påverka våra liv. Vi klarar mer än vi tror! Tabletterna är ingenting, bara vaggar in oss att tro det. Kemiskt beroende och psykologiskt beroende ÄR ingen lätt match, men du kommer säkert på sikt att få det du ger i abstinens tillbaka, o slippa en massa biverkningar dessutm:) Vet inte vilken tab det gäller, men viktigast är ditt förstasteg här:)o nuvarande inställning. Håll fast vid den kämpa vidare, skriv och Lycka Till! Hälsar till alla gör Tina
Tina
- Sunday, December 21, 2003 at 15:25:28 (MET)

GÄSTBOKEN HAR HAFT PROBLEM. Jag vill ta upp det, för eftertanke. (Ursäkta att det blev långt!) För några veckor sedan fick jag ta bort ett personangrepp från Lena mot Lennart. Även jag var mycket störd även över Lennarts, Lenas och Claes* andra inlägg - oroad för Gästboken. Nu har en ilska över dem lett till att de med mycket hårda ord, solklart även personangrepp, mobbats härifrån. Jag tänker ändå inte ta bort dessa angrepp, i alla fall inte på ett tag, för då skulle det bli svårare att begripa vad som hänt här för läsaren och framförallt: "Mobbningen" kan ses som ett försvar för sidan och dess värderingar. ///// Som jag sagt tidigare, det är inte förbjudet att här berätta om positiva erfarenheter av något psykofarmaka eller smärtstillande, men när man gång på gång går in och råder eller tipsar människor i en svår situation, med abstinens och annat, om sådana medel, då blir det ett problem för oss. Det måste vi andra ju kritisera och även peka på den okunskap/blåögdhet om vissa medel som de visat här. Detta har de tre (eller två av dem?) dessutom kombinerat med våldsamma angrepp på främst SSRI som alla vi i gästboken tydligen skall försöka få totalförbud för. Man driver alltså egna politiska kampanjer här och det blir också problem. Nu blir jag osäker, men det har för mej sett ut som man kommit hit stolta över att man gjort sej av med vissa medel, men är ganska positiva till andra medel som man kanske själv ser sig tvungen att fortfarande använda???? Det kanske inte är så, men så kan det bli i kommande fall. Man kan komma hit mest för att få att ge råd och få gemenskap riktad mot en "hemsk fiende". Vi måste hantera sånt utan att ilskan förblindar oss för vad vi själva då gör. Det gäller även om en människa verkar vara psykiskt förvirrad. Det ser ju faktiskt lite underligt ut när en rad personer kliver fram och uppenbart försöker driva tre namngivna på flykten och då även använder argument som: Tänk efter innan ni skickar iväg era inlägg! Ett utmärkt råd, men det gäller väl alla? ///// Jag vill ta ett exempel på när man inte behövt hetsa upp sig utan kunde se flera sidor. Lennart ger Kjell ett mycket dåligt tips om att ta Lergigan. Jag känner Kjell en del och litar på att han s j ä l v nog som så många andra känna vad dessa medel går för. (Vi får ha lite tillit till folks eget omdöme också. Vi kan inte skydda dem mot allt på en sådan här sida, även om jag inte vill förneka Peters påstående att mänga mått mycket dåligt av trions inlägg.) Vad Lennart samtidigt gjorde i sitt inlägg var att visa Kjell lite förståelse för hans beslut, när han kände att han inte orkade mer. Ibland räcker det inte med att bara uppmana människor att hålla ut så går abstinensen över. Kjell, tillåt mej ta dej som exempel: Du tvivlar ofta på att din ångest kan var abstinens, samtidigt du allt starkare vet att du befinner dej i ett svårt trångmål över hur du levt och lever ditt liv, men du hittar bara inte ut. Tiden har gått sen du kom ner till noll, men jag tror ändå att "abstinensen" fortfarande spelar en stor roll i din plåga och går du hit till sidan är du nog beredd på att få höra att du skall kämpa på istället för att hoppas på Atarax. (Fast du ville ju höra lite mer ingående erfarenheter om detta medel.) ///// Det handlar alltså om frågan ”VAD ÄR ’GRUNDPROBLEMEN’ OCH VAD ÄR ABSTINENS?” Jag får ofta frågan "Skall jag bara vänta tills abstinensen går över?". Jag vill ofta svara: Det kan man göra, men gör inte det. Försök istället göra vad du kan för att förbättra ditt liv och din tillfredsällelse NU. Det förlorar du inte mycket på, även om det sedan visar sig att dina "Grundproblem" inte fanns eller inte fanns kvar längre efter din seger över beroendet. Det varierar ju så mycket. För somliga är det jätteviktigt att vara vakna för att se hur man levt tidigare och göra något åt det. Andra bara sjukförklarar sig själva eller förfaller till deppig självkritik när de istället borde inse tabletternas fysiska verkan på psyket och vilken jättestark insats för sitt liv de gör när de faktiskt klarar av att lägga av. Jag inser att ett stödforum som detta måste få lite slagsida mot att vi är "Kämpare mot abstinens och andra biverkningar", men den andra sidan har ju också funnits med hela tiden och jag vill slå ett slag för den. Lite hurtigt kan den uttryckas: När du trappar ner på tabletter, trappa upp på livet. Jag är därför glad åt inlägg som KARLS nu senast. ///// Jag kommer med detta inlägg fast jag knappast har möjlighet att svara på dem som vill svara mej och snart reser jag också bort en vecka. Det går också att maila mej. Peter, Otto och Monika och alla andra! Gästboken lever vidare och jag gläds förstås med er! Mobbning mot oliktänkande och annorlunda tänkande människor ingår förstås inte i hemsidans värderingar. Hoppas nu att ni alla pallar julen också. Vi hörs.
Staffan Utas, RFHL Uppsala län <rfhlups@algonet.se>
- Sunday, December 21, 2003 at 14:25:18 (MET)

Har lite funderingar angående min egna abstinens, som jag har haft sedan utsätting (cold turkey) den 10/8. Hade en daglig dos på 3*15mg Sobril under cirka 4 månader, som gav mig abstinens mellan doserna; Speciellt på morgonen! När jag slutade uppkom flera av de symptom som brukar beskrivas som abstinens, bränningar, myrkrypningar, domningar, muskelryckningar, köldkänsla etc... Symptomen mildrades första månaderna men sedan har inget hänt. Är det någon som har haft liknande erfarenheter, och då speciellt på sobril? Börjar fundera på om det finns ett slut eller om jag måste återgå till benso och försöka med att trappa ner sakta. Eller om det är en nervsjukdom som lurar mig. Min läkare vägrar i alla fall att tro att det är abstinens eftersom den är bestående och hävdar mer att det kan vara känselhallucinationer... :-(
Markus
- Sunday, December 21, 2003 at 12:21:29 (MET)

Hej och tack för vänligt bemötande. Jag tror Peter undrade tidigare under veckan här, om jag tar tabletter nu. Nej, jag slutade i maj 2001, med Seroxat och Imovane. Trappade ner på tre månader med seroxat och på en par tre veckor med imovane. Det gick bra med nedtrappningen. Då hade jag ätit dom i ca:a ett år. Men gick jag på för fort fram med utsättning av seroxat så sköt det som blixtar genom huvudet. Jag har haft konstiga biverkningar efteråt ända fram till dags dato, och får väl dras med det än ett tag antar jag. Biverkningarna kan ju också vara från andra konstiga lugnade, verkstillande och depressionshämmande mediciner som jag fick de första fyra månaderna under år 2000. Då också inberäknat att jag var nersövd två veckor och fick en massa konstiga neuroleptika och verkmediciner och gick egenom ett antal operationer därefter. Många biverkningar och efterdyningar kan troligtvis komma av detta. Jag har hela tiden varit väldigt naiv och inte kunnat koppla ihop verkningarna med de mediciner jag fått, men nu förstår jag bättre. Jag kan inte smälta att jag inte insåg farligheten med medicinerna, särskilt eftersom jag alltid tidigare varit mycket medveten om tabletters risker, och kunnat varna andra. Jag hade aldrig tidigare ätit dyligt, och fick dom egentligen för en egentligen banal anledning, ungefär som Peter beskrev hur det var när han halkade in på samma erfarenhet av dessa medikamenter. Egentligen ingen anledning alls att doceras på det viset. / Karl
Karl
- Sunday, December 21, 2003 at 01:08:34 (MET)

Du Tuss! Det låter som du lever ett liv i beroende. Man tror sig ha en krycka i tabletterna men i själva verket är det att man är kemiskt beroende av dem. Det är så lätt hänt! Det som stjälper en är just tabletterna och man blir sjuk av dem. Man kan inte sluta direkt utan ta det lugnt och du gör rätt i att försöka trappa ut sakta så att man får inte så mycket besvär. Det skulle var intressant att veta vilka tabletter du tog. Du kan bli fri och jag tror du behöver det. Hör av dig! Peter
Peter
- Saturday, December 20, 2003 at 16:49:11 (MET)

Jag tycker det är helt fantastiskt att se denna enorma uppslutning som finns omkring denna sida. Det bevisar ju om något att det har blivit en folksjukdom att ha ont i själen. I dagens sjukvård är det piller som prioriteras som första åtgärd. Man säger att det saknas resurser, jag säger; var tar alla pengar vägen? Vi betalar de högsta skatterna i världen, folks. Vad tycker ni att vi får för pengarna? Själv har jag ett liv utanför tabletter och med tabletter. Det värsta är att med tabletterna står jag ut. Utan dem skulle mitt liv falla sönder mer än det redan har gjort. Jag skulle inte kunna sova, förutom framför TV:n. Jag skulle inte kunna delta på ett aktivt sätt i världen omkring mig. Jag skulle spendera mina dagar framför TV:n med en hela Explorer framför mig. Samtidigt, tabletterna beskär min tillvaro, de stjäl den livsenergi som jag är så totalberonde av. De stjäl mina relationer, de förstöt mitt sexliv. Men utan dom så skulle tillvaron vara ungefär tusen resor värre. En evig tortyr. Så jag har bestämt mig för att göra utsättningen så mild som det bara går. En tablett per halvår är sålunda min lösning. Om, efter två år, jag trillar ner åter i en totaldepression får jag nog inse att jag är fast som en mus i en råttfälla, i dessa tabletter.
Tuss
Somewhere, - Saturday, December 20, 2003 at 14:02:01 (MET)

Tina, du är klok som en bra bok! Tack för fint svar. Malle! Klart vi bryr oss! Nu ska jag ge mej ut i julvimlet, det ultimata stresstestet... äter, Otto hur mår du?
Monica
- Saturday, December 20, 2003 at 12:02:36 (MET)

MALLE! Jag måste bara säga att vilken otrolig tur du haft som fått en så bra läkare. Dom växer inte på träd precis. Hoppas verkligen att du får behålla han/hon, och att han/hon orkar ha samma sunda inställning i fortsättningen med. För dom läkare som tänker som din, är unika, och det är ju alltid tungt att gå mot flocken. En stor eloge till den läkaren. Klart du fixar det här nu!!
Carina
- Saturday, December 20, 2003 at 11:58:01 (MET)

Hej på er alla! Tack för att ni bryr er om hur det går för mig!!!! Det betyder jättemycket! Jag fortsätter att kämpa på för en dag ska jag bli av med först Xanoren och sedan tar jag dem andra två. Det ska bara gå! Det lustiga är att den läkare som en gång började med att skriva ut mediciner till mig har så himla lätt för att bara remittera mig till någon annan. Man undrar ju hur dessa läkare är funtade egentligen?! Men jag har väl haft tur som fick komma till en läkare som stöttar mig och verkligen förklarar för mig varför kroppen reagerar som den gör vid olika tillfällen. Hon har även förklarat för mig att man måste trappa ut medicinerna långsamt. Jag hoppas att hon orkar vara med mig hela vägen ut, men jag har ju ett stort stöd med mycket erfarenhet här hos er. Så nu känner jag att detta kommer att gå bra: Ett stort TACK till er alla som har tid att bry sig och stötta andra som har det svårt! Ni är GULD värda!!! Kramar från Malle!
Malle
- Saturday, December 20, 2003 at 11:13:39 (MET)

Monica; Hoppas att bakslaget blir kortvarigt, är oerhört motigt när man mått bra ett tag och så kommer några dar, en vecka eller mer då man mår sämre igen.. Men med din tåga så står du säkert ut:) Känner igen det du beskrev när läkarn vill ändra zoloftdosen när man själv är inne på att helt ta bort den. I våras tog jag bort sista halvan på prov i tre månader(men då hade jag ju tradolan så jag ökade den dosen istället´inte alls vidare lyckat!)för jag började må väldigt ojämnt och "parerade" detta med trad istället. Efter allt jag hört här så förstår jag att det var utsättningsreaktioner av zoloft som jag kände då, men det visste jag inte utan gick tillbaks till halvan Z för rädsla att depression var på gång! Hade trappat ut väldigt sakta och stått på 25mg länge då och trodde inte ssri skulle bli så svårt att ta bort om man trappar försiktigt(är ju vad man hört av alla läkare och det håller dom envist fast vid än idag fast bevisen är solklara för många! Kommer att dela sista halvan i fyra och trappa ut under minst två månader nästa gång. NITA! Håller helt klart med dej att vi måste ta till vara alla braiga perioder, då sömn och allt funkar som det ska. Vissa mornar vaknar jag åxå tidigt pga oro(lite ångest ibland)och det är bara att ta den dagen åxå och se att sömnen kommer tillbaks liksom bättre dagar. Ändå är det så svårt fast man vet att det ger med sig, eftersom sämre dagar går så FRUKTANSVÄRT långsamt! Man "glömmer" att man mådde bra bara för nån dag sen och blir otroligt fokuserad på nuets alla olustkänslor/tankar...Är himla svårt att hitta nåt som lindrar de stunderna, men avslappning och rogivande aktivitet är bra som sagt, musik, varma bad och bäst´ att få skriva av och dela med oss här! Tack alla som gör forumet till en behaglig hållplats, att lära och hämta ny kraft ifrån! kram o trevlig helg på er, tina
Tina
- Saturday, December 20, 2003 at 11:13:07 (MET)

Kan bara hålla med föregående talare, det är fint att skriva sina tankar och försöka ge hopp och tröst, det behövs inga tablettkunskaper för det. Medmänsklighet och empati räcker hur långt som helst. Och behöver man kunskaper så finns här alltid någon som kan dela med sej av det också. Otto! var är du, hur mår du? Hör av dej. Kram
Monica
- Saturday, December 20, 2003 at 10:55:44 (MET)

Det är bra Karl att du är med oss. Du har skrivit ner många bra tankar hittills. Jag tror att det är bra om man skriver ner lite personliga erfarenheter av tabletter och dess konsekvenser på livet så hjälper det mycket. Andra känner igen sig och får tröst. Vi är ju inte ensamma. Jag tror också att vi har mycket inre kraft att klara detta för det behöver man. Kämpa på! Peter
Peter
- Saturday, December 20, 2003 at 10:45:44 (MET)

Vad ska man stötta med om man inte har så mycket tablettkunskap? Kanske försöka påminna om att det pulserar ett eget liv inuti kroppen som vet exact hur det ska vara för att vi ska må bra. Ett tyst, stilla och intelligent liv som man kan ta hjälp utav och träna sig att lyssna till för att förstå vad lugn och harmoni är. Vi har den inuti oss, den finns där, det gäller bara att öva och vara lyhörd. Jag, tror att styrka kommer ur den stilla, tysta sången från det stora djup som vi har inom oss.
Karl
- Friday, December 19, 2003 at 23:59:21 (MET)

Hej! Kul att se att Tina är tillbaka! Det är skönt att det är så mycket bättre. Jag vill tacka alla för stödet här. Låt oss göra detta till en mycket bra sida där vi hjälps åt och stötta alla nya. De som hamnat i detta beroende och vill komma ur så finns det mycket erfarenheter här, sedan finns mycket kunskap i flikarna här. Jag hoppas på lite mindre turbulens nu så att folk vågar skriva här. Ingen ska behöva utstå kraftiga angrepp i en utsatt situation. Hoppas att så många skriver här nu så blir det nog bra. Jag tycker att det finns många stöttare här nu! Peter
Peter
- Friday, December 19, 2003 at 23:21:40 (MET)

Hej kämpare å stöttare! Tina: Kul att du känner dej skaplig. Ja ta bort zoloften lååångsamt när du kommer dit, en stygg tablett! Jag håller fortfarande på att slåss med dom sista abstinenserna av den, men visst blir det bättre, Utom just nu när jag är inne i någon sorts bakslag. Det får gärna gå över snart…Malle, som Jannike sa kul att se att du är med igen. Jannike, det verkar som om du klarar dej bättre utan läkare. Och du har ju rätt om tabletterna, det är en bra jämförelse, man belastar ju bara kroppen med en massa mediciner som inte har någon effekt. Då är det bättre att få nåt som hjälper så abstinensen går över och sedan , när man är i balans, trappa ned och med tiden sätta ut medicinen. Nita, det är så frustrerande när man träffar på så okunniga läkare. Men vilket jättejobb du har gjort som har tagit dej ur beroendet!!! Min läkare höll inte alls med om att jag kunde må bättre utan Zoloft, när jag berättade att jag satt ut dom. Jag fick dom i slutet av augusti i år, trappade upp under några veckors tid, och när jag nått maxdos och biverkningarna var bedrövliga, så vände jag och började trappa ut och biverkningarna försvann med dosminskningen. Nu ångrar jag att jag lät mej övertalas till att börja öht, men dom hjälpte kanske lite? Jag tog alltså maxdosen EN GÅNG, efter ca 4 veckor och sedan dess har jag trappat ut. Men jag skulle ha lyssnat på Peter och satt ut dom ännu långsammare, han kan verkligen detta men jag är envis och besvärlig och ska göra allt på mitt eget bakvända sått, inte att rekommendera. Ja, räddningen ur mitt beroende var denna sidan och stödet från Otto i första hand och sedan även från Peter och Jannike, tack igen vänner det är ni som är så bäst! Kramar !
Monica
- Friday, December 19, 2003 at 16:02:12 (MET)

Hej igen efter att ha läsat alla inlägg! Tråkigt att Lennart,Lena och Claes ännu inte rett upp vems spaden o hinken är, i nåt som börjat likna rent sandlådetjafs! Ni får ursäkta men jag måste bara säga detta eftersom det förstör sidans budskap, att skriva först och tänka sen! Tänk er för och LÄS innan ni ger dubbeltydiga svar o råd. Sen Lennarts o Lenas påhopp, även om det var en engångsföreteelse- var en gång för mycket!! Skriv gärna, alla är välkommna, men läs och TÄNK först är ni snäll! Många här mår dåligt som det är och söker stöttning i en mycket utsatt sits. Nog om detta. MALLE; Är glad att du känner stöd från din läkare, kämpa vidare och du kommer säkert tillbaks i ditt mående med tidens hjälp, och kan plocka bort medecinen eftersom. Har själv varit jättedålig en period av mitt liv, och tvingades ta bla remeron och lugnande under en period. Detta kommer att gå över och du är på god väg hörs det som:) Finns många jag vill svara men ser att Otto, Peter och så många redan gjort det utomordentligt..., som vanligt. Ta bara hand om er själva, lika mycket som ni tar hand om alla andra.. krya på-kramar till Otto o ALLA! från fökyld Tina
Tina
- Friday, December 19, 2003 at 14:01:11 (MET)

Hej alla, jag kämpar fortfarande med min abstinens. Tycker det känns fruktansvärt svårt. Samma dag efter dag. När sjutton ska det ta slut. Blir så glad när jag ser här att några blir bättre. Skulle gärna vilja ha kontakt med er som kämpar med abstinens.
Ica <Ica_H65@hotmail.com>
- Friday, December 19, 2003 at 12:41:57 (MET)

Hej kämparvänner! Har inte hunnit läsa vad som hänt här sen sist, men ska göra det sen. Hoppas att ni mår bra och att ni får en abstinensfri jul:) Jag mår fortfarande bra även om det vissa dagar är lite abstinenskänning från o till. Är förkyld för tillfället, men det verkar inte vara influensa tack o lov. Hoppas att ni som hade det kämpigt sist nu blivit bättre. Tänker på Ica, Maggan, Marvin, Ella mfl, som hade det rätt jobbigt.. Märker att när man slutat med tabletterna(dom mest beroendeframkallande främst)så stänger man bara en dörr´ och resten öppnas allt eftersom och man får tillbaks mycket mer än innan! Fast det tar ju tid och är en urjobbig process under tiden. Kul att höra det gått bra för Annika åxå. Hann läsa några inlägg och jag minns att hon skrev här när jag först hittade sidan:) Mitt nästa steg är att ta bort zoloften men jag kommer att göra det ytterst lååååångsamt och ska inte göra det än på ett tag. Sist vill jag bara hälsa och önska en god jul till er alla! Och alla nya, skriv och fråga så mycket ni kan! Denna sidan är till att dela framgång, motgång och hjälpas åt så gott vi kan på vägen. Alla bidrar med sitt och det gör sidan UNIK!! kunskaps- och erfarenhetsmässigt!:) kram på er, Tina
Tina
- Friday, December 19, 2003 at 12:25:56 (MET)

Hej allihopa! Nita: Förstår att du inte visste om du skulle skratta eller gråta vid läkaren. Dom är visst inte kloka... Hoppas du orkar kämpa sista biten! Har du fått råd av peter så klarar du det. Han är en riktig klippa! Om theralen o atarax: Min läkare ville att vi skulle träffas i jan för att ta bort mina xanor. Han vet inte att jag bara har xanor depot kvar. Jag sade att jag aldrig fått hjälp av psyk förut och inte behövde det nu heller! Då börjar han prata om att byta ut med igen!!!! Jag tycker man kan jämföra att byta ut benzo mot theralen, lergigan eller atarax med att säga åt en alkolist: ikväll dricker du inte 10 starköl utan köp lättöl istället! Han får i sig öl men inte det han behöver för att slippa abstinens! Mej har dom tabletterna aldrig hjälpt, men det är ju inviduellt! MALLE: Kul att se ditt namn igen! Du kämpar så hårt, håller tummarna för dej! Otto, Peter o Monis: Tack, ni är så bäst!
Jannike
- Friday, December 19, 2003 at 10:03:45 (MET)

Vill bara lägga till ett ps. Jag vill tacka dig Peter här, för att du funnits och finns vid min sida med all stöttning och bekräftelse. Även min familj som fått utstå och utstår med mig och mitt sväniga mående.
nita
- Friday, December 19, 2003 at 07:02:49 (MET)

Hej alla kämpar. Jag funderar om det är fler som vaknar tidigt på morron med en olustkänsla eller ångest. Själv så vaknar jag vid 4 eller halv 5 på morron med olustkänsla, det går bara inte att ligga kvar i sängen. När jag har mina braiga perioder så har det hänt att väckarklockan har ringt. Ibland så är det nätter som jag inte sover. Jag är trött, men hjärnan är på högvarv. Det är en underlig känsla. Att jag bestämde mig för att sluta, var att jag inte förstod att jag hade utvecklat toleransabstinens. Trodde att den inte hjälpte mig längre så det var lika bra att sluta med den. Samtidigt så tog jag Oxascand 10 mg vid behov, det kunde bli både 1 till 3 om dagen och ibland så kunde det går flera dagar ibland veckor utan att jag tog oxascanden, fastän jag hade Xanor depot 1 mg. Kanske var jag beroende av dom oxå. Varje fall så är jag glad idag att jag lyckades sluta, fastän de kommer skitdagar. Det bästa är när man kommer in i en braig period, man känner att livet håller på att komma tillbaka, visst får man bakslag emellanåt. Då brukar jag visualisera de braiga perioderna genom meditation. Det har räddat mig många ggr, ibland så går det och ibland inte. Kämpa på det är svårt och motigt många ggr, och man känner att man varken orkar eller kanske tycker det är inte är någon mening med allt man får utstå. Jag kan bara gå till mig själv och jag är glad att jag lyckats komma så här långt som 20 månader sen nollningen, fast jag har fuskat och tagit en halv oxascand ca 10 ggr på den här tiden. Visst har jag mått bättre då den verkat, men efteråt så har jag mått ännu sämre. Så det är inget jag rekommenderar. Så håll ut och kämpa på.
nita
- Friday, December 19, 2003 at 06:50:54 (MET)

Claes Lennart och Lena; Hur kan ni skicka iväg sån inlagor och påhopp skäms ni inte? Har ni läst längre bak i gb så ser ni väl vad denna gb handlar om, ni gör ju det motsatta! Och skrämmer bort folk med otrevliga, enfaldiga inlägg och "uppmuntringar". SKRIV NÅN ANNAN STANS! Otto, Peter, Jannike och alla andra kämpare, vi hörs.
Monica
- Friday, December 19, 2003 at 06:10:16 (MET)

Bra skrivet Peter! Claes, lennart och lena är ni här för att förstöra för era medmänniskor, då tycker jag ni packar er iväg direkt härifrån. Jag är fruktansvärt irriterad över era skriverier om SSRImedel och annat drävel! Ni var inte med när disskutionerna om stesolid och Imovane var på tapeten, det gällde en som behövde hjälp att komma ur dom, vilket Peter jag och Staffan och hans läkare enades om stesolid ett kort tag, nu kör han en vända till för att komma ur dom ( imovane)Ni får faktiskt läsa tillbaka om ni skall yttra er om med. och annat för som det är nu så är det påhopp ni pysslar med, ni kom samtidigt och skriver samtidigt för det mesta, det är så genomskinligt så det är inte klokt, vad är det ni vill med era inlägg egentligen?? stödja eller sabbotera för denna sida! som fungerat mkt bra och många fått fin hjälp, vilket dom kan vittna om, så stig upp nu och försvara sidan och den fina hjälp vi ger varann! Det skall mkt till innan jag skulle sluta skriva här, har varit med alldeles för länge i stormar och annat, samt RFHL där mina gamla kamrater finns, och nu nya! Så clas lennart och lena mig bli ni inte fri! Och förstår ej varför ni ger ej på Jannike?? samtidigt ger du dig lennart på Peter! Det är absolut inte det sidan är till för! långt därifrån! Om ni vill så gärna stoppa SSRImedel och pladdra om tidningar gör det någonannanstans! detta är inte rätt forum! Ser ju att flera försvunnit och vet av mail att flera blivit ledsna! denna sida skall vi försvara och det är mkt viktig! Det är nog dags att du Staffan går ut och rättar till en del här som vi fick göra i en annan förening! innan det uppstår mer kaos! Nu lägger vi det här bakom oss och sätter igång och gör som förr, frågar , stöttar och ur egen erfarenhet! så vi får en levande sida! Kämpa väl alla och må väl och ut på sidan till sidans fösvar, den har hjälpt många! säger en irriterad otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, December 18, 2003 at 23:36:50 (MET)

Nu är jag själv inblandad i alla bråk och jag bara säga att ALLA kommer att försvinna härifrån om detta ska fortsätta eller så stänger RFHL sidan. Jag kan bara säga som OTTO är ni CLAES, LENNART OCH LENA egentligen SAMMA person?? Jag har gått igenom alla era inlägg och funnit massor av likheter så min uppfattning är att alla dessa likheter inte kan vara en tillfällighet. Eller är ni kompisar som tycker samma saker och mailar varandra? Lennart och Lena era respektive påhopp på Jannike och Otto är av det värsta jag någonsin läst och upplevt. Något av det grövsta och mest främmande jag kan tänka mig. Många med mig har blivit mycket ledsna av inläggen här och är oroliga. Hur ska folk kunna och våga skriva här med djupa och svåra beroendeproblem och mötas av dessa inlägg och samtidigt känna förtroende. Man blir rädd och försvinner snabbt som ögat. Jag ser bara till deras bästa och har kommit ur beroendet själv i alla fall det värsta. Jag vill bara att alla ska få hjälp att komma tillbaka till livet. Lergigan och Atarax är inte tabletter att ta när man är abstinent. Det står ju på många ställen i litteraturen. Stesolid ska man heller inte ta men det kan vara helt omöjligt att trappa ner en snabb sömngivande bensotablett som imovane då effekten går ut på eftermiddagen. Nu blir väl Staffan förbannad men det får jag väl ta. Om det är så att ni är samma person så är det väl bättre att skriva under ett namn! Jag är rätt snäll men hade jag varit i den situation som Otto och Jannike så hade jag inte varit så behärskad. Varför är det viktig med de stora frågorna när man behandlar sina medmänniskor på det sättet. Peter
Peter
- Thursday, December 18, 2003 at 22:48:52 (MET)

Nu saknar jag många namn och hur dom mår! och många som inte mår bra och vill fråga, för det är väl inte så att alla mår så bra att dom ej behöver skriva här, nä kom igen nu och rapportera! Snart är det inte många namn kvar som ni ser! även om ni skriver privat, delge GB oxå delar av hur ni tänker. För många mår hemskt dåligt och många är på väg ur sitt beroende! inga namn skriver jag ni känner igen er! kom igen nu alla!kämpare och stöttare! må väl alla och ha det säger Otto!
otto Ruben Svensson
- Thursday, December 18, 2003 at 21:50:06 (MET)

Måste bara slänga ut en fråga? är ni polare claes, Lennart och Lena??? Ni verkar ha samma sätt att skriva och anger samma källor, undrar bara?? frågar han otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, December 18, 2003 at 21:07:14 (MET)

LENNART: Visst skall du skriva här, att jag och Peter har reagerat vid vissa tillfällen. Är ju när denna kampanj mot SSRImedlen och tidningsskriverier och att Staffan i egenskap av RFHL anställd i en lokalförening skall gå ut och göra uttalande om eritrea och vad det nu var! Vi kan ha olika åsikter och det kan vi visst debbatera men huvudsaken är stöd, råd och hjälpa varann så gott det går, vi kan aldrig säg att den och den läkarn är bättre än den och den! Peter har varit en klippa här länge, vi har skivit ihop jag och Peter och alttid kommit överens. Även vi kan ha olika åsikter, så inte hoppar Peter på någon Lennart! Utan brinner du för det vi brinner för skriv här då Lennart. Alla behövs! Ja Lena det var inget fel på inläggen, föklarade bara mitt sjukdomstillstånd. ha det bra alla och kämpa på , och för allt i världen skriv här! inga frågor är för små! Så kom igen Lennart! Men att stoppa SSRImedlen här skall vi inte ge oss in på, skriv till huvudstryrelsen och i Tidningarna! Nog kommer du och Peter överens, Peter är en mkt sympatisk och hjälpsam kille! som absolut inte vill någon ont, tvärtom en klippa här! otto!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, December 18, 2003 at 20:40:21 (MET)

Malle! jag hinner ett till:Har du både Remeron och Citalopram alltså två ssri och xanor, tycker jag att du ska ringa Staffan och fråga om det inte är klokast att ta bort SSRI först och vänta ett tag med att sätta ut Xanoren eftersom den tar lite längre tid att bli av med. Man kanske kan använda den liksom. Peter, jag bor i Barkarby i stockholm och ej med i någon lokalförening, bl a för att jag ej har tid med sådant, tyvärr, men jag vet att det skulle ha varit trevligt, kanske senare. Tack för allt Peter,Otto och alla andra!
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Thursday, December 18, 2003 at 20:26:15 (MET)

Peter! jag är från Stockholm, men eftersom jag nu bor i skåne, och har en kamrat som tänker starta upp en förening i just skåne går jag med i den då!Men jag har varit med ett bra tag i www.benzo.org.uk och frågat Ray, som äger och driver det, om det är okey att jag är där och sas tar över information hit till Sverige och det har han sagt är okey. Han har hjälpt mig med flera frågor och tipsat om länkar mm. Han känner även Ove Carlsson och flera andra här i sverige. Det har gått rätt bra fast vår konverstion är på engelska. Min huvudsakliga syssla har mest varit att ringa och skriva insändare samtidigt som jag har informerat många kamrater om vad benzo är, eftersom jag nyligen har för stått hur stort och dolt problemet är, och känner starkt för att medverka till att det blir mer uppmärksammat. Peter! jag vet att jag "missbrukat" Gästboken lite grann, innan i lördags, men det bara blev så, men Peter, kom ihåg att: Ändamålen helgar medlen, vi vill samma sak och du gör det du är bra på, och jag gör vad jag kan med mina insändare och det som hör därtill! Men inte här eftersom vi i lärdags bestämde att Gästboken ska vara det den var till för! Tack allihopa! (för hjälpen att medverka till SSRIs avskaffning)
Claes <classeberglind@hotmail.com>
Hässleholm, - Thursday, December 18, 2003 at 20:08:29 (MET)

Otto, det vet jag väl! ville bara försöka muntra upp dig och samtidigt lite diskret tala om att jag ser upp till dig, vi hade trevliga inlägg både du och jag.!
Lena <lenaandersson210hotmail.com>
Järfälla benzofree since 1999, - Thursday, December 18, 2003 at 19:16:07 (MET)

Peter!Jag tycker att du är orättvis nu! Det ska väl inte behövas hugga på allt jag skriver bara för något som hända innan i lördags.Kjell skrev han han blivit erbjuden attarax,och han kanske behöver det. Om jag då säger att Lergegan är lika bra tom bättre än attarax, eftersom han ju gärna ville ha svar och synpunkter på det, och ingen annan svarade, så gjorde jag det. Eftersom att jag förstod att det skulle bli ett protesterande, så skrev jag namnet på den mycket kunnige Chefspsykiater för hela psyket i Kristianstad nämligen Chefsläkare Doktor Gunnar Nyman och är tveklöst den mest kunnige inom sitt fack och speciellt missbruk av såväl läkemedel som alkohol och narkotika, så att Kjell kunde ringa dit själv och fråga, så han inte väljer något sämre alternativ, jag menar bara att det där får Kjell via Fass eller Mpa eller sin läkare eller min läkare Gunnar avgöra själv. Jag tycker det är fel av dig Peter att bara hoppa på mig, mer eller mindre utan anledning, jag ville ju bara hjälpa Kjell med ett önskat svar. Alltså han står där med Attarax och jag bara lite försiktigt, på ett fint sätt säger att Lergegan 25 är lite bättre än Attarax och inom samma läkemedelsgrupp, och sedan skriver jag att han naturligtvis ska/kan kontrollera med hela baletten, tom ringa Gunnar! Vi måste hålla ihop, och inte splittra varandra. Jag sitter inte häroch skriver bara för att jag inte har något annat att göra, utan för att jag vill bidra med det lilla jag kan.Här. Likadant gjorde du när lena tipsade om att man i nödfall kunde ta Theralen ett par dagar om utsättningsbesvären från Imovaneutsättningen skulle bli allt för besvärlig, då var det så mycket fel så det inte var klokt. tom Sofia från Rfhl-uppsala hängde på där. Lena var faktiskt en tillgång i början och många, tom du tackade henne för bra svar!!! Några inlägg senare så tycker du att man kan ta Stesolid (!) vid utsättning av Imovane. Peter jag vet att du inte gillade när vi talade om för de som ville veta hur man når ut till pressen, men det ska inte behöva förstöra de andra sakerna vi gör här i Gästboken: Hjälp, råd stöd och svar på frågor, men jag ska vara bussig mot dig Peter och alla andra som inte tycker om min stil (läkemedelskadad), from nu, slutar jag skriva här, utan att för den sakens skull sluta arbeta för detjag tror på, RFHLs handlingsprogram.
Lennart
Skåne, - Thursday, December 18, 2003 at 19:10:30 (MET)

KJELL: Har du klarat en sådan bra sak som att lägga ner A/D och benzo. Och nu varit fri 6-7 mån. Så börja inte med någon nya expriment! man brukar få en svår period just efter ett halvår, så var forskningen då, att många klienter klagade just efter den tidpunkten! Men det är självfallet inte roligt att du har det så eländigt, med panik attacker m.m Pröva allt du kan innan du alls överväger att ta något preparat, för det är abstinens inget annat! ha det bra Kjell!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, December 18, 2003 at 18:59:24 (MET)

Precis som Peter skriver så har varken Theralen eller Lergigan något i benzoavgiftningar att göra, har nog testat dem flertal ggr förut, det vart bara värre! dom har ingen effekt än att det kliar i benen, samt att man av theralen får taskiga drömmar! Dom tar absolut ej på Benzoproblem! säger han otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, December 18, 2003 at 18:11:08 (MET)

Lena: Bara en liten kommentar, inte fan gnäller jag om en förkylning precis i GB, utan det finns folk här som vet att jag har haft hjärtinfarkt och har KOL o lunginflammation, det är lite allvarligare Lena! alla är nog förkylda, men jag har något annat! men det går det med! säger Otto!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, December 18, 2003 at 18:06:21 (MET)

Lennart! Ledsen att jag måste tjata på dig men LERGIGAN är just en tablett som starkt bidrar till en värre abstinens. Man brukar varna för denna tablett i bensokretsar. THERALEN är en annan sådan tablett. Detta har varit uppe förut på sidan och det är inte lätt att veta. Det skulle vara roligt att veta vilka RFHL- föreningar som du Lennart, Claes och Lena gått med i. Själv gick jag med i Uppsalaföreningen fast jag är skåning. Ni är från Skåne du och Claes vilka föreningar finns det här i vårt landskap? Hör av er! Peter
Peter
- Thursday, December 18, 2003 at 17:53:46 (MET)

Kjell! Har du blivit erbjuden Attarax, och om du känner att du måste "ha något" ett tag, så har jag en synpukt på det. I samma grupp som Attarax, finns Lergegan 25 mg ( ej 50mg som har en annan indikation)En allround-tablett som jag har positiva erfarenheter av -76, och som bl a Chefsöverläkare Gunnar Nyman Psyk Kristianstad (och han är mycket restektiv !)brukar rekommendera till de som måste ha något till natten eller nerverna och inte får Benzo eller andra för missbrukare attraktiva preparat.Ring honom och hör dig för om du vill, eller hör med din läkare. (Även till barn vid tex åksjuka).
Lennart
Skåne, - Thursday, December 18, 2003 at 16:37:48 (MET)

Otto! Du måste se till att du blir av med influensan! Vila med värme och allt du behöver.Jag menar att kan du gjort dig av med allt annat du skrivit om här, för att hjälpa oss andra, måste du väl kunna bli av med en en-kronas förskylning!Otto, du har gett mig mycket mer insperation än vad du kan ana, och det är ni fler här i Gästboken som har gjort. Ingen nämd, ingen glömd. Men speciellt du, Peter! Du gav mig så mycket insperation, så om det nu går som jag tror att det går, så har du stor del i det, men det är ett lagarbete som vi i RFHL gör. Jag stöttade också lite grann här men eftersom en del av det jag skrev på slutet missuppfattades och samtidigt inte hade tid att bemöta, så valde jag att sluta skriva här i Gästboken (eftersom Claes förklarade för mig att det var bäst som läget var då. Jag hade för bråttom var Claes förklaring).Men jag har fortsatt på annat sätt, jag kommer ALDRIG att svika Rfhl eftersom jag har för länge sedan förstått att det är min skyldighet att göra vad jag kan för att lindra och förhindra..
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Thursday, December 18, 2003 at 15:44:51 (MET)

Sofia! Du måste skoja! Jag vägrar att tro att ni hade missat det. Två dagar senare igen, men då bara en helsida, visserligen om ett annat läkemedel, men fortfarande om samma företag. Snart kommer tidningen att så att säga öka, inte bara i upplaga, utan även själva takten.Och man behöver inte vara någon ingengör för att räkna ut vad som snart kommer att stå om Pfitser. Det börjar på s.
Lennart
Skåne, - Thursday, December 18, 2003 at 14:40:46 (MET)

Hej allihopa! Och speciellt Otto, som bevisligen inspirerat mig att skriva mycket här i Gästboken. Inte bara svar på frågor direkt ställda till mig, utan även en hel del fortsättningar på diskussioner som är menade att hjälpa de som vill,ska, och håller på att,läkemedel. Och även annat kring och efter själva utsättningen, för att tipsa och hjälpa de som klarat av själva utsättningen, men kanske har funderingar vidare.Visst har det hänt att vi kommit långt ifrån själva Gästboken huvusakliga ändamål. Men aldrig ifrån den röda tråd som går genom RFHLs handlingsprogram! Men inte efter din-min-peters-lennarts-staffans och flera andras gemensamma överrenskommelse i lördags!! Otto, eftersom det är du och jag vet att hälsan nu ej är på topp, du kanske har värre förskylning än jag (bara snuvig utan feber än så länge), blir jag inte arg på dig när du skriver att du inte sett att jag också försöker hjälpa till att stötta de som behöver. Nu vet jag att jag ej gjort detta mycket, men som rätt ny medlem, och utan större erfarenhet av att just stötta, tycker jag att jag ändå bidragit efter förmåga i ren stöttning:monica dec 17 16:32,linnea dec 11 21:12 (brådskande)lena dec 10 16:35 (och via e-post),peter dec 8 20:07, marvin dec 07 10:13 marvin dec 06 18:52. Att jag ej gjort mer i den vägen beror bl a på att andra har gjort det mycket bättre än vad jag som ny här skulle kunnat göra, men även på att jag ej har gått med i RFHL för att skriva här i Gästboken, utan att tillsammans med några andra starta en lokalförening där jag kan använda mina kunskaper på ett bättre sätt för att hjälpa RFHL att hjälpa enligt deras/vårt handlingsprogram och har redan fått den hjälp av per(stockholm) som vi behöver. Så du och jag Otto vi kommer snart att träffas, om inte förr så på kongressen i vår. Och då kan/ska jag ta råd av dig eftersom jag tidigt förstod att du kan lära mig lite mer än jag nu kan. Okey?
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 18, 2003 at 14:25:30 (MET)

Hej IDA! Det är ju mycket vanligt med utsättningsbesvär av Remeron. Det är bara att söka här i gästboken så hittar du flera fall. Läkaren säger som du beskriver ofta i okunskap eller för att skydda sig. Det är ju inte så roligt att ha orsakat någon problem speciellt inte när man är läkare. En månad är ju en för kort tid att bli återställd. Många blir mycket bättre på två, tre månader och många kan också behöva ett halvår att känna sig ok igen. Sedan finns det fall där det pågår längre. Men vänta några månader till så hoppas jag och tror att det värsta kommer att lägga sig. Fortsätt vara tablettfri så kommer du ur det. Jag skulle tro att minst hälften (mycket generellt och min egna empiriska kunskap) av de som slutar med Remeron och liknande SSRI får problem så din läkare har inte rätt för sig. Du är i alla fall inte ensam långt därifrån. KJELL, atarax är i och för sig inte den värsta beroendeframkallande tabletten, kan dock vara. Kan ändå orsaka problem då man är kemiskt känslig för den sortens tabletter. Den gör absolut ingen nytta, själv provat och kan göra skada. Det är bättre att du håller dig kemiskt ren nu så kommer detta att ordna sig. Finns inga tabletter som biter på din abstinens, tyvärr. Du är på god väg att klara detta då du varit fri ett halvår. Stora möjligheter finns att om ett halvår till så är du väsentligt mycket bättre. Peter
Peter
- Thursday, December 18, 2003 at 14:19:02 (MET)

Efter 5 år med Remeron håller jag nu på att sluta ta den eftersom jag har mått bra sista året. Men så dåligt jag mår nu! Jag har gjort nedtrappningen under ett halvår, mycket sakta och slutade helt för en månad sen. Sen efter ca 2 veckor blev jag riktigt sjuk och nu har det hållit på i 10 dagar och det blir bara värre. Sprängande hyvudvärk, illamående, kräkningar, yrsel som är ännu värre när jag ligger. Igår gick jag till läkare för att fråga vad det är med mig. Hon trodde inte att besvären berodde på abstinens efter Remeronen. Inte så svåra besvär, det har hon aldrig hört. Men hon hittade inte annat fel heller. Kan hon ha rätt? Eller kan det vara som jag tror att detta är abstinensbesvär i alla fall? Har någon annan upplevt så svåra besvär?
Ida <ida.kasslid@swipnet.se>
Malmö, - Thursday, December 18, 2003 at 14:03:07 (MET)

LENNART! Du är naturligtvis också välkommen att skriva i gästboken, men kanske i en mer stöttande anda. Det finns många osäkra här inne. Har du några speciella frågor eller funderingar så är du välkommen att ringa till oss på RFHL. (Tack för tipset om det upprörande reportaget i Expressen, det hade vi missat annars.) Sofia
RFHL Uppsala län
- Thursday, December 18, 2003 at 13:57:58 (MET)

Har nu erbjudits Ataracks efter att hållit uppe med B/N och A/D i 6-7 månader för att min ångest och oro är så stor samt panikattacker. Vad kan man få för synpunkter om den tabletten och har någon erfarenhet som kan var till hjälp inför att börja äta denna tablett. Hoppas på svar från några snälla personer.
Kjell
- Thursday, December 18, 2003 at 13:36:49 (MET)

Claes: Skulle vara roligt om du oxå stöttade folk här som kommer med sina frågor, ser inte du gjord det någonstans! utan det är andra frågor du skriver om! säger han otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, December 18, 2003 at 09:36:58 (MET)

Ja Somadril omförvandlas i kroppen till mepbromat (restenil) mkt vqnebildandet och populär tab. finns även på gatan! Läkarna nu är restriktiv även med dem! Tradolan är en värktablett! otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, December 18, 2003 at 08:14:55 (MET)

Ja det är rätt.Tradolan är analgetika men ej Somadril. Bra att du var uppmärksam!
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 18, 2003 at 07:36:36 (MET)

Jag har visserligen inte haft dem själv någon gång, men nog är Tradolan en värktablett alltid, dock är Somadril ingen värktablett utan muskelavslappnande medel som är närbesläktat med benzo... http://www.fass.se om du inte tror mig...
Marvin
Uppsala, - Thursday, December 18, 2003 at 06:32:42 (MET)

Otto! Tradolan och Somadril är inga värktabletter.
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 18, 2003 at 06:02:14 (MET)

OTTO vill bara säga helt kort att du ändå engagerar dig när du är så dålig själv är verkligen livsuppoffrande. Vill bara att du gör som du bör efter en sådan här sak. Peter
Peter
- Wednesday, December 17, 2003 at 23:13:31 (MET)

Cleas: Du har 2 st här som kämpar med 2 andra värktab. Tradolon och Somadril, vilket oxå kan leda till långa tider med abstinens vilket du kan läsa om dem och deras kamp här! Så värktab. är ingen lektab.Den kan ge ett rent ut sagt helvete! Som du skrev så får ju de flesta ett recept värkisar efter att legat inne, jag har då alltid fått det, tills dom kom på vad jag pysslade med! då vart dom restrektiva, och det är dom numera! för dom får in så många på psyk, och andra inrättningar som anväder värktab. av olika former! säger han otto! P:s kodeinet uppmärsamades i början av -70 talet av en kompis som kom till läkaren på sjukan och råkade säga att han tog kodein, där började karusellen med kodeinet och dess farlighet och lömskhet! otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, December 17, 2003 at 21:28:06 (MET)

Nita: ja man blir aldrig förvånad nuförtiden! kämpa på Nita och ha det bra hälsar otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, December 17, 2003 at 20:28:44 (MET)

NITA: ja man blir aldrig förvånad! kämpa på och ha det bra nita!
Otto Ruben Svenssson
- Wednesday, December 17, 2003 at 20:26:23 (MET)

Claes!Ja nedtrappningar av värktabletter har skett i många år, men inte numera, isåfall väldigt korta! Det är ju en missbrukstablett ex Teo comp, citodon, panocod. För dom innehåller ju kodein och omförvandlas till morfin i kroppen, och används tillsammans med ex benzo får att få mer skjuts! Så värktabletter av den sorten är populära värre, finns på gatan att köpa! Så det är inget nytt Claes, men det är oxå en mkt tuff avgiftning på dessa piller! säger han otto
Otto Ruben svensson
- Wednesday, December 17, 2003 at 19:50:52 (MET)

Hej Malle! Du behöver inte bli orolig. Det är ju alltid bättre att ta bort den tablett som är lättast benson eller a/d men det vet vi inte ju inte i detta läge. Behöver inte vara fel att ta Xanoren först men däremot ska du ha en plan för hur du ska ta bort Xanoren. Skaffa den minsta dosen av en xanortablett, ska vara 0,25 mg. Den kan du dela i två så du trappar 0,125 mg vid varje tillfälle t ex var 14:e dag. Du kan vänta längre om du får det jobbigt. Sätter ut min mailadress om du behöver fråga något. Oroa dig inte! Du ska bli fri här på ett bra sätt! Peter
Peter <peter.santesson@telia.com>
- Wednesday, December 17, 2003 at 19:39:27 (MET)

Hej Peter! Tacka som frågar, ja den är inget att skryta med precis nu, fysiskt elände som givetvis påverkar det psykiska! så man är lite halt om man säger så! ja ganska mkt för den delen, orkeslös och eländig! och inre stress, ja kanske för att det är mkt att fixa och man kan inte, för hjärt och lungorna, men det skall bli bättre Peter! Ha det själv så bra du kan! hälsar Otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, December 17, 2003 at 19:39:08 (MET)

Hej PETER! Nu blir jag lite orolig. Brukar man ta bort de antidepressiva först??? Jag som kände ett så stort förtroende för min läkare.. Hon har ju inte gett mig ett nedtrappningsschema men det känns som jag har stöd från henne. Det känns ju lite svårt att veta hur man själv ska göra för att bli fri från medicinerna. Kramar från Malle
Malle
- Wednesday, December 17, 2003 at 18:47:28 (MET)

Kul att höra ifrån dig Malle. Bra att du kan gå ner på dina Xanor. Det kan kännas att göra detta. Ta det försiktigt. Man brukar ta bort antidepressivt först men du har ju börjat med Xanoren så lycka till. Läs gärna på hemsidan om nedtrappningar av benso och kortkurs om benso. Har du något schema för nedtrappningen? Det är du som bestämmer vad du ska göra och inte din läkare men skönt att hon verkar lite vettig i alla fall. Peter
Peter
- Wednesday, December 17, 2003 at 18:01:37 (MET)

Jag måste bara skriva om det här. Ibland undrar jag hur insnöad en läkare kan vara. Träffade min familjeläkare idag, för ett annat problem. Han frågade mig hur jag mådde och jag sa att det går upp och ner i mitt mående. Han vet om min historia om mediciner. Varje fall så tyckte han jag skulle ta oxacsand på 0.5 mg i en veckas tid för att få ett stabilt mående. Jag visste inte om jag skulle gapskratta eller börja gråta. Talade om för honom att jag inte mådde bra dagen efter, att jag var skakig fick hjärtklappning och så. Det trodde han inte alls på för det var en mycket snäll tablett. Ja,ja tänkte jag du får väl tro att jag tar dom då. Kämpa på alla och håll modet uppe.
nita
- Wednesday, December 17, 2003 at 16:54:23 (MET)

Monica!Värktabletter kan man självklart sluta med på det sätt som du skriver. Det tillämpar man ju på sjukhus efter tex trafikolyckor bl a.Jag har faktiskt aldrig hört talas om att man trappar ut mediciner mot värk. Samtidigt har ju ofta värk-medicin en ganska jobbig abstinens, speciellt om man ätit det länge, men den är kortvarig, och det blir den ju inte om man trappar ut den långsamt. Så du har rätt!
Claes
Hässleholm, - Wednesday, December 17, 2003 at 16:32:54 (MET)

Hej på er alla!! Det var ett tag sedan jag skrev men nu vill jag tala om att jag har faktiskt stöd av den läkare som jag nu går och pratar med att sluta med Xanoren. Hon är helt inne på den banan att Xanor skapar en falsk trygghet och det är inte säkert att saker och ting går bra för att jag äter Xanor. Hon är också helt införstådd med att jag måste trappa ut medicinen långsamt och inte sluta helt tvärt som min förra läkare tyckte. Det känns jätteskönt tycker jag. Jag är nu nere vid 1.5mg per dag fördelat på två gånger och det känns som att det är lagom just nu så nu vänjer jag mig vid det och jag tar inga mer Xanor vid behov längre som förut faktiskt kunde bli ganska ofta. Jag tycker att jag går åt rätt håll med en himla bra läkare som stöd vill jag säga.Det som känns jobbigt är att hon säger att jag ska fortsätta med Remeron30mg och Citalopram 40mg ett år efter att vi är överens om att jag mår bra. Det känns som en evighet för vem vet när jag mår helt bra igen? Men jag får väl försöka ta en sak i taget . Kramar till er alla från Malle!!
Malle
- Wednesday, December 17, 2003 at 16:11:43 (MET)

Hej alla. Jannike, en abstinensfri jul är verkligen något att drömma om, hur går det för dej, och hur mår du? Karl, du skriver bra som Peter säjer, jag har undrat över det här med nedtrappning, Vad kan det bero på att många av oss (inte undertecknad)kan trappa ut långsamt och försiktigt och klara det bra, utan att ge upp och få återfall. Medan andra inte klarar detta, jag försökte ju några gånger att trappa ner mina värktabletter men klarade inte av det. Fick göra på det sättet man inte rekommenderar, sluta snabbt, när tabletterna tog slut. Kan det bero på min oändligt dåliga karaktär eller är det grundsjukdomen som spökar, med värk etc? Läget är att jag har jobbat ett par veckor nu och känner mej som ett vrak igen...värken är värre än någonsin förut och stresskänsligheten är rent otrolig. Jag vet inte om det är abstinens eller om det är grundproblemen som slår till. Det är ett riktigt bakslag iaf. Var hos läkaren som ville sjukskriva, men med kapsejsad ekonomi är det inte nån höjdare att inte jobba. Det känns stressigt att inte pengarna räcker till, tänk så man ställer till det för sej. Ja att informera ungdomarna om droger och dess verkningar är ju jätteviktigt, den generationen behöver inte göra om våra misstag...man får börja i sin närmaste omgivning, som Otto säjer, sen blir det som ringar på vattnet förhoppningsvis, och med tiden kommer kanske många av preparaten som vi är förgiftade av att försvinna från marknaden. Det bästa vore ju om det inte behövdes sån medicin, men om det är nödvändigt så hoppas jag att man i framtiden forskar och utreder mera om biverkningar och beroende. Och att vanliga patienter inte fortsätter fungera som försökspersoner. Det är ju ett jätteproblem när man drabbas, förstör både hälsan mentalt och fysiskt och det sociala livet och biverkningarna drabbar ju inte bara användaren...oj nu är jag nog överdrivet dyster, får börja jobba på att bli bättre igen. Alltid lär man sej nåt av bakslagen, får trösta mej med det. Kram till alla stöttare och kämpare! OTTO du har mejl…/ monis
Monica
- Wednesday, December 17, 2003 at 14:30:39 (MET)

KARL du skriver bra och vettigt! Myrkrypningar kan hänga med väldigt länge så det kan hänföras till tabletterna, ett vanligt symtom. Har du kommit ur helt med alla tabletter? Peter
Peter
- Wednesday, December 17, 2003 at 11:47:59 (MET)

Hej Otto! Kul att se dig vara igång. Hur går det med hälsan? TINA skrev ju varje dag här innan och inte skrivit på ett tag. Hur går det? Det är massa andra man saknar och man undrar hur det går för er. Skriv gärna! MARVIN och CECILIA ni fixar det, Staffan finns ju till hjälp. Är det alldeles omöjligt att bli av med imovane så gör ett byte till stesolid men det är bäst att försöka utan men ibland är det kört för tabletten är så snabb. Hoppas ni har gott mod om framtiden! Peter
Peter
- Wednesday, December 17, 2003 at 11:45:31 (MET)

Cecilia, Marvin och Karl. Imovane kan vara nog så svårt att sluta med. Jag nollade 15 mg för lite drygt 3 mån sedan. Jag slutade samma vecka med höga doser efexor depot, remeron och citodon. Jag kan inte säga vad jag mådde mest dåligt av men min läkare "proppade" på mej andra med som skulle hjälpa mej att sova. Lergigan, theralen och atarax fick jag prova. Tyckte bara jag fick mera ångest av dessa preparat. Har ni provat att bara ta halvor av tab? Eller ta ett varmt bad sent på kvällen? Det är urjobbigt att inte få sova och dagen efter blir allt ännu jobbigare. Men det går att sluta. Kämpa på..... STAFFAN: Tack, och ha en trevlig jul! Kram...
Jannike
- Wednesday, December 17, 2003 at 10:44:34 (MET)

Karl! ja Imovane går rätt hyffsat för det mesta, men det finns alltid en grupp människor som har det fruktansvärt jobbigt med ex imovane! men ett par veckors helvete sen brukar man få igång sig, sen är alltid sömnen svår att få igång! Imovane och stilnock är ett benzo, men läkarna får det som att låta väldigt oskyldigt, ibörjan när dom kom. Fick alla det, nu har det stoppas i öppenvården m.m när dom såg vad det ställde till med! Så pass upp med alla nya konstigheter! säger nattotto
Otto ruben Svensson
- Wednesday, December 17, 2003 at 00:37:15 (MET)

Hej Karl! Ja om du bara visste! Jag började mkt tidigt med allt vad droger var! Hur det kom sig är en mkt lång historia! men jag har nog använd borttagna barbiturater, morfin, kodeinprparat, benzo av alla valörer och alla vanebildande sömnmedel, förbjudna nu och dom som finns kvar! man ville prova allt! så det har varit ett formidabelt helvete! när man inte visste hur giftiga och vanebildande det egentligen var, och även SSRImedel, men sedan vart jag allt varsle om vad man gjort, så då var det bara att bita i det sura äpplet, och ta tag i allt det man förmådde! med hjälp givetvis! och det är mkt man förstört, relationer, arbete m.m att sitta som förtidspensionerad är absolut ingen hit, och det var inte det man tänkte när man halkade in på den här banan! men nu viger jag mitt återsående liv till att informera och ge tips om olika preparat och annat som man kan göra. bl. a att försöka hejda ungdommen att börja med saker dom kommer en dag att djupt ångra! har ju sett hur det eskalerar i ungdommsgrupperna mot för när jag höll på med allt! och det bådar inte gått! man får hjälpas åt i det lilla och i närheten av sig. Det globala får andra sköta om! ha det bra Karl! Du skriver mkt bra inlägg! säger hostande Otto
Otto Ruben svensson
- Wednesday, December 17, 2003 at 00:29:49 (MET)

Är det möjligt att få myrkrypningar i bena flera år efter sista medicinen av ex.vis seroxat, imovane, buspar, efexor m.fl. . Jag har det ofta och det hade jag inte förut. / Karl
Karl
- Wednesday, December 17, 2003 at 00:29:36 (MET)

Är det möjligt att myrkrypningar i bena flera år efter sista medicinen av ex.vis seroxat, imovane, buspar, efexor m.fl. . Jag har det ofta och det hade jag inte förut. / Karl
Karl
- Wednesday, December 17, 2003 at 00:29:08 (MET)

Ja, imovahne. Den skall väl anses ganska oskyldig, ej vanebildande och lätt att trappa ner fick jag höra, då det var aktuellt för mig att få den. Oskyldig, ja det är väl tveksamt. Det var godnatt med en gång, efter att jag tagit den. Det var aldrig att tänka på att hinna med ex.vis läsning eller annat innnan sömnen tog vid. Nedtrappningen efter något år gick ändå hyfsat, på några veckor. Under några dygn har jag också fått stilnoct, men då var det fara och färde. Hela kroppen kändes som förlamad och det kändes väldigt olustigt och oroligt inombords. Det gick inte, så det blev imovane tillbaka då. / Karl
Karl
- Wednesday, December 17, 2003 at 00:19:19 (MET)

Otto. Hur jobbigt har du haft det egentligen? Det verkar som du gått igenom alla varianter av mediciner. Man kan ju förstås inte jämföra smärtor och jobbigheter personer emellan och värdera, men många olika sorter mediciner har det tydligen varit prov på. / Karl
Karl
- Wednesday, December 17, 2003 at 00:04:28 (MET)

CECILIA OCH MARVIN behöver stöd och råd, hur dom skall kunna komma ur sitt Imovanebeeroende! Marvin du har ju kommit ur det en gång via stesolid, som du minns! Går det inte att göra samma sak igen? du vet ju hur du gjorde? Ang. Psykologen din, så har jag haft psykolog i 19 år tills jag avvecklade det! så har man inte förtroende så byt om du kan Marvin! Vet ju att du har fler problemm A-kassa m.m men det här går ändå Marvin! Cecilia pröva att ta bort 1 till natten så har du bara 2 kvar på natten! ja det är svårt, själv så kunde jag aldrig trappa ner Imovane och stilnock! jag körde en Cold Turkey med dem! det var så svår att trappa ner dem tyckte jag, men det betyder ju inte att du inte kan det! har du försökt förut att trappa ner på imovanet cecilia? satt in något ej vanebildande för att få sova, för det har lyckats med flera! men vi är otroligt olika har jag alltid sagt! samt att flera andra faktorer spelar roll! vi hörs om det! kämpa på cecilia och Marvin! skriv här nu! kämpa alla ingen nämnd och ingen glömd säger hostande Otto
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 16, 2003 at 23:36:49 (MET)

Lennart! Detta är ju ett stödforum för nedtrappning av läkemedel, erfarenheter, tips och stöd till alla! inte vad du skriver stup i ett! Så resten har redan Peter föklarat! Skriv i Tidningen eller vänd dig personligen till huvudstuyrelsen i RFHL, absolut inte här! det är fel forum! säger otto! P:S Risken är nu stor att om du håller på så här så slutar det med frågor och stöd m.m så stöd istället och skriv i rätt forum! Jag är oxå mkt less som Peter! otto!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 16, 2003 at 23:13:04 (MET)

Hej. En dryck på hälsokosten som heter Chisandra är bra mot trötthet och ömhet i kroppen. Den piggar opp och stärker. Klart man reagerar individuellt olika på detta också men det kan vara värt att prova. Jag tycker det är bra. / Karl
Karl
- Tuesday, December 16, 2003 at 22:10:47 (MET)

Lennart! Det är otroliga övergrepp som görs mot den tredje världen. Du kan gärna nämna detta men du kan inte kräva att Staffan gör ett uttalande här på sidan. Du kan väl ha personlig kontakt med honom så att du igenom RFHL arbetar med dessa frågor. Det är ju viktigt! Du var ju medlem sade du i en RFHL-förening. Peter
Peter
- Tuesday, December 16, 2003 at 21:47:37 (MET)

Peter! Ja du har rätt, jag glömde av mig när jag läste artikeln om hur Pfitzes invalidiserar och även dödar fattiga barn i fattiga länder i medicinska försök, samtidigt som artikeln beskriver Pfirzers ägande av en massa andra stora och små läkemedelsbolag, så dom står bakom alla SSRI.Men som sagt jag glömde bort mig av den anledningen.Händer ej mer!
Lennart
Skåne, - Tuesday, December 16, 2003 at 20:28:06 (MET)

LENNART och CLAES! Era kampanjer med tidningsinsändare och stoppa SSRI-projektet hör inte hemma här på sidan. Det var ju stöttning och erfarenhetsutbyte som gällde sade Staffan. Ni kan väl ta det personligt med Staffan eller jobba inom RFHL med dessa frågor. Denna sida skulle ju vara fri från detta! Personligen tycker jag att det börjar bli jobbigt med era inlägg! Jag tror också det skrämmer bort folk från sidan. Peter
Peter
- Tuesday, December 16, 2003 at 20:06:29 (MET)

Staffan Utas RFHL Uppsala! Som medlem i RFHL kräver jag att RFHL snarast gör ett uttalande ang Läkemedelsbolaget PFITZERs agerande när det gäller medicinska försök på sjuka barn i Nigeria och de andra länder som stod att läsa i EXPRESSEN I SÖNDAGS.
Lennart
Skåne, - Tuesday, December 16, 2003 at 19:52:22 (MET)

Tack Claes! Jag lovar att jag ska titta efter möjligheten.
Karl
- Tuesday, December 16, 2003 at 18:33:40 (MET)

Karl! Här har du det du önskar dig just nu:På expressens sökmotor skriver du läkemedelsverket.Överst! Skriv sedan till tidningen och säg vad du tycker!Så sköter resten sig själv.
Claes
Hässleholm, - Tuesday, December 16, 2003 at 16:41:46 (MET)

Min enda önskan till TOMTEN i år: att vi alla får en lugn och någorlunda abstinensfri jul! Sköt om er, kämpar! Kram....
Jannike
- Tuesday, December 16, 2003 at 14:28:23 (MET)

CECILIA! Ingen har ju svarat dej än, så jag försöker. Det är ju tyvärr så att abstinensens längd (och styrka) är så otroligt individuell att det inte finns bra svar att ge. En ganska viktig faktor är hur länge du ätit denna typ av medel. Vad man däremot ser i det du skriver är ju att det beroende du drabbats av verkar så plågsamt att du kommer att må jätte mycket bättre när du tar dej ur det. Ja erfarenheten är faktiskt den att även under nedtrappningen får man delförbättringar och bra perioder som hjälper en att orka ta sig ur den fälla som man ju hamnat i. Så det finns mycket hopp att ge. Jag har här antagit att du redan förstått att du när klockan närmar sig tre fått en mycket kraftig abstinens, att dessa symtom alltså "bara" beror på tabletterna och inte på "dej själv". Läs mer under fliken Kortkurs om du inte gjort det. Och ring mej gärna för mer stöd och info. (Sömntabletter är inte så lätt.) LYCKA TILL!
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, 018-124422, - Tuesday, December 16, 2003 at 11:40:02 (MET)

KJELL! Ja, jag skakar.Huvet, nacke, axlar. För min del så kommer skakningarna när jag blir spänd eller har ångest. Det går ju föressten hand i hand... Och det blir ju en extra "stress-känsla" när man är bland folk, eftersom det verkar som om alla vi som äter, trappar ut, eller har nollat, blir extra känsliga mot ljud. För min del så har spänningarna förvärrats av mina mediciner. Inte till en början, men efter ett tags knapprande. Det tog ett tag innan jag fattade att det medicinen skulle hjälpa mot, gjorde det bara etter värre efter ett tag. Knepigt är det när man får nåt som ska vara till hjälp... inte konstigt att det kan ta så lång tid för en del, bla. mig själv, att fatta att det är allt som medicinen för med sig som spökar.
Carina
- Tuesday, December 16, 2003 at 11:12:03 (MET)

Otto: Jag ska göra ett nytt försök, för jag mår verkligen pyton just nu. Har dessutom en psykolog som jag känner att jag saknar förtroende för, då man mår sämre efter ett samtal måste något vara fel... Finns det inga nät-psykologer som man kan snacka med anonymt, känns som att en del av mina livserfarenheter inte är något jag vill ha med i min journal.
Marvin
Uppsala, - Tuesday, December 16, 2003 at 11:10:27 (MET)

Tack och åter tack för svaren på tips om hur man står ut. Jag skulle vilja höra med er om någon skakar väldigt mycket vid stressade tillfällen och vid samtal med andra människor. Detta har kommitefter 4 -5 månader efter att jag slutat och tycker detta är märkligt och man blir ju verkligen påmind om sina känslor. Många av mina andra symtom är bättre så visst finns det lite hopp men ångest attacker är jobbiga att hantera. Kämpa på och jag hoppas att alla blir hjälpta av denna sida.
Kjell
- Tuesday, December 16, 2003 at 10:48:12 (MET)

KARL! Jo, jag vet att det inte är någe fel när det kommer mycket tankar på en gång när man försöker slappna av. Det var ang. mitt svar och tips till Kjell som jag skrev så. Men det var snällt att du påpekade det, vi behöver alla bli påminda att det inte är FEL på OSS egentiligen. =)
Carina
- Tuesday, December 16, 2003 at 10:22:37 (MET)

KARL! Bara för de under 18 år! Deras hjärnor är inte utvecklade och det har varit en del självmordsfall i England. Det går inte att förbjuda för alla. Peter
Peter
- Tuesday, December 16, 2003 at 09:46:21 (MET)

Hej Kjell, det ända tipset jag har, är att ha tålamod med dig själv och stå ut. Kanske ta ett varmt bad lyssna på lugn musik eller en promenad, att du hittar det som känns bra för dig. Det blir bättre och det tar tid. Avslappningsband är ett tips du fått av någon här. Ge inte upp om du tycker det inte fungerar, öva och åter öva, så lär du dig efterhand. Man får något att koncentrera sig på och då avleder man alla tankar som också de skapar ångest. Värst är det den första ½, året eller till och med en längre tid. I början med min nertrappning och nollningen så var det många ggr jag tyckte att det inte fanns någon utväg, trodde att jag aldrig skulle bli så pass bra som jag är idag. Det är svårt att se det när man är uppe i all abstinens och olika kroppsliga symtomer. Stå ut och sköt om dig på det bästa sätt och kämpa på.
nita
- Tuesday, December 16, 2003 at 09:37:55 (MET)

Var det även för vuxna de förbjöds! Clas, Miranda eller någon annan som vet?
Karl
- Tuesday, December 16, 2003 at 08:48:09 (MET)

Var det även för vuxna de förbjöds! Clas, Miranda eller någon som vet?
Karl
- Tuesday, December 16, 2003 at 08:47:48 (MET)

Peter! empatisk och bra inlägg som vanligt:-) Carina, dina träningstips och andra tips också har hjälpt mej mycket, tack för det! Heja Otto, men ta det lugnt och vila, du är sjuk ännu....Kram till alla stöttare och kämpare från monis
Monica
- Tuesday, December 16, 2003 at 05:25:20 (MET)

Claes!Rättese skriver du när du påpekar att Seroxaten förbjöds i England i juni i år.Ja det är riktigt. Även Seroxat-kopiorna förbjöds samtidigt :Paroximed, Paroxiflex, Paroxetin, Paroxat, Parocetan, Isoxatine, Euplix, Deoxatine, Mediparox och Medoxatine. Vad tänkte då chefen för Läkemedelsverkets biverkningsenhet, Gunilla Sjölin-Forsberg i juni, när hon såg hur England hanterade biverkningarna av SSRI? Vad tänke Gunilla förra veckan, när samtliga SSRI-läkemedel utom Prosac förbjöds till ungdomar under 18 år bosatta i England? Och samtidigt säger att vi ska vätna tills ett specialistmöte i januari, så kanske vi tar upp frågan på nytt! Alltså 7 månader efter första varningen!
Miranda
Gävle, - Tuesday, December 16, 2003 at 05:00:10 (MET)

hej. Jag tar 3 Imovane på kvällen (sedan länge) för att komma till"ro" och för att överhuvudtaget somna. Förmiddagen därpå går ok men vid 15 tiden börjar jag bli jättespänd som en fjäder, klarar inte av att slappna av, mer stressad än vanligt, är orolig och kan inte sitta still. Tar ofta en Imovane vid 18 tiden och då mår jag bättre resten av kvällen. De nätter jag inte tar tbl är ett helvete sömnmässigt men jag kan ändå avstå tabletter. Hur länge varar beroendesymptomen om man slutar (dvs ej sömnproblemen för de verkar ju kvarstå ett tag) utan känslan av spåndheten /uppvavrvningen.
cecilia
- Tuesday, December 16, 2003 at 00:36:19 (MET)

Carina. Det är inte fel att det poppar upp mycket tankar när man slappnar av. Låt tankarna komma och gå som de vill och försök att inte fästa så stor uppmärksamhet vid dom. Betrakta dom mera som att de finns där och kommer och går. Försök känna att du är du och tankarna är sig själva. Visst kan ågest följa med dom men känn distansen mellan dig och detta. Du är egentligen fri. / Karl
Karl
- Monday, December 15, 2003 at 23:45:07 (MET)

Nja vad hände i helgen. Hängde inte med riktigt i svängarna. Men viktigt känns det med detta sätt att få se på problematiken med utsättning, insättning och ja, allt som hör därtill. Jag har väl egentligen inte något vettigt att säga, men känner ändå stort behov att få skriva och visa på att jag känner djupt för denna kamp att få befrias från de många gånger allt för stora smärtorna. Ingen ska behöva må så jädrans dåligt egentligen. Tålamod och envishet kanske och list tillsammans med tips från alla håll och exempelvis härigrån gb. Bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Frisk luft, enkelt och bra. ex.vis men lätt att glömma. /Karl
Karl
- Monday, December 15, 2003 at 23:28:05 (MET)

Hej Claes! Nä det kommer absolut inte att bli svårt att skriva här för mig, visst skulle det vara bra med en separerad del, där man kunde disskuttera olika saker! Utan jag reagerade att det vart bl.a påhopp så en slutade skriva här, bollande med siffror m.m så det kallar jag ej debatt! Utan nog skall vi finna en bra och gemensam linje att kunna stötta varann och även kunna disskutera vissa saker, men inte för mkt! och för ingående! Den person som hoppade av lider jag med ordentligt, då är det ett misslyckande. När sådant skall ske, så det blir privata mail man skickar nu! Men tillsammans alla så finner vi en bra väg att stötta varann på! Allt kan inte vara perfekt utan att det måste justeras om ibland! Lennart: ja det är klart att det var en sak som ej kom ut som du skrev! Att folk inte visste hur farliga benzot var ej läkarna heller, minns -70 talets början, dom formligen sköljde över oss piller, att uthämta 4 ggr utan intervall, så det fanns mkt Lennart som ej kom ut, det är helt riktigt! Carina: Dessa Somadril, som jag själv knallat på i många år innan jag lade ner dem, tycks ha skadat dig hemskt mkt, men du är tapper, och det går vägen som du själv rapporterar om! jag följer dig carina! Det var jag Claes som kastade ut det där om stöttning, som sedan flera följde efter! och det är faktiskt den viktigaste biten! 8 ögon ser bättre än 2! vi kommer säkert få ändra om igen, förbättra m.m så är ju en sida! man ändrar då och då! Så nog blir det här bra! saknar flera här fortfarande!!!!! Marvin hoppas du hittar någon väg ur detta med imovanet, gör som förra gången? lycka till i vad du än beslutar! Nu är det snart JUL och en mkt tung tid för många, minnen och annat, pressen att vara glad, släkt m.m Så hoppas alla nu har det så bra det någonsin går att ha! och skriv, det kan vara värdefulla ord för många! återkommer ! må väl! ingen nämnd ingen glömd. Säger Otto!
Otto Ruben Svensson
- Monday, December 15, 2003 at 21:37:41 (MET)

ICA! Stress i huvet, med det menade jag att det är rörigt i skallen, det är svårt att koncentrera sig på endast 1 tanke i taget och se klart på den. Särskillt när man försöker slappna av, då poppar det ju ofta upp mycket i tankarna./Carina
Carina
- Monday, December 15, 2003 at 19:41:36 (MET)

Rättelse ang SSRI:Redan i juni förbjöds Seroxaten i England och i september Efexor likaså! Monica! Jag håller med dig, jag har åxå saknat Gästboken i helgen, det var bra att den kom igång igen!Men efter diskussionen som var i lördags, vet man ju inte om man kan skriva fast man, ja du vet vad jag menar, men än så länge, ja jag trodde så klart att när den öppnar igen, så har vi kanske mer en ett forum att disskutera på. Även om man har lyckats sluta med medikamenterna, så kanske man lättare kan gå vidare om man under tiden kan prata/skriva "av sig". Det kan även finnas andra saker som hör till själva utsättningen, för att den ska vara så bra som möjligt, och ske på kortare tid än brukligt, man kanske kan "förkorta lidandet", tipsa varandra om bra sätt att gå vidare etc. Karl tex ville ju veta hur man kunde göra för att det skulle bli bättre/gå fortare und so waither, det är ju ingen konst egenligen, man bara startar en "epedemi i kunskap" dvs en informerar fler än en, osv.Otto kunde ha fått ett eget forum för socialpolitik och även ett för Göteborgs besparingsåtgärder som ganska snart kommer att kosta skattebetalarna i Göteborg minst tio ggr det belopp som Göteborgs politiker tror att de kommer att spara in. Våra dyrt utbildade läkare flyttar till England där lönen är högre och skatterna lägre och där de tjänar mer pengar på femminuterssamtalen med de som snart ska gå omkring som lallande fd ottosar om inte Rfhl hade funnits. Men det är bra att Gästboken kommit igång igen, nu väntar nästan samtliga här på våran egen Rolls-Roys-stöttare Otto. Det kommer att bli svårt för honom att skriva här nu, det var ju faktiskt hans ide att vi skulle gå tillbaka till det som Gästboken var till för från början:Endast hjälp, råd och stöd till de som behöver, men samtidigt vädjade han ju till förbundet om ett diskussionsforum, eftersom han vet att han har mycket att vidarbefodra
Claes
Hässleholm, - Monday, December 15, 2003 at 19:27:41 (MET)

Carina, intressant uttryck, stress i huvudet. Kan du förklara vad du menar med det?
Ica
- Monday, December 15, 2003 at 18:38:41 (MET)

KJELL! Jag tänkte på det du sa om att det blev värre när du slappnade av. Jag har känt likadant, särskillt när musklerna varit väldigt spända en längre tid, då gör det ont även när dom ska slappna av, dom har ju vant sig vid ett visst läge. Och då bråkas det ju i kroppen när det är nåt "nytt" på gång, så det är nog inte så konstigt att ångesten kommer ångande då. Så är det för mig i alla fall. Du tränar säger du, benso är ju muskelförtvinande så det är ju jobbigt att komma tillbaka och träna musklerna igen, dom tål ju inte mycket. Du kanske kunde försöka känna efter så att du inte tränar för hårt, och går för fort fram med träning. Själv så gör en hårtvätt att jag blir precis färdig i armarna, och får jätteont i axlarna. Men man MÅSTE ju tvättas sig ibland, om inte annat så för omgivningens skull *L* Själv så har jag fortfarande två muskelangripande sorter kvar, men vartefter jag minskar dosen, så orkar jag mer. Särskillt Somadrilen är förjäklig mot musklerna. När jag åt som mest, så hade jag kramper och skakningar i nacken/axlarna och musklerna var så spända så det känndes som dom skulle brista. Och det skulle jag ha som muskelavslappnande medel, det blev ju snarare tvärtom istället. Avslappning, du kanske kan göra korta avslappningspass, det finns ju jättemycket bra musik man kan ha. Färdiginspelade avslappningsband, dom tycker jag är bra när jag har för mycket i skallen, då koncentrerar jag mig på vad som sägs på bandet, och då lugnar sig stressen i huvet. Man önskar att det fanns en avstängningsknapp ibland. Ha det bra alla/Carina
Carina
- Monday, December 15, 2003 at 18:07:58 (MET)

Hej, skoj att gästboken fungerar igen. Har kämpat länge med min abstinens. Är det någon mer som känner att abstinensen drar igång av obehagliga tankar. Är så känslig nu mot vad jag var innan jag började med tabletterna. Ångesten kommer av minsta stressmoment.
Ica <Ica_H65@hotmail.com>
- Monday, December 15, 2003 at 17:56:05 (MET)

Kjell! Ångesten kommer och rädslan att inte stå ut slår till.Hur ska man hantera det? Ett förslag: Varje gång den "dyker upp", kan man kaske försöka intala sig själv att:nu mår jag sådär igen, typiskt utsättningsbesvär när det gäller Benzo, men det känns faktiskt lite mindre nu än förra gången. Den här känslan är ju fullt normal egentligen, det har jag ju läst och flera har sagt samma sak. Och upplevt samma sak! Jag vet ju att känslan avtar med tiden,för att till slut försvinna helt. Naturligtvis är det fler som känner igen de 5-10-15 första månaderna efter att ha slutat med BenZodiasepamer, och det bara är så här som du och Nita beskriver.Jag själv har upplevt det utan att samtidigt vetat att det skulle vara så.(!)Nu är jag lite bättre påläst bl a tack vare Rfhl-uppsala och deras Gästbok som jag genom en tillfällighet hamnade på via en länk från ett helt annat forum.( Slumpen gjorde att jag fick en chans att lättare förstå och samtidigt nästan slippa känna skuld för en del saker som jag har grubblat på och ångrat så mycket så att det är obeskrivbart.)Det är faktiskt väldigt mycket om Benzo som aldrig kommit fram. Redan i en rapport fån WHO Rewiew Group 1983 Use and abuse of Benzodiasepines, redogör man hur det kan komma sig, och varför Benzodisepamer är svårare än.....att sätta ut.(och det har aldrig riktigt kommit fram till allmänheten, otto) Och det säger inte lite det.Så Kjell, beröm dig själv så ofta du kan/behöver. Det försvinner strax/snart.
Lennart
Skåne, - Monday, December 15, 2003 at 17:50:32 (MET)

Hej alla! Den här sidan är ytterst viktig för vi som läser här och den ska också vara välkomnande till personer som är ensamma i sin abstinens och beroende. Kul att du kan göra lite Ella och det är bara att fortsätta kämpa! Jag känner igen det att man får det bakefteråt. Det är ju så att det tar tid och man ska försöka göra lagom med saker. Man känner bäst själv vad som är lagom. Det är nog viktigt att göra roliga saker och ha något intresse. Inte stirra sig blind på abstinensen. Det går över Kjell så håll i nu! Inte ska du förstöra ditt arbete nu med att gå tillbaka. Din ångest och domningar hänför sig till tabletterna. Så att gå tillbaka blir en katastrof. Försök ha tålamod och ibland måste det gå åtminstone ett år för att kroppen ska återanpassa sig. Försök slå ner lite på tempot du har i livet så tror jag ångesten minskar. Koppla av med film och musik. Ibland kan dataspel vara ett tidsfördriv och ett sätt att skingra tankarna. Tänk hela tiden att detta går över! Kul att se att Nita och Monica skriver och förgyller sidan med sina erfarenheter. Jag har själv kämpat som en besatt men börjar ändå bli avsevärt bättre. Det är varit en fruktansvärd abstinens den första tiden då jag trodde jag skulle bli galen. Den försvinner hela tiden lite och man får mindre ångest, blir mindre trött och framför allt piggare i sinnet. Så kämpa på! Det är det värt! Peter
Peter
- Monday, December 15, 2003 at 17:37:25 (MET)

Det var väl för väl att gästboken funkar igen. Nu är man så van att kolla vad som händer på gb att man nästan blir lita abstinent när det var fel på den. Men snart kommer väl alla igång igen. Jag kan ju själv skriva något åxå. Jag är ju så himla nöjd att jag funkar igen, efter den rysliga abstinensen,(8mån utan cipramil,ca.2mån utan måttligt ätande av sobril).Underbart att slippa knapra i sig en massa tabletter, som man inte har verkat tåla. Det blir hela tiden "smygande" bättre. Har kunnat vara ute och handlat två dagar samt haft lite folk hemma. Nu blev det lite för mycket, fick lite ångest och sov sämre. Så än har jag lite dåligt kvar,men det är iallafall ingenting mot för hur det har varit.Tar jag det lugnt så funkar vardagen. Roligt att läsa om alla andra, och att ni åxå blir bättre allteftersom. Kram till er allihop,
ella
- Monday, December 15, 2003 at 17:10:49 (MET)

Till Nita ! Hej ! Jag har följt dina inlägg för de har varit likanade mina erfarenheter men jag börjar nu att bli villrådig. Jag slutade för 6-7 mån sedan med A/d och BS men nu den sista tiden kommer allt mer ångest och oro fram i mig. Jag kan träna skapligt och mår då rätt bra. Det är när jag skall slappna av som min ångest kommer och rädslan för att inte stå ut slår till. Jag försöker att ha distans till känslan men darrningar och domningar gör att man blir rädd. Jag undrar om fler känner igen detta och om Ni har några ideer om hur man hanterar detta. Hoppas på svar och kämpa på alla. God Jul på alla.
Kjell
- Monday, December 15, 2003 at 16:47:15 (MET)

Vill bara skriva av mig lite och delge att det blir bättre ju längre tiden går. Om jag inte hade haft min familj och Peters erfarenhet av benzoabstinens, så vet jag inte hur det hade gått. Nu är jag inne på min 20 månad sedan jag nollade. Fortfarande går det upp och ner, och det hjälper en och tänka att idag har jag en sådan här dag, imorron blir det bättre. När jag kommer in i en braig period så tar jag vara på den, njuter av varje sekund och dom perioderna blir längre för var gång. Det jobbiga i det hela är att emellanåt så vet jag inte hur jag mår från dag till dag och ibland svänger det bara på några sekunder i måendet. Då blir det svårt att planera något längre fram. Jag försöker planer och komma tillbaka så gott det går. Men ibland så är det jättesvårt. Tiden ska läka sägs det, och jag hoppas det är så, även att många ggr så tvivlar jag. Styrkan och orken som jag hade innan jag började men både a/d och benzo är helt borta. Det bekymrar mig, det verkar som om musklerna har förtvinat på något sätt. Försöker vara ute och gå så mycket jag kan och simmar lite. Varje fall, kämpa på och håll modet uppe och ha mycket tålamod med er själva, ni vinner på det i längden. Många goa julhälsningar till alla, ingen nämnd ingen glömd.
nita
- Monday, December 15, 2003 at 16:16:36 (MET)

Hej Staffan, vad bra att gb kommit igång igen, tack för det...har saknat den i helgen som gick. Ser fram emot nya inlägg och rapporter från alla kämpare.... Till Otto: hur mår du? Peter, läget? Jannike, hur går det? kramar fr monis
Monica
- Monday, December 15, 2003 at 16:09:10 (MET)

Jo OK det ser inte så illa ut, än, så vi försöker väl, med risk för nya problem.
Staffan
- Monday, December 15, 2003 at 15:01:02 (MET)

Jag beklagar avbrottet. Nu hoppas jag att detta skall fungera. Men vi får strax se. Gör inga nya inäggg förrän jag mailat OK kör. LENNART, det är struket för att du naturligtvis inte har rätt att uttala i Gästbokens namn.
Staffan Utas, RFHL Uppsala län
- Monday, December 15, 2003 at 14:57:53 (MET)

Hej försvann det jag skrev till Staffan, vad var fel?
Lennart
- Saturday, December 13, 2003 at 16:03:41 (MET)

SUZANNE det är en viktig fråga du tagit dej an. Lycka till.
Staffan
- Saturday, December 13, 2003 at 15:58:25 (MET)

Staffan! jag har läst och tycker likadant. Mycket står på spel när man håller på med sin utsättning. Ingenting får då stör den komunikation som pågår mellan de som hjälper med råd och stöd och den som är i behov av detsamma. På en sekund kan mycket tid och arbete spolieras. Vi måste alltså få flera olika forum om vi ska komma till vår fulla rätt. Vi ska ha det.Vi måste ha det, behovet finns. Punkt slut
Claes
Hässleholm, - Saturday, December 13, 2003 at 15:56:05 (MET)

Hej igen, jodå, jag tänker visst försöka skriva om SSRI och biverkningar i samband med bland annat alkohol. Min uppfattning är att tabletter skrivs ut utan att läkarna oftast berättar vilka effekter tabletterna kan ha. Jag har sett flera exempel på personer som fått ändrad alkoholtålighet i samband med SSRI. Samtligas läkare har sagt att det är inga problem att dricka alternativt inte nämnt något alls. Folk vittnar om blackouter, att de blir fulla fort och då redlösa samt känner ett sug efter alkhol mm. Jag håller på att forska vidare i ämnet. Biverkningarna kan ju ha enorma konsekvenser för den enskilda individen.Jag diskuterar gärna öppet och kan både förstå och respektera om flera kanske inte vill mejla mig. Jag kan dock garantera er anonymitet hos mig. Som journalist är jag enligt lag tvungen att skydda mina källor. JAg föredrar självklart direkt kontakt och vill inte berätta för mycket öppet innan publicering. Vill också säga tack till alla ni som svarat. Sköt om er alla! Suzanne
Suzanne <suzannekordon@hotmail.com>
Göteborg¨, - Saturday, December 13, 2003 at 14:54:03 (MET)

LENNART, du och jag satt och skrev våra senaste inlägg samtidigt så vi hade inte läst varandras när vi skrev. Jag tog och kollade om inte riksförbundet redan hade en sådan debattmöjlighet som du efterfrågade, men den är tydligen borta. Både Du och jag kan ju föra fram detta förslag. Tänk gärna över de reaktioner du fått här på sidan ett tag. Man skulle väl egentligen ligga på sina inlägg ett dygn innan man sände iväg dem, om de fortfarande höll. Hej och lycka till.
Staffan Utas, RFHL Uppsala län
- Saturday, December 13, 2003 at 13:03:22 (MET)

OM STÖDFORUMET IGEN. OTTO, det var väl bra sagt. Och PETER och MONICA också. Tillbaks till att stödja, med erfarenheter och uppmuntran. Jag återkommer till att när det blir för mycket debatt här om allt möjligt, så kommer inte frågorna fram - "ingen skriver frågor när dom ser vad som står i GB", som Otto nu uttryckte det. (Jag antar att det låg lite självkritik i detta också.) Lenas utfall mot Lennart måste jag ju ta bort enligt våra regler, så snart jag kan. Men då tar jag faktiskt också bort det mycket privata långa inlägg som Lennart gjorde och Lena tydligen reagerade på. Och uppmanar LENNART till skärpning. LENA gav i sammanhanget också MARVIN några mycket dåliga råd, men de måste ju ändå få stå kvar och de har ju även blivit bemötta. (Jag tycker för övrigt att MARVIN drabbats av onödigt mycket oförståelse här när han upplevt arbetslösheten borde lösas före Imovaneberoendet. Det är inte uteslutet på förhand.) En kort sakupplysning om RFHL. Förbundet har varken tagit ställning för förbud av SSRI eller Benzodiasepiner. - Roligt att många har reagerat till försvar för vårt värdefulla stödforum! Allt gott önskas ni alla!
Staffan Utas, RFHL Uppsala län
- Saturday, December 13, 2003 at 12:40:21 (MET)

Nedtrappning: Jag vet inte om det finns scheman för det. Det är nog individuellt hur snabbt den bör ske. Det gäller att ha ett stort mått av tålamod. Sedan gäller det väl också att minska så långsamt att man "lurar" sin kropp. Att det knapp märks i pillerburken. Att ha i minnet att man faktiskt minskar och trappar ner fast oerhört obemärkt. Att veta att för varje dag får kroppen mer och mer möjlighet att bli sig själv, renare. Och att smärtan kommer och går och avtar med mindre och mindre biverkningar. Under tiden är det naturligtvis till stor hjälp med stöttning på alla tänkbara vis. Att ersätta medicinerna med annat stöttante som ger hälsa och styrka. Detta är lätt att säga men svårare att göra i praktiken. Tålamod och veta att ljuset kommer. En stor bit är vunnen bara genom önskan att vilja trappa ner och ta tag i det hela med egen kraft. Listighet och tålamod och räkna med tiden. I det vi upplever som svart inom oss finns det också det som kan läka oss, fast det överskuggas av eländet. Våra kroppar och sinnen har stor förmåga att läka och veta hur vi ska må bättre.
Karl
- Saturday, December 13, 2003 at 12:22:08 (MET)

Annika!Monica!Otto.Annika! Ja, jag instämmer och är glad för din skull. Vad fort det gick för dig att bli oberoende av mediciner. Vad bra att alla vi här i Gästboken då och då får se bevis på att man mer eller mindre på egen hand kan komma ifrån beroendet.Beröm dig själv då och då!Glöm inte bort det du inte vill komma tillbaka till..Monika!Du undrade till vem mitt inlägg var riktat mot. Det var inte "riktat" mot någon. Den första meningen var bara ett svar på frågan du ställde.Resten var bara mer allmänt, och jag förstår nu att jag inte skulle ha skrivit det. Otto! Du undrar vad det är som inte kommit fram om Benzodiasepam efter som du tycker att du läst allt om just Benzo dvs som jag har läst om det. Det sista jag läste om var en del Benzodiasepamers oförskämt långa halveringstider, vilket gjorde att jag förstod ändå mer om varför mitt liv blev som det blev. Det här om halveringstider, fleråriga abstinens och utsättningssvårigheter har inte vad jag kallar "kommit fram".Okey, det "finns att läsa men svårt att hitta". -Ska jag behöva åka in till stan för att köpa en bok av tex Ove Carlsson för att få veta något om det jag säger "inte kommit fram". Tänk om jag inte har pengar då? Tänk om inte data hade funnits eller jag inte hade haft Internet eller kanske har nedsatt syn och inte kan läsa? Jag är kanske från ett annat land och inte förstår Svenska eller bara inte intresserad av att läsa. Nej, mycket av det du och jag har läst har inte kommit fram.(Då hade tex Xanoren skrivits ut i mycket mindre omfattning, om den alls blivit godkänd), där hade tex Sobrilen räckt!) Ännu! När jag skrev att SSRI-preparaten inte ens fyller kriterierna för att få kallas Läkemedel (andra stycket i det inlägget som jag förklarade för Monica att jag inte borde skrivit) menade jag att preparaten inte "läker" som riktiga läkemedel gör, eller åtminstånde försöker göra. Men här i Gästboken ska jag aldrig skriva så dumt som jag gjorde igår. Dock måste jag till mitt försvar påpeka att igår var en speciell dag jag jag kände mig lite "upprymd" eftersom nu England som första land i vårt EU, tagit ytterligare ett steg mot att hjälpa hela världen att få stopp på det onödiga lidanden som kommer i fotspåren efter Roche och alla andra läkemedelstillverkares jakt på pengar, med nästan samma metoder som nakotikalangare. (redan i slutet på 60-talet utnämdes ju Roche som världen största legala langare).Sedan skriver du att Rfhl kanske kan skaffa en sida för de somm vill disskutera läkemedel och socialpolitik och det hade varit bra, så att inte Gästboken försvinner från det den är till för, nämligen Hjälp, råd och stöd till alla oss som vill eller tänker sluta med vårt beroende och inget annat!Tack för ordet.
Lennart
Skåne, - Saturday, December 13, 2003 at 12:02:20 (MET)

Jag tror som Otto att vi får börja inrikta oss på stöttning som huvuduppgift. Människor som mår dålig skiter i vilka typer hit och dit utan vill bara komma ur sitt beroende, vi är ju heller inga farmakologer utan vi vet vad de har gjort i våra kroppar så vi är experter på det, det kan ju inte farmakologer vara för de vet inte hur det känns. Sedan kommer aldrig benso och SSRI att förbjudas men det kan begränsas. Vill man stoppa det så finns det många möjligheter att jobba internt inom RFHL, då en organisation kan göra mer än en enskild person. Erfarenhetsutbyte och stöttning var orden. Peter
Peter
- Saturday, December 13, 2003 at 11:14:06 (MET)

Lennart: läste ditt inlägg om SSRImedel! förvånades över att hur du kan säga att det inte alls uppfyller kriterier som det borde göra för att kallas läkemedel??? Vilka är då kriterierna?? Varken du eller jag är farmokologer! Vad Andersson? doktorerat i behöver ju inte var gudsförklarat, det finns en god samling farmakologer som har vitt skilda åsikter i olika frågor, En som stått nära RFHL i många år är proff Arne Mellander, han har då aldrig uttalat något om att dom ej uppfyller kritierierna för att kallas läkemedel! klart dom har testas och uppfyller säkert kritrierna! detta säger jag utan att läst doktoranden! iså fall bör halva fass tas bort! så vilka är kritrierna Lennart! Och nu börjar vi fasna i alla möjliga SSRImedel och dess konstruktion! utan målsättningen för sidan är ju att stötta och svara på frågor. Dom uteblir säkert nu när nya kommer och ser att det bara diskuteras SSRImedel och olika hänvisningar hit och dit! Så tillbaka till stöttningen och frågorna igen! Det andra sköter faramkologerna mkt bra! vi skall nog passa oss för att ge oss in i saker vi absolut ej behärskar! utan ge råd,tips och få dom som mår mkt illa att skriva här om sina problem, som gjort förut och så kan vi svara efter bästa förmåga! En mkt ångestfylld medmänniska skiter i alla SSRImedel utan säger hjälp mig ur detta, när dom håller på gå under!då är det primära att hjälpa den människans problem och stöttning som vi alla kan! inte bolla med siffror som det har blivit lite väl mkt sista tiden! För frågorna är nästan bortblåsta tillfället för disskutioner om SSRIpreparat, och då skriver ingen frågor när dom ser vad som står i GB! utan upp till kamp för att hjälpa andra och stötta som sidan är till för! säger otto! Har suttit och tänkt att viktigast är inte vilka och hur många SSRImedel och vilka som är släkt med vem! Det ökar bara risken att några disskuterar detta och frågorna kommer inte fram! som många kämpar med just nu! Ser många namn saknas, varför vet jag ej, men har mina gissningar! vi behöver ju ej gräva så djupt i SSRI frågan. Då kan Uppsala fixa en sådan sida för debbatörerna inom SSRImedel och andra får komma fram och fråga om sitt problem! Vi får nog rannsaka oss alla och se gränsen för vad vi kan,och uppmuntra alla som kommer nya hit. Så alla får plats!och känner att dom kommit rätt! stöttning var ordet! säger han otto!P:s Stötta genom vår egna erfarenheter!än massa hänvisningar till olika sidor och dotorander! vem har sagt att han har rätt, tänker på han som citeras nu av ett par st! Erfarenheterna våra är mkt viktigare och mer igenkännande för en ny som kommer hit! otto
Otto Ruben Svensson
- Saturday, December 13, 2003 at 07:59:45 (MET)

Lennart: Vad är det som inte kommit fram om benzo du skriver om, tycker mig ha läst allt jag kan komma över när det gäller benzo! och ätit det i 30 år innan jag gav upp! Så är väldigt nyfiken vad du menar som inte benzofolk vet om för hemligheter som ej kommit ut! Man försökte angripa benzot mkt förut och nu är man mkt restriktiva inom öppenvård och sjukan i gbg! Och att genom hänvisning till den där som doktorerade Andersson att SSRImedel snart är borta! kommer aldrig på frågan Lennart, däremot så kommer ett och annat preparat att försvinna som det gjort med benzot! Alla vet vilket farligt preparat benzo är men inte togs det bort för det! så är det samma med SSRImedel, många hävdar motsatsen och mått bra av dem, så inte under vår livstid försvinner dom! Never! Viktigast nu är att alla som har problem med benzo och SSRImedel och kodeinet skriver och får hjälp att komma ur det! samt en återuppbyggnad av den nedmonterade psykvården! säger han otto! Ha det! och en trevlig helg till alla!
Otto Ruben igen
- Friday, December 12, 2003 at 23:35:18 (MET)

Gabriel: Skall bara tilägga att platserna är ytterst begränsade idag! Folk kommer i princip nästan inte in! Av ex 30 sökande på Nordhem och Stadsmissionen fanns ex 1 plats ledig! Så det är ett hopplöst läge berättae gamla chefen där Clas Sjöberg för mig, numer pensionerad och är på Länken! Men dom som drabbas mkt hårt är vi som har s.k Dubbeldiagnos. Vi platsar ingenstans om man nu måste ha hjälp! För i papprerna deras står ordet MISSBRUK sedan spelar det ingen roll om du är fri sedan länge, du bollas hit och dit! Det är inget nytt för dom invigda! men fruktansvärt att det får stå kvar gammalt skit! Det har faktiskt läkarna själv erkänt, att det är en djävla sits man sitter i. Om man har en sådan diagnos! och vad vet dessa praktikanter till läkare om sådant! Inget! dom går efter vad överläkarn sagt, haft många duster med dem när jag åkte in och ut! Tills nedskärningarna kom och man togs sig ur helvetet! hu inte mer in på Gökboet mer TACK! säger en trött Otto! P:s idag har dom enas i gbg hur det skall fördelas, vilka som tar vad m.m läst en del av papprerna och det är ingen munter läsning precis! Det är ett enda stort kaos, där ingen vet något! och mitt i högen sitter patienterna som vill ha hjälp! Det är en cynism av guds like! otto
Otto igen
- Friday, December 12, 2003 at 21:35:31 (MET)

GABRIEL: hej! vet inte vilket år du menar med Hemenevrin, numera så skall det vara NOLL innan det delas ut! Detta berättar dom gamla kamraterna som fortfarande åker in och ut! ex Mölndal, även Nordhemspol har börjat köra med det, samt att dom använder oxeskant (hur stavas det månne)Mölndahl och Nordhem igbg är dom enda som tar emot Fylleavgiftningar, ja även Lillhagen, men det beror ju på att stan är sektorindelat! Sahlgrenska och Lillhagen hälften var av stan! knepig sak! Men det är riktigt Gabriel, det tullas på det ibland hör jag, Det är en förhandlingsfråga sa en polare som varit inne! ja kanske det! otto igen
Otto Ruben svensson
- Friday, December 12, 2003 at 21:20:29 (MET)

Annika! Stryker bara under på vad Monis skrev, kanon att det går så bra. Det tar tid men du är ur eländet snart och kan blicka bakåt och se vad du har gått igenom! Lycka till och rapportera sen igen! TINA: Det har blivit fart på dig nu! Det glädjer oss alla som vet hur du hade det! kämpa på och skriv till P.nämnden så kan dom registrera och dom i sin tur skriver till sjukan och frågar vad som hänt! det gör dom alltid! lycka till Tina! Det är en förädisk tablett du sparkat ut! ha det bra! Saknar många här som jag inte vet var dom är! Ni känner säkert igen er! Monis du har mail! återkommer säger Otto! P:s kan bara stryka under vad SOFIA skrev, Theralen är meningslöst mot abstinens av benzo! under alla mina avgiftningar förr och det är många. Har jag aldrig hört någon vilja ha Theralen ens! ej heller Attarax! otto! sköt om er alla!
Otto Ruben Svensson
- Friday, December 12, 2003 at 21:12:54 (MET)

Heminevrin fick jag fast jag var alk.påverkad på LS en gång, fick inte ens blåsa i alkometer vid inkomsten. Så funkar det inom psykiatrin idag.
Gabriel
Göteborg, - Friday, December 12, 2003 at 21:10:12 (MET)

Hej Annika, kul att höra a dej och att det går så bra! Tina! Way to go tjejen! Vilken energi! Lennart till vem riktar du ditt senaste inlägg?
Monica
- Friday, December 12, 2003 at 18:11:40 (MET)

Paroxetin skrev jag på utbytbara läkemedel och då kom Seroxat och åtta till fram. Det är möjligt att det enligt fass skiljer lite när det gäller verkningsmekanismer men dessa verkningsmekanismer fungerar ju sällan som det står att de ska göra, så på det viset blir de ju ändå mer lika varandra, allihopa utom Prosac tydligen. Ända sen SSRI kom har jag varit skeptisk mot dessa.En precisiionsstyrd SSRI-missil som behöver flera veckor på sig för att nå sitt mål. Uppfyller inte ens kriterierna för att kallas medicin eller ens läkemedel. Preparat, det är ju löjligt. Ett svindyrt hokus-pokus ihopkok, som Stig J Andersson redogör för i sin avhandling, inte ens gör någon nytta alls, vilket är bevisat med sk blindtester.Ändå tydligare gick det upp för mig när jag såg hur gamla preparat, efter att ha fått dåligt rykte, eller tom utan anledning omregistreras med nytt namn. Först fanns det ju bara ett amerikanskt lyckopiller, jag tror det var Prosac och sen kom Seroxat. Nu kanske det finns hundra olika namn på dessa SSRI.preparat och den enda anledningen till det som jag ser det är att förvilla konsumenterna och göra det ömöjligt för biverkningsregisterna att hålla samma fart. Så resonerar man i alla fall i England, det kan du läsa själv: www.benzo.org.uk I USA har läkemedelstillverkarna det inte heller lika lätt som i Sverige med SSRI: www.fda.gov där kan man läsa. Drug WarningZooloft,..in usa last year Paroxetin for over 2 biljon dollar. I oktober i år registrerade Pfitser Sinequan som är ett annat namn på Doxepin, så visst är det lätt att finna SSRI utan kända biverkningar. En stor bluff, inget annat. Vi måste erkänna att vi blivit lurade. Ang information, vem i detta land anser du bör ha mest infomation om det här, tror du på fullt allvar att ingen av våra makthavare har haft en susning om det här, inte ens en misstanke fast det har kommit små antydningar i pressen i flera år? Det är ju likadant med Benzodiasepamerna, här finns det ju 10-20 åriga viktiga fakta som fortfarande ej kommit fram! tiotusentals människor går omkring med ett benzodiasepamderoende utan att ha en aning om det. Undra på att sjukskrivningarna och förtidspensionerna ökar. Och det har regeringen bestämt att de ska minska, så att fler kan komma tillbaka till arbetslivet, alltså samma regering som med öppna ögon lotsar in oss i läkemedelsberoende. Kostnaderna flyttas över på företagen mer och mer.Fler och fler veckor i början på sjukskrivningarna ska betalas av företagen.Det började ju strax efter att SSRI kom! Dom vet vad dom gör. Vi,vi lär av historien att vi inget lär av historien.
Lennart
Skåne, - Friday, December 12, 2003 at 17:36:15 (MET)

hej på er alla.det var ett tag sen jag rapportera sist men jag e fortfarande kvar.*ler*.Är åtminstonde inne å läser alla inlägg men är lite dålig på att skriva här.Fortfarande seroxatfri sedan början på september.Känns väldigt länge och kan knappt minnas hur det var att äta medicin men men. I början var jag väldigt känslig när jag var tablettfri men nu tror jag det är helt tvärtom.Jag har mer koll på mina känslor och kan nästan känna mig lika känslolös nu som när ja käka medicin.Men det kanske inte är nåt konstigt utan normalt.Det var en kort rapport och återkommer innan året är slut:).Följer alla här och önskar alla lycka och hälsa.
annika
- Friday, December 12, 2003 at 17:29:33 (MET)

Hej alla! Håller på att skriva till patientnämnden om hela förloppet med tradolanet(och utebliven nedtrappning), hur jag bollats hit o dit o fått höra att ansvaret först ligger på läkarn som skrivit ut, sen på psyk som i sin tur hänvisade till kommunen!? Ni ska slippa hela historien igen, ni har nog med ert´! Men är glad att jag pratat med nämnden idag som fick detaljerna i stort och def tyckte jag blivit dåligt behandlad, att jag ska skriva ner allt o skicka till dom sen! Känns bra för egen del vad än det blir av det hela, får jag ur mej allt som varit, och känner att jag kan komma över detta bättre o gå vidare sen:)Känns åxå bra att ha fått medhåll av denna sidan och vi kämpar ju på ett eller annat sätt med sjukvårdens otaliga brister. Är inte lätt...o psykofarmaka skrivs ut lavinartat som en sorts ersättning för den vård patienten eg är berättigad till men som inte vården kan ge. Är på sin plats att ställa frågan om det verkligen är individen som är sjuk, eller det samhälle som hon förväntas vara en del av...men, det vet vi ju alla här redan som råkat i kläm på ett el annat sätt. Kämpa vidare! Kommer att ha fullt upp att få med allt i min anmälan till p.nämden, blir svårt att vara objektiv när man varit med om allt, men ska försöka så gott det går! Ha en bra lucia hälsar Tina!
Tina
- Friday, December 12, 2003 at 17:13:07 (MET)

Lennart, läs i patient-FASS så får du veta en hel del om skillnader och verkningsmekanismer hos både venlafaxin och paroxetin. / hälsn
Monica
- Friday, December 12, 2003 at 16:16:13 (MET)

Hej! Vill bara göra ett tillägg till det Lena skrev den 10 dec: Theralen är inget jag rekomenderar mot abstinensbesvär. Jag garanterar inte heller att det inte går att överdosera, eller att det är mycket lätt att sätta ut. (Tidigare i gästboken har oxå skrivits om Theralen.) MVH/Sofia,
RFHL-Uppsala-län
- Friday, December 12, 2003 at 15:14:42 (MET)

Allihopa utom Prosac! Enligt Stig J Andersson äe vi över 500.000 personer i Sverige som använder SSRI. Högst 10% (kanske mycket mindre)har Prosac. 450.000 kvar! Kommer dessa nu att vilja ha Prosac? Alla vet ju hur jobbigt det kan vara att byta SSRI. Nästa lika besvärligt som att sluta helt.Jag säger som någon sa tidigare: Det här är verkligen ingenting att skratta åt, även om man kanske känner lite skadeglädje mot Läkemedelstillverkarna! Det här är riktigt tråkigt! Mycket mer än bara en het potatis.
Claes
Hässleholm, - Friday, December 12, 2003 at 15:11:12 (MET)

Lennart: Precis! Ja, hur påverkar det äldre. Vi vet väl egentligen svaret men det ska naturligtvis bekräftas med siffror. / Karl
Karl
- Friday, December 12, 2003 at 14:59:47 (MET)

Ja, i Metro som jag har framför mig nu står det att Efexor (paroxetin)...... Och att paroxetin är samma som seroxat, det har jag sett i fass under utbytbara läkemedel, Nu är det så att min dator hänger sig ofta när jag ska skifta. Det betyder att innan jag hinner titta efter om Efexor är identisk med Paroxetin som det står i Metron igår, så hinner kanske de bli förbjudna i Sverige, för en sak är jag säker på, och det är att nu kommer det att gå fort. Gunilla Sjölin-Forsberg, som är chef på biverningsenheten ( som redan i somras manade till vaksamhet på självmordsföreställningar hos barn och ungdomar som behandlas med Seroxat och Efexor) på läkemedelsverket säger: --Vi inväntar nu ett specialistmöte i januari på den Europeiska läkemedelsmyndigheten där man ska disskutera de här frågorna.--Efter det mötet har vi möjlighet att ta ny ställning i frågan, säger hon. (en kvinna alltså, ser du lena). I dagens Expressen: inte ett dugg om det här, som måste räknas som en av de hetaste potatisarna på länge. Om det nu är bevisat att medicinera ökar självmorden hos barn och ungdomar under 18 år, hur påverkar då samma mediciner ungdomar över 18 år?
Lennart
Skåne, - Friday, December 12, 2003 at 14:51:34 (MET)

Hej. Efexor och seroxat är nog snarlika, jag vet inte. Men visst är det venlafaxin som är verksamt i efexor och paroxcetin i seroxat. De kanske verkar på samma sätt ändå. Men ...den terapeutiska effekten av medikamenterna väntas ta ungefär två veckor si så där. Men det händer något dramatiskt inna detta och det är i inledningsfasen där hämningarna "spärrarna" /viktiga att de finns och normala / släpper- och det blir en stor "riskson". Finns det angivet i undersökningar för preparaten ex.vis efexor, när denna "riskson börjar" Kan det vara efter första tabletten, andra, eller första dagen andra dagen, eller mera. Det finns ju siffror på allt så det borde finnas även på detta. M.a.o. när börjar tabletten bli livsfarlig! / Karl
Karl
- Friday, December 12, 2003 at 14:42:20 (MET)

Efexor är inte samma sak som Seroxat, se Monicas svar nedan. Men de är snarlika alla SSRI, kommer från de gamla tricykliska och är mer inriktade på serotoninet och ger mindre biverkningar. Bra att de hindrar dem i England. Läkemedelsindustrin har inga skrupler alls och ger dem gärna till barn. De lockar barn med godis och leksaker för att vara med i undersökningar i USA enligt det tv-programmet om Seroxat. Peter
Peter
- Friday, December 12, 2003 at 14:03:19 (MET)

Lennart: Mycket intressant. En artikel i DN idag syftar på samma rapport. Där räknas också efexor upp som ett medel bl.a andra som stoppas. / Karl
Karl
- Friday, December 12, 2003 at 13:52:25 (MET)

Karl! om du behöver veta mer om Efexor=Paroxetin som också är identisk med Seroxat.Exakt samma.
Claes
Hässleholm, - Friday, December 12, 2003 at 13:21:20 (MET)

Karl! Du ville veta vad man skulle skriv om. Idag såg jag såg i gårdagens Metro att nu förbjuds alla SSRI i England utom Prosac, när det gäller personer under 18 år. Förbudet är utfärdat av MHRA och gäller från 2003-12-12. Anledningen är att studier visar att medicinerna ökar självmordsrisken.Ja, då måste det väl bli så i åtminstånde hela eu! Ett steg i rätt rikning!
Lennart
Skåne, - Friday, December 12, 2003 at 10:47:37 (MET)

Historia var det! Ni som har/har läst pockettidningen R.Kommer ni ihåg numret om "Sveriges skitigaste industri". Rönnskärsverken i Skelefteå. Det var inte bara träden runt smältverket som blev sjuka, även arbetarna innuti verket fick så konstiga sjukdomar så att företaget var tvungen att göra något för arbetarnas hälsa bl a för att inte förlora en massa pengar på sjukskrivningar, men även för att måna om arbetarnas hälsa, (för det var inte så lätt att hitta arbetare som ville gå i arsenik-dimmorna).Med en för den tiden rekordhög lön, anställdes en företagsläkare som alla anställda måste gå till om det gällde hälsan. Denna företags läkare ver effektiv, här var det inte så lätt att på stanna hemma från jobbet, trots att många försökte övertala läkaren om att man var dålig och att man trodde det hängde samman med att alla träd utanför fabrikslokalerna dog. Även folk utanför fabrikslokalerna, och tom långt ifrån kände obehag i olika omfattning. Denna företagsläkare f ö r h a l a d e i flera år det som till slut var oundvikligt. Mycket människolidande, även dödsfall kunde ha undvikits om inte denna, extremt högavlönande företagsläkare negligerade arbetarnas år efter år vädjan. Och inte minst såg till att allmänheten inget fick veta! Men Pockettidningen R:s Rönnskärsnummer slog larm och allt kom fram, i TV och tidningar.Hur mycket pengar tjänade då Rönnskärsverken på denna föratagsläkare? Det hade ju varit ändå mera idag, eftersom nu får ju företagen betala de första veckorna. Om en företagsläkare i dag, antingen själv eller via en remiss, ser till att en felaktig medicin kommer att användas, så att kanske arbetaren blir sjuk ett par tre veckor (dvs lika länge som företaget står för sjukskrivningskostnaderna) innan arbetaren blir bättre och kanske kan börja arbeta igen, i bästa fall. Är då denna företagsläkare "kostnadseffektiv",kanske några måste byta SSRI-preparat, och kanske måste vara hemma två-tre veckor till, ser du verkligen inte poängen, ska jag behöva skriva det på en planka och..
Claes
Hässleholm, - Friday, December 12, 2003 at 07:02:13 (MET)

Karl svar på frågan om Efexor: ca 2 veckor men varierar givetvis individuellt. Sedan är väl också frågan om spärrarna intressant, fungerar dom mot en viss sorts ps blockering, fobi t ex , så kanske dom även fungerar mot de blockerinagr man har mot att t.ex begå brott Jfr med bensodiazepinerna som får hämningarna att släppa hej vilt och folk slåss och snattar utan en tanke på att det skulle vara fel. SSRI borde hållar inom strikt kontroll, inte bara skrivas ut med återbesök efter 2 månader.Efexor är serotoninåterupptagshännare och hämmar även nordrenalinupptaget. m v h monis
Monica
- Friday, December 12, 2003 at 04:14:14 (MET)

Lennart: När du lika är inne på historia, så kan man tänka på att innan benzo kom, fanns barbituraterna. Dom kom redan på 1800 -talet Pentymal, Diminal Duplex m.m tidigare Hostmedicin som innehöll opium, namn som Dr Rosens Bröstdroppar! Det var krydda i dem, allt de åkte 1984 barbiturater gick jag på oj vilka mediciner och vilka avgiftningar huva! dom ansågs för toxiska m.m men inte vart det bättre att benzo blev kvar! och nu SSRI medel, vad kommer sen??? säg det! Valium lät illa i folks öron, men då kom Dumex i danmark med Stesolid och det lät snällt, sen har det riktigt brakat lös med namn ideligen! Det var inte länge sedan Heminevirin som man kunde få av läkarna, det finns knappt kvar inom alk.vården, bara när tillstånden är allvarliga! och dom var mkt MKT kraftigt vanebildande! eller när man avgiftade morfinister med Herion i början av 1900 talet, innan man fattade vad som skedde! ja historia är intressant! Ursäkta utvikningen! säger Otto!
Otto Ruben Svensson
- Friday, December 12, 2003 at 03:26:29 (MET)

Claes: Nu har jag fått i mig lite hjärtpreparat och innhalator, så nu är jag igång igen, när man sovit bort ett dygn! Du skrev ett inlägg om insändare du skrivit m.m inget nytt för mig, men du skrev vad ger du för den OTTO! Undrade bara vad du menar Claes? Det är kanon med allt vi kan göra, har själv skrivit massor av inlägg under delar av min tid! Men nu oroas jag mest för att hela Sverige är tvärtyst om alla nedskärningar som går med racerfart! Ingen säger någonting, det är mkt viktigt nu att det finns en vård värd namnet! Den skall vi se till att den finns, så inte alla våldsdåd, m.m dyker upp ideligen! men man skär med motorsågen för full hastighet, den somatiska vården finns snart inte kvar! Hela sjukhus läggs ju ner, nu ryker hela Kungälvs sjukhus kanske, titta på vad som redan åkt bort! och ändå är sparbetingen inte uppnått på långa vägar än! Det är som några invandrare sa, hade det hänt i vårat land hade alla gått man ur huset och ställt till det, men vi är för flata! Dom struntar högaktningsfullt i några insändare! Det är ju bevisat nu flera gånger om! Vi höjer ju inte ens på ögonbryna när det varje dag står att platsbristen är mkt alarmerande! Så här har det aldrig sett ut i modern historia. Och slutet har vi ännu inte sett! Vi måste ha en fungerande sjukvård, både psykisk och somatisk! inte väntetider på år för något, om du inte har pengar så du gör det privat! Det är det primära just nu att återupprätta sjukvården och samtidigt kan vi ge oss på SSRImedlen! Att betala 300 kr för 5 minuters samtal med någon importerad läkare som många får göra är fullständigt meningslöst! platsantalet på ex Sahlgrenska är nu bara 37 platser mot förut 86 platser inom psyk och upptagningsområdet är väldigt stort! Man håller på stänga allt som finns och endast akutsjukvård får finnas kvar, nu vet ingen vad dom gör! Dom handlar i panik och spar allt dom kan. Vilket kommer resultera i många fler sjuka och fler sjukskrivningar, och alla företag som varslar dagligen, dom knäcks arbetarna och går till psyket första gången och får då SSRI medel och något annat! sen är kanske ruliansen igång! Pratade med en läkare som bor nästan granne! på affären, frågade han varför tar ni på Vårdcentralen endast emot cirka 6 patienter om dagen, fler hinner ni väl med, vilket svar jag fick. vi skriver, är på konferanser och möten dagligen, så inte gör vi så mkt! nä såg det på kritiken ni fick! Så illa är det, som tur är så har man privatläkare som tar det mesta! än vänta och få en tid om ett halvår! när de är nu det gäller! Personligen tycker jag det är den största frågan vi står inför, skall vi få ha någon sjukvård kvar alls! eller blir den privat nu helt, ja omöjligt är det inte om ett par år! Givetvis är det mkt bra att du skriver insändare Claes, bara alla gör något när dom orkar så heder till dig, vi måste slåss på alla fronter nu ch dom är många! Men psykvården tar bara emot 3 kriterier och där faller inte tablett och sprit med åtföljande diagnos under, utan det skall primär vården sköta! allt finns nedskrivet och är offentliga handlingar! Det är en överenskommelse mellan Öpppenvården och Sahlgrenska gbg, hur det är i andra städer kan ja bara läsa mig till, men det kan ju andra upplysa om! men troligtvis är det samma som på alla ställen, dom kör lika numera! både inläggnings och medicinskt! Det är bara privatläkarna som skriver ut vad dom behagar, än så länge! och svartläkarna! dom håvar in pengar, samt att alla läkare snart har ett bolag i ryggen där dom får sin lön och kan snyggt skatta bort det den vägen, men nu skall Sahlgrenska gbg skicka lönen som vanliga löner skicka ej till något bolag! Det är bedrägeri dessa herrar och damer sysslar med, dom är väl insprirerade av sina polare i näringslivet som försvinner med huntratals miljoner och vi gapar bara och väntar på en ny skandal! Det är stora och viktiga frågor för oss alla! Vi kan inte se på när någon druknar. Men vad vi skall göra vet jag inte! occupera deras kansli och kräva att psyk vården återupprättas ordentligt vilket var löftet efter Anna Linds bortgång, nä nu pladdrar dom om mer "tvångsvård" men vi som inte behöver tvångsvård var hamnar vi....ingentstans tyvärr! Några nattliga funderingar som man kan skriva en hel bok om bedrägeriet dom gör mot oss alla och den kommande generationen! Sov nu gott alla och vakna med optimismen i skallen att vi skall segra mot galenskapen till slut! och ha en fin dag alla ingen nämnd och ingen glömd säger Otto! P:s Det var väl Claes som skrev om att Seroxat finns i 9 olika namn, dom kommer runt allt! pengar är makt! otto!
Otto ruben Svensson
- Friday, December 12, 2003 at 02:49:09 (MET)

www.fda.gov ska det vara.
skrev
fel, - Friday, December 12, 2003 at 01:54:27 (MET)

Karl! Du verkar vetgirig. Har du sett vilken sökmotor på www.fda.uk skriv SSRI om du vill, eller annat
Lennart
Skåne, - Friday, December 12, 2003 at 01:52:30 (MET)

Karl!Lite generellt kan man dra alla Benzodiasepamer över en kam. Libbrium och valium kom först och lanserades av Roche som nervlungnande åt från början amerikanska hemmafruar. De sålde bra, och redan efter några år började männen i Amerika lite försiktigt att på samma sätt lugna sina nerver. Roche lanserade lite senare en sömntablett, Mogadon (Nitrasepam) som också blev en storsäljare. Andra läkemedelsföretag följde efter. Att Sobrilen anses som "oskyldigast" i gänget beror på att den har kortast halveringstid, bara 10 tim, så på sätt och vis är det riktigt.Tranxilen har den längsta. En Benzodiasepam som man inte behöver äta mänga dagar, för att komma upp i en halt som kan liknas med rena rama överdoseringen (Ove Carlsson beksriver detta i sin bok).Xanoren är, som det står i deras reklam, "en förfining av marknadens Benzodiasepamer", en stark snabbverkande tablett helt enkelt. Långt innan Xanoren lanserades fanns kännedom om Benzodiasepamernas "fleråriga abstinens och utsättningssymtom".
Lennart
Slåne, - Friday, December 12, 2003 at 01:47:01 (MET)

Tack för svar Otto Rubin!
Karl
- Friday, December 12, 2003 at 01:23:47 (MET)

Är det någon som vet hur snabbt initialeffekten av efexor uppträder. D.v.s. den biverkan eller verkan som ett antidepressivt medel har e.x. efexor, som innebär att den "låser upp de nomala spärrar som vi har" och som skyddar oss från att gå över gränsen. Detta inträffar i början av behandlingen, innan den åsyftade terapeuftiska verkan kommer,... men hur snart? /Karl
Karl
- Friday, December 12, 2003 at 01:19:42 (MET)

Hej på er alla kämpar av alla slag! nattugglan Otto har vaknat, nä jag är rejält dålig i pumpen och lungerna! så orkar ej så mkt, mest sova! men läste igenom GB nu och skall skriva en del när jag orkar! KARL, jo det finns något som kallas "lågdosberoende" som är minst sagt lika jobbigt som högdosberoende, detta visste man ej förr, utan det kom fram sakta men säkert! så var försiktig speciellt benzo! Sobril ses lika som Stesolid i läkarkretsar, dom är 2 populära medikament inom benzo! Sobril är lite mer korttidsverkande annars ingen skillnad! Används numera i alk.avgiftning i GBG! men en billigare variant! Som imovane som sjukan använder! men den billigare Zoplikon!(substansnamnet) återkommer när jag orkar, kämpa nu alla och må väl och ta hand om er alla kamrater! säger en nyvaken Otto! Men det blir nog bra med sömnen oxå när infektionerna gått över! en seg otto!
Otto Ruben Svensson
- Friday, December 12, 2003 at 01:19:14 (MET)

Susanne: Detta med blodsockerfall och SSRI, ... hur i hela fridens dagar hänger det ihop. Att det gör det förvånar mig numera inte men gav din läkare närmare förklaring till detta. / Eller vet någon annan på vilket sätt det är möjligt. Lennart: Sobril och benzo kan vara knepik även vid låg dos. Ja, det ryser i mig då jag får det bekräftat, och dessutom anses väl sobril vara ganska oskyldig i läkekretsar. / Karl
Karl
Torsby, - Friday, December 12, 2003 at 01:02:59 (MET)

Clas, tack för svar om adresser. Det var en rejäl bunt. Men vad ska man skriva då måntro. Ja, det får ge sig. / Peter; "klåpare inom psykiatrin var bra uttryck", beskriver känslan man får inför dessa. Klart att det finns undantag, men de bekräftar mer regeln. Det är flera som svarat mig direkt här men jag hinner inte ta fatt i namnen just nu, men jag tackar så mycket. Det är fascinerande att kunna resonera kring dessa erfarenheter vi har, på det här sättet genom internet. Det finns en stor gnista med mycket friskt tänkande här i denna GB. Det finns ett uttryck som säger "en frisk reaktion på en sjuk miljö". M.a.o att sammhället omger oss med så mycket elände så våra kroppar och själar slår bakut. En sund reaktion på en sjuk miljö, - kort sagt. / Karl
Karl
- Friday, December 12, 2003 at 00:40:20 (MET)

LINNEA! Du är uppenbarligen väldigt känslig mot Zoloftet. Men jag tycker du ska bejaka din vilja att bli av med tabletten. När man har så svårt som du tycker jag att man kan smyga ut tabletten för att uppnå så lite abstinens som möjligt men ändå gå neråt hela tiden för att nå slutmålet, att komma ner till 0. Hur mycket kan du dela tabletten åt gången. Jag vet inte om det finns lägre dos än 50 mg tablett. I så fall är det bra. Du kan väl ringa Staffan här på RFHL och höra med honom om tekniken att just gå ner på Zoloftet. Om du tar det lugnt hela tiden i små steg kanske det inte blir så farligt denna gång. Du kanske tog för stora steg åt gången förra gången. Jag tro på dig så hör med Staffan, gratis rådgivning. OTTO, får du en bra vård nu men hjärtat och lungor. Du får ändå lita på det läkaren kan och hoppas på det bästa. Jag tror de kan sitt område bättre är de klåpare som håller på med psykiatri. Peter
Peter
- Thursday, December 11, 2003 at 23:07:34 (MET)

Förutom att Gästboken hjälpe och stöttar oss som trappar ut våra mediciner, så sprider vi även kunskaper om dem.Benzodiasepamer är väl en sort som många av oss kan det mesta om, inte bara för att vi är så många som själva har den erfarenheten, utan också för att dessa kunskaper sprids.En grupp som också på samma sätt finns väl dokumenterade är det vi i vardagstal kallar Psykmediciner.De första psykmedicinerna som kom var Hibernalen, tätt följt av Nozinanen och var Neuroleptikans inträde i mentalvården. Några fler i den gruppen är Haldol, Trillafon (kallas ibland trillafrån), Mallorol, Cicerdionol och många fler. Dessa mediciner användes nästan uteslutande på mentalsjukhusen och på psykiatriska avdelningar på vanliga sjukhus. Därför benämdes dessa "psykmediciner"Även några andra enstaka sorter utanför Neuroleptikagruppen med samma användningsområde kom att räknas dit.Det som gäller för alla de här, är att man kan förutse med hjälp av fass hur/vad som händer när man använder dessa. Det kan man inte göra på samma sätt med SSRI som ju ofta behöver 3-4 veckor på sig för att nå effekt. Ofta inträffar en försämring de första veckona, men inte alltid. Det är på det viset ingen medicin i egentlig mening,som oftast fungerar kanske redan efter någon timme, eller i varje fall samma dag, utan mera ett ämne som efter flera veckor ska "försöka balansera" hjänans serotonin-nivå. Och på sätt och vis stämmer det med vad Marvin kallar rysk roulett. "Försöka balansera" det är svårt, speciellt för SSRI-preparaten.Men SSRI är alltså ingen "psykmedicin".
Lennart
Skåne, - Thursday, December 11, 2003 at 22:28:25 (MET)

Linnea! Zooloften finns det mycket erfarenhet av. Den har ju varit med ett tag.Tills någon med den erfarenheten svarar , så kan du titta bakåt i RFHL-Gästboken. Du kan anväda sökmotor (tryck på ctr och f)Även på flikarna kan du läsa om SSRI.Även www.benzo.org.uk har mycket information om de flesta SSRI-preparaten och just de äldsta Seroxat, Cipramil och Zooloft har naturligtvis mest.Även om alla SSRI har mycket gemensamt,kan det skilja en del bl a halveringstider som påverkar mycket olika.
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 11, 2003 at 21:12:43 (MET)

Hejsan! Halleluja får man säga. Idag fick jag en lapp från psyk att jag trots allt fått en läkartid innan jul.... Och det var pga att jag pratat med min primläkare igår, o han tyckte ju det var lågvattenmärke att jag inte fått nån tid ens efter allt dom strulat till. Så tack vare hans påverkan fick jag alltså en tid ändå. Ville ju läsa journalen först, så jag vet om det är lönt att fortsätta eller om dom för alltid ser en tablett när jag kommer in.. Retar mig oerhört på allt dom sa om missbruk o inte verkar dom ha journalfört att jag slutade med imovanen...än, och kanske tror dom rentav att jag fortfarande tar tradolan! Känns ivarjefall som man är stämplad och det är oerhört tråkigt när man gör sitt bästa. Men vad spelar det för roll vad dom tror, viktigast är ju att jag mår bättre och känner hopp igen. Får ändå se upp med just opiater framöver, vet att det är dom vanligaste återfallen där, var det inte så Otto! Är konstigt att jag först när jag blivit bättre känt ett litet "tablettsug", men inget ibörjan när kroppen borde skrikit efter dom o psyket likaså? Jaja, är inget jag oroar mej för nu att åka dit igen, men är nog klokt att ha en viss oro så är man ngt säkrare.jättekul att du Jannike är med oss här igen, vi håller på dej! Ta hand om er, Tina
Tina
- Thursday, December 11, 2003 at 21:11:01 (MET)

Toikomakliniken i Uppsala ville du veta mer om Eva! Är det någon som svarat dig? Jag känner inte till just den, men jag vet att det är långa väntetider. Jag förstår att det inte gick bra att själv sätta ut Sobrilen, Vad hände? En 10mg och en 5mg/dygn och inga andra mediciner ska inte vara ömöjligt att ta bort efter schema. Skriv gärna och tala om vad som hände. Det kan vara erfarenheter för oss andra. Benzon kan ju vara knepig även vid låg dygnsdos!
Lennart
Skåne, - Thursday, December 11, 2003 at 19:49:40 (MET)

Och att jag var på det behandlingshemmet i ett och ett halv år.
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 11, 2003 at 18:43:25 (MET)

Mike! jag glömde bort att innan Judit började att läsa till journalist i lund arbetade hon på ett behanlingshem i två år! För tablettmissbrukare!
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 11, 2003 at 18:33:13 (MET)

Peter! Jag gömde bort att skriva att jag flera gånger skrivit direkt till regeringen. Till bl a socialministern och ställ frågor som jag tyckte var viktiga för mig och samhället.Det som är bra med att göra så är att man alltid får svar. Dom tar emot 3-600 brev varje vecka. Det är offentlig handling och måste diareföras. Likadant med all post till alla riksdagledamöter.All e-post "dit" lusläses av media konternuerligt, de största tidningarna har folk där hela tiden. Däremot har jag aldrig skrivit till arbetslivsinstitutet och påpekat hur våra läkemedel påverkar arbetslivet, vad läkemedlen kostar arbetslivet i pengar och lidande.Hur företagsläkarna skriver ut olämpliga läkemedel som får till följ att sjukskrivningarna ökar och kostar samhället och företagen pengar... Företagsläkarna kostar företagen massor av pengar! Vad ger du för den då otto!
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 11, 2003 at 18:25:08 (MET)

Javisst är hon från ungern!
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 11, 2003 at 17:57:15 (MET)

Mike!Hon stavar sitt namn:judit hadnagy. På googles 103 träffar.Hon är (eller har varit efter tt) pressekreterare på arbetslivsintitutet i Stockholm, snacka om att röra på sig. Ja har inte hon kontakter i pressens värld så vet inte jag, kanske inte kan få bort SSRI över natten, men..
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 11, 2003 at 17:55:56 (MET)

Claes, hon Judith vet du om hon är ungerska. Jag tror nämligen att jag haft kontakt med henne (om det nu är hon) för ganska många år sedan. Kan du kolla det kanske? Skulle vara intressant.
Mike
Gbg, - Thursday, December 11, 2003 at 16:38:07 (MET)

Peter! Ja det är klart att jag har skrivit insändare. Som jag vet om så är minst två publicerade. Norra skåne och i Sydsvenskan. Dessutom har jag tillsammans med Judith Hadnagy (böjade på TT i Malmö sedan)skrivit en artikel som vi sålde till Norra Skåne och Kristianstadbladet. Övriga tidningar som jag mer eller mindre regelbundet skriver insändare är DN, Expressen,Svenska Dagbladet och även andra. När jag tycker att det ser bra ut så skickar jag den till flera tidningar. Gärna efter att det stått något i någon kvällstidning som man liksom kan "hänga på":Efter att ha läst artikeln i onsdags om Stig J Andersson blev jag upprörd, hur har detta kunnat fått pågå så läng utan att..:Angående den insändare av Kalle-Västerås i onsdags vill jag tilläga att SSRI-preparaten inte alls blir fler och fler, läkemedelsbolagen tar samma tablett och omregistrerar den som nytt läkemedel. De slipper alla tester och kliniska försök, dom är ju redan gjorda. Ett bra exempel är hur Seroxat nu finns med 9 olika namn. Kostnaden för dessa 9 olika när det gäller kraven för inregistrering och därmed alla djurförsök och kliniska tester blir ju..:Jag har följt debatten och jag tycker..: Jag har följ alla skriverier..: Är det verkligen sant att vi äter antidepressiva ör så mycket pengar..Om inte ni på Expressen genast tar upp...så kommer jag att sluta köpa er tidning! Det viktigaste med en insändare är egentligen inte att den blir publicerad, det är viktigare att det kommer många av samma slag/ämne. som tex mina.Och att tidningen väljer en av alla för publicering. Andra läser och kanske också skriver igen. Tidningarna ser på insändarna hur stort intresse det och det har, och kanske gör en artikel eller tom en artikelserie om de ser att lösnummerförsäljningen ökar, och då naturligtvis ökar skrivandet ändå mer och till slut måste våra politiker göra något! För att få tyst på tidningen! Ganska logiskt, eller hur Peter?
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 11, 2003 at 15:34:08 (MET)

DANI.DU har ätit Seroxat tidigare och sen varit tillbaka där du startade när du slutade, säger du. Vet du vad problemen var/är som du fick Seroxat mot? Om du vet det, så är det ju lite lättare att försöka ändra på den situationen. Antingen genom terapi inom psykatrin, eller genom nån alternativ metod, det finns ju mängder att välja mellan. Om du INTE vet varför du behöver medicinen är det ju lite svårare. Det kan ju faktiskt vara så att man inte kan peka på något speciellt, det enda man vet är att man mår dåligt. Och då är nog nån form av samtal en bra början.
Carina
- Thursday, December 11, 2003 at 15:31:33 (MET)

Claes! Har du skrivit själv och fått något publicerat? Peter
Peter
- Thursday, December 11, 2003 at 13:58:15 (MET)

Hej. Samma helvete dag efter dag. Hur länge orkar man må så här dåligt? Blir glad om jag får mail.
Ica <Ica_H65@hotmail.com>
- Thursday, December 11, 2003 at 13:35:24 (MET)

Karl! Varsågod!
Claes
Hässleholm, - Thursday, December 11, 2003 at 13:34:44 (MET)

Nedan finner du en förteckning över e-postadresser till dagstidningars insändar- och debattredaktioner. E-postadresserna kompletteras kontinuerligt. Längst ned på sidan kan du se när senaste uppdateringen gjordes. Aftonbladet: insandare@aftonbladet.se; debatt@aftonblandet.se Alingsås Tidning; postmaster@alingtid.se Arbetarbladet: friaord@arbetarbladet.se Arboga Tidning: dialog.bbl@ingress.se Arvika Nyheter: redaktion@arvikanyheter.se Avesta Tidning: dialog.avt@ingress.se Blekinge Läns Tidning: insandare@blt.se; debatt@blt.se Bohusläningen: debatt@bohuslaningen.se Bärgslagsbladet: dialog.bbl-at@ingress.se Dagbladet Nya Samhället: insandare@dagbladet.nu Dagens Nyheter: debatt@dn.se; lasarnas@dn.se Dala-Demokraten: ossemellan@daladem.se Elfsborgs Läns Allehanda (ELA): redela@2stad.se Enköpings-Posten: redaktionen@eposten.se Eskilstuna Kuriren: insandare@ekuriren.se; debatt@ekuriren.se Expressen: sistaordet@expressen.se Fagersta-Posten: dialog.fp@ingress.se Falu Kuriren: ins@falukuriren.se Gefle Dagblad: gefle.dagblad@gd.se Gotlands Allehanda: redaktion@gotlandsallehanda.se Gotlands Tidningar: redaktion.gt@gotlandstidningar.se Göteborgs-Posten: friaord@gp.se Hallands Nyheter: ordetfritt@hn.se Hallandsposten: insandare@hallandsposten.se; ledare@hallandsposten.se Helsingborgs Dagblad: insandare@hd.se Hudiksvalls Tidning: debatt@ht.se Hälsinge Kuriren: debatt@halsingekuriren.se Jönköpings-Posten: red@jonkopingsposten.se Karlskoga Tidning: redaktion@karlskogatid.se Katrineholms-Kuriren: fritt@kkuriren.se; debatt@kkuriren.se Kristianstadbladet: insandare@kristianstadsbladet.se Kungälvs-Posten: kp.redaktionen@otv.se Lidingö Tidning: redaktion@lt.nu Ljusdals-Posten: redaktion@ljp.se; asikter@ljp.se Länstidningen Södertälje: insandare@lt.se Länstidningen Östersund: lt.ordetfritt@ltz.se; lt.debatt@ltz.se Mariestads-Tidningen: friaord@tsl-mt.se Metro (Stockholm): insandare@metro.se; redaktionen@metro.se Metro (Göteborg): redaktion.gbg@metro.se Motala och Vadstena Tidning: mt@motalatidning.se Nerikes Allehanda: asikter@nerikes.se; debatt@nerikes.se Nordvästra Skånes Tidningar: insandare@nst.se Norra Skåne: redsekr@nsk.se Norra Västerbotten: insandare@norran.se Norrbottens-Kuriren: friaord@kuriren.com Norrköpings Tidningar: debatt@nt.se; tycktill@nt.se Norrländska Socialdemokraten: insandare@nsd.se; ledare@nsd.se Norrtelje Tidning: insandare@norrteljetidning.se Nya Kristinehamns-Posten: redaktion@nkp.se Nya Ludvika Tidning: redaktionen@nyalt.se Nya Wermlands-Tidningen: insandare@nwt.se Nynäshamns Posten: redaktion@nhp.se Piteå-Tidningen: redaktionen@pitea-tidningen.se Sala Allehanda: dialog.sa@ingress.se Skaraborgs Läns Allehanda: debatt@sla.se Skånska Dagbladet: forum@skd.se; debatt@skd.se Smålandsposten: ledare@smp.se; nyhet.red@smp.se Sundsvalls Tidning: ordetfritt@st.nu; debatt@st.nu Svenska Dagbladet: brannpunkt@svd.se; synpunkt@svd.se Sydsvenska Dagbladet: ordet@sydsvenskan.se Sydöstran: redaktion@sydostran.se Säffle-Tidningen: insandare@saffletidning.se; redaktion@saffletidning.se Södermanlands Nyheter: redaktionen@sn.se Tidningen Ångermanland; red@tidningen.to; insandare@tidningen.to Trelleborgs Allehanda: redaktionen.ta@allehandasyd.se Trollhättans Tidning: red.tt@2stad.se Ulricehamns Tidning: red@ut.se; debatt@ut.se Uppsala Nya Tidning: lasarnas.forum@unt.se; debatt@unt.se Vimmerby Tidning, Kinda-Posten: postmaster@vlt.se Värmlands Folkblad: opinion@vfb.se Värnamo Nyheter: redaktionen@varnamonyheter.se Västerbottens Folkblad: insandare@folkbladet.nu; ledare@folkbladet.nu Västerbottens-Kuriren: ordetfritt@vk.se; debatt@vk.se Västerviks-Tidning: vt.red@vt.se; ordet.fritt@vt.se Ystads Allehanda: insandare@allehandasyd.se Ölandsbladet: redaktion@olandsbladet.se Örnsköldsviks Allehanda: ordet.fritt@allehanda.se Östersunds-Posten: ordet.ditt@op.se; redaktionen@op.se; debatt@op.se Östgöta Correspondenten: ordet.fritt@corren.se; debatt@corren.se Östra Småland: insandare@ostrasmaland.se Att skriva insändare Samlade e-postadresser Senast uppdaterad: 2001-10-16 2002-08-28 Juridiskt meddelande Kontakta gärna webbredaktionen Frågor om Jägareförbundets webbplats
Claes
hässleholm, - Thursday, December 11, 2003 at 13:31:24 (MET)

Blev fel, det ska va inte. Mitt problem låg INTE i själva biverkningarna.
dani
- Thursday, December 11, 2003 at 13:30:27 (MET)

Tack för svaren OTTO och CARINA. Mitt problem ligger i i själva biverkningarna av medicinen. Har tagit seroxat för ett antal år sedan. Biverkningarna var inget problem. Problemet var att när jag slutade med medicinen så vart det som dagen innan jag började med medicinen. Det var som om jag vart påverkad ett år och sedan vakna upp till mig själv. Jag sa till mig själv under medicinen, skit, nu mår jag bra, nu har det vänt. Flöt med den känslan under hela tiden, för att då kraschlanda när seroxat gick ur kroppen, då blev jag mig själv. De som har lyckats bli starkare av antidepressiva, hur FAN har de gjort?
dani
- Thursday, December 11, 2003 at 13:28:12 (MET)

Hej! Har med fasa just insett att jag är läkemedelsberoende. Har försökt sluta med Zoloft tre gånger, varje gång har jag varit tvungen att öka dosen igen för jag har mått så fruktansvärt dåligt. Senaste gången jag trappade ut gjorde jag det förskräckligt långsamt, från 100mg till 12,5 mg på 2,5 år. Men när jag var nere på 25-12,5mg började problemen smyga sig på, jag fick stark ångest, gråtattacker, kände att livet är meningslöst etc. Nu äter jag 50mg sedan 3,5 månader tillbaka och mår bra. MEN jag vill absolut sluta med medicinen. Kan ni tipsa mig om hur jag ska komma ur det här?
linnea
- Thursday, December 11, 2003 at 11:58:02 (MET)

Nej det är ingen som skrattar här åt någon! Bry dig inget om det Jannike, jag tror inte Lennart fattade vad han skrev. Vi är många här som stöttar varandra. Marvin, kul att du har planer. Ta bort dina tabletter men abstinensen kan sitta i ett tag och det är bättre att ta det nu än innan du börjar skola eller jobb. Kom ihåg att imovane kan just ge sömnrubbningar och du kan ha problem ett tag med sömnen just. Så ge inte upp!
Peter
- Thursday, December 11, 2003 at 11:54:28 (MET)

Kan bara säga, jag skrattar inte Lennart! Nog om det! Hoppas bara att ALLA ni nya som hittar hit och finner en strimma hopp om att ni inte är ensamma skriver hit. Den här sidan är till för att stötta och hjälpa. Själv blev jag överlycklig när jag hittade hit. Vi är här för att hjälpa varandra.......
Jannike
- Thursday, December 11, 2003 at 11:32:33 (MET)

Skulle snarare vilja påstå att psykmediciner är rysk roulette, fast med automatpistol, d.v.s finns det en kula i magasinet kan man räkna med biverkningar. :(
Marvin
Uppsala, - Thursday, December 11, 2003 at 11:27:08 (MET)

Hej Marvin; Kul att läsa att det går bättre:)Satt själv ut imovane och det var nog som du säger värst första veckan men sen tog det ytterligare nåra veckor att bli helt bra. Är förstås olika hur jobbigt det känns så man ska INTE ta ut abstinens i förskott.. TIDEN läker ivarjefall allt eftersom. Bra att sidan är sig lik igen o att vi kämpar vidare:) Även om man kan vara labil av allt, ska det inte behöva gå ut över andra här! ha en bra dag Tina
Tina
- Thursday, December 11, 2003 at 10:21:02 (MET)

Tja, Imovanen är nog den större delen av problemet. Det finns en mindre mängd Kodein (Citodon) inblandat också, men det rör sig om typ 2 st/dygn. Dock så planerar jag att ändra på den saken innan julafton. Jag hade sparat 4 st. Stesolid 5mg sen förra gången jag slutade med Imovanen, och har man diciplin nog så räcker det för att trappa ner den. (Imovane är jobbigast det första dygnen man slutar med den, sen avtar abstinensen ganska snabbt - Iallafall för mig!).
Marvin
Uppsala, - Thursday, December 11, 2003 at 03:06:32 (MET)

Hej! Funderar mycket på hur man kan nå ut till pressen eller liknande för att få stopp på eländet. Hur kan psykmedicin kallas vetenskap när effekten av den är i stort allt annat än vetenskap. Utfallet av den kan ju bli precis hur som helst, hur okontrollerat som helst, vilket väl är raka motsatsatsen till vad "vetenskap" vill stå för. Det är mer likt "rysk roullet". Hälsningar till er alla.
Karl
- Thursday, December 11, 2003 at 00:05:25 (MET)

Sedan är det ju läkare och industri som har sådan övertro på dessa SSRI. Då tror jag att politiker och journalister inte riktigt förstår allvaret när de flesta läkare är så positiva till dem. Läkare har en väldigt hög status och trovärdighet i samhället. Läkarna är ju också nöjda att ha något alternativ att skriva ut och inte tar sådan tid, så det är klart de är positiva. Sedan har marknadsföringen till dem varit massiv. Det tar 10-20 år för läkare att fatta att det kan vara farligt med SSRI. Det tog ju tid att inse det med benson. Det är konstigt det hela men vi göra det bästa av situationen. Peter
Peter
- Wednesday, December 10, 2003 at 23:44:18 (MET)

Nej det skrivs alldeles för lite som du säger OTTO. Journalister vill också ha personliga snaskiga saker där personen viker ut hela sitt privatliv, inte så lätt att hitta dem som vill ställa upp. Några ljuspunkter var det programmet på Tv om Seroxat och Staffan hade ju något på radio. Sedan har det varit lite debatt ändå i kvällspressen men det har varit oro för de ökade läkemedelskostnaderna. Det har varit lite inslag i Debatt mm. Det kommer nog mer och mer. Problemet verkar ju vara att Sverige är delat och även förbrukarna att hälften tycker det är bra och hälften får väldiga besvär. Det är då som Dani frågar en väldig risk man tar när man börjar med SSRI. De flesta får ju ångest i början och får som OTTO säger även benso. Så sitter man fast. Vi har även ett ansvar vi som råkat illa ut att föra det vidare att vi inte har mått så bra av alla tabletter. Vi är en alldeles för tyst grupp. Denna sida är ju jätteviktig för det är on-line stöttning. Det måste vi värna om! Rent allmänt så hoppas jag och tror att förbrukningen kommer att stanna upp och minskas så sakteliga. Folk och även läkare upptäcker till slut att det inte fungerar på olika problem som relationer, arbete, socialt mm. Man kan inte ta en tablett mot livet och all stress. SSRI är ju egentligen till för de människor som blir deprimerade av sig själv utan orsaker där man bland kan få en effekt av SSRI. Då tycker jag man kan prova men bara då. Kämpa på! Peter
Peter
- Wednesday, December 10, 2003 at 23:25:49 (MET)

Appropå Pressen Lena! så är dom föga intresserade av att skriva om SSRI-medel och den lilla människan, annars hade det skrivits varje dag om det! Jag har frågat 2 st Journalistkamrater varför dom bara skriver om brott, rättegångar, droger! och inte något om benzo och SSRImedel, enbart om läkaren föreskriver för mkt, så kommer det en liten artikel att han är anmäld! Det är inte intressant svarade dom, samtidigt som det är ett ämne där dom inte behärskar så bra och det fodras 2 parter läkaren och patienten, därför är det lättare att skriva om brott, narkotika m.m och det säljer mkt bra, nu senast idag Camilla Henemark på Löpet till och med, att hon visst hade någon bit hasch i väskan, då kan man se propotionerna, folk ids inte läsa om SSRImedel tydligen! Annars hade det vart varje dag! Efter mordet på Anna Lind så skrevs det bara om "tvångsvården" ej om farlig medicinering och ingen uppföljning av medicineringen! Så det tycks vara mkt svårt att få igång en serie med dessa medel, nu kör man åter med Alkoholserie i Aftonbladet! klart man skall skriva om alla droger, vare sig dom är legala eller inte, men som vi ser görs det inte! Jag ser knappt något! men många ropar efter det! Nu riktas det in mot anmälningar som kilen tar in och vidare till ex Läkemedelsverket! som för statestik över dessa, men tidningen är åter föga intressead, det är oxå ett svårt ämne sade en journalist! men vi får se framtiden! Imovane skall stå under benzo men av juridiska skäl gör dom det inte, varför vet inte jag kanske någon annan?? några enkla rader av otto! Skriv på nu alla, delge allt ni kan! Sidan skall vara levande! och det behövs sannerligen i dessa tider när så många mår dåligt av olika medel! säger han otto! Kämpa på alla ingen nämnd ingen glömd! otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, December 10, 2003 at 23:04:54 (MET)

Hej DANI! Eftersom alla reagerar olika på medicinerna så är det ju välldigt svårt att svara på hur just du kommer att må med, eller efter, en tablettbehandling. Men SSRI-tabl. är nog menade att få deppresiva människor på fötter igen. Felet som jag gjorde, och säkert många med mig, var att jag fortsatte med dom när jag var på G igen av bara farten liksom. För självförtroendet har ju fått sig en rejäl knäck, och man vet ju inte om man är frisk på riktigt, eller om det är tabl. som gör en frisk. Tillslut så blev jag sämre av mina SSRI och byggde på med andra mediciner. Men det var ju inte det jag skulle skriva om *L* Rådet från mig är att läs igenom gästboken ordentligt, nu finns det ju en så bra funktion så du kan söka på just den medicin du undrar över, så behöver du ju inte läsa varenda inlägg till att börja med i alla fall. Det är ju en del. Sen vet jag ju inte varför du har blivit ordinerad medicinen, eller om du äter några andra, att du vill ta reda på mer innan du börjar medicinera, tycker jag att bara det är en positiv bit. Så försök att rannsaka dig själv om du verkligen behöver ta medicinen, eller om du kan klara dig med annan hjälp. Det vet ju bara du. Hoppas allt ordnar sig till det bästa för just dig. /Carina
Carina
- Wednesday, December 10, 2003 at 20:43:08 (MET)

Hej. Skulle gärna vilja ha kontakt med er som kämpar med abstinens. Även er som har kommit ur den. Söker igen efter Britta som svarade mig idag. Har lite frågor till dig. Blir jätteglad för mail.
Ica <Ica_H65@hotmail.com>
- Wednesday, December 10, 2003 at 20:08:34 (MET)

Hej Dani! Själklart finns det många som har tagit en kur SSRImedel, när dom varit helt under isen och sedan kommit i balans och slutat och sedan aldrig behövt dom mer! Märk väl att denna sida är för dom som haft det extra besvärligt, dom som det funkat för skriver ej här, vi har cirka 600.000 deprimerade i Sverige, Hur många som tar dessa medel vet jag ej, men vi är ganska få här! Så det finns många jag känner under åren som inga problem haft med dem! Jag kunde inte alls med dem och många med mig. Många finns ju här och försöker få hjälp med trappa ur dem! Men dom ställer till ett elände med alla biverkningar som sprutar in hos läkemedelsverket och andra ställen! men betänk det gjorde oxå Benzo när dom kom, dom satte en hel genaration som vart knäckta av dem! så alternativ till dom finns ju inte, jo ge fan i dem! tron på tabletterna är fruktansvärd! När det mesta går över med att prata av sig, än förgifta sig med kemikalier som vi gjort! Jag tog piller för allt, i förrebyggande syfte, ja allt man kunde hitta på, och priset för benzo vart mkt högt, och kodeinet (citodon) så därför är det viktigt att försöka få ungdommen att aldrig ta dem, men nu finns ju så mkt på marknaden att det inte är klokt, förr när man härjade så fanns amfetamin, hasch i gbg inget mer, nu väller det in alla möjliga sorter, E och horse m.m som blandas med brännvin och följderna ser vi som varit med ett tag vart det far iväg med dom unga! Vi får inte glömma benzo i debatten här om SSRImedel, för dom går hand i hand, ofta skriv det ut ex xanor tillsammans med ett SSRImedel, och då blir det 2 problem på halsen för många! Inte undra på att SSRI medlen toppar lista på mest sålda läkemedel! och få stopp på det. Han får nobelpriset, när man inte lyckats stoppa benzo ex Rohypnol som i staterna! hur skall man då få stopp på SSRImedel, det är för mkt pengar i det hela! Visst vi körde i gbg RFHL på mitten av -80talet efter inrådan av Tranx i England protestlistor, inte hände det något! Det finns massor av somatisk med. som jag ätit som är lika livsfarligt, men det talas det mkt tyst om! Skulle kunna räkna upp flera där som toppar dödslistan av biverkningar! men vi håller oss till benzo, koddeien och SSRImedel. Och tillsammans kan vi ju iallafall hjälpa varann att sluta och kämpa för att inte nyrekryteringen eskalerar mer än den nu gör! Nu knapprar ju ungarna Roppar i varje gatuhörn varje helg, var är föräldrarna?? tillsammans skall vi delge varann, så kan vi gå vidare och delge andra vårt vansinniga expriment med dessa kemikalier som gjort oss förtidspensionerade sjukskrivna och ett förbaskat lidande under många år! Och det är lika roligt varje gång man läser att någon klarat det och dom som är på god väg att komma ur greppet! det är bara att läsa tiden tillbaka! Vi behöver minst av allt pekpinnar! dom har vi fått nog av! alla behöver stöttning! För en del är det ganska lätt, en del har det mkt svårt, och det kan ta mkt lång tid för många! Jag är personligen inte för rangskalning hur farlig dom och dom är, det viktigaste är att jag inga tar alls! det är ju dit alla skall! med olika långa tider som det tar. Hoppas nu bara inte MARVIN eller JANNIKE tog illa vid sig av inläggen mot dem! utan kom igen med full fart, vi finns här som vanligt! Inget är lätt, men lättare om vi stöttar varann och tipsar m.m alla är vi lika mkt värda och skriv nu alla! må väl och ingen nämn och ingen glömd! säger han otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, December 10, 2003 at 19:47:18 (MET)

Alltså, läser man på denna gästbok så verkar alla som slutar med sina antidepressiva må som innan de började. Pratar man med de som tillverkar medicinerna så säger de att det är meningen att man ska ta medicinerna ett tag för att sedan trappa ner och därmed må bättre. Det är svårt att ta ett beslut då, ska man börja med en medecin, ta den ett tag och sedan sluta, och då må lika dåligt som innan. eller finns det någon sannolikhet att ta en medicin, lära sig av den och sedan trappa ner och må bra. Finns det någon som själv eller som känner någon som har lyckats sluta med medicin utan att börja igen. Som har blivit bättre av sin medicin. Hälsn. Daniel
dani
- Wednesday, December 10, 2003 at 19:14:10 (MET)

Men hallå! Vad håller ni på med? LENA, LENNART, är det nån syrlig satir, eller menar ni verkligen vad ni skriver? Vem är starkast man eller kvinna?. Vad sjutton har det med den här sidan att göra. Själv ser jag ut som ett levande ???. Sidan är väll inte menad som en debattsida, eller? Jösses! Sånt där kan ni väll ta via e-post.!
Carina
- Wednesday, December 10, 2003 at 17:46:51 (MET)

Håller fullständigt med PETER!!!!! När du LENA har lugnat ner dig skall jag gå in och svara dig, vad vet du hur Marvin har haft det?? var du med när han lade av förra ggr?? och detta är en ställe där vi stöttat varann hela tiden! inte babblat som du nu gör! men svarar sen? MONIS vaknade nyss och kommer att skriva till dig! Lungerna tar nog knäcken på mig, nä så lätt ger vi oss inte! Kämpa på alla! Och Marvin du vet själv vad vi pratade om du och jag och Peter och staffan! Ställ upp på varann som vi alltid gjort! Må väl och jag återkommer när jag orkar! säger en irriterad Otto!
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, December 10, 2003 at 17:41:23 (MET)

Lena, vi kan inte stoppa alla SSRI, däremot informera om dem. Vad får dig att tro detta? Du får gärna gå till pressen men du får försöka vara mer balanserad i ditt ordval, annars får det motsatt effekt. Gå gärna via RFHL innan du skriver så du får hjälp. Jag är på bra humör men jag blir konfunderad när jag läser vissa inlägg. Vi är alla bräckliga människor och det måste du inse. Peter
Peter
- Wednesday, December 10, 2003 at 17:40:29 (MET)

Peter! Vem är mest lämpad att ta bort SSRI-preparaten från våra apotek, Kvinnan eller mannen? Vem är det som är så djävla duktig på att ordna allting, kvinnan eller mannen?Om nu mannen är så duktig som det sägs, varför finns då SSRI kvar? ser du att du inte kan svara Peter, och föresten,var det inte du som ville att vi skulle ta det lungt med pressen för kanske en månad sen? Vad finns det för anledning att ta det lungt med pressen? om inte karlarna kan hjälpa oss måste vi ha hjälp av pressen för att få stopp på det här eländet. Hur tycker du att vi ska göra? Swartsneger vann valet med hjälp av 10.000 kampanjarbetare, 100.000 personliga brev, en miljon telefonsamtal ocxh tio miljoner e-post, svårare än så är det inte, det fattar ju till och med jag fast jag är kvinna! Vadå ta det lungt med pressen! Föresten var är journalisten som ville veta om sprit och SSRI, tar hon också det lungt?
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Wednesday, December 10, 2003 at 17:21:14 (MET)

Peter! glömde av mig, vilken miss! Bara blev så, av farten.Och glädjen över att få skriva här.Händer ej mer.
Lennart
Skåne, - Wednesday, December 10, 2003 at 16:55:35 (MET)

Lena!Hej! Jag håller med dig! Hur har du det själv föresten? Råkar du ut för tex humörsvängningar? Skriver du alltid vänligt, eller händer det att du skriver när du ej mår bra också? Jag känner igen det där från mig själv! Vill du mejla mig nu så gör det! Du har e-add.
Claes
Hässleholm, - Wednesday, December 10, 2003 at 16:35:16 (MET)

Marvin, eftersom du ej fått något svar ännu, får du ett här.Är ditt enda problem Imovanen nu sitter du i en bra sits. Det är ju faktiskt en av de enklare att sätta ut, om det bara är den kvar. Det är bara att sluta med den, punkt slut. Så bör det vara i de flesta fall.När du känner att det går bra ser du ju att det är så.Om det blir för "jobbigt" så kan /ska du använda dig av en rätt "oskyldig" tablett som jag själv fått tips om på Mariapol i Stockholm och är nästan de enda som de är generösa med i samband med tex alkoholavvänjning, men även i många andra. Jag har mycket goda erfarenheter av denna. Du ska givetvis kontrollera uppgifterna, fass, www.mpa.se eller ringa mariapol i Stockholm och fråga själv. Dom fungerar garanterat och är mycket lätta att sätta ut.Dom är små och till fägen röda. Du blir liksom bara trött av dom och går knappt att överdosera, man kan själv välja "hur trött" man vill eller behöver vara för att under tiden bli av med Imovanesuget.Theralen.
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Wednesday, December 10, 2003 at 16:22:15 (MET)

Lena och Lennart, ni har nog missuppfattat denna sidas syfte. Den är till för stöd och uppmuntran. Läs igen vad ni skriver innan ni skickar! Peter
Peter
- Wednesday, December 10, 2003 at 16:13:36 (MET)

HÄR HAR LEGAT TVÅ INLÄGG SOM STRUKITS /su

Otto hör av dej så jag vet att du lever!Kram monis
Monica
- Wednesday, December 10, 2003 at 16:03:48 (MET)

Dani! Ska du börja med Fontex/annat? Och först skriver du och frågar om någon här har slutat med antidepessiva, varför vill du veta det. Om du är intresserad av rfhl- kan du kontakta dem. Men om du vill veta mer om Fontex www.fda.gov.
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Wednesday, December 10, 2003 at 15:02:23 (MET)

Hejsan alla människor. Jag undrar som så, är det någon som har slutat med antidepressiva och ändå lyckas leva normalt. Eller får alla det som så att när man slutar så blev det som innan man började? Ska börja med Fontex/fluoxetin, någon som har några tips?
dani
- Wednesday, December 10, 2003 at 13:16:52 (MET)

Är det nån som har erfarenhet av Toxikomanikliniken i Uppsala?? Man kan tydligen avgifta sig där. Tacksam för svar Mvh Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
- Wednesday, December 10, 2003 at 11:18:37 (MET)

Tack alla som svarat mig. Britta: Skulle bli glad om du ville maila mig.
Ica <Ica_H65@hotmail.com>
- Wednesday, December 10, 2003 at 11:07:45 (MET)

Lennart: Mådde inte så bra igår och tittade inte neråt i gb. Ber om ursäkt.... Är väldigt glad att du blevat av med ditt och att du vill hjälpa oss andra här! Tack! ICA: Förstår att du lider alla helvetes kval just nu. Och jag lider med dej! Har inga bra råd att ge förutom att det går över och du är inte ensam... Skriv av dej smärtan, har jag gjort ibland! Som du skriver, man tål ingenting! Hoppas du orkar kämpa emot, gumman! Tänker på dej.. Claes: Ska försöka få tag i den där boken. Att du pluggar måste kännas fantastiskt! Och ta det i sin egen takt...Lycka till och sköt om dej! Kram till ALLA andra...
Jannike
- Wednesday, December 10, 2003 at 10:49:54 (MET)

Hej medkämpare! Mår något sämre idag och det är solklart abstinensen med lite ångest o nedstämdhet framförallt. Får ändå va sååå tacksam att jag fått må bra ända till idag, var beredd på bakslag men det känns inte alls lika djupt som förut. Ska in till stan å göra lite ärenden ivarjefall, mår bara bättre av att komma ut lite som det är nu. Vilken bra beskrivning av KARL, du har väl läst den Ica! Inga ord kan beskriva hur dåligt man kan må och när jag ser o minns min allra värsta abstinens i almenackan, ser det ut som fjuttiga ord jämfört med hur jag eg mådde! Följde ändå nåt sorts förlopp för mig, med hemsk tomhet först, sedan rädsla på gränsen till skräck(drömde fruktansvärda mardrömmar oxå)och så dålig stämning/nedstämdhet o ångesten var genomgående hela tiden mer eller mindre. Sen började grundmåendet känna snågot bättre o jag fick lite fast mark under mej igen(trodde ju jag stod på kanten att tappa mig själv ett tag..)och efter det blev allt bättre eftersom o ångesten klingade av. Är säkert mycket varierande hur man kan må, vad man har bakom sig o hur man upplever abstinens, men ändå tror jag de flesta abstinensmödor är gemensamma i stort. Tack Peter för dom orden:)! Ingår säkert i efterarbetet att anklaga sig själv mellan varven o känna skuld i det hela. Men visst är det ändå läkarn som har ansvarsrollen och man litar dessvärre på deras omdöme mer än sitt eget ibland:/ Otto; hoppas du blivit något bättre i hostan så du får sova.. Jaså du hade inga problem med den sorten? Ja det är som du säger väldigt individuellt vad man fastnar i och inte. Kodein tål jag inte ens, visst är det som treo comp ellr? Minns när jag tog en sån en gång och jag blev jättedeppig i sinnesstämningen. Hur mår du nu förutom förkylningen tycker du? Ta väl hand om dej goa du! Kort om ssri åxå. Håller med det som skrevs att de bara ska tas till när man provat allt annat och vid extremt djupa depressioner/alt panikångest) Zoloften hjälpte faktiskt att vända min depression även om tiden förstås läkte samtidigt så det är lite svårt att säkert peka på vad som gjorde mig bättre då. Hade då varit jättenere länge och provat först terapi i alla former, ljusterapi och sen cipramil, ect(electric shock treatment) 8ggr, utan något som helst resultat. Jag led fruktansvärt, trodde aldrig jag skulle bli bra igen, men sen blev jag succesivt bättre efter zoloft sattes in:) Ja, det var lite historia men ville bara skriva ngt positivt om dom åxå fast jag vet att många har jobbigt med dom samtidigt. Ha de! Tina
tina
- Wednesday, December 10, 2003 at 10:43:47 (MET)

Hej Ica Hoppas att du orkar kämpa lite till för alldeles säkert kommer det att bli bättre, ge inte upp. Jag känner igen mig i dina berättelser. Jag har varit SSRI fri sedan 6 månader tillbaka och kommer ihåg att den första tiden (ca 3 mån) var ett helvete). Jag trodde många gånger att jag inte skulle orka en dag till men min starka tro på att det skulle bli bättre höll mig uppe när det var som mörkast. Till slut kom belöningen. Jag började sakta men säkert må bättre. Min stress och konstiga känslor/rädslor började att klinga av. Jag hade fått fobi för att åka bil/tåg, vara bland mycket folk,var rädd för att gå och handla tyckte det var jobbigt att träffa andra männikor. Kände mig helt utmattad, var ständigt yr hade muskelvärk m m. Allt detta var utsättningsymtom som kom och gick. Idag mår jag mycket bättre, jag får dock fortfarande återfall av abstinens men de bra perioderna blir längre och styrkan av ab har klingat av. När det ändå känns svårt /för det gör det ibland) så försöker jag att komma ihåg känslan av att mår bra igen, att orka och att vara glad. Min senaste bra period var i hela 8 dagar. Helt underbart. Så Ica ge inte upp kämpa på om du orkar, ge det tid framförallt och det kommer att blir bättre. Många av oss i denna gb kan intyga detta.Gb har hjälp mig att få ny kraft många gånger när det känns svårt. Kramar till alla som kämpar.
Britta
Stockholm, - Wednesday, December 10, 2003 at 10:28:44 (MET)

Hej. Fy sjutton för detta. Har tappat orken att fortsätta kämpa. Hur gör ni när abstinensen sätter full fart?
Ica
- Wednesday, December 10, 2003 at 09:44:42 (MET)

Känner igen det här med att man inte alls tål alkohol när man ätit sömntabletter eller dylikt en längre tid. Om man nu ska se något positivt i eländet så är det väl att jag nästan blivit helnykterist av just den orsaken. Nu återstår bara att än en gång bli av med Imovanen, men det verkar som mina planer för kommande år kan tänkas klaffa, så då känns det mer meningsfullt att försöka lyckas med det igen. Känns skönt att ha er på nätet att diskutera med, för min psykolog känns inte alls lika lätt att prata med. (Man är inte anonym + att han troligen inte varit i samma sits).
Marvin
Uppsala, - Wednesday, December 10, 2003 at 04:53:21 (MET)

Om det är möjligt att i svåra stunder försöka ställa sig lite vid sidan om och se på sig själv, betrakta sig själv och smärtan, så kan det ge lite lindring. För ofta består den oerörda jobbiga delen i att man identifierar sig så med det svarta att man förlorar sig själv i det. Lyckas man istället med att mer betrakta sig själv och det onda så har man också ställt sig lite vid sidan om och är då inte så direkt identifierad med just smärta.Jag tror att vi människor är så oändligt mycket mer av frihet och friskhet i grunden, och att man överskuggas av allt elände så det blir svårt att se något annat. Så därför om man mer betraktar sig själv så lämnar man lite av eländet och närmar sig det friska istället. Jag detta blev väl lite krystat inlägg, men jag vet att det ligger mycket i detta. Att erkänna och känna på smärtan men samtidigt förstå att den är inte jag. Den finns där, men kan jag lyfta uppmärksamheten till friare,friskare och mer inspirerande saker så får man in mer läkande krafter./ Med mer tid så ska jag försöka förklara bättre. /Karl
Karl
- Wednesday, December 10, 2003 at 01:42:33 (MET)

Tina! Följer din kamp mot Tradolan! som gammal opiatgubbe så har jag som jag skrivit även kört med Tiparol, som är exakt lika som tradolan, men jag kände ingenting av dem, så tydligen är det en lömsk tablett som du skrev för ett tag sedan! uppbyggnaden på dem är annorlunda skrev du, ja det är nog så! Samtidigt är det kodeinet som är populärast och tradolan vet någon knappt vad det är! Ett djäkla elände har du iallafall haft av dem, hoppas det är bättre nu! Finns flera smärtstillande som är knepiga att sätta ut, kodeinet är tufft men kortvarigt! men du har ett väldigt kämpande med tradolanet! Min upplevelse av dom var ju noll, så jag tog dem i nödfall, när kodeinet var slut, så där ser vi hur olika vi är! Det går vägen Tina! som jag sagt till dig! Det är tiden och tålamod för alla! Det tog lång tid att hamna här, och det tar mkt lång tid att komma tillbaka för de flesta! ICA: självklart är det känsligheten som är djävligast i början , ja en mkt lång tid. man är livrädd allt! inget självförtreende inget våga gå ut ja listan kan göras lång! men läs här och se hur många som sakta men säkert kommer ur greppet! visst kommer du oxå bli en stöttare! det är en hård kamp, och den går upp och ner med olika abstinensproblem! Säkert är dock att man är en lite annorlunda människa när man kommer ur för det har satt sina spår socialt psykiskt m.m och det skall repareras! men hela tiden går vi framåt även om man inte märker det själv, vissa dagar kan vara hemska, detta gäller ju inte alla, men de flesta, det är många faktorer som spelar in! host host dags för paus i skrivandet och vila ett tag igen! må nu väl alla och tänk på att imorgon fixar det sig på ett eller annat sätt! Alla här är guld värda, så skriv på! Var nu rädda om er kamrater och gonatt alla säger otto!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 09, 2003 at 23:54:06 (MET)

Jag tycker inte du ska anklaga dig själv TINA. Du visste inte att det var såpass beroendeframkallande tabletter och du fick dem av en läkare så du tog dem i god tro. Man tror ju att en läkare vill en väl, så har vi blivit uppfostrade. Jag tycker faktiskt att vi alla här är oskyldiga offer. Vi har fått SSRI, värktabletter och benso av läkaren sedan skiter de i sig oss när vi väl blivit beroende, det är grymt! OTTO, läs boken du kan beställa den från hans hemsida "Erfarenhetssidan" kostar nog 150kr men den är bra och rätt tjock. Ove är en mycket bra man som betytt mycket för bensodebatten. Hoppas du kan sluta röka nu! Vi vill ha dig kvar hos oss! Peter
Peter
- Tuesday, December 09, 2003 at 23:20:32 (MET)

Hej Gabriel! Trodde du hade försvunnit! men här är du ju! Kul att höra från dig och att du kämpar på. Ja appro på Brännvin fick jag sluta med det för cirka 10 år sedan, tar någon pilsner emellan, jag vart helt snurrig och var fyllesjuk i minst en vecka efter en fylla, med så mkt piller i kroppen! var man ju inte social precis! Hamnade på Nordemspol. ibland efter en dags fylla så snurrig vart jag av brännvin och tabletterna, farlig kombination, när man redan mår helkass! så jag förstår dig Gabriel! så det fick jag lägga ner! ja kul att få höra av dig Gabriel! Kämpa på! och hör av dig, så man vet hur du har det! hälsar otto
otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 09, 2003 at 22:35:48 (MET)

Ica!Snart skriver nog Tina och andra att det som du beskriver är fullt nomalt. Ett teckan på att allt är som det ska vara, på vägen mot ett tillfrisknande. Skriv av dig här på ett ställe där man får skriva av sig, där man tom ska skriva av sig. Du hjälper ju andra också, dom ser hur du mår,några mår exakt likadant.Några mådde så där igår och i förra veckan. Några kommer kanske redan i morgon att må som du gör nu. Nårgra kommer inte förrän nästa vecka att må likadant som du gör nu. Några som inte ens har hittat hit ännu, kommer att ändå senare må som du gör nu. Men då mår du mycket bättre än vad du gör nu. Då kan du kanske kan förklara för dom att allt är som det ska vara.Lite längre bakåt ser du att JANNIKE tydligen läste när jag berörde min avslutning på mitt beroende. Hon undrar hur jag mår: du har det rätt tufft nu va? Du tar väl bara en dag i taget,hon förstår att jag har det kämpigt osv..Nej, Jannike.jag skrev ju att jag glömt det, hur ska jag kunna må annat än bra nu? Det är ju över två år sedan, dessutom gjorde ju jag mig av med alkoholen samtidigt, hur ska jag då kunna må dåligt. Långt innan jag hittade hit mådde jag så bra, så bra. Fast jag hade en så stor kunsumtion som jag hade, av alkohol,Benzodiasepamer så det skulle räcka till både dig, Jannike och minst två till och en Erginyltablett (och den är inte receptfri direkt)så tog det inte många veckor på drogfri nivå, förren det mesta var borta. Det här är sant, okey det infann sig en tomhetskänsla, men absolut inga obehag. Absolut inga obehag. Jag var ute och gick, åt mycket frukt, en pressad apelsin varje dag, banan lika så, tittade på tv, var ute och gick osv. Jag upplevde precis allt som meningslöst och tråkigt, en tomhet.Då trodde jag att det skulle förbli så.Pillren borta, vad träkigt,jag skulle aldrig mer få vara full heller, det hade jag också bestämt, och det var ju ändå tråkigare. Men jag hade bestämt mig, aldrig mera droger, då lever jag hellre så här jättetråkigt, det var jag inställd på, så det skulle gå bra tänkte jag. Naturligtvis försvann det tråkiga och sen började jag må bra. Jag blev lite förvånad, trodde först att det var tillfälligt, men det var det inte. Hela tiden framsteg, jag mådde bara bättre och bättre. Det var en som beskrev att det var ett djup ärr, precis så var det för mig med. Men ärret läker, och just därr ärret en gång var är det liksom starkare nu än innan.Jag har blivit härdad kan man säga. Mycket starkare än innan missbruket tom.Ingenting är tråkigt längre och är aldrig ledsen fast jag borde vara det ibland, småsaker tänker jag.Jo föresten en sak får mig ledsen och är tråkig, det är ju såklart när jag ibland läser här och ser det lidande som jag för länge sedan lämnat bakom mig och tom glömt bort. Jag skulle vilja hjälpa många av er mycket mer än att bara skriva att "det går över" var inte orolig. Men det är den ända hjälp som finns att få och det är nog den ända som behövs. Ni får fösöka hjälpa varandra, kom bara ihåg att det går över, det är en ren naturlag! Det säger ju sig självt, eller hur? Upp med humöret också så går det ändå lättare, försök att skratta hur dumt det än låter. Jag måste på ett helt annat sätt hjälpa till här och där, bl a ska vi försöka se till att det ska bli en kraftig minskning av nyrekryteringen både här och där, och det innebär mer än att skriva en insändare.Visst klarar du det här!
Lennart
Skåne, - Tuesday, December 09, 2003 at 22:18:30 (MET)

INGET: Tack för infot om sidorna du gav, det vill jag tacka andra oxå, Lena för ex claes åxå! Nä jag har ingen lust att fördjupa mig i SSRImedlen, räcker med det jag får reda på, och min del är nog opiater och benzo! m.m Nä jag har nog sett Oves bok många ggr, men har så många så jag vet inte hur jag tänkte, utan det kom upp nu att den får jag oxå skaffa! när det skrevs så mkt om den! men har läst så många personliga skildringar i bokform m.m så är väl less just nu, men Oves skall jag hämta hem! TACK för tipset! jo, SAndins tanten och Elgards bok har jag! dom har några år på nacken nu, men det finns mkt i gamla R-pocket från -70 talet oxå! Säger som du sa att mkt vågar man nog inte skriva om, har skrivit massor för min egen del utifall jag skulle ge ut det någon gång! Men har väntat med hänsyn till familjen! Dom har ju mest hänvisat till ex Barbara Gordons Bok! Jag flydde min oro! samt några andra! och det är utlänska hela bunten jag läst! Det gavs ut i början av -70 talet flera böcker där det fanns flera som skrev, ex Ångest för miljoner! med flera! där det fanns statestik med mera, så böcker finns i ämnet, men inte så mkt om SSRI ja peter Kramers bok "lyssna till prozac samt Prozac, min generations tröst av Elisabeth Wurtzel som åt dem! (fontex) var dom nu tog vägen?? så nya böcker vet jag ej och är mest intresserad av benzo som jag skrev, men vi får inte glömma alla designade droger, E ex som tömmer serationet och dom måste sen äta SSRI medel för att få seration en del! För idag blandas det hej vilt av ungdommen främst och tillgången finns hur mkt som helst, lättare att få tag i än dom "piller" vi alla pratar om, det är ett mkt stort problem! och vinet i 3 litersförpackningar med lite piller sedan slår det runt! men denna sida är ju till för just legala piller, men vi får inte glömma den narkotikavåg som nu eskalerar bland undgdommen och alla sorter som finns! undra hur många som kommer fasna i det! sen psyket där ingen plats finns! Dom har ju inte gått till DR för något bekymmer i första hand! och fasnat och fått ett elände som vi skriver här! Stort tack för sidorna Inget! och ni andra skall genast börja snoka där, har missat dom sidorna! ja man kan inte vara överallt! Finns en annan bra bok hur en kvinna tog sig med terapins hjälp ur svår ångest tabletter m.m en mkt tuff bok, norkan Mette Gjösdal "min väg från ångest till liv" vilket lidande den kvinnan beskriver till tillfrisknandet! ja det finns många! Men oves skickar jag efter, så har jag den oxå! när jag hör så fina reccentioner om den! host host säger jag igen, nu måste jag ha vätska och pencelin igen! så jag orkar ett par timmar till! Tack igen ! och ha det bra alla! Ingen ide att skriva namnen det är så många nu! så ingen nämnd och ingen glömd säger jag och må väl alla och skriv, Man ser hur alla kämpar och resultaten kommer, sakt men säkert! vi är till för varann! återkommer sen i vanlig ordning säger host host otto!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 09, 2003 at 22:09:49 (MET)

Jag har gått ner från 25mg till 12.5mg Zoloft, legat på denna dos en vecka nu, och jodå visst har jag blivit känsligare, känner igen vad du Ica skriver om just känslighet, tankar man bara ältar om en och samma sak så det får helt orimliga proportioner som man inte gorde innan. Oxascand låg jag på 3x7,5mg (alltså halva 15mg tabl) fram till en vecka sedan då jag plötsligt höjde p ga att jag blev sämre i samband med 2 dagars alkoholkonsumtion, blev genast redigt dålig - jätteabstinent. Nu har jag aldrig varit uppe i mer än max 3x15mg Oxascand men det har ju inte med hur hög dosen är utan hur länge (ni skulle bara veta, är 32 år) man har tagit dom som spelar in här. Jag antar att jag inte kan dricka alkohol överhuvudtaget längre känns det som eftersom det genast blev mycket värre dagen efter. Att man har blivit så känslig!
Gabriel <ljungstrom6@msn.com>
Göteborg, - Tuesday, December 09, 2003 at 22:07:08 (MET)

Anna, tack för ditt svar. Skulle vara roligt att veta vad du har ätit för tabletter? Är du ur din abstinens? Den dagen jag mår bra igen ska jag hjälpa andra här så mycket jag kan!
Ica
- Tuesday, December 09, 2003 at 22:02:42 (MET)

Hej Ica, det du känner är väldigt normalt, tyvärr! MEN DET GÅR ÖVER! Många beskriver det precis på det sätt du gör. Hemskt, jobbigt MEN DET GÅR ÖVER! Du kommer att se tillbaka på det här som ett minne sen, just nu är du mitt i dt jävliga. Och det finns ingen här inne som tycker att man behöver be om ursäkt för att man ber om hjälp eller "låter negativ"... Framåt i tiden är säkert du en av dom som är med och stöttar andra som är rädda och oroliga. Kram från Anna
Anna
- Tuesday, December 09, 2003 at 21:55:46 (MET)

Hej. Mår så dåligt nu. Ledsen att jag bara skriver massa negativa insändare. Vad är det som gör att man blir så känslig i abstinensen? Någon som vet? Om jag tänker på något obehagligt så "fastnar" liksom tanken. Är det någon mer som känner igen sig? Eller kanske har haft det så? Hjälp!
Ica
- Tuesday, December 09, 2003 at 21:25:16 (MET)

Tina, har du också haft onormala känslor under din abstinens? Kan känna så jättekonstigt ibland, fattar inte ens hur jag kan känna så. Tror ibland att jag aldrig blir normal igen.
Ica
- Tuesday, December 09, 2003 at 20:19:18 (MET)

Otto och alla andra som vill veta mer om SSRI..Som medhjälpare här i Gästboken har jag gjort en sammanfattning om allt ni kan behöva veta om alla SSRI.Jag tog det på www.fda.gov.:C19 H21 NO-HCI 1-propapnamine,3-dibenz(b,e)oxepin-11(6H)ylidene-N,N-dimityl-hydrochloride..Atomvikt 316..Namn är ointressanta eftersom det finns för många och det kommer nya i alla fall varannan månad.www.fda.gov. innehållet är detsamma! Såg att du inte hade Oves bok,hur har du kunnat missa den? RFHL har ju varit inblandad, kan det ha varit före din tid? Elgar Jonsson den sebrarandiga med Barbro Sandin har du väl? Fördjupa dig inte i SSRI, dom är snar putsväck, gör som du blev uppmanad, skriv en egen, det har jag funderat på länge. Oves bok är bra, men han har ju bara skrivet vad som hänt, det måste ju vara lättare än att hitta på något som en riktig författare måste göra. Dessutom kaske du varit med om ändå mer än ove, tycker mig förstå det mellan raderna. Jag har varit med jag också,en del av det skulle jag kaske tveka om att berätta, men om det på något sätt kunde hjälpa de som snart ska gå omkring som lallande vrak, utanför och innanför murarna, slippa hamna där så skulle jag utan tvekan ställa upp.Här i stan är det förutom E och gröna tre saker till som med explosionartad hastighet på kort tid gjort att man tror att man är i Amerika och i Kristianstad 9:35 igår, tre män i tjugoårsåldern med var sin yxa omaskerade slog sönder montrarna i en guldsmedsaffär, tog med sig för enochenhalvmiljon i guld slängde yxorna.in i en röd (nätan alltid röd)Inga hanskar, men gått om kameror.Kolan är jättebillig här h lika så det vanliga vita för länge sedan under 100, detaljpris på gatan! Jag har radet avs du vet vem. vi syns på kongress
inget
hopp, - Tuesday, December 09, 2003 at 20:18:37 (MET)

Alla hej! Har de senaste dagarna mer o mer kritiskt börjat granska mina teblettproblem senast åren. Har länge skyllt på den läkarn och den terapeuten, tabletten i sig osv osv. Gemensamma nämnaren är vare sig jag haft "otur" och hamnat hos fel personer på psyk osv, ändå jag efter allt. Jag och mitt förhållningssätt till tabletter, annars skulle jag inte hamnat i två beroenden inom fyra år! Självklart förstås men ändå viktigt att reflektera över vart det gick snett. Många här har ju följt ordinationen och ändå drabbats hårt, vilket är jättesynd. I mitt fall har jag ändå mer "ställt mig själv" i denna sits, och medvetet efter ett tag börjat ta först nån extra då och då, sen varje dag(trots att det var vid behov mot värk)och sist men allra värst; i förebyggande syfte!! Ifall jag skulle få ont, eller ifall jag skulle bli orolig, få ångest mm mm. Hade blivit jobbigt ändå att sluta säkert, men hade jag tänkt mig för hade det def blivit lindrigare! Enda ursäkten jag har är eg att jag faktiskt inte visste att den var starkt beroendeframkallande i början... men det borde jag ju ha lärt mig och insett efter förra gången trots allt. Jaja, är lätt att va efterklok men man lär av att leva ivarjefall:) Och Ica, det är helt normalt att känna "onormala" känslor under abstinens... det blir bättre eftersom men jag förstår verkligen att det är URjobbigt för dej just nu och en klen tröst. Är svårt att ge NÅN tröst när man känner sig jättedålig, jag vet hur det var bara för 10 dar sen men oxå att det kan vända snabbt o när man minst anar det:)Kämpa på.... Tina
Tina
- Tuesday, December 09, 2003 at 19:29:51 (MET)

Suzanne Gordon! Efter att ha läst din förfrågan gällande information om upplevelser med alkohol i kombination av SSRI den 1;a dec kl 16:10, skrev jag till dig, jag skrev som det var att naturligtvis finns det sådan information här såväl som på liknande forum. Jag bad dig fråga öppet här för att du skulle få dina uppgifter till din artikel, men så har ej skett. Jag hoppas innerligt att du fortfarande tänker skriva denna artikel, det är vi här på RFHL naturligtvis också intresserade av, på samma sätt som vi är intresserade av allt annat som kan hjälpa till med att minska, eller helst stoppa användandet av SSRI. Anledningarna till det är många och befogade. Jag har hittat lite på www.benzo.org.uk och www.fda.gov som jag tagit hem, men ej översatt (engelska).Det är ditt om du vill..Ett annat inslag kan vara SSRI i kombination med Sobril,Rohyptnol, Xanor och liknande Benzodisepamer..Ett tredje kunde vara om hur de SSRI-preparat som blivit "ökända" pga anmälda allvarliga biverkningar och även bevisad verkningslöshet,ex Seroxat, Cipramil mfl byter namn och kommer efter en nyregistrering tillbaka.Biverkningsregisterna hinner inte med, kunde den artikeln ha som rubrik tex. Avaktar vänligen vidare höra av eder:Mvh Lena.
Lena <lenaandersson210hotmail.com>
Järfälla benzofree since 1999, - Tuesday, December 09, 2003 at 19:27:34 (MET)

Hej ELLA! Nä någon trevlig resa var länge sedan det var aktuellt, det ena efter det andra tycks avlösa sig, men jag är en figter! Har varit med så mkt i mitt liv, så jag gläds åt det lilla numera! Inte nog med hjärtat så kom diagnosen KOL (lungerna) rökning, en livsfarlig drog som vi ofta glömmer bort ciggen!!!! och när man var riktigt abstinent rökte jag som en borstbindare, samtidigt som jag skriver dygnet runt så röker jag! kör nu med dubbel dos pencelin efter en lungemboli på topp! så nu har det fysiska djävlas med mig, man kör nu på 20 % av vad man annars är i full gång! men det ger sig väl detta oxå! men nöjet med att ligga på akuten och få syrgas titt som tätt är ingen höjdare precis! men det är fantastiska läkare, skötersker som bryr sig om en! den erfarenheten har jag jämförbart med dom åren man var kraftigt beeroende! då ringde dom polisen! huva vilken tid! Men glädjen är för mig att kunna gå in här och skriva, läsa vad alla kämpar och alla som frågar m.m jag har ju tillhört RFHL sedan början av -70 talet, och kommer nog var kvar till man dör! Så mkt jag skriver om det som hänt mig under alla år, skulle nog räcka till en triologi minst sagt! men jag nöjer mig med insändare! alltid påverkar det någon! Claes: det finns otroligt mkt böcker, tror jag har 2 bokhyller full av allt inom psykiatrin, men ej Oves! så den måste jag införskaffa! det finns många utlänska böcker översatta till svenska som är väl så intressanta oxå! kunskap får man ej för mkt av! Har själv jobbat med ungdommar, då pengar fanns, nu ungdommar vilsna men inga pengar allt nedlagt! Det är oxå mkt roligt att det kommit nya hit och skriver! tips m.m TACK! Det har blivit många stöttare nu! och många frågar! Så skall det se ut! vi skall inte gå i vår ensamhet och lida och tänka, när alla kan fråga här! svaren finns hos någon! Och det skall vi delge varann! Det är många som man ser kom hit med en fråga och nu är stöttare! och är på väg ur sitt beroeende! Viktigat alla kommer ut ur skiten, än rangskala vilka som är farligast m.m min åsikt!! Jag har nog under nästan 30 år plöjt i mig allt men rangskala dem kan jag ej, nu höll jag mig till benzo, barbiturater, koddein, morfin, ej neuroleptika och lite SSRI medel! så det är intressant att läsa om SSRI medel, av dom som gått igenom dem. Eller dom som starar att ta bort dem! det räckte med ett par för att jag fick våldsamm frossa av dem, prata om biverkningar! men dom säljer ju bra! och byter namn så man inte hinner med! Sätt stopp för eländet! känner mig som 90 bast just nu, så jag avslutar med att skriv på och kämpa på alla och tillsammans skall vi nog knäcka det här! lev och må alla och vi hörs, måste vila mig! säger den annars så "långdragna " otto P:s Monis mailen går fram!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 09, 2003 at 19:15:57 (MET)

Ica! Ja det är nog det vanligaste, gå inte på de "signaler" som din hjärna sänder ut!För att försöka få det den inte får:
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Tuesday, December 09, 2003 at 18:53:37 (MET)

Hej. Läste just vad Claes skrev. Är det vanligt att man i abstinensen hela tiden hittar något att oroa sig för? Jag gör det nu, men innan jag började med tabletter var jag inte särskilt orolig av mig.
Ica
- Tuesday, December 09, 2003 at 18:15:27 (MET)

Efter att datan varit upptagen några dar, så får man se att Otto inte varit bortrest på någon trevlig utflykt, som jag hade hoppats, utan istället fått göra en tristare resa till sjukan. Jädrans otur, du Otto som är en sådan klippa här på gb, och tänker på alla andra, bra skriver du oxå. Någon skrev att du borde skriva en bok, det tror jag skulle passa dig, sen när du har tagit dig. Hoppas du inte mår alltför dåligt, och sedan förkylning på alltihopa, typiskt! Du får sköta om dig. Kram från Ella
ella
- Tuesday, December 09, 2003 at 18:06:20 (MET)

Jannike! Jag glömde det viktigaste med den där linjen på Folkhögskolan. Elevassistenten, hon är ´med på alla lektioner och om någon mår dåligt eller bara vill prata eller av någon annan anledning vill eller behöver nåt ordnar hon alltid det. Med en gedigen lämplig utbildning och ett hjärta av guld. Dessutom är hon och en samhällskunskaplärare grundare till denna kurs som startade 1995, och har nu spridits sig till flera andra folkhögskolor. Även hon har läst Oves bok!...PETER!Ja, jag kan intyga att du ej överdriver.Boken är för mycket helt enkelt. Själv hann jag läsa ca en tredjedel sen var jag faktiskt tvungen att lägga undan den för att kunna smälta den nästan exakta likhet med mina många levnadsår. Jag höll faktiskt på att börja oroa mig för amalganet, det hade stått lite i nån tidning, men eftersom jag hade tandläkarrädsla så var det helt otänkbart för mig att ta bort det och alltså kunde jag inte oroa mig för det, men det gjordr inget, jag hittade omedelbart något annat att oroa mig för osv som i boken.Det är en månad sen jag läste denna tredjedel, det är inte säkert att jag läser resten, just nu är den utlånad för andra gången, men det jag undrar över hur många som går omkring likadant utan att ha en blekaste vad och varför deras liv blir "rörigt". Halveringstiderna och korstoleransen med alkohol blir och har förmodligen redan blivit problem för en stor del av dessa nu ovetande. Rent teoretiskt kan många vara alkolister vara obotliga enbart för att det i botten ligger Benzodiasepam. Tänk dig då Peter, de som inte dricker,och har Benzo eller har haft (!) kanske säger till doktorn att de oroar sig för amalganet, ekonomin eller precis vad som helst. Läkaren lyssnar tittar i Pfitzers senaste produktkatalog med de tio kanske tjugo mest effektiva omdöpta kopior på Seroxat, Cipramil och Zooloft.. Efter en månad kanske: Hej! jag heter kalle och bor i Haparanda,Jag har fått Doxepin av min läkare mot oro, det är ett nytt medicin, är det någon här i Gästboken som har erfarenhet av just den här nya sorten? Hej, jag heter kerstin och undrar om min Zooloft? De som svarar och kanske ger råd eller stöd med nians engagemang just därför att de vill hjälpa dem ifrån samma elände som man själv varit med om.Hur många månader är det nomalt att orka med dyligt. Det hade varit skillnad om man visste att snart är det slut med SSRI. I samma takt som många SSRI får dåligt rykte,Seroxat, Cipramil,Paroxetin, Zooloft m fl och tappar i försäljning kommer samma tabletter tillbaka efter ett namnbyte och ny registrering. Du får ursäkta Peter, Jag måste gå och vila! Fortsätter senare. Hej så länge.
Claes
- Tuesday, December 09, 2003 at 17:57:08 (MET)

Hej, rapport från en som börjat jobba: det går ok! om jag ska klaga så är det på värk i musklerna ( vilka då?), men jag tycker att hjärnan klarnat lite efter utsättningen av tabl, det kompenserar för att kroppen skriker ibland. Lite tinnitusfenomen kvar i knoppen från Zoloften men klart uthärdligt :-). Det återstår nog en del abstinensjobb, bara att inse, men ändå ett lyft att vara utan tabl. OTTO vad har jag sagt om att vara uppe å snurra på nätterna när du är sååå sjuk!!! Snälla, ta det lugnt! Jag är mycket orolig! Peter är som Otto säjer en stöttare av guld, och har varit till stor hjälp för många, inte minst undertecknad. Jannike är sagolikt stark. Ni är fantastiska och det är alla som sliter med beroendeplågor och abstinens, tänk så mycket krafter vi har allihop, vi som känner oss så svaga. Det får vi inte glömma, när det är som värst. Ja som sagt kort rapport från en trött… Ska slänga mej tidigt i bingen och försöka sova, och helst låta bli att vara nattkulturell med kvinnofängelset….:-). Kan annars rekommendera Hawaii 5-0! på med det å sömnen brukar inte låta vänta på sej… hadetsåbra / monis
Monica
- Tuesday, December 09, 2003 at 17:26:24 (MET)

Claes! Oves bok är ju superb och är den bästa individuella skildringen av ett bensobruk. Jag har lite kontakt med honom och han är alltid så vänlig. Den boken har delvis räddat livet på mig och var en stor tröst när det var som värst. Tror jag läst den minst 50 ggr. Lycka till med skolan! Peter
Peter
- Tuesday, December 09, 2003 at 16:46:01 (MET)

Jannike!För all del,och nu har jag lite bättre med tid, eftersom jag har kommit hem ifrån folkhögskolan, alltså den jag tipsade Marvin om. En jättebra sak med den här linjen är att man kan börja närsomhelst under pågående termin. Två går faktiskt bara på förmiddan för det är vad de klarar av. Inga läxor och vill eller måste man vara hemma några dagar går det bra, en skräddarsydd linje som passar alla. Flera folkhögskolor har samma.Missförstånd här som i övriga samhället inträffar. När jag läste om att gå tillbaka till läkaren, kom jag att tänka på Ove Carlssons pilotfall om sjukskrivning och ville bara vidarbefodra den möjligheten som åtminstånde gäller Benzodiasepam i flera år om så erfodras och borde såklart kunna tillämpas vid SSRI även om de besvären kanske ej kvarstår lika länge, tack och lov. Efter det kan rehabiliteringsbidrag användas som vanligt, eller sjukbidrag alternativt pension om så behövs. Det är viktigt att vi alla vet vad som gäller, både för egen del och de vi lotsar upp och bort från Benzodiasepam och SSRI-havens djupa bottnar.
Claes
- Tuesday, December 09, 2003 at 16:18:16 (MET)

Claes: Ber om ursäkt! Missförstod det du skrev!
Jannike
- Tuesday, December 09, 2003 at 15:20:12 (MET)

Hej. Är på jobbet. Hälsar till alla även jag.
Karl
- Tuesday, December 09, 2003 at 14:47:08 (MET)

Hej. Måste bara få skriva av mig lite. Det är ju ett helvete detta. Kämpar dag efter dag med denna abstinens. Känner mig så konstig. Mina känslor är så overkliga på något sätt. Längtar efter mitt gamla jag.
Ica
- Tuesday, December 09, 2003 at 13:16:46 (MET)

Visste inte ens att ni är sjukskrivna. det var mera en infomation allmänt!
claes
hässlehol, - Tuesday, December 09, 2003 at 12:33:52 (MET)

Claes: vet inte om jag missupfattat dej? Du får det att låta som om Tina o jag tvingat våra läkare att skriva ut längre sjukskrivning! Jag har aldrig behövt bett om det.... tror inte Tina heller gjort det! Våra läkare har nog sett hur sjuka vi varit... För min del är det min handläggare på f-kassan som ordnat med sjukpenning i 2 år. Hon vet hur mycket jag har i "ryggsäcken" och naturligtvis vill jag börja jobba igen. Finns väl inte många som tycker det är kul att vara sjuk? PETER: Skönt att det går framåt, det är du värd! Precis som alla andra här! Sedan jag började gå hos min "andra" läkare har jag förstått vad alla dessa mediciner gör med kroppen. Seroteninförg, kemikalieförg, virus på olika organ som lätt kan leda till följdsjukdomar, levern är inte som den ska, njurarna mår inte som dom ska mm. Seroteningförg har för min del satt sig ganska hårt på äggstockar och livmodern. Har jättehugg i magen ibland! LENNART: Du skrev att zoloft och benzo var livsfarligt i hop. Det kan jag verkligen skriva under på. Första året jag var sjuk åt jag högsta dosen zoloft och 10 ozascand om dagen. Det var då allt blev nattsvart och man såg ingen ljusning alls...Du har det rätt tufft just nu va? En dag i taget som gäller? Sköt om dej..o tappa aldrig kämpaglöden, även om det är svårt när abstinensen sätter klorna i en! TINA: Alla här är värda en medalj. Vi kämpar alla på så gott det går.... och delar med oss av egna erfarenheter. På nåt vis känns det som man aldrig är ensam för att den här sidan finns. Personligen tycker jag det är en stor trygghet o jag tänker ofta på er här! Ni är alla otroliga kämpar, och visst får man bakslag ibland. Men så funkar ju riktiga livet också. Bara det att *i alla fall jag* man har svårare för motgångar och blir otroligt stressad över minsta lilla sak! Det kan vi väl alla tacka abstinensen för... OTTO: Först legat på lasarettet o sedan dunderförkyld? Sköt om dej nu. Ta det lugnt och krya på dej..... Energikramar till ALLA här....
Jannike
- Tuesday, December 09, 2003 at 11:46:42 (MET)

Gomorron! Bra tips om journalen...ska göra så istället! Minns att från primärvårdeen var det inga promblem, ringde en gång och sen fick jag kopior hemskickade efter bara några dar.. Apropå kaoset inne på psyk så fick jag igår veta att jag inte har nån tid hos läkarn den 17.e som jag trott, utan EN SAMTALSTID! Först nu när jag mår bättre har dom mage att erbjuda mej det! Kanske pallrar jag mej dit ändå och så får ja klaga av mig lite på denne istället. Fast om han kan ordna med förlängd sjukskrivning fram till jul tror jag ju inte, eftersom jag inte har nån läkare där sen sist. Blir väl prim.läkarn som får ordna upp allt sånt igen då,... känns som en lättnad så kan jag skippa samtalet åxå:) Brukar kännas som att tala för döva öron så då är det ju meningslöst! Min bild av psyk går inte att reparera efter allt som hänt nu sist, bara är så. Nu har ändå allt blivit så pass bra, men vill vara sjukskriven fram till jul ivarjefall så hinner jag bli ändå bättre. Otto, Monis, Peter, Lennart, Lena, Carina, Ica, Karin, Kjell, Maggan, Clas, Ella, Nita o AAALLLAAA ANDRA, önskar jag en bra dag! tina
Tina
- Tuesday, December 09, 2003 at 11:26:37 (MET)

OTTO! Det går riktigt bra med Somadrilen faktiskt, peppar peppar.....är inte alls mycket kvar nu, jag kör med mina åttondelsminskningar, var 14:de dag, det tar visserligen lång tid, men hellre det än outhärdliga utsättningssymptom, med bakslag som följd. Det har ju tagit mig 8 1/2 år att ta mig hit så.... Jag känner stor skillnad i musklerna dom är inte alls lika mjölksyriga längre. Kramperna är faktiskt dagar emellan nu, helt otroligt. Är nu nere på 5/8 delar om dan. Så tio veckor till så är jag nere på noll!! Sen är det dags för Cipramilen, och sist Xanoren. Men jag koncentrerar mig på en skärva i taget. Är glad för varje dag som näsan håller sig ovanför ytan, kommer en dag när hela jag oxå flyter. Hej hej/Carina
Carina
- Tuesday, December 09, 2003 at 10:23:43 (MET)

Ja, jag kan bara svara för mig själv.När jag följer och läser inläggen så bildar jag automatiskt en uppfattning.Min hjärna gör en profil, skulle man kunna säga. Det kan ju vara lite riskabelt eftersom min hjärna kanske inte längre är vad den varit pga det vi skriver här i GB om. Ibland tittatr jag bakåt här om jag tycker att "profilen" inte stämmer och kanske rättar till den "manuellt".:Skriver bra, uppmuntrar bra osv. Vad snabbt han kom "loss",undra om han mår så bra som det ser ut, man skulle ju kunna tro att han har sina piller längre bort än mina,men det har jag ju sett här i GB att han inte har.Då kommer nästa automatiska bedömning:Han kan inte ha ätit många, några hundra kanske, högst ett par tusen, de har ju jag gjort av nästan varje sort, nästan i alla fall, vad skulle jag svara om någon frågat hur jag mådde några veckor eller mänader efter mitt slutätande? Dom fick ju söva ner mig redan fjärde dagen, det har jag ju berättat tidigare.Jag kan nästan se det framför mig,läkaren kliar sig i nacken och kanske frågar sin kollega:tror du vi kan klara den där?- Jag vet inte, men vi har ju betalt för att försöka. Och sedan Cicerdionol en månad,i handfängsel tillbaka till Hessleby Behandlingshem, fortfarande under LVM. Det där har jag glömt nu.Att några stöttar här tycker jag är bra, det är ett utmärkt sätt att betala tillbaka, man kan inte få utan att ge.alla klarar inte av att stötta. De kanske skriver insädare, det har jag gjort.Några kanske väljer att fånga upp kamrater, skriver till våra politiker, även dessa behöver sådana som uppmuntrar och inspirerar till ändå bättre metoder.Delger varandra om nya fakta eller vad som helst som hjälper till med att få bort den här..bara ett exempel: Paroxetin in usa last year over 2 billjon dollar (!)eller senaste godkända SSRI 2003/03 sep Sinequan (doxepin hydrochlorid)"The mechanism of action is not definitly known (!) Det kommer ju nya SSRI hela tiden! En sort förra året 2BILLJONER..DOLLAR , för ett preparat som inte ens fungerar. Det här hittade jag på en minut på www.fda.gov.. Zooloften är livsfarlig tillsammans med benzo.Skriv SSRI i sökrutan läs och översätt, skicka till..Några går med i en RFHL-förening, kanske hjälper till koka kaffe eller informera i skolan eller på en arbetsplats. En och annan ser till att vi får ytterligare lokalföreningar, värvar medlemmar. Det är alltså ett lagarbete som pågår och fortsätter samtidigt som en och annan skriver:Hej, jag är ny här. Jag fick Paroxetin av min doktor, nu vill jag sluta, vad tycker ni? Oj nu är klockan mycket, nu måste jag sluta.Ha det bra, men ta det lungt,Både Peter och otto och alla ni andra som ..ge inte upp!
Lennart
Skåne, - Tuesday, December 09, 2003 at 07:02:26 (MET)

Host Host inte gick det att sova! En riktig förkylning påminner om när man var riktigt abstinent, dom har sina likheter! Men kom på en sak det var Sidans största Stöttare (om man får säga så) PETER han fick en fråga av JANNiKE hur han mår! Ja det har man i villervallan glömt bort, för Peter frågar alla och bryr sig enormt, men kamrater vi glömmer Peter! Nu kom det via Jannike, har tänkt på det själv men glömt det i andra frågor! Så hoppas allt är bra med dig Peter! vi får inte glömma någon! Som jag säger vi skall ha en levande sida! och det har vi, tänker oxå på dig carina hur det går med Somadrilen? för det var en fruktansvärd tablett, som jag knallade på en 10 år cirka! fy vad jag led när dom skulle ut! hoppas det går bra! En gång är dom väck carina! Benzo och muskler: läste en utredning som gjorts i GBG om åldringar och benzo. Deras muskler förtvinnades och dom gick och ramlade och bröt lårbenshalsen stup i kvarten plus mera! så dom påverkar musklerna mkt, kom ihåg att när jag fanns på avgiftningar förr så kunde jag inte ens spela kort, orkade ej lyfta korten nästan! musklerna sover! och när dom vaknar vilket liv det blir på kroppen, det tar tid innan man orkar något väsentligt! Tänker på er alla som sökt sig hit och delger allt ni kan, Det är mkt lång tid man får hålla på och kämpa på med, ex sömnen! och de flesta av oss är väl pensionerade eller långtidssjukskrivna vilket inte är någon höjdare precis! Tänk om man visste det när man tog den första tabletten, så därför är det viktigt att se till att man påverkar ungdommen till att aldrig göra det! så dom hamnar i ett kanske livslångt lidande psykiskt, ekonomiskt , socialt ja det är mkt som förstörs och en lång väg tillbaka till ett liv! och att behöva vara i händerna på en massa andra människor som skall bestämma över en, tänker närmast på ett koppel snurriga läkare som man träffat under årens lopp, och dom är inte få! Så fortsätt och skriv allt vad ni orkar så vi hjälps åt till ett fint liv alla! Vi skall inte vara rädda för att skriva! spelar väl ingen roll om det är lite upp och ner vi skriver, det är ju ingen uppsats vi skriver! En del har ju berättat att dom inte vågade skriva, har även fått mail hem om det! nä skriv kamrater. De flesta av oss har tid och det räddar så många och det är viktigt! glöm ej var du varit! Tänker på alla! som ej mår bra och dom som segar sig sakta tillbaka till ett liv! Nu har jag varit kulturell värre och sett kvinnofängelset i frossattackerna! Så gör ett nytt försök i bingen! förhoppningsvis! Ha det alla och vakna bra, och tänk possitivt idag att dagen ordnar sig! godnatt för 3 gången säger Otto! Peter: ordet "missbruk" som du skrev använd inte det, helt riktigt men det sitter så djupt i ryggmärgen så det blir det av bara farten, men tack för påminnelsen, skall tänka mig för! Otto
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 09, 2003 at 02:40:32 (MET)

Nu blandade jag ihop namnen igen! Det skall vara Tina och inte Lena om raderna om Jannike! Det är otroligt att följa alla och minns Jannike när du kom, och var du är nu! Följer dina inlägg med din näringsgubbe och borttagning av "pillren" följer alla givetvis! ja så var det rättat! Host host säger otto
Otto igen
- Tuesday, December 09, 2003 at 00:58:39 (MET)

Här kommer nattugglan, görförkyld så jag sover hela tiden! men måste skriva ett par rader annars blir jag våldsammt abstinent om jag inte får det! Intressant inlägg Lena! Har börjat kika på det där med tabletternas farlighet och vilka som är mest populära, mest anmälningar på etc, Egentligen bryr jag mig inte om det så mkt personligen, det är skit hela bunten ändå, dom har gjort mig sådan skada och er kamrater! men förut jagade jag badrbiturater när dom fanns, koddeinet, benzo i alla dess former! läste allt om dem, så man visst att det här verkar bra! Bra att bli rolig på så var min filosofi då, men den straffade ju sig fort! man fasnade och då dög vad som helst. Bara det var benzo och kodein, hostmedicin (etylmorfin) ja man jagade allt, för att få en skuts mot bättre mående när man i själva verket var på väg mot döden! Det som var bra för mig var kass för en annan! jag mådde perfekt av kloral (indraget) kompisen spydde. Så vi är mkt olika. Så med hur man mäter farlighetsggraden har jag läst om, men vem brydde sig då, man var ju fast i skiten! men när SSRI medlen kom kom oxå intresset vilket preparat är bäst! Jag personligen tyckte alla var hemska, fast en del mådde bra på dem! Så det viktigaste är nu att ge fan i dessa preparat och hitta en väg ur dem och ett liv som är drägligt att leva. Sen vilka som är farligast m.m struntar jag i, jag läser om det, men lägger energin på att inte ta dem, finns så mkt annat att fördjupa sig i! men visst läser jag allt jag kommer över, men tar det med en klackspark, för det ändrar sig hela tiden , de senaste 25 åren! det kommer snart någon ny som doktorerar och säger något annat! Nä vi skall bli friska och må bra! allihop! och stötta varandra! Ja Jannike är ett bra ex på en annan väg och klart hon bör nog som du sa Lena få medalj, för en otrolig medicin borttagning! ja alla skall vi ha medalj som sitter här med varann! Nu kommer hostan och frossan igen, så jag säger Godnatt till er alla kämpar stöttare och må väl! OBS: ingen nämnd ingen glömd! säger en förkyld Otto! P:S är så förkyld så det vart nog lite virrigt, men återkommer i ämnet!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, December 09, 2003 at 00:50:34 (MET)

Peter!Det där om att disskutera vilken SSRI som är bäst, om den adressen var till mig, så vill jag till mitt försvar säga att det var till en ny medlem här på RFHL/gästboken som funderade på just Zooloften, och om just den kunde vara orsak till en ej önskad viktökning.Om damen ifråga vill byta eller sluta vet jag ej.Därför valde jag att svara så att det skulle täcka upp båda alternativen. Det bästa SSRI-preparatet är enligt gällande praxis det som är sas "minst däligt".Där skrev jag att jag inte visste. De sämsta SSRI-preparaten är ju listade. Om Zooloften är trea eller fyra visste jag inte heller, så därför hänvisade jag till en länk som är pålitlig när det gäller SSRI-preparaten. Jag har alltså inte disskuterat ens alls huruvida det är bäst.På ett helt annat sätt skulle jag kunna ranka alla Benzodiasepamerna eftersom alla dom har i stort sätt samma påverkan eller effekter.Vilken är starkast/svagast går att läsa sig till.Vilken är lättast/svårast att sätta ut kan man också lista ut faktiskt.Vilken Benzo är bäst? Ja, bäst på vilket sätt beror ju på vad man menar med "bäst". Vad man är ute efter sas. Som den första Rohyptnol-reklamen: När du vill sova-Och vara i form dagen efter-ROHYPTNOL.Helsida och fyrfägstryck i alla läkartidningar.Ändå kortare halveringstid har Sobril och Tranxilen den längsta.Man kanske vill ha en som fungerar snabbt,ja den snabbaste vi har på banan just nu är EXANOR-GT. Finns i olika "motorstorlekar".Finns även en DEPOT-version Klart överlägsen Rohyptnol-forte.
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Monday, December 08, 2003 at 23:57:34 (MET)

Hej alla, Kort meddelande från en sömnig person, mej: Om man lämnar ett skriftligt meddelande om att man vill ha kopior på sina journalanteckningar så brukar det gå bra att få det. Uppge personnummer och glöm inte datum + att ta en kopia på brevet. Sov gott alla kämpar. Otto, undrar om din mail fungerar
Monica
- Monday, December 08, 2003 at 22:52:12 (MET)

Gokväll alla! Verkar lite krångligare än jag trott att få se MIN EGEN journal:/ Ringde psyk o hon ja pratade med fick det att låta himla besvärligt. Är väl bara att plocka fram den tyckte jag men hon ville inte "jag skulle läsa den själv" ifall det var nåt jag inte förstod osv(!?), vore det bäst om nån kunde vara med när jag läste. Har aldrig hört nåt så dumt! Har jag gått igenom en depr. och två abstinenser ska jag väl kunna hantera att läsa om det oxå! Efter ett tag så skulle jag få läsa den själv ändå men det hann dom inte med denna veckan ivarjefall. Plocka fram en journal ska väl inte va så svårt tycker man. Fast det handlar om psyk, så man kan väl inte begära för mycket.. Inget förvånar mig längre vad gäller deras flexibilitetsavsaknad. Bara det att dom inte bättrar sig!? Hoppas ni har det bra alla och roligt att det går framåt för många:)Tack ALLA fina stöttare som bär/burit upp så många av oss nya åxå. Var hade man varit utan era goda råd. Peter, Otto, Carina, Monis, Nita,Jannike Marvin, Margareta och ALLA ni andra:) Tänker på er och roligt att läsa olika synvinklar:)Sen Jannike tycker jag nästan har gjort sig värd nobelpris i medecinborttagning... Oootroligt vilken kämparinsats, man häpnar:-) kram till alla, tina
Tina
- Monday, December 08, 2003 at 21:42:05 (MET)

Angående viktökning och SSRI. Jag tror absolut att man går upp i vikt av dom. Jag gick upp av mina Cipramil, och jag har hört andra sagt samma sak tidigare i gästboken. Sen kan jag "tacka" Somadrilen för en hel del kilon oxå, som jag tuggat mig till. Dom har gett mig ett oehört sötsug och matfrossa. Men ju mer jag minskar av Somadrilen, desto mindre är sötsuget, och mer sällan kommer blodsockerfallen, som jag hade nästan dagligen förrut. Viktökningen av Cipramilen, känndes mer som om man var uppblåst, liksom vätskefylld. PETER. Ja nog tar bensot på musklerna alltid. Jag har fått förklarat för mig att muskelavslappnande medel, gör så att musklerna förtvinar. Så jag förstår verkligen att man känner sig så kraftlös, och får så väldigt ont vid minsta ansträngning. Nu har ungarna kommit till ro, så nu ska jag oxå dra mig till kojs. Godnatt och sov så gott ni kan. /Carina
Carina
- Monday, December 08, 2003 at 21:13:40 (MET)

Karl! Hoppas verkligen att du slipper drabbas av nåt sånt! Själklart handlar det om "sällsynta fall". Just det där i Norge borde du kunna hitta mer om på : www.fda.gov
Lena
Järfälla, - Monday, December 08, 2003 at 21:04:18 (MET)

Jannike! Tack för att du frågar. Även om det går långsamt så går det i alla fall framåt. Apropå styrketräning så kunde jag högst göra 1-2 armhävningar i början av abstinensen. Nu kunde jag göra 20 stycken igår utan att ha tränat. Det är tydligt att benso även slår på musklerna så allt kommer i gång när man väl slutat med tabletterna. Jag mår egentligen inte bra av fysisk träning alls men jag praktiserar promenader, golf, bowling. Inte så fysiskt ansträngande men det är ändå viktigt att motionera så gott det går. Ge aldrig upp och när du väl slutat börja aldrig igen!!! Att diskutera vilken SSRI som är bäst är ungefär att diskutera vilken benso som är bäst. Jag är inte imponerad av SSRI utan det får till i de allvarligaste depressionerna där man provat allt annat. Peter
Peter
- Monday, December 08, 2003 at 20:56:04 (MET)

Hej. Det verkar som om balansen i insulinproduktionen störs av dessa medel. Jag tänker då också på det fallet som blev prövat i domstol i Norge där en person hade utvecklat diabetes av något "lyckopiller". Skulle vara intressant att veta mer om just det fallet. Hur man kunnat bevisa att det är så, undrar jag. Detta med direkt fysiska utsättningssymtom, undrar jag också om det kanske t.o.m. kan övergå i en mer eller mindre längre tids fysiska men. Ibland känns det så. T.ex. med dessa allt för ofta sporadiska blodsockerfall några år efter att jag tyvärr ätit av dessa "potentiella bomber".
Karl
- Monday, December 08, 2003 at 20:47:04 (MET)

Lena! Menar du "inom synhåll"?
Lennart
Skåne, - Monday, December 08, 2003 at 20:37:07 (MET)

Marvin! Har du kommit på någon lösning? Den kanske "ligger närmare än du anar".
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Monday, December 08, 2003 at 20:32:43 (MET)

Peter! Du skriver att du tror starkt på Jannike och Tina som går tillbaka till sina Läkare så att de kan lära sig till nästa gång. Javisst, det är ju självklart.På så sätt slipper efterkommande patienter drabbas. Dessutom finns det en anledning till. I boken "Snärjd" berättar Ove att han fick läkaren att på sjukskrivngsintyget skriva abstinens och utsättningsbesvär i flera år!!!
Claes
Hässleholm, - Monday, December 08, 2003 at 20:07:04 (MET)

ALLA!. Idag hittade jag www.fda.gov Där finns allt! Vilken sökmotor!
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Monday, December 08, 2003 at 19:48:11 (MET)

Karin! Vilka läkemedel förutom Zooloft?-Bara Zooloft. Hur länge? -Hela tiden. Är viktökning enda nackdelen ? Hur kan du vara säker på att just Zooloften är orsaken? Dom här SSRI-preparaten får ju snart skulden för allting. Jag ser att du bor i Göteborg alltså på en plats av tio där RFHl finns och även kunskap om SSRI.En nnan som kan/ska hjälpa dig, är den läkare som skriver ut Zooloften åt dig! Innan du bestämmer dig för att byta eller sluta som du funderade på, kan du läsa lite om de olika SSRI som finns. Jag kan tyvärr inte svara dig på vilka som är bäst, däremot kan jag svara dig på vilka som är sämst.Det finns dokumenterat och nya uppdateringar kommer hela tiden. Intresserad?.: www.fda.gov .I sökrutan högst upp skriver du SSRI. På sjunde raden står det: IMPORTANT DRUG WARNING. Där står det om Zooloft. Strax under: MED WATCH-ZOOLOFT 2003-02.25, Du kan även läsa om andras erfarenheter om Zooloft bakåt i GB. Hällsningar Lena
Lena <www.fda.gov www.benzo.org.uk>
Järfälla benzofree since 1999, - Monday, December 08, 2003 at 19:32:34 (MET)

Peter: När jag började skriva här förstod jag nog inte själv hur mycket tab jag åt! Trodde det var normalt! Men DU och de andra här fick mej att inse att något var väldigt fel... Och att min kropp inte pallade mer förstås! Hur går det själv? Inge styrketräning än va? Sköt om dej, vännen! Kram.....
Jannike
- Monday, December 08, 2003 at 17:43:44 (MET)

Det är bra, Jannike! Du verkar må förhållandevis bra efter alla dina kurer, när du skrev första gången visste jag inte om det var sant för det var så mycket tabletter. Du fixar det sista också bara du tar det försiktigt och gör det när du känner dig redo. Skönt också att du har så mycket stöd från näringsläkaren och andra. Jag tror starkt på detta som Jannike och Tina gör att gå tillbaka till sina läkare och ifrågasätta. Inte hatiskt och för att ge förbannelser för då får det motsatt effekt utan lugnt och sakligt så blir de ofta förvånade och kan då lära sig till nästa gång. Många läkare är djupt osäkra för de vet inte hur de ska göra. Det finns ju egentligen inga medicinska bot mot psykiska åkommor. Kämpa på! Peter
Peter
- Monday, December 08, 2003 at 16:54:03 (MET)

OTTO: Glömde säga..... har aldrig haft en hjärtinfarkt själv men förstår ångesten och skräcken efteråt. Det måste ta ett tag att bearbeta? Ta det lugnt nu, och vila upp dej! Som du har sett är vi många som saknat dej! Och, har du aldrig tänkt på att skriva en bok? Med dina erfarenheter och kunskap skulle vi nog vara många som köpte den! Och hjälpa många i sin kamp med avgiftningar! Tror på dej, vännen! Kram!
Jannike
- Monday, December 08, 2003 at 16:43:47 (MET)

Hej alla kämpar! Kul att se att det går framåt för vissa. Och de som mår dåligt kämpar på! Vi kommer alla att vara tablettfria en dag, men vägen är lång och smärtsam. Är så lätt att trilla tillbaka. Hade jag vetat när jag hade min "cocktailblandning" att det skulle bli så svårt hade jag inte stoppat ett enda piller i min mun. Men oftast är man så sjuk när man kommer till läkare + att man litar på dom så man tar det man får för att slippa känna den psykiska smärtan. Tror visst att det kan hjälpa med tab. Men då ska det vara rätt och inte för stor mängd. Och inte för länge. Och vilken läkare kan "gissa" sig till vad var och en behöver. Då lägger dom hellre till benzo o sömntab. Gärna ett ssri till för att "komplettera" de första ssri man fick! Sedan när man bara mår sämre så ökas doserna på tab så mycket det går... brrr, det blev ett personligt ex igen! Ser att några har skrivit om journaler här! Jag bad om mina. Tog en månad innan jag fick dom. Det stod ganska grova fel där som min läkare förklarade att han hade förväxlat mej med en annan patient! Ska man skratta eller gråta? Har nu tvingat honom att ändra i dom! Får väl se vad som händer! Det har nu gått 2 v sedan jag slutade med cipralexen och 3 xanor om dagen. Har depot kvar. Det har gått upp och ner men på 2 v har jag bara tagit 5 el 6 xanor, mot förut då jag tog 42 på 2 v. Viruset i hypofysen och sköldkörteln var borta när jag var hos min "andra läkare" måndags. Fick nytt näringspreparat som håller blodsockret på jämnare nivå. För att inte få diabetes. Har daglig kontakt med honom hur det går! Lite skillnad mot min läkare på psyk! MALLE: Hur går det? Hör av dej! MONICA, OTTO, PETER, CARINA, SUSANNE, NITA, TINA, o alla andra! Kommer inte ihåg alla namn men kämpa på..... Jättekram!
Jannike
- Monday, December 08, 2003 at 15:57:25 (MET)

Hej Karl! Jag har haft mycket blodsockerfall när jag stod på en hög dos av Cipramil ( Citalopram )och även när jag trappade ner, min läkare sa att man kan få blodsocker fall av dessa mediciner alltså SSRI. Mvh Susanne
Susanne
- Monday, December 08, 2003 at 15:22:31 (MET)

Halloj! MARVIN jag förstår mycket väl att du har fastnat i den här "om bara"-biten. Har själv setat i den, när jag fortfarande hade en anställning, då hade jag ständigt dåligt samvete för att jag inte kunde jobba. Då var det mycket... "om bara" jag blir sjukskriven ett tag till, eller "om bara" värken där och där gick över osv. Kännde mig så helt beroende av fk och läkare, var hela tiden nervös för att dom helt plötsligt skulle säga att NEJ nu fick jag inte vara sjukskriven längre, och vad skulle jag då göra? Jag KUNDE ju inte jobba, var skulle jag få pengarna ifrån? Vi måste sälja huset! Men hur ska jag kunna flytta, när jag inte ens törs gå ut? osv... Det malde och malde hela tiden, det tog verkligen hårt på stressfaktorn det. Blev alltid fruktansvärt dålig när en ny omvärdering närmade sig. Det var en sån lättnad när jag fick sjukpension, så det var helt otroligt. Så nog är pengar en stor stressfaktor. Men för mig lättade det ju när jag då fick pensionen, då visste jag ju att jag hade nån form av inkomst varje månad, även om den var nästan halverad, OCH jag slapp alla dessa turer med fk. Sen att det blev som det blev med medicinerna...ja, det är en annan historia. Men jag ryser än idag, bara jag hör ordet försäkringskassa! Jag hoppas verkligen det löser sig för dig, så att du kan släppa den biten. Det är så mycket annat man har att jobba med när man mår dåligt på olika vis.
Carina
- Monday, December 08, 2003 at 13:52:47 (MET)

Johanna och Jenny! Hur har det gått för er?? Johanna, du höll ju på att trappa Cipramil och Jenny , du skrev ju också. Bara lite orolig! Monis har nog problem med mailen Otto! Tina, det går verkligen framåt och jag gillar att du ger feedback till läkarna. Hur ska de annars lära sig av verkligheten. Många vill ju trots allt väl. Zoloft och andra är det vanöigt med viktökning, men Karin kanske läge att försöka utan Zoloft. Det blir lite jobbigt men om du trappar långsamt så kan det gå jättebra! Efter 2,5 år borde det vara över med krisen. Kämpa på! Peter
Peter
- Monday, December 08, 2003 at 11:52:31 (MET)

Godförmiddag på er! Har läst alla intressanta inlägg och bra att vi alla försöker hjälpa varann på bästa sätt, efter egna erfarenheter o med ärlighet(även om den kan va brutal)som viktigaste hjälpmedel.. Imorse klev jag upp o ringde min primärläkre som varit tjänstledig ett tag. Fick säga hur det hela fortlöpt, att jag mår mycket bättre och att det inte handlade om en depressiv fas som han var rädd och som framförallt PSYK hävdade envetet i två månader! Fick berätta om hur JAG upplevt denna tid och vilken svår sits jag hamnade i men att jag TACK vare rfhl,s kunskap står där jag står idag! Såhär i efterhand fick jag veta att han tagit kontakt med en smärtläkare och tagit reda på mer om tradolan eftersom jag blivit så dålig. (så HAN trodde mer på abstinens än psyk ivarjefall!)Bla hade han fått höra att tradolan skiljer sig rätt markant från andra opiater, kodein mm och att den har en uppbyggnad som mycket liknar SSRI, alltså har en anti-depressiv effekt i sig. Visste o har läst i fass om detta redan men låtsades intresserad bara för de kändes bra att han ivarjefall kollat upp saken och noterat HUR dåligt jag mådde. Alltid något. Min andra primärläkare lyssnade åxå när jag ringde i förra veckan och klagade av mig, känns bra att nu när jag är på bena igen kunna stå på mig bättre och så tänker jag om nån annan stackare med samma problem dyker upp, vill jag göra allt för att denne ska få bättre utgångsläge än jag! En planerad utrappning t ex! Så nu återstår bara psykläkarn(blir en ny igen o skidstafettloppet av psykläkare har ingen ände verkar det)som jag ska träffa snart så då kommer jag att ösa besvikelse över denne så känns det ännu bättre efteråt:) Ska in o läsa min journal dessutom här i dagarna, vill se vad dom eg skriver om mig därinne! Ska bli intressant att se vilken kategori jag hamnat i nu efter två tablettberoenden inom fyra år!? Har väl glidit från deppig till missbrukare i deras ögon trots att jag som så många här bara drabbats av en olycklig medicinbiverknig efter allt... Jaja, vad dom anser bryr mig inte det minsta längre, och hälsan är återvunnen så nu är jag inte beroende av DOM längre vilket känns skönt!Tror det mcyket handlar om att psyk är så otillräckliga att många lätt tar till tabletter istället för att gå till nån gnetig terapeut. Senär dom flitiga med sin tablettutdelning så dom har väl insett sina brister ivarjefall, synd patienten i båda fallen blir lidande! Kämpa på och ha en bra dag ivarjefall, Tina
Tina
- Monday, December 08, 2003 at 11:11:46 (MET)

Håller fullständigt med dig Otto, din analys är rätt. Men jag tycker inte om ordet missbruk för det kan ju vara att personen måste öka i dos p g a sina toleransbesvär. Hos vissa kan det gå fort upp i dos, du förstår vad jag menar. Jag vet att läkare ibland säger missbruk och då blir man rasande, men de är ju knäppa. Kul att läsa dig igen och du har ett väldigt stort hjärta. Ovanligt i denna värld! Peter
Peter
- Monday, December 08, 2003 at 10:27:48 (MET)

Hej Lena Jag har endast haft zoloft under hela tiden har inte haft någon annan medicin. Läkaren ville skriva ut remeron som kombination till denna medicin men jag avböjde. Han tyckte min depression var för långdragen och ville skynda på det hela som han sa. Jag är en person som inte tar mediciner i onödan jag tar knappt huvudvärkstabletter utom när jag har verkligt hög feber! Varför det just blev zoloft var väl att läkaren skrev ut det i den fas jag befann mig då. Det var bra mot panikångest och detta har försvunnit tack och lov! men när jag började med tabletterna blev det allt starkare innan det vände. Jag är lite rädd att dom kraftiga symtomen kommer tillbaka när jag börjar trappa ner och att panikångesten kommer tillbaka eller har jag blivit botad?
Karin
Göteborg, - Monday, December 08, 2003 at 04:52:59 (MET)

Glömde en sak: Dagens GP en Geratikläkare smiter från sitt ordinarie arbete på Sahlgrenska till Gråbergets sjukhem och drar in hela 400.000 kr per år! Läkarn svarar: Äcsh En strunsksak! ja så kan man ju oxå se det! Kamrater vet att det inte tillhör denna sida men kunde inte låta bli! Dags och köra några "uppdrag granskning" bland dom där stollarna! otto
Otto Ruben Svensson
- Monday, December 08, 2003 at 03:33:48 (MET)

Mitt i natten och Görförkyld. Har Otto sin sömnlöshet natt igen, så det är bara läsa och skriva! KARL: Du yttrycker dig mkt bra, du frågade om Sockerfall vid Utsättningsbevär, svar: Ja det är mkt vanligt. Därför skall man allltid ha en Tub Dextrosol i fickan (snabbenergi) finns i kiosken! Satt och läste igenom hur mkt som stängs vid årsskiftet. I princip halva GBG s Vårdcentraler, resten slås ihop. Allt är inte klart ännu. Cityakuten som sväljer massor av människor. Sahlgrenska Sjukhuset med Östra och Mölndal, stängs en del vårdavdelningar en del bantar ordentligt. Taxorna höjs. på ett ställe i stan kostar det efter nyår 500 kr för ett besök, när Svenssons plånbok redan är i princip tom, Det fanns öronmärkta pengar för vård för psykiatriska problem efter alla våldincidenter, människor som sover ute, för alk och tablettmissbruk stängs Stadsmissionen som fick ett nådeår, taxorna höjs överlag igen. Då har vi knappt någon vård kvar, speciellt den förebyggande vården som dom insatta har skrivit om bantas till i princip noll! Som en gammal känd beeroendeläkare sa: Folk kommer i mkt dåligt skick in till psykakuten som trots öronmärkta pengar får banta sin budget med 0,5 procent vilket är mkt i en redan havererad vård. Samt inga extra pengar finns påföljande 2 åren, där det kommer bantas ännu mer. Ni som bor i en storstad eller mellanstor stad ser väl dagligen hur utslagningen breder ut sig! Det är först när man eller kamrater eller anhöriga drabbas ser hur eländigt det är. Detta kommer ej att gå längre säger verksamhetscheferna, sedan är man smart nog att göra det i tystnaden så folk inte märker något. Detta sker ju över hela landet, vilket resulterar i mer våld, mer droger, mer obehandlade psykoser och andra sjukdommstillstånd, vad återstår då, ja mer "piller så klart". så inte alla flippar över. En landstingspolitiker sa det kommer snart bara finnas kvar Akutsjukvård! Akuten kommer få in allt folk enär allt på kvällen är stängd, ställen som man byggde upp för några år sedan så människor inte skulle belasta Stora akuten! Huddinge psykakut stänger vid årskiftet och då återstår endast S:t Görans sjukhus psykakut, det kommer käckt att ersättas med 2 st mobila team för hela norra huvudstaden! Nu i veckan är det en stor demostration i GBG mot nedskärningarna! detta drabbar ju oxå hela Somatiska vården. Undra vilka följder detta kommer att få, för vården eller vanvården eller ingen vård alls! extra försäkring har vi inte råd med, som dom vill vi skall skaffa oss! menar dom dom hemlösa då??? som oxå ökar drastiskt, några få har under året i GBG fått bostad hörde jag med mobila teamet! Det sociala skyddsnätet rasar sakta ihop, snart finns inget, men då har vi ju låtit dessa "galenpannor" hållt på lekt i flera år, halvbyrårkrater av alla valörer, som ofta befinner sig utomlands och studerar något sjukhus, helst långt borta! Polisen finns inte på gatan utan är fullt upptagen med att köra mellan sjukhus och till sjukhus med folk! som dom senare får hämta igen för dom kom ej in! Maken till nedskärningar har vi aldrig skådat i modern tid! Dessa demostrationer och allt annat protester hjälper inte längre. Dom har bestämt hur mkt som måste sparas. Och läser man siffrorna blir man mörkrädd. Halva sjukhuspolitikerna ställer sina platser till förfogande, dom ser ju att dom sänker Sverige. Apoteksbolaget håller på gå i konkurs? Jo därför att folk inte har råd att lösa ut livsviktig medicin! kan inte betala räkningen. Detta kommer och är redan ett alltför högt pris att betala, och ingen tar ansvar, det är som ett cirkushjul som snurrar fortare och fortare! Läkare som hellre jobbar lite i Sverige resten i Norge ex! En han jobbar 4 timmar per månad i sverige sedan åker han hem till Polen och för dom 4 timmarna tjänar han 35.000 kr /mån man tror inte det är sant! Dom vet läkarna hur slipsten skall dras för att håva in pengar! Sedan sitter hela styrkan och forskar i något rum, medans vi importerar läkare som gör golvjobbet! Det fina Sociala Sverige som våra föräldrar byggde upp, raseras nu med rasande hastighet, och själva sitter dom gamla på ättestupans kant! Förstörda av ett hårt livs arbete! Det är tacken! Det förväntas att barnen skall ta hand om dem, barnen som inte kan ta hand om sig själva! Skandalerna i näringslivet duggar tätt, där ett "kriminellt" gäng snor pensionspengarna och det är inga små slantar. Men vi börjar vänja oss att dom tömmer sverige, dagligen så varslas det i hela Sverige! Alla gäspar och skakar på huvudet! Och Julhandeln slår nya rekord! Sedan så omorganiserar man sjukvården snart varje vecka, och vi finner oss i det. Och det vet dom! Ja några reflektioner i natten, men så är det ju, väntar på nästa skandal............undra vad man skall ge för nyårslöfte?? i det trygga Sverige! Skall skriva en sida sen över året som gick 2003! Året då Sverige började kollapsa, det hjälper inte med rönkenapparater m.m för miljonbelopp om ingen kan sköta dem, och dom står ouppackade i något rum! Alla långtidssjuka skall ut i förvärvslivet fort säger dom! Det är förbjudet snart att vara sjuk! Dom kommer införa kraftiga böter som kronofogden får ta hand om givetvis, för folk har inga pengar! Nä köp en TV nu betala i mars! köp vård nu och du får den aldrig......Men en dag vaknar folket och undra vad som händer då??? om dom inte är så neddrogade av något nyt psykmedel! så dom orkar inte!! Så illa är verkligheten, vi behöver ej skoja om den längre.........slutet på galenskapen har vi ej sett. Nervproblem kommer en utredning att säga att du bara får ha 3 veckor om året! sen skiter dom idig! Inget förvånar oss längre! Nu skall jag dricka lite choklad det får man, sov nu gott ni som kan sova och så hörs vi! säger en va ken Otto vakna nu gott imorgon och må väl i idyllen Sverige! ha en fin dag alla så gott det går! otto P:s Feber skall förbjudas!
Otto Ruben Svensson
- Monday, December 08, 2003 at 03:20:21 (MET)

Hej. Är blodsockerfall också ett känt buverkningsfenomen eller en utsättningsreaktion av dessa s.k. lyckopiller m.fl..?! Det skulle inte förvåna.
Karl
- Monday, December 08, 2003 at 00:15:53 (MET)

Lennart: chansa gjorde jag att du kanske visste! men då glömmer vi det! Appro på Roppar så fixar kemisterna det från öststaterna 2 mg så det sprutar om det, och kommer via ex Haparanda! Det finns många lediga kemister i forna Sovjet! Samtidigt så går många till Läkarna som ej använder själv och sedan säljer dom. Och gör sig en hacka! till sitt eget missbruk! Så för mig är det en gåta att dom överhuvudtaget får vara kvar! Utom vissa patienter, där det nu skall komma att läkarna får begära dispans! säger otto
Otto Ruben
- Sunday, December 07, 2003 at 22:41:34 (MET)

MONIS VAR ÄR DU OTTO????
Otto ruben
- Sunday, December 07, 2003 at 22:34:36 (MET)

Peter: Håller med dig fullt ut, som man måste ha sin cigg varje morgon, du har helt rätt och är på din linje! men vad jag menade att det har inte skenat iväg till missbruk! och många äter en sömntablett och där är det nog! men jag skymtar en annan problematik för Marvin (rätta mig om jag har fel) det är fixeringen vid A-kassan och AF , Säg till Marvin om jag är ute och cyklar ordentligt nu! lite av ingen förstår mig tankarna! känner igen dom hos mig själv, när man har problem upp i halsen, så går jag på och löser tabletterna i första hand! Vi har alla stora sociala problem (ja inte alla) men många Peter! Du är som jag ledig om dagarna, och då gäller det att fylla dagen med något, du har själv gett fina förslag till Marvin! De flesta här är ju sjukskrivna eller mår dåligt över tab.konsumtionen eller att dom verkar alldeles galet! För mig med ett brokigt förflutet var drogerna det största hindret Peter! pengar och matrialiskt brydde jag mig ej så mkt om, för det visste jag att man ordnar på något sätt! Marvin är ju oxå med på att berätta vad som trycker han och då hjälper vi till! Sen får vi se var vi landar! men visst Peter håller jag med dig om att man är fast när man måste ta en varje dag, Marvin gick ju över till Stsolid och sen ut med allt! Det är det som förbryllar mig att han är tillbaka i imovanen, och lösningen är jobb! Marvin jag tror du måste väck med Imovanen! Ingen har dött av lite sömnlöshet, det har jag plågats av i många år! vi är så olika! Men du har rätt Peter! Uttryckte mig nog lite vimsigt! Hoppas Marvin är med och svarar så vi kan förstå dig bättre om det är något man missar! Nog skall vi få en lösning på detta oxå! flera ögon ser bättre än 2 st. Tack för påpekandet Peter! säger otto
Otto Ruben Svensson
- Sunday, December 07, 2003 at 22:33:32 (MET)

Hej. Det är alltid roligt att få svar på det man skrivit. Jag vet att jag kommer att bli frisk igen men det som är så svårt är att det ju kan ta så lång tid. Försöker varje dag göra något som avleder tankarna från abstinens. Men det är inte så lätt när man går hemma för sig själv.
Ica
- Sunday, December 07, 2003 at 22:22:00 (MET)

Otto! Du begär för mycket! minns ej, inte ens att jag sett något program i den vägen annat än Skytte, men det var väl mycket senare och handlade om de privata behandlingshemmen som redan då var en guldgruva... Men nu när jag har dig på tråden sas, appropå det du skrev om att Rohyptnolen väller in, i Sydsvenskan förra veckan stod det att beslagen minskat "drastisk". Anledningen tros vara att Roche stoppat försäljningen till Ryssland, ett steg i rätt riktning, eller hur. Och i USA, där blev den aldrig ens godkänd pga "dayrap". Men här där jag bor kostar dom "gröna" fortfarande bara en femma.Bara ungdomar använder dessa här, fler och fler tar avståd från dom eftersom de sälj i kvartar tillsammans med E för trettio, så vi kommer nog inte att slippa framtidens lallande vrak.
Lennart
Skåne, - Sunday, December 07, 2003 at 22:19:50 (MET)

Otto, jag tror just det är problemet att man blivit beroende av just EN imovane. Är man kemiskt beroende, då spelar dosen oftast ingen roll om man tar tio imovane eller just en imovane, det finns många historier om att just låga doser kan vara värre än de som tagit väldigt höga doser, allt beror på den individuella kemiska känsligheten. Det är precis lika allvarligt. Om man inte är kemiskt ren från benso, hur ska man då ta sig tillbaka?? Man måste bli av med tabletten och sedan ta sin abstinens, den tid det tar för kroppen att återställas. Det är inte som Lennart säger att inget har blivit förstört i hjärnan utan med benso är det att Gaba-receptorerna har blivit påverkade och de styr en stor del av hjärnverksamheten. När man väl blir fri från benso/imovane, återbildas och restuareras Gaba-receptorerna igen så att man blir frisk. Så håll ut ICA, du blir frisk när de är återbildade och det kan ta sin tid. Tyvärr är det bara att vänta men kan göra det på olika sätt. Det bästa är att ha en positiv framtidstro och göra saker som avleder abstinens. Peter
Peter
- Sunday, December 07, 2003 at 22:02:14 (MET)

Ja här är en till som har böckerna om lennart och minns väl Elisabet! Diagnosen hennes ställdes senare rätt av Proff Gillberg gbg! Ja det var en hemsk sak att läsa om dessa människor. Med den hemska behandlingen dom fick! Lennart: vad hette killen som ofta var i TV och arbetade för Rsmh i Eskilstuna och fixade bostäder och annat en riktig kämpe, vet du det?? och vad han gör nu?? Nu kom man in på det här helt plötsligt! säger otto
otto ruben
- Sunday, December 07, 2003 at 21:57:06 (MET)

TINA: ja tid tog det säger du, men nu är du igenom! det brukar ta cirka 2 månader! Men äntligen får du säga och tänka på att aldrig ge dig in i opiatbranchen igen, den kan kosta! Grattis och nu blir det bara bättre Tina! Peter: Ja vet inte var Susanne tog vägen hon debbatterade vilt, och var en mkt bra stöttetjej som var här i flera år, och arbetade som syrra, kanske någon annan vet Peter! ha det otto!
Otto Ruben Svensson
- Sunday, December 07, 2003 at 21:51:13 (MET)

Lennart! Det där kommer jag ihåg som igår. Jag har faktiskt många gamla nummer av pockettidningen är. Ja Lenart Hebel, i boken är det en bild på hur han såg ut när han skrevs ut, och flera foton om när han flyttade till Husby.Vilket ansikte, det skulle skrämma vilket barn som helst. Typiska utseenden när man gått på Neuroleptika i många år, han var ju snygg innan! Elisabeth, ja hennes pappa lade ner massor av pengar för att hjälpa henne ut, hon var ju aggressiv, det var därför hon fick ligga fastkedjad naken, ja det var på Långbro sjukhus, men sen med hjälp av den där specialisten från Italien Morini eller vad hon hette som pappan betalade, kom hon i alla fall till Sant Sigfrid och där var hon i många år, hon fick väl gifta sig, kom hon ut vet du det? RSMH fick bort mentalsjuhusen, mycket med Expressens hjälp, det kommer jag också ihåg! Ja då kan väl RFHL få bort SSRI-gifterna, kanske med Expressens hjälp!
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Sunday, December 07, 2003 at 21:42:40 (MET)

Morrn Morrn vänner! en ny vecka stundar! Hej Marvin! Jag höjer inte nämnvärt på ögonbryna om din stackars sömntablett, som i princip halva sverige äter, men Det här med att vara arbeteslös, sjukskriven, det är ett mkt stort problem idag, och förslag har du fått här. men jag har ju följt dig en mkt lång tid här och du är väldigt fixerad vid att om du bara fick jobb så skulle du sluta äta insomningstablett, jag är inte så säker på det? du är nog kemisk bunden nu! Men acceptera att halva svenska folket går arbetslös, jag prioriterar hälsan först! Du känner dig sviken av FK och arbetsförmedlingen, Marvin du borde ha någon annan att tala med! Du är ju en verkligen lågkonsument! Vi skall väl inte bli rabiat mot en stackars tablett. det finns somatiska tabletter som är livsfarliga! lite nyktert får vi se på det hela! För alltid när du skriver marvin så är det just det om A-kassan, jag förstår dig, att det tycks vara ett ok över dig! skräcken för pengarna skall ta slut! Jag tror hela bunten här är skräckslagen över ekonomin! men det är väldigt tydligt i ditt fall, i och med att du själv tar upp det, det är bra, men man måste göra något åt det. Imovanen har du alltid bara tagit 1 st 1,5 st du har inte höjt och glidigt iväg! Så det tror jag inte är så problematiskt, utan det är sysselsättningen problemet sitter i! A-kassa m.m. men det är snarare en social fråga än en medicinsk! Du känner dig sviken och kränkt av AF det händer inget. Personligen bryr jag mig ej om att du tar en imovane, det är inget och bråka om, men däremot det här med blandningen mellan A-kassan, kan inte sova! alla som tappar jobb eller inget har, har sömnproblem, ställer om biologiska klockan. men det går inte att klä sociala problem till medcinska! Claes skrev ett bra inlägg! men jag håller på dig Marvin! och bra att du skriver exakt hur det är, det vafdr kanon! kämpa på alla och du Marvin säger han otto
Otto Ruben Svensson
- Sunday, December 07, 2003 at 21:42:21 (MET)

Hej Karin! Välkommen! Du skriver att du sakta hade börjat ta dig upp ur det svarta hål du befann dig i och då fick du Zooloft. Är det så?Varför valde du just Zooloft och ur länge har du haft Zooloft och har du andra mediciner också nu eller tidigare? Hällsningar Lena.
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Sunday, December 07, 2003 at 21:17:27 (MET)

Hej vad skönt att denna sidan finns. Jag gick in i väggen för ca 2 1/2 år sedan. Jag har sakta tagit mig upp ur det svarta hål jag befann mig i och då skrev läkaren ut zoloft. Jag började väldigt försiktgt med en halv tablett. Jag äter nu 125 är det en ovanligt hög dos. Varje gång jag tar upp med min läkare om att minska dosen svarar han att det inte är läge för det ännu och att man skall ta medicinen i minst ett år efter det att man är symtomfri. Problemet jag har haft är att jag går upp i vikt! Jag har gått upp sammanlagt 17 kg på 2 år och vet inte om jag vågar banta då jag äter tabletterna. Är det någon som gått igenom detta eller har förslag på hur jag skall ta mig ur detta. Är det farligt att banta om man tar zoloft tillsammans med herbalife. Jag mår bättre psykiskt nu men jag är inte lycklig över att se ut så som jag gör nu.
karin
Göteborg, - Sunday, December 07, 2003 at 21:03:50 (MET)

Jag såg att någon trodde folk nästan skulle sviomma om de fick reda på hur man blir behandlad i psykvården. Som många av er känner till, så ger RFHL, RSMH och Alro ut tidskriften Pockettidningen R.Helena Frykstad och Janne Dahlman gjorde reportage i flera nummer, bl a nummer 5 från 1976. Dom har stulit mitt liv!heter boken och handlar om Lennart Hebel-fri efter 35 år på Beckomberga sjukhus i Stockholm. på Baksidan står det: Så behandlades Lennart Hebel enligt journalen: Nedsprutning, kastrering sömn- och insulinkurer, bältesläggning och isoleringscell och 300 elchocker. Boken Handlar om en man som kom in av misstag och ut också av misstag men Tack Vare Rsmh, Helena och janne fick han 1974 lämna sjukhuset. En minst sagt skakande läsning. I boken är journaler ordagrannt avskrivna av Helena och Janne tex "patienten har idag givit medgivande till kastreoperation"...3 februari 1971: Patienten får nu sedan en längre tid inte längre Haldoldroppar i kaffet. Ni som var med kanske minns rubrikerna i kvällstidningarna ungefär som ca tio år senare när det gällde Elisabeth, flickan som bodde fastkedjad naken i en säng i en specialcell (gamla grindvaktstugan) tillsammans med fyra manliga skötare som spolade henne vaje morgon, forfarande kedjad i sängen, med så mycket Nozinan så att de skulle räcka för att söva en häst, som Expressen utryckte det. Bilder i alla tidningar när hon låg med svartplast som täcke när hon skulle fotograferas För mycket! Wilhelm Bexell på Expressen gjorde ett helt mittuppslag om mentalvården, om nån kille som också kom in för en bagatell.Berättade om att när man skötte sig bra slapp man mediciner ibland, en del ville ha sina mediciner och det fick dom om de skötte sig bra, år tillbringades där, många kom ut andra inte. På slutet av artikeln skrev Wilhelm Bexell med lite större bokstäver: MEDICIN SOM BELÖNING; MEDICIN SOM STRAFF. INGEN MEDICIN SOM BELÖNING;INGEN MEDICIN SOM STRAFF.Det är mycket tack vare R-förbunden och då speciellt RSMH som mentalsjuhusen avskaffades. Lite hjälp av Expressen m fl och naturligtvis allmänheten.Men det tog tid.Tack RSMH!
Lennart
Skåne, - Sunday, December 07, 2003 at 21:03:46 (MET)

Lena: Ja, det är lätt att bli förvirrad i tabletternas djungel. Det är Imovane som är det stora problemet, trots den låga dosen på 1 st 7.5:a per natt (kan bli 1.5 st ibland om inget annat hjälper) så benzo i traditionell mening äter jag inte just nu. Däremot äter jag även Citodon, dock också den i låga doser (ordination 1-3 dagligen vid behov, brukar stanna vid 2 per dygn). Därav att det oftast brukar stanna vid ungefär en plågsam vecka om jag försöker sluta igen, men det krävs en målsättning att kämpa mot för att det ska bli bestående.... *DET* däremot är mitt stora problem.Den "snälla vägen" att sätta ut med Stesolid använde jag bara när jag had en mycket viktig sak att uträtta som krävde att jag lyckades på kort tid.
Marvin
Uppsala, - Sunday, December 07, 2003 at 20:52:18 (MET)

Marvin!Marvin!Jag har läst lite här i Gästboken och jag har noterat att det är något som inte stämmer med de frågor och alla svar som dina frågor fått från många av oss här i Gästboken bakåt i tiden till det inlägg där du berättar om att do satt ut Imovane med hjälp av Stesolid och att det gick bra i tre veckor och att du sedan var tvungen att ta tabletterna igen men du skriver inte vilken tablett du började med igen och det är viktigt för jag ser att en del ger dig råd om hur du ska göra med dina imovane medan andra ger dig råd i tron av att du är medicinfri och någon som tror att du tar Benzodiasepam svarar efter den linjen och då blir det fel svar både till dig och de med samma medicinska problematik som kanske också är i behov av korrekta sakliga uppgifter och för att undvika dyliga onödiga och ibland kanske..så därför skulle jag för att bättre kunna svara på dina frågor vilja veta om du står på mer än Stesolid?
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Sunday, December 07, 2003 at 19:40:57 (MET)

Marvin! Att du inte klarar av att leva utan dina tabletter är tecken på att du är kemiskt beroende av dem. Du gör nog klokt i att sluta nu och ta abstinensen. När du väl får ett jobb är det svårt att gå in i det med ett beroende. Imovane är förstört ditt sömnmönster och sömnbesvär är ett abstinenssymtom. Du bestämmer själv men hoppas du kommer ut tablettberoendet så att du kan förbereda dig för livet! Peter
Peter
- Sunday, December 07, 2003 at 18:14:06 (MET)

Hej. Jag har fått så märkliga känslor i abstinensen. Det är liksom inte mina. Är det någon som känner igen det?
Ica
- Sunday, December 07, 2003 at 18:10:49 (MET)

Marvin: Hörs positivt att du har en plan och du kämpar och verkar ha styrkan att vända detta till något positivt istället! Ps sen är det ju en fördel om du ivarjefall kan trappa ned till att börja med, så kanske kroppen hinner avvänjas något så du kan sluta helt sen när du ska börja läsa... Du tar kanske en låg dos redan och det är väl sömnen som är ditt största problem(var det så)och då har du nog ett mer hanterbart läge att sluta trots allt. Låt det inte bli mer än så bara, vill så gärna bespara dig allt vad abstinenselände innebär. Ta hand om dig och fortsätt skriv. Du har klarat det en gång efter vad jag läst, så du reder nog upp det här åxå tror jag. Hälsar till alla gör Tina
Tina
- Sunday, December 07, 2003 at 17:29:28 (MET)

Jag menade inte riktigt förstört, utan något tabletterna ställt till med tillfälligt. Vet att man är överkänslig för allt möjligt. Men, det enda som kan läka detta är tiden.
Ica
- Sunday, December 07, 2003 at 17:04:07 (MET)

ICA! Nja, tabletterna har inte "förstört" någonting i hjärnan, snarare fungerat som ett motstånd eller filter för utifrånkommande intryck och när det tas bort blir tex intrycken starkare än vad man är van vid, men man vänjer sig sakta sucessivt med det.
Lennart
Skåne, - Sunday, December 07, 2003 at 16:54:21 (MET)

Nja, tabletterna har inte "förstört" någonting i hjärnan, snarare fungerat som ett motstånd eller filter för utifrånkommande intryck och när det tas bort blir tex intrycken starkare än vad man är van vid, men man vänjer sig sakta sucessivt med det.
Lennart
Skåne, - Sunday, December 07, 2003 at 16:51:55 (MET)

Marvin! Jag håller tummarna för dig...............synd att de inte kan erbjuda nån arbetsträning................trist att allt ska styras av pengarna! Jag önskar dig lycka till, MVH Margareta
Margareta
- Sunday, December 07, 2003 at 16:49:59 (MET)

Tina: Nej, jag är inte sjukskriven - Så FK är inte intresserade av att erbjuda någon arbetsträning, och AF har slut på pengar så det blir varken datortek eller ens ett möte med handläggare det här året :( Om pusselbitarna med min tilltänkta utbildning faller på plats så ska jag ta tag i saken igen, men just nu klarar jag inte situationen utan kemisk hjälp om jag ska orka med mitt nuvarande liv.
Marvin
Uppsala, - Sunday, December 07, 2003 at 16:47:04 (MET)

Hej. Kan fullt instämma i att man förstorar upp allt. Alla mina känslor är på högvarv. Vissa saker kan fastna så jag går och funderar på det hela tiden. Undrar bara när detta ska gå över så jag blir normal igen. Men, det är väl hjärnan som ska återbilda det som tabletterna förstört.
Ica
- Sunday, December 07, 2003 at 16:32:26 (MET)

Hej Margareta! Nu har jag bråttom! jag måste svara dig innan Otto gör det. Fråga ett:Är det någon som känner igen sig? Ja,Är det någon som inte känner igen sig?..... Fråga två: Är det värt besväret att ta sig igenom?Jag undrade själv samma sak flera gånger.Men jag gav upp för lätt första försöket. Andra försöket höll jag ut lite längre osv..men förr visste man inte vad man nu vet. När jag slutade med mina Mogadon blev jag glad, det var ju inte så svårt som många sa. Då såg jag inte något samband med ökad alkoholkonsumtion, jag jobbade ju och skötte mig, det spårade ibland ur på någon fest eller restaurang, så jag bestämde mig för att sluta med spriten helt. Det var också lätt, fast jag hade hört att spriten är svår att sluta med. Redan efter en vecka hade jag börjat med Mogadon igen, mest som jag trodde, för att kunna sova efter arbetsdagen. Två till natten, det var precis lagom. Jag drack ju i alla fall inte.Efter en månad böjade jag ta en halv Mogadon innan jag körde till jobbet, och då fungerade jag så bra så det liknade ingenting, dessutom hade jag bestämt att sluta med tabletterna om det skulle spåra ur igen. Jag visste ju att jag kunde sluta med dom, det hade jag ju gjort förut, jag drack ju inte ens. det kunde jag också lägga av med när som helst, det hade jag ju också gjort förut, och därför gjorde det ju inget om jag drack lite på lördag, vi skulle på middag, och se, det gick ju bra ett par gånger innan middagarna eller rättare sagt fyllkalasen spårade ur för såväl mig som mina arbetskamrater, stackars våra fruar. Nu pratar jag om mitten på sjuttiotalet, så fruarna är omgifta allihopa sen samma tid. Vem visste då att alkohol är Korstolerant med Benzodiasepam. Inte underligt att det var så lätt att sluta med i alla fall det ena.25 år innan jag fick veta det. Därför på fullt allvar vill jag säga att nu är det betydligt lättare att tex sätta ut läkemedel eftersom det finns så mycket samlad kunskap och erfarenhet.Fråga tre: Ni som är fria nu har ni tagit Benzo för att...minsta lilla motgång? Det där är egentligen en kuggfråga, det finns säkert de som har gjort det, jag gjorde ju det, men då fördröjer man kroppens och framförallt hjärnans tillfrisknade.Sen är det ju lätt att göra likadant nästa gång, och nästa igen. "leka med tändstickor". Att du känner som du gör och upplever som du gör, så ska det vara eftersom du sakta kommer tillbaka till verkligheten.Medicinen som tidigare fungerat som ett slags filter tas bort, och då kan man uppleva det som att mycket blir förstärkt. Känslor, ljud och ljus blir starkare tycker man.Man kan bli ledsen eller glad lättare än innan, men det är ett bra tecken på att man är på väg tillbaka.Något som förut var en bagatellartad räkning i brevlådan kan upplevas som astronomiska belopp som jag knappt kan betala, man kanske ringer och ber om uppskov eller delbetalning.En liten repa i lacken op bilens som kanske knappt syns, ringer man till polis och försäkringsbolag, man förstorar upp allting osv. Blir jättearg för något man normalt skulle skratta åt. Ringer och skäller ut släkten för nåt 10-20 år gammalt. Listan kan göras oändlig, så ta det bara lungt Margareta,allt är som det ska vara, det hade varit värre om du inte kännt som du gör.Fråga 5. är det lätt att ta till vid minsta motgång? Nej, inte om man vet vad det är frågan om, man vet ju att det går över. Nästa gång blir det ändå lättare att avstå för frestelsen eftersom man vet att det gick över sist.Efter att detta upprepats några gånger, så försvinner det helt enkelt! OBSERVERA att det här skriver jag inte bara för att det ska gå lättare för dig att motstå frestelser, utan för att det är sant,1986 lyssnade jag på KERSTIN TUNVING i Lund, som höll ett föredrag om återfall i behandling av narkotika och alkoholberoende.Där talade hon om det jag beskrivit. Samma med folk som slutar med tobak också, är det lätt att ta ett bloss när suget blir för stort....Slutligen skriver du att du blir snurrig av alla funderingar nu. Ja nu börjar hjärnan sakta men säkert fungera normalt igen, och det har den faktiskt inte gjort när du haft Benzodisepamer som ett slags filter mot den riktiga verkligheten! Det här ornar du lätt Margareta!
Lennart
Skåne, - Sunday, December 07, 2003 at 15:58:04 (MET)

Hejsan! Vet att du fått många svar Marvin, och hoppas att DU själv hittar fördelarna alla intygar det ger dig att sluta med imovane. Bara du vet ju hur det eg är! Förstår att du har en jobbig sits, att det känns som inget blir bättre ändå osv... Jobb är jätteviktigt och dagsläget ser inget ljust ut på den fronten tyvärr. Själv går jag på datorteket(fast just nu är jag sjukskriven då)i väntan på annat och har dessutom flera kompisar som läst och utbildat sig i flera år! och som ändå sitter på datorteket precis som jag... Är inte lätt men FÖLRSÖK att vända detta negativa med jobb till nåt bättre ivarjefall. Finns så mycket annat här i livet av värde:) Kanske kan du hitta nån meningsfull hobby under tiden och på det sättet avleda/bryta de negativa tankarna lite?!!Och som Peter sa är det nog bra att tona ner värdet jobb="lyckad" alltid. Finns ju SÅ mycket annat att engagera sig i! Här ger du ju mycket till en massa tex:) Hoppas det löser sig med a-kassa först o främst så kanske det inte känns fullt så jobbigt:)(eller var du sjukskriven nu?)Även Karl har skrivit om imovane och du hade tur som har en giftkänslig smak må ja säga! Själv fastnade jag i den och för mig var det nåt jag senare även tog på dagen o vart "pigg/glad" av! Men sov oxå på den så det var en allround-drog för mig som jag inte en sekund saknar idag! Det året jag åt dom bara "flög" fram, och jag fick bara höra hur glad o livlig jag blivit igen´ positiva ord för mig som hade en depression bakom mig då och ville leva upp till den glada person jag var innan.. Så på det planet var det svårt att sluta men jag nådde en punkt pga en svår händelse, som gjorde att jag kände att detta inte var jag längre och att jag behövde I. bara för att ta mig genom dagen.. Självkänslan var i botten med andra ord och den kunde bara återvinnas av att sluta och börja lita på mig själv igen. Tradolanen har varit tufft åxå eftersom den "passade" mig bättre och jag har varit närmre mig själv med den. Är nog därför det tagit blod, svett o tårar att bli av med den nu. Och till Otto; Jo den är veck nu sen över två månader tillbaks men jag har mått uuuuselt fram tills förra lördan, då allt blivit MYCKET bättre:) Tog TID med andra ord men var värt allt o bara att få se att jag ju mår rätt hyfsat i mitt grundmående utan den, betyder jättemycket för självkänslan särskilt. Som gammal depp.patient vet man ju aldrig var man står riktigt o har ju ännu en halv zoloft därför. Avvaktar att ta bort mer nu, men sen ska jag försöka bli SSRI-ren åxå har jag tänkt:)Kämpa på till Margareta o alla som har det tufft med dom åxå, låter inget vidare men känns väl ändå bra att höra det är en normal reaktion tiden efteråt!? Sen hur lång tid är ju så olika men hoppas du/ni finner vägen ut snart! adventshälsningar Tina
tina
- Sunday, December 07, 2003 at 14:55:26 (MET)

Kjell!!! Vi verkar ha varit medicinfria lika länge, och det verkar som om du också har det jobbigt mellan varven, det är ju tråkigt att höra, men för mig känns det skönt att höra att det kanske är helt normalt när man slutat med medicn, jag år själv i åtta år, och när verkligheten trillar på en och man ska helt plötsligt klara av allt igen så är det inte så lätt att slå ifrån sig saker. Jag upplever det jobbigt att träffa andra männsikor och som att handla kan bli ett helt företag. När jag sitter i lunchrummet så orkar jag inte riktigt med att lyssna på vad alla säger och skratta kan bli jobbigt eftersom hela kroppen är så spänd och eländig. Hoppas att vi kan kämpa tillsammans! MVH Margareta
Margareta
- Sunday, December 07, 2003 at 13:39:05 (MET)

Hej på er alla kämpar! Jag läser lite nu och då och får veta mycket matnyttigt som jag försöker att ta till mig. Jag känner en enormt stor uppgivenhet, har tappat den riktiga gnistan att kämpa på utan mediciner, visserligen går det upp och ner och det har jag förberett mig på att det kommer att bli en lång tid framöver. Jag har varit utan medicin i fem månader nu och nu börjar längtan komma i att ta nåt snabbt så att jag slipper känna allt det hemska. Jag vill verkligen klara mig utan, men som det känns nu så är varje liten stund en kamp att försöka att klara av.........................är det nån som känner igen sig? Är det värt att ta sig genom detta? Ni som är helt fria nu, har ni tagit benzo för att klara av de värsta stunderna? Är det lätt att ta till de sedan vid minsta motgång? Ni kanske tycker att mina funderingar är banala, men för mig just nu är de väldigt väldigt stora! Jag börjar att tro att jag måste ha mediciner för att kunna hålla mig från dessa mörka stunder, som att då har man ju grundskyddet i alla fall, som man saknar nu....................jag blir alldeles snurrig av alla funderingarna som dyker upp. Tyckte att jag var ganska klar med hur jag skulle gå till väga, men nu när man är mitt uppi det jobbiga så är det som att jag bara ger upp.................................sköt om er, MVH Margareta
Margareta
- Sunday, December 07, 2003 at 13:28:52 (MET)

Karl!Appropå Imovane, jag hade Imovane i nästan ett år. De var nya då.Ej vanebildande och ej beroendeframkallande, inga biverkningar. Två saker reagerade jag stark på då.1.Vilken smak på tabletten, den samakade någonting mitt emellan fotogen och liksom bränd ström, den smakade gift, starkt gift helt enkelt. Jag kan inte komma på något som smakar värre och omöjligt att få i sig utan att smaken kom. Jag fick skölja ner den snabbt i filmjölk. De var ju därför man skulle ta den stående. 2. Vad snabbt den verkade! Den effektivaste insomningstablett jag vet, hann inte ens borsta tänderna. Ibland när jag kände mig lite trött på kvällen tog jag bara en halv 7,5, ville liksom somna in lite lungt ibland framför TV.Men icke, max tio minuter,pang, även om det var en spännande film eller nåt. Jag gillade dom inte, ibland struntade jag att ta dom, så för mig var dom inte beroendeframkallande eller vanebildande. Men för andra har dom varit det, många har bara efter några veckor börjat ta dom på dagarna, dom som alltså smakade gift, och höll sig vakna på!! Nu har det för länge sedan kommit biverkningsrapporter och om utsättningssvårigheter tom om dessa Imovane..... Du skriver att det borde gå att vända om konsumenterna av dessa och andra giftiga piller. vidare skriver du att du önskar att du kunde hjälpa till med att förhindra att fler drabbas av läkemedelsbolagens giftiga piller, du gör ju det redan, du skriver ju om det.Du varnar ju folk redan här i Gästboken, du hjälper ju till mer än vad du tror! Dessutom inspirerar du andra, både att sluta med giftiga piller så att de själva skriver här i Gästboken, för att i sin tur...Såg du föresten att det är en journalist här och undrar om SSRI kontra alkohol, Suzanne heter hon, tänk nu om hon får hjälp med sin artikel, här på RFHL-Uppsalasidan Gästbok. Våran Gästbok,din och min.Hon kanske får ihop en bra artikel.Beröm av chefen.Tidningen får massor av brev efter artikeln.Chefen säger åt Suzanne: En till likadan snabbt! Du får jobba över, jag struntar i hur du bäär dig åt skaffa en artikel till snabbt, vi måste höja upplagan, den tog slut sist. Herregud vem kunde ana att det skulle bli sån uppståndelse för lite amerkanska lyckopiller? Suzanne, vad sa du att dom hette? SSRI, aldrig hör talas om! På redaktionen på en annan tidnig sitter chefsredaktören samtidigt med en telefonlur i vaje öra samtidig som han försöker prata med någon i mobilen, alla tre samtalen han har på gång handlar om SSRI och..Ja sen går det ett par dagar.I ett annat högre hus i vår huvudstad,där har chefsredaktören i flera dagar sett utvecklingen, samtidigt har han de senaste åren sett chefer komma och gå. Han har inte varit här så länge,men han tänker sitta kvar.Han får inte göra något överilat, absolut ingen felaktig löpsedel.Han måste vara försiktig, en sån här lön, ojoj, Skandiacheferna skulle vara avundsjuka om dom bara visste hur mycket pengar han tjänade på att säga:Nej, skriv ingeting!-Ja, men nu har ju tom af..-Nej säger jag, vill du inte jobba kvar här, så kan du ta samma dörr som christian, ta hans tv-jobb, han ska ju börja på radion. Men du kan ju samla ihop lite matrial, för när telefonsamtalet från Karlbeg kommer, och dit måste det komma ett samtal från Djurgården först,då ska vi göra som förr, starta pressarna, börja med en tredubbel upplaga, och en till i kväll. Vi ska börja med kvällstidning i stället, det var bättre förr.Allt böjade med att Suzanne via en länk kom till rfhl-uppsala.Så kan det bli. och då har du och vi alla andra hjälpt till. så det så Karl.
anonym <www.benzo.uk>
Danderyd, - Sunday, December 07, 2003 at 12:36:37 (MET)

Hej Otto och alla andra! Det fanns en tjej här som hette Josefine som var en riktig stöttepelare. Jag tror hon försvann i början av detta året efter att ha skrivit i många år i GB. Vet du Otto eller någon annan veteran var hon försvann eller varför? Det var lite tråkigt. Peter
Peter
- Sunday, December 07, 2003 at 11:04:02 (MET)

Jag förstår att du har det jobbigt MARVIN men vad du än gör ät INGA tabletter. Då kommer du aldrig att kunna jobba igen. Se till att bli av med det problemet först. Du kan hända att du har abstinens och därför inte kan sova som Cleas säger. Jag kan lova dig att det går inte att jobba med dessa tabletter, så gör dig ren och ta din abstinens annars går det bara inte. Behandla dessa sömntabletter som spetälska. Jag har full respekt för dina problem och det är synd att hamna i denna sits men man gör sig en otrolig otjänst om man äter beroendeskapande tabletter. Peter
Peter
- Sunday, December 07, 2003 at 10:45:54 (MET)

Marvin! Jag förstår din oro.Jag förstår din rädsla,och din oro för framtiden,för din "oro" för allting du räknat upp i dina senaste inlägg, är kanske inget annat än det vi kallar utsättningssymtom och/eller abstinesbesvär. När du slutar med att tillföra kroppen det kroppen är van vid (tex tobak,alkohol,knark eller läkemedel)reagerar den och försöker med olika "signaler" att på tillbaka det den är van vid.De vanligaste sätten är just oro, rädsla ångest och sömnsvårigheter. I Ove Calssons bok beskriver han det så klart och tydligt. Han hade inte problem med varken ekonomi eller arbete, oro för det fanns inte, när sobrilen försvann. Han började oroa sig för amalganet i sina tänder istället. Oves kropp signalerade efter Sobril via oro för amalganet i tänderna, och det fungerade. Ove gick till doktorn, förklarade sin oro för amalganet, läkaren försökte förklara att det inte var något att oroa sig för, skrev ut lite Benzo, och Oves oro för amalganet försvann! Flera år senare var det dags igen, men då var han beredd, han gick till tandläkaren, tog bort amalganet.Det blev lite bättre men inte så bra som han väntat sig, men nu kunde han inte oroa sig för amalganet, det var ju borta.Inte för pengar, det hade han, arbete likaså, huset byggde han klart, men kroppen ville ha benzo och försökte med alla möjliga trix för att få Ove till doktorn. Men det gick inte.Ove hade kommit i kontakt med Rfhl och där visste dom, redan då,det som tydligen inte du känner till, så sent som nu,i slutet på 2003, vad det var frågan om. Jag hade läst lite om dessa abstinenser eller rättare sagt utsättningssymtom,redan innan jag slutade med mitt, men reflekterade inte så mycket över det. Flera år senare läste jag "Snärjd" som Oves bok heter och då först gick det upp ett ljus för mig, så djävla glasklart, tioöringen ramlade ner som man säger. Jag har nu varit i kontakt med Ove eftersom vi ska köpa boken till en studiecirkel som vi ska ha. Boken är välskriven, den handlar egentligen inte alls om Ove, mer om läkemedel om beroende och hur man blir oberoende, lite om Rfhl,förståelse från omgivningen och läkare, halveringstider och mycket annat.Summan blir: Oro är inte alltid oro, glöm inte det, för då är du snart hos doktorn och vill ha bort amalganet du också, eller blindtarmen, har du inte ont där ibland? Kämpa på Marvin, det blir kanske inte så lätt som du trodde, men vet du varför blir det i alla fall mycket mycket lättare.Läs gärna dina gamla inlägg och svaren till de igen, du kanske missat nåt.Jag håller på dig! mvhClaes
Claes
Hässleholm, - Sunday, December 07, 2003 at 10:13:38 (MET)

Gomorron Marvin. OK, ska sluta med käcka förslag... förstår att du har det jobbigt. Kram / m
Monica
- Sunday, December 07, 2003 at 07:11:37 (MET)

Jovisst skulle jag kunna söka ett mer okvalificerat jobb. Problemet är att jag antagligen inte skulle kunna leva på den lönen, sitter ju trots att jag inte bor direkt lyxigt med lån på lägenheten... (Går nätt och jämt att dra runt med A-kassa). Man kan säga att haken i det hela är att jag inte sover och behöver tabletter för att jag oroar mig över min arbetslöshet, och skulle så väl behöva lite arbetsträning (annordnad av AF så jag slipper vara rädd att få akassan indragen), för att både kunna sova naturligt igen och börja jobba igen. Jag har slitit som ett djur senaste 8 månaderna med att försöka byta yrkesinriktning, till vad och hur vågar jag inte skriva för att då skulle jag kunna bli igenkänd. Inom min fd branch är det bara att glömma att leta jobb, de vill ha färskvara - Inte nån som gått hemma 1.5 år. Helst skulle jag vilja kunna strunta i allt vad pengar och ekonomi heter, men man måste bo och äta tyvärr...
Marvin
Uppsala, - Sunday, December 07, 2003 at 06:49:11 (MET)

Hej. Marvin, vilken rävsax du har hamnat i. Jag förstår att det känns hemskt. Finns det verkligen inget jobb du kan söka tillfälligt, t ex. Behöver ju inte vara nåt kvalificerat, man kan ju få arbetskamrater och lite pengar genom enklare jobb också, medan man funderar på vad som känns bäst att satsa på i framtiden… Och om du har ett datorintresse finns det säkert nåt du kan göra i den branschen om du skulle vilja. Och som Peter säjer det finns ju tusen saker att engagera sej i, varför inte i RFHL, när du nu bor i Uppsala, dom har ju t ex en utomordentligt värdefull hemsida du vet :-). OK nog med käcka förslag, du har säkert funderat redan, jag försöker bara muntra upp dej lite. Lennart, kul att du kommit in igen med stor energi, jag har största respekt för dom läkemedel du har skrivit om, jag har inte varit i kontakt med dem, så jag läser med intresse vad du skriver. Lena, tänk att statusprylar har betytt så mycket för oss, att vi i princip betalat med delar av våra liv för att få dom…Det är bara att hoppas att vi har lärt oss något av erfarenheterna. Du verkar ha utvecklats till en stark kämpare som tror på sin sak! Själv kämpar jag just nu mot tekniken, med försvunna mejl bl.a. Oändligt stressande, ska man behöva anlita postverket ( finns det?) "Hämmkööp" för att få fram viktiga meddelanden! Morrrrr. Funderingar om läkemedel… det som skulle sitta fint idag är väl att komma först med ett preparat som fungerar mot abstinens och utsättningsbesvär. För då kan man ju sälja dem dyrt till såna som oss och s a s få dubbel förtjänst. Och på så sätt finansiera fler läkarutbildningar med påföljande förskrivningsökningar av SSRI och annat. Vilket i sin tur genererar ökad förskrivning av mediciner mot biverkningar av föregående. Och sedan kan man ju alltid förstatliga läkemedelstillverkningen för att förbättra statsfinanserna och därmed spilla över lite stålar på psykvården. Detta skapar ju arbetstillfällen, (och fler patienter som får mediciner att bli sjuka av) tänk så bra det ser ut i statistiken och vilken snurr på landets ekonomi! För att inte tala om byråkratin, se där, fler arbetstillfällen…Ja med såna förutsättningar är det väl inte så svårt att slutligen utveckla en antidepressiv medicin som fungerar, som omväxling. Och med andra förutsättningar skulle dessa mediciner inte behövas…men det är en annan historia. Jag är kanske en smula sarkastisk så här på morgonkröken, ta inte illa upp vännerna det är inte personligt! Jannike, jag ser fram emot mejl. Otto, vad händer? Kram / m
Monica
- Sunday, December 07, 2003 at 04:54:46 (MET)

Lena: Nej, jag försöker is största möjliga mån att inte haka upp mig på statusprylar. Jag bor inte i ngn stor villa, har någorlunda vanlig bil och möjligen lite datorer... Jag har långt ifrån gett upp, men just nu känns det jobbigt eftersom jag sen i slutet av sommaren inte längre är sjukskriven - Och arbetsförmedlingen sket i mig med hänvisning att de inte hade råd med någon handläggare längre för att ledningen bestämt att de skulle ta 12 stycken av de ordinarie och avdela endast till invandrarärenden (Nej, jag är inte rasist, jag tycker det är fint av dem att hjälpa dem som har det svårast - Men kanske borde man inte glömma bort att den kategorin saknar både hudfärg och nationalitet!).Så, jag har insett att om det ska kännas meningsfullt att sluta igen så måste jag ha något att se fram emot, att gå till - En utbildning av något slag eller ett arbete. Har försökt förklara det många gånger, men min psykolog säger att det är inget de kan hjälpa mig att ordna, och det känns så riskabelt att ta studielån när man känner sig osäker på om man kommer att orka med det hela? Att gå här hemma hela dagarna gör snarare att man bara *vill* sova bort tiden för att man inte står ut, det är psykisk tortyr nästan...
Marvin
Uppsala, - Sunday, December 07, 2003 at 03:36:49 (MET)

Hej! En nattkomentar fast man borde sova. Kul att se att det finns en kommunikation mellan människor med dessa erfarenheter. Det är ju faktiskt en proffesionell kunskapsbank som representeras av oss med alla dessa olika erfarenheter av neuroleptika,och dess biverkningar. Jag funderar mycket på hur det skulle kunna vara möjligt att få ett slut på denna skadeinverkan av dessa piller. Det är ju för bedrövligt. Det är möjligt att det finns något positivt med dom, men överväger inte nackdelarna. Hur bevisar man deras skadlighet. Det borde gå att vända konsumenternas uppmärksamhet till något mer häslobringade så att läkemedelsfirmorna får in mindre och mindre med pengar på dessa mediciner. Då kanske det blir intressantare för fabrikanten att se mer till konsumentens bästa. Själv dök jag så fruktansvärt av den ordination på vanlig vårdcentral som jag fick för inget större problem alls. Det var sobril, Imovane, efexor och buspar inom åtta dagar med någon fördubbling av sobril och höjning av imovane under tiden. Ingen information om verkan och biverkan. Hade jag vetat då vad jag vet nu hade jag aldrig tagit så mycket som ett enda piller. Det hela tog tvärt slut efter elva dagar. Jag kom undan med blotta förskräckelsen, tack och lov. Äter inga piller efter detta. Men jag har ett djupt ärr inom mig efter detta, och önskar kunna bidra till ett slut på dessa förgiftningspiller som snärjer in människor i någon,,,, ja jag finner inte ord nu för eländet,,. Ha det så bra!
Karl
Torsby, - Sunday, December 07, 2003 at 02:15:17 (MET)

Otto, får man säga puss och att jag är såååå glad att du klarade dej så bra som du gjorde? Har saknat dej! Hon som sökte efter personer med blandad ssri och alkohol kan jag bara säga: ssri och alkohol passar inte ihop... lika lite som alkohol och benzo passar ihop.... Det enda mina "alla" tab har gett mej är en otrolig dödslängtan. Har inte den längre.... Har ju fått hjälp utanför psyks portar! För 3 mån sedan åt jag 17 tab om dagen. Nu har jag bara xanor depot kvar. Kommer att klara det här... Mycket på grund av er här, all peppning och stöttning! Och framförallt min "näringsmedicinerare", sambo, familj och vänner! Kämpa på alla.... Vi ska klara det här! Monis: Hör av mej snart! Du är otrolig...
Jannike
- Saturday, December 06, 2003 at 22:13:17 (MET)

Du är rätt på det Peter! Kör hårt om du känner att du orkar. Glöm inte bort att vi inte är ensamma. Runt om i hela världen sitter människor precis som vi: www.benzo.org.uk är bara en av de organisationer som på samma sätt som vi för vår gemensamma kamp De har även utsättning av benzo och SSRI online på samma sätt som vi har vår Gästbok. Nyheter om läkemedel och allt som hör till skickas på mindre än en sekund mellan oss oavsett avstånd och världsdel dag som natt.Fler och fler kommer loss från beroendet. Några av dem börjar hjälpa andra. En del skriver insändare, och/ eller går med i föreningar för att hjälpa till där, kanske med infomation i skolor och på arbetsplatser. (jag tycker nästan synd om läkemedelsbolagen, för dom har inte en chans mot oss)LENNART, du kanske kom på något där! Jag vet att inte SSRI inte kan förstärka alkoholens effekt!! Rent medicinskt tekniskt omöjligt! Det här ska jag kolla upp ordentligt, vad det kan bero på. Tänk om det är så att alkoholen på något sätt "stör" SSRI-medlen. Påverkar halveringstiderna kanske? Man kanske bör avstå från alkohol helt under SSRI-behandling, i så fall kan SSRI hälsa hem! rena rama antabusen nästan! Som sagt det här ska jag gå till botten upp/med. Hällsningar Lena, håll tummarna!
Lena
Järfälla benzofree since 1999, - Saturday, December 06, 2003 at 21:36:33 (MET)

Hej Lennart! Ja jag såg henne efterlyste några med erfarenhet av blandningen av SSRI medel och brännvin. Men det har jag faktiskt inte hört talas om! däremot som du säger så var man mkt påverkad av benso och alkohol, den tiden det begav sig! Dom förstärker ju varann, det är ingen nyhet för henne kan jag tänka mig! och fullare vart man, samt den disskuttionen om roppar och alkohol som flera våldsdåd har inträffat under åren! benso och sprit blandas ju dagligen, samt att det hinner ju inte gå ur kroppen när man står på benso. Det ligger ju alltid i systemet! men någon erfarenhet av SSRI och sprit har jag ej, samt att jag aldrig hört talas om någon som pratat om det. men alla mediciner påverkar ju ihop med sprit. Funderar oxå över detta fenomen som hon beskriver. Men jag kan inte svara henne enär jag ej har den erfarenheten av SSRI och sprit! Har du? eller vet du någon? jag skall fråga några imorgon som går på SSRI och höra med dem! Annars hade vi svarat henne, åteminstone jag! vi får väl se om hon läser detta vi skriver nu, skulle tro det. Och då skriver väl hon! ha det gott Lennart! säger otto
Otto Ruben Svensson
- Saturday, December 06, 2003 at 21:15:02 (MET)

Otto, nåt krånglar med mailen, jag har skickat 12 st sedan den 4:e. enligt passagens mailserver har 7 st gått fram till din adress på samma tid. Saknar dina svar...kram /m
Monica
- Saturday, December 06, 2003 at 20:21:00 (MET)

Hej allihopa och speciellt du Otto! Såg du Journalisten Suzanne i Gästboken 1:dec. Hon skulle skriva en artikel om alkohol och antidepressiva. Hon hade hört att de som äter antidepressiva "blir fulla på ett sätt som de inte varit tidigare",sluddrar mycket, blir fulla fort, får dålig balans, kraftiga minnesluckor, får dålig balans. Samtliga tålde mycket alkohol innan SSRI.Jag tycker jag känner igen det där från min tid med Benzodiasepam dvs ett plus ett blir tre, kan det vara något liknande med SSRI, rent av ett plus ett blir fyra. Det kanske inte går att blanda alls. Det kan i alla fall inte bli "sköna rus". Ska du eller jag svara henne? Jag gör det gärna, men det ska väl hon själv kunna hitta massor om på nätet, vad säger du, vi har väl egentligen inte tid med sånt här i Gästboken, är det inte fel forum? Men hon kan vara till hjälp för att även från den synvinkeln få folk att ta ställning mot SSRI.En del läkemedel förstärker alkoholens effekt tex Benzo, en del läkemedel får förstärkt effekt av alkohol ex Atarax. Det är skillnad där, precis tvärt om! Jag undrar hur det egentligen är med SSRI i den bemärkelsen, förstärker alkoholen SSRI eller är det tvärt om. Det är faktiskt en viktig skillnad!
Lennart
Skåne, - Saturday, December 06, 2003 at 20:17:07 (MET)

OTTO du har mejl. Vet inte om det kommit fram?
Monica
- Saturday, December 06, 2003 at 20:07:41 (MET)

Lena, där har du verkligen rätt och vad man kan lura sig i livet. Det är inte de värdena som gäller i slutändan. Livet är svårt men kan också vara helt fantastiskt, men hur det än är, är det sämsta man kan göra att dra in sig i ett liv med tabletter, droger och beroende. Då blir det ett helvete. Hoppas så många som möjligt kan ta sig ur och informera er omgivning och läkare att det inte fungerar alla dessa tabletter. Gör vi alla hundratusentals det så har vi informerat flera miljoner i Sverige. Kul att du är i gång igen OTTO. Du skriver bra och avslöjande! Peter
Peter
- Saturday, December 06, 2003 at 19:46:35 (MET)

Otto! Välkommen tillbaka! Du skrev att du ville veta var jag hittade matrialet om att SSRI-medlen var farliga. Det har jag läst i mina tidigare inlägg. Såg du inte Stig J Anderssons doktorsavhandling? 114 sidor om hur vi i Sverige har ökat vår konsumtion av SSRI från 1% av befolkningen till över 6% på mindre än tio år.Och hur detta kunnat gå till! Han redogör även för blindtester har visat att de ej hjälper. Seroxat och Cipramil leder listan på anmälda läkemedel.Påvisad ökad självmordsrisk. www.mpa.se (läkemedelsverket). Rapporten från läkarmässan. www.lakemedelsvarlden.nu. Sist men inte minst, www.benzo.org.uk. Många måste använda biverkningsmediciner,och det vet du ju hur de fungerar, bl a fysiska skador.Sist, ta det lite lungt nu i början Otto, vi vill ha dig kvar här i Gästboken.
Lena
Jätfälla, - Saturday, December 06, 2003 at 19:43:25 (MET)

Ojoj Marvin! Du har fått helt fel för dig. Det handlar inte alls om status i form av dyra bilar villa och jobb. Det handlar om att ha tak över huvudet och mat i skafferiet. Jag har väl haft "statussymboler" om någon men då kände jag mig aldrig fri. Vilken fin bil du har sa grannarna. Ja vilken fin avbetalning tänkte jag då. Villan likaså, en låg arkitekritad historia med mexitegel, som jag absolut inte hade råd att bo i egentligen, och så vidare. Nu har jag för länge sedan insett hur lurad jag var.Två arbeten var jag tvungen att ha och sobril för att orka. På semestern fick jag också arbeta. Så slösade jag bort mer än tjugo år av mitt dyrbara liv, vad jag ångrar det, att jag gick på det. Tänk om Marvin, gör inte samma tavla, du kommer att ångra dig du med!
Lena
Järfälla, - Saturday, December 06, 2003 at 19:11:51 (MET)

Hej på er kämpar , stöttare och alla andra! har inte trasslet löst sig med FK och arbete för dig än Marvin? kom ihåg du hade ju bekymmer med myndigheterna redan förra året Marvin, minns vi disskuterade det då! man är som en ping-pong boll för dem! men synd Marvin (visste inte att det var du som var anonym) när vi höll på med att du tog bort Imovanet och lyckades! många som saknar sysselsättning startar eller behåller sina tab. eller klarar inte av att sluta. För sysselsättniung är ju a-o för en människa, att bli bekräftad bl. a Det att bli arbetslös eller långvaringt sjukskriven som ofta leder till förtidspension. Då känner man ju sig ej behövd och då är blir man psykisk svag! och missbruket är 10 ggr vanligare i den gruppen! Idag förbannar jag att jag tog pension. Det kunde man välja på -80 talet, sedan var man ju ledig hela dagarna och ingen ställde något krav på en, detta ledde till starten och de flesta vart nervvrak och missbukare. Idag är det stört omöjligt att erhålla en förtidspension, för dom pensionerade bort en hel generation! Det skall vara starka skäl idag. Men då räckte det att folk söp lite väl mkt, och detta var unga killar! notan kommer nu! sedan isolerar man sig, kommer i fel gäng och det kan gå mkt illa för många! var skall man kanalisera sin ångest, när man är ledig hela dagarna! Man bollas som Marvin berättar, hoppas du Marvin ändå försöker ta bort imovanet, som du ville ha bort! och lyckades ju ett tag! kom igen en gång till Marvin! Som gammal opiatgubbe funderar jag på dig Tina! har allt gett med sig med Tradlonet? som du själv nämner så är den grupp som är värst illa att få en plats på sjukan är just "dubbeldiagnosen" man platsar inte på ren avdelning för där får du inte ha något missbruk, jaha! sen kommer du till missbruksinläggningen då stoppas du för att dom skall ha ren missbruk, dom skickar iväg dig för dom tar ej folk med "dybbeldiagnos" detta har varit uppe många ggr mellan läkarna och andra myndighetern´. Men som vanligt blir det bara någon liten utredning, såarivern inom sjukvården är full fart framåt idag! gbg lägger ner massor av Vårdcentraler. Det är störst besparingen i modern tid, samma gäller övriga landet, psyket är snart ett minne blott! Och var drar man gränsen när det gäller att vara missbrukare?? 1 eller 10 tabletter och annat runt dig! idag i en svår ekonomisk kris inom sjukvården så kommer psyksjuka sist i kön, och hamnar sedan som hemlös, inte alla men allt för många och yngre och yngre! När det även är ett brott mot grundlagen "alla skall ha ta´k över huvudet! det sätts ur spel! Då kan vi lika gärna köra bil i 180 km och sätta den lagen ur spel! men si det går inte, bilen är värdefullare än din medmänniska! Hälsar oxå till dig nita som rapporterar att du varit ren längre och längre, bra och du får en cyperkram tillbaka av mig nita! Kurt var det väl som efterfrågade om hur många olika sorter en del har, ja herregud vad man hade många ibland, det kunde vara runt 8 sorter ibland, inget ovanligt! Hemvården säger att när gammla patienter är hos läkare som är Geratrikläkare och även VC-läkare så fylls muggen på, men dom struntar i att ploka bort gammal onödig med, så där kan det bli många sorter med! Det är då tur att personalen som tjejerna inom hemtjänsten skriker till åt läkarn eller deras chef gör det! Skulle vilja höra med Lena var du har hittat studier på att SSRImedel är farligt både utomlans och Sverige säger du! och skall plockas bort säger du! dom är farliga?? det är benso oxå, det vägs för och nackdelar! skola står mot varandra! Vi vet att det är många patienter som försvarar dem med näbbar och klor! Tyvärr kommer SSRImedel aldrig att plockas bort lika lite som benso, det är så mkt pengar i det hela! Annars skulle dom varit borta för länge sedan! det kommer tyvärr bara nya! Stilnock och Imovane ger samma abstinens som benso men går ej under benso i skrifterna! varför? jo det är juridig inblandad, dom faller inte under bensodiazipintaket på grund av juridisja aspekter ej av medisinska trots att et är i princip samma sak som benso! Så snurrigt är det! Alltså juridiken går före det medicinska! vilken fars! pengarna styr och SSRImedel tjänar in så mkt att det tillåts att en viss % får det gå åt pipan för! Uppköpta läkare och forskare får stora slantar för att försvara dem, det är ingen hemlighet! hela sjukhus använder använder kopier av orginalet för dom är lite billigare! vissa kliniker kör med x sömntab. medans sjukan i närmaste stad kör med ett annat?? Ja vi blir virrigare och virrigare av detta snurr på läkemedelsfronten! Vi måste ut och kriga mer, så vi får stopp på galenskapen någon gång och för ungdommen! Kämpa nu på alla med var sitt bekymmer och rapporteringarna är värdefulla så det ingjuter hopp hos fler! Saknar många namn här nu igen! Hoppas dom dyker upp för en lägesapport! Sist gör ett nytt försök Marvin! Monis är det så många mail? Har du fått mina? detta får vi lösa monis! saknar dina mail! Alla är vi lika viktiga, men årets stödjulklapp vill jag ge till PETER, tror ingen säger emot, han har under året stött alla och kämpar själv med sitt! Skriver mkt bra, så skall vi alla vara stödja varann på alla sätt! må väl därute i landet! Bugar och tackar för det stöd jag erhöll när jag fick hjärtinfarkt, det betyder otroligt bara att någon tänker på en, vi är så bräckliga! vi hörs säger han Otto
Otto Ruben Svensson
- Saturday, December 06, 2003 at 18:54:17 (MET)

Marvin! Det är riktigt/viktigt det som Peter säger.Jag har själv de erfarenheterna, både Rsmh och Alro föreningar har hjälpt mig. Man träffar andra med liknande problem som de man själv har och resultatet blir att ens egna problem blir mycket mindre samtidigt som man kan lära sig förenings och mötesteknik. Jag var med på många kurser över helger. Distrikts och rikssammankomster.I studiecirklar har jag gått navigationskunskap, engelska, fotografering och framkallning. Studera, ja just nu går jag på en folkhögskola, en Orienteringskurs som finns på flera folkhögskolor i landet. En kurs för människor som på ett eller annat sätt behöver "mjukstarta" för att "komma igen". Vi är nu nästan 20 st i klassen i ålder från 18 till långt över 50. Alla har olika livserfarenheter,en bor på ett behandlingshem,några bor på skolan, resten bor i närheten. Sedan jag slutade mitt blandmissbruk Benzo/alkohol upplever jag det som jag blir bättre dag för dag, gladare och gladare. Varje dag blir bättre än igår. Helt otroligt, det tar alldrig slut, det bara ökar och ökar liksom. Alla faktorer spelar in men för mig är största lyftet Folkhögskolan!
Claes
Hässlehol, - Saturday, December 06, 2003 at 18:52:34 (MET)

Marvin! Du bor ju i Uppsala och kan ju engagera dig i RFHL där. Det finns ju massor att engagera sig kultur, idrott, samhällsengagemang. Finns tusentals olika föreningar speciellt i Uppsala. Du kan också börja läsa något på universitetet. Ha inte hela ditt egenvärde i ett jobb. Vi är alla utbytbara och det är inte roligt att påminnas av detta men vi får försöka hitta en mening i vårt liv ändå. Om du börjar med tabletter igen så är det bara du själv som blir förlorare. Ingen i vården kommer att bry sig tyvärr. Hoppas du kan hitta något intresse att engagera dig i. Det är mycket viktigt att hitta något att brinna/leva för. Jag har själv inget jobb och vet inte om jag någonsin kan gå tillbaka men jag får försöka ändå. Jag har bestämt mig för att hjälpa andra och jag har min golf och trav. Det har gett mig mening igen när jag inte har något jobb. Peter
Peter
- Saturday, December 06, 2003 at 17:22:41 (MET)

Monica: Ja, man får nästan känslan av att de tror att efter allt som hänt senaste tiden så är alla som kommer i kontakt med psykvården potentiella faror för andra i samhället - Och att det är hurvuvida vi kan vara farliga för oss själva/andra snarare än hur vi mår som är deras primära intresse... Men det många av dem glömt är att man måste se till helheten, en människa som mår bra får sova på natten utan att behöva medicin, och vågar gå ut på stan utan något lugnande innan. I dagens samhälle handlar allt om status, pengar och jobb - Och för den som saknar något av det verkar det helt enkelt inte finnas någon plats längre. Nä, det jag känner är att jag behöver någon att prata med som inte som första fråga vill veta mitt namn och personnummer - För det är inte något vederbörande behöver veta såvida han/hon inte har andra avsikter än bara just prata!
Marvin
Uppsala, - Saturday, December 06, 2003 at 16:50:57 (MET)

Otto! Jag vet inte om mina 288 mejl har kommit fram? monicA
Monica
- Saturday, December 06, 2003 at 14:02:12 (MET)

Hej alla! Hoppas ni har det bra och JÄTTEkul att "Otto has entered the building:-)Vi har saknat dej, och ta det nu lugnt o tänk på dig själv i första hand. Min pappa fick hjärtinfarkt för två år sedan, var tufft för honom i början och framförallt psyket var jobbigt ett tag.. Innan hade han inte tagit medecin överhuvudtaget och plötsligt hade han en en massa olika hjärtmedeciner. Han fick åxå cipramil och sobril mot panikångest när det var som värst. Idag mår han bara fint och har plockat bort allt utom några blodförtunnande och för hjärtat:) och han är i full gång och vid gott humör idag:) Kommer du åxå att bli och vi stöttar dig alla här! Ta hand om er ALLA o tack för att ni finns, helgkram Tina
Tina
- Saturday, December 06, 2003 at 13:26:19 (MET)

Marvin! åh, jag blir mer och mer förtvivlad över hur vi behandlas av psykvården. Om du bara visste vad jag har varit med om skulle du rysa. jag förstår att du är rädd och besviken. Men skriv här i gb, vi får stötta varandra, lite nytta kan det nog göra. Har själv en lyckad utsättning av värktabbisar bakom mej med stöd av Otto här i gb. Ingen annan visste detta, inte ens mina barn...Men han lotsade mej igenom abstinensen, med sitt underbara stöd och stora kunskap. Det kommer jag aldrig att glömma och inte heller Peter som har stöttat enormt mycket när min ångest har tagit överhanden, särskilt sista veckorna när jag sökte efter Otto, och allt annat också körde ihop sej. Nu klarar jag att stötta andra lite och ställer gärna upp när jag kan. Så bara hör av dej om du behöver mej eller nån av oss här i gb. Alla här har erfarenhet av ungefär samma sort. mvh/M
Monica
- Saturday, December 06, 2003 at 11:57:36 (MET)

Ja, för min del är väl läget tillbaks på ruta ett i princip. För då man väl lyckats hålla upp en tre veckor så finns ingen som har tid att prata med en, eller hjälpa en ur den situation som orsakade sömnproblem och ledde till tabletterna från början. Nej, istället så struntar man i alla ansträngningar jag lagt ner - Inte ens ett telefonsamtal, bara iväg med ett recept i brevlådan igen. Det märks verkligen att både vården och mycket annat är i kris i Sverige... Jag ska försöka börja plugga eller något nästa år, för får jag inget vettigt att göra snart så känns det som att jag blir tokig. (Och det här med att vara misstänksam mot läkare & psykologer som spelar in terapisamtal, undras om det är att betrakta som att man dessutom är paranoid eller är de de som är lite paranoida och rädda för att de skulle missa något viktigt som vi som patienter har sagt till dem i händelse av att något olyckligt senare skulle ha inträffat?).
Marvin
Uppsala, - Saturday, December 06, 2003 at 11:28:43 (MET)

Hej Karl. Jag fick samma hög med tabl som du + ofarliga stilnoct inom loppet av 2 veckor. Var några år sedan, men det säjer en del om vilken koll vissa läkare har...Om jag fick det idag skulle jag inte ta emot !!! Men jag vet ju inget om dina bekymmer som du ju måste ha för att du har fått sån medicin, bara att blandningen kommer sannolikt att ge biverkningar så ta det lugnt kära du, försök att få bättre hjälp om du kan. Jag tror ju på samtalskontakt men inte den varianten som sitter och går igenom ens barndom och vänder ut och in på ens inre utan mera en s.k stödkontakt. Kan naturligtvis fungera med en riktigt god vän eller anhörig också!! Mvh Monis
Monica
- Saturday, December 06, 2003 at 09:17:36 (MET)

Nattliga rader efter att läst igenom alla inlägg, när jag varit borta ett litet tag! Peter: Det är andra infarkten jag har under 3 år! Den hände hemma efter en snabb promenad till kiosken. Var stressad (inre) Det är inte helt ovanligt att fysiska symtomer som ex infarkt utlöses av ex abstinens (kraftig) nu hade jag ju inte det men 1:a gången jag fick infarkt utlöstes den av våldsam abstinens för 3 år sedan, vilket även läkarna sedan erkände att visst kunde trycket i kroppen göra så att en ex infarkt utlöses ( inte vanligt) men betänk att kroppen utsätts för enormt tryck under abstinens, som när du ej får någon nedtrappning alls, som är idag ganska vanligt! men det finns ju ingen "koll på den saken" men vet att det förekommer, precis som obehandlad alkoholabstinens, där deleriun utlöses och är livsfarligt, massor av andra fysiska saker kan hända oxå, ex en jag känner gick en muskel i låret av i benzoabstinens! sådans talas ju ej om! Vet att många avlider i följd av ex tablettabtinens och fyllabstinens! Så det är ju en fruktansvärd medveten risk läkarna tar när det ej finns vårdplatser numera! men det är något som ej talas högt om! samt självmord m.m Det är ju mkt därför många fortsätter att missbruka tabletter för man orkar ej med en s.k cold turkey! vilket jag beskrivit jag gjort flertal ggr! av olika preparat! Nu var jag "ren" när denna infarkt kom! Risken kunde vara att jag fortsatte med morfin när jag erhöll några sprutor både hemma och på sjukhuset, det kan ju sätta igång en ny vända med ett enormt lidande som följd! Nu när allt läggs ner så blandas det ju vilt av speciellt ungdommen som jag skrivit förr. Och det är ju ingen som vet vad det leder till, ja vi vet ju ex brottstatestiken! Blandningen mellan alkohol, E, och ex Rohypnol som väller in i landet! och ingen vård finns i sikte! Betänk vi äldre var ju förskonade från denna blandning. Utan det var ju enbart "piller" och känslighetsgraden är mkt olika! men sjukhusets schema är lika för alla, borttaget är ex vid behov, och idag får dom som ligger inne ( få platser och tid) en snabb avgiftning och det plockas bort helt under cirka en vecka 10 dagar! Goggo beskrev för ett tag sin vansinniga 10 dagars kur! bort direkt med kodeinet och mkt lite benso! Abstinensen har ju ej börjat när du skrivs ut! Jag har och följer utvecklingen i GBG och den är skrämmande precis som övriga landet, nästa år kommer GBG att ha 16 platser för avgiftning för alk samt tabletter, var kommer du med det?? sen tilllkommer det alla nya SSRI medel som forskas fram dagligen, dom förfinas ju hela tiden, så ursäkta Lennart men under vår livstid kommer ej SSRI medel att försvinna snarare öka enligt beroendeläkarna. Det blir som när libriumet och valiumet kom, och inte har dom försvunnit eller minskat nämnvärt! Sedan ges ju SSRImedel och ett benso ofta tillsammans företrädningsvis Xanor. vilket går att läsa i GB hela tiden att många erhållit! Som nu kämpar för att bli fri dessa idiotpreparat som numera ges till ungdommen! finns ju på gatan i billaster och ger bra pengar för langarna! förekommer hela tiden på fester med ungdommar hela registret! Vi har ju inte ens lyckats plocka bort Rohypnol! som ex Usa! trots att det är solklart dess farlighet med alkohol! I brist på psykologer (kön cirka 2 år i gbg) så får ungdommen recept på SSRImedel. Vilket kan leda till livslång medicinering! numera har ju alla tydligen DAMP,och olika bokstavskombinationer! och det skall medicineras med amfetamin samt SSRImedel! Istället för att minskas så ökar ju föreskrivningen på ex vårdcentralen av allmän läkare som inte vet ett skvatt om vad dom skriver ut! Hur skall då patienten veta det? och efter ungdommen kom vuxen DAMP m.m man vet ju att E förstör seratoinet i skallen ingen nyproducering. Och då knapprar gamla E are s.k "lyckopiller" för att få seratoin, enär dom är tomkörda i huvudet på seratoin! Det vimmlar ju av olika namn och nya tilkommer hela tiden! dom förfinas och testas på folk! Under alla mina 30 år med "piller" så gällde barbiturater bort -84 sedan enbart benso! sedan kom kodeinet i början av -70 talet! och dess kombination ger ju "turboeffekt" förstärker varann som jag skrivit flera ggr om! Och även avgiftningen av opiater som är mkt jobbig, och nu finns ingen nedtrappning! Vi äldre F.d pillergubbar vill inte befatta oss med SSRImedel, men vi provar ju oxå dessa preparat! och Gud vilket elände jag hade med att sluta med dem, ex efexor, det var som jag skrev som att gå rätt in i ett elstaket! En vacker dag kommer ju sanningen och historian om dessa SSRImedel! men tills dess Lennart får vi nog dras med dem under vår livstid. Finns inga tecken på att dom skulle dras in eller minskas på! Det hävdas ju av farmakologerna att dom är ju inte "vanebildande" m.m och mkt bra! dom använder alla argument dom kan! Samhällsklimatet gör ju oxå att alla snart är sjukskrivna och knapprar dessa medel! Där finns nog en del av förklaringen (roten till det onda)Vi kommer få en generation "lallande vrak" framöver! där ingen höjer på ögonbrynen när våldsdåd inträffar varje dag numera! Det var som Doc Stean Borg gamla TUB sa,inte skulle jag som psykiatriker vara kirurg och operera folk, men kirurgen kan hur som helst skriva några recept utan att blinka! Förr fanns ju när man låg inne "vid behov" och Gud vad behov man hade, nu existerar det ej! ej heller platser för att hjälpa en människa till en avgiftning, det skall till en beh. plan för ex ungdommen, alltså något efter en 10 dagars kur på sjukan! som ex behdlingshem, men där har ju soc inga pengar eller hem! så då faller allt direkt! och drogande fortsätter! för ensam klarar 90 % det ej ensam utan massivt stöd! bostäder m.m det är egentligen en hel kedja som skall fungera, för att få en ungdom på fötter idag, så steget till hemlös och uteliggare är mkt nära och eskalerar hela tiden! Man acepterar idag s.k "lågtröskelboende" där folk får supa, knarka och göra vad dom vill! då har man ju gjort något tycker man! men rekryteringen är mkt stor! samtidigt så har kommunenerna vältat över ansvaret på frivillighetsorg. som drar ett stort lass idag ex Stadsmissionen! Vad är det för framtid??? lite mat och en dusch samt nya drogvänner, häktena sprängs snart, man dubblerar cellerna idag! folk skiter i om man får 8 månader idag. För då kan man träna spela kort och sedan gå ut och snurra ett tag till nästa gång man vill in, så resoneras det! Sparkraven är mkt stora på Soc, så dom släpper inte till några pengar till en dyr behandlingshem. Och det är ett av kriteririerna för att kanske få en avgiftningsplats! där kön i GBG är mkt lång. Heronisterna är cirka 2.000 i gbg och avgiftningsplatserna sedan 97 är HELA 4 platser att slåss om! Vad kostar dom per dygn ute? så konkurensen är knivskarp mellan olika grupper att slåss om för att få vård! Samtidigt som svarta marknaden ökar lavinartad! det är stora pengar att håva in för langarna, så bilden av allt med droger. Legala eller utskrivna av läkarna är snart lika stora! Vad jag menar är att man måste se hela problemet, det går inte att sycka upp det! Alla skriker efter en lösning på eländet och lidandet men inget händer av större sak, så vi dras mer och mer in i drogernas värld, kalla dom vad som helst, men det är hemskt när dom tar över och styr människan! och personen är beredd att offra allt för att stilla abstinensen! när det inte längre knappt finns någon hjälp att få! Jag har hört många fina föredrag på hjärt när jag låg där, det dör fler av rökning än av brännvin och knark o piller men alla går och röker och det ses helt naturligt samma brännvin, men det är ju en drog för det som vållar stor skada i Samhället! men som alla säger: något måste jag ju unna mig! Folk får ju medicinen för att bli bättre men det slutar med att dom ofta mår sämre av dom, lustigt! Det är därför denna sida är mkt viktig, så vi kan dela med oss erfarenhet och känna igen oss! Det är roligt alltid när några kommer med rapporteringen att nu är det ex 10 veckor och jag blir sak´ta bättre, det är det som sporrar alla som är i början av sin kamp en ny morot! Erfrenheten man gått igenom är oxå mkt viktig att dela med sig, så att många känner igen sig i det man försöker förmedla! Inget är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid! Det är vi alla som är specialister inte läkarna! alla våra upplevlser och våran kamp för ett drogfritt liv! Det kan vi hjälpas åt med och det skall vi värna om och vara stolta över! Ett ex av alla ex! När Härliga Jannike skulle ta bort alla medicinerna på en vecka skrek vi till, 4 preparat var det väl! och in med ett nytt och xanoret kvar, tänkte jag detta går aldrig, vi varnade henne, nu är hon en flitig medhjälpare och skribent här och fylld av kamplust och det går utmärkt för henne! och hon kommer att fixa detta, hon bjuder på sig själv och inspirierar många andra som står på trappan och väntar, vågar jag eller ej, men hon injuter hopp i den saken! Så vi behövs alla, och alla rapporteringar stärker alla att det här går bra! kan hon kan jag! Vi behöver höra positiva kämpare varje dag och här finns vi på RFHL Uppsalas sida! och vi behöver ej uttrycka oss så fint utan bara att vi visar att det går och förmedlar det vidare och stöttar upp varann! för ibland är det bara uppförsbacke tycker man, sedan räcker det med att några skriver rader för att folk spottar i nävarna och får en kick att: detta skall jag fixa, med kamraernas hjälp här! För det är inte roligt att läsa och höra hur en och en går bort, gamla kamrater som är som mig 50 år, när man vet att det hade gått att fixa, så därför skall man vaa rädd om varje timme vi segar framåt! åteminstone är jag det! Nu är det 03.00 och jag hör krogfolket kommer hem, undra om dom har haft roligt med sitt hängande i baren! åteminstone mindre pengar har dom! Tack för all uppmuntran jag fått när jag kom hem efter hjärtinfarkten det betydde mkt! Avslutar nu den långa inlägget och funderingarna med att hoppas ni sover gott och vaknar sött! Så hörs vi och må väl alla kamrater, vi behövs idag oxå! Tack för nattorden säger den "långrandige" Otto P:s Ha en fin 2:a advent alla idag och må väl!!
Otto Ruben Svensson
- Saturday, December 06, 2003 at 03:41:55 (MET)

Hej. Det måste vara hemskt starka tabletter det finns. Hur kan man bli så konstig efter dem? Efter att jag slutat har jag overklighetskänslor, känner inte igen mina egna känslor. Ibland känns det som man blir tokig. Väntar bara på att få känna mig normal igen.
Ica
- Friday, December 05, 2003 at 23:29:29 (MET)

Sådana medicinbuketter, Karl, är nog inte helt ovanligt om man kontaktar ett psyksjukhus. Man får en uppsjö av tabletter som sänker en totalt. De borde veta bättre tycker man efter alla år. Lennart det är ingen fara att bränna ut sig på detta. Det är bara bra för mig och hoppas det hjälper någon. Jag har gjort lite erfarenheter tyvärr. Jag vet också hur ensam man kan känna sig innan man har kunskap om beroende. Jag själv fattade ingenting när jag blivit beroende utan trodde jag blivit helt sjuk. På tre veckor gick jag från helt normalt tillstånd med bra jobb till en helt hopplös situation. Bara för man klagat över sömnbesvär i en kärlekskris, fick då de förrädiska stilnoct som enligt läkaren var helt ofarliga. Men Lennart det är inte lätt att slåss mot hela världen, speciellt inte mot läkare och läkemedelsföretagen. I England är de nog lite längre framme än oss i Sverige. Det är en process mot Region Skåne angående benso men vet inte hur det gick. Du kan kolla upp det! Ha det gott! Peter
Peter
- Friday, December 05, 2003 at 23:11:49 (MET)

Hej igen! Refererar till det jag skrev ovan. Ett fel som ska rättas. Imovane, efexor, buspar och sobril ska det vara på tio dagar.
karl
Torsby, - Friday, December 05, 2003 at 22:15:38 (MET)

Hej! Hur många har blivit behandlade med buspar, imovane, efexor´och efexor samtidigt inom loppet av tio dagar. Från ingenting till denna sammanblandning av medicin inom tio dar! Jag vill inte tro att det ens förekommer. / Karl
Karl
Torsby, - Friday, December 05, 2003 at 22:12:53 (MET)

Hej Monicica och alla andra.Jag hade en dålig period med blandade bekymmer. Jag var så positiv till allt och toppen var att jag såg hur vi här i Gästboken blev fler och fler och då kom doktorsavhandlingen från Stig Andersson fram i media. Vilket lyckorus jag kände, rena skadeglädjen mot läkemedelsföretagen, både i tidningar och radio, tom ett litet inslag på rapport. Det ville jag fira med, ja jag bryr mig inte om att berätta hur dumt det var, för sedan hade jag en oöppnad burk med Lergigan 25:or så en vecka bara försvann som också "försvann". Ändå dummare men gjort är gjort och jag blev en erfarenhet rikare. Nu är jag rätt lik mig själv igen, jag känner mig återigen klar för strid. Vilken strid? Den mot Benzodiasepamerna så klart! Dom ska bort om det så är det sista jag gör. Jag vet hur det ska gå till, vi måste hjälpas åt allihopa! wwww.benzo.org.uk tycker likadant. Det blir en lätt match. Det kommer att lyckas, i 50 år har de funnits, men nu ska de bort en gång för alla, de där har förstört mitt liv! Det ända problemet som jag ser det är att vi först måste få bort SSRI-preparaten för de "skymmer sikten" på slagfältet mot Benzon, SSRI står i vägen, tar vi bort det först, blir det mycket enklare att snabbt ta itu med Roche och deras arme. Våra insändare ska gå som Tomahawk-missiler rakt in i Expressen DN och Aftonbladet. Vi ska tala om för de vilket lidande vi fått utstå, dom ska få göra jobbet åt oss på samma sätt som media gör utomlands. Snart kommer även vi i Sverige att driva processer mot läkemedelsbolagen på samma sätt som sker i bl a England och USA med flera. Under tiden måste vi fortsätta Gästboken så att fler och fler kommer loss från beroendet. Alla som skriver här, alla här gör en insats och det behöver vi. Peter, du gör tre insaser, du får absolut ej bränna ut dig, tänk på det, du är oövererträffad stöttare.
Lennart
Skåne, - Friday, December 05, 2003 at 20:44:40 (MET)

Cyberkramen är till dig Otto
nita
- Friday, December 05, 2003 at 20:15:31 (MET)

Åh vad skönt att du är tillbaka här hos oss. Vi har alla saknat dig här i GB och varit orolig. Ta nu väl hand om dig ordentligt. Får man ge dig en cyberkram? Om så är, kommer nu här en JÄTTE STOR CYBERKRAAAAMMMMM
nita
- Friday, December 05, 2003 at 20:14:17 (MET)

Härligt att se dig igen OTTO! Vi är så glada att du är tillbaka, så du får t om vara hur långrandig du vill "blink" "blink". Men för guds skull, var rädd om dig själv oxå!!, hellre en frisk Otto, med all den bra erfarenheten du har,i många år framåt, en än som ger allt för andra på bekostnad av sin egen hälsa. Kram på dig/Carina
Carina
- Friday, December 05, 2003 at 18:32:14 (MET)

VÄLKOMMEN TILLBAKA OTTO! Skönt att ha dig tillbaka. Det har inte känts bra för du har varit borta så länge så jag tänkte nog att du var sjuk. Det är roligt att ha dig tillbaka men hjärtinfarkt, herregud. Du får ta det lugnt! Vet inte så mycket, ska du ballongsprängas? Hur skedde infarkten och var vad det? Hoppas nu de kan fixa så du kan komma tillbaka. De är ju bättre på fixa hjärtan än andra problem. Som sagt vi har saknat dig och dina inlägg, men viktigast är att du fixar detta och är tillbka hos oss. Vi hjälps ju alla åt att orka med abstinens. Vården är helt minimal. Jag är mest orolig för där inte finns några kunskaper om beroende hos läkare. Vi får kämpa tillsamans! Peter
Peter
- Friday, December 05, 2003 at 17:46:26 (MET)

Hej alla mina vänner OTTO är på gång nu, efter en hjärtinfarkt och hemkommen igår. Där jag uppsökte min gode vän Carl Johan Löfmarck min gode kamrat och startande av Rfhl i GBG -65 hedersmedlem! där jag fick höra att någon sökt mig. Johan skulle ta kontakt med personerna som sökt mig, Väl hemkommen och räkningen betald så internet var igång idag, så grät jag en stor flod av glädje när jag läser igenom inläggen, att folk saknat mig! om ni visste vad det betydde för mig, i ett mkt svårt läge! nya hjärtmed. m.m att ni saknade mig och ni skall veta att jag under dom dygnen på SU SS hjärt saknat ER! För att personer saknade mig betydde så mkt när jag oxå försöke dela med mig råd tips och erfarenheter under mkt lång tid, nu var det min tur att vara under isen. OK fysiskt åkomma men psyket tar otroligt med stryk! Massor av fina inlägg oxå av andra saker har jag läst igenom och mkt gladde mig! Flera av dom som kommit hit har blivit stöttare enormt, Monicka , Jannike, den gode Peter som backar upp folk hela tiden! carina, ja listan kan göras lång! men eran värme har gjort mig chockad av glädje att jag får uppleva att ni saknat mig! jag behöver oxå stöttning och nu var det ett sådant läge efter en hemsk smäll i hjärtat! med åtföljande svår ångest av skräck! men nu är Otto på benen och startklar för att skriva för fullt igen. Och till fler här personligt, Gud vad en del har växt och blvit fina stöttare. Precis som det skall vara som jag alltid skrivit! Det har varit en mkt hemsk tid dessa dagar och nu släpper spänningen och jag som sagt ger mig aldrig! Skall svara så många inlägg jag kan och tillföra min erfarenhet som vanligt. När jag läser så gläds jag mkt åt Monis, Jannike carina samt Peter i vanlig ordning! Givetvis alla! Alla nya som kommit hit, Lennart med flera, som jag skrivit förut så skall GB vara levande, och det är den i allra högsta grad! Nu har jag mkt att skriva i GB och privat! Nästa vecka så skall det var demostration i GBG mot nedrustningen som fortsätter, vi får aldrig ge oss, vi börjar bli fler och fler som stiger upp och tar strid efter allas bästa förmåga! TACK! Vi skall vinna denna kamp tillsammans! Ser att flera rapporterar sitt läge just nu, bra ex carina, har bara snabbt gått igenom inläggen. Kommer nu att gå igenom dem ordentligt och vara med igen med full maskin framåt. Vi vet att vi måste för oss själva och för våra kamrater! Man är ganska mör i pallet och benen efter en sådan match med hjärtat och lungorna som ni kanske förstår så ta dessa rader rätt mina vänner! men det hindrade inte Otto att babbla med läkarna på sjukan om hur galet allt blir dag för dag, och då behövs vi alla, OBS alla! Vi är ett fint gäng och som växer. Folk som tillfrisknar bit för bit och nu axlar rollen som stöttare oxå, för nu är läget inom psykiatrin katastrofal, och det tycks inte ta någon ände! Jag har oxå fått massor av mail till min inbox som saknade mig, Alla vet vi att sådant värmer och tårarna kommer! Tack alla fina kamrater! Får jag bara av mig ytterkläderna nu så kommer helgen bli en skrivarhelg till många, för det klarar hjärtat bra, nu är det kurant igen. Men ej lungorna! Men jag lever och stridslusten är snart på topp igen! För jag ger mig ej förren jag är död! och dit är det en bit hoppas jag, så att vi kan ta strid mot myndigheternas vansinne, och backa upp NI mina kamrater för det är tillsammans vi är starka! Börjar likna gamla tider där engagemanget var stort. Ser tendenser att det hela tiden växer, och Monicka jannike carina med flera, växer så det knakar, ser att dimmorna lättar för många nya! och det är underbart att få delta då! att ge är att få! Har mkt mail att gå igenom och svara och fortsätta striden för ett bättre liv för oss alla! När jag låg inne så saknade jag er så mkt och datorn! Vi får inte släppa greppet nu om dom som lovat förbättringar och sedan svek igen, det har vi varit med om så många gånger, så nu släpper vi dem ej! utan vi skall kämpa med vad vi alla kan bidra med! Om ni visste vad liten man känner sig vid en ex hjärtinfarkt igen, men det gör en ödmjukare inför livet. Skall troligtvis ballongsprängas nu. Men det viktigaste är att jag får vara med här igen och är fix for fight! Vi skall backa upp och stötta varandra allt vi kan, så alla som har frågor kan få svar av oss alla, och våra egna frågor och funderingar! Tyvärr så biter sig läkarna fast sig vid SSRI-preparaten och benzo! och det skall vi ändra på så gott det går! Vi skall inte ha några yngre förmågor som skall få lida som vi gjort och gör! och det gör vi tillsammans! Allt som står i vår makt! Vi har inga pengar och annat bakom oss, utan vi har varandra och det räcker mkt långt! För nu är jag mkt mörkrädd efter mina 30 år i branchen! Nu får vi kämpa så det blir stopp på "galenpannornas" framfart! Vi har en diger kunskapsbank i ryggsäcken med oss att förmedla till andra, och stötta varandra, i olika situationer. För i pillrens fotspår är det så mkt mer som följer med och skapar elände för anhöriga , kamrater m.m Det är så många namn som jag skådade nu när jag kom hem på sidan, så det är omöjligt att räkna upp alla, utan säger "ingen nämnd ingen glömnd" Nu har jag ett helt nytt batteri med friska recept på allehanda hjärtmed och lungmed så undra vad som är vad egentligen, om dom verkligen behövs alla konstiga med! Tänkte oxå på vad dom delade ut friskostigt med alleh anda medikament som är vanebildande på avdelningen! Jag satt ensam uppe mitt i natten och såg TV och sa jag vill inga Imovane ha, lite småsur vart allt sköterskerna, för dom ville ju ha lugn och ro och alla till sängs! Det fina med ex Hjärt att alla blir lika väl omhändertagna, det har jag alltid upplevt där. Det är nog det enda stället som är så proffissionell i sitt arbete och med emati! Sedan får man ju en sight seeing men sängen runt alla rönkar varje dag och natt, så lugn och ro blir det inte för det körs dygnet runt med prover! och allt tas på största allvar, motpol mot psyksvängen där det görs hur dom behagar att få för sig saker och ting! Samt att du i lugn och ro kan sitta och prata med Läkarn, jämförbart med psyk som slänger ut dig efter några ströfrågor och dess "djävla" SSRI preparaten som dom tror att det är något pencellin! som skall bota allt! Hörde att dom plockat bort ytterligare sängar på psyk! skulle det inte satsa extra enligt Lars "svammlet" Enqvist! men så har det ju vart de senaste 10 åren. Löften som enbart är bludder ett par veckor sedan fortsätter dom och skär med motorsågen! I GBG spars det nu för det vilda, 92 miljoner skall sparaas inom Primärvården, så det är första gången i modern historia som dom klappar igen snart alla Vårdcentralen, det redovisades igår i GT! och fortsättning följer, snart är psyk ett minne blott! och vad händer då???? Vänner vi har varandra och nu ger vi allt vi kan till alla nya och alla som behöver hjälp! Så skall vi se till att vi krossar dom med vår gemenskap m.m eller hur?? Virriga rader men ville skriva ner något snabt att OTTO är i farten igen! Tack alla för att ni brydde er! Nu kör vi vidare alla! Så Otto är med igen! Några enkla rader! Nu är jag vid tangentbordet igen, och börjar dela med mig av mina erfarenheter igen! Skall nu läsa mailen och inläggen ordentligt så återkommer jag! TACK och vi hörs! Ta väl hand om er därute! Och Monis TACK! Hör av mig! Ni värmde upp mitt hjärta, så nu slår det som det skall igen! vi hörs snart säger den "långrandige" Otto Må väl ALLA! och mobiliserar för vi behövs verkligen nu!
Otto Ruben Svensson
- Friday, December 05, 2003 at 16:54:26 (MET)

Det är bara att klaga på och skriva på. Det är ett mycket bra sätt att skriva på olika sätt man får ut lite av det onda. Det var skönt att höra Malle att du hittat ett vettigt schema att trappa ner på. Ett tips är att sprida ut tabletten många gånger över dagen och skära där det känns lättast. Jag känner precis samma som dig Anna. Vi får kämpa på! Kul att höra från dig också Ella och hoppas det går bra! Peter
Peter
- Friday, December 05, 2003 at 16:02:50 (MET)

Hej! Hittade er sajt när jag var ute & surfade, trevlig sajt. Fortsätt att jobba med den. Ha det bra. Besök gärna min hemsida. http://www.megaweb.just.nu
Marcus
- Friday, December 05, 2003 at 15:42:44 (MET)

Hallå alla! Nån skrev att man typ skulle få gnälla av sig så här, som vi kan göra i gb, till doktorn. Det har jag gjort! När ångesten varit som värst, och jag inte har kunnat få fram vad jag vill ha sagt, eller jag är extra förbaskad på dom så har jag skrivit brev. Många papper har det blivit under åren, det har ju varit en hel del läkare, men nu finns ju allt det i journalen, och det är rätt bra, när man får en ny läkare, så kan dom läsa på hur det har varit. Och nog är det så, att man alltid kommer på efteråt vad man skulle sagt!!! Trevlig helg alla/Carina
Carina
- Friday, December 05, 2003 at 14:31:46 (MET)

Kjell! Jag känner mig också jättespänd när jag träffar andra människor och har svårt för att ta på mig någon uppgift man vet ju aldrig om man kommer att bli dålig igen och misslyckas. Jag lägger mig också ned och vill bara dö för att jag är så rädd för misslyckanden igen. Det är 2,5 år sedan jag slutade med min medicin. Svettningar, skakningar och rastlösthet känner jag igen. Dom besvären är mycket bättre nu men dom dycker upp ibland. Jag har en känsla av att inte få komma ut, att var nedtryckt. Är det någon som känner igen denna känsla? Dessutom är jag väldigt förbannad för hur vi blir behandlade och jag antar att det är det som inte får komma ut ur oss. När jag tänker på min ilska för vad som har hänt mår jag bättre.
Elin
- Friday, December 05, 2003 at 13:21:54 (MET)

HEJ MALLE! Du gör helt rätt i att trappa ut långsamt. Skyndar man på det hela så orkar man inte med alla abstinensbesvär. Jag har själv trappat ut xanor så jag vet hur det känns. Kämpa vidare, jag vet att det är tufft men ge inte upp! MVH Anna
Anna
- Friday, December 05, 2003 at 12:24:54 (MET)

Hej Peter Monica och alla ni andra! Det går väl hyfsat för mig men jag förstår nu att det inte bara går att sluta ta Xanoren tvärt så därför har jag börjat med att ta bort en halv tblett på kvällen och det har gått bra så nu tänker jag ta bort en halv tablett på morgonen också.Jag får väl försöka skynda långsamt. Kramar från Malle!
Malle
- Friday, December 05, 2003 at 11:34:26 (MET)

Till Margareta! Jag har själv slutat med alla mediciner sedan i maj och har det mycket svårt med konstigta biverkningar som svettningar skakningar och stor rastlöshet. Har lite tro vissa dagar men vissa perioder så vill jag hitta nya mediciner för de gamla hjälpte inte mycket. Jag har provat många sorter bl.a Xanor Depo och Effexor i många år men fick aldrig någon bra kvalité på livet. Har bytt jobb och ändrat på mycket men saknar att vara den som kunde och ville göra det roliga. Jag är jättespänd vid träffar med andra människor och vet inte hur det skall gå. Jag lever på hoppet att det skall ändra sig men ibland vill man bara lägga sig ned och dö. Känner mig så dålig och tar åt mig av minsta lilla fel jag gör och har svårt att driva mina ärenden på jobbet men mina arbetskamrater märker inget vilket är bra. Jag vill gärna ha goda råd och jag tycker att denna sidan är bra för här får man lite tröst och stöttning i den svåra sits man är i.
Kjell
- Friday, December 05, 2003 at 10:26:34 (MET)

Otto! Hör av dej, vännen!
Monica
- Friday, December 05, 2003 at 05:11:30 (MET)

Hej! Hittade er sajt när jag var ute & surfade, trevlig sajt. Fortsätt att jobba med den. Ha det bra. Marcus Megaweb http://www.megaweb.just.nu
Marcus
- Friday, December 05, 2003 at 01:14:20 (MET)

Hej! Hittade er sajt när jag var ute & surfade, trevlig sajt. Fortsätt att jobba med den. Ha det bra. marcus Megaweb http://www.megaweb.just.nu
Marcus
- Thursday, December 04, 2003 at 23:18:09 (MET)

Hej alla vänner! GLADA NYHETER!!! Otto är återfunnen, han lär höra av sej i gb. Allt enligt en bekant till honom som jag har fått kontakt med. Tack till alla som har hjälpt till att hitta Otto! Kram / M
Monica
- Thursday, December 04, 2003 at 21:24:18 (MET)

Monica! Hej! Jag har inte läst här i Gästboken på ett tag. Det första jag tittar på är räkneverket. Det går fortare och fortare. Jag blev lite besviken eftersom inte Stig J Anderssos doktorsavhandling inte gjorde slut på SSRI-eländet. Det har visserligen aldrig gjort mig illa personligen, men jag tycker att de som råkat ut för det har det värre än jag hade det med mina Benzodiasepamer, fast på ett annat sätt. Hur ska jag veta vilket som är värst förresten, utsättning av SSRI går ju faktiskt fortare än med Benzodiasepam. Sedan har jag förstått att när man blivit kvitt SSRI så mår man mycket bättre, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag mådde efter att ha blivit kvitt benzon. Varken bättre eller sämre eller rättare sagt, både bättre och sämre.Här tycker jag uttrycket Tiden läker alla sår förklarar allt. Den första tiden saknade jag Sobrilen så mycket att det inte går att beskriva. Det slipper SSRI-användarna, så mycket har jag ju förstått. Efter Sigs doktorsavhandling har jag sett lite insändare om SSRI och jag har även skrivit flera själv, dock har ingen av dessa blivit publicerade. Hur som helst är det nog ingen hemlighet, ens i Sverige längre,att dom ställer till mer än de gör nytta så jag håller fast det jag skrev tidigare, dom är snart borta. Det känns skönt att skriva här igen, skönt att läsa också, fast det mycket handlar om lidanden, men det är ju lidanden som liksom, tack och lov, minskar med tidens och alla Gästbokens skribenters hjälp i form av stöd och uppmuntran. Ha det bra allihopa, vi blir fler och fler som upptäcker hur lurade vi varit av Roche &co.Hej!
Lena
Järfälla, - Thursday, December 04, 2003 at 20:17:16 (MET)

Heej igen! Ville bara hålla med i det om psykvården,... är rent ut sagt vedervärdigt att va patient där! Man känner sig himla utsatt och ibland har man mött psykläkare man bara kan jämföra med en mardröm:/ Särskilt en har jag mött som tryckte ned mig och provocerade mig så jag bytte direkt till en frisk(are)efter detta, annars hade jag nog legat på britsen idag!!? Kan väl till viss del vara en känsla man har som patient även inom primärvåden, man där har jag ALDRIG blivit nedvärderad eller känt mig kränkt efteråt. Psykiatrin verkar vara expert på just detta. Och så denna gammeltänkande seeeeghet o stelbenthet som genomsyrar psyk, är minst sagt som att gå tillbaks in i stenåldersgrottan samtidigt som övriga vårdområden kliver och blickar framåt hela tiden.. Verkar nästan som psykteamet har stängt ute resten av världen och håller varann om ryggen och ibland undrar man om det är dom eller jag som är hjälpsökande! Tex nu när jag skulle sluta med tradolan och ärligt berättade om mitt beroende, att jag funderade att sluta och behövde råd om nedtrappning, vad hände? Jo, dom säger att "detta är inte vårat bord, vi har inte hand om såna medeciner, kommunen har hand om missbruksproblem osv osv", TROTS att primärläkaren sagt att jag ska vända mig till dom för nedtrappning för det är deras område... Sen snurrade det på från den ena till den andra samtidigt som psyk ÄNDÅ la sig i(fast det inte "var deras bord" hette det ju)och informerade de läkare som skrivit ut tab, att dom inte fick göra det längre för det skulle dom ta hand om helt plötsligt igen. Men inget hände. Fick noll hjälp eller ens stöd så där stod jag utlämnad o utan tabletter sedan! Så mycket för att vara ärlig alltså och be om hjälp! Sen blev det lite bättre eftersom men det var framförallt primärvården som insåg att jag hamnat väldigt illa och som ingrep så saker reddes upp någotsånär ivarjefall.Framförallt fick jag rätt i att DOM handlat fel vilket kändes bra trots allt. Jaja, kanske ska man inte älta händelseförloppet längre o jag förstår att det säkert är MÅNGA fler än jag som "hamnat mellan stolarna" och att det TYVÄRR inte på nåt sätt är unikt inom psykiatrin idag. Blev en lång klagojournal känner jag(sån skulle man få rätt att ha som patient!) men hoppas NI ALLA har överseende o att ni kämpar vidare, skriver och TAR HAND OM ER! Må väl hälsar Tina:)
Tina
- Thursday, December 04, 2003 at 19:42:16 (MET)

HejPeter! Du har så rätt i det du skrev om benso-abstinens. Den ångest man hade innan man började med tabl är ingenting mot den ångest man får sen då man blivit beroende. Vi är verkligen en bortglömd grupp! Det tragiska i det hela är när inte läkarna tar sitt ansvar för de patienter som hamnat i ett beroende. De blundar för den verklighet att tusentals människor lider i det tysta och får kämpa ensam med sitt beroende. Är det inte dags att läkarna börjar ta sitt ansvar med tanke på att det är dem som skriver ut alla recept. De kan ju börja med att läsa på vilket helvete det är att vara benso-abstinent! Jag känner igen det där du skrev om läkarnas iaktagelser, det dem skriver i journalen. Måste man se ut som en grottmänniska för att bli tagen på allvar? Kämpa vidare alla ni där ute. Det kommer att komma en ljusning men det är svårt att tro på när allt omkring en är mörkt. Ge inte upp! MVH Anna
Anna
- Thursday, December 04, 2003 at 17:46:37 (MET)

Hej igen! Jag tänkte på det som Tina och Marvin säger om att läkaren registerar allt. Jag har läst mina journaler och där det står det t ex att jag är "renrakad och har strykt skjorta" Intressanta iaktagelser läkarna gör! Vården har nog hamnat helt fel med att hjälpa psykisk ohälsa. Peter
Peter
- Thursday, December 04, 2003 at 17:09:01 (MET)

Hej Susanne! Det var roligt att höra ifrån dig. Du har ju tagit såpass länge a/d så du gör rätt att smyga ut din tablett. Ta det lugnt så tycker jag du är värd att att vara tablettfri. Din historia berörde mig särskilt då du tagit så länge utan att må så där jättebra. Lätt att fastna i läkarens ideer om vad som är bäst för en. Jag har varit fri ganska länge och har haft en grym abstinens. Trots kort tids användande så blev det så fel. För min del har det varit bensons fel. Jag har klarat mig undan detta med a/d men jag har kännt av biverkningarna men de försvann ganska snabbt, men a/d kan vara lika jobbigt. Detta med känslor är ett svårt kapitel. Många säger att man dövar känslor med tabletter men med mig har det varit tvärtom. Jag har aldrig haft så mycket känslor som i mitt beroende. Man blir så lätt arg, ledsen, orolig, glad, missmodig. Spektrat på känslor blir så mycket starkare i tablettberoendet. Allt överdrivs och man är inte det minsta stabil. Men stabiliteten har kommit med tiden här och jag mår mycket bättre. Man är jämnare i humöret och det är ganska lätt att se vad som är abstinens och verkliga känslor. Man får lära sig att det är inte mig det är fel på utan tabletternas inverkan på mitt själsliv. Så ge aldrig upp utan låt kroppen helas först. Man ska bejaka sina känslor när de kommer, men i abstinensens första fas ska man nog vara väldigt försiktig och bara vara snäll mot själv och inte kräva så mycket. Man är som Bambi på hal is! Gör saker som ni tycker är roliga och skaffa gärna så mycket intressen som möjligt. Uppskatta era vänner och berätta inte alltid hur jobbigt ni har det utan låt dem berätta något så blir det avledning. Försök tänka på och göra små saker så man glömmer bort sin abstinens s k avledning. Framför allt kräv inte så mycket av er själva. Sedan när abstinensen släpper så kan man göra en livstilsförändring så att man inte hamnar i samma situation igen som innan man fick receptet. Tänk efter vad var det som gick fel och försök att ändra på det så gott det går. Var också försiktig med terapi när man är abstinent. Då gräver man och det kan lätt bli ett känslosvall som man inte klara av. Detta gäller för mig och andra kan ju må bra att göra på ett annat sätt. Men låt abstinensen ha sin gång och var inte rädd för den går över med tiden. De som är säkra på sitt återhämtande mår mycket bättre än de som bara tänker på när jag ska bli frisk. Det blir som att dra av plåstret hela tiden och titta om såret har läkt. Skriv gärna så vi vet hur det går för er som Monica säger. Jag vet precis vilket helvete det kan vara att bli beroende men det går att ta sig ur! Peter
Peter
- Thursday, December 04, 2003 at 17:04:10 (MET)

Hej Pete och alla. Det går bra för mig hittills. Jag har minskat till Citalopram 15 mg i måndags. Har inte känt något konstigt än i alla fall. Bara lite blodsockerfall som kommit tillbaka. Hur är det med Dig Peter! Ha det bra alla och kämpa vidare, ni är värda att bli friska. Mvh Susanne
Susanne
- Thursday, December 04, 2003 at 15:57:57 (MET)

Hej allesamman! Alltid lika kul att ta del av allas era inlägg här:) Att få dela, ge och ta betyder ju så enormt för tillfrisknandena!Hoppas det går bra för er alla. Såg ett program om homeopati(tror det heter så?)och naturmedel som var rätt intressant. Visst är det det som åxå jannike skrivit om, eller heter det nåt annat kanske.. Hursomhelst så tyckte jag själva GRUNDTANKEN lät bra. Framförallt ser man till HELA människan och sammanhanget, istället för att se blint på enskilda besvär med risk att då lätt missa det centrala. Nåt vanliga läkare def borde utveckla eftersom de ibland verkar titta mer i journalen än på själva patienten...Desamma gäller psykiatriker som ofta har en övertro på sin problemlösarförmåga. Dom gör väl sitt bästa kanhända??, men ibland kan detta grävande i ens förflutna/barndom gå en på nerverna, när det i själva verket kanske handlar om nåt heeelt annat! Menmen, är bara min personliga uppfattning och det funkar ju tack o lov åxå jättebra ibland:) Vill bara svara MARVIN som skrev tidigare; Tycker det lät fruktansvärt med bandning under samtalen. borde förbjudas nästan men du måste väl få välja detta själv ivarjefall..?? Hoppas det så terapin funkar bättre för dig i fortsättningen:) Lycka till!! Samma gäller ALLA ANDRA här! SKRIV! Stämmer in i oron för OTTO åxå... Han gav mig så mycket stöd i början av opiatberoendet och jag hoppas att han mår bra!kram alla Tina
Tina
- Thursday, December 04, 2003 at 12:07:39 (MET)

Hej Lite funderingar igen… Margareta, du beskriver känslorna när verkligheten "slår till" precis som jag upplever det. Och du har nog rätt, det får ta sin tid med att bearbeta de här starka känslorna, vad som än framkallar dem. Mitt recept som funkar ibland är att försöka att inte fundera så mycket på vad som är abstinens och vad som kommer från den ibland tunga verkligheten. Att försöka göra saker som skingrar tankarna, gärna nåt "vanligt" som t ex. gå ut bland folk och handla mat bara, kanske byta några ord men en trevlig person i affären, helt kravlöst, men bekräftelse som får mej att inse att jag klarar mej i verkligheten. Ingen tycker att jag är konstig eller speciellt onormal. Det räcker inte alltid att jag själv för det mesta inser att jag är ungefär som vanligt folk, vissa gånger måste jag på något sätt få "bevis". Tinas kloka ord om att falla…det är ju en styrka att veta att man har klarat av att sluta med den kemiska substans man har varit beroende av. Att man kan resa sej upp av egen kraft eller med lite hjälp, men själva grovjobbet får man ju göra själv. Tänk att kroppen klarar av det och att man lär sej något varje dag av erfarenheten. Men vetskapen om att det går att sluta är ovärderlig, den har man ju alltid med sej. Men det är lätt att sitta här och skriva i skydd av väggar och viss anonymitet. Fråga mej en dag när ångesten håller mej i nackskinnet och du får helt andra svar…och det är väl också normalt… Personligen är jag rätt bra på att oroa mej, bl a. för hur folk mår och hur det går för dom…så nu undrar jag MALLE, CARINA, GOGGO, ANITA, NITA, MARVIN, ELLA ,BRITTA, MICHAEL, JENNY, LENA ,LENNART, GABRIEL, EVA, CLAES… HUR HAR NI DET OCH HUR MÅR NI ?....OTTO VAR ÄR DU??? Mår du bra??? JANNIKE , läget? hur går det ? ANNIKA, nån glad rapport att komma med? Kram / M
Monica
- Thursday, December 04, 2003 at 05:35:02 (MET)

Tack för alla era kloka svar på mina funderingar, tack för att ni finns!! Jag undrar, ni som har lyckats sluta med mediciner efter flera års användning, hur har ni mått det första året, hur har ni gjort när det varit som tyngst? Har ni lyckats hålla hoppet uppe? MVH Margareta
Margareta
- Wednesday, December 03, 2003 at 19:59:01 (MET)

Hej Tina! Du måste själv känna när det "bär" för dig så du kan ju vänta att ta bort Zoloftet. Har du känt förbättringarna kommit utan att ta bort det så beror det på Tradolonets abstinens. Hoppas det fortsätter att du känner de verkliga känslorna komma tillbaka. I abstinensens virrvarr är det så märkliga känslor som kommer upp, det känns ofta "kemiskt" och overkligt. Man känner inte igen sig själv men det kommer ska du se! Håll ut! Peter
Peter
- Wednesday, December 03, 2003 at 18:38:16 (MET)

MARGARETA. Du har fått flera kloka svar utifrån erfarenheterna bland dem som slutat, men jag tycker ändå att det du SJÄLV skriver är så väldigt klokt och riktigt att jag också vill trycka på det och bekräfta: "jag tror på nåt sätt att det går att klara sig utan medicin, men att det kanske tar lång tid att lära sig att leva igen, göra andra val, säga nej till sånt som man inte vill ställa upp på och såna saker....". Ja visst, det är också en psykisk omställning efter åtta år. Och många känslor som kommer så orimligt starkt när man slutar är som sagt viktiga att ta hand om och inte bara vänta på att de skall gå över, även om mycket lugnar sig efterhand. Mycket av hoppet ligger ju i att det faktiskt också går att göra sig fri från alla nedvärderingar man tagit på sig genom livet och på det viset slippa medicinerna. Man behöver 'kasta ut den inre terroristen'. Andra plågas av känslor som de tycker är helt främmande för dem 'som de egentligen är' och behöver ta dem till sig istället, erkänna dem, som ilska t.ex., ja även sorg, trötthet eller förtvivlan. Att känna förtvivlan ibland är väl helt rimligt? Att hela tiden försöka springa ifrån den brukar ge ångest och den är oftast värre än den känsla man är rädd för. Där finns också mycket hopp och mycket 'livskonst' att vinna för resten av livet. Margareta, det här var lite allmänt om starka KÄNSLOR. Min GISSNING var att det om nedvärderingar kanske kunde gälla dig och att du behöver höra mycket bra om dej själv, även från dej själv! Så jag önskar dej verkligen lycka till (och välkommen till Gästboken)!
Staffan Utas
RFHL Uppsala län 018 - 12 44 22, - Wednesday, December 03, 2003 at 16:31:46 (MET)

Hej igen! Ja detta att sluta med antidepp kan bli en prövning oxå som övriga just sagt... Omställning sker ju succsesivt så man får ge det tid helt klart. Själv ska jag avvakta med sista zoloftdosen tills jag blivit stabilare ivarjefall. Har haft den rätt länge så det kan nog kännas på.. och då vill jag ha denna abstinens avklarad först. Tar en sak i taget så kroppen orkar med förändringarna bättre. Är lite som att gå på nyis än, är rädd att varje steg kan bli ett fall.. Fast ALLT är ju så mycke lättare när jag isåfall faller nästa gång. Har fått må bra ett tag, fått andrum och så vet jag att jag tar mig upp sen igen. Så kämpa på alla, det kan bara bli bättre!:) och som vi vet, "det stora ligger inte i att aldrig falla, utan i att resa sig igen:)" Ha det. Tina
tina
- Tuesday, December 02, 2003 at 13:01:13 (MET)

Hej alla! Det är mycket roligt att så många olika skriver och delar med sig. Det är många namn. Hur går det med Malle,Gabriel, Jenny, Michael, Anita, Susanne m fl, säkert glömt många andra men skriv! Man undrar hur ni har det så att ni inte sitter fast eller misströstar. Jannike och Tina är det roligt det går bra för. Men var är Otto? Det var två veckor han skrev senast och man undrar om han är sjuk. Vi får tacka RFHL och Staffan också som har en bra hemsida. Vill ni lära er mycket så finns det mycket på denna hemsida och där är hänvisning till bensosida i England, där det också står om SSRI. Finns svar på många frågor dock inte på den viktigaste som vi alla undrar. Hur lång ska just min abstinens vara? Kämpa på! Peter
Peter
- Tuesday, December 02, 2003 at 12:35:23 (MET)

Va kul att det är så många nya som skrivit! Och jag håller med Peter. Abstinens är fruktansvärt. Det som är så hemskt med ssri är att insättningen är så jobbig att läkaren gärna vill att man tar några benzo och sömtabletter för att lindra insättningen. När man sedan ska sluta med preparaten mår man ofta sämre än man gjorde innan man började med dom. Under en lång tid. Då är det väldigt lätt att fortsätta för att man tror att man blivit "sjuk" på riktigt! Jag talar av personlig erfarenhet men tror att vi alla vet vad jag menar! Men det går över.... Det tar tid och det är jobbigt men försök att kämpa så hårt ni kan! Jag är mitt uppe i det precis som de flesta här! Ni gjorde rätt som skrev hit! Det finns många med lång erfarenhet av dessa tab här. Och ni är inte ensamma. Skriv så ofta ni orkar och ge inte upp! Vi vill alla hjälpa er så gott vi kan! Vad äter ni för tab? Hur ser det ut socialt runt er? Skriv när och om ni orkar! Kram till ALLA här! Sänder en orolig kram till OTTO också.....
Jannike
- Tuesday, December 02, 2003 at 11:21:17 (MET)

Jag tänkte på detta Margareta säger att ofta när man slutar så tror man att tabletten hjälpte mot det ena och det andra. Sedan slutar man och tycker då att man är så känslig, jag mådde nog bättre förr med tabletten. Man tror att man mådde så bra eller bättre med tabletten. I själva verket är det säkert att när man upplever detta som Margareta skriver så bra om är det just ABSTINENS. Det är därför man mår så dåligt ett tag efteråt. Sedan är det också så att tabletten drogar ner ens känsloliv och det måste ju också tas hand i efterdyningarna. I abstinensens efterspel känner man sig ofta naken och alla känslor är på helspänn. Man reagerar ofta fel med ilska, glädje, sorg mm. Det lägger sig dock och allt blir bättre. Håll ut så tror jag att livet blir bättre utan tabletter. Det är verkligen hemskt med abstinens men den går över! Peter
Peter
- Monday, December 01, 2003 at 21:53:19 (MET)

Jag har också slutat med anti-depressiva. Känner igen det ni skriver. Allt går rakt in i mig. Har liksom inget skydd. Jag överreagerar väldigt mycket. Är överkänslig till max. Tankar och känslor blir väldigt mycket starkare än innan jag började med tabletter. Frågan är dagligen, när ska jag bli som jag var förr?
Ica
- Monday, December 01, 2003 at 21:21:04 (MET)

Hej alla, hoppas ni har det bra! Min form har hållt i sig sen i lördags:), men jag känner att abstinensen kan slå till när som helst. Passade på att julhandla, måla julkort och sånt som kan bli övermäktigt när abstinensen väl slår till.. Är oerhört lättstressad och småsaker blir enorma och så oroas man för allt möjligt då när det är sämre.. det mesta är ju upp och ned under abstinens, är inte lätt att ta sig i kragen när man känner sig sjuk o eländig. MARGARETA; Förstår ditt dilemma lite. Tabletter kan vara ett skydd mot mycket. Man kan "parera" vardagens svårigheter, kanske bättra på sin självkänsla osv osv. Är ett heljobb att lära sig möta o tackla varkligheten efteråt. Känner att nu när jag börjat må lite bättre, återstår förutom abstinensen ett långt efterarbete att bygga upp självkänslan. Ibörjan kan det kännas svårt säkert, men sen tror jag det löser sig med tiden, och att man blir starkare och får ut mer av livet utan tablettdimman är en övertygelse:)! Nu vet jag ju inte hur du har det riktigt, men säkert är att om man inte är djupt deppad, eller har svår panikångest osv, är det ALLRA bäst UTAN!! Tex som Peter nämnde; att man t om kan få värre ångest än man hade innan,om dom hamnar fel(vilket dom ofta gör..:(, så ett stort ansvar ligger på oss själva att väga för och emot. Man får samtidigt se allt gott dom gör för svårt sjuka, även om det är svårt när man nu drabbats av baksidan. För hundra år sen var vi tex renlevnadsmänniskor, men så var åxå livslängden därefter... så visst har det ändå sina fördelar. Opps, blev längre än jag trodde detta men hoppas det går bra för dig och ALLA ni andra här! Tack Peter för allt stöd åxå. kram Tina
Tina
- Monday, December 01, 2003 at 19:26:22 (MET)

Det här med att sluta med antidep medincin.....................jag har ätit medicin i 8 år och slutade i somras att äta, jag tyckte att jag var mentalt förberedd på att det ev skulle kunna bli jobbigt att sluta och att sedan försöka klara sig utan. Jag klarade nån måndad, sen rasade jag igen, det var som allt som sades gick rätt in i mig, jag kunde inte slå ifrån mig något som sades till mig eller nån annan, det var som den här trygga muren jag haft förut, den fanns inte längre. Allt blev plötsligt jobbigt och jag började att fundera på att äta medicin igen..................................jag tror på nåt sätt att det går att klara sig utan medicin, men att det kanske tar lång tid att lära sig att leva igen, göra andra val, säga nej till sånt som man inte vill ställa upp på och såna saker. Är det normalt att man kan känna som att man är helt och hållet värdelös och att man inte klarar någonting, att man får träna och träna för att kunna klara av att leva utan mediciner, eller är man beroende av de livet ut? Det är tunga funderingar................ena dagen är jag säker på att jag kommer att klara det här, och den andra dagen så är jag så darrig så darrig...................mvh margareta
Margareta
- Monday, December 01, 2003 at 17:20:43 (MET)

Hej, jag är journalist och håller på att samla info inför en artikel om antideppressova piller i kombination med alkohol. Har hört att många blir fulla på ett sätt de inte varit tidigare, sluddrar mycket, blir fulla fort, får dålig balans och kraftiga minnesluckor. Dessa personer har samtliga varit mycket tåliga innan SSRI. Kan någon dela med sig av sin erfarenhet. Stämmer detta.
Suzanne <suzannekordon@hotmail.com>
GBG, - Monday, December 01, 2003 at 16:10:19 (MET)

Hej Anna! Jag kan verkligen hålla med att benso borde faktiskt förbjudas att skrivas ut mer än en-två veckor i sträck. Det finns ingen anledning att ta dem varje dag i längre tid för det slutar bara i beroende. Då får man en kemisk ångest som är långt mycket värre än den vanliga från början. Det finns obeskrivligt lite hjälp för dem som hamnar i beroende. Finns lite varstans i Sverige men vi är en bortglömd grupp tyvärr. Den som orkar ta sig ur är värd allt beröm och det är ju så att det blir bättre om man bara orkar stå ut. Men svårt är det! Hur går det annars för dig Malle? Och alla ni andra som brukar skriva här! Peter
Peter
- Monday, December 01, 2003 at 14:51:42 (MET)

Jag är så förbannad på dessa benso-tabl!! Vad det förstör människoliv. Jag har ätit xanor enl läkarens råd i flera år. Här står jag i dag med ett fruktansvärt bensoberoende ensam med alla helvetiska abstinensbesvär. Efter månader av långsam nedtrappning är jag nu tablfri men kämpar mot abstinesen varje dag. Varje dag är en kamp för överlevnad. Alla bensotabl borde förbjudas! För vem finns där sen för att hjälpa en när man hamnat i ett beroende? Knappast den läkare som satte in tabl. Jag är förbannad över de år som jag förlorat pga att jag varit känslomässigt död utan att leva. Allt detta pga xanoren. Jag tycker ni är otroliga alla ni som kämpar mot tabl-beroende. Ge inte upp ni kommer att klara det! TACK för en jätte bra sida! MVH Anna
Anna
- Monday, December 01, 2003 at 12:05:20 (MET)

SABINA! (eller nån annan)... Snälla, var god och ta kontakt med mig så fort du läst. Snälla snälla.. jag känner igen allt de där du säger. jag behöver själv hjälp och jag har inte börjat ta tabletter. SNÄLLA! du kan rädda mina konstiga ideér och rädda min yrsel jag har varje dag. Och allt annat som... Stickningar i kroppen, smått illamående, lite försämras balans (eller som du säger, åksjuk), ja...allt du skrev där är intressant, lider av samma sak. Kanske är man deprimerad själv? Och vad kan man göra? Ni som inte är Sabina, kontakta mig ändå om ni känner igen mitt bettende, eller de som Sabina skrev den 18 November 2003. Tack vänner. Mail: Noob_saibot_64@hotmail.com Liten press: 17 år, kille, bor i Blekinge. Mvh // Frasse
Frasse <noob_saibot_64@hotmail.com>
Blekinge, - Monday, December 01, 2003 at 00:46:56 (MET)

Eftersom det dykt upp mer än en anonym så byter jag tillbaks till Marvin för att inga förväxlingar ska uppstå. Det var ett tag sedan jag skrev nu, först brottades jag med att sätta ut Imovane med hjälp av Stesolid, det lyckades - Ett tag, ända tills jag åter drabbas av en kalldusch i form av att jag p.g.a besparingsskäl vägras att ens träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen innan 2004 fast jag bara har några månaders A-kassa kvar. Så resultatet är att jag för att härda ut tvingades gå tillbaks till mediciner igen :-( Psykologer och psykiateriker i all ära, men varför ända in i... Kan de inte försöka hjälpa till med orsakerna till att man hamnat i den här situationen istället för att bara tillfälligt dölja symptomen med piller? För att en människa känner sig desperat och får svår ångest och inte kan sova är en ganska naturlig reaktion då man inte vet hur framtiden ska bli, om man kommer tvingas till soc när a-kassan är slut, o.s.v... Dessutom känner jag inte något riktigt förtroende för varesig psykologer eller psykiatriker, jag känner att jag måste väga varje ord på en guldvåg, för att det inte ska kunna användas emot mig. (Gillar inte att de spelar in alla terapisamtal, det påminner snarare om ett polisförhör än terapi nästan). Skulle kanske behöva prata med någon som inte frågar efter vem jag är och vilket personnummer jag har, för myndigheter/våden har jag mycket lite förtroende för.
Marvin <marvin@area51.cc>
Uppsala, - Sunday, November 30, 2003 at 00:33:33 (MET)

Hej Tina! Otroligt glädjande att du får känna på att må bra! Det kommer så småningom och det kan svänga lite hit och dit, men har det börjat bli bättre så kommer det mer och mer. Jag har själv tagit Zoloft och vet att 25 mg är ingen stor dos. Jag tycker du ska ta bort den men det måste vara ditt eget beslut. Jag tycker absolut du ska ta bort den sakta så är du på säkra sidan och jag tycker då att det alternativen du säger själv verkar hur bra som helst. Då smyger du ut det och hoppas att din kropp vänjer sig av med tabletten då du tar det så sakta, det är bra för du har ju haft en jobbig tid på sistone. Jag tycker du ska prova att vara tablettfri så håller vi alla tummarna att det ska gå bra för dig! Det vänder Tina och hoppas nu att kan få ditt liv i balans utan tabletter. Det är viktigt att alla delar i livet fungerar. Ha det så jättebra och än en gång så var detta roligt att läsa! Peter
Peter
- Saturday, November 29, 2003 at 21:56:17 (MET)

Hejsan! Måste bara skriva ner detta för jag har läängtat efter denna dagen så länge nu. Och det blev idag lördag som jag äntligen fått känna hur livet känns igen:)! Från morron och hela dagen har jag mått bra, ingen ångest eller obehag/djup nedstämdhet vilket känns som ett mirakel(även om det ju ska gå över med tiden)! Har ändå en lång bit kvar, men vill tacka alla här som försäkrat att det var/är abstinens och inget annat!! Hade jag lyssnat på läkarna(har blivit rätt många såna senaste två månaderna)hade jag stått på ny a/d , benzo och gud vet allt idag. Framförallt hade jag själv, precis som dom trott att det var min depr. som kommit tillbaka:( Mestadels var det vad jag fick höra; "abstinens kan inte vara så svår" eller, "såå lång tid kan det inte ta för Tradolan är ingen särskilt stark opiat" osv.. Och själv mådde jag ju så kasst att jag verkligen trodde att jag höll på att tappa fotfästet rejält. Så tack alla som övertygat mig och fått mig att komma dit jag är idag:) Mår mycket bättre och det trodde jag aldrig för ett tag sedan då jag helst hade velat lämna planeten.. Till PETER; Om jag ska trappa ut den sista zoloftdosen(en halva), ska jag dela upp den i fyra tror du, och kanske trappa ut en bit var 14;e dag? Skulle nog må ändå bättre utan den har jag börjat tänka. helghälsningar Tina
Tina
- Saturday, November 29, 2003 at 17:37:37 (MET)

EVA: Naturmed och att gå till näringsläkare är väldigt dyrt. Min familj tog mej dit som sista utväg då dom inte ville köra upp mej till psyk, med tanke på att man blev halvt om halvt misshandlad sist! Plus att dom vet att jag inte får någon hjälp på psyk. Dom bara stoppar i en en massa piller! Naturmedicinerare finns över hela Sverige. Om du vill prova så hör dej för där du bor! När jag var där första gången höll han på i 2 tim. Det var ingenting som stämde i min kropp. Då hade det gått ca 3-4 v efter min *idiotavg* av efexor depot, remeron, imovane och citodon på ca en vecka. Plus att han ville att jag skulle börja med 25 mg cipralex om dagen, fredagen första avg veckan. Är värt att prova Eva! Men se till att dom har jobbat i många år och är seriösa. Lycka till! MALLE: Känner så igen mej i det du skriver om xanorabstinens! Finns inget värre! Men jag tror på dej... tror att när vi väl har nått botten och vekligen bestämt oss för att sluta med tab, har vi en inre styrka som inte är att leka med. Gäller bara att orka plocka fram den! Jag har min dotters pappa som gör mej så vansinning att jag bryter ihop helt ibland, för att sedan använda hatet mot abstinensen i stället! Och det är bra att du skriver när du mår dåligt också....det behöver man! kämpekramar till dej, vännen! Monis, Carina, Eva, Nita, Otto och Peter: Ha en trevlig och förhoppninsvis braig helg! Tänker på er! STAFFAN: Tack för dom orden. Ville bara ta bort hysch hyschet om självmordstankar. Det är farligt när man har dödslängtan för man är så ivrig att göra något åt det! Tyvärr så verkar ju de flesta tab föra med sig dessa tankar! Och ja, jag såg programmet om seroxat och kände nog lite att man är inte själv i alla fall. Det kanske inte är mej det är fel på utan medicineringen. Ha en trevlig helg, Staffan och tack igen för en bra sida. Helgkramar till er AllA därute...
Jannike
- Saturday, November 29, 2003 at 11:30:31 (MET)

Tack Ella för ditt svar. I dag har jag en bra dag. Alla ab symtom är som bortblåsta så idag tänker jag njuta av livet. Kramar till alla/Britta
Britta
Stockholm, - Saturday, November 29, 2003 at 11:15:43 (MET)

Hej alla. Har varit borta från gb ett tag pga krångel med adsl-anslutningen.Härligt Jannike, du är en överlevare av guds nåde. Tina också och alla vi andra är eller är på väg att bli friska...men visst kostar det på. Har någon kontakt med OTTO, och vet nån hur han mår? Jag kan inte sluta oroa mej. Nu ska jag försöka somna om, det är vargtimmen. Kram å sov gott alla kämpare å stöttare!
Monica
- Saturday, November 29, 2003 at 03:55:24 (MET)

Hej Malle! Jag kan bara säga att 2 mg Xanor är ganska hög dos och det du känner är abstinens. Ganska tufft att sluta direkt! Jag rekomenderar att ta det så lugnt med nedtrappning så att man orkar med. Det tar ett bra tag innan abstinens viker. Det viktigaste är att du blir av med Xanoren. Det är aldrig bra att stå på en daglig dos på denna tablett. Jag tror att en ganska stor andel av läkarkåren är beredd att hålla med. Det är så olika hur pass beroende en person är, ibland går det bra att ta bort snabbt och ibland får man göra det försiktigt. Hoppas du inte är alltför beroende. Det märker man oftast på hur kraftiga symtom man får när man tar bort en del av dosen. Du har i alla kommit på rätt spår och det var tur du hittade hit. Peter
Peter
- Friday, November 28, 2003 at 23:37:26 (MET)

Till PETER!! Tack för ditt svar. Vi får väl se hur det går men just nu känns allt så himla jobbigt, kanske imorgon funkar allt bättre...
Malle
- Friday, November 28, 2003 at 23:22:21 (MET)

Hej Malle! Jag har inget förtroende för läkare som skriver ut starka narkotikaklassade tabletter som är starkt beroendeframkallande. Socialstyrelsen har 1990 gett ut instruktioner att inte skriva ut detta mer än fyra veckor. Vad som är ännu allvarligare är att du inte ens får reda på att dessa Xanor är så farliga. Sedan har du fått två SSRI också. Jag har sett så många personer plågas av alla dessa beroendeframkallande tabletter Malle och känner igen ditt lidande. Läs kortkurs i benso här på fliken. Du ska inte sluta helt tvärt utan du måste gå ner sakta. Det du får är abstinenssymtom därför din kropp behöver Xanor. För att mildra dessa måste du sluta saktare. Jag skulle föreslå att du börjar om från början och trappar ner 10-20 % åt gången var 14.e dag. Läs mer här på hemsidan. Du fixar en nedtrappning och absolut behöver du inte dessa Xanor. Hör gärna av dig vid mer frågor sedan kan du ringa Staffan också på måndag men jag skulle föreslå att du tar tillbaka en dos för besvären går inte över fortare för att man slutar snabbt. Vi håller på dig Malle! Peter
Peter
- Friday, November 28, 2003 at 22:28:12 (MET)

MALLE! Att jag frågade om din dos på 1mg Xanor var för att jag undrade varför du fick gå in på 1mg direkt, och inte med 0,25. Nu kommer jag inte ihåg hur länge du har ätit Xanoren, men jag får uppfattninngen att det är ett tag i alla fall, och eftersom du skriver att du höjer ibland vid behov, så vore det nog bättre att trappa ut dem, istället för att försöka låta bli att ta. Äter du dom varje dag? /Carina
Carina
- Friday, November 28, 2003 at 22:19:34 (MET)

Hej Jannike ! De här naturmedlen du tar är de dyra?? Och hjälper de mot abstinensbesvären verkligen?? Jag håller tummarna för dig. Jag tycker ju att jag mår uruselt och är livrädd. Men du mår nog ännu sämre. Jag antar att man måste besöka denna naturläkare för att få hjälp? Det går väl inte att ställa en diagnos över telefonen eller?? ( Jag är rädd att åka bil så där långt , det är därför jag undrar) men du kanske inte vet. Borde väl tala med honom istället antar jag. Mvh Eva
Eva
- Friday, November 28, 2003 at 21:55:23 (MET)

Nu skriver jag igen men det bara kryper i mig efter inte ha tagit något Xanor idag och jag vet inte riktgt vart jag ska ta vägen, jag har ena stunden bara lust för att gå ut och skrika och andra stunden bara dra täcket över huvudet och glömma precis allt. Monica skrev ju att jag bara skulle skriva av mig allt elände, och tyvärr så är detta min nakna sanning. Ska jag ta Xanoren fast jag helst vill sluta, jag vet varken ut eller in just nu....
Malle
- Friday, November 28, 2003 at 21:20:26 (MET)

Till JANNIKE! Du är en riktig kämpe som klarar av allt det som du har gått igenom!! Jag hejar verkligen på dig!! KÄMPA PÅ!!!!!
Malle
- Friday, November 28, 2003 at 20:42:51 (MET)

Hej på er alla! Jag undrar vad PETER menar när du säger att min läkare pratar i nattmössan?? Ska jag inte lyssna på henne ,eller?? Till Carina. Jag fick min Xanordos 1mg*2 av min distriktsläkare och har inte sedan trappat upp dosen, förutom vid behov , och det händer ibland när jag har mina "dåliga" dagar.Men mest av allt så vill jag bara bli fri från alla dessa tabletter och kunna fungera igen som jag gjorde en gång förut...men kanske kan jag en dag se tillbaka på detta och verkligen ha blivit starkare av det.... vilket är vad jag hoppas på nu! Kramar till er ALLA från Malle!!!!
Malle
- Friday, November 28, 2003 at 20:36:29 (MET)

Hej Britta, det där med att det lätt blir oro och stress känner jag väl igen. Det är 7 mån. sedan jag slutade med antidepp och 1 mån. sedan jag nollade benzon. Succesivt har jag faktiskt blivigt lugnare,jag vill minnas att jag var mer orolig för någon månad sedan. Började stressa upp mig för alla möjliga scenarier, t.ex att familjen skulle bli sjuk,o.s.v.Brukar annars inte ta ut olyckor i förskott. Det har lugnat ner sig betydligt. Har oxå haft fem dagar då jag mått helt ok, åkte då på en längre utflykt, helt utan problem. Kändes helt underbart, inga panikångestar eller annat dylikt. Sedan igår skulle jag ut och handla, det gick inte fullt lika bra, men skapligt iallafall. Hade en lite sämre dag, och blev ganska stressad när jag försökte göra lite för mycket. Det är väl bara att ta det lite lugnare ett tag till. Roligt att läsa att det går så pass bra för många här på gb.Jannike låter det väldigt bra, att läsa om, speciellt sedan man tänker på hur förskräckligt besvärligt det var tidigare. Som Carina skrev så var det många som tänkte på dig.Fin berättelse förresten ! Roligt att läsa alla inlägg, Otto (snart tillbaka väll), Nita,Tina, Monis, Malle och er allihop. Peter oxå såklart, du är en väldig tillgång här i g.b lite av en stöttepelare, du är både kunnig och väldigt duktig att ge precis den uppmuntan som behövs när allt är motigt. Skönt att du själv hela tiden blir bättre, och nu oxå kan spela golf! Kram från Ella.
Ella
- Friday, November 28, 2003 at 18:08:30 (MET)

Hej alla som kämpar. Har varit tablettfri sedan 6 mån. Känner fortfarande en stor oro och stressar upp mig för allt. Det känns som om det står still och inte blir bättre. Är det någon som känner igen detta? Kramar Britta
Britta
Stockholm, - Friday, November 28, 2003 at 13:45:19 (MET)

JANNIKE. Du skall ha ett stort tack! För din personliga berättelse. Så där starka är ju sanna berättelser ofta. Vore jag rädd för att sprida starka berättelser om vad behandling med psykmediciner kan leda till trots att syftet är något helt annat, ja då skulle jag väl aldrig öppnat denna hemsida överhuvudtaget. Dessutom är ju din berättelse extra viktig för att den är just så allvarlig (med självmordsriskerna) och samtidigt tyvärr så pass vanlig! Det måste ju ha känts mycket bra för dej att själv ha fått bekräftelse av liknande berättelser i BBC-TV-programmet om unga och Seroxat. Om ett tag kanske du kan skriva ner den för att ingå under fliken berättelser? Här i Gästboken får man gärna skriva ner även erfarenheter utan hopp, men observera att ditt inlägg ju var fullt av hopp. Så tack igen. Det är läkarsidan som ofta vill skydda patienterna från vetskap om hemska möjligheter. Det medför att ansvar att berätta, men ofta ett förmynderi att inte göra det. Det är roligt att läsa här nu, med så många olika röster.
Staffan Utas RFHL Uppsala län
018-124422, - Friday, November 28, 2003 at 12:35:54 (MET)

Gomorron! Peter: Skönt att du kan spela golf i alla fall! Få tankarna på något annat! Tack för ditt stöd. Hoppas vi en vacker dag kan spola ner abstinensen i toa där den hör hemma! En dag i taget... det är väl det som gäller nu! Kämpa på, vännen! Carina, Tina o Monis: Tack för erat stöd! Tänker mycket på er. Glad för att det går bra för er! Och lider med er när abstinensen sätter klorna i er! Sänder tusen energikramar till er... Och Otto: tänker på dej! Kram..
Jannike
- Friday, November 28, 2003 at 07:30:41 (MET)

PS. Är det ingen som vet nåt om OTTO? Staffan, du har väll haft både tele och mailkontakt med honom tidigare, vet inte du nåt?
Carina
- Thursday, November 27, 2003 at 18:32:19 (MET)

JANNIKE. Ville bara säga, att det är så härligt att höra din livsglädje. Det var ju inte alls länge sen som vi här i boken var välldigt oroliga för dig, och dina föreslagna vansinnesutrappningar, och ditt mående. Många var vi nog som bad för dig, och se det hjälpte!! Du kom ju till rätt person i rätt tid. Mirakel händer faktiskt. Är verkligen glad för din skull. Kram på dig/Carina
Carina
- Thursday, November 27, 2003 at 18:30:28 (MET)

Tänker berätta ganska personligt om vad ssri/benzo och sömnt och citodon gjort med mitt liv. Och STAFFAN om det blir för magstarkt får du plocka bort det. När jag fick mina först tab var jag väldigt sjuk. Hade kraschat helt! Tog emot varenda tab i hopp om att må bättre. Började dricka vin för att lindra ångestattackerna. Men den svarta sanningen är att innan jag började med alla tab hade jag aldrig en tanke på självmord. När jag väl var inne i karusellen av alla tab hade jag en otrolig dödslängtan. Var mer rädd för att leva än att dö. Det blev många farliga överdoser som jag i dag är glad över att jag klarade. Någon lyckades alltid hitta mej! Började skära mej i armar och ben för att känna fysisk smärta i stället för psykisk. Åkte som en jojo mellan psyk och hem. Med orden ta en tablett till om dagen. Hade alltid ett reservlager med sömntab i hemma. Kunde le och vara glad på utsidan men tänkte varje dag att ja, ja men då finns jag inte längre. Tyckte helt allvarligt att det var bättre för min dotter och alla andra runt om att jag inte fanns. Min dödslängtan var så stor! Ville verkligen bara slippa allt! Har kännt så ända tills jag fick tid hos naturläkaren! När jag tänker på det nu, att man har gått i nästan tre år med denna dödslängtan bara ryser jag. När jag är av med de sista tab, PETER: Har xanor depot 2mg/2 dag, vet jag att det kommer att bli ett jättejobb att bygga upp sig själv igen! Få tillbaka självförtroende och veta vem man är och står för! Det tar också väldigt lång tid! Men jag känner att jag är på rätt väg och vägrar att ge upp! Jag tror att de flesta av er kanske känner igen sig i det här! Kanske är ni inne í det nu! Jag kan bara säga en sak, ge inte upp! Kämpa så mycket ni kan.... Och ni som bara läser här, skriv några rader. Vi förstår och alla här stöttar varandra. Kram...
Jannike
- Thursday, November 27, 2003 at 18:14:47 (MET)

Hej alla tappra! MONICA, JANNIKE,CARINA MALLE, PETER,OTTO och ALLA ni andra, hur mår ni? Har varit en grådag för min del, men det har varit hanterbart trots allt och nu mår jag lite bättre på kvällskvisten. Har börjat gå lite i vågor och det växlar över hela dan, från dåligt till hyfsat och de små stunder av ljus betyder jättemycket för motivationen! Precis som denna sida:) Ha det! Tina
tina
- Thursday, November 27, 2003 at 17:58:40 (MET)

Hej Jannike! Vad roligt att det går så bra. Huvudsaken är att du kommer ut ur detta beroende. Det är som sagt bara att prova hur djupt beroendet sitter och då är det som din kontakt säger att bara ta en tablett så vet man hur kroppen fungerar. Har du depottabletterna kvar? Du får väl se hur det går med dem men de kanske hindrar den värsta abstinensen. Vi är glada alla för din skull. Du ska inte behöva några tabletter på det sättet vitrockarna har skrivit dem. Jag mår hyfsat men jag har fortfarande abstinens även om det blivit avsevärt mycket bättre. Jag kan i alla fall spela golf och så får man vara nöjd. Springa och styrketräna går inte. Ha det bra och OTTO börjar jag bli orolig för! Peter
Peter
- Thursday, November 27, 2003 at 16:17:18 (MET)

Hej alla! Tredje dagen utan en enda xanortab. Känns som jag drömmer. Klart jag känner av det, men det går! Och har kontakt med min *läkare* varje dag. Han sade i måndags att om det blir panik så är det bara att ta en tablett. Men jag har inte behövt det! Naturmed har verkligen hjälpt. Men som sagt, det har bara gått 3 dgr än. Men det känns bra! Monis: Kan inte riktigt förklara vad han gör men han hittar alla förg och allt annat skit som ssri och benzo har ställt till med i kroppen. Sätter in naturmed mot benzoabstinens och mot allt annat! Är nog först nu jag börjat fatta vad alla tab gjort med kroppen. Min egen vitrock på psyk har jag inte hört ett ord av sedan jag var där för 3 v sedan. Peter: Hur går det för dej? Och Otto: var är du? Börjar oxå bli orolig! Och måste än en gång säga hur glad jag är att ha hittat denna sida. Skulle aldrig ha klarat det utan er ALLA här! Vi kämpar alla för samma mål! Ett liv utan tab. Och vägen är lång och krokig så vi kan bara kämpa på.... Kram..
Jannike
- Thursday, November 27, 2003 at 14:28:05 (MET)

Mycket positivt och det är så roligt att läsa! Jannike, vi håller tummarna att beroendet inte är så starkt så att du klarar det. Tina, tänk om du inte tål dina 25 mg Zoloft och ändå kunde ta bort det. Det är ytterst liten dos och kan vara det som får dig att fortfarande vara deppig. Det går kanske att ta bort i två steg men det bestämmer du själv. Malle, läs kortkurs i benso här på en flik och se om du känner igen dig. Du kan mycket väl ha ett beroende av Xanor. Din läkare verkar tala i nattmössan! Läs också om antidepr. medel så att du lär dig mer. Du kan också ringa till RFHL för lite rådgivning. Det går att lösa. Kul Carina att det går bra för dig! Monica en storstöttare och en duktig sådan också. Du har vi en kvinnlig kraft som Staffan efterlyste! Var är OTTO vi saknar din kunskap och engagemang här på sidan! Ha det bra alla andra och skriv hur det går för er även om det inte går så bra! Peter
Peter
- Wednesday, November 26, 2003 at 19:40:03 (MET)

Hej alla! En dag i sänder och detta SKA gå! Har vågat på en tillbakablick i almenackan som senaste veckorna sen jag slutat med tradolanen, varit allt annat än ljusa. Kunde ändå se att tiden gett lite tillbaks, att det inte känns sådär akut dåligt senaste tiden.. Och bäst av allt, tradolanen är borta och jag börjar våga tro att jag klarar mig bra utan dom på sikt. Det har tagit lång tid att släppa tanken på tabl, men nu känns det som jag aldrig nånsin vill gå igenom det beroendejobb det kostar för några värktabletters skull! Kunde inte drömma om att mitt liv skulle rasa med dom, men det är bara att börja bygga upp en hållbarare grund och då måste det få ta tid. Ett psykologiskt beroende kan visst vara upp till tre månader, och då är jag ju en bra bit på väg ivarjfall:)..sköt om er alla! kramis Tina
Tina
- Wednesday, November 26, 2003 at 19:23:49 (MET)

MONICA! Jag har oxå en ruggig övervikt av tabl. Men än så länge har det inte visat nån framgång på vågen. Jag gick upp redan av den första sorten, Cipramilen, när jag påpekade det för läkaren, så hade dom ju aaaldrig hört talas om att man gick upp i vikt av den tabl.*L* Förhoppningsvis så försvinner kilona med tabl. och när jag blir mer rörlig. (hoppas kan man ju alltid) /Carina
Carina
- Wednesday, November 26, 2003 at 19:14:36 (MET)

Hallå Jannike! Virus i sköldkörteln och hypofysen låter inget vidare…hur konstaterar man det? Och nyfiken fråga: vad får du för medicin? Jag vet inte mycket om naturmediciner. Jannike, tänk vilket jättejobb du har gjort med att sätta ut alla mediciner, vilken framgång, härligt att läsa :-) det var ju precis vad du behövde, det här alternativet, jag är så glad för din skull!! CARINA, kul att det går framåt. Går du ner i vikt nu när suget efter socker minskar? Jag har en ruggig viktuppgång att brottas med, :-( , en suuur biverkning. Men hjärnan har ju klarnat upp, vilket känns ovant men bra. Goggo, Michael, Annika, Tina hur är dagsläget? OTTO var är du? Kramar / monis
Monica
- Wednesday, November 26, 2003 at 18:40:46 (MET)

Monis! Du är otrolig i ditt stöttande och vetskap om olika med. Hur mår du själv just nu? Jag var hos min alternativläkare i måndags. Har virus i hypofysen och sköldkörteln. Fått naturpreparat mot det. Har nu nollat cipralexen och tagit bort 3 mg xanortab. *Igår* Står på benen! Har "bara xanor depot 2mg/2 per dag kvar. Har även fått naturmed som hjälper kroppen att rensa bort all kemikalieförgiftning och seroteninförg. och preparat som rensar levern. Ska klara det här! Har gett mej f-n på det! Och med min *läkares* hjälp kommer jag att göra det! Visst kommer det att bli jobbigt! Men efter att ha kämpat i snart 3 år så är det första gången jag känner en strimma av hopp! MALLE: Vi känner nog alla igen oss av det du skrivit! Håller med Monica.... Kämpa på! Till ALLA andra... Kram..
Jannike
- Wednesday, November 26, 2003 at 12:05:06 (MET)

Hallå alla! Jag satt just och läste om MALLE´s frågor och MONICAS braiga svar, och reagerade på Malles Xanor-dos. Fick du 1mg direkt? Eller har du "jobbat" dig upp till den dosen? Ska väll rapportera lite från mig själv oxå, var ett tag sen tror jag. Jag har mått riktigt skapligt den sista tiden, har varit ganska många bra dagar,(jag törs nästan inte säga det högt, för att utmana ödet s.a.s *L*) jag har orkat diskat och plockat lite på förmiddagarna, vågat röra mig i hela huset korta stunder, även när det är folk hemma, har t om, varit så pass att jag kunnat ta hand om ungarnas sänggående på kvällen. Jag är ju kanske inte problemfri, men för tillfället är det jag som har kontrollen och inte ångesten. Tablettintaget går stadigt neråt, börjar faktiskt se slutet på Somadrilknaprandet, känns lite nervöst, men samtidigt spännande. Sen har jag ju visserligen Xanoren och Cipramilen kvar, men ett steg i taget, fokuserar på en sort i taget. Ju mindre jag tar av Somadrilen desto klarar i skallen blir jag, och det kraftiga sötsuget minskar oxå. Så, det var lite från mig, ha det så bra ni kan alla därute. Carina
Carina
- Wednesday, November 26, 2003 at 09:11:13 (MET)

Malle, en sak till, Xanor 1mg x 2 eller vid behov är en rätt luddig ordination, och stor dos, men inte mer än 2 tabl / dag skulle jag tolka det som, var rädd om dej! Kram å gonatt eller godmorgon fr monis med Zoloft?-sömnlöshet..
Monica
- Wednesday, November 26, 2003 at 06:51:35 (MET)

Hej TINA. Du är fantastisk med ditt kämpande! Varning för att gå från ett preparat till ett annat direkt, bara. Zoloften måste trappas ut lååångsamt, huvva jag försökte sätta ut mina 50 mg direkt läs längre bak i gb om du orkar….Om du mår uthärdligt med Zoloften kanske det bara är att fortsätta trappa ut? Hur det känns vet bara du…kul att höra att det går bra för dej även om det är jooobbigt, jag vet. MALLE! Du är mycket bra på att sätta ord på känslor! Jag känner igen vartenda ord du skriver, det ÄR oändligt jobbigt, jag har varit precis där du är… Men det GÅR att komma ur det, det vågar jag lova, men kanske behöver du mer hjälp. OK, nu kommer jag väl att bli halshuggen ( eller munhuggen :-)) ska göra precis det men inte får på denna sidan : ge råd! Om du inte orkar söka mer hjälp, t ex täta samtalskontakter, å vad jag tjatar om detta, alternativ till medicinering, typ avslappning, stresshantering etc; så begär en kurator som kan hjälpa dej med att få mer hjälp!! För du har ju redan insikten nu är det bara den tröskeln att komma över, nämligen att orka söka mer hjälp ( icke-kemisk :-) ). Det är en av nackdelarna med a/d, att man inte riktigt kommer sej för…kan ju vara ett av sjukdomssymtomen också, whatever, där är en stor del av problematiken för oss känsliga typer. Du har all min medkänsla, jag har själv fått hjälp här i gb. Framför allt av OTTO, PETER och JANNIKE och jag vet vad det betyder så bara fråga på eller vad du vill, kan jag göra nåt för dej så är det bara positivt för mej, det betyder mycket för mej med att känna att jag är till hjälp för någon. Du klarar det här, med tiden och lite hjälp, vännen! OTTO, var är du? Nu är jag orolig igen…Kramar/ monis
Monica
- Wednesday, November 26, 2003 at 04:04:33 (MET)

Hej Monica! Jag tänker försöka svara på en del av dina frågor,och jag tackar dig för att du bryr dig, det betyder väldigt mycket för mig!! Jag ska ta Xanor vid behov, men jag ska inte vara rädd för att ta dem säger hon(vilket jag är efter att ha läst endel om dem på nätet) för dem är gjorda för såna som mig som lider av panikångest. Jag har ätit mediciner i ett halvår, började med Citolapram 20 mg har sedan fått trappa upp dem och även börjat med Remeron 30 mg och har dessutom Xanor 1 mg som jag kan ta två gånger om dagen eller vid behov. När jag tar bort Xanoren så blir jag på helspänn och kan inte sova en blund de andra medicinerna har jag inte försökt att tagit bort. Jag går och pratar med överläkaren i öppenpsyk ca. varannan vecka. Hon säger i stort sett att hennes jobb är att justera medicineringen och mitt jobb , som är det allra viktigaste, är att konfrontera min panikångest i olika situationer.Jag har inte varit i kontakt med någon annan läkare. Jag mådde väl dåligt i ungefär ett halvår innan det blev ett så stort problem för mig och min familj så jag blev tvungen att söka hjälp. När ångesten kryper tag om mig så stannar jag hemma och försöker avskärma mig från omvärlden så mycket som möjligt.Men det är ju helt fel säger min läkare, men det är inte så himla lätt att göra något annat. Som jag säger till henne, jag helt enkelt hatar dessa känslor, jag har inte haft dem tidigare i mitt liv och jag vill inte kännas av dem nu heller, jag blir ju livrädd. Men kan man bli frisk utan mediciner? För när man är där längst nere på botten så känns det som man inte bryr sig vad andra säger att man ska stoppa i sig, men när man sedan börjar kunna tänka igen och leta efter information om sina mediciner så undrar man ju vad det är man håller på med. För man vill ju inte alltid behöva ta enmassa mediciner. Förut har ju livet varit bra utan dem och det bara måste bli bra igen utan mediciner. Kramar Malle
Malle
- Tuesday, November 25, 2003 at 23:47:12 (MET)

Hej alla, tack till Monica och Nita för info! Ska ge den ett försök, blir det olidligt går jag tillbaks till zoloften som funkat bra faktiskt.Har bara tagit en halva(25 mg)senaste året, men höjer jag kommer sömnproblemen, så därför kanske jag prövar efexor ett tag och ser om sömnen funkar bättre vid höjd dos.. Får sova på saken för det känns som jag inte vill byta förrän jag har bättre koll på mitt grundmående först. Tror jag mår rätt så bra när abstinensen väl klingat av, och då känns det onödigt med ny a/d faktiskt. Fick sobrilen utbytt mot stesolid idag, tror jag tålde inte substansen i förstnämnda, blev aldeles seg, fick yrsel och nästan värre ångest. Stesoliden verkar inte mycke bättre o jag har en känsla av att allt man tar nu enbart förvärrar abstinensen, så det bästa är att kämpa vidare utan annat än zoloft så går säkert processen mycke snabbare! Må gott alla! tina
Tina
- Tuesday, November 25, 2003 at 20:30:58 (MET)

Hej Malle. Jag förstår att du lider, och det är rätt mycket mediciner du har. Remeron kan förstärka effekten av Xanor, som ju är ett mycket starkt beroendeframkallande preparat. Hur mycket har din läkare rekommenderat dej att ta dagligen av Xanor? Hur länge har du ätit dessa mediciner? Vad händer om du minskar doserna? Får du någon annan behandling mot din sjukdom? T ex samtalsterapi? Har du varit i kontakt med någon annan läkare? Hur länge har du varit sjuk? Vet du vad som kan ha utlöst /orsakat din sjukdom? Du kanske har funderat på detta redan, och har en del svar, och alla dessa frågor kan verka jobbiga men det är troligtvis nödvändigt att reda ut detta innan man kan förbättra sin situation. Inte mycket direkt hjälp från mej alltså, men kanske väcker det några nya tankar hos dej. Visst kan du bli bra från depression och paniksyndrom, jag tror personligen att det går utan mediciner men man måste göra jobbet själv och det är ju det som är svårt. Mediciner kan behövas för att hindra en att gå under, men de mediciner som finns i dag kan inte bota, utan bara lindra/ta bort symtomen. Och jag tror att man måste rikta in sej på att klara sej utan mediciner dagligen. Biverkningarna är för farliga på lång sikt, så medicinering ska vara tillfällig. Undantag finns naturligtvis, men jag tror på att man i kombination med medicinering med a/d ska ha täta läkarkontakter. Ja det var mina åsikter. Mina erfarenheter är att det jämförelsevis känns bättre utan mediciner. Orkar du släpa dej ut å promenera när ångesten griper tag? Det har hjälpt mej, men även att krypa ihop under täcket har känts lockande, ofta har det varit det enda jag kommit mej för med.. Då jag lyckats distrahera mej själv med böcker, musik, promenader har det känts bra. Har du nån som stöttar är det ju guld värt. Och du, det finns massor att ta för sej av i livet, det kommer till dej också! Skriv av dej eländet om det hjälper, här eller var du vill, många här i gb har gått igenom samma sak som du och kommit ur det, det kommer du också att lyckas med! Kram/ monis
Monica
- Tuesday, November 25, 2003 at 20:09:29 (MET)

Hej Monica! Jag har idag varit hos min läkare och hon sa till mig att jag skulle öka min dos av Citalopram till 40mg, äta Remeron 30mg och ta Xanor 1mg vid behov. Ska jag verkligen lita på henne eller ska jag försöka själv utan att trappa upp med fler mediciner. Jag känner mig så väldigt kluven inför alla dessa mediciner. Kan jag inte bli bra utan dessa mediciner????!!!! Det jag lider av är depression och paniksyndrom kanske jag ska säga.
Malle
- Tuesday, November 25, 2003 at 19:00:32 (MET)

Tina! Jag har ätit efexor i sju veckor, visst de fungerade på mig, men jag fick en mycket sällsynt biverkning av dem och fick sluta med dem omgånende. Nu äter jag varken benzo eller a/d. Nollade för 19 månader tillbaka från benzo, det finns dagar som går upp och ner. Men många av dem är hanterbara dagar. Känner att orken börjar komma tillbaka och man mår bättre för var gång man får sina braiga perioder och de blir längre och längre mellan bakslagen. Ibland när jag tänker på hur dåligt jag mådde, så tror jag inte det är sant att jag mår så pass bra idag. Trodde då i allt elände att jag aldrig skulle bli bra. Det fanns ingen väg ut från det hemska som man kände då. Idag fattar jag heller inte att jag klarade av att sluta med xanoren. Det var den hemskaste tiden i mitt liv. Kämpa på det blir bättre även om man inte kan se det mitt uppe i allt det hemska som händer en.
nita
- Tuesday, November 25, 2003 at 16:57:19 (MET)

Hej Tina. Jag har prövat Efexor, märkte ingen effekt av dom. Har kopierat biverkningslistan från patient-FASS: Vilka biverkningar kan Efexor® ge? Biverkningarna är vanligast i början av behandlingen, men de avtar som regel under de första veckorna. Det kan ofta vara svårt att skilja mellan vissa biverkningar och symtom som beror på depression. Vanligast: Huvudvärk, kraftlöshet, aptitlöshet, viktpåverkan, buksmärtor, svettning (inklusive nattliga svettningar), yrsel, sömnstörningar (bl a mardrömmar), slöhet, darrningar, oro, förvirring, myrkrypningar, stelhet i kroppen, ångest, nervositet, halsbränna, illamående, diarré, kräkningar, förstoppning, muntorrhet, hudutslag, blåmärken, gäspningar, ökad kolesterolhalt i blodet (vid långtidsbehandling och höga doser), minskad sexlust eller andra sexuella funktionsstörningar, svårigheter att kissa, förhöjt blodtryck, blodtrycksfall när man reser sig hastigt, snabb hjärtrytm, blodvallningar, svårighet att läsa finstilt text, förstorade pupiller, synstörningar. Mindre vanliga: Svullnad (p.g.a.vätskeansamling i vävnader), onormala muskelrörelser, mani, hallucinationer, likgiltighet, smakförändring, tandgnisslan, håravfall, ökad hudkänslighet för solljus, nässelfeber, matstrupskatarr, magkatarr, onormala leverfunktionsvärden, sänkt natriumhalt i blodet, slemhinneblödningar, lågt blodtryck, svimningar, astma, onormalt riklig menstruation, tandköttsinflammation, ögoninflammation. Sällsynta: Påverkan på hjärtrytmen, trombocytopeni (sänkning av antalet blodplättar), förlängd blödningstid, stelhet, krampanfall, personlighetsförändring, leverinflammation, grön starr, förhöjd sekretion av ett hormon som minskar urinmängden (ADH), allergisk reaktion. Sällsynta fall av vaginalblödning, mag-tarmblödning och övriga hud- och slemhinneblödningar har rapporterats. Enstaka fall av upprördhet, delirium, förtätningar i lungvävnaden, inflammation i bukspottskörteln, mjölkflöde ur bröst, påverkan på muskulaturen, rörelsesvårigheter, ofrivilliga rörelser och öronsusningar har rapporterats. mvh monis
Monica
- Tuesday, November 25, 2003 at 14:50:03 (MET)

Hej! Finns det någon som har erfarenhet av Efexor? Ska byta från zoloft till den och vill gärna veta för-och nackdelar innan jag börjar. Slog i FASS men där fanns inget om biverkningar osv. Vore tacksam för svar. /Tina
tina
- Tuesday, November 25, 2003 at 13:49:52 (MET)

Otto, Du har mejl. Peter du har mejl.
Monica
- Tuesday, November 25, 2003 at 13:07:13 (MET)

Nattliga funderingar. Fick ju ett bakslag med min Zoloftuttrappning. Tog bort för snabbt i slutet. Har nu satt in en liten mgd vilket verkar fungera, och tänker trappa ännu långsammare. Tack Peter för kloka råd, mail kommer, burken vresar sej så det kanske dröjer.. HUGO du har ju en bra synpunkt där, att man skjuter problemen framför sej med tabletter. Tabletterna tar ju inte bort problemen utan SYMTOMEN på problemen. Samt ändrar till viss del personens inställning till problemen.. En del läkare har ju koll på detta och råder sina patienter att ändra livssituationen vilket ju är ett klokt och bra råd. Men parallellt med detta råd skriver man ut medicin t.ex. SSRI som får en del patienter att stå ut med nästan vad som helst, även en del av biverkningarna; trötthet, yrsel, viktuppgång gör det svårt att förändra sin situation, rent praktiskt. Och man ska inte förringa skammen i dessa patienters liv, jag äter a/d, det får inte komma ut då kan ju folk tro att jag är knäpp, vart vågar jag söka hjälp med nedtrappning…. Kanske har personen utvecklat en social fobi, det är mycket handikappande, och vanligt bland patienter med beroende. Ett annat problem kan ju vara att man i bästa välvilja men i stor okunnighet har skrivit ut mediciner mot biverkningarna, och även mot utsättningssymtom, med eller utan vetskap att patienten håller på att trappa ner. Å dessa mediciner kan förvandlas till ytterligare ett problem som patienten ofta måste klara av på egen hand. Hel okomplicerat är det ju inte. Och jag sticker ut min lilla uppnäsa här-det finns nog en del patienter som har blivit mer eller mindre utslagna av detta. OTTO; JANNIKE,GOGGO,Carina,Anita Michael,Malle Hur mår ni? Hur går det? Vi hörs vännerna/ monis......ps Peter du har mejl kramar alla kämpare å stöttare
Monica
- Tuesday, November 25, 2003 at 12:02:23 (MET)

Lena! Jag tror att denna explosion av SSRI-utförskrivning mycket hör ihop med de tuffare förhållanden det finns på vår arbetsmarknad och i överhuvudtaget i hela samhället. Man har blivit sönderstressade i arbetetoch andra blir utan arbete mm. Det visar också att många förtidspensionerade och långtidssjukskrivna får SSRI. Det är rejält mycket tuffare nu än förr sedan alla besparingstider kommit de sista 15 åren. När man sedan mår dåligt går man till sjukvården som inte har tid med samtal mm som egentligen skulle behövas. Då blir det enklast att skriva ut SSRI på den lilla kvart läkaren har på sig. Folk litar också på doktorer och har en övertro att man ska stoppa något i munnen så ska allt bli bra. Det stora flertalet av denna halvmiljonen som äter SSRI är inte deprimerade utan mår dåligt av hela det hårda samhällsklimatet. Det kan ju inga piller bota. Sedan har det förts en massiv reklamkampanj till speciellt allmänläkare att SSRI ska vara så bra. Man får ju säga att tyvärr har läkemedelsfirmorna gjort att bra jobb att lansera SSRI. Sedan vet jag att det är väldigt lätt att fastna i benso när läkaren skriver ut sömnmedel och lugnande för att orka med insättningssymtomen av SSRI. Har man då otur så sitter man fast i ett bensoberoende också! Väldigt olyckligt! Vi får alla hjälpas åt att göra något litet åt saken! Peter
Peter
- Tuesday, November 25, 2003 at 11:06:25 (MET)

Peter! Javisst.antipsykosmedicin och SSRI-medel, anväds för att dölja Benzodiasepam-problemen.Sopa in Benzon under mattan,med SSRI.En högst tillfällig lösning som förvärrar och försvårar för oss med Benzodiasepamberoende. Istället för att lösa problemet,gör man det mycket större med SSRI-läkemedel. Jag undrar hur många SSRI-användare som har Benzodiasepam som "grundproblem",och hur många som inte har det?
Lena
Jätfälla, - Tuesday, November 25, 2003 at 07:32:57 (MET)

Hej alla tänk på en sak att alla medciner såsom lyckopiller o stensolid är ingen hjälp utan bara skjuter upp sina problem det är ett helvete sen när man ska sluta med dom med att trappa ner mm mm jag tar inget just nu skulle säkert behöva det men vågar ej gå igenom det helvetet igen. jag tycker det hjälper mig att prata med andra med liknande problem tipsa varandra mm.ta vara på er MVH Hugo
Hugo <kungen 442hotmail.com>
åhus, - Tuesday, November 25, 2003 at 01:34:57 (MET)

Jag förstår inte vad du menar Lennart. Men det måste väl vara helt vansinne att sätta in en antipsykosmedicin på en helt frisk person som drabats av bensoberoende. Risperdal m fl har ju mycket mer och värre biverkningar än SSRI. Du blir ju helt tom i blicken, börjar skaka, kraftig trötthet och får obeskrivlig ångest. Det kan väl inte vara rätt väg att gå? Nej låt bli dessa mediciner! Peter
Peter
- Monday, November 24, 2003 at 18:09:48 (MET)

Usch vilka otäcka mediciner ni pojkar ska disskutera. Trillafon då, eller mallorol. Det är ju sådana tabletter man inte ens får i en missbrukare även om de får betalt: Får man inte anmäla läkare som skriver ut sånt, ja då vet jag inte hur vi ska komma tillrätta med det här,sk hjälp vid utsättning.Rena rama tortyren, säger på fullt allvar Lena
Lena
Järfälla, - Monday, November 24, 2003 at 18:04:05 (MET)

HÖGDOSNEUROLEPTIKA ska det vara, Theralen ,Nozinan Och Hibernal, det är högdosneuroleptikan som är svagast, så klart !!
Lennart
Skåne, - Monday, November 24, 2003 at 14:55:41 (MET)

Peter!Givetvis har jag skrivit till eva om respirdalen hon undrade över om någon hade ätit. Evas doktor hade skrivit ut Risperdal (haldol)för att hon skulle komma i "bättre balans" när hon sätter ut Sobriilen.Och det är ju rätt på sätt och vis, man märkere ingenting, jag tror att man kan sätta ut precis vad som helst med Haldol, eller Risperial som just Eva fått av sin doktor som hjlp mot BenZo-abstinenser. Precis vad som helst, behöver jag utrycka mig TYDLIGARE, Peter? Nej,jag trodde väl det:Och då talar vi om LÅGDOSNEURELEPTIKA 1-5-10, Absolut inte mer!Livsfarliga milligramgränser! Lågdosneuroleptika, Theralen,nozinan och hibernal,25-50-100 oCh mera är mycket svagare preparat.Hur ska man veta vad som är bra och vad som är sämre.Ja, det ser man snabbt när man läser i tex Fass, men även www.mpa.se Googles sökmotor,svenska sidor,skriv Ove Carlsson på Googles, titta på den samlade faktan som Rfhl har,www.benzo.org.uk.. Kan Sverige på ngt sätt hjälpa de i norge där problemet är mycket större än hos oss,mycket alkolism, valium-missbruk(mycket stor utskrivning)
Lennart
skåne, - Monday, November 24, 2003 at 14:52:08 (MET)

LENA vi och många läkemedelsproffs brukar säga att 1mg Xanor motsvarar 20 mg Stesolid, men det är också olika mellan individer. Men många läkare är omedvetna om hur stark Xanor är och sätter gladeligen över bensberoende på mycket höga Xanordoser och tror dessutom att de gjort något positivt åt beroendet. Det var Farmacia som smart nog inte talade om hur starka de var vid lanseringen. Det är klart att många beroende/toleransabstinenta för ett tag mådde mycket bättre när de fick dessa höga doser. De har "antidepressiv effekt" sa Farmacia. Smart va? HA DET GOTT!
Staffan Utas, RFHL Uppsala län
- Monday, November 24, 2003 at 00:16:02 (MET)

Lennart! Det går inte så snabbt att ändra ett beteende men många bäckar små så kan säkert förskrivningen av SSRI minska så sakteliga. Vi som har drabbats kan göra mycket. Bara att berätta för vänner och bekanta att vi inte mår bra av dem. Berätta gärna för läkaren också så att de kan till slut fatta att inte dela ut SSRI mot alla möjliga problem. Du Lennart, Eva frågade om Risperdal. Hade du inte erfarenhet av denna tablett? Peter
Peter
- Sunday, November 23, 2003 at 21:57:18 (MET)

Peter! Visst är det ett intressant ämne ni tar upp.Hundratusentals är nog tyvärr ingen överdrift. Tänk hur många som just nu sitter med vad de tror är "endast" alkoholproblem.Några sitter med felaktig eller en gammal diagnos som de för länge sedan acepterat och fortsätter med mediciner och medicinbyten livet ut. Tragiskt till max!..Helt otroligt att det fått pågå så här länge.. I onsdags var det väl nära när Stig J Andersson lade fram sin doktorsavhandling som bl a beskriver hur läkarna skriver ut de SSRI-preparat som läkemedelstillverkarna "informerar" dessa läkare om. Från 1% av Sveriges befolkning till 6% på bara 10 år! Helt otroligt! Att ingen slagit larm, ändå mera otroligt. Jag vägrar tro att inte några av våra politiker har känt till detta, som ju faktiskt är en del av deras arbete. Vilka lidanden som skulle kunnat undvikits/kan undvikas. Men snart kommer det, om inte förr så till den kongress som Rfhl håller i vår.
Lennart
Skåne, - Sunday, November 23, 2003 at 21:50:34 (MET)

Lena, det där är ganska intressant. Trots att SSRI och benso skiljer sig från varandra så är det ganska lika med beroende och abstinens. Jag har noterat att i ganska många fall är ett beroende kombinerat med det andra. Det är ganska vanligt att vid SSRI-utförskrivning så får man också benso t ex sömnmedel så att man ska orka med biverkningarna. Då får patienten som är helt under isen då både SSRI och ett benso-beroende etablerat. Sedan finns de fallen däribland jag som fick först sömnmedel som jag blev beroende av. När symtomen kommer tolkar läkaren det som depression och skriver ut SSRI, vilket gjorde att jag mådde ännu mer dåligt. Det ena ger det andra och det är ett enda virrvarr för hundratusentals personer i Sverige. Massor av alla de långtidssjukskrivna och förtidspensionerade sitter i denna fällan. Tänk om politikerna kunde fatta detta. Läkarna är också helt borta. Så fort man andas att man får psykiskt dåligt så vill de skriva ut SSRI och som i många fall genererar ett bensoberoende. Det är verkligen upp och ner i denna värld! Xanor 1 mg är samma som 10 mg stesolid. Kämpa på! Peter
Peter
- Sunday, November 23, 2003 at 19:59:57 (MET)

Hejj alla! Har sovit bort hela helgen i stort sett, varit upp en sväng bara för att upptäcka hur tungt o meningslöst allt känns:( Så tillbaks i sängen och försöka sova bort eländet som jag för ett par dar sen kände hade lättat tillfälligt.. Men, är väl såhär det håller på fast man är grymt less just nu. Hoppas alla har det så bra ni kan, det finns ju en slutstation på abstinensen trots allt, men de är lätt att glömma när veckor blir till månader osv.. inte ens sobrilen har jag rört, känns bara meningslöst eftersom den inte hjälper ändå. Kanske blir veckan något ljusare ändå, hoppas!! Tina
Tina
- Sunday, November 23, 2003 at 19:45:13 (MET)

Peter, Vilken bra beskrivning, utförligt om SSRI. Vaför skriver en läkare ut dessa som ett hjälpmedel när man vill sluta med Benzo? Får man det av läkaren mot symtom som är relaterat till Benzoabstinens eller kan det bero på att läkaren får inte veta om att benzo är med i bilden. Man kanske berättar för läkaren hur man mår utan att ens tala om att man fortfarande står på benzo eller har nyligen slutat med just dessa. Det föklarar en del av de senaste inläggen.. Och det här med flera namn på samma produkt.www.mpa.se, där skrev jag seroxat utbytbara.Seroxat-Deoxatine-Isoxatine- Euplix-Medoxatine-Mediparox-Parocetan-Paroxetin-Paroximed-Paroxiflex-Paroxat. Seroxaten, som är en av de sämsta SSRI- medlen har alltså tio exakt identiska kopior. Cipramilen också, alla kärabarn har många namn.Namndjungel. Milligram djungel. Vilken är starkast, 10mg stesolid eller Xanor 1 mg? Jag har för mig att de är lika, trots att båda är Benzo.
Lena
Järfälla, - Sunday, November 23, 2003 at 11:42:53 (MET)

Hej Claes !( Hässleholm) Du kanske kan höra av dig tillmin e mail adress. Skulle vilja fråga ett par saker. Mvh Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
- Saturday, November 22, 2003 at 16:36:41 (MET)

Hej allihopa! Eva undrade om någon har erfarenhet av Risperdal Ja kanske, men inte jag. Ett annat namn på Haldol,haloperodol. Risperal är risperdol. Tillhör den läkemedelsgrupp, neuroleptika, som har de obehagligaste bivärkningar.Används mot skitzofreni och psykoser. Biverkninar som kroppstelhet och kramper,och som biverkningsmedicin används ofta Achinneton och Dicipal. Absolut inget att rekomendera som hjälp vid normal utsättng av benzodiasepam.Jag skrev Risperdal i googles sökmotor, svenska sidor. En sak som försenar svar ibland, är att medicinerna får nya namn Celexa, Zanaflex och Bromazepam är nya namn för mig. Tittar jag sen på nätet ser jag att medicinen är gammal bara namnet är nytt. Ändå värre är det utomlands för mig eftersom jag bara känner namnet på ett fåtal som där disskuteras. www.benzo.org.uk. Trots att det är samma tabletter som vi har i sverige.
claes <benzofree since1999>
hässleholm, - Saturday, November 22, 2003 at 15:34:10 (MET)

Söker igen personer som har ätit Risperdal o vad de har för erfarenhet av dessa tabletter. Tacksam för svar. Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
- Saturday, November 22, 2003 at 13:22:14 (MET)

Hej Jannike! Jag är jätteglad över att du fått hjälp och fått hoppet tillbaka. Du har ju både ett bensoberoende och har kört in olika SSRI-preparat in och ut. Det blir kaos i hela kroppen och självklart uppstår förgiftningar. Vid bensoberoende är det förenklat så att bensodiazepinet fäster sig på Gaba-receptorerna som då öppnas och negativt laddade kloridjoner stömmar in i en mottagarcell. Detta medför att överföringen hämmas. Mycket talar också för att ett kroppseget ämne likt benso slås ut när beroende uppstår. När man sedan slutar med benso kan detta byggas upp igen och man blir återställd. Att bygga upp detta tar olika lång tid vari olika människor får olika lång abstinens, alltfrån ingen alls till år. Det gäller alltså att bli av med bensot för att bli återställd. (allt detta finns mycket mer beskrivet boken Risk för tillvänjning föreligger, Katarina Johansson) Vad det gäller SSRI står det mycket bra beskrivet i en av flikarna här (läs gärna allt här i flikarna). Man talar om en överstimulering av serotonin som man tillför via tabletter. Det blir onormala hjärnstimulanser och biverkningar. Det är alltså allvarliga mediciner som är starka som påverkar oss. Om din kropp inte kan producera serotonin vet jag inte men kanske är det så att du blivit förgiftad av att du fått för mycket serotonin tillfört utifrån via tabletter. Allt detta är tekniskt resonemang och det spelar egnentligen ingen roll utan det gäller att bli av med de beroendeskapande tabletterna så att kroppen kan fungera normalt igen. Kroppen är en mästare på att reparera sig från olika saker. Vissa tål dessa tabletter men vi som är här har inte gjort det. Vi är ingen minoritet utan beroende finns det hundratusentals fall ute i Sverige. Kruxet är att vi måste ur och då rekomenderar jag att försöka trappa långsamt för att inte få en för jobbig abstinens. Då finns det goda erfarenheter att vi alla här ska må bra igen. Jag ser att du Jannike har gått fram otroligt mycket med en mycket god anda och trappat så många tabletter. Det är bara att fortsätta den hårda vägen och gärna med hjälp av den person som jag hjälpt dig på sistone! Min förhoppning är att alla här i gästboken kommer ur sitt beroende och kan leva igen på gott och ont utan kemiska substanser! Må väl Peter
Peter
- Friday, November 21, 2003 at 23:48:25 (MET)

Jenny: Ville inte skrämma dej, kämpa på! Det som hände mej behöver inte hända dej! Jag åt 7 olika a/d o benzo när jag åt som mest. Alla reagerar vi olika. Var inte orolig, du kommer att klara det här! Peter: Varför kan inte kroppen sluta producera serotenin när allt är virrvarr i kroppen och man har olika förgigtningar? Inte menat som kritik, men jag har fått bevis på att det hände mej! Hoppas allt är bra med dej, kanske har jag fel, men jag hade dött om jag inte fått hjälp när jag behövde. Monis, Otto, Susanne, Anita, Lena, Annica, Carina, Nita o Goggo, och ALLA andra här... Tänker på er! Kampen är inte slut än..... Kram
Jannike
- Friday, November 21, 2003 at 22:31:00 (MET)

Gabriel! Det kan väl stämma med infektioner. Det övriga nu beskriver stämmer helt. Oxascand är ju identisk med Oxazepam som jag har för mig var Sobril-kopia.En avgiftning från det kan mycket väl vara lindrig och kännas befriande.Ljus och ljud kan upplevas lite anorlunda, och det är ju inte konstigt när man gått i Benzodimman lite avskärmad från verkligheten. Sedan börjar man tydligt känna att man är på väg tillbaka till verkligheten.På sätt och vis lika alkohol, men med mycket längre halveringstider.Och då blir resutatet att man har högre dos i kroppen än vad läkaren avsåg med receptet. Dom som sålde det däremot visste nog vad de gjorde med sina oförskämt långa halveringstider.Du kanske får en lugn och fin sobril-avtändning som knappt märks, hur som helst kan det inte bli som med SSSRI-avgiftningar, dom verkar ju inte följa några logiska prognoser.Du såg väl läkarens Stig J Andessons doktorsavhandling om SSSRI i onsdags?
Lena
Järfälla, - Friday, November 21, 2003 at 21:19:02 (MET)

Är det så att om man råkar ut för en rejäl infektion/förkylning under själva nedtrappningen, kan man då råka ut för bakslag? Jag har trappat Oxascand 15mg i 2 veckorsintervaller ½ tabl. & det har gått hur bra som helst! Blev nästan förvånad själv, hade t. om mindre ångest under nedtr. än under tiden på "fulldos". Jag brukar inte bli så här sjuk annars, nästan aldrig sjuk överhuvudtaget, nu är det som musten helt har tagits ur mig. Kan det rent av vara så att man är mer känslig för infektioner och/eller reagerar starkare än vad man annars skulle göra? Konstigt det där.
Gabriel
göteborg, - Friday, November 21, 2003 at 20:22:54 (MET)

Hej Jenny! Det är svårt att svara på dina frågor om man inte har bilden helt klart. Dina bensotabletter är inte kvar i kroppen men blev du beroende av dem så kan ju abstinensen sitta kvar i kroppen. Kände du dig beroende av tabletterna? T ex tog du varje dag och blev du dålig när du inte tog dessa eller fick symtom mellan tabletterna s k toleransabstinens. Det står ju lite här om SSRI och det handlar ju om serotoninförgiftning som framkallar biverkningar. När man får SSRI så tillför man serotonin via tabletterna. Vid depressioner skulle man enligt läkarvetenskapen ha låga halter serotonin. Du får ringa Staffan för han vet mer! Att kroppen inte skulle kunna producera serotonin låter inte troligt. Det skulle kunna vara i ditt fall att du antingen mår dåligt av SSRI eller har kvar ditt beroende av benso. Har du använt extasy kan det också framkalla depressioner. Tror om du trappar långsamt dina SSRI så tror jag att du skulle kunna må bra igen. Jag tycker absolut du ska ringa Staffan här och prata lite så kan han säkert svara mycket bättre. Du behöver någon som du kan bolla med angående dina tabletter. Så hoppas jag att du blir medicinfri så kommer säkert dina serotoninhalter fungera som vanligt igen. Kämpa på Jenny! Peter
Peter
- Friday, November 21, 2003 at 19:30:35 (MET)

kanske bör tillägga att jag ätit mycket valium och rohypnol (men även stesolid och sobril) innan jag bröt ihop och gick in i väggen. hur lång tid tar det egentligen innan kroppen blir fri från dom? för jag mår fortfarande så konstigt.... dte var ett år sen jag slutade med allt allså (förutom ssri) och sen dess har jag bara tagit kanske 3 sobril sammanlagt vid extrema panikångestattacker...
Jenny
sthlm, - Friday, November 21, 2003 at 19:03:38 (MET)

tack PETER! det JANNIKE skrev om att kroppen inte kan producera serotonin själv.. kan det stämma? nu blir jag jätterädd. jag har använt ssri-preparat i över 5 år nu (olika sorter) och emellan alla sorter har jag använt serotoninhöjande droger så som exstacy (nu är jag helt drogfri). fick en totalflipp för ett år sen och bröt ihop. kunde inte röra mig. låg i sängen och skakade i flera månader. som en psykos. då var jag tvungen börja med ssri igen för att orka tänka tanken att ens överleva. nu har jag börjat trappa ner cipralex. jag har varit så snurrig (yr) ändå sen jag började med den hoppas dte är medicinen som gör det så det går bort när jag slutar med den men jag är så rädd att inte ha den när panikångesten kommer tillbaka.... ha dte bra allihopa
Jenny
sthlm, - Friday, November 21, 2003 at 18:59:42 (MET)

Eva hej! Erfarenheten av benzodizepam, och det jag läst mig till gör att jag direkt som din vän kan säga: Helt fel, alla fel.Risperalen hörs redan på namnet hur den fungerar.Så ska man inte må när man sätter ut Benzodiazepam! Benzodiasepam är dessutom tveklöst de Läkemedel som tar längst tid att sätta ut,ibland år.Alltså tar man bort det sist! Hälsningar Lena.
Lena
Järfälla, - Friday, November 21, 2003 at 17:24:58 (MET)

Hejsan ! Har fått Risperdal utskrivet av min läkare för att komma mer i balans så jag kan sluta med benzo. Visst var det väl Lennart som hade erfarenhet av denna medicin?? Eller nån annan kanske. Var snäll o skriv. Fanns det några fördelar eller bara nackdelar. Tacksam för svar Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
- Friday, November 21, 2003 at 17:01:54 (MET)

Hej Annika! Vad roligt för dig och för oss som har följt din kamp med hjälp av gästboken. Ett bra hjälpmedel. Det är bra att det finns mycket information att tillgå. Snabbt om det behövs. Det fanns inte när jag fick mina läkemedelsproblem eller rättare sagt beroende.Oberoende heter ju vår tidning, och i den har jag läst mig till om det benzodiazepam-beroende jag fick på Karolinska 3:an (psyk)-76. I mer än 20 år gick jag åtskilliga utsätättnigsmacher med Mogadon,Tranxilen och Sorbriiil.Som jag vann,trodde jag.Tils jag en dag läste i tidningen Oberoende att det var fleråriga abstinenser och utsättningssymtom på just Benzodiasepamer.Genast fick benämningen "korstolerant mot alkohol" en annan betydelse för mig.Oj, det förklarar en hel del för mig, som tyckt det var svårt att sluta med sprit, det har jag gjort ett tiotal ggr på samma tid. Oftast med hjälp av Benzodiasepam.SSSRI-försäljningen har på tio år ökat med 600%.Läkaren Stig J Andersson har undersökt hur 300st läkare skriver ut Antideppressiva medel, och i hans Doktorsavhandling som han lade fram på Lunds Universitet i Onsdags, framkom så mycket negativt om SSSRI, som både i tidningar och radio, samma dag. Men inte ett ord på Tv-nyheterna? Stig J Anderssons Doktorsavhandling ska väl inte bara sopas in under mattan? Är det han skriver sant, måste alla köpare av SSSRI genast få alla sina pengar tillbaka!
Lennart
Skåne, - Friday, November 21, 2003 at 09:14:55 (MET)

ANNIKA! Jättekul för dig att det går bra, och det är så bra att du skriver in emellanåt, vi behöver verkligen "rapporter" från dom som nollat, ger oss andra en push, när vi ser att det faktiskt går. Lycka till i fortsättning med.
Carina
- Friday, November 21, 2003 at 08:45:50 (MET)

Dags för rapport igen:)Från ca två veckor tillbaka fram till denna vecka känndes allt skitjobbigt.Hamna nog i en liten deppperiod och var jättenära på att börja med nån slags medicin igen.Tack och lov så var det svårt och få läkartid och har ännu inte varit iväg.Den här veckan så känns allt bättre igen och ska inte alls till någon läkare längre.Är jag inne på vecka 13 el 14 nu "seroxatfri" måntro?Ja det går iallafall kanonbra. Har inte ens några panikattacker längre som medecinen var till för.Allt fungerar så mycket bättre utan medecin. Rekomenderar verkligen till att försöka ta itu med problemen på egen hand el i terapi utan MEDICIN.eftersom det kan va så svårt att sluta med dom som vi märkt.(Fast för mig gick det ju bra denna gång)Slut på tjatet och ha det bra ni alla.kramar
annika
hallsberg, - Thursday, November 20, 2003 at 19:39:14 (MET)

Hej alla! Igårkväll gick en liten rullgardin upp kändes det som, stämningen blev bättre och det kommer från grunden känner jag, att jag nått ett delmål åtminstone. Känner samma sak idag och även fast det är lite ångest, så känns grundmåendet vara på bättringsväg´ äntligen! Pratade med RFHL imorse och där trodde han att jag nu nått den fas då jag börjar känna lite bättre dagar, varvat med sämre. Känns himla hoppfullt efter det som varit i sju veckor och som jag lidit oerhört. Fick oxå höra att om man varit beroende tidigare som jag(av sömnmedel), så kan man vara än mer försvagad och få värre abstinens andra gången även om det är annan typ av preparat. Var bra att få veta så jag aldrig nånsin försätter mig i ett nytt beroende igen.(då lär det bli än värre..)Sen blev det väldans svårt denna gång mycket pga att jag själv inte fick bestämma när och hur jag ville sluta riktigt, och då blev min sk "nedtrappning" alldeles för snabb och jag kände mig extra utlämmnad:( Har haft noll stöd av psyk och inte ens fått stödsamtal under abstinensen fast det var dom som tjatade på mig att sluta..grrr! står på kö än och hinner nog bli bra under tiden dom fikar, pratar strunt och gonar sig i soffan. Kort sagt så har bilden av dom bara förstärkts, i negativ riktning och hade det inte varit för RFHL,s underbara stöd och kunskap, vet jag inte om jag stått ut!? Sen hatar jag eg psykologer och deras sliskiga sätt och har bara haft en enda som varit normal under min tid i depression. Synd nog har hon bytt arb.uppgifter nu så då återstår bara "the brat pack" som jag hellre är utan! Tack gästbok för allt stöd som INGA medeciner nånsin kan ersätta!! Vi hörs för jag har en lång bit kvar även om det nu är bättre.. take care!! Tina
Tina
- Thursday, November 20, 2003 at 14:14:39 (MET)

Hej. Till Michael och Malle som jag hoppas sover gott nu...maila mej gärna, så delar jag med mej av en del erfarenheter. Adress iängre bak i gb. Ingens problem är futtiga, det skapar bara ångest att jämföra oss, alla är välkomna att skriva om sina problem här. Ska försöka komma över ett ex av den omtalade avhandlingen, är spec intresserad av den första kvalitativa delen, med intervjuerna. Har ännu inte orkat kolla om fler svenska läkare har disputerat på liknande ämnen, men detta drar förhoppningsvis igång debatten. Kan inte skada att belysa detta, och gärna informera så folk begriper och kan bilda sej en egen uppfattning på sakliga grunder, något som väl inte är så lätt pga ämnet. Gonatt alla, min sömn är zoo lost!
Monica
- Thursday, November 20, 2003 at 03:17:52 (MET)

Hej MONICA.Ska försöka svara på dina frågor som du ställde.Fast jag är trött så jag knappt håller ihop.Jag äter Remeron för depression och håller inte på att sätta ut dom,men jag ska när jag står på fastare grund.Det här med att ha så stark ångest hör nog till min grundsjukdom,som du skriver.Jag har vandrat så länge med självmord i huvudet.Tror att ångesten kommer ur samma källa. Om vi säger så här,när nu självmordstankarna lugnat ner sig så tror jag ångesten kommer istället,jag tror att det är två sidor av samma mynt.Vad gäller Temesta så tänker jag inte äta dom om det inte blir för urvidrigt.Vill definitivt inte bli beroende av dom.Jag avslutar mitt besök här ikväll för nu väntar sängen.Tack Monica och alla ni andra.Michael
Michael
- Wednesday, November 19, 2003 at 21:17:39 (MET)

Jag tackar er för era svar, eftersom det känns en aning futtigt med tanke på vilka problem ni har med olika mediciner.Jag har ju inte så stora problem nu förutom än att jag skulle sluta med Xanoren och sov inte en blund på en vecka och fick därefter höra av en läkare att jag behövde dem, dem var ju gjorda för såna som mig, med panikångest.Tog den sedan och fick sedan höra av en Psyk.läkare, att jag inte skulle ta dem.Nu har jag nästan slutat med Xanoren men jag äter ju fortfarande Remeron och Citalopram. Jag undrar om ni har några erfarenheter av att äta dessa mediciner?
MALLE
- Wednesday, November 19, 2003 at 18:55:06 (MET)

Snart börjar tv-nyheterna 18 1930 och tv41900. Först 5 min helekopterolycka, vilken fruktansvärd tradgegi,unga värnpliktiga som i sin utbildning sak lära sig att skydda sverige mot fiender.En gammal helekopster brast itu! Stackars anhöriga till dessa, somkanske mist en förälder. Vad lessna de ska bli,kanske gå till doktorn och säga: jag orkar inte mer, doktorn lyssnar och skriver ut vad läkemedelsfabrikanterna lärt dom vad som är bra mot bra det och det, och skriver ut ett recept med just det medlet! Men frågan kvarstår, kände inte dessa trehundra läkarna till någon av alla olika larmrapporter om SSRI?
Lena
järfäla, - Wednesday, November 19, 2003 at 18:07:18 (MET)

Staffan! det där läste jag halv sju o morse, jag trodde inte mina ögon nästa en 1/4 sida på beställning! Redan då förstod jag att det var nåda stöten för SSRI, hela dagen har jag vetat det.Helt otroligt!oj! Vad bra, då var det nästasom är rohyptnol och samtliga avarter benzo och neuroleptikan ska bort eller minska
Lennart
Skåne, - Wednesday, November 19, 2003 at 17:40:00 (MET)

Varning för att sugas in i talet om alla fina signalsubstanser och drömmar om piller som hjälper mot själens värk utan att ha stora risker för beroende eller svåra biverkningar. (Dessa två sysselsättningar verkar ofta hänga samman.) Vår mänskliga verklighet tycks inte vara inrättad så att den drömmen någonsin kan bli verklighet. Prisen för lindring är höga. Men ibland finns inget alternativ till att köpa, inget som man kan nå. Men TINA, är du verkligen där nu? Måste doktorn i morgon förverkliga denna mänsklighetens gamla dröm? SKÅNINGAR! Våran Sofia är på torsdag och fredag på mässan "Sverige mot narkotika" och "ställer ut" lite om vårt ungdomsprojekt. Vill ni träffa henne så går den av stapeln på något som heter kort och gott Malmömässan. . ANTIDEPRESSIVAFÖRSKRIVNINGEN. I nyheterna har ni kanske idag hört om en modig skåne-doktor som skrivit avhandling om faktorer som kan påverka denna skiftande förskrivning och även ser på på industrins roll och makt. Länken för en sammanfattning är http://www.lub.lu.se/cgi-bin/show_diss.pl/med_850.html .. . Lycka till alla kämpare!! Idag har jag äntligen sett solen igen, i flera sekunder! (Akta er för min stad.)
Staffan Utas, RFHL Uppsala län
- Wednesday, November 19, 2003 at 17:23:20 (MET)

Hej allihopa! På en länk idag, i England,såg jag att i sydsvenskan berättades om STIG J ANDERSSON, en läkare har undersökt 300 stycken allmänläkare. Tack vare Stig J Anderssons doktorsavhandling som idag överlämnades vid Lund universitet.Tryck fram sydsvenskan-- allt fler piller, där trycker du för att läsa en del "ruskiga påståenden om att läkemedels.. Men framför allt har vår totala läkemedelsindustri ungefär på samma sätt som reklamkampanjen för Cocacola framgångsrik för tobak för alkohol och även wiskeyreklam flerfärgsfoto dyra tidningar. Helsidor ibland.. Med en blandning av ovanstående har läkemedelsfabrikanterna kommit fram till dessa nya produkter inte gör något annat än försämrar, så att ytterligare läkemedel behövs ofta neuroleptika I kombination med Benzodiasepam, som ofta förbises, Kan SSRI helt enkel bli ödestiger,följden blir livslång flermedicinering. Än en gång STIG J ANDERSSON Gratulerar till din doktosavhandling idag, jag är glad för din och alla andra o väntar med ivrighet på att SSRI totalförbjuds i hela världen.I dag var det stor delseger!
Lena
Järfälla, - Wednesday, November 19, 2003 at 17:21:47 (MET)

Heja Jannike! :-) Härligt att det går så bra för dej! Var rädd om dej och ta det lugnt med Xanoren. Håll tummarna för mej jag ska till läkaren i morron, få se om jag ska berätta att jag satt ut all a/d-med.....mejl kommer! Kram t alla kämpare å stöttare!
Monica
- Wednesday, November 19, 2003 at 16:36:10 (MET)

Låter jättebra Jannike! Du har ju gjort väldiga framsteg! Tagit bort så mycket redan av du hade från början! Det finns inga omöjliga fall och kul att du hittat en på plats som bryr sig och som du har förtroende för. Trappa långsamt speciellt med Xanor! Glad för din skull! Peter
Peter
- Wednesday, November 19, 2003 at 16:20:12 (MET)

Peter! Äter bara 10 mg cipralex/dag nu. Har xanordosen kvar men kommer att ta den när jag känner mej starkare. Och tillsammans med min "nya" läkare. Och propavan till natten, men den är som sockerpiller för mej nu. Hoppas det går bra för dej? Kram till ALLA här...
Jannike
- Wednesday, November 19, 2003 at 16:13:41 (MET)

Tina! Har du rört Zoloftet nu de sista månaderna i dos. Det kan ju vara en kombination av Zoloft och Tradolon. Just att du är nedstämd menar jag. Vi vill inte se dig fast i någon annan tablett nu. Hoppas det går över snart! Peter
Peter
- Wednesday, November 19, 2003 at 16:02:41 (MET)

Hej och tack för förklaring MONICA. Kollade i FASS och hittade Aurorix som är MAO-hämmare.Den påverkar som du sa fler signalsubstanser än SSRI, bla nordralin och dopamin(tror det var dom?) som oxå hör till belöningscentrat i hjärnan. I depression funkar ju inget i belöningssystemet, gör man nåt kul eller bra så känns det ändå inte så.. Läste även att Tradolan som jag mått så bra på, verkar just genom att hämma serotoninupptaget, samt frisätta noredralinet och åxå ökar frisättningen av serotonin. Önskar man kunde ta fram ett a/d som funkar lika bra som det, utan beroenderisk och att man blir lika bra som med kortsiktiga medel;.. man kan ju få drömma ivarjefall! Är ju sällan man blir bra av SSRI, utan snarare mindre dålig:/ Man kan bara hoppas att forskningen om depressioner ska ge bättre utdelning än så ivarjefall, så slipper alla hamna i benzo och andra beroenden som ökar eländet än mer!! Är åxå så himla tunga biverkningar med SSRI att man frågar sig om det är värt allt besvär för att bara få må LITE bättre!?.. Är skeptisk till allt just nu utom denna sidan, som ger en stöd o svar mitt i kaoset. Tack alla som skriver och kämpar! Må gott! Tina
Tina
- Wednesday, November 19, 2003 at 14:15:28 (MET)

Bra svar Jenny, helt rätt att vara försiktig! Jannike det är viktigt att du kommer rätt i detta. Även om det tar många år nu så kommer du att bli frisk. Kroppen har en märklig förmåga att repa sig men då måste man bli av med tabletterna. Jag känner ingen som ångrat sig när de väl blivit av med tabletterna. När du säger att du inte ska ta SSRI igen så var försiktig och trappa relativt långsamt. Jag blev bara konfunderad att du inte skulle ta någon sådan tablett mer. Det var väl en Cipramil-sort du hade nu. Så ta det försiktigt! Vill bara väl! Kul att du fått någon att lita på. Jag tror du får vänta till dödagar innan någon läkare tar tag i detta med dina tablettproblem. Nedtrappningar får man göra själv. Du har ju stöd här på RFHL och en fin familj också! Kämpa på! Peter
Peter
- Wednesday, November 19, 2003 at 13:52:59 (MET)

till THOMPA och CLASSE: först till classe, snälla ge inte råd om du inte vet vad du pratar om! till thompa: du bör alltid tala med din läkare med nedtrappning av medicin. du bör inte trappa ner så snappt som några dagar på samma dos. om du äter 1 tablett kan du sänka till en halv och ät det i cirka 1-2 veckor sen kan du ta bort den helt eller dela i fjärdedelar om du får mycket utsättningssymptom. alltid bättre att vara FÖR försiktig än för våghalsig. lycka till.
Jenny
sthlm, - Wednesday, November 19, 2003 at 13:13:29 (MET)

Hej! Vad som har hänt mej när jag ätit ssri och benzo i såna mängder som jag har haft, är förgiftningar i kroppen. Både mot serotenin o kemikalier. Det tar otroligt lång tid för kroppen att reparera dessa skador själv. Min kropp kan inte producera serotenin själv längre. Därför blir jag så rädd för alla som går i flera år efteråt man har slutat med mediciner och fortfarande mår dåligt. Jag har haft tur som kom till näringsläkaren. Han har naturmed mot allt jag behöver för att klara av avgiftningar. Vet att många inte tror på sånt! Men mej har det hjälpt nåt otroligt bra! Det är svårt att sluta med dessa preparat vitrockarna har matat oss med, men som sagt många har blevat hjälpta av dem oxå. I lagom dos.... mm. Själv kommer jag aldrig mer att stoppa en ssri-tab i munnen... Kämpa på alla! Kram..
Jannike
- Wednesday, November 19, 2003 at 12:08:37 (MET)

Hej igen. Här kommer mina funderingar igen….försök till förklaring om SSRI och MAO-hämmare. Zoloft och Seroxat är SSRI-preparat. SSRI=(eng) Selective Serotonine Reuptake Inhibator, fungerar genom att hämma återupptaget av serotonin i nervcellerna och därför ökar serotoninhalten i hjärnan. MAO hämmare (monoaminåterupptagshämmare) minskar nedbrytningen av signalsubstanser bl a serotonin vilket ger ökade koncentrationer av detta ämne i hjärnan. De verkar på olika sätt men båda sorterna ordineras mot t.ex. depression, ska inte kombineras. Signalsubstanser t.ex serotonin är hjärnans budbärare som för över impulser mellan neuronen (=hjärncellerna) i hjärnan. Obalans i hjärnans signalsubstanser är en av faktorerna som har betydelse vid depressionssjukdom. Morrrr, jag har trappat ut mina Zoloft lååångsamt, men har elstötar i knoppen, ångest på nätterna huvva det ska inte vara lätt, det är tydligt, hoppas att slippa sån medicin i framtiden den sorten passar nog inte mej. Lite gnäll…..måsågottnikan alla! hälsar
Monica
- Wednesday, November 19, 2003 at 09:21:34 (MET)

Hej Nu skriver jag igen. Har efter 4 dgr bra period åter igen fått bakslag. Jag vet ju så väl att det är så här men det känns lika tungt varje gång ändå. Nollade Mianserin för 5½ mån sedan. Tycker att jag tidigare hade fler bra perioder men just november har varit extra tung. Jag jobbar 80% och har familj med en liten dotter. Ibland känner jag sån utmattning, hur ska jag orka för att jag är så trött. Har tänkt på sjukskrivning men av någon konstig anledning så har jag de bästa dagarna när jag jobbar. Yrsel, illamående, muskelvärken och tröttheten är värst. Får också hela tiden infektioner som gör mig extra trött förstås. Tål vissa dagar knapp att åka pendeln till jobbet pga alla ljud runt omkring. Denna ständiga fråga finns, kommer jag någonsin att blir bra från detta och hur lång tid ska det ta??? Försöker ändå att ta en dag i taget trots allt. Kramar till alla som kämpar på och stöttar varandra. Vi ska klara det.
Britta
Stockholm, - Wednesday, November 19, 2003 at 08:28:22 (MET)

Tina! skillnaden mellan Zoloft och Seroxat på sätt och vis lika stor som dag och natt. Till Seroxatens nackdel.:www.benzo.org.uk eller läkemedelsverkets sökmotor eller fass. Peter! Så många? verkligen, då kan vi börja räkna ut vad det här kostar också, i pengar också. Kostnader för de biverkningsmediciner också. Hur vi ska informera en halv miljon konsumenter däremot har jag ingen aning om. Hälsningar Classe.
Claes
Hässleholm, - Wednesday, November 19, 2003 at 08:12:03 (MET)

Hej alla och Otto!; Nej tabletter är ingen bra lösning. Man vill ju vara så nära och sann sig själv det bara går! Men så händer saker i livet, så man kanske måste för att överleva:( Innan depressionen tog man knappt en alvedon, jag mådde ju bra så valet var enkelt. Nu får man väga för och nackdelar, och se vilket som är minst dåligt.. Men, det ljusnar väl igen men det känns att jag har en lång och tuff väg framför mig. Är det nån som vet skillnaden mellan SSRI och MAO-hämmare?, eller är det samma sak?? Min läkare tyckte nämligen att ja nu när det är som jobbigast, ska prova att byta ut zoloften mot Seroxat istället. Provade cipramil förr när jag blev deppig, och det gör jag ALDRIG om! har aldrig mått så dåligt nån gång, tappade alla känslor och kände mig knappt levande minns jag:( Avbröt efter några veckor fast läkaren sa ja skulle fortsätta ett tag till. Såg att MONICA läst om biverkningsrapporter i USA, och jag har också hört detta att en de flesta svarar bra på ex Cipramil, men man beskrev oxå att några upplevde total tomhet och blev så avtrubbade att det var direkt olyckligt att fortsätta! Är rätt intressant detta hur olika vi reagerar på allt, men de är oxå som att va försökskanin varje grej man tar vilket känns vedervärdigt!! Önskar att jag slapp allt som har med tabletter att göra just nu, ändå mår jag så dåligt att jag måste ett tag. De ställer till med mycket, men så måste man oxå se allt gott dom gör, när dom hamnar rätt och man blir frisk och kan sluta, för det är ju allas vårt mål här! Hoppas jag hittar en a/d som passar mig bättre, får veta imorrn hos läkarn. ha de bra alla! Tina
Tina
- Wednesday, November 19, 2003 at 00:10:56 (MET)

Hej Michael. Hur är det med dej? Ångest och plågor klingat av? Temesta är ett beroendeframkallande bensodiazepin-preparat . Och Remeron är väl ingen höjdare mot ångest? Indikationen för det är ju depression, mot ångest finns annat som hjälper bättre. Om jag fick detta av min läkare idag så skulle jag byta läkare om jag kunde. Lättare sagt än gjort i dagsläget. Men du har ju bra kontakt med din kan du inte förklara läget och höra om du inte kan få bättre hjälp? Jag undrar också, håller du på med utsättning av något läkemedel, eller står du på något som du kanske har utvecklat toleransabstinens mot? Eller är det grundsjukdomen som gör sej påmind, med ångest? JANNIKE, härligt att höra att du mår bättre! Migrän är ännu en obotlig sjukdom, men det finns nu flera ej beroendeframkallande preparat som lindrar anfallen, forskning pågår, Alla läkemedel har ju biverkningar, vissa av dem är farliga. Mot Penicillin kan man vara allergisk, en anafylaktisk chock är livshotande. Man får väga fördelar mot nackdelar i alla lägen, vid medicinering. SSRI har jag fått STOR respekt för, mycket återstår ju att utforska på området, och dessa mediciner verkar fungera olika på varje användare. När jag läser på engelska och amerikanska sidor om vad SSRI orsakat patienter får jag stora skräcken, ju mer jag lär mej desto mer inser jag att jag inte kan! MALLE, den dagen du vill sätta ut dina mediciner så finns vi här och stöttar! Ta det lugnt du bara, känn efter hur du mår, och vänta inte med att söka hjälp om du känner att du behöver det!
Monica
- Tuesday, November 18, 2003 at 23:31:15 (MET)

Lena, det är nog så att alla läkare skriver ut SSRI eftersom en halv miljon svenskar äter dem. Vi kan väl inte anmäla alla dem utan vi får informera dem istället.Peter
Peter
- Tuesday, November 18, 2003 at 22:37:52 (MET)

Lennart, jag skrev om SSRI och de är berondeskapande. Jag har inte talat om några andra tabletter. Du missförstod nog. Jag tror Clas att det är svårt att förbjuda dem eftersom det är den enda medicin mot depression som finns. Depression är ju vanligt och det finns personer som säger att de blir hjälpta av dem. Vad vi skriver om här är att många också får väldiga problem av dem. Det måste ju också in i debatten så att människor kan på ett objektivt sätt värdera tabletterna. Därför är det bra om vi skapar debatt kring a/d. MALLE bli inte rädd utan läs här på hemsidan om dina tabletter och ring gärna Staffan här som jobbar med dessa frågor. Ha det bra! Peter
Peter
- Tuesday, November 18, 2003 at 22:34:05 (MET)

Jag blir helt enkelt livrädd när jag läser allt det här som ni skriver. Eftersom jag nu äter Citolapram Remeron och Xanor. Hur ska detta egentligen gå när jag ska sluta med alla dessa mediciner!!?? Nu blir jag väldigt ,väldigt orolig!!!!!!!
Malle
- Tuesday, November 18, 2003 at 21:27:11 (MET)

Gokväll allihopa! Snart kommer min sambo och vi har bara en data, men jag måste hinna ett till först: Nu menade jag precis som du sa fast jag skulle inte anmäla enskilda lkare. De kan man skicka ett brev till med vad dom skriverut om nu någon svensk läkare kan ha undgått skriverierna. Vilka kända läkare skriver fortfarande ut SSRI? Hur många andra gör det fortfarande, trots alla varningar? Sen kan man gå vidare direkt upp till toppen och be om ett datum tack!
Lena
järfälla, - Tuesday, November 18, 2003 at 21:03:25 (MET)

Hej alla kämpar och hjälpare! Kom nyss! Vad skall jag läsa mig till Lennart?? Lider själv av migrän sedan 12 års ålder och medicinerar 6 ggr om året med Imigran mot det! När det gäller att som privatperson anmäla en läkare kommer man inte långt vare sig det är psykiskt eller somatiskt! Största "knarklangarn" i GBG klarade sig i Kammarrätten trots att varje större läkarinstans i gbg anmälde honom så gick han fri, inte ens hans föreskrivningsrätt drog dom in, nu är ett nytt fall på gång, det skall göras av ex öppenvården eller någon större instans inte av oss privat, det händer inget! Jag har alltid sett Peter följt Regelverket här lennart! om någon av oss sliter någon gång är det hela världen? vad skulle jag läsa på Lennart? Nu fortsätter jag läsa inläggen. Hej Jannike! Bra att höra av dig och att du kämpar på! ha det alla och vi hörs säger otto P:s SSRI -medel är inte så farliga att dom måste dras in, dom har genomgått tester av alla slag, och folk mår faktiskt bra av dem, Många av dem! dra in massa somatiska med istället som inen fungtion fyller alls! sen att alla inte kan vara nöjda är en annan sak!
otto Ruben Svensson
- Tuesday, November 18, 2003 at 20:46:50 (MET)

Ja välkommen in i vårt sällskap med lika problem,som vi löser!.Jag har heller inte erfarenhet av just den sorten. Men du har redan varit utan den i en och en halv vecka så det värsta är över. Jag har läst mig till att det kan upplevas så efter en vecka eller så med just SSRI som är den medicinen tillhör, ta det lungt bara du får snart svar.. Peter! Ett bra skrivet svar till lena men lite måste vara på gång redan nu. eller hur? Varför skulle det inte kunna bli förbjudet? Det har hänt för, men visserligen inte alls inom samma tid. Men nu är det inte samma förutsättningar:Vi får snabbare än förr rapporter om verkningar och negativa verkningar dvs "biverkninar, om utsättningssvåriheter etc. Alla senaste rönen gällande framförallt Benzodiasepam, SSRI men även all övrig. Med dataålderns hastighet kommer jag till internationella organisationer som där kämpar för samma saker som RFHL gör i sverige.Jag loggar in och läser igenon nyheterna och lite hastigt från vilka länder alla nya medlemmar kommer ifrån, mest England, USA och Australien, men även russianoch sout korea var representerade. www.benzo.org.uk. Sen översätter jag och sammanställer och ibland hamnar det i media. Läser man på deras hemsida ser man att de kräver förbud mot både Benzo och SSRI. Mycket av deras matrial och utsättningsmanualer finns på flera språk tom danska.
claes
Hässleholm, - Tuesday, November 18, 2003 at 20:15:29 (MET)

Tack till OTTO och MONICA för era vänliga ord.Ni skall veta att jag läser era inlägg med största intresse.Tack Själva för det ni skriver.Efter gårdagens regelrätta urångest så¨sov jag med entimmes intervaller hela natten.Besökte läkaren idag,jag måste säga att jag tycker om honom,tycker om hans välvilja.Han vill men kanske inte vet om detta stora med utsättningsproblematiken.Så för min avgrundslika ångest höjde han min dos av Remeron och lade till Temesta.Det senare vilket jag aldrig hört talas om förut.En tablett att ta till när det blir för svårt och jag måste säga i ärlighetens namn så tog jag emot det ganska övertygad om att det inte är någon bensodiazepin.Är väl kanske lite klokare nu,efter att ha läst på beroendesidan där Temesta bland flera beskrivs som mycket starka och har extra stora beroende och biverkningsrisker.Visst jag löste ut dom och gick hem och läste.Fast jag vet med mig själv att jag inte kommer att äta dom varje dag.Låter det sjukt att säga att dom finns där i nödfall.För nödfall uppstår,det vet jag av erfarenhet.Måste tillägga att jag haft Stesolid hemma under längre tid,men inte ätit av dom,trots att anledningar definitivt funnits.Det betraktar jag som ett steg i rätt riktning,om än litet. MONICA..Jag tror inte man blir densamma när det hela bedarrar,men förmodligen lik den som var tidigare,och som du skriver,förhoppningsvis klokare.Och visst är det nog så att har man psykiska problem som är av livslång karaktär så får man vänja sig vid att leva med det,och ändå utvecklas som människa,som individ bland alla andra.Men visst,utan tabletter.Det hänger ju på diagnosen,förutsatt att den är korrekt förståss. Det går egentligen att skriva hur mycket som helst om det här,hur mycket som helst.Jag tror att det är bra att skriva o tänka o skriva igen. Om jag tenderar till att bli flummig så hojta till så lugnar jag ned mig och detta med återigen Vänliga Hälsningar Michael
Michael
- Tuesday, November 18, 2003 at 19:54:15 (MET)

Hej Sabina och välkommen in tillsammans med oss andra som bl Håller på att sätta ut just Den medicinen och naturligtvis redan har slutat med just den medicinen.RFHL har tillsamans med bl Kilen som är en faktabank just om läkemedel och dess alla förekommande verkningar..Var absolut inte orolig och sitt inte och förstora upp saker. Tvärtom, du måste tänka på att det snart är över, det värsta går oftast över först, du upplever det säkert mycket obehagligt.Fyra gånger har jag på tolv år gjort samma sak. Självklart var första gången värst, men det gick snabbast över.Men jag hade inte just din medicin så därför är det här svaret bara tills någon med din medicintyp svarar! Hällsningar Lena.
Lena
järfälla, - Tuesday, November 18, 2003 at 19:24:20 (MET)

Botar migrän?
Ann-lois
Botkyrka, - Tuesday, November 18, 2003 at 19:07:45 (MET)

Peter!Jag måste påminna dig om att vi har reglernär vi skriver här om fakta om oläkemedel.Du får nog inte bara säga att dom är faliga Alla läkemedel är inte farliga bara för att SSRI är farligt. Pencilin är inte farligt och det finns flera.det går knappatt beskriva.
Lennart
Hässleholm, - Tuesday, November 18, 2003 at 18:55:47 (MET)

Hej... Har nog gjort nåt tokigt och vet inte riktigt hur jag ska göra nu...Har ätit citalopram sedan i mars i år, 30mg. I september träffade jag min stora kärlek, upptäckte att jag då o då hade glömt att ta tablett, trappade då ner till 20mg, typ varannan var tredje dag och så bestämde jag mig för ca 1½ vecka sen att jag lika gärna kunde sluta...Nu känner jag mig näst intill hela tiden som åksjuk, yr o smått illamående, varm o kall om vartannat, trögtänkt som att hjärnan inte riktigt hänger med...inte ögonen heller, stickningar i armar o ben. Känner att jag inte vill äta tabletterna mer men undrar samtidigt hur länge jag ska må så här? Något positivt mitt i det hela...jag kan få orgasm igen! Jippi! Min läkare vet inte om att jag har slutat... Snälla, hjälp! Vill klara det men vet inte om jag orkar må så här...
sabina
- Tuesday, November 18, 2003 at 18:48:23 (MET)

Gratulerar peter!Jasså sker det nästan dagligen att läkare anmäls.Det är naturrligtvis en överdrift; men man hör på radio då och då bara i lokalradio, du vet möjligen inte på ett ungefär v vet rör sig om, bara för nyfikenhetens skull? Inte för att det har med SSRI eller sånt att göra, inte bara?
Lena
järfälla, - Tuesday, November 18, 2003 at 18:33:26 (MET)

Alternativ var det. Sker det verkligen anmälningar mot läkare i Sverige?Oj det visste inte jag i alla fall i nte i den utsträckningen:Vi sst ska jag låta mina eventuelle insändare vara granskade. Men när jag skriver personligt till tex en så där du vet skriver jag ibland att om inte ni gör som ni har lovat, så kommer jag att sluta rösta på er, sen skriver jag till tex Gustav som är i våran ålder att om du fixar så du blir omvald du vet så kan ju...ni måste försöka påverka ni sitter ju inte direk säkert en period till.Men fakta är naturligtvis ett inslag, faktan tex Can refererar jag ofta till om jag vill att tex Bodström skulle tjäna pengar på att Rohyptnolen försvann. Man måste ibland baka in pengar för att dom ska bli tvingade att göra något. Ta det här med läkarna . Hur många blir anmälda och vad kostar dessa anmälningar total, inkl advokat och ev rättegångskostnad. Skadeståndsersättningar. Nya utbildningar som ersättningar för de läkare som avskedas, patientersättningar för felbehandling,ersättningar som ständigt ökar.andra relaterade kostnader i samband med ovanstående. går dessa kostnader att "bromsa". kan vi utreda- kstnadetr osv är du med ott, eller vem som nu har orkat läsa så härlångt. Det var inte meningen, jag kommer knappt i håg vad jag börjat skriva, måste ha ytrott att det var var Fries haha Jag måste sluta nu skriva alltså, benzo är det fyra år sen nu och nu har jag läst över halva boken snärjd, men nu först förstår jag en hel del av mitt snurriga liv. Se är jag faktisk rätt ny här också,de var på dessa uppsalasidor jag fick den information i början, jag har inte hängt med de sista årens fakta, jag tog bara två mogadon till första natten på ett sjukhus som heter Karolinska 3:an i slutet på 70-talet, men den historien tar jag en ann gång! Nu ble jag riktigt trött. HälsningarLena
Lena
Järfälla, - Tuesday, November 18, 2003 at 18:23:12 (MET)

Lena, du vill säkert bara väl men jag tror inte att det är rätt sätt att anmäla enskilda läkare till kvällspressen. Det här sker varje dag och den låga kunskapen hos läkare är ett stort problem. Vill du gå till kvällspressen med ditt fall eller att det tar upp detta som ämne är ju bra men vi ska inte hänga ut enskilda läkare såvida de inte gör något allvarligt fel. SSRI kommer inte att förbjudas någonsin då det finns personer som vittnar om att det är positivt för dem. Men att SSRI skrivs så lättvändigt till personer med sociala problem eller bara är sönderstressade är ju inte bra. Det är farliga mediciner! Alla biverkningar ska lyftas till ytan och vi måste peka på andra alternativ. Man måste vara försiktig med att hantera media så att det görs på ett smart sätt likaså kontakter till politiker måste också skötas med sakliga belägg. Vill ni skicka till media och politiker låt Staffan eller någon annan t ex på Kilen titta på det först innan ni tar kontakt så att det blir så bra som möjligt! Kul att du Jannike har fått hoppet tillbaka! Ha det bra alla! Peter
Peter
- Tuesday, November 18, 2003 at 17:48:16 (MET)

Vi har ju en egen tidning som heter Oberoende. Mycket om just SSRI-gifterna. Men även om Benzo. En arbetskamrat till mig, klagade ofta på migrän.¤-5 ggr/år,jag var så trött på att höra den där celldockätaren prata om just migrän, speciellt som jag har iifrågasatt hans övriga intag, så sist sa jag åt honom att han nästa gång dom där tredagarsmigränrn kommer ta då två extra nitrazepam (som jsg visste han hade)Då tittade han på mig som om inte jag var klok, i högst en sekund! I dag när han kom till jobbet så berättade han att han hade.. bara tog en.det hjälpte inte. det blev faktiskt lite bättre, inte på en gång i alla fall, den andra hade han visst inte vågat ta för han hade en annan nitrazepam till samma natt eller vad det var ha sa! HAha vad ger du för det otto! Svara snabbt annars tror jag att du måste läsa dig till vad det berodde på.Haha
Lennart
hässleholm, - Tuesday, November 18, 2003 at 17:47:47 (MET)

Jannike! Hej! Vad bra, det verkar vara så att du vet vad du vill, och det är mycket bättre,Oftast i alla fall,Fortsätt på den linjen bara.Du kan ju läsa dig till vad som är bäst för dig! Vill du bara ge mig addressen till läkaren, så ska jag se till att han hamnar i en jättestor kvällstidning.
Lena
Järfälla, - Tuesday, November 18, 2003 at 17:32:28 (MET)

Hej alla! Va kul att se gb så levande igen! Var hos min läkare för 2 v sedan. Berättade för honom att jag hade seroteninförg och kemikalieförg. Men det ville han inte lyssna på. Har fått naturmed av min näringsläkare som hjälper till att få bort kemikalierna fortare från levern och medicin som gör att kroppen kan tillverka serotenin själv. Blir så rädd när man får reda på att min läkare bara höjt dosen av alla med. Följden av det blev förgiftningar och en idiotavg. Jag är så glad att mamma tog mej till honom istället för att åka upp till psykjouren när jag blev så sjuk förut. Varje gång jag varit hos honom blir jag piggare och mår bättre. Kom verkligen till han i rätt tid! Har fortfarande abstinens efter xanoren då och då. Men tänker inte sluta utan min "nya läkares" hjälp. Jag ser att det går upp och ner för er här! Vi får kämpa på!!!!! Kram...
Jannike
- Tuesday, November 18, 2003 at 16:30:13 (MET)

Hej alla! Jag läser allt här i gästboken så jag är med. Monica, du skriver ju bra så det är kul att det är fler som svarar. Anita det finns info här på flikarna, men 10 % var 14:dag är väl en bra riktlinje. Sedan kan man gå fortare eller saktare pga hur mycket abstinens man får vid varje nedtrappning. Tina var försiktig med sobrilen som Otto också säger. Din kropp kommer att fungera igen. Har du trappat på Zoloftet kan det också påverka din nedstämdhet. Men visst är det hemskt detta! Kämpa på alla! Peter
Peter
- Tuesday, November 18, 2003 at 10:47:42 (MET)

Hej igen alla. Lite blandat, svar och morronfunderingar…. Tack för stöd Otto! Som vanligt har du bidragit med din erfarenhet och ditt deltagande, alltid lika givande att läsa. Och MICHAEL det var en mycket fin beskrivning som nog många känner igen! ANITA, råd om nedtrappning finns här på siten även under "det går att sluta" det är ju generella "scheman" som får översättas av var och en, men som en allmän beskrivning fungerar dom rakt av, tror jag. Och som man också kan läsa så ska man inte trappa ut själv utan kontakt med någon kunnig. TINA, håll ut och ersätt inte en medicin med en annan. Nu när det är så här illa så blir det inte bättre av det, för varje gång man plockar i sej nåt beroendeframkallande drar man bara igång processen igen, det är min erfarenhet, från 8 års tragglande. Önskar dej inte att göra nåt liknande! Tänkte lite på det här med kemiskt/psykologiskt beroende det är ju ett oerhört komplicerat område. För oss vanliga användare kan det väl vara svårt att känna skillnaden. T ex serotoninhalten spelar en roll då en depression uppstår, men vad får serotoninet att minska för en del människor, det är ju massor av omständigheter som spelar in, alla vet vi nog inte om ännu. Hjärnans belöningssystem är säkert inte likadant hos alla människor heller, kanske är det därför som vi även reagerar olika på mediciner och deras utsättningssymtom? Och så länge man ersätter ett preparat med ett annat är det nog svårt att bli kemiskt och psykologiskt fri från beroendet. Dessutom tar det nog olika lång tid att komma tillbaka till sej själv efter utsättning av mediciner. Och hur vet man att man är sej själv? Michael beskriver detta så bra, jag har inte mycket att tillägga. FRÅN att av nån orsak fått dessa mediciner utskrivna, börjat ta dom och med tiden blivit beroende av dom ELLER av det man fått mot deras biverkningar (!!!!!!!), tagit konsekvenserna av detta, slutligen insett att man är beroende, åtgärdat även detta…..med allt det innebär, TILL att slutligen bli sej själv. När man har varit i HE*****T och vänt, blir man sej själv igen? Ja det blir man nog men man KAN förmodligen bli förändrad…likadan som innan allt detta hände blir man kanske inte. Själv hoppas jag att jag blivit och kommer att bli lite klokare, det skulle inte skada. Men i väntan på klokheten så försöker jag att tänka på att jag har kommit igenom värstingabstinensen, och nu har satt ut alla beroendeframkallande medciner. Önskar alla här som fortfarande kämpar att få uppleva det. Tina, du är på väg! Kram från monis PS, Peter var är du?....I´m rolling..
Monica
- Tuesday, November 18, 2003 at 06:22:04 (MET)

Helt riktigt Lennart! Såg nog dubbelt! Du har helt rätt Lennart! otto P:s SSRI-medel skall det vara som Lennart skrev, inte som jag fick till det! Då åker vi vidare! otto
åter otto
- Monday, November 17, 2003 at 22:09:20 (MET)

Otto! Av BARBITURATER har jag ingen erfarenhet..Skulle det stå inte SSRI
lennart
- Monday, November 17, 2003 at 22:02:38 (MET)

Tompa! Egentligen ingen aning. Men är det som du säger, att du bara tar en halv om dagen, dvs var 24:e timme dra ut till kanske var 30:e timme eller kanske mer. Jag tycker det verkar vara riskfritt!
Classe
Hässleholm, - Monday, November 17, 2003 at 21:57:44 (MET)

Bra att du oxå deltar och redan är i full gång med dina erfarenheter Lennart, vi kan aldrig bli för många! tror du menade "barbituraterna" i början av ditt brev? men alla behövs. Skriv på Lennart och må väl! P:s Kilen håller väl på att samla in rapporter om felbehandlingar m.m, det gjorde vi oxå i gbg på 80-talet, men inte vart det något för det, dom är mäktiga motståndare, men skam den som ger sig! kämpa nu på alla med era personliga problem m.m säger otto för 10 gången ikväll! Nu får jag nog sluta! må väl kamrater otto
Otto Ruben Svensson
- Monday, November 17, 2003 at 21:55:44 (MET)

Dina ord och berättelse var mkt fin Michael, det är bara skriva under på den! Det enda vi kan göra är att strida och kämpa på! Vi har inget annat val än varandra! Förhoppningsvis kommer alla till klarhet en vacker dag om sig själv! må väl Michael! otto igen
Ottot igen
- Monday, November 17, 2003 at 21:43:45 (MET)

Otto! Jag menade inte så när jag skrev bättre, jag hade för bråttom när jag skrev.Skonsammare hade passat bättre,förlåt.Av SSRI har jag själv ingen erfarenhet, någon gammal kamrat har berättat om dessa, ja det var visst "ordentliga grejor" det. Egentligen har jag ingen lyckad erfarenhet av Benzo-avgiftning heller, fast jag sysslat med det sedan 1976. I långa perioder otaliga gånger gick jag omkring och tyckte det var skönt att ha slutat med Mogadon,Sorbril,Tranxilen eller vad det nu var som jag hade slutat med. Då visste inte jag att Benzo var korstolerant med alkohol.Jag tyckte väl att det var lättare att sluta med tabletter än vad folk sa. Och ibland när jag skulle sluta med både Benzo och alkohol, tog jag bara ett par Fortalgesic/dygn och några Lergigan 25 till natten. Efter att ha börjat läst i boken Snärjd av Ove Carlsson begriper jag att jag aldrig har satt ut Benzon (utom-99) utan bara bytt ut hela tiden, i 23 år. En gång efter ett behandlingshem (-85)höll jag mig ifrån både Benzo och alkohol många år, i övrigt var de helvita perioderna ganska få och som mest tre månader.-77 tvärslutade jag med 6 Litium/dygn oj men jag var okey redan efter en vecka. Alllt i medicinväg som jag "konsumerat"har läkare skrivit ut. Allt började med två mogadon till natten på ett kortare sjukhusbesök och så började det för Ove också fast han fick bara sorbril.Sedan är våra historier på många sätt så lika, så jag fattar direkt att det måste vimla av liknande:Jag skulle ju bara gå till doktorn! Jag skulle bara.. Jag menar jag har ju fått så fruktansvärt mycket av Roche, både positiva och negativa saker, ofta har jag ju haft roligt tack vare Roche, jag har orkat arbeta över mycket när jag var yngre, och även blivit av med två fruar tack vare Roche. Roche har ju faktiskt ordnat så jag kunde gå i pension (inget sjukbidrag) nästan tjugo år före mina arbetskamrater.Så nu känner jag att jag måste betala tillbaka allt jag fått av Roche och att informera alla jag kan om Roche och deras produkter.Och framförallt gäller det Benzo,men först ska Rohyptnolen bort och de där rena rama lurendrejeriet med SSRI(för det är mer akut tydligen)ska stoppas först, Håller du inte med Otto? Ser du vad det är frågan om? Amerikanska lyckopiller! jo pyttsan. Bara till för att säljas och orsaka andra symtom som också skall "medicineras". Snart blir läkemedlen största utgiftsposten i hushållsbudgeten. Redan nu vimlar det av folk som får frikort efter bara en månad.Jag orkar inte skriva mer, jag håller på att bli irriterad på de här SSRI-gifterna. Jag måste sluta nu för jag måste skriva en insädare till Bodström om Rohyptnolen. Tack Otto för att du finns och att du med dina kunskaper hjälper och stöttar här.Tack alla andra säger jag som fjorton dagar gammal medlem.
Lennart
Skåne, - Monday, November 17, 2003 at 21:43:34 (MET)

Tina! ja jag blir heller inte klok på detta! När man har kamrater som säger att kodein m.m är bara skit, ocjh en annan älskade det, avgiftningarna var så olika! Cocillana-etifyn är en höjdare för en som gillar opiater, eller använt opiater. Det innehåller ju etylmorfin, Dom hade fått sparka in dörren utan att jag reagerade när jag drack det! Vet inte varför du reagerar så fruktansvärt av tramdol? och inte av imovane, det bevisar ju bara hur indviduella vi är, och att vi har en s.k "grundsjukdom" depp eller ångest eller något annat! framtiden får utvisa! Det enda jag hoppas att du får ordning på det här, förstår att du lider mkt nu! Har ju själv varit i den hemska sitsen! så jag vet hur ont det gjorde! Och ingen förstår! hjärnan är allt bra konstig! men kämpa på och skriv och pröva alla vägar! Det skall bli bättre, du är inte den förste och inte den siste, som genomgår detta! Varför reagerar vissa så starkt och vissa inte, undra om man får svar på det någon gång! ha det Tina och vi hörs! säger otto igen! P:s Det är inte lätt att skriva och utveckla vissa saker!
Åter Otto!
- Monday, November 17, 2003 at 21:37:20 (MET)

Tack Otto för dina ord dom värmde.Och det är nog sant att vi alla står på olika"nivåer"på denna sida.Det gör faktiskt sidan väldigt levande.Det känns friskt mitt i allt lidande.Det är sannerligen inte lätt att komma tillbaka efter att ha gått på den ena nerv smällen efter den andra och sedan insatt på mediciner som ger såna biverkningar.Svårt att veta vad man ska treva emot när minnet av hur man fungerade när allt rasade är en individ som inte ville leva längre. Att försiktigt lyfta på sidan och titta ner i avgrunden och hoppas man inte ramlar dit igen,i samma stund som man vet att kemiska preparat påverkar kemin i hjärnan.Man kan lugnt fråga sig - Vem är jag,läpparna svarar,men ingen är riktigt hemma,det är en otäck känsla.Och även detta med att träffa normala,eller fungerande människor och hoppas att dom inte ser det krig som utkämpar sig en meter ifrån dom.Visst jag kan le som dom och till och med prata som dom,men man är definitivt inte där dom är.Verkligheten ter sig annorlunda. Man vill bara fly,fly och fly men sitter lydigt kvar.Det är tur att denna sida finns,även om jag är lyckligt lottad att ha någon vän även utanför nätet att prata med,någon som förstår.Att själen kan likt ett tåg med vagnar fyllda med smärta och ångest,få plats med så mycket.När en vagn är avklarad så kliver man in i nästa och där ökar ångesten något.Ju mer man tål desto mer förväntas man tåla enligt någon konstig naturlag.För mig är det svårt att se vad som är en produkt av mig själv och vad som är en produkt av ev medicin.Den klarsynen kommer förståss den dagen undertecknad är ren från all kemisk påverkan.Hoppas ni förstår vad jag skriver för dessa ord är högst spontana. Jag skakar av ångest men tror ändå det är klokt att sätta något på pränt.Ordet Kämpar dyker upp mellan varven i denna Gästbok.Det tycker jag är ett bra ord,för visst är det en kamp.Hälsningar Michael
Michael
- Monday, November 17, 2003 at 21:30:37 (MET)

Hej på er allesammans.Känner för att skriva några rader igen. Här är det som vanligt,dvs:det går upp och så landar man som en pannkaka igen.Träligt. Kul att se så många inlägg. Denna sida tycks ha blivit mycket populär.Det är bra.Goda råd och bra information ska man icke förakta, och då är de dessutom gratis. Ännu bättre.STAFFAN? eller någon annan!! Skulle ni kunna skriva hur ett vettigt trappningsschema ser ut för Xanor.Dagligt intag 1.5mg.Ätit 6 mån. Har någon tid att göra det snarast åt mig. Måste ha det som " exempel" att visa i morgon kväll för intresserade personer. Det behöver inte vara så avancerat bara man ser grundreglerna, och vikten av att trappa långsamt som ger bäst resultat i längden.DU,anonym! Jag hade liknande insättningsymptom som du. Man var så sjuk så man visste vare sig bak eller fram.Tro det eller ej, men det går över.Så får man stabilisera sig där ett tag sedan är det dags för nästa elände.Utsättningsymptomen!! Inte heller roliga. Det är verkligen på tiden att vi låter våra ögon och öron vara öppna för allt som hörs och syns. Piller hjälper ingen,mer än för stunden då kanske, för en del.För andra innebär det katastrof. Dom har fått hela sitt liv förstört.Jag lider så med dessa människor.Sänder er en extra tanke,hoppas ni känner den ibland.ANITA
Anita
Skåne, - Monday, November 17, 2003 at 21:28:15 (MET)

Otto; Tack för dina svar! Förstår att det inte är enkla svar att ge, men värdesätter dina ord otroligt mycket. Det jag inte får ihop är att jag inte blir bättre, snarare sämre, vilket känns så hopplöst.. Befinner mig i ett sånt djup och allt började när jag slutat med tradolanen, och ingen ljusning finns i sikte. Jag är skeptisk till sobrilen, blir ännu mer avtrubbad än jag redan är av den tycker jag. Måste ändå ta för att bemästra värsta ångestatackerna, men som du sa så tar den dåligt och mitt stämningsläge är i botten:( Kort om min bakgrund så har jag en depression bakom mig, som jag fortfarande tar zoloft mot. Men senaste två åren har jag mått så bra att jag bara behövt en halva zoloft=25 mg/dag. Allt har känts helt ok fram tills för dryga månaden då jag slutade med tradolan. Hade då ätit 2-3 50 mg tradolan i genomsnitt per dag i ca ett år, tilsammans med zoloften. Den hjälpte mig bla att sova(fick sömnproblem av zoloft)och mot ångest ibland. Trodde att det skulle vara jämförbart med imovaneutsättningen, men detta är 1000 ggr värre och jag befinner mig i ett kaos jag inte ens var i närheten av då även om det oxå var jobbigt. Undrar framförallt en sak: psykologiskt beroende måste väl ha med receptorerna att göra, eller? På prov så tog jag coccoliana som ju innehåller morfinopiater häromkvällen. Kände på en gång att eländet lättade och stämningen blev som förut och kaoset försvann. Av bara denna liten dos blev jag för en stund mig själv igen, och det måste väl ha med kemin och receptorerna att göra i högsta grad eftersom jag blev bra!? Isåfall har jag ju ett kemiskt beroende ännu, och kemisk abstinens.. Jag blir inte klok på detta som du märkt, men jag uppskattar att du svarar så gott det går. Må bra, Tina
Tina
- Monday, November 17, 2003 at 21:13:21 (MET)

Hej alla tack för era svar!när man ska sätta ut en medicin typ den jag tar cipramil hur gör man då tog en hel i ca 4 dagar 20mg nu sedan tre dagar en halv är det lämpligt eller vad ska jag göra har ju bara haft dom i ca 4-5 veckor nu och i början tog jag bara en halv så om någon vet så vore jag tacksam mvh Tompa
Tompa <nilssonpercy@hotmail.com>
skåne, - Monday, November 17, 2003 at 20:33:29 (MET)

Lennart: Monicka gav ju en mkt fin beskrivning av erfarenheten hon hade, och det är bl.a det vi skall göra, det är ju hennes erfarenhet. Vi skall väl inte Lennart ranka vem som är bäst att beskriva? vi skriver så gott vi kan! Bra Monis! Ja Barbituraterna var ett elände, dom avregistrerades ju -84 eftersom dom var så toxiska! knallade själv på dem och avgiftade dem -83 och inte var dom något så speciella att avgifta, värre är nog benzo! men det är min erfarenhet Lennart! Du har nog en annan! Viktigast är nog att vi delar med oss och blir friska! hur vi än skriver! Vi försöker ju allt vi kan! Förresten var är Peter? otto
Otto åter igen
- Monday, November 17, 2003 at 19:57:54 (MET)

TINA: Kan inte låta bli att skriva några enkla rader till dig, det är stor skillnad på opiater, det vimmlar av olika sorter och en del är mkt svåra att plocka ur! Men efter dina dagar med det preparatet du skrev så skall det inte vara någon fysiskt kännbart! Det beror oxå på hur känsliga vi är! En del slutar abrut, en del sliter med det i många månader, men sätt inte in benzo. Trots att du har hög ångest och depp, då är det något annat i bakgrunden som du får ta itu med! inte pillervägen!! Och det är nog en av dom tabletterna som ger mest återfall och alla kombinerar dom med ex benzo och får s.k "turboeffekt" och mår då ännu bättre, tills det skall ur kroppen, fysiskt tar det högst 10 tuffa dygn, men efterarbetet är långt, och frestelsen är stor! Såg en undersökning där snart varje snorunge gick på ipren , alvedon m.m dom har väl hört av dom äldre! Har massvis med kamrater som vägrar ta mågot smärtstillande för risken att ramla dit, hellre har dom ont! För dom vill inte genomgå det lidande dom en gång har fått gå igenom, kanske flera ggr! inte ovanligt! jag har nog genomgått ett 30 tal avgiftningar av ganska harmlösa till mkt tunga opiater, ett helvete att komma ur ordentligt! Som Mark Twain sa: det är inte svårt att sluta röka! det gör jag varje dag, men det är att börja om som är det svåra! Ställ inte till det vännen med benzo, för då vet jag inte var det slutar! Skit i vad läkaren säger, det är ditt liv det gäller! Klart du har växtvärk nu! men vet ju inte hur du har det annars med allt, så då blir det lite svårare att svara fullt ut! men tänk till nu! kämpa vidare och lycka till Tina, säger han otto P:S Abstinensen på opiater och benzo är mkt olika! Alltså hjälper inte benzo vid abstinensen vid opiater!
Otto Again
- Monday, November 17, 2003 at 19:44:11 (MET)

Tack för de orden Otto dom värmde. Ha det bra allihopa och kämpa på. MVH Susanne
Susanne
- Monday, November 17, 2003 at 19:37:58 (MET)

Ja Otto, det var Monikas beskrivning av Zoloft,oj!..Jag tyckte nästan att Lena beskrev den bättre..Uppfyller Zoloft verkligen krieterierna för att få registreras som Läkemedel?Kan man verkligen kalla det för medicin? Någon här i gästboken skrev att han/hon hade hört att SSRI hjälpt många människor. Jag lyssnar ständigt på radio/tv men jag har inte hört det, jo kanske när de kom hit, i början alltså, sen har i alla fall jag bara hört negativa saker, om folk som helt enkelt känt sig lurade av läkaren.. Det här är ju löjlit rent ut sagt. En stor Läkemedelsskandal.Neurodyserin,Barbiturater,Benzodiasepam och Neuroleptika verkar vara leksaker i förhållande till SSRI.
Lennart
Skåne, - Monday, November 17, 2003 at 19:29:51 (MET)

Susanna! Du sitter i en bra sits! Dom skall bara prata och utvärdera om hur bra det går för dig, och höra vad du själv säger! Rutin som Lena skrev! Var glad stt du inte hamnat i facket att slussas runt i en massa kurser för att dom fått för sig att ut med "långtidsjukskrivna" i förvärvslivet. Dom struntar i vad för kurser folk går, bara statestiken ser bra ut! Var inte ett dugg orolig, snarare glad att dom bryr sig om dig! Lycka till Sussanne säger otto
Otto Ruben
- Monday, November 17, 2003 at 19:04:18 (MET)

Tack för det fina inlägget till "anonym" Monis! Vad var det som var OJ Lennart? Ha det otto
Otto Ruben Svensson
- Monday, November 17, 2003 at 18:56:34 (MET)

Tack för svaret Lena. Nu känns det lite lugnare. Jag trodde jag skulle bli grillad. Mvh Susanne
Susanne
- Monday, November 17, 2003 at 18:49:43 (MET)

Sussane! Ja det är i alla fall inget att vara "jättenervös" inför. Tvärtom,här ska du bara redogöra för hur det har gått hittils, och hur Du vill att rehabiliteringen skall fortsätta. För att du ska bli bättre och kanske kunna komma tillbaka "ändå mer"...För försäkringskassan är det en rutinåtgärd, dels för sjukskrivning, men även för att kontrollera att rehabiliteringen går som den ska.Försäkringskassan och de övriga är med på mötet enbart för att hjälpa dig.. Tycker du ändå att det "verkar obehagligt" så be någon föja med. tex en vän/väninna eller ett personligt ombud, om ni har det i er komun. Men det är absolut ingenting att vara "jäättenervös" inför, naturligtvis inte. Hällsningar Lena.
Lena
Järfälla, - Monday, November 17, 2003 at 18:26:01 (MET)

Hej alla! Är det någon som vet vad ett rehabiliteringsmöte med försäkringskassan,personalsekreterare och min chef är för något. Ska på detta på måndag. Jag är jättenervös. Har jobbat halvtid ett par månader och idag började jag jobba 75 %. Mvh Susanne.
Susanne
- Monday, November 17, 2003 at 17:54:31 (MET)

Jag skrev ju det:.Liknar Seroxatens..Tompa hör av dig, hur läget än är!
Lena <lenaandersson210hotmail.com>
Järfälla, - Monday, November 17, 2003 at 17:00:10 (MET)

OJ!
Lennart
Skåne, - Monday, November 17, 2003 at 16:47:06 (MET)

Till anonym (den som skrivit om zoloft nyligen)Skriv gärna ett nick inte bara anonym jag blir förvirrad det kan uppstå missförstånd osv. OK här kommer mina erfarenheter: Fick Zoloft igen efter att ha varit utan SSRI i 1,5 år. Mina symtom var ångest ,depression, sömnsvårigheter. Har stått på SSRI-med av och till under ca 8 års tid flera sorter, uppfattar biverkningar och effekter som ganska lika. Biverkningar : I början: 0-6 veckor ökad ångest, då jag fått komplettera med benso v b. Vidare svettningar, yrsel, hjärtklappning, muntorrhet, huvudvärk, värre sömnsvårigheter, hosta, tinnitus. Min nuvarande läkare rekommenderade mej att sätta in zoloft mycket långsamt för att minska den biverningarna i början. Det fungerade men effekten kom inte förrän dosen var uppe 150mg. (Där gav jag upp pga biverkningar och har trappat ut sedan dess.) Det luriga med dessa preparaten är ju att man i början av medicineringen ofta får värre symtom än de man sökte för och att även biverkningarna kan vara samma symtom som de man sökte för. Sedan ifrågasätter ju jag om dessa SSRI-preparat är lämpliga som behandling av akuta besvär och som förstahandspreparat öht vid ångest-och depressions-symtom?. Som vården ser ut idag är det nog rätt vanligt med vårdsökande, som efter alldeles för lång väntetid med stort lidande och med tiden förvärrade symtom som följd, kommer i mycket dåligt skick till läkare som skriver ut SSRI som första och enda preparat. Min bestämda åsikt är att patienter med sådana sjukdomar ska inte skickas hem med piller första gången, utan en tät uppföljning/samtalskontakt, = minst 1 gg/vecka i början. TINA jag kan bara hålla med Otto. Ersätt inte ett lidande med ett annat. Lätt att säja, jovisst, men ta en dag i taget å skriv här, vi är med dej i tankarna, vi vet hur jä***gt du har det, mejla mej gärna om du behöver "kräkas" och glöm inte att det gåt att sluta, du kommer att klara det.Håll ut! monis49@passagen.se
Monica
- Monday, November 17, 2003 at 08:43:46 (MET)

Kort till Tina! Ja jag vart trött, håglös, ett tag. Men det går ofta över rätt fort, det är det psykologiska psuget som är värst. Men börja för guds skull inte med benzo, utan låt det här läka ut innan du sitter fast i det oxå! Även om det gick bra förra gången, behöver det inte gå bra denna gång! var försiktig! kör inte in benzo, då byter du ju bara! kan skriv till dig privat om opiater en bok om du så vill! så stör det ingen! ha det bra alla och kul med nya som ramlar in! må väl därute! säger otto P:s men vet ju inte riktigt hur du har det, så lite svårt att svara på!
Otto Ruben Svensson
- Sunday, November 16, 2003 at 23:00:39 (MET)

Hej på er alla! Försök att kalla er något sign! det har varit så många anonyma så man vet inte vem man svarar snart! skriv pelle kalle eller vad som helst! Det blir lättare för alla att komma ihåg vem det var som skrev det och det! Alla ni som skrivit så mkt om Zoloft hjälpt nu denna anonyma med info! ha det och ta hand om er alla säger otto
Otto Ruben Svensson
- Sunday, November 16, 2003 at 22:42:51 (MET)

Hej igen.Jag är inte medlem i RFHL ännu men kanske blir.Hittade er sida när jag sökte på antidepressiva läkemedel.Gad står för generaliserat ångestsyndrom,dvs:man har ångest jämt i princip.Hoppas jag har uppfattat vad läkaren sa ordentligt annars blir det ju fel.Är inte så hemma på detta område så man litar ju på vad läkaren säger,eller hur? Informationen jag fick var att jag skulle känna mig olustig,mer nedstämd, ev.sömnproblem 1-2v,sedan skulle det vända och jag skulle må bättre dag för dag.Jag fick absolut inte sluta med tabletterna trots dåligt mående för som sagt det skulle gå över.Om läkaren hade talat om vidden av ångesten man kanske skulle få,då hade jag nog väntat ett tag till.Igår var jag bättre ett par timmar på dan.Hurra! tänkte jag för snabbt för det kom igen senare ännu värre.Idag har jag känt mig både bättre och sämre,av och till under hela dagen.Hoppas det är en förbättring på väg.Längtar efter att komma ut,träffa folk,skratta och leva.Nyfiken
anonym
skåne, - Sunday, November 16, 2003 at 21:35:28 (MET)

Svar till Nyfiken-anonym. Hej är du ny medlem eller har du varit medlem i rfhl länge? Vad är gad? De där symtomen du beskriver liknar Seroxatens när man sätter in den. Det brukar ta några veckor,sen går det över för mer än 70%. Övriga brukar då byta till ett annat SSRI-preparat som brukar hjälpa. Hällsningar Lena
Lena
Järfälla, - Sunday, November 16, 2003 at 19:19:05 (MET)

Hej allesammans!Har precis börjat med Zoloft 50mg.Är totalt under isen nu.Darrningar,svettningar,yrsel,ångest osv.Listan kan göras lång.Fick Zoöoft för GAD och depression och ätit den ca 4-5 veckor.Jag hoppades på ett bättre och drägligare liv av denna medicin.Är det så här man ska må?Går det över eller ska jag sluta med dom genast?Har hört att så många fått ett nytt liv av dessa mediciner men nu är jag misstänksam till 100%.Om det är så här när man börjar hur ska det då vara när man slutar!Tacksam för all information jag kan få,både dålig och bra, om det nu finns någon sån.Nyfiken.
anonym
skåne, - Sunday, November 16, 2003 at 18:53:23 (MET)

Tina. Du begär för mycket! Låt Otto slippa det. Herregud den historian skulle faktiskt även jag vilja höra eftersom den förmodligen skulle överträffa det jag skulle kunna berätta i den vägen, och i så fall blir den svår att beskriva och ändå svårare att förstå...Lena! jag tycker som du: nu ska den bort, en gång för alla. Jag ska ta upp det här i en lokalförening och föreslå en insändarkampanj och skrivelser till våra politiker. Jag vet i alla fall så mycket att deras e-post lusläses av media. Dessutom arkiveras de eftersom det är offentig handling. Den ska bort! punkt slut.
Lennart
Skåne, - Sunday, November 16, 2003 at 18:29:32 (MET)

Ja, Otto, Gör det! Lena!Jag fick snabbt medlemskap och lösenord till privat forum på: www.benzo.org.uk. Har redan presenterat mig, sagt att jag var från Sweden, vad jag förväntade av stället. Blev välkomnad direkt, fick tips om sajt för den där du vet och en för SSRI, synd att min engelska är bara folkskolans plus lite praktik. Är din bättre? mvh Claes claes.
classe
hässleholm, - Sunday, November 16, 2003 at 18:14:49 (MET)

Hej alla! Otto; Vet att alllt är individuellt, men undrar ändå om du minns ungefärligt förlopp efter du slutat med opiater? Föll du djupt ner i depression, hade du ångest hela dagarna i två månader efteråt, och HUR och efter hur länge började du känna mening att ta itu med livet igen? Har nu fått sobril som jag tar mot ångesten eftesom jag haft den tidigare och då inte fick några utsättningssymtom ivarjefall(tog den i tre månader tillsammans med a/d när jag var deprimerad för tre år sedan) Nu ska jag ta den i två veckor tills nästa läk.besök och då hoppas jag att jag blivit bättre. Mår fruktat dåligt ändå trots sobrilen, men orkar nu ivarjefall stå ut ett litet tag till.. Vore tacksam för svar. Tina
Tina
- Sunday, November 16, 2003 at 17:29:02 (MET)

Carina! Vad bra att de inte var vuxna, då hade det varit ändå värre. Då hade barnen också kunnat skadat sig.Dom här dj tabletterna gör mig nervös.Vem visste om det här med halveringstider utan att säga nått till exempel och dessutom inte förde det vidare..Dit ska i alla fall jag skriva och be om en godtagbar förklaring.Om jag inte får en förklaring inom fjorton dagar, två veckor alltså, och det ska inte vara skrivet av någon sekreterare som rutinmässigt har det som sin huvudsakliga arbetsuppgift.Sen tar jag det skriftliga svaret gör kopior åt alla kvällstidningar och Dagens Nyheter. Antagligen kommer tidningarna vilja ge mig pengar men då säger jag att det var så lite så det behövs inte. En nackdel med post på hög nivå aldrig når addressaten.Men det ska det göra den här gången, var så säker.Och jag ska även ha besked på när Sverige följer efter och förbjuder Rohyptnol och dessutom kräver av Roche att uppöra med Rohyptnoltillverkningen, en så onödig felkonstruerad insomningstablett som passade helt fel grupp.Man vill bara gråta när tänker på Benzo. Hur ska man orka med att se allt som Libriumpionjären ställ till med på 50 år.Är det någon som vet vilka länder som stoppat mer än USA? Undrar hur det ser ut utanför järnvägstationen i Oslo, Där ligger väl Sergels Torg i lä. Alla Norges drogproblem är större än Sveriges, speciellt valium/stesolid. Nu kom barnbarnet så jag slutar här för den här gången. Ha det bra allihopa!Hej!
Lena
Järfälla, - Saturday, November 15, 2003 at 20:33:17 (MET)

Tack Lennart. Funderar ofta på om jag har blivit så här rädd och ångestfylld. Detta är raka motsatsen mot vad jag var innan jag började med tabletter.
Anonym
- Saturday, November 15, 2003 at 20:06:03 (MET)

Rfhl startades i huvudstaden-65, GBG avdelningen samma år inte med Rsmh eller verdandia. Däremot fanns KRUM med i bilden! otto!
Otto igen
- Saturday, November 15, 2003 at 19:52:09 (MET)

Välkommen! Jag förmodar att du är ny medlem! Du frågar om någon här har har kommit över sina abstinenser. Javisst gör de det, självklart gör de det, naturligtvis finns det folk på Rfhl som kommit sina abstinenser för länge sen,varför skulle det inte göra det? Rfhl startades tillsamman med Rsmh och verdandi (tror jag)långt innan både du och jag var födda.Nu är R-förbunden ändå fler, och själv har jag haft medlemskap i Alro och Rsmh och man fick deras tidningar varje månad med bara sånt som skulle hjälpa den djungel av av abstinenser som den tiden bjöd mig på.Det viktigaste du bör känna till att det ÄR en abstinens..Och att det går Över.Det har jag förstått:så försök att ta det lungt, det går över,lita på oss,fråga oss gärna och känn dig välkommen du nyblivne medlem, du får gärna vara anonym om du vill. Det som allt annat bestämmer du själv.
Lennart
Skåne, - Saturday, November 15, 2003 at 19:39:09 (MET)

Hej Michael! Det är här du skall skriva och det är vågat av dig, du behöver inte vara beredd att sluta för att skriva här, många har läst ett år innan dom skrev! Heder åt dig! Skriv på Michael! Du vågar och du frågar. Och du vågar beskriva hur du har det! Här finns inga A och B lag! Skriv på Mihael! och lycka till! otto!
Otto igen
- Saturday, November 15, 2003 at 19:33:57 (MET)

Ja det var många rätt Lennart du hade! Men det är så illa att folket VI inte vill se det och fatta var vi är på väg. Och redan hunnit långt! Säg att du äter tablett och folk fnyser! Fries gjorde inte mkt nytta när ingen lyssnade på honom, ingén har hittills slutat knarka eller ta piller eller vad det är av ala Beijerots skräckpropaganda som han körde med i mitten av -60 talet, polisen har gett upp i princip. Ingen reagerar på det makalösa våldet som tabletterna och sprit medför, för det handlar ju inte om mig, som endast går till DR för att få lite lugnande! Alla är skyldiga att det gått så här illa! din unge kanske sitter och knaprar i någon lägenhet nu, vem vet? Sveket mot ungdommarna sedan frititsgårdarna lades ner är det värsta vi gjort och kommer att få betala dyrt för, ja det syns sedan länge! men de flesta har tyvärr ej varit ute i verkligheten som Lennart beskrev den, rekryteringen är mkt stor varje helg, i varje liten ort! ingen höjer längre på ögonbryna! Läkarna är cyniska och tänker på pengarna och resor, resten skiter dom i! och här sitter några och knackar på maskinen och några läser. Ja många är det inte, varför ödsla tid på någon hemsida när det pillras för fullt och roligt skall man ha tänker väl folk i dag lördag än prata om bekymmer! det finns det nog om! Hur som haver var det många poänger som man kände igen Lennart! Undra hur många som sett och vet att grannen kanske är en sådan kvart! Detta hade inte med Seroxat och annat och göra, men helheten är viktig! Nu skall jag ut i verkligheten få se om jag möter någon pillertrillare som skall försöka råna mig! Dom ställer till det på många plan! ja det är mkt nu............otto! Stackars den rädde svensken som italienarn sa, nu är det eran tur!
Otto Ruben Svensson
- Saturday, November 15, 2003 at 19:26:59 (MET)

Tack för ditt långa svar Lennart.Men jag vet inte om vi förstått varandra riktigt?Dom enda mediciner jag äter idag är Remeron och Imovan.Du pratar om neuroleptika,i ärlighetens namn så vet jag inte vad det är.SSRI preparat är väl serotonin höjande medel?Du har helt rätt i att Risperdal blir man borta i huvudet av.Jag var feldiagnosticerad när jag åt dom.Glad för din skull att du tagit dig igenom ditt helvete.Känns kanske lite konstigt att skriva i denna gästbok och ännu inte vara redo för att sätta ut medicinen.Men jag hämtar onekligen information och erfarenheter som är guld värt inför framtiden. Förstår nu också min starka yrsel och ångest när jag var utan tabletter ett längre tag.Den här sidan har onekligen blivit en vän på nätet.Tack Lennart och det är fint att ni finns därute.Michael
Michael
- Saturday, November 15, 2003 at 19:13:23 (MET)

Ja, vilket skrivfel! Milde jesus, tänk på att här är det inte bara vi som läser. Tänk på vad du skriver flicka! Så där kan man inte skriva när man skriver tex insändare.Jag såg här i Gästboken att några ville veta om mina skolkamrater.Om hur man "tacklar" ett bry-sig-om problem med mer än hälften av de kamraterna som jag tillbringar 40 tim/vecka. Jag skrev alltså till Staffan Utas på rfhl-uppsala. Om hur jag skulle gå tillväga med det.Jag vet att jag kunde skriva till Gästboken, men det var alldeles för stort för oss här tyckte jag. Dessutom lämnade jag ut så mycket om konsumtionen, så det hade sett konstigt ut för i stort sett vem som helst som inte har sett sådana ordinationer, som tillsammans med täta läkarbesök, gör att de får frikort fortare än de snabbaste SSRI-preparaten börjar verka.Sen tycker jag som ny medlem i Rfhl inte bara kan rusa in och få råd av alla er som behöver edra kunskaper och tid till de som är medlemmar i Rfhl och då framför allt Uppsala, jag menar vi bor i Hässleholm och bara jag är medlem. Jag skulle inte få med de som medlemmar ens om det vore gratis. Ändå mindre få med de på något möte, om vi hade haft förening i Hässleholm.Jag vill inte ens tänka på Staffans svar om det nu blir svar.En kamrat utelämmnade jag med vilje:Han strax under tjugo och har aldrig varit hos någon läkare, i varje fall inte för att hämta SSRI eller något annat som är raka motsatsen till de övrigas medicin-intag.Han tar bara "gröna" och några E ibland 3-10 per gång. Trasslig uppväxt, fosterhemsplacerad avbruten skolgång i så gott som samtliga årsklasser och Lvu placerad de sista två-tre åren till en dygnskostnad av 3700:- Helt drogfixerad pratar ofta om att "banka ner dom" kan inte låta bli att snatta eller stjäla kläder i affärer, inte ens om det är stängt.Han har varit med om att elda upp två skolor i Uppsala. Innan han började ta Rohyptnol! Oj nu kom Benzon in i personalian.Det var inte meningen. Men var nödvändigt att nämna, för att ni ska förstå varför jag uppskattar hans chans att lyckas här i livet så liten att jag skulle behöva Lennart Nilssons kunskaper för att se den. Den som Uppsala Komun betalar 3.700/dygn för.Normal Lvu-kostnad. Vistelsetid:2år och uppåt.Så han skrivs ut snart.Sen var övriga mera med SSRI-Benzo och några med SSRI-Neuroleptika och annat till natt (Propavan,Imovane stilnoct och Atarax). Jag kunde inte låta bli att tala om för Staffan att en kille satte ut 3 stora Temesta/dygn utan att blinka. Förstår ni hur man mår när vi gör grupparbeten tillsammans? Vad man egentligen skulle vilja tala om för dom utan att göra någon illa.Hade jag bara inte läst så mycket som jag gjort om det här hade jag vågat göra det direkt. Oj vad fel det hade blivit, Tack gode gud för att jag läste innan jag gjort bort mig totalt.
Claes
Hässleholm, - Saturday, November 15, 2003 at 19:01:16 (MET)

Vad skönt att denna sida finns. Efter att jag slutat med tabletter har jag fått ångest, panik, rädslor. Tål inga ljud, ångesten ligger och bara väntar på att bryta ut. Har någon av er andra här detta? Finns det någon här som har kommit igenom abstinensen som har haft dessa symtom?
Anonym
- Saturday, November 15, 2003 at 17:48:50 (MET)

Att det INTE!!var ungdomar det gällde ska det ju naturligtvis stå.
Carina
- Saturday, November 15, 2003 at 16:32:59 (MET)

STAFFAN! Det var bra att du talade om hur läget var med Claes, har ju gått och undrat förstås. Det var faktiskt skönt att det var ungdomar det gällde. Så nu har han ju pratat med dig, så då får vi hoppas att det ordnar sig till det bästa, för han och hans kamrater. En trevlig helg önskar jag alla, (så gott det går) Carina
Carina
- Saturday, November 15, 2003 at 16:31:47 (MET)

Go middag alla! Läs mer om Benzo är det många som råder! Jag läste lite i går på www.benzo.org som jag hittade via en länk på rfhl-uppsalas hemsida.Det är ju intressant att få reda på hur tongångarna mot Benzo går internationellt. Dessutom ville jag veta vad som skiljde Rolls Roycen Mogadon, mot Mercedercen Rohyptnol (båda roche).Själv upplevde jag Mogadon som lite behagligare och stark och Rohyptnolen hälften, fast en något "snabbare" modell.De är skrämmande lika, nästan bara halveringstiden skiljer dessa två. Från början däremot var det en stor skillnad:Rohyptnolen var då rund och vit (som Mogadon, fast mindre)och gick att injecera. Som pausmedicin till heroinister, men framförallt som inkomstkälla enär tabletterna ofta kostade 50:- st på Sergels Torg och liknande platser. Då kom förbudsdebatten i gång på allvar, helst ville man att Roche genast stoppade tillverkningen, flera länder ansåg likadant. Som en kompromiss av Roche ändrades tillverkningen så att de inte gick att injecera, och bjöd även på det gröna färgämne som gjorde det svårare för de som brukade bjuda flickor på en eller flera tabletter i ölen. oftast utan att de eller någon annan uppmärksammade gesten.Samtidigt sjönk priset på plattan till hälften.Men Flunitrazepan var 50:-Det var för ca 10 år sedan.Nu kostar inte Ropparna många kronor samtidigt som det blir många ungdommars favorit:tog nåra "gröna". Men att någon tablett ställt till med så mycket samhällsnedbrytande elände råder det inget tvivel om. Därav förbudet i Usa. All grön Rohoptnol är tillverkade av Roche i deras egna verkstäder, även de gröna från Öst. Dessa sk "bankrånarpiller" används allt oftare med fördel av krimminella.Ända uppifrån ner till klena tonåringar som då vågar knivråna en jåmnårig på tex en mobil eller veckopengen.Kanske tom vågar ta en handväska av en pensionär, med eller utan våld. Rohyptnolen är tveklöst den tablett som staten förlorar mest pengar på också. Det är samtidigt den tablett som staten har minst kontroll över. Apoteket säljer en mängd som markant skiljer sig från den mängd som säljs på gator och torg pubar men framför allt i samma lägenheter som säljer andra förbjudna narkotikaklassade eftertraktade preparat. Kundkretsarna utvidgas i i stort sett samma hastighet som nyrekryteringen av tunga missbrukare.Där genomsnittsåldern sjunker, och i tom lokaltidningarna läser man nästan dagligen om flickor och pojkar runt 20 som gripits av ploisen, med ibland ansenliga mängdet dyrt på sig smatidigt som de även bryter mot andra lagar, och ofta döms till fleråriga fängelsestraff, där de oftast fortsätter bruka vad som finns där innanför murarna.När de kommer ut börjar allt om, ungefär som ett ekorrhjul. Det finns så många skäl till att omedelbart stoppa tillverkningen, och det måste vi påminna våra makthavare om.Det finns inte en anledning an fortsätta tillverkningen. På radion i bakgrunden, hör jag nu att Fries satsar stööre delen av pengarna "på information och i förebyggande för att få ungdomarna att inte börja med narkotika. På polis och tull skulle det också satsas och de som han kallade tunga narkomaner skulle få vård om de ville det. Jag har tiitat på Fries "Mobilisera nu" på nätet: bara utredningar de flsta bara översatta till svenska men lite är skrivet av svenska experter. Det var de pengarna det.
Lennart
Skåne, - Saturday, November 15, 2003 at 15:21:45 (MET)

Hej på er alla.Just idag,just nu känner jag mig helt ok.Ångesten är som bortblåst,är bara lite stel.Tänk att kunna må så här alltid.Det vore ljuvligt.Morgonångest hade jag förstås men den försvann plötsligt vid 11.Känner mig aningen förvirrad.Är det utsättningssymptomen av Seroxaten som ändrar sig eller kan det vara att Zoloften börjar verka.Har haft en sådan här dag tidigare men sen kom allt igen.Börjar äta Seroxaten 20mg i morgon om alla besvär kommer igen som förra gången.Jag tycker det verkar som abstinens.Denna dygnet runt ångest tar ju livet av en.På detta har man ju en massa annat också. Kommer jag ur detta levande ska jag aldrig stoppa en tablett i munnen mer,Möjligen Figro då. Trevlig fortsatt helg önskar Anita
Anita
- Saturday, November 15, 2003 at 14:53:21 (MET)

ANITA, du får väl ringa igen då, men du vet man brukar ta en typ av medicin i taget. TOMPA, visst kan man ibland vara i en situation där man behöver sluta med en antidepressiv efter bara tre veckor, men det vet inte jag om du är. JENNY kan ha missupfattat dej, Det är svårt att förstå vad du menar. . . Minns ni CLAES - han med klassen? Han har skrivit mej och han var vuxenstuderande precis som CARINA trodde. Jag hade fel. Tranxilen är ett Benzo, men det vet du väl redan LENA. Kämpa på allesammans! Ha det!
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL Uppsala lä, tel 018-12 44 22, - Saturday, November 15, 2003 at 13:12:17 (MET)

Morrn alla! Läs om benzo innan ni slutar skriver Lena! Det har jag skrivit 100 ggr, bra Lena! Peter brukar uppmanna till stor försiktighet vid utsättandet av benzo!! Vi är ju specialister när vi handlar mat! vad det innehåller! Lennart! Visst finns det böcker i massor om SSRI medel, avhandlingar. Det är bara att luska på! Prozac slog igenom med dunder och brak i USA och hängdes på med xanor! Det är förvisso en gammal bok nu, men den heter Lyssna till Prozac! (Fontex) var tog dom vägen? Boken är skriven av en psykiatriker Peter D Kramer! finns mkt i den som är läsvärt! och mer finns det! Var själv med "blindtest" av anafranil av Docent Kjell Modig i gbg i mitten av 80-talet? Anses nu tillsammans med Dr Allgulander specialisst i SSRI medel! Då lärde jag mig vad det här var för konstig medicin! Dom mkt tunga neuroleptika som cisordinol m.m vågar jag inte ens skriva om! Däremot gick jag hos läkarn vars fru forskar om Zoloft, o fy tusan säger jag om folk visste! men det kommer det oxå, med alla andra skandaler! Det jag sett under alla åren som patient och mer, räcker för mig resten av livet! Så åter igen Läs på om ex benzo! innan alla börjar trappa ner, råden är många! men vägen är bara en! samt alla kodein som alla tycks knapra! det räckte för mig med 25 år! Läkemedelsindustrin är stor, varför stoppas inte Rohypnol (flunitrazepam) när det är våldsdåd ständig och jämt? stoppat i USA sedan länge! Ta och städa bort halva Apoteket, men dom är väl korrumperade dom oxå som systembolaget, vem vet? Tyvärr har läkarna sådan makt, så oss kör dom över inom 2 sekunder! så har det alltid varit och så kommer det förbli! men det hindrar inte oss från att se till att alla slutar och ungdommen inte börjar! dom är ju redan uppväxta med ex cipramil! ge dom nyponsoppa! Men det är mkt roligt att se alla gamla som hänger kvar här och det går framåt för, och nya tillkommer, bra med ungdommssidan. När den nu kommer! För dom skall inte hinna hit förstörda och vilsna det räcker gott o´ch väl vad dom redan mår illa och varför gör dom det, ser dom med tab. av olika slag ochj ghb och pilsner, vad månde bliva av dessa barn! Och stackarna erhåller redan cipramil och psykolog får dom vänta med upp till 2 år! Och sparivern fortsätter med oförminskad hastighet, då är det svårt att hjälpa ex ungdommarna! men skam den som ger sig! håll ut alla och ge er aldrig! säger otto förvirrade rader men dom får duga! Må väl!
Otto Ruben Svensson
- Saturday, November 15, 2003 at 09:30:11 (MET)

Lena. Du skrev att du bara haft sobril. Om du läser här i gästboken finns det tydligen flera olika.Hur delar man upp dom?Jag har också läst boken om bezon - 95av roche.Det stod ingenting om SSRI i den om det var den boken. Det kommer visst en om SSRI snart. Eller www.mpa.se ,skriv i sökrutan namnet Det andra om du skrev, ska jag återkomma till
lennart
- Friday, November 14, 2003 at 21:21:38 (MET)

TILL TOMPA! sluta INTE med cipramil om du bara ätit den i 3 veckor. att du är dålig i magen är bara en biverkning och det kan du har i över 4 veckor. vänta några veckor till. om du ändå vill sluta; trappa ner medicinen så som du trappade upp den. ta det försiktigt. mvh
Jenny
- Friday, November 14, 2003 at 20:39:30 (MET)

Lennart! Du skriver om om. Jag ska tala om för dig att om inte om fanns, så hade vi inte haft någon omsättningsskatt,moms! Om jag kommer ner till dig, med mina tablettbyskymmer, kan du hjlpa mig då? Om du har pengar, ja då kan jag hjälpa dig min lilla flicka. Du får räkna med att det tar flera månader. Vi har fått ett nytt medel från Roche, det blir ca 100-200:-/månaden. Första veckan bör du ha läkaruppsikt, eller åtminstånde sällskap dygnet runt, bara för säkerhets skull. Sen får du åka hem och sätta ut dina piller efter ett shema som du betalr ca 500 för, hälften om du är med i omföreningen. Sen mejlar du hit så säger vi hur du ska göra med den sista tabletten, Det kostar 925:- plus omsättningskatt.Om du har bezo i listan ingår boken snärjd av ove calsson. Just de där rackarna måste man försöka läsa sig till, även om det var länge sedan man stod på sådan ordination, Jag har bara ätit lite sorbriiil.Men fan om jag sett boken redan när den kom ut.Då hade jag skrivit det här tidigare.Om Gästboken hade funnits.Om jag hade hittat den utan datan utan den länk som ledde mig till Rfhl-uppsala hemsida där jag hittade de forskningsresultat som hållits och fortfarande hålls borta fron svenska folket, vad fan liknar det, jag bara undrar? Det är ju likadant med en massa andra saker. Ibland tror jag att jag blivit galen eller att hela världen bivit det.Menar du på fullaste allvar att Ergenyl skulle vara ett ypperligt medel vid tex svåra avgiftningar,jag vet ju hur Ergenylen fungerar, en ren och fin sak.Jag har faktiskt tänkt i liknande banor fast med Tranxilen-kapslar.Om man blandar dessa båda och sätter in dom innan den vanliga nedtrappningen, om det inte hade varit Bezo? ja om,ja!Läs mera om Benzo innan du slutar! Hej då Lennart och alla ni andra som hjälper till att stötta och hålla humuret uppe på Gästboken.
Lena
Järfälla, - Friday, November 14, 2003 at 20:38:15 (MET)

Michael! Borta i huvudet blev du av Risperalen, inte alls av Ergenylen, knappt ens av Retarden, (men du måste ha blivit rätt pigg några dagar eller så efter du slutade med den).Ergenylen används ofta mot att förebygga epelepsi, bl a. Slumpen gjorde att jag fick pröva Ergenyl några år:Som till-lägg hade jag 3x2 Theralen (röda). När Anita senare såg det ändrade hon det till Tegretol. Senare såg vår stads mest kände psykläk, och chef för hela baletten ordinationen, och eftersom han känt mig ca 10 år trodde han att allt var i sin ordning, och bytte ut Tegretolen mot Jusst Ergenyl till mig, som alltså inte ens behövde Theralen. Eftersom jag samtidigt stod på 2 Nitrazepam till natten. Och natt blev det! På dagen med, i alla fall de två första veckorna, sen tror/vet jag inte att jag kände av Ergenylen mer, (inga biverkningar heller). Joföresten, när dom satt ut dom, samtidigt med mina två små Nitrazepam. Nu när jag tänker på det börjar jag skaka, samtidigt som jag på fullaste allvar kallar det mordförsök.Det var faktiskt nära dom första dagarna fast jag befann mig på Växjö Lassarett.Flyttades till min hemsta, och efter en månad på Cisordinol (neuroleptika)med tvång kunde jag lämna sjukhuset.Den här gången var det knappt jag fick Hibernal, det var ju samma läkare som gav mig Ergenylen; inte ens den fick jag behålla. Det är fem år sedan,aldrig en tablett mer säger både jag och läkaren som följ mig genom åren. Dina problem skilljer sig från mina dåvarande. I Ergenyl-nitrazepamdimman mådde jag finfint. Så är det ofta när Benzo är med i bilden. Det är Benzo i din bild också.Bara det borde få mig att avstå från att ge råd.Och neuroleptika, där är jag påläst! Fick intresset av en HALV 10 mg Haldol! på Karolinska 3:an första morgonen jag vaknade där för tjugofem år sedan.Dina andra sorter vet jag knappt vad det är, de hade jag nog satt ut före eller efter Neuroleptikan och i alla fall före ergenylel,och innan stesoliden (men den har du ju redan satt ut-för flera veckor sedan).Du måste ringa Staffan Utas eller skriva till honom innan du ändrar mer i medicineringen. Han kan säkert ge dig ett bättre råd än min "nödlösning" Fråga en duktig läkare om du kan: Böja med Ergenylen lite sakta, samtidigt som du ändå saktare börjar plocka bort i kanske den ordning jag skrev att jag skulle ha gjort om om om. Han skulle nog inte gilla iden, men han skulle förstå logiken
Lennart
skåne, - Friday, November 14, 2003 at 19:23:11 (MET)

Hej Anita! Kul att höra ifrån dig. Det var en vecka sedan som vi blev rejält oroliga för dig. Bra att du ringde Staffan så hoppas du nu vet hur du ska ta dig ur beroendet på bästa sätt. Det är lätt att snurra in sig ännu mera när man kommer in i beroendeträsket. Ha det bra alla! Peter
Peter
- Friday, November 14, 2003 at 18:33:53 (MET)

Jag har också erfarenhet av yrsel.Den var värst det första året efter nedtrappningen. Den ebbar ut och idag 2,5 år efter avslut har jag sällan yresel.
Elin
- Friday, November 14, 2003 at 18:12:28 (MET)

Hej Staffan! Pratade med dig i telefonen idag.Tack för råden.Glömde fråga dig om ett vettigt och klokt nedtrappningsschema för benz.Kan du ge mig det vore jag tacksam.Kram till er alla .Anita
Anita
- Friday, November 14, 2003 at 16:55:46 (MET)

Hej Lennart.Jag slutade med Ergenyl Retard för minst ett år sedan.Stesoliden för ca sex veckor sedan.Jag blev helt borta i huvudet av Ergenyl och Risperdal så det passade inte mig.Hälsningar Michael
Michael
- Friday, November 14, 2003 at 15:32:20 (MET)

Michael! I ditt inlägg i torsdags räknar du upp nio olika. Ergenyl och stesolid är de enda jag har egen erfarenhet av. Ergenylen fungerade bra för mig och min diagnos. Det är en förbättring av tegretol och har få biverkningar. Om jag ska kunna svara på dina funderingar måste jag först veta om du har kvar Ergenylen och/eller Stesoliden? Om inte när slutade du med dessa?
Lennart
- Friday, November 14, 2003 at 14:23:45 (MET)

Tompa! Jag har svarat dej på din mailadress. Ta det lugnt med utsättningen av ssri, du har ju inte mått så bra vid insättningen. Jag har själv prövat att sätta ut tvärt av olika anledningar, vill inte rekommendera det till någon, men det är ju du som vet bäst hur du känner dej, så lycka till. Jag har även haft mycket hjälp av att läsa längre bak i gb om andras erfarenheter av olika mediciner etc. Och att jag hittade denna sidan gjorde att jag vågade ta mej ur ett beroende av värktabletter. Tack igen OTTO för suveränt stöd!! Jannike! hur har du det, tänker mycket på dej! Måsågott alla kämpar...
Monica
- Friday, November 14, 2003 at 14:00:07 (MET)

Robert.Jag tvärslutade också med Zoloft åt 100mg. Och det var jobbigt,men som du säger jag har också yrsel sen jag slutade med dom.Men det måste ju gå över när kemin i hjärnan återhämtat sig.Hur lång tid det tar,finns det andra som bättre kan svara på.Det är helt klart jobbigt att vara bland folk och känna yrsel.Man tror att det syns utanpå och då blir det nästan ännu värre.Hälsningar Michael
Michael
- Friday, November 14, 2003 at 12:31:29 (MET)

Tack för ditt svar Lena.Jo jag vet att det finns en uppsjö av preparat och jag har provat ett antal.Har även läst bipacksedeln till Remeron.Men det är svårt tycker jag att veta vad som kan vara rätt i frågan om medicinering.Jag håller absolut med om att det bästa är att vara pillerfri,i den mån man klarar det.Fast som mitt liv ser ut idag så väntar jag nog med att ta bort tabletter,tror inte jag skulle orka mer påfrestning just nu.En seger har jag i alla fall gjort.Jag har slutat med Stesolid och det är jag glad för.Håller på med att skapa mig ett arbete,skulle inte orka med att skaka mig genom dagarna där innan jag funnit mig till ro i min nya roll.Vet att det jag skriver låter dubbeltydigt men det får vara så nu tills jag känner mig mer säker.Jag måste tillägga att denna GÄSTBOK är bland det absolut bästa jag sett på nätet.Att möta människor i samma situation.Det enda stället där jag tidigare haft chans att prata biverkningar och medicin har varit på psyk med andra patienter.Man hittar onekligen stöd i varandra.Tack igen Lena ska kolla adressen www.mpa.se Hälsningar Michael
Michael
- Friday, November 14, 2003 at 12:15:51 (MET)

Du Per, ring Staffan på RFHL innan du gör något så att det blir rätt. Väldigt viktigt att det blir rätt. Han är duktig och erfaren! Peter
Peter
- Thursday, November 13, 2003 at 23:18:11 (MET)

Tina, var försiktig nu med allt. Det är väldigt svårt att sluta med tabletter och det bildas en massa kemiska reaktioner. Vi vill inte att det ska hända dig något!! Vi stödjer alla dig här och hoppas nu att läkaren är bra och förstående! Peter
Peter
- Thursday, November 13, 2003 at 23:15:12 (MET)

Hej Jag slutade min medicinering med Zoloft 75 mg för ca 8 veckor sedan. Jag hade bestämt mig för att sluta och det var det jag gjorde. Dumt kan tänkas idag, då jag slutade tvärt. Jag hade ganska jobbiga biverkningar de första 4-5 veckorna, men de började ge med sig. Sen var det lugnt i ca 1 vecka, innan yrseln började. Enligt läkare är jag frisk, som vanligt, men har ändå en oerhörd yrsel. Någon som har någon erfarenhet av detta? Har det med att göra att jag slutade för snabbt, och därmed har förlängt biverkningarna (trodde de skulle vara slut nu?). Hör av dig till min mail om du har någon erfarenhet av detta eller liknande är du snäll. Mvh Robert Karlsson promanix@hotmail.com
Robert Karlsson <promanix@hotmail.com>
Falkenberg, - Thursday, November 13, 2003 at 22:34:41 (MET)

Per och alla andra var försiktig med nedtrappningar. Sluta aldrig för fort! Gå tillbaka till den dosen du hade sedan innan och vill du göra en nedtrappning gör en långsam sedan allt stabiliserats sig. Peter
Peter
- Thursday, November 13, 2003 at 22:28:53 (MET)

Per! Seroxat. Det är svårt att svara på utan att veta mer, tex annan medicinering samtidigt? Fick du Seroxat som byte av en tidigare medicinering? I så fall vilken?
lennart
- Thursday, November 13, 2003 at 21:46:08 (MET)

Kämpar! Efter många veckor av fullständig kaos, träffade jag idag en läkare som verkligen förstod hur allvarligt läget var. Igårkväll mådde jag så dåligt att jag hackade knivjack i handleden och fick akuttid och ännu en läkartid idag. Denne(i motsats till den förra)förstod då allvaret och att jag verkligen hamnat i en depression efter att ha slutat med tabletter helt. Visste att det kunde bli så efteråt men inte så djupt som jag fallit och det psykologiska beroendet var starkare än jag trott. Sen är det detta med receptorerna som måste ställas om, och det tar väl sin tid det också. Men, nu känner jag ivarjefall att jag har stöd av sjukvården igen eftersom man inte fattat allvaret förrän nu. Jag kämpar vidare och det känns bra ändå att veta att det inte är en klassisk depression(där har jag varit en gång) utan nåt som är relaterat till tabletterna och som därför ska gå över. Är tungt ändå men jag har stort hopp att bli bra igen så det är bara att hålla ut. Må bra alla. Tina
Tina
- Thursday, November 13, 2003 at 21:40:27 (MET)

Har nyss gjortettfyra-veckors försök att sluta ta Seroxat. Avbröt på ett vad jag nu ser klumpigt sätt, slutade helt enkelt att ta dom. Fick en vidrig abstinens och orkade helt enkelt inte mer. Gick till läkaren för tre dagar sedan och fick Seroxat utskriven igen. Har väl egentligen inte mått dåligt under de tre år jag tog dom, utan det var bara ett försök att sluta med tabletten. Nu frågar jag er som har erfarenhet av att sluta och sedan börja igen: Tar det lika lång tid nu som det gjorde när jag började med tabletten inna jag får effekt? Går man automatiskt tillbaka till samma dos som man låg på innan man avbröt eller finns det risk för att man måste höja den? Kommer ihåg intarppningsfasen som ett rent helvete där man helt plötsligt mådde ännu sämre,blir det samma sak nu igen? Vore tacksam för svar
Per
- Thursday, November 13, 2003 at 21:23:59 (MET)

Ja, Tompa! Det undrar jag med, men jag tycker att efter så kort tid bör de vara "minimala".Men det får vi snart reda på. Av Dig Tompa. Du ska få äran att undersöka det. Eftersom du ska sätta ut preparatet snarast. Lämpligast är ändå att trappa ner Fråga läkaren som skrev ut det om man kan tvärsluta. Jag vet faktiskt inte det, SSRI-utsättningar är ju rätt nytt trots allt. Lycka till och skriv hur det går!
Lena
- Thursday, November 13, 2003 at 21:19:55 (MET)

Hej är en kille på 42 som sedan 3 veckor tagit cipramil 20mg första veckan tog jag bara en halv undrar om det är abistensbesvär på så kort tid om jag vill lägga av med dom har dålig mage utav dom diarre mm finns det någon som vet något om detta tack på förhand mvh Tompa
Tompa <nilssonpercy@hotmail.com>
helsingborg, - Thursday, November 13, 2003 at 20:39:18 (MET)

TAck Lennart.Ja gästboken är det bästa som hänt mig:)Å alla ni som är här och det är för jävligt att folk ska må dåligt men då är det bra att vi har varann här som stöttar och hjälper
annika
hallsberg, - Thursday, November 13, 2003 at 20:28:40 (MET)

Kul Annika!Jag tycker du är jätteduktig! Helt klart rätt resonerat. Även det om psykologer, så är det för mig med. Du skriver att Gästboken är bra. Jag skriver att Gästboken är bättre. Ska vi våga skriva att Gästboken är i särklass det bästa som har hänt RFHL genom tiderna?
Lennart
skåne, - Thursday, November 13, 2003 at 20:08:21 (MET)

Michael! Jag har ingen erfarenhet av remeron.Läkemedelsverkets sökmotor fungerar ej just nu för de håller på att flytta till UPPSALA! adr: www.mpa.se I Fassens sökmotor skrev jag remeron. Remeron säls av Organon AB och finns i nederländerna. 2-3 veckor innan "effekt" uppnås,Jag blev inte klok på vad de egentligen var till för. många läkemedel som ej går att kombinera med Remeron, några sjukdomar och diagnoser som heller ej går att kombinera med Remeron, ej alkohol,ej för gravida och tveksamt vid amning, biverkningar: ja. Michael! Jag tycker att du, eller jag tycker att Remeron och liknande skall sättas ut om det går. Jag anser att de aldrig ska sättas in.Ett helt onödigt preparat eftersom det finns massor av liknande fast med andra namn
Lena
- Thursday, November 13, 2003 at 19:55:09 (MET)

Tack för alla som svarat så bra.Jag har inte varit hos läkaren och har inte börjat med någon medicin igen. Ska klara mig utan.Samtalsterapi nämnde någon.Ja det har jag haft i nu 8 år så där går jag ofta.Men har haft ett par psykologer,terapefter genom åren och har nog inte funnit den "rätta"Kan liksom inte öppna mig för dom och prata om problemen.Där är felet som jag måste göra något åt. Så jag håller mig tablettfri med mycket (all)hjälp härifrån så ni ska ha tack.Den här gästboken håller iallafall mig på benen när det är som svårast.Tur att ni alla finns:)
annika
hallsberg, - Thursday, November 13, 2003 at 19:13:12 (MET)

Hej.Är det någon som har längre erfarenhet av Remeron.Jag har ätit det sen en tid tillbaka. Min ångest har ökat avsevärt och får regelrätta svimningsanfall emellan varven,dock utan att hitills ha svimmat.Kan nästan känna mig berusad av medicinen (eller är det inbillning?) Har ätit antidep i flera år och har provat Cipramil,Efexor,Fluoxetin,Mianserin,Zyprexa,Risperdal,Ergenyl,Zoloft,Atarax,Lergigan,Nozinan,Theralen,Stilnoct,Imovan och Stesolid. Jag inbillar mig trots allt att jag mår bättre av Remeron än tidigare mediciner.Eller är det lugnet före stormen?Var utan tabletter ett tag,men det var ett konstigt läge att inte känna igen sig själv,och dessa återkommande starka självmordstankar som tycks leva ett eget liv i huvudet.Dom har faktiskt lugnat ner sig sedan jag började med Remeron.Kanske är det så att det är min medicin,att den passar mig?Remeron tillsammans med Imovane ger mig också sömnen tillbaka.Men visst är det skrämmande av att vara beroende av tabletter,som faktiskt förändrar en. Vore glad att få höra erfarenheter från andra. Sköt om er. Michael
Michael
- Thursday, November 13, 2003 at 18:01:55 (MET)

Hej Ron.Jag tycker jag känner igen mig i den situation du beskriver.Har upplevt något liknande för ett par år sedan.Själv kan jag se det som att jag upplevde ett tvång..Ett tvång att leva upp till den person som man förväntas vara som faktiskt älskade den andra.Ett måste, att det bara måste fungera.Herregud hon står ju här,och det hela slutar med att man krampaktigt försöker, alltmedan ångesten går i hundra inuti huvudet och kroppen.Jag tror att det är så man ser ut just då. Trasig av sjukdom/läkemedel/ångest/depression eller vad man nu lider av.Och ur detta vill man att det som händer i en skall följa"normala"ramar Jag tror man måste särskilja det man bär,och förstå det.Och särskilja det från personen man förälskat sig i,för att kunna hitta någon form av klarhet.Nu är det så att jag påstår inte att jag själv kan det,det här är mina spontana tankar,för som sagt jag känner igen mig.Vad gäller Remeron har jag själv märkt att min ångest har höjt sig rejält sen jag började med den.Den kanske generellt är ångesthöjande?Jag önskar dig verkligen lycka till.Hälsningar Michael
Michael
- Thursday, November 13, 2003 at 17:11:53 (MET)

KJELL Jag känner väl igen din beskrivning på dina symtomer det var likadant för mig med sådana dagar och även som dina symtomer. Har själv ätit Xanor depot men är nu tablettfri sedan 19 månader tillbaka. Jag får fortfarande bakslag och man får kämpa vidare, symtomerna och allt det konstiga som känns i kroppen blir inte lika intensiva. Visst ibland kan det kännas som man börjar om från ruta ett igen. Man tar två steg fram och faller tillbaka ett steg. Så håll ut och kämpa på det blir bättre. Ha det så gott
nita
- Thursday, November 13, 2003 at 16:37:48 (MET)

RON, var försiktig med sobrilen. Det går snabbare än vad man tror med beroende av benso. Roligt att höra Susanne att det går framåt. Jag tror att det är rätt sätt att smyga ut det sakta så att abstinensen inte blir så intensiv. Kämpa på! Peter
Peter
- Thursday, November 13, 2003 at 16:14:07 (MET)

RON, är det inte helt enkelt den vanliga rädslan att åter förlora den man drömt om? Du har ju nyss förlorat någon mycket viktig. Att inte hålla måttet själv är ju en variant på samma tema. Det finns säkert många fler, men så konstigt låter verkligen inte reaktionen. (Det är visserligen många som inte känner igen sig när de slutar med antidepressiva. Somliga har blivit hårdhudade när de ätit dem och många känner sig väldigt överkänsliga eller personlihetsfrämmande känslomässiga när de slutar, fast det bara är förstärkta men helt naturliga reaktioner.) Det går nog att förstå och komma till rätta med. Fråga kanske vänner. Lycka till!
Staffan Utas
- Thursday, November 13, 2003 at 16:11:10 (MET)

Hej alla kämpar. Jag har minskat ner på Citalopram till 17,5 mg och mår riktigt skapligt. Mådde jättedåligt förut av mina 40 mg Citalopram med skakningar, yrsel, huvudvärk, värk i kroppen m m men det går över så småningom. Håll ut alla vänner, det går över fast det kan ta tid. Kram Susanne
Susanne
- Thursday, November 13, 2003 at 14:25:22 (MET)

Vill någon hjälpa mig att förstå mig själv! Har gått igenom ett trauma i form av en skillsmässa men har nu kunnat börja lyfta upp ögonen för att hitta en ny livs kamrat! Och så står hon där, en dröm kvinna! Men jag förstår inte min egen reaktion. Jag blir fylld med ångest och rädsla istället för känna glädje och lycka. Jag förstå inget och blir rädd för mig själv! Bakgrund! Har stått på antidepresiva i 10 år och provat en hel del preparat och det sista har bestått av Zoloft och Remeron. Men när jag fick så mycket ångest bestämnde jag mig för att sluta med Zoloft till att börja med och har varit utan i 2 veckor och det har gått bra, lite yrsel bara. Undrar varför jag stått på dem i 2 år?! Remeronen har hjälpt mig att sova gott på nätterna men då jag är så uppfylld av ångest i ett ekkorhjul så undrar jag om de också tappat effekten för jag blir inte hjälp av dem utan jag har fått ta till Sobril nu också som bara skapar ännu mera oro för hur detta skall sluta. Någon som känner igen sig eller vet varför jag reagerar helt mot vad det naturliga skulle vara i detta läget jag befinner mig. Borde ju vara glad och lycklig men inte! Rädd och ångest istället! Förstår inte mig själv längre, varför!? Tack för din hjälp
RON <remevonron@hotmail.com>
- Thursday, November 13, 2003 at 13:57:39 (MET)

STAFFAN: Angående mitt svar på Claes inlägg. Jag utgick ifrån att han var vuxen, att det handlade om vuxenutbildning, typ kts eller nåt. Tanken slog mig faktiskt inte att det var ungdomar det handlade om, han verkade så insatt. Men om det nu är så, så låter ju ditt förslag jättebra att han kan ta upp det med läraren, men nu vet vi ju inte om det är allmänt känt i klassen att en del äter dessa preparat, eller om han fått ett personligt förtroende, så vi kan väll vänta och se om han fyller i luckorna lite *L* Det här med ungdomsida, har jag hört glunkas om ett tag nu, det vore ju jättebra om det verkligen kom en sån, och att ungdomar hittar dit innan dom börjar med "lyckopiller", för vilken tonåring, går inte omkring och har ont i magen emellanåt. När jag själv sökte för orolig mage , då var det magkatarr det hette, och man ordinerades novalukol. Nu för tiden så är det dessa lyckopiller istället. Jag har hört ungdomar prata om det här, och det tas så naturligt att var och varannan knapprar antidepp. Var sjutton har dom fått det tänkesättet ifrån.? Är det sån press i skolan nu att ungdomarna måste äta medicin för att orka?....Det finns ju liksom inget alternativ för skoltrötta elever som slutar nian, det ska ju pluggas vidare på gymnasiet. När jag äntligen slutade nian, så kunde ju vi skoltrötta välja om man skulle gå gymnasiet eller jobba istället. Det alternativet finns ju inte längre. Hoppas i alla fall att det ordnar sig, vare sig det nu var vuxna elever eller inte det handlade om. Men om det inte är vuxna, så hoppas jag verkligen att nån som kan det här tar tag i det. Nu när vi faktiskt fått ett rop på hjälp.
Carina
- Thursday, November 13, 2003 at 13:39:59 (MET)

Annika: ett klargörande: med att slå under bältet menar jag att det kan kännas så om man hamnar hor en läkare som inte tar en på allvar. Själv skulle jag inte våga ta upp beroendet med den läkare som skrev ut medicinen ifråga. Det skulle kunna uppfattas som negativ kritik och jag vill inte ha en missbruksstämpel på mej.
Monica
- Thursday, November 13, 2003 at 11:07:47 (MET)

All erfarenhet Kjell visar att det går upp och ner med abstinensen. Många jag känner säger att de dagar som man är bättre blir fler och fler. Men det går hela tiden tillbaka. Till slut blir perioderna väldigt långa. Din 4-5 dagar kanske blir 4-5 veckor. Så håller det på. Du har inte varit fro så länge så ha tålamod. Var försiktig med hård träning som snarare kan framkalla abstinens. Snabba promenader och simning är lämpligt. Inte hård löpning och tuff styrketräning. Lycka till Kjell! Peter
Peter
- Thursday, November 13, 2003 at 10:44:35 (MET)

Hej alla! Jag har skrivit tidigare och har nu nästan 6 månader utan Xanor och Effexor men det är en kamp. Jag tänkte höra med Er om erfarenheten att vara skaplig i 4-5 dagar för att sedan gå ner med stora fysiska symtom som domningar i vänstra sidan av kroppen, h-värk, illamående, skakningar och illamående. Jag får perioder med stora symtom och blir rädd även om ångesten är bättre så känns det som jag inte styr mig själv riktigt. Jag tränar under mina bra perioder men ibland känns det som om kroppen inte orkar fysisk träning utan skickar ut konstiga singnaler. Jag vore glad om någon med erfarenhet kunde ge mig lite råd. Jag hoppas annars att alla kämpar och håller ihop för att klara livets mödor.
Kjell
- Thursday, November 13, 2003 at 10:34:37 (MET)

CLAES. Jag blir glad att du hittat hit och att du bryr dej så och skriver hit! I vilken årskurs går ni? Jag tror inte det räcker med att hänvisa till vår sida. Frågan gäller ju hela klassen och bara en del kommer att kolla in här och många kanske snabbt blir bortskrämda, även för att våra informationstexter inte är särskilt bra anpassade till ungdom. (Beror förstås på er ålder. Det är en ungdomssida på väg från oss, men varför vänta.) Jag tror att inte bara du utan många oroar er för kamraterna och det är väl jättebra om ni kan prata lite om det i hela klassen. NI har också rättigheter här, att få prata om oron, läkemedel och psykiska problem. För den som äter är det förstås jobbigt om man känner sig utpekat inför klassen, så undvik sånt, men det känns bra att få medkänsla och stöd. Detta är inte bara för proffsen. Om man pratar om vad man själv känner och vad man undrar över om läkemedlen så "lägger man sig inte heller i". Sen är det klart att ibland skall man göra det också. Jag undrar om du inte kan börja med att ta upp det här med någon av era lärare, som du litar på, och på vars lektion du eller läraren sedan kan ta upp frågorna. Dessa samtal kan bli ett lyft för hela klassen och man kan ju också må dåligt delvis av situationen och stämningen i klassen och skolan, som ni kan påverka. Jag tänker nu fråga flera hos oss om vad de tycker du skall göra och be dem svara här eller i mail. Vi har också material som vi arbetar med till hemsidan som vi kanske kan mejla över innan de är klara. (Vi vill ju också ha reaktioner på hur de fungerar.) Vi hörs! . CARINA vad tror du om detta?
Staffan Utas, RFHL Uppsala län <rfhlups@algonet.se>
018-12 44 22, - Thursday, November 13, 2003 at 10:18:18 (MET)

CLAES! Du undrar om du ska ta upp medicinerna med dina klasskamrater. Jag tycker att du kan börja med att tala om adressen hit, så kan dom läsa själva. Det är ju väldigt svårt att veta hur man ska göra när man ser att nån far illa av mediciner, och dom kanske inte förstår det själva, eller inte vill/vågar förstå. Men tydligen så har ni i alla fall pratat något om det eftersom du vet vad dom äter för tabl. Så, tipsa dom hit, det är nog det bästa du kan göra, vill dom sen ta upp saken och prata om sina problem, så gör dom nog det när dom är redo. Av erfarenhet, vet jag att det är oehört jobbigt att första gången komma till den här sidan, och läsa om allt elände, och komma till insikt att man faktiskt är i samma situation. Det gör ont. Själv ömsom grät, förbannade mig själv och läkare, och större delen av världen, för att jag hamnat i den här sitsen. Men det var en vändpunkt att komma hit, när dom första jobbiga reaktionerna lagt sig, och man fått smälta och accepterat situationen, så har den här sidan varit ovärderlig för mig, och många andra. Så återigen, tycker jag att det bästa du kan göra är att tipsa om den här sidan, även om dom inte slänger sig över den direkt, så har du i alla fall sått ett frö. Lycka till.
Carina
- Thursday, November 13, 2003 at 09:08:42 (MET)

Pengar var öronmärkta till Psykiatrin i gbg, efter alla neddragningar och fullständig kaos, samt allt som hänt! Nu får dom vara med och spara 0,5 % Proff. Svedmyr detta går inte i en redan mkt svår situation, var det någon som trodde på löftena som gavs av politikerna? dagens GP otto
Otoot igen
- Thursday, November 13, 2003 at 08:35:21 (MET)

Hej Annika. När jag mådde pest efter att ha slutat med SSRI, så prövade jag samtalsterapi. Det hjälpte en hel del och att få tala om vad som känns hemskt med någon som inte dömer eller slår "under bältet" är guld värt när man är skör. Om du vill veta mer så maila. håll ut!
Monica
- Thursday, November 13, 2003 at 07:47:44 (MET)

Gomorron allihopa! Nu ska jag strax åka till skolan.Minst fem i klassen går på SSRI.Två av dessa är borta mer än vad de är i skolan.De är hos läkaren för att de inte mår bra,men oftast bara stannar hemma. En har bytt SSRI mot ett annat SSRI. Hon har på tre veckor svimmat 3 gånger i skolan och två ggr hemma. Redan andra gången gick hon till sin läkare som då sa att det kan hända när man byter SSRI-medicin. 5:e gången var i förrgår och ligger nu kvar för observation. Jag vet att hon tar två-tre Exanor flera dagar i veckan.Hon är ofta deprimerad och klagar över dåligt minne, och det gör de andra med. En annan sluddrar ofta och glömmer ofta bort vad vi pratar om, han åker ofta hem, ibland nästa direkt efter att han kommit. Han äter även celldock eller vad det heter. Hur ska jag kunna umgås med mina skolkamrater, utan att ta upp det här med tabletter? Speciellt efter att läst lite här? Man vill ju inte lägga sig i, men är man inte skyldig att lägga sig i? Eller är det bättre att byta skola, så jag åtminstånde slipper se eländet varenda dag? Eller ska jag ta tag i en av dessa till att börja med? Nu blv klockan bråttom igen! Jag måste sluta för denna gång.
Claes <classeberglind@hotmail.com>
hässleholm, - Thursday, November 13, 2003 at 07:35:26 (MET)

Klart att det går att sluta med Seroxat, varför skulle det inte det Lennart? Men min egen uppfattning efter alla dessa år. Är att kom igen när det gått ett år! Då kan man säga att det lyckats, anser att 12 veckor är alldeles för lite för att dra växlar av! Men jag håller på dig Annika! men skit i gå till läkarn! Det gäller lika väl benzo, där man har kamrater som efter 2 -3 år dras med bekymmer fortfarande! Vi vet ingenting vad personen har gått igenom i sitt liv, Finns dom som får 3 st stesolid per dag för sin panikångest, för dom har prövat allt! och det i samma sjukhus som Gabriel återgav! Annars har jag skrivit många ggr förut att det är noll och inget du får numera och du kommer inte ens in! Dom har 3 kriterier och benso eller SSRI medel faller inte under något av dessa 3! Därför har akuten blivit ett psykakut, alla kör med magen eller annat i hopp om att få något! Nu stänger dom ju allt med rasande fart! Och vi kommer sist. Ingen är väl så dum så dom tror att dom bryr sig i oss som nervvrak! nä dom pysslar med knä och annat! skyll dig själv ungefär, inte undra på att privatläkarna har häcken full! För dom skriver ut än så länge! Ingen går in frivilligt på sjukan, när dom vet hur det är och hur dom kommer att behandlas, om vi nu skulle komma in! Läkarna har fullt upp med sina egna privata bolag, där det skottas in pengar, dagens GT! Så dom finns knappt på sjukhuset! Och det är Verk.cheferna! Nu skall SU undersöka saken , dom vart tagen på sängen säger dom, jo ho! En känd beeroendeläkare sa till mig för 5 år sedan kliv av nu, för nu kommer det börja hända saker, och han hade rätt! Efter 43 år i vården och chef sa han att han aldrig sett värre! och det är bara början på idiotin! Tyvärr styr politikerna sa han! va fan vet dom! PENGAR! SPAR! Svarta marknaden är stor nu, och vissa läkare tar pengarna under bordet, så har det oxå alltid varit, men nu värre, sen säljer patienterna till andra, detta vet dom mkt väl! Så var skall alla vända sig i sin förtvivlan, ja inte psyk iallafall! 2.000 heronister i gbg vad gör man åt dem inget, uteliggare inget, benzofolk inget, jo visst du får ett recept på SSRI-medel, så är det för 90% Alla myndigheter skriker efter pengar nu, alla har det mkt svårt nu! Och hur vi skall vända det har jag ingen patentlösning på, det har ingen! kanske Bryssel? Skänker en tanke till er nya som gamla, ingen glömd och ingen nämnd! men gör er stämma hörd på alla ställen ni besöker, det gäller våra liv och familjers, anhöriga m.m Pass upp för neurloleptika, då har ni inte sett dom som verkligen blivit sjuka av dem! Återgår till mitt läsande och kämpa väl därute! skam den som ger sig! säger den långrandige Otto!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, November 13, 2003 at 06:21:03 (MET)

Hej på ER alla! Nu skrivs det av flera nya. Bra! Vem har sagt att SSRI medel är farligast? Dom kommer aldrig att förbjudas under vår levnadstid! Bara förfinas. Skulle inte många må så bra av dem så skulle dom försvinna av sig själv! (fast vi hatar dem) Har ni glömt vad Bensot ställde till det? SSRI-medel kommer ställa till det precis som bensot ställde till det, sen kommer något annat någon gång i framtiden! Pillerna har förflyttas till gatan, där alla kan köpa rohypnol (tjeckiska ex) det är en stor marknad! Och det gör som Gabriel skriver att dom tar bort allt från dig på sjukan, och då återstår gatan att handla på för en desperat och vinet! Det finns kilometerlånga studier om bensot, det kommer om SSRI-medel oxå snart, när man är så fräck att skriva ut dem till 16 åringar och yngre! ANNIKA 12 veckor är faktiskt en ganska kort tid jämförbart med att du ätit i 4 år! klart att du inte mår bra! Läkemedelsbolagen och dess forskare gör allt för att vinna folk att äta deras piller, så har det alltid varit. Spelar ingen roll om det är mot nerverna eller somatiska problem, Gårdagens "uppdrag granskning" visar hur man försökte lura folk och läkare med ett blodförtunnandnde medel! det var 10 ggr dyrare, men sämre! Ta fram fakta och det står inte i fass eller dyligt! Vi har flera hundra tusen förtidspensionerade krakar som orsakats av bensot! Glöm inte historian! Numera läser jag och läser fakta om preparaten ordentligt, som jag knallade på i nästan 30 år! Ser att ni kämpar väl därute! Lycka till! Ta reda på allt innan ni äter pillren! slipper folk hamna här ex! må väl säger han otto! P:s Ge inte upp en sekund!
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, November 12, 2003 at 21:34:47 (MET)

Till Peter! Du frågar vad du gett dig in på? Det vet ju inte jag, men jag gissar på att du ville göra dig FRI! Och när du bestämde dig för det, så visste du om att det skulle bli en "kamp".Peter skulle vinna, var det inte så? Jag såg att Rfhl har färdiga mallar att använda när man böjar "planera en utsättning". Bra hjälp! Rfhl har mycket fakta om just utsättning.Experter på utsättning av "gamla och nyare" läkemedel.Rfhl har dessutom redan stora kunskaper om det nyaste: SSRI-Preparaten, Trots att det är ett relativt nytt påfund av samma herrar som införde Librium Valium och alla övriga olika Benzo som kommit och gått genom mer en 50 år. Just av den anledningen får aldrig "Benzo-samtalen" med Roche&co komma i skymundan för SSRI. Men inte tvärtom heller!!!
Anonym
ny medlem, - Wednesday, November 12, 2003 at 20:48:21 (MET)

FRIDA Paroxetin är densamma som den ökanda Seroxat. Inget förstahandsval direkt, både för biverkningarna och svårigheterna att sluta. som slutar med Seroxat. ANNIKA 12 veckor är på inget sett en garant för att detta inte fortfarande till stor del är abstinens även om det är så likt de gamla symptomen. Och det som ev. är gamla problemen - det finns väl annat än läkemedel? Håll ut, ta stöd! LENA Neuroleptikabiverkningar, det är verkligen allvarliga saker, så det är inget alternativ till ssri, dessutom är dom inte mot depressioner, man blir ofta deprinmerad av dom. Det är inte lätt med mediciner.
Staffan Utas
- Wednesday, November 12, 2003 at 20:04:47 (MET)

Svar till Benzovarning: Det var när det gällde biverkningar, de,tyckte jag var "mindre farliga". När det gäller att "trappa ner" eller "sätta ut" tvivlar jag inte en sekund på att Benzo är det värsta man kan tänka sig.Har själv satt ut mogadon. Lena
Lena
- Wednesday, November 12, 2003 at 19:51:33 (MET)

Ja du Annika: Tolv veckor, det blir tre månader det.Du får inte glömma bort att ge dig själv beröm.Duktiga Annika har lyckats, fast det var jättejobbigt. Annika har visat oss andra att det går att sätta ut Seroxat. Nu när ångesten (kan vara "vanliga utsättningssvårigheter")gör sig påmind, är det viktigt att Annika hanterar den/det rätt. Givetvis helst utan (ersättnings-)läkemedel. Det kallas konstruktiv ångesthantering. Att sätta ut läkemedel är svårt, men Du Annika har visat att det går.Med Seroxat dessutom. Du är duktig, det vet du. Mat frukt grönsaker, kanske en chokladbit som belöning. Vi vill se tolv veckor till!!!Annika, Du klarar det!
Lennart
Skåne, - Wednesday, November 12, 2003 at 19:40:09 (MET)

Hej där!Nu har jag varit "fri" från seroxat i ca tolv veckor tror ja att det e.Det har ju som skrivet förut gått bra men nu är ångesten för stor.En ångest jag hade innan jag började med antidepp för fyra år sedan.Ångesten har alltid legat kvar men nu är det värre än någonsin och det börjar bli dags för nån slags medicin igen känner jag men icke ssri, ska till läkare snart men innan jag pratar med henne å får något utskrivet undrar jag bara vad som kan tänkas vara bäst mot ångest?Kanske inget man frågar här men gör det iallafall:)
annika
- Wednesday, November 12, 2003 at 19:09:00 (MET)

lena, skriv inte att det är mindre farligt med benso än med ssri. Kanske du inte menar så illa som det låter. Har själv haft båda men ojämförligt värst att trappa ut var benso. Önskar jag inte min värsta ovän...
Benso-varning
- Wednesday, November 12, 2003 at 18:58:07 (MET)

Det är jag igen.Får man samma abstinens på benz om man haft låg dos på kort tid som hög dos på lång tid?Kram
peter
- Wednesday, November 12, 2003 at 18:17:51 (MET)

Allt blev inte alls bra.Det var nog ett önsketänkande.Jag mår för djävligt.Vet inte hur jag ska orka detta.Tar en lugnande 0,25mg av och till men de hjälper inte.Större dos hjälper inte heller.Vad har jag gett mig in på?
Peter
- Wednesday, November 12, 2003 at 17:49:58 (MET)

Monika! Du skriver att det inte är något lätt val. När det gäller SSRI är det ett lätt val: Man väljer ett annat preparat än SSRI. Man säger till läkaren: Nej tack! Inte SSRI. Jag vill inte ha en massa biverkningar, och är det något som kännetecknar SSRI-preparaten, är det just biverkningar.Som man sen ska medicinera. Varför ska jag äta den medicin som är farligast? Det är mindre farligt med Neuroleptika och Benzo. Och då är det illa! Jag tvivlar på att SSRI hjälpt så många som sägs. Jag har läst om SSRI på Karolinska Universitetsbiblioteks hemsida. Det kommer fram mer och mer. Det skulle inte förvåna mig om dessa SSRI-preparat snart blir förbjudna. Lena nybliven Rfhl-are
lena <lenaandersson210@hotmail.com>
järfälla, - Wednesday, November 12, 2003 at 17:40:53 (MET)

Frida! Jag är ingen expert på "läkemedel".Men rätt mycket har jag lärt genom åren.Redan i Fass står mycket. Indikationer och biverkningar läser jag. En del läkemedel har så konstiga men logiska namn, så det nästan hörs vad det är för preparat: pa-rox-etin. Men jag tittade på Läkemedelsverkets hemsida och skrev in paroxetin i sökmotorn. Tydligen är det ett serotoninhöjande preparat, som är mot mycket. Bara det skulle få mig nervös. Ändå nervösare blir man när man läser vilka olika mediciner och medicingrupper (och tom diagnoser) det ej går att kombinera med.Varning vid graviditet och amning Slutligen biverkningar. Ja; Frida. Man kan inte äta något man inte vet vad det är. Fass, Läkemedelsverket och Biverkningsenheten, är några som har mycket information om våra tabletter, på sina Hemsidor. Vänliga hällsningar Lennart
Lennart
Skåne, - Wednesday, November 12, 2003 at 16:23:49 (MET)

Hej Frida. Här kommer lite av mina erfarenheter: Om jag vetat vad jag vet idag så hade jag inte börjat med SSRI. Men dom har ju hjälpt en del människor, så det är inget lätt val. Men man ska vara medveten om att sjukdomssymtomen ofta blir värre första veckorna vid insättandet. Ja har du läst här på sidan så finns det mycken erfarenhet att ta del av, men det är ju DU själv som vet hur det känns i kropp och själ. Lycka till
Monica
- Wednesday, November 12, 2003 at 16:07:44 (MET)

Hej F.rida. Om jag vetat vad jag vet idag så hade jag inte börjat med SSRI. Men dom har ju hjälpt en del människor, så det är inget lätt val. Men man ska vara medveten om att sjukdomssymtomen ofta blir värre första veckorna vid insättandet. Ja har du läst här på sidan så finns det mycken erfarenhet att ta del av, men det är ju DU själv som vet hur det känns i kropp och själ. Lycka till
Monica
- Wednesday, November 12, 2003 at 16:06:17 (MET)

Hej Nu blir man ju riktigt orolig. Här ska man börja käka lite medicin (paroxetin GEA) för att man mår jäkligt dåligt, och det är tydligen helt livsfarligt. Hur stor är risken att man flippar ur av den här medicinen då? Har den verkligen inte hjälpt någon. Jag har aldrig ätit medicin förut, men vill prova för att se om det hjälper. Ska man alls inte lita på läkare? Någon som vet? Kram
Frida <xydoda@hotbrev.com>
- Wednesday, November 12, 2003 at 13:55:03 (MET)

Hej Anita! Läste det andra inlägget i den andra gästboken. Att allt försvann när du tog Zoloft tyder på att du är beroende av a/d. Det har du blivit av seroxaten. Sedan är du nog beroende av Xanor, hur mycket vet du inte. Det beror om du tar idag. När man ska bli av med ett bensoberoende har jag bäst ERFARENHET (inte råd) av att man tar bort a/d först. Men det är upp till dig själv! Vi ska inte lägga oss i men allt tyder på att du har ett beroende av dina tabletter. Sluta inte helt plötsligt utan gör ett långsamt nedtrappningsschema, ring gärna Staffan! Ju snabbare du slutar desto mer symtom får du! Peter
Peter
- Wednesday, November 12, 2003 at 12:36:57 (MET)

Efter det jag hade nollat, var en fruktansvärt hemsk tid. Visste inte hur jag skulle klara av det. Trodde många ggr att jag aldrig skulle bli bra igen. Det var som man sprang i ett ekorrhjul och inte kunde komma ut någonstans. Läkaren skrev ut mer benzo och sa att det var min urprungsdiagnos (paniksyndrom) som kommit tillbaka. Okey, många av symtomerna jag hade var snarlika, men de var inte på samma sätt. Det värsta som jag upplevde var den totala mattheten, gjorde jag någonting så kändes det som jag skulle rasa ihop vilken sekund som helst. Sömnen var lika med noll, matlust hade jag ingen, kilona rasade. Skakningar, nedstämdheten, hjärtklappning, stötar, jag kommer inte ihåg alla symtomer, kanske lika bra det. För mig var det den hemskaste tiden i mitt liv. Idag efter 19 månader tablettfrihet, så har jag hanterbara dagar och det kommer dagar som jag är helt symtomfri. För det mesta så är det hanterbarat måeende, ibland får jag bakslag. Hade ett nu i helgen, men jag vet varför. Jag tog ett glas vin till maten. Bara efter några minuter så satte det igång med olik symtomer som jag kände igen. Speciellt den hemska mattheten kröp över mig, skakningar och kroppen verkade gå upp i högvarv, och det bara för ett enda jädrans glas vin. Ta det försiktigt och var snälla mot er själva, gör saker som känns bra, jag lyssnar mycket på lugn musik är ute och går i naturen och försöker komma iväg en ggr i veckan för att simma. En så länge så har jag inte kommit tillbaka till mitt forna jag, kanske gör jag aldrig det, men jag kommer säkerligen att må bättre och bättre med tiden. Jag har fortfarande min lilla piller burk med benzo med mig vart än jag går. De ligger där de ligger. Jag vet att jag har dom med mig, men jag rör dom inte. Det är min flytväst. Sköt om er alla och ha det så gott.
nita
- Wednesday, November 12, 2003 at 05:31:13 (MET)

Hej alla och tack för stöttning Anita! Denna sidan är fantastisk att hämta motivation och ny kraft ifrån. Är i en urjobbig period nu och funderar på hur jag ska stå ut flera veckor till. Hoppas på snabb förbättring, så hoppet fylls på igen. Saknar mitt tidigare liv oerhört!! Vill bara må bra igen, så som jag var innan tabl försvann.. Men nu har jag varit utan så länge att jag MÅSTE se hur jag mår i grunden, utan abstinens och tabletter. Annars vet jag ju inte vad som är vad och vad som isåfall ska behandlas. Hoppas på en bättre morrondag o ta hand om er alla! Tina
Tina
- Tuesday, November 11, 2003 at 21:48:42 (MET)

Hej Anita! Viktigt att veta om du ifrån Xanoren eller du behövde fortsätta. Det är svårt att säga något om tider men hoppas på det bästa. Kan du inte komma ifrån Xanoren så får du så småningom göra en nedtrappning (långsam). Jag är säker på att det ordnar sig! Peter
Peter
- Tuesday, November 11, 2003 at 17:35:38 (MET)

Hej.Då prövar vi igen.Just nu mår jag skitdåligt igen.Det är jobbigt.Igår var en sån bra dag,jag saknar den.När försvinner in och utsättningssymptomen? Jag saknar mitt tidigare jag oerhört mycke.Det gör ni väl alla så klart.Få se om detta kommer fram nu då.Kram Anita
Anita
- Tuesday, November 11, 2003 at 17:20:34 (MET)

Hej Gabriel! Dessa psykiariatiska inst. är helt sjuka. Jag vet inte om samhället ska ge mer resurser så att de kan behandla ännu fler. Finns väl undantag. I dagarna ligger en mycket god vän till mig på psykiatrisk avdelning. Hon är bensoberoende och har klagat över synrubbningar och ångest mm. Läkaren sitter in en medicin för akuta och kroniska schizofrena psykoser där biverningarna är parkinssonliknande skakningar, akut inre oro och kraftig trötthet. Man blir kemiskt lobotomerad. Hon är helt frisk förutom benson. Dessutom sätter de in imovane. Vad har vi för sjukvård?? Jag säger som Otto brukar säga "ge akt på vad dni stoppar i er" Peter
Peter
- Tuesday, November 11, 2003 at 15:26:32 (MET)

Varning för avd. 937 Psykiatri Östra i Lillhagsparken! Är du bensodiazepinberoende (lågdos) behandlar dom dig som värsta missbrukaren & sätter ut alla mediciner på en och samma gång. Gäller även SSRI eller vad man nu vill ha hjälp med! Nedtrappning existerar inte på det stället, om man inte är uppe i extrema doser vill säga. Dessutom rikerar du att få dela rum med psykotiker, patienter dömda till vård enl. LRV. Så har det varit sedan mitten av 90-talet.
Gabriel
Göteborg, - Tuesday, November 11, 2003 at 14:25:04 (MET)

Jag saknar också Otto! Roligt med de långa intressanta och personliga inläggen. Hoppas du bara är bortrest. Kram Ella
Ella
- Tuesday, November 11, 2003 at 13:57:29 (MET)

OTTO! Saknar dej!
Monica
- Tuesday, November 11, 2003 at 13:19:32 (MET)

Skulle bara kolla om det funkar igen, servern verkar seeeeg?
Monica
- Tuesday, November 11, 2003 at 12:29:05 (MET)

Mitt inlägg har hamnat i nya gästboken.Anita
Anita
- Tuesday, November 11, 2003 at 11:38:08 (MET)

Det verkar ändå så att det fastnar i bland inläggen. Peter
Peter
- Tuesday, November 11, 2003 at 11:30:17 (MET)

Bara TEKNISKT om Gästboken. Tack MOnica för upplysningen. Du hade rätt. Länken till Äldre gästboken hade ändrats. (Jag vet varför.) Beklagar. Nu är det fixat. Flera tycks ha krångel med det tekniska. Jag vet inte Anita, varför inläggen inte alltid kommer in för dej. Anita och Goggo skriver in samma inlägg gång på gång ibland. Jag tror tillsvidare att det bara beror på att ni inte uppdaterar (reload) så ni ser att redan första försöket lyckades. Är det inte så kontakta mej på tel eller mail. Det verkar också vara en hel del störningar på survern. Vi byter snart surver (till Bahnhof) och det kanske löser en del, men det blir säkert också trassel innan det nya är intrimmat. Bra om vi kan fortsätta och hjälpas åt även med detta tekniska.
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
018-124422, - Tuesday, November 11, 2003 at 11:18:14 (MET)

Hej.Har skrivit 2ggr men kommer ej fram.Är det något fel?Kram Anita
Anita
- Tuesday, November 11, 2003 at 10:01:28 (MET)

Till anonym! Läs gärna här på hemsidan på flikarna så finns det jättebra info om både benso och antidepressiva. Hur går det för dig Anita?? hör av dig! Peter
Peter
- Monday, November 10, 2003 at 17:48:59 (MET)

TINA: När jag har ett förjäkla sug efter tabl. och det inte är tid att ta dom, eller är toleransabstinens, (jag har ju inte nollat nån än) så i alla fall så stoppar jag en karta av tabletterna i fickan, eller lägger dom mot mellangärdet. Mycket är säkert psykologiskt, men det får vara hur det är med den saken *L* det lindrar i alla fall ibland. Jag hoppas verkligen att du orkar stå ut, finns det ingen liten stund som det känns bättre? Eller är det lika jäkligt hela tiden? Försök att hitta det lilla om det finns, och det är ju skönt att du kan sova. Kanske är vad du behöver just nu. Hang in there/Carina
Carina
- Monday, November 10, 2003 at 12:27:02 (MET)

Tina, anonym och Britta kämpa på nu när ni har nollat. Ingen vinner på att gå tillbaka. Ge det mer än några veckor till Tina! Anonym, tufft att sluta helt abrubt. Kan ta en tid att hämta sig från Seroxat och Xanor. Påverkan av dessa mediciner kan sitta i ett tag men ingen kan säga hur länge. Men det bör bli bättre ju längre tiden går. Försök läs så mycket som möjligt om tabletterna. Kämpa på och ge inte upp! Peter
Peter
- Sunday, November 09, 2003 at 21:54:04 (MET)

Nu har jag läst mer om rfhl.Bl a den engelska undersökningen,varför fick inte den någon större uppmärksamhet när den kom ut. Vilken miss! Flera artiklar och även här i Gästboken, har gjort att jag kan förstå min egen Roche-Wiplash-skada. Ett passande namn tycker jag, fick iden när jag läste ett tidigare inlägg.Just "wiplash" passar bra när det gäller utsättning av Läkemedel. Framför allt när det gäller allt i benzo. Det har verkligen tagit tid innan alla biverkningar och utsättningssvårigheter blivit kända, men nu är det känt. Mycket tack vara den engelska rapporten. Vidare har jag förstått när jag läser att man använder SSRI-läkemedel som hjälp vid utsättning av tex benzo-preparat. Är det ett riktigt sätt att lösa ett redan stort problem?, nej, helt fel.Absolut fel. SSRI skrivs ut alldeles för generellt för allt till snart sett alla. Mycket tyder på att historien kommer att upprepa sig: Vi lär av historien, att vi inget lär av historien
lennart
skåne, - Sunday, November 09, 2003 at 18:53:09 (MET)

Heej alla! Bra att sidan är sig lik igen så att man vågar skriva. Har haft en urjobbig period och är nu inne på femte veckan av abstinenselände. Tar det aldrig slut.. Tankar att åter börja med tradolan, har blivit allt starkare när jag inte blir bättre. Orkar helt enkelt inte längre och bara tanken är befriande även om det är det sista jag kommer och vill göra. Då har jag ju kämpat i onödan och det vill jag inte förstöra.. Ger det ivarjefall tre veckor till. Är jag inte bättre ens DÅ, så får jag väl ta ställning hur jag ska göra. Vill ju bara känna lite förbättring men istället mår jag bara sämre vissa dagar, och det är främst ångest, meningslöshet och tröttheten som tar kål på mig. Har sjukskrivit mig, sover till kl ett på dagarna och sen mår jag dåligt ända till sömnen förhoppningsvis ger en paus. Hoppas att det blir bättre för såhär vill man inte leva hur länge som helst!! Ha de bra alla som kämpar! Tina
Tina
- Sunday, November 09, 2003 at 17:50:23 (MET)

Har hittat er sida idag.Blev mycket chockad och orolig.Har ätit Seroxat 5 mån och Xanor 0.5mg i 4mån.Mådde inte bra på dessa mediciner.Därför slutade jag.Mår mycket sämre än jag nånsin gjort.Ångest och en massa konstigheter som alltså beror på medicinerna.Hur länge har man detta då ? Vad beror det på?Går det över snart? Hur länge sitter preparaten i kroppen.Tacksam för svar.
anonym
sthlm, - Sunday, November 09, 2003 at 14:50:12 (MET)

Britta. Mianserin åt jag i ca 1,5 år. Myrkrypningarna var allra värst. Dom hade jag i 2 år. Sammanlagt har jag ätit medicin i 10 år och därför tror jag att jag har haft myrkrypningar så länge.Jag hade hjärtklappning i några dagar direkt efter jag tagit bort den sista biten, jag trodde att jag skulle dö. Jag sökte upp en god vän som Reikade mig och det hjälpte mig att klara den krisen. Jag fick värk i en muskel den satt i i två veckor sen gick det över. Dagarna som var bättre blev fler och fler. När jag hade dåliga dagar så tänkte jag att i morgon är det bättre och ofta var det så. Till sist ebbar det ut, så det går. Kämpa på.
Elin
- Sunday, November 09, 2003 at 14:48:59 (MET)

Hej Elin Läste att du slutat med Mianserin, hur länge satt din abstinens i och vilka symtom hade du? Jag har själv slutat med denna medicin sedan 5 mån och vägen hit har minst sagt varit krokig. Har haft några längre bra perioder (ca 5 dgr i sträck) men sedan har alltid abstinensen slagit till igen med dubbel kraf. Känner du igen detta ? Åt Mianserin i 13 månader.
Britta
Stockholm, - Sunday, November 09, 2003 at 13:07:55 (MET)

Hej alla kämpare å stöttare! Kort rapport från mej: går rätt bra med avvänjningen trött men ingen abstinensvärk. Ångesten håller jag på avstånd med hjälp av sällskap av andra människor, det är det bästa sättet tycker jag. Känner för er som sliter med utsättning av flera tabl, huga vilken plåga! Men tiden läker faktiskt, glöm inte det! Till Staffan: Jag sökte efter gamla inlägg, men får ingen kontakt med servern dom ligger i , läge att länka om eller är jag ute å cyklar? Måsågott alla!
Monica
- Sunday, November 09, 2003 at 12:40:41 (MET)

CARINA: Tack för ditt stöd. Du är otrolig! Du kämpar och jag önskar att jag kunde ta bort allt det jobbiga för dej, men vi vet att livet inte funkar så, tyvärr! Vi och alla andra får kämpa vidare....Shit, vad "dom" gör med oss.... Kram på dej o alla andra...
Jannike
- Saturday, November 08, 2003 at 23:53:53 (MET)

Idag när jag var på apoteket och handlade hände något roligt för mig. Jag har ätit div antidepressiva mediciner i 10 år. För 2.5 år sedan bestämde jag mig för att sluta. Jag slutade alldeles för fort och det har inte varit särskilt enkelt. Jag är glad att jag klarat av det och idag känner jag mig mycket lugnare och tryggare. Utan stödet på denna sida och från Rfhl vet jag inte hur det hade gått. Men nu till det roliga. För 2,5 år sedan bad jag kaxit receptarien på apoteket om ett provpack på 20 tabletter Miansering istället för den ordinarie dosen på (jag kommer inte ihåg hur många, säkert 100-200 stycken) Jag talad om att jag höll på att trappa ut min medicin och hade så lite kvar att jag bara behövde några stycken. Receptarien såg orolig ut och varnade mig för att det kunde vara farlig och dessutom mycket svårt. Idag när jag handlade andra varor av henne kände hon igen mig och hon sken hon som en sol när hon såg mig och på något vis kändes det som ett samförstånd utan ord. Hon såg ut att tänka. Du har klarat det. En antidepressivkund som har blivit frisk. Snacka om att jag gick hem i glädje och trium.
Elin
- Saturday, November 08, 2003 at 22:13:09 (MET)

Hej alla rfhlare! Som ny medlem måste jag erkänna att jag bli vida imponerad av samlad fakta på rfhl. Jag har en gammal erfarenhet av Nitrazepan och egenylutsättning samtidigt. 2 st litium-utsättningar. en haldolerfarenhet. dito cisordinol. Men det verkar inte vara i närheten av vad Cipramil etc ställer till med. Jag läser då och då om dessa lyckopiller i kvällspressen, men först nu förstår jag varför de måste stoppas till alla människor utom inom åldrigsvården.England och flera andra länder har satt minst 18 år Jag ska genast börja engagera mig! Hällsningar Lennart
Lennart
skåne, - Saturday, November 08, 2003 at 19:34:45 (MET)

Anita, dina akuta besvär beror nog på denna in och utsättning av Seroxat och Zoloft. Däremot vet vi inget om Xanor. Du kan ju testa om det går att vara utan för du säger ju att du inte har akut ångest än så länge. Hoppas det håller i sig. Det brukar kännas rejält om du nu skulle vara att du behöver Xanor. Däremot kan du ha en Xanorabstinens som ligger kvar sen sist. Den kan bara tiden ta bort inte någon tablett. Lycka till och skriv hur det går! Peter
Peter
- Saturday, November 08, 2003 at 15:57:07 (MET)

Tack för alla svar.Har inte tagit någon Xanor idag,oron finns där men inte ångesten just nu.Om man som jag får ett återfall får man då samma hemska abstinens igen? Har ätit nu ca 3mån och aldrig mer än 0,75mg.Jag är mer än rädd för det än någonsin.Kommer det kanske efter några dagar.Kram Anita
Anita <aelvholm@passagen.se>
Höganäs, - Saturday, November 08, 2003 at 15:44:38 (MET)

Hej igen alla! Spec Anita o Peter. Jo,det är sant med faktan kring detta med symtom, vad är vad etc. Men att det går över gör det ju, men tiden e som Du Peter säger svår att säga har jag förstått även med ad. Det är väl efter sk. "nollning" av Benzo som e hemskt jobbig. Givetvis vägen dit oxo, men spec nollan. Och jag menade inte Anita att DU skulle sätta ut Zoloft abrubt som du gjort, för att jag gjort det. Du har ju slutat med Seroxat för 10dgr sen, så det e tufft gjort, o förstår att du inte är i spec bra form, fy vilket lidande. Men som Peter säger till mig o dig, tiden går, o det släpper så småningom..men när e ju svårt att säga. Kan nämna att jag la av Zoloft Abrubt oxo i Mars. Men hämtade mig, sen blev det annat som du kanske läst. Tack för svaren, o hoppas på att du fixar detta på bästa sätt Anita, fortsätt o skriv så man vet hur det går för dig. Hur dumt det än låter, så försök att stå ut, en dag vänder det... O Peter, ja, det var en chock med Benzo nyss, så jag tar det försiktigt nu. Så man kan äta o så..Visste inte att AD o Benzo hade ungefär samma abstinens. Men att abstinensen det skulle åter komma sen i mars låter väl inte relevant eller ?. Sommaren var ju bra, måste nog vara Benzo som spökar på mig, e omruskad ännu skulle man kunna säga, får se hockey o distrahera sig...ha det bra alla o ha en så bra helg det går önkskar jag.
Goggo
Gbg, - Saturday, November 08, 2003 at 15:24:43 (MET)

Du Goggo! Vad satte de ut på dig? Jag tror det är benson som spökar, men det måste du ta det försiktigt med. Kroppen får hinna med nu vad de satt ut. Hur mycket har du kvar? Anna-Karin, du och jag har ju haft omfattande mailkontakter, tror du inte att du skulle kunna minska ner på ditt arbete lite så skulle kanske det värsta gå över! Att jobba med abstinens är lite som att springa med förkylning. Ta det lugnt! Du har kommit långt! Peter
Peter
- Saturday, November 08, 2003 at 14:41:15 (MET)

Hej alla. Hur ska jag orka igenom detta? Ångesten drar igång för allt. Den gnager i mig nästan hela tiden och minsta sak så är det fullt ös. Mina känslor är så starka, blir orolig så lätt för allt möjligt. Förstorar upp saker. Är det någon som känner igen detta?
Anna-Karin
- Saturday, November 08, 2003 at 14:24:11 (MET)

ANNA-Karin...jag är välldigt mycket mer känslig nu än innan medicinerna.Eller rättare sagt, jag hade inga som helst såna problem innan. Jag har väldiga problem särskillt med ljud, men oxå ljus. Det går i vågor som tur är,hade man aldrig någon bättre dag, så skulle man aldrig stå ut. Men visst är det jobbigt när ångesten går i gång av bara lite fågelkvitter tex. JANNIKE. Det är ett helsike med toleransabstinens. För min del gäller så mycket lugn och ro som möjligt då. Och det är ju då man tvivlar som mest på att man kommer att klara det. Men jag är väldigt imponerad av dig, när jag tänker på hur du blivit behandlad av läkare och sättet du satt ut mediciner på, så...brrr...och du kämpar på. Och du skriver ett par rader här även fast du är så dålig. Du är en inspirationskälla verkligen. Skänker en lindrande tanke till dig. Och till alla andra kämpar oxå förstås.
Carina
- Saturday, November 08, 2003 at 14:15:00 (MET)

Jag undrar om det är någon mer som känner att alla känslor blir förstärkta under abstinensen? Är det för att nervsystemet är så känsligt och kroppen är så uppstressad?
Anna-Karin
- Saturday, November 08, 2003 at 13:12:12 (MET)

Hej alla! Har en dålig dag idag. Skakig, gråter och ont i kroppen. Vet att det är abstinens av xanoren och att det går över. Har inte börjat trappa ner dom än. Med min "hästdos" tänker jag inte röra dom förrens det finns en riktig uppföljning! Men det är ju skit att man ska behöva få abstinens då och då fast man står på samma dos. Det är bara att kämpa på! ANITA: Lider med dej. Som dom andra sagt, och jag har lärt mej av egen erfarenhet...sluta aldrig tvärt med ad ellet benzo. Kämpa på... Kram till ALLA! Jannike.
Jannike
- Saturday, November 08, 2003 at 12:47:40 (MET)

Bara att hålla med dig Sarah. Det finns massor av människor som har årslånga abstinenser, däribland jag. Det är helt normalt men jag tror det går över med tiden. Jag har träffat och pratat med många där det försvunnit med åren. Vanligtvis är ett år ingen tid för ett bensoberoende. Det tar längre tid än så. FASS skrivs av läkemedelsföretagen själva och klart att de vill sälja. Deras egna försäkringsbolag godkänner inte abstinens över sex månader för där sitter s k professorer som håller med dem. Jag tycker det liknar mycket de rättsprocesser man har haft angående whiplashskador där man också gör allt för att behålla sina pengar. Läkemedelsföretagen vill tjäna pengar på vår bekostnad. I många fall är läkare köpta eller kraftigt påverkade av deras lobby. Nästan alla forskningspengar kommer ju från dem. Så det gäller att hålla sig väl med dem för annars blir det svårt att göra karriär om man inte har forskningspengar. Vi vet ju bättre vi drabbade. Jag tror det går över för dig Sarah! Du är hemskt kunnig när du skriver och du är en verklig tillgång här! Peter
Peter
- Saturday, November 08, 2003 at 11:59:28 (MET)

Läser i patientfass om Xanor och abstinens, och känner mig förtvivlad över att man fortfarande inte skriver ut sanningen, den som vi som drabbats av långvarig abstinens (månader och år) alltför väl känner till. Så här står det, citerar: "Om man plötsligt slutar ta Xanor/Xanor Depot efter en längre tids regelbundet bruk kan man få myrkrypningar, förändrad verklighetsuppfattning och förändrad personlighetsupplevelse. Detta kan vara från någon vecka upp till flera veckor. Dessa symtom uteblir eller lindras om dosen sänks långsamt." (Patientfass 3003). Jag kan inte förstå varför det FORTFARANDE får stå så i patientfass, trots att det finns mycket dokumentation om att abstinens kan sitta i mycket längre än några veckor! Och att man inte tar upp fler abstinenssymtom än de nämnda! Är det så att läkemedelsföretagen och apoteken håller varandra i handen för att tjäna mesta möjliga pengar, medan sanningen (och därmed patienterna) offras?? Jag har suttit med en lång rad abstinenssymtom i över ett år nu, varför fick jag inte någon varning från de ansvariga om att jag riskerade det? Och fortfarande mörkar man fakta! Slutsats: Du kan INTE lita på informationen varken från läkemedelsföretagen ELLER från apotekshåll!
Sarah
- Saturday, November 08, 2003 at 11:28:17 (MET)

Hej Anita! Då är den insättningen och utsättningen du har problem. Man ska absolut inte ta bort Seroxat på detta sätt och i chocken av detta sätta in Zoloft. Inte konstigt att dina symtom uppstår. Jag tror dock att det värsta av symtomen går bort inom några veckor. Vänta också att skifta till stesolid tills detta har lagt sig. Gör då en långsam nedtrappning. Regeln är sätt aldrig ut abrubt då i de flesta fall kroppen inte klarar det. Skillnaden mellan stesolid och Xanor är att de ligger kvar olika länge när du tagit tabletten. Xanor är snabb och effektiv men försvinner på mindre antal timmar än stesolid. Stesolid ligger längre i kroppen. Hur länge är individuellt. Men kom i håg att båda är benso! Du kan ringa Staffan också på RFHL och höra vad han tycker på måndag. Just nu beror dina akuta symtom på in och utsättandet av olika a/d. Är man bensoberoende också tenderar dessa symtom att bli värre. Det värsta går över och ta det försiktigt i fortsättningen! Peter
Peter
- Saturday, November 08, 2003 at 11:22:20 (MET)

Hej.Jag tvärslutade med Seroxat för ca:10dgr sedan.jag sov ju nästan hela dygnet.Istället fick jag Zoloft direkt.Det skulle vara så bra.Har nu ätit en halv i 4 dgr.Fick då syn på er gästbok och började läsa. Jag blev helt vettskrämd.Symptomen jag har är kraftig hjärtklappning,tryck över bröste,kraftiga skakningar,yrsel,elak ångest som är där när jag vaknar och somnar.Börjar sakta undra om det är biverkningar av Seroxat och insättningsproblem av Zoloft.Bestämde mig för att sluta tvärt igår.Mina händer och armar skakar så jag kan knappt hålla i ett glas och munnen är torr som en öken.Den kraftga ångesten gör att jag har svårt att hålla 0,75 Xanor per dag men jag måste. Dessa symptom hade jag inte innan jag började med AD så därför tror jag mer och mer på att det är dom som är orsaken till eländet.Hur länge kan det sitta i.Har ju ätit Zoloft t,ex bara 4dgr.Vilket sitter kvar i kroppen längst Xanor eller Stesolid? Tänker på er alla. Kram Anita.
anita <aelvholm@passagen.se>
Höganäs, - Saturday, November 08, 2003 at 11:14:18 (MET)

Hej Goggo! Detta med tider och vad som är vad är helt omöjligt att svara på. Det är ändå liknande symtom på både a/d och benso. Men ligger du kvar på stesoliden är väl ändå det troligaste att det du har problem med är toleranssymtom från dina stesolid. Hade du gått ner en bit där nyligen? Det kanske vore lämpligt att ta en mycket långsam nedtrappning av det sista. Du var med om snabbnedtrappning nu. Det skadar mer än det gör nytta. Kanske svårt att göra något nu. Kanske inte mycket till svar. Ofta försvårar det bara att sätta in t ex Zoloft när man är bensoberoende men gjort är gjort och hoppas du kan gå vidare att trappa av allt, men det bestämmer du själv. Peter
Peter
- Saturday, November 08, 2003 at 10:11:42 (MET)

Hej igen Anita o andra! Som Peter sa, hoppas du inte börjat med Zoloft ännu som jag tyvärr gjorde. Vet Du Peter, hur länge abstinens på dessa Zoloft kan sitta i, jag slutade i slutet av mars, mådde illa ett bra tag, men sommaren var rätt bra trots allt, tycker inte jag vart som innan jag tog dessa, sömn etc. Kan det ta så lång tid.`? Bättre e ja ju kanske men abstinensen kom liksom tillbaka igen i sept. Äter Benzo oxo,gjorde även vid insättandet samt kodein...Dessa SSRI.. va e faktan om dess längd på utsättning, Benzo e ju lättare att hantera tycker ja iaf, faktan finns ju sen länge. Men sånt e det. Leva på hoppet har det blivit nu, var ej deppig, eller hade ångest innan insättandet. Endast lågdosberoende av Benzo, nu har jag fått problem, när släpper detta tro?. Finns det nån annan som har en bra erfarenhet av utsättande av Zoloft, tid o annat.HA det bra alla..önksar Goggo på nattkröken
Goggo
Gbg, - Friday, November 07, 2003 at 23:47:03 (MET)

Det är abstinens du har. Den kan vara väldigt länge. Hoppas du inte börjat med Zoloft ännu. Gå över på stesolid på ett par veckor, stabilisera på en dos och sedan trappa lite långsamt precis som Goggo säger. Du har massor av info på denna sida. Allt beror på hur du har det runt omkring dig och vilken abstinens du får som får bestämma takten. Stesolid och Xanor är samma sort så förvänta dig inget under där att det skulle vara väldigt mycket lättare. Det är bara att stesolid ligger längre i kroppen och då blir abstinensen inte lika hoppig. Peter
Peter
- Friday, November 07, 2003 at 20:23:23 (MET)

Hej igen Anita! Peter skrev ju en del om detta att översätta verkan på Stesolid o Xanor. Kan nämna att jag ätit Stesolid i ca 25 år, och tycker att du bör , se detta som råd: Stabilisera dig på en dos, som du mår bra på innan du börjar fasen att gå ned. Peter angav ju takten, men beror på din livssituation o mående, du måste ju klara allt okring dig också, skynda långsamt...men att ta ned Stesolid e ju klart det bästa, mkt lång halveringstid..o som du sa aldrig abrubt. Hoppas du fixar detta med läkaren. Önskar Goggo
Goggo
Gbg, - Friday, November 07, 2003 at 20:12:26 (MET)

Tack för att ni svarade så fort.Det hade jag inte väntat mig.Jag blev glad.Var på psyk och berättade vilka problem jag hade.De sa ingenting om att det kunde vara abstinens,utan de tyckte att jag borde äta AD som dämpar ångesten. Det är ju ett helvete att ställas in och ut.Har läst alla inslag om AD.Det skrämde livet ur mig. Så det är abstinens som jag har fortfarande. Det var ju skönt att veta.Ju mer tabletter jag slipper äta ju gladare blir jag. Det är ett elände att komma ifrån tabletter.Därför ska jag nu försöka att byta från xanor till Stesolid. Har hört att abstinensen ska vara annorlunda då. Hur länge ska jag äta Stesold innan jag börjar nedtrappningen ? För att sluta tvärt det gör jag aldrig igen Kram Anita
anita <aelvholm@passagen.se>
Höganäs, - Friday, November 07, 2003 at 19:07:56 (MET)

Hej Anita! Jag har skrivit till dig men inte fått något svar. Det är verkligen hemskt att hamna i bensons garn. Det bästa sättet att ta sig ur är genom en långsam nedtrappning. Läs fliken Det går att sluta! Ska du byta rådgör med din läkare men enligt uppgifter jag har ska 7,5 mg stesolid vara lika mycket som 0,75 mg Xanor. Känner du ej för Xanor som är snabbare som Goggo kan man skifta succesivt på några veckor. Läkaren kan kanske hjälpa dig med detta. Det kan vara mycket vanskligt att sätta in Zoloft i denna bensoabstinens. Man får sämre för man får ta del av både insättningssymtom av Zoloft och toleransabstinens av Xanor. Det bästa sättet är att göra kroppen ren från benso. Jag kommer själv från Skåne och jag vet att det finns någorlunda hjälp på både Helsingsborgs och Ängelsholms lasarett. Att sluta med benson går om du tar 10 % av din dos och trappar den var 14:e dag. Då blir abstinensen inte lika jobbig utan man delar upp den. Att sluta abrubt är rent livsfarligt och framkallar epileptiska anfall. Kämpa på och läs så mycket som möjligt. Blanda helst inte in nya mediciner utan försök att bli fri så kommer hälsan till dig! Peter
Peter
- Friday, November 07, 2003 at 18:52:10 (MET)

Hej Anita! Jadu, det var ett svårt läge du hamnati. Xanor är har ju en snabb halveringstid som du vet. Att gå över direkt till Stesolid vet jag inte så mkt om...behövs nån här som kan det bättre. Men Seroxat innan o nu Zoloft som du äter kan ju enl. Fass o som andra som skrivit ge det du har..Lider med dig..kan inte nån ge ett mer specifikt råd? Slutade själv Zoloft i slutet av mars, o äter Stesolid..men mår ej bra..Mådde bättre innan Zoloften, men rekomnderar inget. Dessa jäkla blandningar av mediciner. innan man ej ens vet om det finns behov för mediciner, de skrivs ju ut på löpande band, sen står man med tvättad hals ensam, som DU. Men stå på dig...ge dig inte....lätt o säga men lycka till önksar Goggo
Goggo
Gbg, - Friday, November 07, 2003 at 17:39:37 (MET)

Hej Anita, håll ut du kommer att få hjälp. Det finns flera här som har trappat ner på Xanor. Ta det bara lugnt så länge,och, du kan sluta! Jag har skickat nödrop till folk som jag vet har erfarenhet. Mailade dej men kom inte fram..ngt fel i adressen? m v h
Monica
- Friday, November 07, 2003 at 17:31:17 (MET)

Orkar inte.Har fått ett återfall som jag inte vet hur jag ska ta mig ur.Kan någon hjälpa mig.Kram anita
Anita <aelvholm.@passagen.se>
Höganäs, - Friday, November 07, 2003 at 17:08:45 (MET)

Är det någon som kan vara snäll och kontakta mig på något sätt.Behöver hjälp. Kram Anita
Anita <aelvholm@passagen.se>
höganäs, - Friday, November 07, 2003 at 17:03:12 (MET)

Tack för en mycket bra sida.Hittade den av en händelse.Efter ca:10 år med Xanor1mg och citodon så slutade jag tvärt.Blev mycket sjuk.Fick epilepsianfall flera gånger samt tappade minnet. Låg till sängs i en månad och min man och dotter tog hand om både mig och hemmet.Ville aldrig uppleva detta igen.Hade ingen ångest när jag började med dom utan mer stressymptom p.g.a. mitt arbete som sjuksköterska. När jag slutat började jag få ihållande ångest och blev väldigt nedstämd. Fick då Seroxat utskrivet i juni 2003. I början kände jag mig lite bättre.Muskelspänningarna släppte lite och jag sov bättre.Men i oktober fick jag lov att sluta. Jag sov mellan 18-21 tim per dygn,hade ångesten kvar.Jag började då tyvärr att ta xanor 0.25mg igen ,orkade inte längre.Nu har jag fått Zoloft. Har ångest som en idiot och käkspänningar som är hemska.Tar 0.75mg xanor per dag. Ska åter till läkaren på tisdag,då ska jag be om Stesolid istället.Orkar inte sluta med xanor en gång till. Vet tyvärr inte hur jag ska trappa ned med Stesoliden och hur jag ska orka en gång till .Skulle bli så glad om någon hörde av sig till mig på E-posten.Kram Anita
Anita <aelvholm@passagen.se>
Höganäs, - Friday, November 07, 2003 at 16:57:20 (MET)

Så, nu är det väl ändrat som skrämde och missuppfattades i presentationen. Jag tror fortfarande något mer skulle behöva sägas av typ: "Här finns mycket samlad patientkunskap. Råd som ges här kan sidan emellertid inte ta ansvar för. Det får var och en som skriver dem göra. Men berättar man om egna erfarenheter blir det tydligt att det inte säkert gäller även den som undrade och man kan ändå vara till stor hjälp." Men vi låter det vara nu. Det här var knepigare än jag trodde och vi får diskutera det mer i föreningen (och utanför). HA DET!
Staffan Utas RFHL Uppsala län
- Friday, November 07, 2003 at 16:49:23 (MET)

Hej alla! Kul att folk skriver här. Det är Sveriges bästa mötesplats för alla oss tablettdrabbade. Det måste vi vara rädda om. Jag tycker som Otto, Carina och Nita att det måste vara högt i tak och att vi måste stå för det fria ordet. Sedan får vi ta de debatter som kommer. I en demokrati måste vi kunna ge och ta. Kunskapsnivån här är mycket hög, mycket beroende på att vi själva har de erfarenheter vi har. Ingen har sagt att de är några experter. Sedan lär vi oss mycket av varandra. Sök gärna bakåt också så kan man få erfarenheter av en viss sorts tablett. Det är lätt våra erfarenheter blir råd men det har ju lösts sig hittills och ibland är råd livsviktiga i en given situation. En tanke skänks till Goggo som har det jobbigt! Det finns mycket stöd för dig här på sidan. ECT är ofta sista utvägen för de som har starka depressioner. Det har diskuterats har förut. Jag har fått veta att det ges absolut inte till personer som äter benso. För övrigt vet jag inte om det är så bra att skicka ström in i hjärnan utan det får väl vara absolut sista utvägen till starkt depremerade personer. Jag har närvarat vid sådana ECT-behandlingar och det är rätt skrämmande. Förordet till denna gästbok är för lång. Det ska inte vara för mycket sådant för då skrämmer man bort folk eller så vågar folk inte skriva. Dra ner på det! Mycket är ju redan självklart, det som står. Ha det bra alla! Vi är glada att RFHL har denna plats så att vi kan mötas. Många av oss har det för jäkligt och behöver dela med sig. Peter
Peter
- Thursday, November 06, 2003 at 13:48:13 (MET)

Hej och tack för svaren. Har stöd från familj och vänner omkring mig. Men, jag känner att alla känslor är så förstärkta på något sätt. Men, med tiden ska väl detta lägga sig så man blir som man var förr?
Anna-Karin
- Thursday, November 06, 2003 at 13:47:23 (MET)

EVA: När jag fick ect-beh hade jag minneslucka på ca 8 v. Men det var inte av ect utan byten av alla med. Jag vet inte om det hjälpte. Många får bra hjälp av det. Själv vet jag inte om det hjälpte mej. Har din läkare föreslagit ect för dej? ANNAKARIN & TOMAS: Tabletter är inte lätt att sluta med. Under abstinensen undrar man om det är värt det. *i alla fall har jag gjort det* Men när man har kommit på att man vill "ut ur dimman" och ha ett normalt liv måste man kämpa som en galning! Hur ser det ut runt omkring er med familj och vänner? Har ni stöd? Jag förstår hur ni mår. Är där själv ganska ofta! Försök att stå ut och kämpa. Fortsätt skriv hit! Vi vill alla hjälpa er så gott vi kan.... Kram till alla...Jannike
Jannike
- Thursday, November 06, 2003 at 13:18:15 (MET)

ANNAKARIN. Hej å välkommen ! Extra känslig är väl bara förnamnet när abstinensen slår till. Men det blir bättre med tiden ska du få se. En liten smula bättre för varje dag. Klen tröst kanske, när tillvaron gungar, men var snäll mot dej själv, ta det lugnt du blir bättre, skriv mer, här finns många som har massor att dela med sig av, och du är inte ensam! kram
Monica
- Thursday, November 06, 2003 at 13:10:57 (MET)

Nu har jag hunnit läsa alla nya inläggen. Otto tog upp detta med debatt också. Det står nu "Tyngdpunkten är erfarenhetsutbyte och inte debatt". Om du tittar på sidan så kan du väl också konstatera att så är det ju, det är bara lite debatt. Och det var aldrig något förbud eller någon regel. Men det kan ju vara så att det - och det andra om råd - missförstås som något slags krav. Det verkar ju så på flera reaktioner, liksom den första tystnaden. Då får det ju formuleras om eller tas bort. OK vänner. Ha det. Men Anna-Karin och Tomas har inte fått några reaktioner ännu.
Staffan Utas RFHL-Uppsala
- Thursday, November 06, 2003 at 11:56:28 (MET)

Jannike . Blev du bättre av ECT behandlingen?? Är det något som du rekomenderar?? Mvh Eva
eva
- Thursday, November 06, 2003 at 11:48:23 (MET)

Goggo: Du måste lida nåt alldeles otroligt nu. Förstår dej! Första året jag var sjuk åt jag högstsa dosen zoloft och 10 oxascznd om dagen. Utskrivet av läkaren på vårdcentralen. Vet inte om jag får skriva det här men för mej började min dödslängtan av denna dos med. Sedan under ect-beh bytte dom ut med till efexor, remeron, xanor, imovane och propavan. Jag hade en minneslucka på nästan 8 v. Så jag vet inte vad jag mådde sämst av men min erfarenhet av zoloft är inte bra. Hoppas det går bra för dej, vännen! Kämpa på! ALLA ANDRA: Vi får inte sluta skriva nu. Vi behöver varandra. Råd och peppning och glädjen över er som nollar och klarar nedtrappningar. Och alla som mår dåligt och behöver skriva av sig. Låt oss inte bli tysta nu. Tänker på er alla.... Kram Jannike.
Jannike
- Thursday, November 06, 2003 at 10:10:18 (MET)

Ojsan. Kul att inläggen kom tillbaks efter min vädjan. Men läs vad här faktiskt står i inledningen ovan. Varför skall jag nu bli påhoppat (för sånt jag inte sagt). "Stora björnen" -va? Jag har inte hunnit läsa allt än, men måste genast säga: DET FINNS INGEN NY REGEL OM ATT MAN INTE FÅR GE RÅD. DET FINNS EN VÄDJAN ELLER "REKOMENDATION" OM ATT MAN DELAR MED SIG AV ERFARENHETER OCH DET BLIR NATURLIGTVIS EN TYP AV "RÅD", men kanske med rimligare sanningsanspråk. Vi andra har ju aldrig den fulla bilden av situationen, det har bara den drabbade själv. Vi bör försöka vara så öppna och demokratiska mot varandra som vi vill att läkarna skall vara mot oss och vår förmåga att själva ta ställning. Men visst du har rätt Carina, råd uppfattas det som ändå. Och Otto, visst kan man skriva om andras erfarenheter, det gör ju jag, men det är väl bra att vi talar om det också? I formuleringarna ovan är det INGA NYHETER ALLS tycker jag. Bara det att förut stod det i inlägg från mej och inte där uppe. OK jag har vetat att det funnits olika syn på dethär med experter och rådgivare. Själv anser jag att den här första versionen ovan blev för ovänlig (avskräckande) och det tänker jag försöka ändra på snart. Som sagt synpunkter är välkomna på e-post också. Ha det gott.
Staffan Utas RFHL Uppsala län <rfhlups@algonet.se>
018-12 44 22, - Thursday, November 06, 2003 at 10:09:04 (MET)

Måste bara tillägga att den gode Carina! alltid skriver ödmjukt och förstående och så alla begriper! Tack Carina! Tack Monicka och vi hörs! otto
Otto igen
- Thursday, November 06, 2003 at 09:30:59 (MET)

Skall bara svara en näst sista gång om råd m.m. Ser att fler inte riktigt hängde med vad jag skrev. Ja får ursäkta att jag inte utryckte mig klart och strukturerat! men skall samla ihop en del inlägg, och annat matrial. Och sedan svara vad jag efter många år samma som många andra gamla RFHL are! som jag ständigt har kontakt med! Staffan får väl gå in och rätta till vad jag skriver i vanlig ordning! Det blir nog bra med det! Jag har givetvis inte skrivit allt! Mitt råd är att fortsätta ge RÅD, om inte bara era egna erfarenheter, det finns mkt andra erfarenheter man kan luta sig mot. Jag vet av alla åren att många blivit hjälpta av Råd m.m både i GB böcker, samt i lokaler, där taket är lite högre än här, där man försöker sänka det! Många mail hem under tiden har jag fått som inte skrivits här av bl.a rädsla! m.m Jag är alldeles för gammal i det här gemet att lätt kunna läsa av vad som menas, om inte tar jag hjälp av någon riktig gamling! Tror att Peter och jag med flera har svarat massor av ggr. Om det nu blir fel någon gång så må det vara hänt. Men ingen skall tysta mig och mina erfarenheter sedan början av -70 talet. Sedan får Uppsala säga och skriva vad ni vill! Säger som vissa sidor, låt folk och fä skriva vad tusan dom vill, debbatera och disskutera. Sätt för fan inte munlås på folk, för då säckar denna sida oxå ihop och då blir den svår att bygga upp igen, det är lite skillnad (jag vet) att jobba på RFHL i Uppsala och vara en människa i nöd, som är rädd för att trampa fel! jag har själv suttit i styrelsen och vilket djävla hönsgård det var ibland! det skulle nog alla här få spader! nedtrappningsgrupper som skrek och gapade, vilken cirkus. Därifrån har jag en stor erfarenhet och mitt eget "knaprande" i så många år! Men att sätta upp regelverk hur man skall skriva utom dom 2 första punkterna ställer jag upp på! Resten får Staffan uppsala stå för! och styra! Skall konkritisra mig bättre vid ett annat tillfälle! Och ni som har problem med allt skriv det! var inte rädda för stora björnen alla har rätt till en åsikt (än så länge) Och dom som svarar svara efter vad ni tror på, det är ju bara att förkasta förslaget om man inte gillar det eller att det inte passar en! Jag har ägnat mig att gå igenom alla inlägg och hittar massor av inlägg där folk är i det närmaste desperat! klart man försöker svara så gott det går, nästa gång kanske det är du! Jag vet vad jag talar om när det gäller tabletter och dess abstinenser och seratoin och annat efter alla dessa år, jag har både läst mig till det! och jag befann mig i verkligeheten, fast en sjuk sådan! därför vomerar jag när överstepräster skall tala om för mig vad jag skall skriva eller tycka överallt! Denna sida är viktig ur många perspektiv, inte bara tabletter, utan vad händer i Samhället med alla nu som ingen hjälp får! vi är mkt lyckligt lottade som i värmen kan sitta och skriva och äga en dator! han ute han fryser och är mkt sjuk! Tänk om han/hon fick skriva vad dom berättar för mig som snurrar överallt! ja inte är det vackra ord! Han skulle strunta i att det får du inte och det får du inte, då hade han ramlat ihop, för dom orden har han hört sedan många år! men dom är lätt att skriva ner! men vad betyder dom?? Jag tror på det jag skådat med mina ögon. Och det böjer jag mig inte för någon, det är min upplevelse som ingen kan sätta sig in i! samtidigt kan ingen Läkare som själv inte varit abstinent och använder folk som försökskaniner sätta sig in i vad vi har upplevt och upplever! En Psykvård som pajat ihop, sopas under mattan....av ogranissationer som slogs för det svaga på -70 talet glömmer det aldrig! var finns den nu? ja bakom någon lokal och bakom någon skärm tydligen! Uttalanden om ex dubbeldiagnos hemlösa etc har kamrater bl. a till mig skrivit om i Tid, intervjuver av fätare mobila teamet, m.m men var är RFHL, ja jag såg något uttalande av Lena Westin! men idag tror folk att RFHL är ett fotbollslag ala GAIS! Så djävla dåligt är informationen och ingen uppe där i hirarkin ids göra något åt det, sagt av en mkt gammal RFHL-are som nu inte finns kvar, men var med och startade RFHL! Får inte riktig kläm på vad Du Staffan prioriterar! samtidigt om jag nu kommer att släppa denna sida så vill jag ha reda på blir det någon ungdomssida??? som är så viktig! Till ER alla som kämpat, kämpa göra er röst hört ; Gör det!! Skrik till det behövs innan alla somnar! Under åren har många blivit fria och det är roligt och många frågar, svarar. Fortsätt med det! ingen fråga är dum! Alla ni som hittat hit och kämpar med näbbar och klor, ge inte upp, det lyser i tunneln! Och orkar ni skriv, det kan hjälpa en enda människa och då är det möda värt, regler och vannsinne får du e hos läkarna! dom gillar hålla på med knä och forska och resa! Så är det med det! Skall återkomma senare någon dag med en bättre sak! Stöd nu varann, och Gogge jag hör av mig! med adressen! må nu väl därute och glöm ej att göra er röst hört i ett avsomnat Samhälle! Tack för ordet Otto Ruben P:s Den långrandige Otto! ostrukturerat! men vad gör det om 10 år!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, November 06, 2003 at 09:13:20 (MET)

Hallå där ute i höstmörkret. Först måste jag säga att det där med sökfunktionen är en superbra grej. Särskillt när man kommer hit första gången och söker erfarenheter av ett speciellt läkemedel, det har ju blivit en del spaltmetrar annars att ta sig igenom.... Sen vad det gäller det här med råd....det ÄR ju utifrån våra egna upplevelser vi ger råd!! Det vart lite fel i formuleringen i ett par inlägg här för ett tag sen, men det redde ju upp sig. Har läst igenom vad som står däruppe flera gånger, och slutsatsen blir hur många gånger jag än läser det, den samma, rådgivning: vi ska ge ur vår egen erfarenhet, och det är ju det vi gör!! då blir det ju rådgivning.!! Eller?. Det är ju ordklyveri. STAFFAN! Du kanske kan reda ut exakt vad du menar.? Exempel på vad som är felaktig rådgivning och inte. Jag hoppas verkligen inte att den här sidan kommer att ebba ut i sanden, för här är ju där jag, och, är jag säker på, många med mig fått den bästa hjälp, stöd och råd ang, våra olika besvär. Att hitta en sån här sida och upptäcka att man inte är ensam, det lyfter en stor börda bara det. Så jag tycker att vi ska vara rädda om den här sidan, den är ju välldigt aktiv, och det tyder väll på att det funkar bra!! Så ha det så bra ni kan alla därute, . Skulle förressten gärna vilja se lite fler som nollat, och kan dela med sig av erfarenheterna av det. Carina
Carina
- Thursday, November 06, 2003 at 08:39:29 (MET)

Heja på alla kämpar. Kul att se att du lever Goggo, har du nån mailadress? Nu har jag snart klarat 4 veckor utan tabletter. Vill bara tacka alla för stöd, etc, OTTO mest av allt,men även Jannike m fl. det går att sluta....lycka till!
Monica
- Thursday, November 06, 2003 at 08:24:39 (MET)

Angående om att inte ge råd...om jag hade hittat den här sidan innan min egen nertrappning av Xanor depot...så kanske jag inte hade mått så fruktansvärt hemskt. Kanske hade mina symtomer både fysiskt och psykiskt varit lindrigare, mer uthärdliga då under en försiktig och långsam nedtrappning. De som är här på sidan har väldigt stor erfarenheter om sin egna nedtrappning. Själv fick jag göra en idiotnedtrappning från 1 mg till 0,5 mg på 20 dagar, sen sluta helt adrupt. Nu är det 18 månader sen jag nollade. Jag har mina braiga dagar som är räknebara, sen de andra dagarna när jag vaknar tidigt på morron så vet jag aldrig hur jag mår. Måeendet går upp och ner, en del dagar känns rent utsagt fördjävligt och en del uthärdliga och hanterbara. Ja,ja nu har jag nog trampat i klaveret om just med råd. Tycker det är synd att de som har erfarehet inta ska få ge råd, sen är det upp till var och en att ta tills det eller inte. Läkarna skiter ju i en i stort sätt, de ända de gör är att det skriver ut mer benzo. Kanske får jag bassning nu, men ville skriva vad jag tyckter och tänker.
nita
- Thursday, November 06, 2003 at 07:19:42 (MET)

Hej igen alla kämpar, kul att se att nästan ALLA Ni finns kvar, har vart på ett besök som man behövde några veckors mental vila efter. En grym historia, men jag har överlevt än så länge, och vägrar ge mig. Jag SKA bli fri dessa gifter. Vill inte gärna gå in närmare på abrupt utsättning, men var med om det på både kodein o Stesolid..GRYMT ont o lite till. Men nu e ja tillbaka igen, med både plågor o kanske ett o annat råd, ett är som nämnts 100gr minst, ej abrubt. Undrar också hur länge Zoloft kan sitta i,fick detta lite snöpligt, la av det efter ca 3 mån, la av i slutet av mars, kan det jäklas ännu? Kan de intergrerar med typ comp o Stesolid ännu? verkar finnas få fakta om detta. Har ringt runt, olika svar överallt. Tiden får läka såren som vanligt...Ser att en del kommit långt, bara att gratulera, kul o se att det Går, om än jobbigt värre i många fall. Nätterna e lättare som sagt, eller Otto Ruben? Ha det så länge alla sliter o kämpar, Gonatt o Hej Goggo
Goggo
Gbg, - Thursday, November 06, 2003 at 02:38:26 (MET)

Hej på ER allihop, börjar hämta mig efter en sk. stjärnsmäll, men e inte helt fri. Det jäkligaste jag vart med om. Nån som vet hur lång tid ungefär Zoloften 50mg tar att försvinna, slutar verka, intergrera kemiskt med typ Benzo, Treo. Fick ju detta lite snöpligt i dec, satte ut de i slutet av Mars. Kan de jäklas ännu tro. Särskild ihop med Benzo o comp, en jäkla blandning, eller?. Skulle aldrig tagit dessa. Men kände inget spec i somras. Men nu efter de grymma dagarna så vet man ju inte vad som e vad. Att ta mer av dessa borde ju vara fel, o skulle aldrig göra det heller. Har blivit så svag bara, ätit minimalt. Goda råd e dyra, ni får råda utan att jag gör så..:-). Fasen , det är tiden som får läka alla sår igen, har normalt ingen nämnvärd ångest eller dep, utan fick av Zoloften tror jag..utan var lågdosberoende från början 30mg stesolid/dag, o Treo Comp. Zoloften gjorde att ångesten ökade o med det så skenade dosen Stesolid iväg. Men e nere i ganska normal nivå igen. Och Otto, Compen e borta...gör o gjorde ont..Svårt att hitta ett "normalt utgångsläge" efter denna "omgång"..ska man möta upp tidigare dos eller värka ut denna som e grymt jobbig. O sen ta ner härifrån? Fasen oxo 1:a gången det blev så illa. Måste stå ut nu bara, bättre på kvällar o nätter, stämmer det med...Otto. Ville väl mest tala om att jag överlevde, än så länge. Måste äta upp mig lite bara, o samla krafter igen, känns omöjligt, men det måste ju gå, ger mig aldrig.. inte efter alla dessa år, ska bli fri dessa jäkla medel. Vill passa på o tacka för ditt samtal Staffan Utaas, innan jag åkte in..det blev verkligen ett trauma som du sa, men hoppas man kommer över det oxo. Detta blir ju också en bok. Kan berätta att de trappade ut rätt fort oxo, undvik om ni kan att sätta ut Benzo abrubt, eller nästan, och typ Treo Comp o Citodon, kodeinet e mkt kraftfullt. Trappa rekomenderas efter erfarenhet av båda sorter. Kul o se att nästan alla e kvar o stödjer varandra ännu, på en ett trauma som du sa, men hoppas man kommer över det oxo. Detta blir ju också en bok. Kan berätta att de trappade ut rätt fort oxo, undvik om ni kan att sätta ut Benzo abrubt, eller nästan, och typ Treo Comp o Citodon, kodeinet e mkt kraftfullt. Trappa rekomenderas efter erfarenhet av båda sorter. Kul o se att nästan alla e kvar o stödjer varandra ännu, på ett bra sätt. Har inte hunnit läsa allt, vart bra slut i några veckor nu.. Men nu e Goggo med igen, med både problem o ett o annat råd kanske. Ha det så Gött det går, ALLA som e på sidan o peppar varandra, stödjare, ni som lider i tysthet. Detta blev ju nästan en bok.. jaja..återkommer igen Hej så länge /finns det möjlghet att få din E-mail Carl OTTO Ruben? Undrar över mkt just nu, o du besitter ju en del av den varan. Goggo
Goggo
Gbg, - Thursday, November 06, 2003 at 02:14:35 (MET)

Hej igen! Nu fattar jag ingenting vad är det som pågår? Vad menas med att man inte får skriva hur man vill....som tex när jag uttalade mig om läkare, vadå får jag inte göra det? Ursäkta men jag förstår inte riktigt vad som gäller och varför är det så tyst? Vad är det som händer? Snälla svara för att jag förstår inte just nu i varje fall. Hälsn. Johanna
Johanna
- Thursday, November 06, 2003 at 02:09:54 (MET)

Hej alla! Ja Anna det är synd att GB stannade av så här. Nu har det kommit lite direktiv av ansvarige! och skriver under på punkt 1 och 2 självklart! Det finns i alla GB att inte ex kränka någon! men att inte få ge ex råd, tips m.m ställer jag ej upp på, är det någon som kan ge råd så nog är det vi som "knaprat" sprungit hos sjukhus i åratal, än några förvirrade läkare som läst några böcker! Och genom det tror att dom vet hur det är att vara abstinent, biverkningar m.m så någon sån styrning deltar jag ej i! Är för det fria ordet! låt folk disskutera om dom vill, ingen dör av det! så präktig skall vi inte göra oss till! Det har visat sig att flertal har fått hjälp av råd, av oss AMATÖRER, som av vissa inte vet vårt bästa! Även debatt skadar inte, vad skulle det skada, det debbateras i rfhl lokaler runt sverige, inom alla föreningar. Skall denna sida vara speciell! köper det aldrig! Men vill RFHL Uppsala ha det så att ingen knappt kan yttra sig om erfarenheter inom olika områden, så må hoppas jag att det ordnar sig för dom som söker hjälp eller råd! Men anser det är inskränkning i att skriva vad som helst! Många har mkt att ge även om dom inte "knaprar" nuförtiden. erfarenhet finns oxå med i långvariga kontakter med RFHL och andra föreningar, samt att många är mkt belästa ang. mediciner av alla slag! Men med varmt hjärta överlämnar jag det till RFHL Uppsala att dra upp riktlinjer och annat! Och till alla som vågar skriva och frågar, och alla som kämpar i sin desperation, dom som svarar och alla andra! Lycka till säger Otto! P:s Ger läkarn råd utifrån erfarenhet??? Lycka till!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, November 06, 2003 at 00:18:36 (MET)

Hej alla! Kul att folk skriver här. Det är Sveriges bästa mötesplats för alla oss tablettdrabbade. Det måste vi vara rädda om. Jag tycker som Otto, Carina och Nita att det måste vara högt i tak och att vi måste stå för det fria ordet. Sedan får vi ta de debatter som kommer. I en demokrati måste vi kunna ge och ta. Kunskapsnivån här är mycket hög, mycket beroende på att vi själva har de erfarenheter vi har. Ingen har sagt att de är några experter. Sedan lär vi oss mycket av varandra. Sök gärna bakåt också så kan man få erfarenheter av en viss sorts tablett. Det är lätt våra erfarenheter blir råd men det har ju lösts sig hittills och ibland är råd livsviktiga i en given situation. En tanke skänks till Goggo som har det jobbigt! Det finns mycket stöd för dig här på sidan. ECT är ofta sista utvägen för de som har starka depressioner. Det har diskuterats har förut. Jag har fått veta att det ges absolut inte till personer som äter benso. För övrigt vet jag inte om det är så bra att skicka ström in i hjärnan utan det får väl vara absolut sista utvägen till starkt depremerade personer. Jag har närvarat vid sådana ECT-behandlingar och det är rätt skrämmande. Förordet till denna gästbok är för lång. Det ska inte vara för mycket sådant för då skrämmer man bort folk eller så vågar folk inte skriva. Dra ner på det! Mycket är ju redan självklart, det som står. Ha det bra alla! Vi är glada att RFHL har denna plats så att vi kan mötas. Många av oss har det för jäkligt och behöver dela med sig. Peter
Peter
- Thursday, November 06, 2003 at 13:48:13 (MET)

Jannike . Blev du bättre av ECT behandlingen?? Är det något som du rekomenderar?? Mvh Eva
eva
- Thursday, November 06, 2003 at 11:48:23 (MET)

Hej på ER allihop, börjar hämta mig efter en sk. stjärnsmäll, men e inte helt fri. Det jäkligaste jag vart med om. Nån som vet hur lång tid ungefär Zoloften 50mg tar att försvinna, slutar verka, intergrera kemiskt med typ Benzo, Treo. Fick ju detta lite snöpligt i dec, satte ut de i slutet av Mars. Kan de jäklas ännu tro. Särskild ihop med Benzo o comp, en jäkla blandning, eller?. Skulle aldrig tagit dessa. Men kände inget spec i somras. Men nu efter de grymma dagarna så vet man ju inte vad som e vad. Att ta mer av dessa borde ju vara fel, o skulle aldrig göra det heller. Har blivit så svag bara, ätit minimalt. Goda råd e dyra, ni får råda utan att jag gör så..:-). Fasen , det är tiden som får läka alla sår igen, har normalt ingen nämnvärd ångest eller dep, utan fick av Zoloften tror jag..utan var lågdosberoende från början 30mg stesolid/dag, o Treo Comp. Zoloften gjorde att ångesten ökade o med det så skenade dosen Stesolid iväg. Men e nere i ganska normal nivå igen. Och Otto, Compen e borta...gör o gjorde ont..Svårt att hitta ett "normalt utgångsläge" efter denna "omgång"..ska man möta upp tidigare dos eller värka ut denna som e grymt jobbig. O sen ta ner härifrån? Fasen oxo 1:a gången det blev så illa. Måste stå ut nu bara, bättre på kvällar o nätter, stämmer det med...Otto. Ville väl mest tala om att jag överlevde, än så länge. Måste äta upp mig lite bara, o samla krafter igen, känns omöjligt, men det måste ju gå, ger mig aldrig.. inte efter alla dessa år, ska bli fri dessa jäkla medel. Vill passa på o tacka för ditt samtal Staffan Utaas, innan jag åkte in..det blev verkligen ett trauma som du sa, men hoppas man kommer över det oxo. Detta blir ju också en bok. Kan berätta att de trappade ut rätt fort oxo, undvik om ni kan att sätta ut Benzo abrubt, eller nästan, och typ Treo Comp o Citodon, kodeinet e mkt kraftfullt. Trappa rekomenderas efter erfarenhet av båda sorter. Kul o se att nästan alla e kvar o stödjer varandra ännu, på ett bra sätt. Har inte hunnit läsa allt, vart bra slut i några veckor nu.. Men nu e Goggo med igen, med både problem o ett o annat råd kanske. Ha det så Gött det går, ALLA som e på sidan o peppar varandra, stödjare, ni som lider i tysthet. Detta blev ju nästan en bok.. jaja..återkommer igen Hej så länge /finns det möjlghet att få din E-mail Carl OTTO Ruben? Undrar över mkt just nu, o du besitter ju en del av den varan. Goggo
Goggo
Gbg, - Thursday, November 06, 2003 at 02:14:35 (MET)

Fungerar det inte att skicka till Gästboken eller varför är det så tyst här. Jag har hört att denna sida nu ser konstig ut i somliga webläsare, men det skall snart åtgärdas. Ni två som senast ställt frågor - om ingen annan svarar er snart så skall jag göra det. Nya presentationen ovan kommer också att ändras en del. Ni som har synpunkter är välkomna att maila.
Staffan Utas, RFHL Uppsala län
- Wednesday, November 05, 2003 at 19:04:35 (MET)

(Här, dvs den 4/11, lade RFHL Uppsala län in en ny text överst för att beskriva Gästboken/Stödforumet. Där ingick följande formuleringar som ovan blev diskuterade och sedan även ändrade.

Detta Stödforum är till för nedtrappning av läkemedel i första hand. Reglerna är:
1. Inläggen får inte innehålla några angrepp på personer
2. Detta är ingen annonsplats eller allmän anslagstavla
Vi tar bort inlägg som strider mot någon av dessa båda regler.

Tyngdpunkten är erfarenhetsutbyte och inte debatt och inte heller rådgivning. Vi rekommender därför: om Du vill ge någon i nöd ett råd, försök då istället ge av dina erfarenheter. )

Hej! Jag försöker sluta med stilnoct som jag tagit i ca 8 år, jag har sista året tagit 15 mg när jag lagt mig. Nu har jag hållit upp 11 dygn som har varit väldigt besvärliga, ångest, svettningar och lite sömn. Jag började igår att ta dom och fortsätter nog med det. Ge mig råd hur jag skall kunna sluta.
Tomas <tomas0660@hotmail.com>
- Monday, November 03, 2003 at 22:09:05 (MET)

Hej alla. Sen jag slutat med tabletter så tycker jag att mitt känsloliv har blivit så förändrat. Jag reagerar så starkt på allt. Blir jag orolig för något så bli oron så stark. Är det abstinensen som gör detta? Är man extra känslig i abstinensen? Någon som känner igen det? Går det över?
Anna-Karin
Malmö, - Sunday, November 02, 2003 at 17:49:16 (MET)

Hej Britta! Jag tog mianserin en kortare period en gång, men då fick jag myrkrypningar i benen så jag avbröt rätt snabbt. Men abstinensen är ungefär densamma som jag känner nu och som du beskrev. Känner mig jättetrött, lite ångest och allmänt håglös.. för din del så låter det som en kortare abstinens som slagit till rejält. Mitt enda råd är det jag själv peppar mig med trots att jag önskar det fanns ett bättre sätt: Håll ut och ta dag för dag. Imorgon kanske vi båda mår bättre!? Du har kommit en lång bit på väg och jag hoppas det går bra för dig! Tina
Tina
- Sunday, November 02, 2003 at 17:08:36 (MET)

Hej alla som kämpar Jag har slutat med Mianserin sedan 5 månader och är nu inne i en jätte jobbigt priod med mycket ångest, domnigar, trötthet m m. Jag åt Mianserin i 1 år innan jag fick toleransabstines och insåg att det var bäst att sluta. Jag har haft en bra period utan abstinens på ca 3 veckor, trodde att det var över och så kommer det tillbaka värre än tidigare. Jag jobbar 80% och tycker att det har fungerat men mu känner jag att jag inte orkar längre allt är så tungt. Finns det någon som har erfarenet av att sluta med Mianserin? Snälla någon peppa mig att fortsätta, när tar abstinensen slut!! Britta
Britta
- Sunday, November 02, 2003 at 16:22:14 (MET)

Hej alla! Otto: Jo jag har hört och trott på det du sa ifrån början, du har ju upplevt det själv och det känns bra att du känner igen det jag beskriver. Får mig att hålla ut fastän läkarna säger än si än så, och bara orsakar förvirring när jag själv ändå mår rätt dåligt. Men jag fortsätter och måste ge det ett par veckor till, även om det varit sämre nu ett par dagar. Såg i min almenacka att jag var jättedålig de första fem veckorna efter jag slutade ta sömnmedecin, och nu har det knappt gått fyra v utan värktabl. Får hoppas det ger med sig efter ännu en vecka lite. Tack för stöttningen o helgkramar till alla! Tina
Tina
- Saturday, November 01, 2003 at 15:30:36 (MET)

Hej alla! Han jag går hos arbetar i Köping. Jag bor i Västmanland. Deras hemsida är www.solpunkten.se. Han har jobbat i 10 år med det här. Tror det är väldigt viktigt att kolla upp att dom är seriösa och har arbetat ett antal år. Han har i alla fall räddat mitt liv. Kan inte säga att det hjälper alla men det är värt ett försök. Har fått 8 olika naturmed av honom plus att han släppt upp en massa spärrar i kroppen. Man behöver inte säga så mycket, han känner med hjälp av min högerarm hur allt står till. Levern mådde inte bra. njurarna mår inte bra. Första gången jag kom till honom höll han på i över 2 tim. Har gått 3 ggr nu och tänker fotsätta. Är piggare och kan sova. Titta gärna in på deras hemsida och kolla. Kanske finns det nån i närheten där ni bor! Sköt om er alla.... Kram Jannike.
Jannike
- Saturday, November 01, 2003 at 13:10:35 (MET)

Hej Alla , Slutade med seroxat för ca 4 mån sen har haft en hel del abstinens, tröttheten har varti fruktansvärt jobbig. Men i måndags hade min man köpt hem Chi San, ett tonikum från hälsokostaffären, Jag hade väl inga jätte förhoppningar men jag kände mig bättre redan efter några timmar, och i dag knappt en vecka senare är jag jätte glad och pigg sover jätte gott och drömmer igen. Jag hoppas att någon tar och provar detta mirakel. ja, det känns faktiskt så för mig och jag vill att alla ska ha möjligheten att må så bra det bara går. Alla kommer ju säkert inte att få hjälp av den men jag är övertygad om att de flesta kommer att känna sig hjälpta. Kolla om det är ok att blanda med era andra prepparat, jag äter ju inget annat just nu. Lycka till
Inger <f.henningsson@swipnet.se>
- Saturday, November 01, 2003 at 09:50:52 (MET)

Hej alla! Roligt med tacket Annika. Roligast är ju att det gick bra för dig så blir man väldigt glad. Johanna, det var bra, vi var ju oroliga för dig för några månader sedan. Du har haft lite tur. Beroendet kan ju sitta olika hårt. Kul med Jannike att du stöttar och har förstått att Xanor är lite svår att ta bort snabbt. Det är väl därför vi varit så oroliga för dig här på hemsidan. Dessa snabbnedtrappniningar är ofta ingen lösning. För dig är nog den långsamma bäst som brukar ge fina resultat. Så vi tror på dig! Otto, härligt att läsa dig! Ha det bra alla! Peter
Peter
- Friday, October 31, 2003 at 17:18:07 (MET)

Jannike Var finns denna näringsgubbe du talar om?? I vilken stad?? Snälla tala om...Mvh Eva
eva <evagizmo@hotmail.com>
- Friday, October 31, 2003 at 17:04:37 (MET)

hej igen Måste bara säga att jag är tusen gånger tacksam till Peter som kom med ett litet tipsschema hur jag kunde trappa ner på seroxaten.Jag följde det och det funkade. Annars har jag trappat ner alldeles för snabbt när jag provat några gånger tidigare.Tack igen!Sysselsättning på dagarna har hjälpt mig otroligt mycket.De senaste två månaderna har jag kunnat arbeta heltid VARJE dag.Det är första gången på många år jag fått en hel månadslön:).Kramar och lycka till alla.annika
annika
hallsberg, - Friday, October 31, 2003 at 13:12:46 (MET)

JANNIKE! Jag säger som Nita, det vore jätteintressant att veta vad han pysslar med din näringsgubbe. Kanske finns det nån hemsida man kan titta på om liknande saker. Att du glömde ta din tablett, var nog rätt bra faktiskt, då fick du ju se vad den ställer till med, då har du ju dessutom den erfarenheten att slänga in, om dom försöker få in dig på vansinnes-nedtrappningen igen. Inget ont, som för nåt gott med sig. En trevlig hallowen till alla därute.
Carina
- Friday, October 31, 2003 at 12:01:40 (MET)

Hej Jannike! Känner igen det du beskriver när du glömde din xanortab. Samma hände mig många ggr innan jag nollade. De sista 5-6 månaderna innan jag nollade mådde jag hemskt dåligt framåt kvällen innan jag tog min xanortab, ungefär efter 45 min så mådde jag bättre. Jag är intresserad av vad din näringsmedicinerare gör, om du orkar så kan du väl maila mig och berätta lite. Söker hela tiden med ljus och lykta för att få ett 100% måeende. Kämpa på alla, fastän allt känns hopplöst och hemskt så blir man bättre med tiden. Ha det så gott det går alla kämpar.
nita <atinhaz@yahoo.se>
- Friday, October 31, 2003 at 10:10:06 (MET)

Hej Otto! Har saknat dej! Var hos min näringsmedicinerare i tisdagskväll igen. Han berättade att av alla med jag ätit i snart 3 år har kroppen bildad en massa spärrar av olika slag. Kan tex inte tillverka serotenin själv för kroppen är så förgiftad av kemikalielr. Han tar bort spärrar och jag måste säga att jag kom till han i grevens tid för 3 v sedan. Jag har mer energi nu och somnar före 24 på kvällarna. Det känns som hokus pokus när han håller på. Men han är den enda som kan hjälpa mej framåt. Han är tom anlitat av psyk i staden han jobbar för att han får så bra resultat. Och så har jag stödet i min älskade mamma, familj och underbara sambo. Måste berätta en läskig sak som hände igår. Vid 20-tiden började jag känna mej ledsen och skakig, hade ont i ögonen och huvudet. Vi gick och lade oss och hela vänstra sidan domna bort, och jag fick svårt att andas. Gråtandes gick jag upp för att dricka vatten och såg att jag hade glömt ta min exanortab som jag brukar ta vid ca 18-tiden. Tog tab och vänta. Mådde bättre efter trekvart. Är man så beroende att man känner av benzo efter några tim. Brr, det var en läskig lärdom. Och så vill min läkare ta bort hela dosen på 10 dgr på en avd här i stan. Säger som dej Otto: han har inte alla hästar rätt! Monis, Nita, Carina, Peter, Susanne, och ALLA andra! Kämpa på och hör av er... Kram Jannike.
Jannike
- Friday, October 31, 2003 at 09:17:39 (MET)

Hej på er alla kämpar och stöttare! Nattugglan Otto har sin taskiga natt igen, så det blir böcker óch skriver m.m! JOHANNA S Du skriver att något hänt dig så du tvärslutade med Stilnock 5/dygn och A/d för 14 dagar sedan, sen du använt dem i 2 år! Ursäkta kära Johanna S men jag blir förvånad att du inte känner något alls? Det brukar komma ibland dagen efter och ibland ett par veckor efter man slutat så drastiskt! men går det bra så är det ju kanon, men jag har mina dubier i den frågan! Så hör av dig JohannaS! TINA: Hej ! Ja jag har beskrivit för mkt länge sedan om opiater, värktabletter av alla slag. Har ju använd dom i över 25 år innan jag fick stopp på dem! Och det inkluderar alla sorter! Tradlon som du skriver att du varit i kontakt med en överläkare på psyk! Det är ren och skär abstiens, visst kan det oxå förstäckas av ditt zoloft, men rör inte dom nu! Tina! Ja just den psykologiska biten är mkt jobbig, vad jag vet så är just "värkisar" den tablett som orsakar mest återfall! man blir trött, håglös, deppad, och känner en tomhetskänsla som du själv beskriver. Och den är svår att stå ut med, så man knapprar vanliga värktab. Man söker ersättningsmedel! Du har ingen fysiskt abstinens som är påtaglig nu efter dessa 25 dagarna! utan det är det hemska psykologiska delen, det fattas något..........Vet heller inte hur många du tog om dagen, dom tillhör ju inte dem mest "vanebildande" och inte dom svåraste att plocka ut! Man pendlar mellan att vara sugen på dessa igen, och trötthetskänsla! givetvis mkt mera! men endaste sättet att bli kvitt dem är att stå ut med känslorna som vill ta dem! finns ingen genväg! Jag är säker på att du fixar det här om du bara får veta vad det beror på, och de vet du nu, hoppas jag? Hör av dig Tina! JANNIKE: du plockade bort 4 st tuffa preparat och som du vet av mina mail, så trodde jag du skulle gå under fullständigt. Men du har visat på tåga och har stöd! Det är halva segern just STÖD! Men du har en ganska stor dos Xanor som skydd, annars hade det inte gått! men du kämpar tappert, och delger oss info jämt TACK! Stabilisera dig nu ordentligt innan du ger dig i kast med något annat! Tiden!!!! När man är mkt dålig så griper man efter varje halmstrå ,man hittar. Men viktigast är dock har det visat sig dom som ätit av dessa karameller! kan i princip säga vad som händer!steg för steg! ANNIKA: Tack och Grattis igen för dina fina rapporter som gör att alla orkar fortsätta och inte ge sig! Sysselsättningen din på dagarna kan jag tänka mig betyder ofantligt för dig vännen! Känns det mer hopplöst att sitta och glo på en TV eller läsa för att tiden skall gå, man blir bara mer paralyserad och skräckslagen och sociala fobier! Är det ingen som har kontaktmanaskap?? som kan avleda några timmar, och hjälpa en att utföra vissa ärenden, det hade jag. Men nu sparar dom för fullt så det gäller att komma igenom nålsögat! Man får vara uppfinningsrik! Många skriver att det är värst på morgonen och bäst på kvällen, ja så är det, det vittnar alla jag känt under årens lopp, även mig själv givetvis!Det finns förklaringar till det oxå! Självfallet är läkemedelsindustrin medvetna om vissa skador och extrama in och utsättningsproblem, men anser enligt en att den är marginell, mot dom som blir hjälpta! Men jag blir heligt förbannad när dom som plågas så inte tas på allvar, och får en adekvat hjälp! Ett har dom bestämt. Psyk att bort med Stesolid och den gruppen och in med SSRI medel. Det råder tvister om hurvida ex Lergigan, propavan, Theralen, skall ges till tab. abstinenta, och det görs på flera håll! åteminstone så hjälper dom lite och psykologiskt! Men är helt inne på Peters linje att inga tabletter skall tas! På TUB så höll dom om patienten medans våldsamma ångestattacker och abstinentkörare kom! men inga piller! JOHANNA: Hej! Ja man lider verkligen med dig, du skriver oxå utförligt hur du känner dig, och det verkar vara ett bottenlöst träsk ibland! men förhoppningsvis Johanna så blir det nog en förbättring när du nu får stabilisera dig på 40 mg,och idag tar du bort 5 mg! Tröstade mig att ingen dött av abstinens! om man är helt friskt fysiskt, men man känner som om sista stunden var kommen! och då är man desperat, jag kunde åka över hela staden gbg för att fixa tabletter, sket i vad taxin kostade! logiken fungerar absolut inte, paniken höll på att göra mig galen! Precis som jag ser att en del här försöker förmedla! Den bitterhet som JOHANNA och fler känner, plus alla som man träffar ute är enorm! Jag har peioder där jag i princip gör inget orkar inget, minnen kommer. Och orkar då inte ta konflikt för jag nästan exploderar, oxå ett handikapp, för dom tror ju att man är alldeles snurrig! Så jag aktar mig noga när jag åker in i dom peioderna! Förut en gång tänkte jag som många här! Hur länge skall detta pågå Man vill få bekräftelse att det kommer gå över och det helst fort! men för de flesta i grupper som jag sett i många år tar det otroligt olika tid! Tragiskt så läser man eller får reda på att vissa kamrater inte fick hjälp och försvann från jordelivet, det känns! Och speciellt nu när man vet att inte ens psyk tar han om en abstinent! det skall göras av primärvården polokliniskt, men folk som inte ens kommer ut, inte ens ur sängen! Därför är ex Häktena fullproppade med dubblerade celler, dom söker med ljus och lykta efter någon plats för den häktade, för där får han mat och med. och det är mkt kallt ute nu! Nu börjar nästa allvar, vissa sjukdommar får du inte ens komma in på akuten för! Vad blir nästa steg, dtta gäller ju hela Sverige! Det upprättas en prioriteringslista, vilket har funnis i det dolda! Undrar vad psyk. folket prioriteras, sist givetvis! Man ställer 2 svaga grupper mot varann, gamla och psyk, och alla kan ju förstå vad folk väljer! Det kommer bli ett fruktansvärt år detta för alla med nervproblem! andra grupper oxå! kriminakpatienterna tar alla platser. Och jag minns när jag delade rum med en för en del år sedan, fy vad jag led! det går inte och blanda abstienta med dom som har tunga diagnoser och tung med, samt kriminlpatienter!Så vad återstår. jo vänner , anhöriga, och en bostad samt helst privatläkare med sunt bondförnuft, som tur väl har jag en sådan! Nu skulle verkligen nedtrappningsgrupper behövas, som det var förr! och det var inga problem att få en läkare som hjälpte till! Samarbetet med soc, var jag på flera möten, ang. nätverk så dom visste vad dom andra gjorde, nu fungerar det ej och idag såg jag sparbetingen, givetvis på de redan svaga grupperna. Hemtjänst, indvid och omsorg alltså vi! Så nu omoganiseras det för fullt där oxå! Sen skiter jag i vad Soc. ministern lars "lovar " Enqvist! säger för det blir inte realitet för det! Ja för kriminalpatienterna! efter det som hänt! Ja jag kan skriva ihjäl mig ang. det man får reda på, men önskar nu "orolig", Susanne, monis, Peter, Tina och alla andra! När dom inte har något sammarbete värt namnet, så får väl vi göra allt för varann, så skriv alla. Problemet är mkt stort! Skall svara en del sedan, men kände att vi måste oxå i mån av ork. Slåss för en vettig vård! Nu har vi chansen! Vägra ta dessa SSRI medel om dom bra ställer till bekymmer. Gynna inte aktiegubbarna och läkemedelsindustrin som går lysande på våran bekosnad! Avslutar med att flera frågar om abstinensen, den kan sitta i mkt länge, och ändrar sig hela tiden! Vi kan göra ett och det är viktigt Stödja varann! Och det skall vi se till att vi gör! eller?? Långrandige otto! Sov gott alla kamrater! Och kämpa på alla efter bästa förmåga! ha det otto!
Otto Ruben Svensson
- Friday, October 31, 2003 at 04:48:59 (MET)

Jag är så glad- vill peppa alla andra! Kom till en vändpunkt i mitt liv för drygt 2 veckor sedan - kände att jag var tvungen att sluta med ALLT omedelbart. Har nu helt lagt av med Stilnoct (tog ca 5/natt i 2 års tid) samt Seroxat 40 mg dagl och det har gått bra!!! De första nätterna var hemska jag sov ingenting men nu sover jag jättebra. Seroxatet var värre, hade blixtar, stötar i kroppen och svettningar men de har gått över nu. Det går att sluta. ...dessutom har man mindre dåligt samvete för att man tar tabl och är psykiskt och fysiskt beroende
Johanna S
- Thursday, October 30, 2003 at 15:36:37 (MET)

Hej igen!Är uppe kan inte sova. Nu får det vara nog med detta sätt som man skriver ut recept på. jag bara undrar hur detta ska sluta med alla dessa recept på antidepressiva...det skrivs ut till höger och vänster och folk blir bara lurade, den ena läkaren säger si och den andra säger så. Varför kan inte folk hålla sig till sanningen...det ska bli kul att se alla rapporter i framtiden på alla biverkningar och elände som läkemedelsindustrin har ställt till med, jag vill bara poängtera att man är inte ointelligent bara för att man en gång mådde dåligt och ville söka hjälp men nu vet jag i fortsättningen att om jag skulle få ont i stortån så ska jag ju definitivt inte gå till läkaren för att då finns det risk för att man kommer hem med ett recept på antidepressiva eller benso...tack alla läkare för er otroligt fina omtanke och vård till oss som äter tabletter och inte längre vill, och tack för att ni stöttar oss när vi inte längre vill det känns så otroligt tryggt att veta att den som en gång gav en receptet stöttar en när man inte längre vill. Säg som det är säg varför ni inte vill att man ska sluta...säg sanningen! Sanningen är den att då mår alla för djävligt och får börja om...jag är förbannad och trött på alltihopa. Jag tycker att alla nya mediciner och läkemedelspropaganda kan dra...gärna så långt härifrån så att jag åter kan andas och få den luft som jag behöver...det värsta är när folk inom läkemedelsindustrin sitter på sanningen och håller den hemlig, sanningen ska alltid förbli min vän. Fy... Hälsningar från en nu ännu tröttare Johanna!
Johanna
- Thursday, October 30, 2003 at 03:59:37 (MET)

Peter: Ja visst är det ofattbart att dom nekar till det kemiska beroendet! Inte ville dom(psyk)hjälpa mig eller stötta mig i nån nedtrappning heller, "jag var ju inte kemiskt beroende".. Istället såg läkarn på psyk till att stoppa all förskrivning, trots att det skett från primärvården, och bara det kändes som ett slag i ansiktet. Fick ändå hjälp att trappa ut på annat håll men det kändes himla kränkande att psyk la sig i, men inte ville hjälpa mig trappa ut när jag bad om det. Opiater är ju starka saker som du sa och såklart blir man kemiskt beroende efter över ett års daglig dos. Fattar inte hur eller om dom tänker överhuvudtaget ibland.. Var kanske bekvämast att inte se det helt enkelt? Men, det var då och kanske ville dom mig väl men det kändes def inte så då. Har varit en bra dag trots allt så hoppas det fortsätter så imorgon med:) Ha de bra alla! Tina
Tina
- Wednesday, October 29, 2003 at 19:13:47 (MET)

Eva, jag har provat Theralen vid några tillfällen, men den funkar inget vidare för mig (fast den sägs åtminstone inte vara särskilt beroendeframkallande). De biverkningar jag fick av Theralen bestod bl a i sömnighet, grinighet, trögtänkthet. Den tar inte bort abstinens, men kan till viss del ta bort "ångesttoppar". Jag är skeptisk till alla sorters nervmediciner, säkert har de fler biverkningar än man anar. Just nu är jag inne på naturmedel, och har köpt Valeriana-rot i hälsokostaffären. Rosenrot ska visst vara bra mot stress också. Dessa medel kan fungera, i synnerhet efter den värsta abstinens-perioden. Prova hellre det Eva! Mvh
Sarah
- Wednesday, October 29, 2003 at 18:25:38 (MET)

Hej Tina! När man känner sig så vissen direkt efter nedtrappning så bör man misstänka abstinens. Dessa dagliga förändringar är också tecken på abstinens. Det går upp och ner. Jag är lite dålig på Tradolon men tittade i Fass och det kan väl sitta i ett tag med abstinens. Helt tydligt har du varit kemisk beroende av dem. Otto vet bättre än mig detta med opiater. Men är inte dessa narkotiska preparat vanligt att de just ger deppiga känslor. Du kan ju ha ett kemiskt beroende av Zoloft också men vänta med eventuell nedtrappning till du är någorlunda stabil. Att inte läkare fattar detta med kemiskt beroende. Peter
Peter
- Wednesday, October 29, 2003 at 14:31:35 (MET)

Hej alla! Tack för omtanken Peter. Imorse vaknade jag helt otroligt upp och kände att den gråa dimman jag känt ända sen jag slutade med tabl, har förbytts till lite färg igen:) Tror fortfarande knappt det är sant som jag har mått senaste månaden! Först idag kan jag börja tro på ett liv efter tabletterna för jag har inte känt mig som mig själv, förrän idag då. Lär säkert bli fler grådagar och det är långt ifrån över, men då ska jag minnas hur jag mår idag och att jag kan må såhär UTAN tradolan:) ska inte höja Zolofdosen än, utan avvaktar måendet ett tag nu. Verkar ju ändå vara abstinensen som slagit till där man är som mest känslig. I mitt fall då ångest, nedstämdhet, tomhet. Är lurigt detta med abstinens så de är lätt att tro det är nåt annat.. Till alla som kämpar med nedtrappning av antideppresiva, vill jag bara säga att det är för bedrövligt att läkarna inte kan förstå hur jobbigt det är. Även om det sker långsamt är det ju så svårt att veta om det är ens egen depression, eller bara en nedtrappn.reaktion.. Önskar alla tablettkämpar lycka till och den här sidan ger sånt stöd och framförallt känslan av att inte vara ensam i sin bräckliga farkost:) Tina
Tina
- Wednesday, October 29, 2003 at 14:17:20 (MET)

Har nån erfarenhet av Theralen som den kan ge med sig av?? Tack på förhand Eva
Eva
- Wednesday, October 29, 2003 at 14:10:00 (MET)

Per: Jag är ingen expert på utsättningsproblem. Gjorde själv en idiotavg av fyra tab på 1 v. Tog bort efexor depot 225mg/dag, remeron 30 mg/dag, och nollade imovane 15mg/kväll och 6 citodon/dag. Allt på en vecka för att sedan börja med cipralex 20 mg samma vecka. Det är otroligt svårt att sluta med tabletter. Det tar tid. Tycker du ska ringa och prata med Staffan! Jag har fortfarande xanor depot 2mg 2/dag och xanor tab 3/dag. Jag får abstinens för att jag stått på samma dos så länge. Skulle behöva mer men mitt mål är att bli tablettfri. Tyvärr verkar inte min läkare fatta det! Har fått hjälp på annat sätt nu.... Läs om utsättningsproblem här på rfhl eller maila Staffan. Kämpa på!!!! Kram till ALLA kämpar. Jannike.
Jannike
- Wednesday, October 29, 2003 at 11:15:02 (MET)

Det är f-n otroligt! När jag skrev in igår kväll mådde jag hur bra som helst. Jag somnade direkt och sov hela natten, men tror ni inte på f-n att man ändå vaknar med en klump i magen och deppiga tankar. Fattar inte det här. Efterlyste tidigare personer som avslutat behandling och lyckats. Skulle faktiskt vara till stor tröst att få höra att det går att sluta med pillren. Jag känner att jag är beredd att gå hur långt som helst i mina ansträngningar, om jag bara visste att utsättningsproblemen försvinner. Just nu känns det som att detta aldrig kommer bli bra, exakt samma tankar jag hade när jag började med dom. Är livrädd för att mitt mående inte beror på tabletterna, utan är något som jag kommer få dras med resten av mitt liv. VILL INTE GE UPP!!
Per
- Wednesday, October 29, 2003 at 08:59:05 (MET)

Ush. vakna kan inte sova som vanligt morr :P får iaf fall propavan imorgon (idag) av en kompis. Måste nog ha dom att vila lite på i alla fall. kram
Jon
Stockholm, - Wednesday, October 29, 2003 at 03:10:02 (MET)

Roligt Per att det går bra. Du kan nog hålla i så det går det över likaså för dig Jon men det kan ta olika lång tid. Det kommer inte alltid att vara så här. Till Tina är du säker på att det inte är tabletterna som är orsaken till att du mår dåligt. Det är väldigt vanligt med abstinens som då inte läkarna vill erkänna. Du kan väl tänka dig och prata med RFHL innan du höjer Zoloften. Bara av omtanke! Sköt om ER alla! Peter
Peter
- Tuesday, October 28, 2003 at 22:00:56 (MET)

Hej igen. Har nu gått 15 dagar sedan jag tog bort Seroxaten.Känns som att man går på lina och hela tiden är oerhört vaksam på hur man mår. Det lustiga är att på kvällen lägger sig allting och hjärnan börjar fungera igen. Allt det dåliga måendet (abstinensen?) är som bortblåst. Tron att man ska fixa det här känns oerhört stark. Samtidigt finns en liten gnagande oro över hur morgondagen kommer bli. Har nämligen en tendens att må sämre på förmiddagarna, varför vet jag inte. Försöker då intala mig att det beror på abstinens och att det inte är något att vara rädd för (lättare sagt än gjort) Vill iallafall säga att jag just nu känner mig väldigt stolt över mig själv, eftersom jag lyckats ta mig genom en två-dagars konferans utan att säcka ihop.
Per
- Tuesday, October 28, 2003 at 21:44:11 (MET)

Hoppsan! Var ju Jannike som skrev om remeron såg jag! Övervikt i sig är ju faktiskt farligt och jag tycker det var fel att inte läkaren sa om den biverkningen till mig innan, då hade jag kanske fått nåt annat och sluppit sitta med 15 kilos övervikt än idag..? Var bara de jag ville säga. Tina
Tina
- Tuesday, October 28, 2003 at 21:01:21 (MET)

Hejsan! Igår mådde jag så dåligt att en akuttid hos psyk var nödvändig:( Fick då träffa en överläkare som konstaterade att det var en kombination av min grunddepression(som jag ju tar zoloft mot sen flera år)och så ett psykologiskt beroende efter att ha slutat helt med opiater(tradolan sen 25 dar) Var inte vad jag ville höra alls..:( Trodde fram till i förrgår att det enbart handlade om abstinens men igår blev jag så fruktat dålig, att jag kände det som jag skulle brista av skärande ångest.. Hon föreslog Remeron som jag hörde även Johanna? haft jobbigt med. Själv åt jag den för tre år sen och gick upp från 60 kg till 85 på fem månader! kämpar fortfarande med dom kilona men har bara gått ned tio av dessa. Är kanhända inte läge att tänka på vikten när man mår dåligt men jag tycker det är som att ösa än mer börda på en redan drabbad!! Sa förstås detta idag så nu blir det höjning av zoloften istället, och med dom lär jag få samma insomningsproblem som förut.. Värst är att jag tappat tron att psyk överhuvudtaget kan hjälpa mig i min sits. ändå måste jag försöka tänka positivt att detta löser sig. När dom säger att jag inte har ett kemiskt beroende blir jag fundersam. Vet nån hur detta med psykologiskt beroende som jag tydligen har, betyder? Mer än sorgen att tappa en tablett som hjälpt mig och varit en krycka mot ångest såklart. Blir inte klok på detta eftersom jag inte upplevde det lika hårt att sluta med sömnmedecinen. Ha de så bra alla! Tina
Tina
- Tuesday, October 28, 2003 at 20:51:49 (MET)

Hallo! Tänkte bara höra lite. Har slutat med Cipramil (30mg) nu efter lite mer än ett halvår. Trappade ner till 20mg först i två veckor, sen 10mg i en vecka kanske. Nu äter jag inget. lite jobbigt är det förstås, har inte ätit nu på en vecka. Det går men känner som stötar i huvudet och sover illa. Någon som vet hur lång tid det tar innnan sådana biverkningar försvinnner eller gör dom aldrig det ? :O Kram på er alla //Jon
Jon
Stockholm, - Tuesday, October 28, 2003 at 18:02:03 (MET)

Hej Angela, jag befinner mig i ungefär samma situation som du med svår benso-nedtrappning och abstinens i över ett år. Om du vill kan du mejla mig för att utbyta erfarenheter om "livet efter tabletterna". Min adress är sunnymidsummer@yahoo.se
Kristina
- Tuesday, October 28, 2003 at 17:14:51 (MET)

Hej igen! Ville bara säga till Nita att min frossa inte berodde på nedtrappning från xanor som i ditt fall. Jag frös pga nedtrappning av cipramil. Hälsn. Johanna.
Johanna
- Tuesday, October 28, 2003 at 12:47:39 (MET)

Hej!Jag har ätit xanor i fyra år och jag har blivit kraftigt bensoberoende.Nedtrappningen tog 1 1/2 år. Jag är idag tablfri men långt ifrån abstinensfri. Abstinensen håller på att kväva mig, jag vet inte hur jag ska orka hela vägen fram? Finns det fler där ute som kämpar med abstinensens alla kval? Hur gör ni för att orka kämpa vidare? MVH Angela
Angela
- Tuesday, October 28, 2003 at 12:23:45 (MET)

Hej alla kämpar! Läste i våran lokaltidning ett intressant reportage om psykvården i dag. För tio år sedan fanns det 40 000 vårdplatser inom psykvården. Idag finns det 3000. Det säger väl ganska mycket? Han skriver oxå: Vilken normal människa skulle släppa ut 100 5-åringar på Stockholms gator utan tíllsyn och bostad? Så bedrivs mycket av psykvården idag. Brr, man blir ju mörkrädd för mindre. Man måste verkligen vara stark när man hamnat inom psyks ramar. Men vem orkar det när man knappt orkar med sig själv? För några veckor sedan blev jag sämre och sämre på en vecka. Orkade knappt gå från soffan till köket och spydde titt som tätt. Min mamma som ringer varje dag blev jätteorolig och ringde en näringsmedicinerare i en stad bredvid oss. Jag fick tid snabbt. Jag var likblek i ansiktet och betedde mej som en zombie har mamma berättat. Han har hjälpt mej nåt otroligt mycket! Jag hade 0 energi i kroppen och 4 olika förg. bl a serotenin och kemikalier. Hela min kropp var i olag. Går hos han varje vecka nu. Fick 6 olika naturmed som har hjälpt otroligt mycket. Han har tom ringt och frågat hur jag mår, eftersom att första gången jag kom dit såg han på en gång att jag var ett krisfall! Han kommer att hjälpa mej nu. Litar 0 på psyk!!! En sak till, Kanske larvigt att ta upp här men jag tror problemet är lika stort för kvinnor som män! När jag började med remeron gick jag upp från 50 kg till 68 på 1/2 år. Har gått ner 6 kg nu men när man redan har en ganska snevriden *i alla fall jag* självbild på sig själv så mår man ännu sämre av att inte kunna komma i några kläder plus att man inte har råd eller ork att köpa nya. Min läkare tyckte nästan jag var lite larvig när jag tog upp det här. Kanske var man det, men det gör ju inte att man mår bättre. Just nu orkar jag inte ens bry mej om det. Tänker bara tar det sen! Ännu en sak: Nån som vet om man blöder näsblod lättare när man äter cipralex? Och till er ALLA: kämpa på!!!!! Kram Jannike.
Jannike
- Tuesday, October 28, 2003 at 10:55:01 (MET)

Jag hoppas att få se att Tina och Monica skriver här i fortsättningen också. Det var överord och lite aggresivt så det var fel. Mina personliga erfarenheter till att jag reagerade så starkt är att jag blev bensoberoende och mådde oerhört dåligt och vandrade runt mellan läkare och ingen kunde säga vad jag led av. Däremot så delade man ut olika a/d som jag tog i några veckor varje sort tills jag fick sluta för jag mådde så dåligt. Till slut fick jag för mig att de tricykliska medeln skulle hjälpa. Jag fick då anafranil som är samma sort som Tryptocyl som Monica tipsade om. Det blev en mardrömsupplevelse. Efter sex veckor var det enda jag tänkte på hur jag skulle ta livet av mig. Jag mådde så oerhört dåligt och reste jag fick upp ur en stol så gick pulsen upp till 180 slag i minuten. Min pappa fick köra in mig till psykiatrisk klinik för läget var otroligt allvarligt. Det var där jag fick hjälp med att trappa av allt på sex månader. För mig och de andra lyckade resultaten så har en långsam nedtrappning varit det som fungerat. Av alla mediciner jag tagit har de tricykliska tabletterna i särklass varit de värsta. Nu fungerar de tydligen på Monica och hon tipsar om dem här för sömnhjälp. För mig egen del såg jag rött och blev oerhört rädd för jag vet att det är bara att gå till en läkare så får man det utskrivet direkt i de flesta fall. För mig går gränsen att tipsa om de icke-beroende tabletterna men när det gick över till de mycket allvarliga tabletterna som var nära att ta mitt liv så blev det för mycket. Jag har träffat personer som tagit benso i många år utan att bli beroende så det får väl vara ok för dem också att tipsa om de också. Sedan var det gäller de icke-beroende så har jag provat de flesta. Propavan, Theralen och Lergigan förvärrade min bensoabstinens ganska mycket. Atarax och Esucos tyckte jag var sockerpiller. Men jag är rädd att dessa kan ge andra skador för alla tabletter har biverkningar. Dessa medel vandrade runt på Ängelsholms sjukhus akupunkturgrupper och jag kan säga att jag gillade det inte. Med mina personliga erfarenheter tycker jag att det är ledsamt att Staffan som RFHL- representant tycker att det fritt att berätta och tipsa om tabletter som jag själv blev självmordsbenägen av. Jag blev oerhört förbannad och tog till överord men jag var rädd att detta ska bli en tipssida för olika tabletter och att människor ska fara illa av det. De personer jag skällde på gjorde det i all välmening men är det inte oftast så att läkare i sin okunskap har skrivit ut alla dessa piller också i all välmening. Jag tror inte de är onda varelser. Jag ställer inte upp på Staffans liberalare hållning till tabletter. Men RFHL är en bra organisation och denna hemsida är Sveriges bästa så det ska jag berömma honom för. Jag får i fortsättningen vara försiktig så att jag inte trampar någon på tårna när tablettipsen kommer igång igen. Jag tror på ett liv utan tabletter! Vissa fall är det väl nödvändigt så jag får böja mig för de som har turen att hitta en tablett att må bra på. Men jag har sett så mycket elände av tablettanvändande så det står mig upp i halsen. Hoppas vi kan hjälpa och stötta varandra istället för man behöver någon som bryr sig. Det finns många stöttare på denna sida. Ha det bra alla! Peter
Peter
- Tuesday, October 28, 2003 at 10:43:30 (MET)

NITA, du är klok som en alldeles ovanligt bra bok! Ibland kan ett steg tillbaka verkligen vara ett steg framåt, om ni förstår. Och naturligtvis har frossan väldigt mycket med Xanoren att göra. Många många känner igen sig där. Det finns mycket bra här i gästboken. Igår passade jag också på att räkna på antalet inlägg här. Jag läste av här på scrollisten bredvid för 1.1.02, 1.1.03 och nu och det ser ut som 2-300% ökning varje gång. /Det beror inte bara på att Otto R är "långrandig". Bra inlägg nyss Otto./ Samtidigt går nu ökningstakten för antidepressiva ner ändå. 2001 var den c:a 15% mot året innan och 2002 var den 8%. Mycket är jobbigt nu, men en del bra också. Vi får kämpa på.
Staffan Utas, RFHL-Uppsala län
018 12 44 22, - Tuesday, October 28, 2003 at 09:39:28 (MET)

Hej igen! Till Nita...jag frös så mycket emellanåt så att när jag kröp ner i sängen så hade jag tjock polotröja och pyjamasbyxor, strumpor och två tjocka duntäcken på mig...kallt som in i....men lyssnar man på peps perssons låt Ångestneurotiker så förnimmer man lite värme i varje fall...skönt att lyssna på någon som har huvudet på skaft. Jag hälsar till alla Johanna.
johanna
- Tuesday, October 28, 2003 at 09:28:49 (MET)

Hejsan alla kämpar Jag funderar över om det finns fler här som fryser onormalt mycket. Hoppar jag ner i ett varmt bad så blir det bättre några timmar. Det har jag gjort sen jag slutade med mina Xanor depot. Vet inte om det kan ha med Xanoren att göra. Jag har haft 3 helt symtomfria dagar, nu har jag backat och det måeede jag har är hanterbart. Dessa dagar som man inte känner av någonting av abstinens och kroppsliga symtomer är helt underbara. Märker oxå att är det rörigt runt omkring mig så blir jag sämre, eller om kraven blir för mycket både från omgivningen och de jag ställer på sig själv. Det tar tid och det går sakta men säkert framåt att bli bätte. Det bästa är att vara så snäll mot sig själv så mycket som möjligt. Jag har lärt mig efterhand att inte ta ut mig de dagar som är bra för det kommer surt efter. Så skynda långsamt med nedtrappningarna och ta väl hand om er. Ha de så gott alla och envar.
nita
- Tuesday, October 28, 2003 at 05:55:05 (MET)

Hej alla! nattugglan Otto som har sin tråkiga natt igen! Har suttit och studerat alla inlägg noga! Personligen har jag under åren varit i blåsväder ett par vänder! och det har löst sig, konstigt om det inte blir lite galet ibland! Så perfekt är vi inte! Det som var och brukar vara skrivet av CARINA! är ofta sant och hon är bra på reda ut begreppen! Vid några tillfällen har flera slutat skriva här under en tid, och läser bara! Min upplevelse är min! och den är viktig, så därför så skriver jag vad jag tycker. Lite högt i tak får vi ha, annars vågar ingen skriva alls! Vi försöker ju så gott det går, att det blir fel för någon eller några är väl inte hela världen! Läser vi noga så förstår vi nog vad personen vill förmedla! Det är ju oxå människor som är trasig just nu, då är det inte lätt att skriva så det passar alla! Vi kan hänvisa till masor av matrial och specialister, men dom är lika oense som vi! därför ändras vården oavbrutet! Många här har nog inte tillgång till en privatläkare (förstående) utan är hänvisade till psyk, och där existerar inga 14 dagars nedtrappningar mellan varje tablett! Det var mkt länge sedan jag var med om det! Gogge är ett bra ex på det nu Treo c ut direkt, samt att benso tog dom bort 60 % direkt, och 10 ynka dagar! han var ju för fan helslut när han kom hem! Hoppas allt är väl med dig Gogge, är det något galet jag skriver om det så skriv och rätta till! Det är 4 månaders väntetid till öppenvården trots remiss, sen skall du visa dig motiverad och sedan kan du få 10 dagar på sjukan! Problemet är mkt större än vi tror! ut i verkligeheten en del! Peter skriver mkt och bra. Han brinner för att hjälpa andra, sen att jag och Peter kan ha olika åsikter, det är fullt naturligt! Så är det ju överallt i Samhället, här är väl inget undantag! men det påverkar inte relationen på sidan mellan mig och Peter! iså fall om det uppträder får vi lösa det! Det är ju ett mkt svårt och känsligt ämne vi skriver om, där känslorna tar överhand ibland! Men det viktigaste är att vi ställer upp och hjälper varann, blir det galet så rättar vi till det! Jag har varit med om det ett par ggr under åren, och det är väl inget med det! Det är mkt svårt att svara på 3 raders frågor! Omöjligt i princip! Gå till 3 st s.k specialister inom nedtrappning, så får du 3 olika svar! Det vet alla som snurrat en del år! I GBG gäller det i princip abrut utsättande av benzo, tur om du får en vecka! om du allså kommer in den långa vägen som jag beskrev, 4 platser till Heronisterna sedan -98, nu vädjar dom åter igen till politikerna, och det gäller över 1.000 st heronister, (undrar vad dom kostar per dygn ute) så var gbg och huvudstaden fått dessa ideer ifrån, undrar jag! Så Peter, monis och Tina skriver vi något som ej passar, så får vi väl be om ursäkt, eller hävda att "för mig hjälpte dom iallafall" om ett preparat hjälper mig, skiter jag i om fallstudier visar motsatsen. Det viktigaste är att dom hjälper mig ur eländet! Så alla har vi rätt, bara att forumeringarna blir kanske fel! men det är nog inte hela världen! Värsta är väl om flera slutar skriva här, för att dom känner sig trampad på tårna! Problemen är ju så olika för var och en! Men för Guds skull sluta inte att skriva här och hjälpa till! Det är ovärdeligt för många! och så många ställen finns inte att vända sig till! Förhoppningsvis ramlar alla namn in igen och nya kommer. Alla behövs mkt! På återhörande och må väl alla, ja alla! Ser framåt mot era skriverier igen här! Sov gott säger långrandiga Otto!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, October 28, 2003 at 02:21:08 (MET)

Nu har det hettat till igen här på sidan. Det har kommit många kloka reaktioner från andra, så det är tveksamt om jag behöver säga nått ytterligare. Men Peter har blivit angripen för att det skulle vara hans sida och då kanske jag som ansvarig ändå skall säga något. Både PETER, MONICA och TINA vill ju väl. Tina och Monica föreslog tabletter (mot abstinens), utifrån sina egna erfarenheter. Det är absolut inte förbjudet här. Men som Carina säger, det är bra om man bara berättar vad som hjälpt en själv, berättar om erfarenheter, och minskar på intrycket av rekommendation och råd. Peter blev väldigt upprörd utifrån sina erfarenheter, men trots att Peter gör så mycket bra här på sidan, tycker jag det blev tokigt i söndagens inlägg att svara så hårt, som om Tina och Monica var fiender som lockade i fördärv. Peter försökte sedan rätta till detta, men det var kanske otillräckligt för Monica. Hoppas du blir kvar Monica. Det är klart att Peter och jag och många andra kan bli sura när det gång på gång upprepas här i gästboken som ett faktum att dessa icke-benso inte är beroendeframkallande. Det är inget f a k t u m. Men vi får nöja oss med att fortsätta att vänligt bemöta det. (Vi bör även göra en ny flik på hemsidan om dem.) Så, vad Peter sa i söndags ställer "hemsidan" inte upp på (men vi ställer upp på Peters insatser i stort). Vi förbjuder inte Monicas och Tinas erfarenheter och bidrag här på sidan. Vi lär oss och går vidare, hoppas jag. Angående övergång från Xanor till Stesolid vill jag säga att det är en möjlighet som är bra att fundera på när det är svårigheter i nedtrappningen, men den lösningen har också sina problem. (Peter gjorde naturligvis inte någon "reklam" för Stesolid. Det är bara en illvillig tolkning.) . . JOHANNA, jag vet inte riktigt vad jag skall säga dej nu, bara att jag känner starkt för dej i denna situation och önskar dej framgång till slut.
Staffan Utas, RFHL-Uppsala län
tel 018 12 44 22, - Monday, October 27, 2003 at 14:55:33 (MET)

Hej Tina! Du är beroende och det går att komma ur genom att långsamt trappa av tabletterna. Det bästa sättet är att hitta en modell där du succesivt långsamt skär bort lite av dosen t ex var 14:e dag. För min del tror jag inte att dosen spelar någon roll eller längden på ditt ätande. Det är inget du behöver tänka på utan det viktigaste är att du kommer ur ditt beroende. När du blivit av med tabletterna kommer kroppen att sätta igång så att du blir frisk igen. En utmärkt sätt att lära sig på är att läsa kortkurs i benso på en annan flik. Det finns stora chanser för dig att bli bra igen! Du kan också höra av dig till RFHL för att få ett vettigt nedtrappningsschema vilket är otroligt viktigt! Till Johanna så tror jag att du har alla förutsättningar att lyckas denna gång! En förlåtande kram också till Monica. Det var inte personligt utan jag är rädd för alla dessa tabletter som jag själv har dåliga erfarenheter av. Utryckte mig lite klumpigt! Peter
Peter
- Monday, October 27, 2003 at 13:56:47 (MET)

Hej!Jag har ätit Xanor i 16 år.Har förstått att jag är lågdosberoende.Har försökt trappa ner men blir så sjuk.Läkarna tycker att jag kan fortsätta äta tabl.eftersom jag står på låg dos.Men jag mår så dåligt av medicinen,känns som ett gift.Finns det nån lösning eller har jag ätit dom för länge? Kram från Tina
Tina
- Monday, October 27, 2003 at 12:18:55 (MET)

Till anonym 2! Europas största auktoritet Heather Ashton i England i bensofrågor förespråkar alltid att gå till en långsammare tablett typ stesolid för att abstinensen blir mildare då. Hon är numera rådgivare till riksdagsledamöter i England där man försöker ta tag i problemet. Hon är professor och har väldigt lång erfarenheter och gett ut en massa skrifter i ämnet som används i bensokretsar i England. Sedan var det en inte bara Atarax och Lergigan det tipsats om här utan en totalt livsfarlig tablett som Tryptizol. En blandad kompott. Alla är överens att just Lergigan förvärrar bensoångest och Atarax har Staffan själv sagt varit farlig i vissa fall för bara någon vecka sedan. Var ska denna sida bli om vi redan läkemedelsskadade ger varndra råd om tabletter istället för att avvänja oss och försöka leva ett drogfritt liv. Jag brinner för att hjälpa andra för att komma ur helvetet då jag själv varit och när man ser tipsen här visserligen väl menande måste man reagera! Alla får ha olika åsikter och man får gärna höra av sig till mig så kan jag bemöta kritiken mera! Peter
Peter <peter.santesson@telia.com>
- Monday, October 27, 2003 at 10:08:13 (MET)

Så har det återigen blivit lite missförstådda krockar här. Jag är rätt övertygad om att ingen vill göra reklam för några tabletter här. De inläggen det handlar om var ju lite olyckligt formulerade, dom ville ju bara väl, och vara peppande. Därför är det viktigt att vi läser igenom våra inlägg innan vi skickar dom, så undgår vi såna här missförstånd, att vi ser till att råden är skrivna uttifrån oss själva...att t ex "så här gjorde jag, och si och så funkade det för mig". För jag vet av egen erfarenhet att när man mår så jättedåligt, så lyssnar man bara på det man vill höra många gånger. Då är det så lätt att säga att "jo, men jag läste där att så ska man göra, eller han sa att gör jag så, så blir det bra" Jag har själv gjort det, känner mig rätt korkad så här i efterhand, men när jag drabbades av depression/förlossningspsykos (som jag vägrade erkänna att jag hade)+en satans värk i bäckenet, och jag gick hos sjukgymnasten, och hon sa att jag kunnde ju sätta mig och vila lite oftare. Då hörde jag bara...sitt och vila. Och visst jag satt ner alla vakna timmar. Och när jag klagade på att det bara blev värre i bäckenet, så föreslog hon att när jag vilade, skulle lägga mig i stället för att sitta. Jag hörde: Ligg så blir det bra. Och jag la mig, och klev inte ur sängen på fyra månader!!! Så Monica, jag hoppas verkligen inte du ger dig av från sidan, vi behövs alla, för att dela med oss av våra erfarenheter, det gäller bara som sagt att tänka på hur man formulerar sig. Ha det så bra ni kan alla därute/Carina
Carina
- Monday, October 27, 2003 at 09:49:10 (MET)

Hej igen! Jaha och nu är man på sin gamla dos på 40 mg cipramil igen. Nu har det börjat att stabilisera sig och jag ligger inlindad i tabletternas falska trygghet igen. På torsdag ska jag ta bort 5mg men eftersom jag blev så skrämd förra gången då jag gjorde en för snabb nedtrappning så känns det inget vidare...men nu är jag där igen och jaha sitter och rycker på axlarna igen och känner inget. Bryr mig inte om saker som händer utanför i världen utan tycker bara att det gör väl inget. Att folk dör ute i världen ja vad är det med det då...åh jag blir tokig..nä inte ens det. Avtrubbad igen, långsammare,kan inte fatta beslut för att man är liknöjd, snäll. Ja men det blir nog bra med det efter 16 veckor bör jag vara fri igen...såsom jag en gång var. Vill säga till alla som kämpar att kämpa på det går! Hälsningar från Johanna.
Johanna
- Monday, October 27, 2003 at 00:08:39 (MET)

Vid ett flertal tillfällen har man kunnat läsa råd från expert om att trappa ut benso med hjälp av stesolid. Är det reklam eller var det inte sådana preparat vi skulle sluta med? Personerna som skriver om sina erfarenheter av icke vanebildande preparat uppmanar inte någon att använda narkotikaklassade mediciner....ja det där med att vara saklig, vetenskaplig kanske lite ödmjuk mot sina medmänniskor...vågar inte lita på denna sidas expert.Kommer inte att läsa mer här.
Anonym 2
- Sunday, October 26, 2003 at 23:31:53 (MET)

Hej! Jag äter Zoloft i dag , men min läkare vill att jag ska gå över till cipralex, för att få ev. bukt med min borttappade sexlust. Har någon eftarenhet av medicin byte? Eller av just cipralex? Mvh/ Malin
Malin <banankvinnan66@hotmail.com>
- Sunday, October 26, 2003 at 22:37:58 (MET)

Än en gång så ville du bara väl Monica. Men det var ditt lördagsinlägg med de två tipsen som jag blev verkligt rädd. Många gör ju allt för att bli av med sin abstinensångest och kan tänka sig ta tabletter. Läkarna är ju inte ovana att skriva ut vad som helst så de kan vi ju inte lita på. Jag har läst alla dina inlägg och de så väldigt bra. Abstinens kan bara försvinna genom att hålla sig från tabletter, inte ta nya. Hoppas du förstår detta att jag reagerar. Det var inte meningen att slå ner på dig! Peter
Peter
- Sunday, October 26, 2003 at 22:34:05 (MET)

Jag var precis i ditt läge, Siv med att må fruktansvärt dåligt med mycket lite kvar. Jag skar så små delar i slutet att jag lyckades få bort detta. Sedan har förbättringarna kommit med tiden. Du har så fruktansvärt lite kvar nu. Att gå till jobbet måste ju ta en väldig energi. Var snäll mot dig själv och undvik stress så kanske det går bra! Tala gärna med Staffan. Till Monica så är det inte någons sida. Jag tycker om när du skriver och du är uppmuntrande och det är speciellt roligt att du lyckades med din avvänjning av värktabletterna. Men jag skulle vilja att du kanske skulle läsa om Atarax och Triptozol innan du skriver om dem här. Jag kan lova dig att det finns INGA tabletter i världen som kan ta bort abstinens. Dina Triptozol kan du läsa om i FASS och se vilka biverkningar de ger. Det är oerhört starka tabletter. T o m med vanliga värktabletter kan du bli beroende av. Många här är oerhört illa ute och behöver stöd och uppmuntran, inte tablettråd. Minsta fel att ta någon fel tablett kan få ödestigra konsekvenser för en abstinent person. Då är vi väldigt illa ute. Fortsätt gärna skriv Monica utan att ge diverse råd och reklam angående tabletter. Hoppas att få se ditt namn igen här! Peter
Peter
- Sunday, October 26, 2003 at 22:14:38 (MET)

Go kväll alla! Först vill jag förklara att jag inte på nåt sätt menade att "göra reklam" för en viss tablett. Tänkte bara ge råd om lindring och för allt i världen inte utsätta nån för nåt värre! Stämmer att dom är rätt milda i jämförelse men såklart är vi alla olika och reagerar olika. Kan ju bli olyckliga effekter och är INGET man ska ta utan att ha pratat med sin läkare ordentligt. Ville bara hjälpa till..:) För egen del känns abstinensen lättare på kvällarna och just nu mår jag hyfsat men är obehagligt tom!! Första två veckorna var det ångest och så nu denna plågsamma tomhet.. Vet inte vilket som är värst faktiskt, men det är hanterbart trots allt. Jo jag läste ditt inlägg Otto, och känns ju bra att du säger det tar tid även med värktabletter. Hoppades att det skulle vara lättare än med imovane, men trodde ändå inte det skulle ta så pass lång tid som det tydligen gör. Är bara att hålla ut tills det ger med sig! Hoppas alla får en bra vecka så länge! Tina
Tina
- Sunday, October 26, 2003 at 20:08:17 (MET)

Hej på er alla.Det var nu ett tag sen jag skrev här men nu har det gått ca tio veckor sedan jag slutade med seroxaten och det går fortfarande bra. Tog ju till theralen ibörjan men inte rört burken på bra länge. Hoppas på det bästa för er alla här och läser inlägg här varje kväll.Kramar
annika
hallsberg, - Sunday, October 26, 2003 at 15:53:17 (MET)

Tjenixen alla! TINA: Om du läser tidigare inlägg, så har bl.a jag föklarat att Opiater är lugnande och många väljer dom i ett tidigt skede som jag ex och fasnar i dem oxå! Det är självklart att det är abstinens som du har, inget annat! Det är mkt kort tid du varit fri, och det tar tid att ställa om din kropp och psyke! Men tack och lov så är dom fysiskt ganska lätt att bli av med, fast det är mkt tufft, men det är en mkt kort tid! jämförbart med ex benzo och A/D, nu vet du exakt hur det ligger till! Och ge det tid så är du snart ur det! Att vila bort en abstinens går inte! men det är mkt lätt att man gör det! Dessan: att blanda alkohol, med tabletter är "rysk rollett" du kan klara det ett par ggr, men helt plötsligt gör du något dumt, eller kroppen säger riktigt ifrån, och det kan sluta mkt allvarligt! Ex benzo och alkohol förstärker varandas effekter! Vilket jag själv med många kamrater kommit in på olika ställen med svåra tillstånd! Att det sen inte tas på allvar är en annan sak! Samt att ingen vinner en millimeter i längden, skuldkänslorna och ångesten och abstinensen ökar istället! Man är ju nog risig räcker inte det? inte behöver man förstärka det med alkohol på topp! När det gäller Alkohol och värktabletter är det fullständigt livsfarligt, har många kamrater som dött av det, andningstopp m.m! Vi skall inte leka med något vi inte kan, jag fick nog till slut! När jag såg kamrater vart våldsamma eller gjorde något dom aldrig annars skulle göra! även jag! Så blanda aldrig! Dessan du skriver att nu tar jag mig vin för att klara av detta: vad skall du klara av? enär du måste ta till vin?? Dessan lyssna nu noga vännen, detta är mkt allvarligt! Hör av dig Dessan! Anonym! Ursäkta jag frågar skrev inte du under ett annat sign för ett bra tag sedan, känner igen historian! Ja nu har du fått ett problem mindre säger du, ja det är ett mkt stort problem mindre! Vi är nog många här kan jag tänka mig som antigen är sjukskrivna, fått gå från jobbet för dom lagt ner företaget, förtidspensionerad! Det finns mkt vi kan göra, det är bara fanasin som sätter gränser för oss! när vi känner att vi är nog "friska " för att göra något, finns kurser och annat där vi kan träffa andra personer och få det mkt viktiga sociala nätverket. Det är ett helvete att vara ensam hemma ex jag vet hur jag kände det! Så Carina jag förstår dig så väl, hoppas du kan och orkar hitta på något, förening eller vad som helst! det är ingen som ringer på dörren våran och säger att kom hit! Mkt hänger på oss själva! Ser inläggen om psykolog, visst dom finns , men jobbet får du göra själv! Det är min erfarenhet av 19 års terapi! Nu var det ett tag sedan men det fungerar lika idag som igår! En kompis började hoppa falmskärm, en annan gjorde något annat, så vi får hjälpa varannn med tips även där, för det är en mkt viktig sak! Att känna oss behövda! Anonym: jag menar att det är väl viktigare att vara så stark och sluta med tabletterna som du gjort än att vara arbetslös, även om det tär på dig! men någon lösning finns där oxå! Sist skall jag bara säga att inte tipsa varann som peter skriver är rätt av Peter! Jo därför att vi inte känner den andra personen och dennes problem, vi kan visst ge varann råd att pröva något icke vanebildande. Men då privat i mail eller tel! Inte här för den delen är vi ute på djupt vatten! men jag vet vi vill så väl! Det är ingen som behöver hålla med mig, det är bra min erfarenhet! och disskutera det skall vi göra! Vi har olika åsikter och vi skall framföra dem! Vi har beprövad erfarenhet att ge varann! med stor respekt för varann! Må nu väl alla och det gäller alla! säger han otto!
Otto Ruben Svensson
- Sunday, October 26, 2003 at 15:25:15 (MET)

Till Siv: visst kan det bli bättre! Inte ens experterna kan säja hur det blir för var och en. Till peter, det här är ju din egen sida jag drar.
Monica
- Sunday, October 26, 2003 at 13:43:32 (MET)

Bara ett tillägg. Jag kan bra ordna sjukskrivning åt mig, men frågan är vad kroppen orkar med, för jag antar att jag kommer att må ännu mycket sämre om jag tar bort resten av Xanoren. Siv
Siv
- Sunday, October 26, 2003 at 12:09:24 (MET)

Tack Peter för ditt svar. Det var mycket ledsamt att höra att det inte kan bli bättre emellanåt, jag mår nu redan så dåligt med hjärtat hackande av trötthet och direkta panikanfall däremellan, att jag inte inser hur jag ska klara av ännu mer. Nu vet jag nog inte vad jag ska göra. Siv
Siv
- Sunday, October 26, 2003 at 11:41:07 (MET)

Det är viktigt ha ett rimligt nedtrappningsschema vid nedtrappning. Per, finns inga tider att ge dig. Det kan hålla i sig i månader. Du bestämmer själv om du orkar och ska gå tillbaka. Jag tror att du Siv inte kommer att märka någon förbättring när du står på denna dos. Förbättringar kan bara komma när du blivit av med Xanoren. Är det inte bäst att ta bort dem. Du kan inte räkna med att jobba eller leva ett aktivt liv när du trappar Xanor. Det gör ont och all energi måste läggas på att klara av det. Ska man ha den vanliga stressen i sitt liv och jobba mm så är det klart att man inte orkar. Ta hellre en sjukskrivning som Carina säger! Du kommer aldrig att ångra dig om du blir av med dem! Peter
Peter
- Sunday, October 26, 2003 at 11:27:01 (MET)

Tina och Monica! Gör inte reklam för piller på denna sida. Det gör läkemedelsföretagen så bra ändå. Detta är en sida för läkemedelsberoende och de flesta om inte alla har fått sina liv vingklippta p g a dessa tabletter. Lergigan förvärrar kraftigt t ex vid bensoabstinens. Atarax är verkligen ingen bra tablett att rekomendera heller. De är visserligen ganska svaga men kan i våra utsatta läge göra stor skada. Man är ofta kemisk allergisk vid beroende. Tryptizol är en verkligt allvarlig tablett, en tricyklisk antidepressiv sådan med mycket allvarliga biverkningar och dokumenterad farlighet även bland medicinska auktoriteter. Vill ni ta dessa tabletter så är det ok för mig men låt oss andra slippa höra om det. Värsta av allt om ni ska locka någon annan att ta dessa. Peter
Peter
- Sunday, October 26, 2003 at 11:21:06 (MET)

Här sitter jag ännu med mina akuta abstinenssymptom som inte lättar efter att jag senast lämnade bort en bit Xanor (det är nu 3 veckor sen). Har ingen chans att fortsätta gå ner i dethär skicket. Vet någon om jag kan hoppas på att de blir bättre här emellan så jag kan fortsätta. Annars blir det, är jag rädd, att gå tillbaka till tabletterna. Panikångesten som river i mig är nämligen alltför stark. PER: Jag försökte gå ner på Seroxat häremellan och det lyckas nog, men dela upp tabletten i små delar, ta bort ex 1/8 i taget, abstinensen borde lätta på en vecka då (alltså efter varje bit). Siv
Siv
- Sunday, October 26, 2003 at 05:44:27 (MET)

Per. Jag är inte värsta uttrappningsexperten, men jag vet att det är bättre att trappa ner ad långsamt. Du kanske kan börja ta en låg dos igen och se om symtomen går över? När du är så här abstinent går det inte att säja om det är de ursprungliga besvären som kommit tillbaka, eller om de beror på abst. Det finns även ångestdämpande preparat som inte är beroendeframkallande. Hör med din läkare. Att du är macho kan jag hålla med om, du vågar ju visa att du mår dåligt och göra något åt det!!!:-)Läs gärna längre ned på sidan här finns flera som kan massor om utsättning av SSRI. Du, det kan bara bli bättre! Sköt om dej hälsningar monis
Monica
- Sunday, October 26, 2003 at 03:30:59 (MET)

Har nu gått 12 dagar sedan jag på eget bevåg avslutade en nästan 4 årig Seroxat behandling. Macho som man är slutade jag tvärt utan att rådfråga någon läkare och struntade helt sonika att ta min 20 mg tablett. Nu sitter man här och funderar på vad som händer. När jag mycket motvilligt började äta dessa tabletter så sade min dåvarande läkare att de absolut inte var beroendeframkallande och att det inte skulle vara några som helst problem att sluta med dom. Sanningen att säga, känner jag inget större agg gentemot honom eftersom dom nog hjälpt mig under dessa fyra år. Jag jobbar 100% och mådde helt ok. Nu är det annorlunda, all den j-a ångest och depression som jag hade vid insättandet, verkar ha kommit tillbaka. Är totalt livrädd för att må så där j-a dåligt igen, som jag gjorde vid starten. Snälla finns det någon därute som har erfarenhet av att sluta med Seroxat? Behöver just nu alla goda råd som finns. Hur länge ska detta pågå, ge mig en tid!!!
Per
- Saturday, October 25, 2003 at 22:17:15 (MEST)

Dessan: Känns som att jag försökte skrämma dej! Var inte meningen. Men xanor och sprit hör inte ihop. Visst kan det kännas bättre när man tagit några glas men tänk på dagen efter. Och det är lätt att börja ta vin för att slippa känna nåt. Det farliga är att till slut är det inte bara några glas utan kanske 2 vinare.... Då är man inne på en farlig bana! Sköt om dej gumman!....
Jannike
- Saturday, October 25, 2003 at 22:07:33 (MEST)

Dessan: håller med Monica. Gör det inte. Många av gångerna jag hamnat på intensiven är pga xanor och sprit. Man kan göra de värsta impulsgrejerna. Om inte annat börja tänka på om livet verkligen är värt att leva och så försöker man göra nåt åt det! Sprit och tab hör inte i hop. Snälla gumman, drick inte! Önskar man kunde hjälpa mer..... Monica: tack för mailet, skriver snart! Har mycket att berätta! Kram på dej och Otto och ALLA som kämpar...........
Jannike
- Saturday, October 25, 2003 at 21:20:57 (MEST)

Till "Anonym"; Förstår på ett ungefär hur du känner. Är jättebra att du kommit ifrån sömntabletterna, dom löser bara saker kortsiktigt. Har själv sömnproblem och har Lergigan(som är en lugnande dock INTE beroendeframkallande)som jag sover hyfsat på nu. Ibland har såna läkemedel dålig effekt efter man har använt centralverkande preparat(imovan,stilnockt mm)men det är defenetivt värt att pröva! Hoppas det löser sig med sömnen, är urjobbigt när den kärvar, och så med jobb förstås. Är just när man har det tufft, de är så lätt att ta till en tablett, och det är en daglig kamp att välja bort dom. Du gör det jättebra!! Lycka till Tina
Tina
- Saturday, October 25, 2003 at 21:15:05 (MEST)

NEEJ DESSAN inte sprit och Xanor ihop, det är livsfarligt ta det lugnt....orolig för Dej!
Monica
- Saturday, October 25, 2003 at 19:32:56 (MEST)

Nu skiter jag idet här och tar mig ett par glas vin för att klara ut den här skiten. Go´kväll!!
Dessan
- Saturday, October 25, 2003 at 18:26:33 (MEST)

Först av allt Jättegrattis till att ha slutat med tabbisarna! Kan Du be Din läkare om något att sova på som inte är beroendeframkallande? Jag har prövat både Tryptizol och Atarax och båda fungerar riktigt bra, Sömnen är viktig för att man ska orka slåss mot sin ångest. Ja det är bara ett tips, jag hoppas Du kan få någon lindring önskar Dej allt gott!
Monica
- Saturday, October 25, 2003 at 17:14:05 (MEST)

Är det förresten någon som har någon erfarenhet av vad man ska ta sig till efter att man lyckats sluta med sömntabletterna bara för att finna sig i samma hopplösa situation som gjorde att man en gång började äta dom? (Först stressigt jobb och sömnproblem, sen inget jobb och ångest vilket ledde till fortsatta sömnproblem). Nu står jag här fortfarande utan jobb, men iallfall med ett problem mindre, dock så är väl min a-kassa snart slut och nu anses man väl för frisk för att kunna bli sjukskriven och ingenstans verkar någon intresserad av att anställa mig för att jag gått utan jobb så länge, och på AF skiter de i mig också. Man får väl ta en dag åt gången och se hur länge man orkar...
Anonym
- Saturday, October 25, 2003 at 16:37:53 (MEST)

Hej alla! monica: Jag klarar mej. Är stolt över dej som klarat så många dagar. För det är många dagar för oss. Kämpa på gumman, du har stöd och skriv när du vill! Kram ...
Jannike
- Friday, October 24, 2003 at 23:11:52 (MEST)

Hej Johanna! Tack för ditt stöd och dina uppmuntrande ord. Jag håller helt med dig att jävlas dom med mig så kommer jag att ge allt för att jävlas tillbaka!!! Nu är det (bara) att kämpa på!Kramar från Dessan!"
Dessan
- Friday, October 24, 2003 at 20:18:15 (MEST)

Hej igen! Har gått några dar och dom har inte varit roliga! Och det beror förstås på att jag hållit mig från tradolan och nu fått klart för mig att det endast handlar om ABSTINENS, inget annat! Var orolig det var en verklig depression på gång, men efter att ha fått pratat med en underbar människa på RFHL, blev jag övertygad om att det psykologiska beroendet ibland kan te sig som en depression- tomhet ,ångest och sänkt grundstämning. Så nu känns det lättare när jag vet det bara är att hålla mig från tabletter så löser sig resten efterhand. Tar dag för dag och försöker att inte tänka på det faktum, att det kan ta upp till tre månader innan bitarna helt faller på plats och färgen fyller mitt liv igen. Blir bäst så för kanske går det snabbare än så!? Till "orolig" vill jag bara säga att det verkligen kan ta tid och tålamod med läkemedel. benzo har jag dålig koll på men med imovane som är i närheten, kom och gick abstinensen under rätt många månader. Så, försök stå ut så blir det bättre eftersom:) kram till alla! Tina
Tina
- Friday, October 24, 2003 at 19:51:17 (MEST)

Gokväll alla! Jo, nog är det välldigt indivudellt med träning. Man får ju oxå höra så många olika expertråd, att man ska träna tills man får blodsmak i mun när man är har ångest t ex. Jag å andra sidan tål inte mycket till träning, eftersom jag är totalt issolerad så har jag införskaffat mig ett gångband, men inte är det långa stunder jag orkar gå, oftast så blir ångesten värre. Det kan ju ha med räddslan att göra, eftersom jag nästan jämt är så spänd, så när jag går så rör sig ju bäckenet och i och med det ryggraden upp i nacken, och när inte kroppen är van vid all denna syre som plötsligt kommer, blir man lite yrslig, då blir man ju rädd, och för ångest. Ekorrhjul det där. Just räddslan som Kjell pratade om gör ju allt så mycket värre. Abstinenssbesvären är ju tillräckligt jobbiga, men när man samtidigt har en sån kraftig räddsla, som jag har, och säkert många med mig, då är det svårare att stå ut tror jag. Man vågar liksom inte må dåligt. Rädd för räddslan. Som en vanlig förkylning för mig tex, gör allt så mycket extra besvärligt. I "normala" fall, om jag vore förkyld, så skulle jag ju ta ett par alvedon, krypa upp i sängen med en bra bok, eller bara ligga och såsa ett par dar under ett täcket. Men det går inte nu, jag har liksom inte orken att koppla av. Låter ju helt rubbat egentiligen, men bara för att man åker på en influensa så finns ju det andra kvar hela tiden. Maler på...måste röra mig lite, ligger jag, eller sitter för mycket så får jag ont i nacken och ryggen. Det är inte ofta längre som man sjunker ner i sängen med en suck av välbehag, och låter kroppen slappna av efter dagens vedemödor, man ligger och försöker slappna av så pass bara att man somnar, för man vet ju att sova måste man. Ojdå, skulle bara skriva lite om räddsla hade jag tänkt, men det bredde väll ut sig lite mycket kanske. Nåja, ha det bra alla kämpar, och lyssna på kroppen. Ni som jobbar, tänk på att inte ta all energi till att klara jobbet, det går inte i längden, pratar av egen erfarenhet, visst känner man stort ansvar för jobbet osv. men det är betydligt bättre att vara sjukskriven en period, än att köra sig själv i botten. Vägen upp är väldigt lång. Det tjänar varken ni eller arbetsgivaren på.
Carina
- Friday, October 24, 2003 at 19:02:33 (MEST)

Jag håller med dig Peter! Det är inviduellt! Men kan inte låta bli att skriva att en kamrat. Sprang ur sig abstinensen, han hade inte rört sig under tiden han söp, åt tabletter i massor, och var mkt dålig! När han beslutade sig för att börja springa, han orkade 100 meter första gången, sedan sprang han alla stora lopp i Sverige under många år! vart elitlöpare! och skrev en bok om sitt sätt att ta sig ur skiten, föreläste och hade sig! Så det finns allt undantag, bla. en Os-kille från Sverige som det hållits mkt tyst om gjorde samma sak! en annan kompis söp bort abstinensen, men han vart sjuk sen, nu jobbar han på hör och häpna alk.pol.klinik han skrattar gott! Men visst skall man ta det lungt med motion, men promenader och simmning har ingen dött av, men tyvärr är en del så dålig och rädd att dom måste ha hjälp ut! så motionera på om det går! otto
Otto ruben svensson
- Friday, October 24, 2003 at 17:59:29 (MEST)

Hej! vad det gäller träning så är nog det väldigt individuellt. Jag tror som Nita att promenader och simning är utmärkt. Dock kan man nog vara försiktigt i akuta lägen. Löpning och styrketräning tenderar att bli för mycket och det ökar abstinens. Jag vet dock fall där det har varit bra med löpning. Jag tror att stress måste tas bort i största möjliga grad och att bara ta det lugnt. Inget förvärrar abstinens mer än stress. Det finns också den inre stress man måste ta hand när man t ex känner att tillfrisknandet går för sakta. Jag tror bara man får låta kroppen vara i fred och det får ha sin gång. Vi kan inte påskynda ändå. Skriv så många som möjligt och det är roligt att läsa varje inlägg. Det lättar väldigt att dela med sig! Peter
Peter
- Friday, October 24, 2003 at 16:26:53 (MEST)

Nu är jag här igen! Tänkvärda ord av många! Ja kjell riktigt behövs många till som ger råd och tips! Tack Nita! carina, monis, johanna, ella, alla kommer att klara detta, det är ett komplex problem, det gäller inte bara pillret, utan innehållet i dagen, arbete, sysselsättning m.m kamrater! var och simmade på ett ställe för några år sedan, där träffade jag en landstingsnubbe (högt uppsatt) som drabbas av panikångest, Glömmer aldrig vad han sa: hade jag vetat detta så hade jag aldrig klubbat igenom något psykförslag, för alla visste ingenting om psyk, trodde alla var lata m.m inttresant snubbe! undrar hur det gick för han sen! bad 2 journalistkamrater skriv för tusan om eländet vilket har gjorts, och det kommer mer! Vi måste arbeta på alla fronter! Abstinens botas inte av att bara dra täcken över huvudet, gammal regel, så var det på gammla RFHL hem, några finns kvar idag! alla drar sitt strå till stacken, låt vara som carina skriver, det blir virrigt, men vad gör det! huvudsaken vi försöker, många vågar inte skriva alls! Att sätta tidsgräns för hur länge en abstinens sitter i är omöjligt, vi är så olika peronligheter! och stöd, arbete m.m Ponera att vi är rätt få här, jämförbart hur många som egentligen mår dåligt, Det värst jag vet är människor som glömmer var dom själv varit en gång! Glöm aldrig det! vi kan hamna där igen! Ja monis Läkarna är ett kapitel för sig, en sa åk för tusan inte till sjukan på helgen, varför då sa jag förvånad; det är B-laget som är inne då, för ingen läkare vill jobba helgen! jo nu vet jag efter många turer där! Men hur som haver så får man väl sätta sig ner och tänka, att svara en del här! Ni andra som skall bort eller annat ha en trevlig helg! Svensson får lön idag! då blir det full rulle! Jag gläds åt alla som är uppe och skriver, det kan aldrig bli för många! Och var inte rädd för att skriva Nita! ha det alla säger otto!
Otto Ruben Svensson
- Friday, October 24, 2003 at 14:53:43 (MEST)

Friska vindar Otto! En av dom där läkarna har jag egen erfarenhet av det kunde ha kostat mej en hjärtinfarkt eller värre. Det finns skumma typer i den branchen också, det är bara att inse. Och man får förhoppningsvis en ökad ödmjukhet inför medmänniskor av alla sorter när man går igenom abstinens. Alla människor har ett värde! Och politikerna kunde byta plats med uteliggarna om jag fick bestämma, dom vet ju ingenting om verkligheten. Kliver i mercan i Hovås och kör in till mötena, där dom dagdrömmer om hur arvodena ska placeras bäst, typ. Se vilka tankar man får när man slutar bedöva sej med tabletter...nu har jag varit utan i 13 dagar, känns härligt även om abstinensen inte är över, Men besvären är klart uthärdliga så jag vet att det hjälper att sluta med tabletter. För mej var de första 5,6 dagarna värst, jag bet ihop och härdade ut, försökte distrahera mej med läsning t.ex. Har skrivit längre ner om hur jag gick tillväga mer detaljerat. Vi är alla olika och ingen vet hur nån annan funkar med känslan av abstinens har vi alla haft och man vill ju så gärna dela med sej av tips som har lindrat eländet för en själv...Kämpa på alla! JANNIKE; hur mår du?? Jag är så orolig...Kramar från
Monica
- Friday, October 24, 2003 at 13:19:55 (MEST)

Hej igen! Jag vill bara säga till Dessan att det är tragiskt när det blir som det blir. Det är ju inte bara det att man har stoppat i sig medicin som är farlig utan det också att man känner sig förd bakom ljuset av någon som man litade på just då...i detta fall läkaren för att när man mår så dåligt vid panik och ångest så känns det som att om man överhuvudtaget ska kunna bli frisk så vill man ju gärna tro på läkaren annars hade man ju inte gått dit....jag känner likadant, jag tillhör tydligen den naiva skara som trodde att det inte skulle vara något stort problem att sluta. jag trodde att antidepressiva var mindre farliga än benzo....jag fick ingen information från min läkare om baksidorna och det är ju inte så konstigt men man tycker ändå att någon info. hade man väl kunnat få ta del av. Jag har aldrig tidigare varit i kontakt med ett medel som detta och har inte heller någon anhörig som har ätit dessa, förut var jag stark och engagerad och kunde bestiga berg men nu är jag raka motsatsen. Så jag förstår hur du känner dig och jag tycker att du ska göra allt för att bli av med medicinen vi får hålla ut och ta en dag i taget! dem ska bort och det för alltid. Om något jävlas med mig så tänker jag jävlas tillbaka...nu får det vara nog! Hälsningar Från Johanna!!
Johanna
- Friday, October 24, 2003 at 11:33:16 (MEST)

Hej Kjell. Jag har ätit både efexor depot och xanor depot. Att du har ständigt ont i huvudet kan vara att du är så spänd i käkmusklerna och biter ihop. Speciellt på nätterna vet jag själv att jag biter ihop. Det finns hjälp att få, jag gick till tandläkaren och beställde en bitskena som jag använder när jag sover. Nu efterhand har jag fått höra att man kan gå genom familjeläkaren och få remiss, och då kostar den endast som ett läkarbesök, annars kostar den ca 2000:-. Hör med din läkare om det är möjligt. Kroppen säger ifrån även för mig om att träna, det jag gör är att ta promenader och simma. Simma är skönt för kroppen och gynnar musklerna mjukt och försiktigt. Ta det lugnt det blir bättre med tiden och rädslan gör det värre. Tyvärr så kommer jag inte ihåg så mycket när det var som värst, jag vet att det var hemskt jobbigt. Tålamod och att stå ut är nog det ända, och att vara snäll mot sig själv. Kämpa vidare du vinner i längden.
nita
- Friday, October 24, 2003 at 10:22:40 (MEST)

Hej igen och tack för svar. Jag har ju varit utan medicin ( Xanor och Effexor ) i 5 mån efter att ha ätit i ca 7 år men mina symtom är väldigt starka. Jag känner att domningar i väntra delen av kroppen, höger öga rinner och värk i tänderna samt huvudvärk gör mig väldigt rädd. Jag hoppas och tror på Era svar men visst tvivlar man och orken att arbeta är liten. Vad som är konstigt är att jag nu senaste tiden fått mera av visa symtom och jag är fruktansvärk rastlös och rädd att träffa folk och gå på möten. Det känns som jag blir sämre men någonstans så vill jag mer och tror att påsikt är detta rätt väg. Jag skulle gärna se att de som klarat av krisen skrev mer för att stötta oss mitt i krisen. En fundering kring fysisk träning, jag orkare ej träna längre vilket gör mig besviken och skall man kämpa vidare med det trots att kroppen säger nej. Hopp om svar och kämpa på alla där ute.
Kjell
- Friday, October 24, 2003 at 10:03:25 (MEST)

Hej på er!jag har varit tabblett fri i 7(efexor) resp.4(xanor)mån.Har mått dåligt i stort sett hela tiden men för en mån. sen blev det betydligt värre.Känslor av overklighet och en tärande oro om vad som händer med en.Jag förstår inte hur man ska orka,men mediciner är definitivt ingen lösning.När ni skriver att abstinensen har en vågformig karaktär,hur lång tid kan det gå innan man känner att det finns hopp .För just nu känns det hopplöst.notera.har ätit a/d 8år och xanor från och till i 2.5år.
orolig
- Friday, October 24, 2003 at 09:49:15 (MEST)

NITA! Det är ju jättebra när såna som du som har nollat skriver. Man behöver inte skriva som den värsta författaren, utan du bidrar med hur det var/är för just DIG, man behöver inte ha en massa tjusiga fakta att referera till, utan var och en svarar utifrån sin egen upplevelse. Det är det som är så värdefullt på den här sidan, att man kan läsa om människor som faktiskt upplever samma/liknande saker som en själv. Att man inte är ensam. Så skriv nåt när du känner för det, luddigt blir det många gånger, men vi är ju alla luddiga på ett eller annat sätt så vi förstår ju ändå. Det är som när man sitter nykter på en fest, så begriper man inte ett jota av vad folk säger, men har man själv ett par huttar innanför västen, så har man ju inga problem med att förstå. *L* Ha det så bra ni kan alla, och försök hitta ett litet ögonblick i dagen som vi kan vara tacksamma för även om det är svårt. Skänker en värmande tanke åt alla dessa hemlösa, önskar jag kunnde göra mer.
Carina
- Friday, October 24, 2003 at 08:32:39 (MEST)

Gomorron Otto. Här är en till som är uppe före tuppen. Jag vaknar alltid varje morgon vid 4 halv 5. Ändå så är jag inte trött alls under dagen. Går ofta in och läser här har även skrivit då det var som värst, många ggr så börjar jag svara och sen blir det bara kallijox och så raderar jag ut det. Hjärnan fungerar inte som den ska. Brukar säga att den är ur funktion. Tappar det jag vill skriva och då ger jag upp. Det är nu 18 månader sen jag nollade. Jag har mina dagar som är helt underbara utan några som helst symtomer. De kommer lite då och då. Ska försöka bättra mig och svara, sen är det här att våga svara oxå. Jag själv är lite rädd för att trampa i klaveret. Det är kanske självkänslan och självförtroendet som man inte har. Hemskt det här med alla uteliggare. Vet inte vad jag ska säga. Men jag kan tänka mig själv om jag skulle varit en av dom, jag vet inte vad jag skulle ha gjort, samtidigt då ha abstinens. Det måste vara 100 ggr värre än att ha ett tryggt hem med värme och mat. Många blundar för samhällets utstötta, även jag gör nog det. Många ggr är det för att skydda en själv, och det gör ju inte saken bättre. Det gör mig ont att det finns så många människor som lever så. ha det så gott nita hoppas jag inte har trampat i klaveret
nita
- Friday, October 24, 2003 at 06:20:12 (MEST)

Tyvärr så har inte alla läkare och politiker alla hästar hemma! det ser vi ju dödliga helt klart! och det måste vi varsko dem! plocka ner dem från deras pitestal! otto! många rader blev det..............
otto ruben svensson
- Friday, October 24, 2003 at 05:57:47 (MEST)

Godmorgon alla! ja inte vid den här tiden är ni nog vakna! men jag vaknade och sätter mig och skriver svar på alla mail jag fått. så har man något att göra, svinkallt ute! Vill säga hej till er nya, och Hej Sarah! ett tag sedan! Det är mkt man vill skriva svar på och hjälpa till med vissa saker. För nu har det kommit en del frågor! Men däremot vädjar jag till er alla som kommit igenom värste eländet att skriva ni oxå till era kamrater här! Det kan inte bara vara jag och Peter som skriver och staffan som svarar i tel! Då är det något fel! men skriv på alla med frågor få vi ta upp det sen! Det var någon som frågade om det fanns något sammarbete mellan läkarna! ja idag mellan öppenvården och ps psyk och Mölndal! Att skriv inte ut något och några platser finns inte för nedtrappning, ja en och annan kan slinka in! Detta vet jag med bestämdhet! Det är inte bara dom papper jag har utan oxå uttalande av klinikerna! När det gäller medicin om du kommer in skiter dom idig! ge dig en remiss till ps psyk! inte ens om du kommer med psykos eller polisbil, ja i vissa fall! 6 anmälningar har nu gjorts mot psykläkarna att deras barn tog livet av sig i onödan, för det måste vara 2 läkare som skriver på oberoende av varann! byråkratiskt trams! Nu drar dom till i med in maten för dom hemlösa om dom inte har pengar, det är bara början! på nästa vansinne! det finns 7 sovplatser för uteliggarna och dom som oxå knaprar med med mot psykos ex. dom andra har helgstängd, dom tror väl att abstinens och piller knapprande tar rast under helgen! men ack nej! Trots massiv sparningar på SU gbg så fattas det ytterligare cirka 220 miljoner och det finns inte en enda kr över om något skulle inträffa som föregående år. Det är en nedmontering av sällan skådat slag vi bevittnar! men som vanlig håller vi käften! och det vet dom! Gå till soc så är hon inte där eller så är lampan på rött, och tel.svararen säger att hon/han är på hembesök trots teltid! Nu håller dom på på omorganisera om allt så dom har heller inte tid med några nervvrak! Sen är turgången en annan nu, förut kunde Enhetschefen bevilja psykolog, boendestöd, behandlingshem, nu får dom dra det för politikerna som säger blankt nej, finns att läsa fritt för alla! och så får du en försändelse att överklaga till länsrätten, och vem fan orkar det i ett taskigt tillstånd! Förslag har funnits länge om att enbart psykiatrikerna skall få skriva ut ex stesolid m.m men det går inte läkarna med på som huserar i city, dom har legitimation, och har sin fulla rätt att skriva vad dom vill! det finns mkt pengar att göra för en privatläkare! Nu är några fall uppe i gbg för att dom tagit emot alldeles för många patienter, mer än dygnets timmar räcker till! och det var inga dåliga slantar! över miljonbelopp från kommunen! Vi bekostar deras villa sommarstuga och annat fy fan säger jag! och dom flinar oss i ansiktet. sägandes ät du det där prparatet det är absolut ingen fara! Jag vomerar åt dom! Jag lider med alla jag känner inatt som svinkylan ingenstans att ta vägen, vi sitter i värmen med datan! och jag lider med alla som mår så dåligt av att dom inte får rätsida på sitt liv, med tabletterna och annat! vilken rävsax! Hur skulle ni känna i abstinens om ni fick gå ute för att hålla värmen och känna på portar så ni kan slinka in ett par timmar! jag lider med alla som skriver nu om sina bekymmer om tabletter! därför finns det bara ett alternativ och det är att hjälpa till så gott det går. Till alla! tipsa gör vad som helst men gör något........ja det var mkt negativt i dom här raderna men det var meningen att höja ögonen ett snäpp! Nu åker vi vidare med pillren och annat! säger en klarvaken Otto! ta hand om er och era anhöriga och kamrater! handling inte ord!må väl! För mig får dom aldrig vattenkammad! P:s Hoppas allt är väl med dig Johanna att du får ordning på doseringen! Tack anonym för svaret! och alla ni andra ingen glömd! P:s Hade ett par kamrater här idag som volontärarbetar på tunga ställen gratis, bara för att dom skall vara nykttra och slippa knarket och piller, dom var hopplösa fall, men det lyste om mina kamrater att dom gjorde något som uppskattades av dom utslagna och hembesök hos dom som höll på gå under. Heder till dem! Fick massor av info, och papper i vanlig ordning hur det står till på fronterna! Kunskap är makt sägs det! EN SAK VAR VI ÖVERENS OM ATT DET ÄR SKAM ATT FÖRENINGARNA HÅLLER KÄFTEN NU! VARFÖR KAN MAN FRÅGA SIG!
Otto Ruben svensson
- Friday, October 24, 2003 at 05:47:49 (MEST)

Ella, det kan vara lite svårt att ta bort det sista dels rent psykologiskt (att skiljas från tabletterna) sedan dels står kroppen helt naken mot det man är beroende av. Det brukar gå bra bara man orkar någon vecka sedan är det bara att kämpa på och invänta förbättringar. De kommer antingen snabbt eller långsamt men det kommer av sig själv och inget man kan påskynda så ta det lugnt!. Johanna, du kommer att klara det. Se till att du är i balans nu när du börjar trappa och att din kropp har hämtat sig från den chocken från din förra alldeles för snabba nedtrappning. Om du tar den långsammare och låter kroppen vila emellan är det inte säkert att det blir så jättejobbigt. Jag förstår nu att du blivit rädd. Hoppas du har ett vettigt nedtrappningsschema nu Dessan så att det går bra. Det är för jäkligt att vi ska behöva ha det så här p g a dessa dåliga läkare. Jag tror inte alltid att psykiatriker kan detta. Vissa kan det och de vet om beroende. Men många gånger är psykiatriker de allra värsta narkotikalangarna, speciellt den gamla stammen. Kämpa på! Peter
Peter
- Thursday, October 23, 2003 at 09:41:22 (MEST)

Hej allihop! Det var kul att få kommentar på det jag skrev förut, hoppade rakt upp på stolen. Man är ju så lättroad nu för tiden, för livet är väll inte så rafflande för tillfället, är väll mest upptagen av vilka underliga abstinenssymtomer som man har eller ska få, även fast man försöker intressera sig för allt möjligt,så går det mesta i snigelfart.Jag har några tankar eller reflextioner på de symtomer som Nita och Kjell har, lite senkommet men ändå. Jag har tänkt på Kjells onda tänder, kanske kan det ha att göra med att det är svårt att låta bli att bita ihop käkarna när man mår pyton. Man sover ju ofta spännt också, så det kan ju ha gjort att tänderna har blivigt för hårt sammanpressade.Sen har jag tyckt att jag får mer tinnitus om jag går och biter ihop käkarna, men att det håller sig lindrigare om jag slappnar av. Domningar brukar jag ibland få i vänster kroppshalva vid ordentlig ångest. Obehagligt, men det kommer att gå över, säger alla med erfarenhet.Vidare så har jag ibland likadant som Nita med andningen, d.v.s grund och jobbig andning. Det ska ju inte heller vara någon fara utan hör till abstinensen. Men det är ju tröttsamt att man får för lite luft fast man slappnar av. Jag brukar ta det väldigt lugnt när det blir sådär, vila mycket, då brukar det bli bättre allteftersom. Och motsatt kan det bli sämre om jag blir lite för ansträngd.Det är väll smällar man får ta. I kväll fick jag också ett otäckt ångestanfall, även om de inte var i samma dimention som tidigare,(jag har ändå blivigt bättre) så var det tillräckligt obehagligt. Det börjar klinga av nu efter några timmar. Funkade att distahera sig med gästboken samt sätta elementet på max plus varm tröja. En fråga, kan det bli lite extra jobbigt när man bara har en smula kvar av sobrilen? Varma häls.från Ella
ella
- Wednesday, October 22, 2003 at 23:56:12 (MEST)

Hej igen! Vill bara säga kämpa på allihopa...vill också säga till otto att jag håller fullständigt med dig i ditt långa inlägg från i tisdags. Innan kunde jag inte sova nu gör jag ingenting annat än att sover och när jag är vaken så sover jag fortfarande, kaffet fungerar inte heller utan då blir allt bara värre jag får panik och hjärtklappning. Musklerna har dragit ihop sig så att jag känner mig stel och slut i hela kroppen och jag kan inte ta mig för något. Gud vad jag ångrar att jag började med detta. Om en vecka ska jag gå ner 5 mg och då lär man väl få svårt för att sova, stackars hjärna den vet ju snart varken in eller ut, känner mig ganska mör just nu och det har tagit hårt på kroppen. När jag tänker på att min nedtrappning kommer att ta 16 veckor så blir jag helt mörkrädd. Hälsar till alla gör jag...hälsn. Johanna
Johanna
- Wednesday, October 22, 2003 at 22:31:36 (MEST)

Till Sarah! Jag har så svårt att förstå hur det kan bli så här, för förut har jag varit en lugn person och jag vill absolut inte bli beroende av något läkemdel. Jag kan nu inte förstå att allmänläkare överhuvudtaget har någon behörighet att förskriva medel som Xanor, det borde ligga på psyk vården. För dom verkar ju vara emot såna medel,vilket egentligen är helt rätt, för som sagt dom verkar ju bara för stunden och dom botar ju inte själva problemet. Men dom känns ju väldigt bra att ha när man väl har fått prova på dom.Helst av allt vill jag kunna känna mig lugn utan läkemedel. Och utan XANOR SKITTABLETTER
Dessan
- Wednesday, October 22, 2003 at 21:51:51 (MEST)

Dessan, tyvärr är det så att du har fått uppleva hur katastrofalt dålig kunskapen om dessa farliga medel ofta är inom vården, och att det skulle finnas en dialog mellan läkarna är en illusion, en önskedröm! Jag själv blev ordinerad Xanor av en läkare som bedyrade att det inte var beroendeframkallande, och detta ledde till ett mångårigt tablettberoende, svår nedtrappning och årslång abstinens. Ingen tar ansvar för detta, läkaren ifråga har slutat och här sitter jag med ett överspänt nervsystem och symtom som aldrig tycks släppa helt. Dock blir man bättre, även om det går med snigelns fart. En positiv sak i ditt fall är att du inte medicinerat så länge, kanske kan du ta dig ur abstinensen lite fortare då. Håller tummarna för dig! Mvh
Sarah
- Wednesday, October 22, 2003 at 21:33:36 (MEST)

Jag fick ordinerat Xanor Depot Efter att ha fått diagnosen Paniksyndrom jag fick även en anti-depressiv medicin.Jag skulle ta Xanoren i ett visst antal dagar och sedan sluta.Jag slutade med dem efter tre veckors behandling som det var sagt och fick uppleva något bland det värsta jag har varit med om. Kunde inte sova på en vecka och gick precis på helspänn hela tiden.Tog då kontakt med läkaren som sa att det inte gick att sluta med Xanoren helt tvärt! Men varför sa han inte något innan? Då kände jag att jag vill inte ta dem där pillrena längre, men för att över huvudtaget klara av min situation med småbarn och allt så blev jag tyvärr tvungen att ta dem. Hade jag vetat bättre så hade jag inte tagit dem ifrån allra första början. Har nu varit hos en psykiatier som säger att Xanor är något som jag bör sluta att ta för det ger ett falskt skyddsnät det behandlar inte alls sjäva grundsjukdomen. Hur kan det bli på detta vis????? Har inte läkare och psykvården någon kontakt med varandra? Dom kan ju inte hela tiden hålla på att skylla på att det är långa väntetider till psyk. Någon form av kontakt bör dem ju ändå ha med varandra,eller??!! Ska nu trappa ner Xanor och jag får bara hoppas att det går bra.
Dessan
- Wednesday, October 22, 2003 at 18:52:23 (MEST)

Anonym: Det var roligt att höra dig igen! Ja nu har du nog klarat det värsta, mkt bra gjort! Nu händer inget dramatiskt. Bara att sömnen hackar en tid, sen återgår den till det normala igen! Viktigast är att det gick igenom, och du är förnuftig som inte har några hemma, utan låter sömnen racka lite och det vet du vad det beror på! Nu blir det bara bättre och bättre! sen är Imovanena glömda och du sover normalt! Lycka nu till Anonym! säger han otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, October 22, 2003 at 18:43:15 (MEST)

Jag får ge ett stort grattis till anonym. Håll dig ifrån tabletterna så blir du tidvis bättre. Det var verkligen roligt att höra! Till Siv så kan du vänta ett tag men väntar du för länge så blir du sämre igen. Kroppen kan bara bli frisk när man är helt utan tabletter. Det är otroligt lite du har kvar så det bästa vore att bli av med dem. Det kan ju vara att du är rädd för att sjukskriva dig eller annat problem som gör att du håller kvar tabletterna. Men du bestämmer själv men jag tycker bara att du är så otroligt nära att bli av med Xanoren. Men jag vet själv att jag var akut abstinent i slutet och jag skar bara lite i taget och det kändes verkligen vid varje bit. Hoppas det går bra för dig också Tina! Kämpa på Jannike och kul med allt ditt stöd. Det är verkligen viktigt! Peter
Peter
- Wednesday, October 22, 2003 at 11:29:12 (MEST)

Hej. En sak till.. Ifall det nu visar sig vara ren ångest, inte abstinens, kommer jag kanske att börja med tradolan igen?.. Har mått bra och sällan haft ångest under tiden jag tagit dom nämligen. Psykiatrin har jag gett upp hoppet om. Dom föreslår antingen höjning av zoloften(vilket jag prövat men då fått svåra sömnsvårigheter)eller nåt annat som man känner sig trött av på dan istället:( Samtal har inte heller hjälpt för jag hade endogen depression,utan yttre påverkan alltså. Hursomhaver mår jag mycket bättre och är inte deprimerad längre. Problemet är ångesten som jag upptäckte att just opiater som tramadol lindrade, utan jobbiga biverkningar(förutom viss tillvänjning då)och frågan är då upp till mig själv. Ska ge det ett försök men går inte det, blir det kanske att fortsätta med tradolan, vid behov dvs. Livskvaliten och hälsan är ju A och O men bäst är om man klarar det utan piller naturligtvis! Tina
Tina
Sundsvall, - Wednesday, October 22, 2003 at 11:06:06 (MEST)

Otto: Jag har inte ätit något lugnande sen i lördags nu, då jag tog min sista 1/4:e dels 5mg Stesolidbit. Och medvetet har jag lämnat de tabletter jag har kvar hos släktingar för att jag inte ska bli frestad att röra dem i onödan. Sover inget vidare, men dagtid så mår jag ganska bra bortsett från att jag är lite tröttare än vanligt. Men jag tror det är bättre att göra såhär, eftersom jag då inte ätit någon regelrätt benzo mer än 14 dagar totalt. (Imovanen var ju iofs närbesläktad, men är ju inte ngn benzo även om jag anser den vara lika riskabel som dem). Känner mig mycket mer stabil i humöret nu, för Imovane påverkade humöret väldigt negativt - Man kunde bli uppretad på småsaker och få snabba humörsvängningar.
Anonym
- Wednesday, October 22, 2003 at 10:48:26 (MEST)

Hej igen! Var en lättnad att höra om opiater..Tanks Otto! Och imovane är nog bland det värsta jag varit med om, precis som du säger!! Inget man nånsin vill göra om eller att nån annan ska uppleva:( Hade varit beroende i ett år ca, och ändå var det slitigt att sluta. Låg däckad första månaden och sen har det varit downperioder från och till under det året. Ville bara uppmuntra och säga att det är värst i början men sen är det hanterligt, om man bara är beredd och vet att det handlar om abstinens när det kommer perioder. Jag provade trappa ut först men det misslyckades. Därför var jag tvungen att tvärsluta istället. Att jag känner sån tomhet nu efter tradolan, blandat med ångest, kan ju va min egen depression som framträder mer!? Ska ge det lite mera tid men det känns lite bättre idag ändå.' Har ju trots allt tillfört kroppen två femti mg. varje dag i över ett år så kroppen måste väl ställa om sig. Är rädd att om det är min egen ångest så kommer jag få leva med den. vill ju för allt i världen inte börja med benzo, imovane eller stilnoct igen!! Ha en bra dag alla! Tina
Tina
Sundsvall, - Wednesday, October 22, 2003 at 10:43:45 (MEST)

När det gäller mitt planerade sönderknaprande av Xanor, är det i första hand mina akuta abstinensbesvär som måste gå över innan jag kan fortsätta att gå ner. Nu har jag en period som är svår, och jag kan nog inte gå ner mer innan jag mår bättre. Det skulle betyda att jag börjar må ännu sämre, och det klarar jag inte av; jag hoppas verkligen det blir bättre här emellan. Jag har nog inte betraktat mina mediciner som vänner på länge, jag anser att jag helt enkelt inte behöver dem längre, jag mår bra (utom abstinensen).
Siv
- Wednesday, October 22, 2003 at 10:43:38 (MEST)

Hej alla! Lever än.... men bara pga av min älskade mamma och familj och min underbara sambo. Har hänt mycket under sista tiden. Kan berätta om det sen! OTTO: Tack! O tack igen.... Kämpa på alla! Tänker på er.. Kram Jannike.
Jannike
- Wednesday, October 22, 2003 at 10:28:14 (MEST)

Hej Tina! Jo jag har ätit opiater i många år, allt till och med ren morfin i flertal år! Men först vill jag säga att du nämner att du slutade med Imovane, Och det går tvärt säger du! javisst det har jag med gjort en coldturkey på dem. Men sen upptäckte jag att det gör jag aldrig mer om!! dom eller Stilnock! om du läser GB ser du hur fruktansvärt en del haft, fått kämpa med ex imovane och Stilnock, ja även ute på stan hör man det! men som du säger allt går, men varför pina sig så om det finns en annan väg att gå? Tradolan har jag ej knapprat men däremot Tiparol som är samma sak! visst är dom beroendeframkallande, det är ju ett starkt smärtstillande medel. Och har du nu klarat dig i 17 dygn, så klarar du resten! Nu behövs inga nya piller eller annat, TID TÅLAMOD och sen är det över om du inte lider så fruktansvärt att dom anser att du måste sätta in dom igen, ett tag? men det tror jag ej, har inte hört talas om det! Det går bra Tina! hör av dig igen! Nu saknas flera igen! hur är det med er, Anonym? hur går det? jannike? ja alla andra oxå givetvis! Siv: Du skall tydligen klyva tabletten i 2 delar. Alla är livrädda när dom inget har kvar och det är den rädslan som är störst! Rädslan att tappa kamraten som alltid varit trogen! det kallas sorgearbete! Det får man oxå gå igenom! värre för en del! så ja det var det säger otto!
Otto Ruben svensson
- Tuesday, October 21, 2003 at 23:10:36 (MEST)

Hej! vilken bra sida! Undrar om nån har erfarenhet av att sluta med opiater? Har ätit tradolan ett år och har nu slutat men mår dåligt, främst ångesten är urjobbig. Äter oxå zoloft eftersom jag haft och i viss mån ännu lider av depressionssymtom. Zoloft har ändå bidragit till förbättringen men som med de flesta medeciner, gav dom biverkningar, i mitt fall svåra insommningsproblem så att jag fick börja med imovane till natten. Efter detta blev jag beroende av imovane och det är nu två år sen jag tvärslutade med den. vet att säkert många åkt i den fällan men det går faktiskt att sluta tvärt även om det är bäst att trappa ut. Vet någon som frågade just om imovane så jag vill säga att det är som jobbigast i två till tre veckor, sen är grovjobbet avklarat:) Bakslag och dålig dagar kan komma givetvis, men dom klingar av alltmer och det jag kände då var främst ångest, total utmattning, illamående och nack/huvudvärk., Är ju inte säkert det blir så för alla ändå. Men åter till Tradolan som jag nu försöker sluta med efter att jag(trots att läkaren sa den INTE var beroendeframkallande när jag först fick den)inser att jag återigen trillat i fällan. Är sjutton dar sen jag tog den sista och jag mår inget vidare.. Hoppas att någon har råd att ge just om smärtstillande och abstinens. Ha de så bra alla! Tina
Tina
Sundsvall, - Tuesday, October 21, 2003 at 20:57:53 (MEST)

Hej alla abstinenta och frågare och svarare! Problemmet är mkt större än bara "pillren" därför är det viktigt att ge tips, vad kan man göra för att må bättre psykiskt, fysiskt, tips om promenader om man orkar, video, böcker m.m Hur har man det socialt? familjemässigt? arbete? allt det där påverkar en otroligt mkt! Det är hela livsituationen som man får ta hänsyn till än bara pillret! visst är det svårt att skriva om det här, men gör så gott det går, så blir svaren bättre automatiskt! det är inget nytt, i nedtrappningsgrupperna så babblades det om allt möjligt sedan avslutades det med att var och en redogjorde för sin piller sits, och frågor runt dem! fungerade alldeles utmärkt! Någon som tänkt på det? åsikter om det? säger otto
otto ruben svensson
- Tuesday, October 21, 2003 at 17:47:20 (MEST)

Tack Staffan, jag har läst ditt tillägg. Jag delar tabletterna på 2 ggr, även om jag inte har märkt någon större skillnad på morgon och kväll.
SIV
- Tuesday, October 21, 2003 at 14:11:38 (MEST)

Hej på er alla krigare och annat folk! Ja så sant Peter! Det var först sedan man vart beeronde det växte fram ett "hat" till läkarna! för mig. Tänker varför litade jag på den idioten! som sabbat mitt liv, även om jag har ett personligt ansvar, men som du skriver Peter så litar man ju på läkarn! Men absolut inte nu i Psykiatrin ex!Annars skulle vi inte sitta här idag och blicka bakåt och framåt! men vi har en uppgift att fylla, och jag personligen skall slåss mot dem så länge jag orkar. Se till att ungdommar och äldre aldrig går på den bluffen vi gick på! Ja som Peter tog upp ex Stilnock, det var så ofarlig att den gavs utt i öppenvården till narkomaner ,alkisar, och andra! men nu är det rött kort! ändå var det beeroendeläkare som jobbat med det i 25 år som gjorde det! alltså inte bara privatläkare, dom skriver ännu! Johanna du är mkt klok och vis kvinna, med mkt sunda åsikter, synd att du drabbas hårt, men det skall bli bättre! Vi skall alla hjälpas åt Johanna så du oxå får ett liv värt namnet! Ang. Psykoterapi så vandrade jag hos 2 st mkt kända psykologer i sverige (gratis) var väl någon försökskanin, nä genom kontakter! felet var bara att dom aldrig ifrågasatte mitt tablettkonsumtion under närmare 19 år! Det skulle läkarna göra, det vimmlar av teorier även i den brancen! klart något måste vara fel när jag kom helsnurrig till min s.k timme och minns knappt att jag varit där! och det skall vara en som är handledare chef för vissa saker som såg detta! Nu 12 år senare förbannar jag även dom 2 psykologerna som ej drog i nödbromsen! Idag har jag kamrater som är psykologer av alla modeller, så det gäller att välja rätt modell! och det är inte lätt. personkemin, vilken skola företräder hon, passar den mig, gestaltteraput eller.....Ja bara man är på det klara vad man vill med sitt besök där, så man inte faller i fällan vad gjorde du som liten, frågor som jag idag häpnar över. Detta med att surra om barndommen står mig upp i halsen! en kamrat var första ggr hos en teraput! Fick frågan : minns du när du onanerade första gången, han ramlade av stolen och försvann! tro jag det! Vi har lite övertro på att psykologen skall lösa det här åt oss, men dom är bara ett redskap som vi behöver, Johanna du kanske hade ätit med. även om du hade haft psykologkontakt, det är mkt vanligt! vem vet? Har så god insyn i psykologerna i gbg, och vad dom kan om ex benzo och A/D problematiken är inte mkt, det överlåter dom åter psyk eller din husläkare,det är inte deras uppgift säger dom! (inte alla) men alldeles för många! Trots all kritik i massmedia och av alla org. läkare själva! så ökar utskrivningen mkt! Det tycks inte ge någon effekt att så många drabbas, "knarklangarna" själva säger det är bara marginellt att vissa får det svårt. Av 87 anmälningar till Socialstyrelsen så handlade 37 av dem om cipramils billigare alternativ! alltså är det något fel på den billigare alternativet i många tabletter! mörkertalet är stort! Narkotikasamordnaren i huvudstaden Walter Kegö sade: det satsas ingenting för drogerna, bara på papper! jo vi ser det! Synd att läkarna besitter sådan makt! vi super mer, knarkar mer, äter mer piller, var skall detta sluta? medans folk trampar i långa köer, så omorganiserar dom för fullt för 10 gången! sparka hälften av byråkraterna i mellanleden! dom hankar sig fram med olika projekt som slutar med en ny omorganisation! nä dags för en ny -68 rörelse. Men nu med klara direktiv och ej så flummig som då! Skall vi acceptera att dom gör som dom vill med oss och andra utsatta grupper, hur länge till? Nä skicka ut ett gäng pillerfolk till ungarna och tala om för dom vad dom kan hamna i med deras droggalenskaper, GHB, piller av alla valörer som är billig på marknaden, piller från läkarna som cirkulerar hela tiden! klart att många fasnar! Nä vi får vara realister och se att om vi inte gör något, kommer skutan att sjunka och allt släpps fritt, som många vill! Nu tysnade psyk. debaten i media igen, läkarna drar en suck, att ingen stör deras sandlåda! långt och vimsigt, men ni vet ju hur jag är slutar aldrig! må väl därute och kämpa Johanna och alla! Sidan här skall fyllas med mer folk, tills vi spränger servern! för så många mår så dåligt att dom ej orkar skriva eller hittar hit! Fick ett mess av en som ville ta livet av sig med ett visst preparat nyss, vad skall man göra när man ej vet var personen bor??? Denna person finns här i GB oxå! man känner sig förlamad! Nu slutar jag och återkommer i vanlig ordning sen! må väl säger otto
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, October 21, 2003 at 12:57:44 (MEST)

SIV. Vi talades vid för en stund sedan och jag har inget telenr till dej. Det var nämligen en sak jag vill tillägga: Om Du nu ändå snart skall börja dela din 0,25 mg Xanor i 8 delar kan du väl då också pröva med att fördela dom tre (eller redan med fyra) jämnare över dygnet. Anpassa det till när det känns som du behöver dem bäst, men ta t.ex. två bitar på morgonen och en vid sex eller senare ändå. Vi talade ju inte alls om ifall du börjar må mycket sämre på kvällen och hur de tidiga mornarna är. Men det b r u k a r vara problem att ta en så pass stark och snabb tablett bara två ggr per dygn, och ännu större att göra det bara en gång. Lycka till.
Staffan Utas, RFHL Uppsala län
018-124422, - Tuesday, October 21, 2003 at 12:33:14 (MEST)

Hej Johanna! Hoppas Du mår någorlunda. Jag vet vad Du menar med att känna sej lobotomerad, jag var jätteledsen när 3 av mina närmaste dog oväntat inom en kort period men kunde inte gråta. Så jag kan bara säja Heja tjejen!! och lycka till med Din nedtrappning Du klarar det!Och hoppas att Du kanske kan få en samtalsterapeut snart. Ha det så bra alla hälsar
Monica
- Tuesday, October 21, 2003 at 10:16:52 (MEST)

Klart du klarar det Johanna och du har en vis inställning till detta med tabletter. Vi har alla väldigt stor nedklanklingsgrad på de dåliga läkarna. Det är deras uppgift att sköta sitt arbete. Vilken idiot som helst kan se att benso och a/d skapar hundratusentals fall i Sverige a´v elände och misär. Sedan är läkare duktiga på mycket annat och det är vi glada för. Historiskt sett har vi alltid litat på läkarna och förr i tiden så var de gudar i samhället. Vi får ifrågasätta dem rejält nu som Otto säger. Men hur skulle vi kunna veta vilka livsfarliga mediciner vi fick första gången. Min läkare bedyrade att stilnoct var helt ofarlig och klart jag trodde honom. Nu sitter man här! Men vi ger aldrig upp och vi har en uppgift att förmedla detta till omvärlden på olika sätt samt hjälpa varandra. Peter
Peter
- Tuesday, October 21, 2003 at 09:29:16 (MEST)

Hej igen! Tack för att denna sida finns...Monica undrade varför jag inte längre vill ta antidepressiva och det är det att jag är så trött på att vara zombie jag är alltid trött och har ibland svårt för att tänka så klart som jag vill allting är så dämpat och jag vill bara sova. Jag märker att jag inte längre reagerar på vad folk säger och har under denna tiden funnit mig i det mesta och bara tänkt att jaja det ordnar sig, om det händer något som är fruktansvärt så bryr jag mig inte utan har glömt det efter 5 sek. jag agerar inte längre jag skakar inte ens på huvudet...om någon skulle vara oförskämd mot mig så skulle jag bara stå kvar och inte bry mig, dem enda jag känner för är mina nära o kära, jag vill leva igen och inte vandra omkring som om jag var lobotomerad. Minnet har blivit sämre och jag vill inte göra så mycket utan jag verkar mest gå omkring i min egen värld, viljan är borta och det känns som om jag inte får något uträttat. Under denna tiden så har jag gått till min läkare en gång i månaden och pratat i en timme men det räcker inte. Jag förstår att samtalsterapi och inga tabletter hade varit kvalitet på lång sikt och en bra investering för ett friskare liv men nu tog jag visst den snabba vägen som verkar vara längre än den utan tabletter...men jag ska klara detta precis som alla andra här...Tack till Otto o Peter för att ni är så bra och alla ni andra. Hälsningar från Johanna.
johanna
- Tuesday, October 21, 2003 at 08:05:07 (MEST)

Nu sticker jag ut hakan lite! Alla av oss säger att vi inte fick någon info. av läkaren (de flesta) fullt förståligt av läkarn, tänk om han skulle berätta om alla biverkningar m.m då stack nog alla, men vi alla har ett eget ansvar! När det gäller piller så ifrågasätter vi ej något om somatiska tillstånd! Vi knapprar allt läkarn säger är bra, även om det kan medföra svår tillstånd för patienten! Jag har ätit ren livsfarlig med. mot hjärtat, ingen skriver om det i någon tidning! eller någon förening finns för det! dom kan ge ångest, depp m.m Nu ifrågasätter jag allt, behöver jag verkligen det här, och sedan tar jag reda på med. vad det är för något, är det farligt och ger hemska biverkningar så går jag tillbaka och säger "vad är det du ger mig" det är kultym hos läkarna att knappt ge någon info alls, för det vet dom själva knappt! Var kritiska ordentligt! i alla med. frågor! ta reda på varför skall jag äta detta, blir jag bättre då, vi är ju så noga med mat för ex! men nu är många här med olika bekymmer! Och då får vi göra allt vi kan, och skita i läkarn. inte alla! finns undantag! tabletter är bara en del av problematiken, numera heter det "gått i väggen" utbränd, vidbränd m.m och det botas inte med piller! utan med att ställa om sin livssituation! Vi får skaffa fram vertyg själva, och det är varann och våran erfarenhet! Såg att av långtidsjukskrivna hade hela 37 % börjat med piller, var slutar det?? det är något fel i hela systemet, det vet vi! och det kan vi dela med oss. och varna ungdommen och kamrater att börja som vi en gång gjorde! och kanske ett förstört liv i en lång tid! ja det var bara några tankar! ha det alla! och upp och skriv possitivt som negativt, säger han Otto! P:s Vet att okunskapen är mkt stor, det märks när man pratar med folk! anhöriga till dom som fasnat m.m otto!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, October 21, 2003 at 00:34:30 (MEST)

Hej kjell! och alla andra! Tråkigt att du inte fått något svar förut, men det får vi ordna nu! Helt klart lider du av abstinens. Den kan pågå länge, du har inte varit tab.fri så länge än! och ätit i 7 år. Då får du räkna med en ganska lång abstinens som kommer och går, men hela tiden blir bättre! Domningar är vanliga som Peter skriver, likaså Värk i tänderna finns fall där folk gått och dragit ut en tand där dom trott att den är pajad! Olika fenomen dyker upp, och avlöser varann på något sätt, så bli inte förvånad om något annat dyker upp! sen försvinner det! Men du vet vad detta beror på och det är enbart TID tÅLAMOD som hjälper, och du är ju på väg Kjell! Skriv klart du skall få svar, alla får dela med sig till alla! Du är inne i en tuff period, för efter 6 månader så brukar ett återfall komma, eller att man får det mkt svårt, varför vet man inte! men kämpa på! Gäller alla, slit och släp! svarar mer sen till en del, ha det nu i kylan! säger otto! P:s kjell skriv på!
Otto Ruben Svensson
- Monday, October 20, 2003 at 23:41:43 (MEST)

Hej Kjell! Förstår att du är bekymrad men det är bara att hålla i. Ångest är ett typiskt symtom speciellt vid stress och ansträngning. Domningar är vanligt med Xanor. Det finns ett sjuttiotal olika symtom man kan få. Du kan inte medicinera bort dina symtom för då får du börja igen och det vill du ju inte. Sanningen är att det kan ta en förfärlig lång tid att bli symtomfri. Några månader är lite utan det kan röra sig om vanligtsvis ett par år men även längre om man får förlängd abstinens. Det blir bättre hela tiden då kroppen bygger upp sig igen. Just din abstinenstid kan ingen svara på utan det är helt omöjligt att precisera den. Det är att hålla i Kjell så blir det bättre men några månader är en för kort tid att bli frisk på. Håll dig i från giftet så blir du bra och ha tålamod! Ta en dag i taget! Peter
Peter
- Monday, October 20, 2003 at 15:26:10 (MEST)

Hej ! Har skrivit några gånger här men får aldrig något svar och undrar nu hur länge man kan ha abstinens. Slutade med Xanor i mars och Efexor i maj och har mått dåligt till och från men nu ca 5 månader efter att jag slutade så är läget mycket dåligt och jag har klassiska depr. symtom och halva huvudet är som bort domnat och ena ögat rinner och mina tänder värker. Sover dåligt och har mycket ångest. Kan detta verkligen var gamla medicinsymtom, jag åt medicin i ca 7 år. Jag är rädd att jag får gå till min läkare och försöka hitta något som gör att jag blir lugnare. Jag är mycket tacksam för synpunkter men väldigt rädd.
Kjell
- Monday, October 20, 2003 at 15:01:49 (MEST)

Hej Monica! Det var bara att jag blir rädd att någon ska försöka dra bort snabbt för att man vill bli av med eländet. Lätt att tänka så och så blir det kaos minst sagt. Alla människor får olika abstinens eller så ingen alls så det är upp till var och en att lyssna på sin kropp som du säger. Nu vet jag inte men du Monica sitter med två stycken olika sorters a/d på samma gång. Drar du bort den ena så har du den andra kvar och det har väl kompenserat din serotoninhalt. Det är kanske därför du klarat dig utan större abstinens vid uttrappningar. Jag har aldrig förstått varför man ska ha två sorters a/d, visserligen ett tricykliskt och ett SSRI. Det känns som både hängsle och livrem. Kan Staffan något om detta? Kämpa på Monica och jag tycker det är roligt att du blivit av med kodeinet! Peter
Peter
- Monday, October 20, 2003 at 14:13:13 (MEST)

Hej Peter, det var inte min avsikt att råda någon till en för snabb nedtrappning. Att jag har gjort det själv har haft sina orsaker, t. ex att jag hade slut på tab och inte fick tid hos läkare, då har man inte mycket val. Och när man är dålig finns det inte krafter kvar till att ringa/springa till flera läkare. Vi är alla olika men jag har prövat 5 sorters SSRI sedan 1994 så jag har lite erfarenhet av biverkningar och utsättningar. Det som jag kom att bli varse här i gb, var att detta med abstinens kan komma av utsättning av SSRI. Från läkarhåll har jag aldrig hört att det skulle förekomma. Och inte att ångest mm skulle bli värre första veckorna av behandlingen. Det var inte förrän i somras som jag fick koll på det. Min (privatpraktiserande) doktor instruerade mej att "trappa in" Zoloft under flera veckors tid. När jag stod på max dos kollades blodkonentrationen av med. för ev justering av dosen. Bra handläggande, tycker jag, men jag behövde inte den stora dosen, utan har själv trappat ner, för att undvika biverkningar och mår rätt bra just idag. (Ingen treo-c på dagar) Så Johanna, ta det bara lugnt, Du kan inte starta i kaos, Du måste lyssna till kroppens signaler, och känna Dej stabil. Och nu när jag känner mej så himla duktig kan jag lika gärna komma med ett gott råd: Förbered Dej på att Du kommer att få abstinens, jag har ju varit där förr så jag förstod ju att det inte skulle bli lätt.Så jag knaprade på och samtidigt skrev jag påminnelser till mej själv om vad jag kunde göra för att lindra symtomen. Skaffade värmedyna mot värk, ett lager av RECEPTFRIA värktabletter, massa mat i frysen, 1/2 metershög med böcker, en extra månads sjukskrivning osv. Du grejar detta!
Monica
- Monday, October 20, 2003 at 13:05:03 (MEST)

Hej! Problemet med snabba nedtrappningar är att symtomen blir så intensiva att kroppen och psyket inte orkar med. Det är därför jag ger råden att vara mycket försiktig. Kan t o m vara livsfarligt att dra bort snabbt!!! Att dra ner på kodeintabletter är en annan sak och kan inte jämföras med benso och a/d där abstinenserna kan bli årslånga och fruktansvärt intensiva. I Johannas fall blev det en väldig obalans att dra ner till 20 mg på en gång och sedan höjningen till 30 mg kan inte kompensera detta utan man mår fortfarande dåligt. Därför tycker jag att det är bäst att börja om från början och helst ska det stabliliseras där först på 40 mg innan man går ner igen. Jag tycker det är väldigt överskattat att ge a/d till utbrända, stressade och trötta personer. Skapar ofta problem och en väldigt lång sjukskrivningsperiod. Man behöver lång vila, samtal och en chans att förändra sitt liv och inte tabletter. Riskerna att ta a/d är alldeles för stora. Jag kan bara beklaga i ditt fall Johanna att du inte fick en chans att väga positivt med negativt i valet att ta tabletter eller inte. Du är inte ensam här! Peter
Peter
- Monday, October 20, 2003 at 11:24:34 (MEST)

Johanna, hej Du, jag har gnagt på samma medicin som Du för några år sedan. Mej hjälpte dom inte, jag fick bara biverkningar, t ex viktuppgång 30 kg som inte har varit helkul att göra sej av med. Men utan läkarens vetskap trappade jag ner på dom under c.a 2 månader, och det gick. Du kommer att klara detta, ta det bara lugnt, men Du äter dom mot Din utmattningsdepression, eller hur, har Du blivit starkare så att Du inte behöver ad SSRI längre eller vill Du bli av med dom pga biverkningarna? Jag menar att efter utmattningsdepression behövs det ju oftast förändringar av det som har orsakat dep. och kanske samtalsstöd e d. Det kan ju vara jobbigt att både vara depr. och trappa ner på medicin samtidigt. Och svårt att skilja på symtomen på depp/biverkn av med/utsättningssymtom usch vad mycket kunde vi inte bara bli friska...och det var det jag ville ha sagt med, läkemedelsindustrin och ointresserade läkare är inte dom enda bovarna, jag vill åtminstone skicka en STOOR skopa absintenplågor till politikerna som inte bara trappar ner utan skär bort massor av resurser inom sjukvården, inte minst på den psykiatriska sidan!! Hej Otto, läget ? Och Goggo, Jannike, Susanne hur går det? Må så gott Ni kan alla, det gör jag hälsar monis
Monica
- Monday, October 20, 2003 at 11:00:06 (MEST)

Hej igen! Det första jag gör på datorn på morgonen är att se om jag har fått något svar och det har jag och det känns jättebra. Tack för att ni finns i denna tillvaro. Jag är så besviken på alla läkemedelsföretag och läkare som utan att informera om vad som händer den dagen då man inte längre vill vara med i deras antidepressiva karusell...på läkemedelsförpackningen står det att utsättningssymtomen oftast är milda och övergående jo visst och var har dem fått det ifrån? Dem vet mycket väl vad som händer men så länge pengarna rullar in så är dem nöjda och det kan ju inte vara lite heller eftersom patienter inte får information om vad som händer så lär det bara snurra vidare...dem verkar ju så ofarliga och alla tar dem! När jag fick mina utskrivna så fick jag ingen information överhuvudtaget utan jag skulle gå hem och ta mina tabletter så skulle allt lösa sig så sa min läkare. Men en dag när jag är av med dessa olyckspiller och har kommit tillbaka och mår som vanligt igen då lär jag vara väldigt arg o förbannad på deras sätt att handskas med problemen och deras nonchalans mot människor som mår dåligt...det är så att jag riktigt längtar dit kan nästan inte bärga mig... Hälsn. från en arg o besviken o förvirrad Johanna.
Johanna
- Monday, October 20, 2003 at 07:56:28 (MEST)

Hej Johanna! Ja du har det inte lätt må jag säga, ja alla har det svårt. Men man lider med dig när du upplever allt detta! Nu är jag inte någon som har sådan erfarenhet och läst på om A/D men viktigast är att du har stöd av alla här! Tabletterna styr ditt liv nu, men det omvända kommer att ske! Man känner sig förvirrad och inte i kontkt med sig själv när man mår som du inget ovanligt, men jobbigt! Peter verkar ha ordning och reda på det här med A/D så han ger ju sina råd! så det är bra, fler finns säkert, så kom fram och skriv! alla behövs på alla plan! kämpa på och skriv Johanna! Det finns ju olika sätt att ta sig ur det, jag och Monicka har mailkontkt och hon är nu på mkt god väg att lyckas med ett lite annorlunda nedtrappning, så det är mkt olika. För olika personer! Så det är bara att respektera vad var och en väljer för väg. Men råd och tips behövs, när ser att det absolut inte går att göra så och så, alla har ju erfarenhet i bagaget att dela med sig! En dag är allt en minne blott, och då kan alla andra hjälpa sin nästa! må väl därute alla. säger han otto
Otto Ruben Svensson
- Sunday, October 19, 2003 at 21:57:56 (MEST)

Hej Johanna! Man mår så fruktansvärt dåligt när man trappar ner och värst är det när det sätter sig på psyket. Det går över dock men a/d kan få en att kännas sig som mentalsjuk, helt psykisk obalans. Det är inte lätt att ta några beslut eller tänka rätt när man är så snurrig. Men läs här i gästboken så hittar du massor av liknande historier. Kom ihåg att det är inte du utan tabletternas inverkan på dig. Jag tycker man kan tala hur man mår för de som man har förtroende för. Det lättar trycket! Jag tror det är klokt att börja om igen och ta 5 mg i taget. Tiden emellan kan variera men det ska kännas ok att gå ner ytterligare ett steg. Minst 14 dagar emellan . Till Siv vill jag säga att skär så lite du kan i slutet för även väldigt små förändringar märks, det gjorde jag själv. Speciellt när man närmar sig nollpunkten. Då står man utan och det kan ta ett tag innan det vänder igen. Ha det så bra ni kan! Peter
Peter
- Sunday, October 19, 2003 at 17:26:42 (MEST)

Hej igen! Så jobbigt det är! Jag höjde min dos från 30mg cipramil till 40 igen och om tio dagar så går jag ner till 35, jag gör så att jag minskar med 5mg var 15e dag eftersom jag gjorde en sådan snabb nedtrappning innan...blir det mindre jobbigare då? det måste det ju bli. Jag känner mig så förvirrad och har blivit så paranoid på dessa dagarna och det känns som om hela min kropp är stel o utmattad...jag inbillar mig en massa saker som att ingen tycker om mig och att ingen förstår...under ytan är jag helt förvirrad o handlingsförlamad och jag kan inte ta mig för någonting fast att jag har saker att uträtta det värsta är att jag tror att ingen tycker om mig så här kände jag ju inte innan när jag tog tabletterna jag vill bara gråta men det hjälper inte heller för att då bara ligger jag på sängen o stirrar upp i taket. Är det nedtrappningen som gör att jag tror allt detta jag vet snart inte vad som är vad. Jag pratar inte med någon om detta och vet inte varför kanske jag bara vill gömma mig ett tag till...vad ska jag göra? Hälsn. Johanna.
Johanna
- Sunday, October 19, 2003 at 15:22:18 (MEST)

Dag 8: Det känns lite bättre för varje tablettfri dag! Men när jag var som mest fast i beroendet trodde jag inte att jag skulle klara det öht. Att ta hjälp av "ofarliga" med, t ex Atarax har varit bra för mej. Men jag har ju komponerat min egen avvänjningsmodell, att trappa ner snabbt, och det är kanske ovanligt, men det verkar fungera hyfsat, jag mår inte så dåligt, idag ska jag ut å gå i skogen en stund.Ha det bra alla hälsar Monica
Monica
- Sunday, October 19, 2003 at 10:57:06 (MEST)

Säger som GABRIEL, köp en tablettdelare och skriv upp i en bok tidpunkt när du tar tabletten och hur du mår. Det har hjälpt många, för minnet är ju inte det bästa! otto
Otto Ruben
- Sunday, October 19, 2003 at 02:33:42 (MEST)

Otto igen! Tror jag börjar bli senil! menar oxå Johanna som är så känslig och har det så svårt, tat lungt! du oxå! allt ordnar sig! otto
Otto igen
- Sunday, October 19, 2003 at 02:25:55 (MEST)

Hej Siv! och alla andra kämpar och stöttare! Siv! Nu har du kommit så långt så det är nog dags att ta farväl av det du har kvar (om du kan) dra inte ut på lidande! Du kan snart inte hacka sönder tab. något mera! Värst är att ta farväl av tab. ett sorgearbete! och byta är rena rama dumheterna! bort skall dom inget annat! Du hade ätit dom länge, och då kan du få en lång abstinens, som kommer och går. Men det är inte säkert att du får hemska plågor för det, men tumregeln är en månands abstinens per år du ätit, och det varierar ju! men sett det i många nedtrappningsgrupper att det är jobbigt sen när du är tom. Sen har du kvar Seroxat, men det kan du ju börja med när du hämtat dig från detta! Det är onödigt att när du har så lite kvar att förlänga lidandet! Du kommer ha besvär ett bra tag att jobba med! Det var länge sedan jag såg att man höll på hacka sönder tab. tills det inget nästan var kvar, våga släppa dem! och du klarar det! med stöd och kunskap om vad som händer, det händer inget dramatiskt med den dosen du har! Det är ju bara så att en del får det jobbigare än andra! Hoppas du har något stöd där du bor. Sen kan du ju ringa Staffan som Peter skrev! visst får du det! Du har många fördelar som skingrar dina tankar. Du jobbar! men tillägger att viktigast är att du blir frisk och tab. fri även om du måste vara borta från jobbet som Peter skrev, viktigast vi har är hälsan! skriv och fråga och stöttning Siv! Susanne! ja du lider verkligen ordentligt, ja alla gör det! som trappar ner och efteråt! men du kämpar på och ta det lungt så går du oxå igenom så är det ett minne blott! Kämpa nu på alla och rapportera och fråga och svara, vi blir fler och fler, och alla behövs! önskar alla skulle hitta hit. pratade med en del igår och idag, ingen visste att det här fanns! Förut hade Soc och andra enheter uppe lappar med tel.nr m.m nu finns bara NA på tavlan deras! Det är deras skyldighet att bland alla lappar sätta dit RFHL och andra föreningar så hjälpsökande ser det och kan kontakta hit och andra ställen! Inatt lät jag en gamal tjejkompis som ringde och var desperat! kom ej in på psyk, inga med. och bodde med ett par "pundare" hon vandrade hela naten med kramper och värk och tårarna rann! Hon stack i eftermiddag för att ordna något dämpande och flytta ur denna "pundarkvart" innan ambulanspersonalen bär ut henne i en svart sopsäck! Få se när hon ringer och hur det går för henne, men tyvärr var hon långt ifrån motiverad! men vem var det? ja det var ett sidospår, men det här händer varje natt i sverige! det ser inte folk för dom sover! lyft på ögonbrynen ett par cm! Detta blir en mkt hård och kall höst vinter är alla ense om, var glad att vi sitter här i värmen med en dator! och kan prata med varann! P:s Staffan ang Samtalsakuten visste inte ens Soc var den låg, dom hade visst haft några lappar förut, det är sanslöst, men på Måndag skall jag till Chefen där och fråga vad dom pysslar med att inte informera folk vad som finns! det gjordes ju förr! För själv gör dom ju inget! Själv vet jag var den är! skall dit och nosa! få se vilka man känner! och vad dom gör! Långt i vanlig ordning, men pappret räcker tror jag! En taskig natt igen! ha det gott därute i landet och ta hand om er! och varann tar vi hand om. God natt säger han otto!
Otto Ruben Svensson
- Sunday, October 19, 2003 at 02:22:15 (MEST)

Hej Siv! Har du så lite kvar så tycker jag absolut inte att du ska byta. Man får gå över på en annan tablett succesivt. Nu ska du inte stanna när du har så lite kvar. Lägg all energi på att bli av med det sista. Att stanna brukar inte fungera för då vill kroppen ha mer och så är det kört. Det blir jobbigt att ta bort det sista. Jag fick skära själv i otroligt små bitar i slutet. Det finns tablettdelare som Gabriel säger. Det är viktigare att bli av med Xanoren än allt annat även jobb. Abstinens är jobbigt och kan hålla i sig en tid. Har du inte läst på hemsidan så läs kortkurs i benso. Du kan ringa Staffan så får du berätta mera för honom. Jag vet att det är jobbigt men du är nära slutmålet och ska försöka slutföra detta även om det är jobbigt! Hör av dig! Peter
Peter
- Saturday, October 18, 2003 at 16:05:55 (MEST)

Tack Peter. Det var så roligt att få svar genast att jag måste skriva igen. Jag har 1/2 tablett 0,25 mg Xanor kvar och jag tar den halvan på morgonen. Alla dagar är inte lika svåra, men just nu har det kört ihop sig. Jag har nog skött mitt jobb, men jobbar deltid. Är det nummern 018-12 44 22 som gäller till Staffan? Kan jag ringa, jag bor nämligen i Finland... Kan man förresten byta till Stesolid så där bara? Siv
Siv
- Saturday, October 18, 2003 at 15:27:14 (MEST)

Kära vänner, på apoteket finns det en tablettdelare att införskaffa - jag rekommenderar också en dosett för alla veckans dagar. Mycket lättare att hålla reda på än att fumla med tablettkartor & burkar i väskan eller vad man nu har dem!
Gabriel
Göteborg-Tuve, - Saturday, October 18, 2003 at 15:15:56 (MEST)

Hej Siv! Det är ett verkligt helvete att ta bort Xanor. Det går väl knappt att dela i mindre bitar. Hur mycket har du kvar? Tar du över hela dagen? Det blir värre ju längre ner man går tyvärr desto mer saknar kroppen sina tabletter. Det finns en tendens att just Xanor skapar större besvär än övriga bensotabletter. Kanske att man kan byta till stesolid som är en långsammare tablett. Den ger också abstinens men det blir lite lättare. Hade jag varit dig hade jag ringt till Staffan här på RFHL och tagit reda på mer. Det är jobbigt men inte hopplöst! Kan du göra något annat nu än bara klara av abstinensen. Låt Seroxat vara ett tag! Peter
Peter
- Saturday, October 18, 2003 at 15:01:24 (MEST)

Kan jag få goda råd! Jag har ätit Xanor 1 mg många år samt Seroxat 20 mg några år. Jag håller på och minskar Xanor (började i januari i år med 1/4 tablett av 0,25 mg per vecka). Detta gick bre ända till sommaren, då abstinensen blev kraftigare. Jag uppmanades av min psykiater att hålla paus under sommaren, vilket jag gjorde, men nu då jag minskar 1/8 av en 0,25 mg tablett, får jag långvariga och starka abstinensbesvär (trött, ångest, darrar, hjärtklappning, stark muskelspänning, ren förtvivlan). Det ser ut som om det blir värre för varje bit jag tar bort. Ska jag pausa, ta bort ännu mindre bitar (går kanske inte att dela sönder tabletten mer) eller VAD? Jag är rädd för att bli ordinerad "motmedicin" då jag är mycket känsligt för mediciner. Seroxaten försökte jag ta bort sammanlagt 1/2 tablett av i slutet av sommaren, men det gav också stark abstinens, så nu får det vara så länge. Tack på förhand, Siv
Siv, 56 år
- Saturday, October 18, 2003 at 14:44:27 (MEST)

Dag 6: Men klockan är mycket, så det är faktiskt dag 7.:-) Symtomen med värk har minskat, fortfarande orkeslös, darrig, orolig mage. Har fått tillbaka egna tankar. Modellen har varit som följer: Rätt snabb nedtrappning av treo till mellan 4-6 per dag. Därefter slutade jag med kodein. Mot värk :vanliga Treo, Magnecyl brus eller Iprén. Mot ångesten dagtid: Atarax, högsta dosen, till natten Sarotén (Tryptizol) att sova på. Det känns skönt att vara utan tabletterna för första gången på många år. Kanske har det hjälpt mej att samtidigt stå på antidepressiv medicin Zoloft® 75mg för jag har ju en utmattningsdepression och det är svårt att klara sig utan något mot den, men jag får pröva att gå ner i dos på den också när abstinensen har lagt sej. måsågott alla! Monica PS: rosenrot lär öka koncentrationsförmågan och höja det allmänna välbefinnandet funkar inte på mej men det kan aldrig skada att pröva!
Monica
- Saturday, October 18, 2003 at 00:36:33 (MEST)

Vad är rosenrot bra för??? Mot abstinens eller ?? Mvh eva
Eva
- Friday, October 17, 2003 at 16:59:30 (MEST)

Hej Susanne! Det är säkert så att du mår bättre för att din kropp har stabilíserats till din nya dosen. Det tar ett tag. Nu kan du vidare långsamt neråt och nå ditt mål. Risken om du ligger kvar så kommer du efter ett tag må sämre igen. Då är det bäst att bli ren från tabletterna. Du har ju inte mått bra av dem. Ha det gott! Peter
Peter
- Friday, October 17, 2003 at 14:10:37 (MEST)

Hej Peter och Otto! Jag äter 20 mg Cipramil. Jag har inte vågat sänka mer för jag mådde så dåligt när jag sänkte. Men det kanske börjar bli dags att sänka till 17,5 mg om jag vågar.TAck för att ni bryr Er. Ha det så bra alla. MVH Susanne
Susanne
- Friday, October 17, 2003 at 12:48:10 (MEST)

Hej Johanna! När man får så kraftiga symtom så är man väldigt känslig och det är ett tecken på att det går för fort. Det kan bli jobbigt att orka då. Kanske du skulle prova att ta bort 5 mg i taget på minst en tvåveckorsperiod istället. Är det för jobbigt nu kan du höja till 35 mg. När det slår emot en så kraftigt lever man i annan värld. Usch, vad tråkigt men ta det försiktigt så klarar du det! Peter
Peter
- Friday, October 17, 2003 at 11:47:07 (MEST)

Hej Jannike ! Jag har provat Rosenrot och tyckte nog att den hjälpte, det tar någon vecka innnan man märker effekten, jag hade börjat med utsättning av Seroxat när jag började med den, så det är lite svårt att säga vilka känslor som tillhör vilka. Det skadar nog inte i allafall. Lycka till !
Inger
Skåne , - Friday, October 17, 2003 at 08:54:02 (MEST)

Hej igen! Också var det dags att gå ut på stan och göra ärenden o fika...när jag kom ut ur lägenheten blev jag helt förvirrad, tillståndet var värre än den dan jag blev sjukskriven för utbrändhet...jag förstod ingenting det kändes som om jag inte hade någon kropp och jag skakade i benen o trodde att jag skulle dö jag förstod inte vad folk sa och allt runtomkring var bara obehag jag frös o svettades och ville bara gå hem igen. Det kändes som om det var krig eller brann någonstans och emellanåt tänkte jag bara låt mig inte träffa någon som jag känner för att jag kommer inte förstå vad dem pratar om...jag förstår att detta är fysiska o psykiska abstinens, alla färger var också starka o annorlunda och smak o lukt förvirrande jag ville bara springa och gömma mig men på kvällen blev det bättre...min mage fungerar inte heller som den ska och jag vill bara att detta ska ta slut, jag äter nu 30 mg cipramil istället för 40mg men när jag började nedtrappningen så gick jag ner till 20mg, men det var kanske ett för stort hopp? Vänliga hälsn. Johanna.
Johanna
- Friday, October 17, 2003 at 08:01:46 (MEST)

Hej Susanne! Kul att höra att du har det rätt ok. Har det stabiliserats sig nu på denna nivån. Du var på 20 mg förut. Hur mycket är det nu? Hoppas du fixar det, det tror jag!! Peter
Peter
- Thursday, October 16, 2003 at 23:05:43 (MEST)

En liten kommentar.Det skrevs lite om andningen här och jag ville bara säga att jag har börjat träna me just andningen och tankar de senaste två veckorna .Jag har alltid andats med munnen och bröstet men börjar lära mig att andas genom näsan ner i magen och allt blir så mycket bättre då, ingen lätt sak att lära sig men en bra sak att ta till vid panik och ångest.Så nu har jag sagt det så nu ska jag gå tillbaka till min tvsoffa..gonatt på er
annika
hallsberg, - Thursday, October 16, 2003 at 21:36:40 (MEST)

Där är ju SUSSANE! Det var ett tag sedan, hoppas det håller i sig och inte blir sådana svackor för dig, du hade bra kontakt med Peter tror jag, får scrolla tillbaka ordentligt för att hitta dig. Mkt roligt att du hörde av dig, och kämpa på och alla finns här för dig om du vill något! Må nu så väl du kan! Skickar en hälsning till GOGGE, hoppas du hämtar dig från den hemska 10 dagars kuren, tror jag skulle hellre suttit på häktet dom 10 dygnen skillnaden är ju inte så stor numera! kanske därför Heronisterna vägrar lämna Häktet, enda chansen att få lite behandling säger dom! Förhoppningsvis kommer det flera till som man ej hört av, och nya som hittar hit! ha det säger otto åter igen!
Otto Ruben
- Thursday, October 16, 2003 at 21:17:13 (MEST)

Hej alla vänner! Jag har mått riktigt bra 1 hel vecka, tror knappt att det är sant, vågar knappt skriva detta för då kanske jag blir dålig igen. Värken i kroppen är som bortblåst, illamåendet har nästan också försvunnit, blodsockret är också stabilare, men jag har fortfarande lite skakningar ibland men inte lika ofta. Hoppas detta håller i sig. Må bra alla där ute och kämpa på. Mvh Susanne
Susanne
- Thursday, October 16, 2003 at 19:37:48 (MEST)

Ursäkta igen! snart kastar ni väl ut mig! Upptäckte en sak som NITA skrev, det med andningen, den är klassisk. Man andas väldigt konstigt, många uppsöker sjukan och tror dom fått asma eller något fel Men det är bara det att vi andas väldig konstigt, därför finns det ju en del som säger andas djupt och lugnt! Vid panik så hyperventilerar man ju och då sticker det i fingrarna m.m Så Nita du hittar din andning och tänk på hur du andas! Lite tryck i bröstet är oxå lite ångest, som lätt kan förväxlas med hjärtat! skulle det bli värre. Då är det bara och undersöka det! Men det blir alltid noll i resultatet, det är nerverna som spökar! man får mkt somatiska konstigheter både av med. samt när man är tablettfri! det tar lång tid, men låt det ta tid bara vi blir friska! En del genomgår undersökningar som håller på i år av sina upplevelser, men alltid visar det att man är fysiskt kärnfrisk! (undantag finns ) men man är skärrad och rädd, så det är inte konstigt att man reagerar när det hoppar till i kroppen! ja det var bara det, ha det säger otto igen
Otto igen
- Thursday, October 16, 2003 at 17:29:38 (MEST)

Det skall vara Johanna, skrev fel! otto
otto
- Thursday, October 16, 2003 at 17:13:57 (MEST)

Ja det är just tips och råd till varann, och pusha varann till att komma ur detta. Jag har 30 års erfarenhet av eländet och jag bidrar med vad jag tror och har upplevt, Peter precis som du säger försöker du bidra med dina erfarenheter och annat! Det gör du alldeles utmärkt Peter! Det är alltid roligt att läsa när du varit uppe! Och tillsammans är vi starka, och det skall vi se till att fortsätta att vara alla här! Och så har vi RFHL Uppsala med Staffan och denna sida! Så det ordnar vi alla men tillsammans! säger otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, October 16, 2003 at 17:00:37 (MEST)

Hej alla krigare och annat folk! Många som skrivit nu och det är bra! JANNIKE: Han ville nog bara vara snäll med dig och ge dig lite sömn, han ser ju allt från en annan vinkel! Men klart att du känner av allt som du tog bort på en gång. Det kommer ta tid! Vi har så bråttom med allt, sover vi inte en natt då blir vi genast alldeles hispiga! Ja Jannike! jag har vissa nätter då jag ej sover, men det är en av alla följdverkningar av alla piller genom åren! Sen är jag natt människa! vi är olika fyntade, finns ju dom som aldrig ätit en tablett som missar en natts sömn! Klart du kommer att känna av det här en lång tid JANNIKE efter att du tog bort så mkt! men hoppas att det ger med sig fort! Både Ella och Nita o Susanne gav en fin berättelse! Dom var fina att läsa och kämpa på, Ja Nita! man blir som ett taskigt ekg, snarare ett rakt ett! Men som det tyvärr blivit, åteminstone i GBG och säkert i andra delar av Sverige, så gäller bara SSRI medel, när det gäller psyk! I GBG styrs det av några få läkare inom öppenvården och psyk! och dom under vågar inte hosta, övertron på dessa medel är otroliga, precis som när valiumet kom! men om 10 år kommer dom säga igen vad var det vi gjorde för dumt! Vägra vara försökskaniner! Jag har sett nog av dessa SSRI medel, och provat själv, vart bara bort fullständigt, som nita beskrev det! Numera skriv dom ju ut mot allt ifrån stark ångest till fotsvett! det är ingen hejd på galenskapen! Men det klirrar gott i kassan för läkemedelsindustrin! Och dom sliter i anlettets svett för att hitta på nya piller som ökar deras vinst, oss skiter dom väl i! ANONYM: Vet inte vad du och Staffan och läkarn kom överens om, när det gäller din Imovane? Ja 25% hur långt tid emellan då? och det beror mkt på hur mkt smärta och hur många taskiga sömnnätter du får! för väktvärk får vi alla dras med lång tid! Har massor av gamla nedtrappare som har besvär årsvis efter en s.k nollning! Märk väl det kan gå mkt bra för en del! vi är så olika! Nu har jag riktigt börjat protestera mot läkarna ang. somatisk med. där är det ingen som ifrågasätter vad vi stoppar i oss! ibland helt onödig med! För dt finns så mkt skam och skuld i just psyk. med! Dom fyller sin plats för många!så inte alla blir rabiata mot dem! men för mig och många andra ställde dom bara till ännu mer trassel! Nu skall dom tvinga ut långtidsjukskrivna! ekonomin rasar ihop för svedala! Nu spar dom med motorsåg! Så nu behöver vi verkligen varann, för vi kan inte bara räkna med läkarna längre! staffetgubbar och annat konstigt! Klart att sömnen blir konstig för många, man är ju inte så aktiv precis, hur skall man då vara trött på kvällen? om man inte är abstinent så man har fullt upp med den, men ut och promenera bara en bit, om man kan det, försöka prata med folk, inte bara om med. utan om annat! man blir så lätt fixerad vad som händer i kroppen, så man hoppar till. Som "normala" inte ens märker! En psykoteraput sa till mig en gång, jag kommer aldrig att låta dig regidera för mkt! att bli barnslig och liten, utan att jag själv fick ta ansvar och inte lägga över det på henne! ex vad tycker du? vad tycker jag själv! Det tar Tid, Tålamod och tro på sig själv att det här fixar jag med hjälp, behövs inga proffs. Går alldeles utmärkt med medmänniskor! Vägra vara offer som SArah skrev! Skriv nu alla som den gode ANNIKA och andra, nu kom ett par namn som jag inte sett på länge. Roligt! och stå på er alla, så blir det här bra! må väl därute! säger han Otto! P:S Tänkte idag på alla gamla kamrater som är hemlösa, ingen data att skriva i och tala om vilket helvete dom har, och deras med. hade dom fått skriva, hade servern sprängs! Många far mkt illa därute, ungdomar och äldre! vem skall dom prata med? otto!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, October 16, 2003 at 16:48:48 (MEST)

Hej! Jag hade inte så stor koll på dig Monis men gratulerar på femte dagen även om det är jobbigt men bättre tider väntar. Annika, det är kul att höra att det går bra för dig och att du berättar det för oss andra. Johannas historia är väl typisk med medicinering vid utbrändhet. Jag tror att man behöver vila en lång tid och att man ser över sitt liv för att kunna förändra det så att det inte går fel igen. Gärna någon att prata med! Det ordnar sig säkert nu och hoppas du har ett vettigt nedtrappningsschema annars får du ringa till RFHL för info så att det går rätt till. Jannike, alltid kul att höra ifrån dig. Du klarar det också. Du har gjort stora segrar när du blivit av med citadon och imovane. Du får fortsätta den tuffa vägen men det går. Hoppas du har kontakt med Staffan för hjälp. Jag har gått en lång väg själv och försöker bara ge lite erfarenheter av det jag gått igenom och jag försöker inte vara någon expert utan jag lider mer er alla för jag vet själv hur det känns. Jag läste här säkert ett år innan jag vågade skriva. Det var en mycket stor hjälp för mig att läsa om andra och inse att man inte var ensam. Vi är många och hoppas vi alla kan hjälpa och stötta de som skriver här. Ha det gott! Peter
Peter
- Thursday, October 16, 2003 at 16:00:11 (MEST)

Annika: Om man visste när man började avg hur man skulle må hade man nog inte varit så kaxig. Själv tänkte jag att jag har mått dåligt så länge nu, kan det bli värre? Med facit i hand så blev det inte så lätt som man trott! Men som sagt, vi biter ihop och kämpar på, precis som alla andra här. Förra veckan var jag till min läkare ang sömnproblemen. Tar 2 propavan till natten och dom hjälper inte ett dugg! Han frågade om han skulle skriva ut *några* imovane så jag fick sova några nätter! Kändes som han satt och lockade med en godispåse! Hela min kropp skrek JA! Men jag hörde mej själv säga att jag inte tagit en enda imovane på drygt en månad så varför börja på ruta 1? Just nu *efter en sömnlös natt* skulle jag kunna göra vad som helst för att få imovane igen. Men det vore så onödigt!!! Varför sitter dom och lockar med *godis* när dom vet att man absolut vill ta tag i sitt liv och försöka få bort tabletterna? Man blir ju snurrig för mindre. Vi ska klara det här! Eller hur, alla kämpar? Skönt att höra att du haft det bra, Peter! Det behövde du! Otto: sover du aldrig på nätterna eller är det bara vissa nätter? Tänker mycket på er alla.... Förresten, är det någon som provat rosenrot? Har hört så mycket om det den sista tiden! Monis: 5 dgr utan tab! Kämpa på, vi håller alla tummarna för dej! Kram på er alla...
Jannike
- Thursday, October 16, 2003 at 13:06:14 (MEST)

Hej! Jag har varit utbränd sedan sommaren 2002 vilket gav mig besvär som panikångest,sömnsvårigheter, overklighetsupplevelser ja hela min kropp rasade. Min läkare skrev ut cipramil och jag började med 20 mg om dagen, när jag inte blev bättre av det så tyckte läkaren att vi skulle höja dosen till 40 mg om dagen...jag har nu ätit dessa hela tiden men ville redan i våras sluta med dem vilket inte min läkare tyckte lät som en bra ide. När våren kom märkte jag att jag inte kände någonting, det var min första vår utan några känslor det var först då jag märkte att jag var avtrubbad...som att stå sidan om allt. Min läkare sa att jag skulle fortsätta att ta dem året ut fast att jag inte vill, så nu har jag tröttnat på det och har bestämt mig för att ta saken i egna händer, därför så tänker jag trappa ner själv jag är nu på min femte dag och jag bara undrar vad är det som jag har gått med på att stoppa i mig? Jag gråter utan anledning jag är förvirrad och kan inte sova utan somnar vid femtiden på morgonen jag mår illa och känner mig förvirrad. Nu när jag har läst alla inlägg så känns det som att jag har lurat mig själv med tabletterna. Anledningen varför jag inte vill fortsätta ta dem är att jag tycker att man blir apatisk och finner sig i det mesta jag saknar mitt gamla jag, på tabletterna så känns det som att jag går runt i en dämpad värld utan någon inre drivkraft , det känns som om man finner sig i det mesta utan att reagera. Men nu när jag ska sluta så undrar jag om det är nu som helvetet börjar, jag ångrar verkligen att jag började med medicineringen, jag förstår först nu vad det är som jag har gett mig in på...Hälsn. Johanna
Johanna
- Thursday, October 16, 2003 at 12:30:41 (MEST)

5:e dagen utan tabletter, det är jobbigt men det går...Må väl alla hälsar Monica
Monica
- Thursday, October 16, 2003 at 11:45:24 (MEST)

Hej.Jannike du skriver att du har gett dej f-n på att klara av det och det är den inställningen jag har också. Jag har märkt att man kommer längre ju mer man tänker så. Kul att se att Peter är tillbaka.Det har varit något som fattats här:)Kram på alla
annika
hallsberg, - Wednesday, October 15, 2003 at 18:54:16 (MEST)

Roligt Peter att du är tillbaka, hoppas du haft det bra! Ingen fara Peter jag och Staffan är gamla i gården och ibland blir det fel. Vi har en mkt fin kontakt! säger han Otto! återkommer!
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, October 15, 2003 at 15:07:39 (MEST)

Hej! Intressant att läsa allt som blivit här på en vecka. Det är bra att vi kan dela erfarenheter och hjälpa varandra. Jag börjar själv bli bättre efter en längre helvetestid och lyckades ta mig utomlands nu. Det gick bra och jag kan verkligen rekomendera miljöombyte. När man har det som svårast går det inte men jag började med småutflykter. Annars ta det lugnt och belöna er själva med små saker! Skönt att Otto är tillbaka och det var en tråkig historia med neddrogningen. Hoppas du och Staffan kan ha en dialog. Vi behövs alla och RFHL är en bra organisation. Det finns inte mycket annat i Sverige. Ibland hör man om någon läkare som uttalar sig kunnigt om detta och blir man väldigt glad. Jag har gått med i RFHL Uppsala (fast jag är skåning) nu och vi kan väl alla bli medlemmar så blir vi starkare. Lycka till nu anonym. Jag tror fyra ggr kan gå om du har tid emellan. Det spelar ingen roll att du ätit stesolid en kort tid för du har ett etablerat beroende av imovane och då har kroppens bensoreceptorer rubbats. Men du blir bra och hoppas det inte tar så lång tid. Till undrande så håll ut utan tabletter. Du har säkert kvar din abstinens och då hjälper inga andra tabletter. Staffan har rätt och undvik alla dessa tabletter även om de inte är så farliga som a/d och benso. Intressant att läsa Ellas berättelse och hoppas det går bra för dig. Du har ju kontakt med RFHL. Skriv gärna och berätta hur det går för det tar tid med abstinens men det går över! Ha det gott alla och kämpa vidare! Peter
Peter
- Wednesday, October 15, 2003 at 14:39:46 (MEST)

Hej vännerna! Är så glad för din skull Annica! Skönt att höra att det går framåt! Jag har min "hästddos" xanor kvar och cipralexen. Sover vissa nätter och gråter mycket. Går upp och ner... Bakslag i helgen då jag skadade mej själv. Fick sån panik när känslorna började bubbla upp. Men det är bara att ta nya tag! Har gett mej f-n på att klara det här! Men jag tänker inte ta bort minsta lilla flisa av xanoren förrens dom har en riktig uppföljning.... Kämpa på alla...tänker mycket på er! Kram till er alla...
Jannike
- Wednesday, October 15, 2003 at 10:12:32 (MEST)

Hej alla kämpar Jag slutade med Xanor depot på 1 mg i april 02, plus att jag hade oxascand på 10 mg vid behov. Antidepp mediciner har jag provat många olika sorter, har då mått ännu sämre, så idag orkar jag inte ens försöka prova några mer sorter av antidepp. Tycker att mitt måeende idag är hanterbart, jag orkar mer och det finns dagar som jag mår mycket bra. I början när jag hade slutat så var det fruktansvärt, många ggr trodde jag själv att jag inte skulle orka. Idag är jag glad att jag klarade av det. Men jag förstår inte hur jag klarade av det. Jag beundrar er som jobbar fastän ni håller på att trappar ner på mediciner. Själv har jag varit sjukskriven sedan dec 99. Mina dagar går upp och ner än, så jag har svårt att planera något. Jag tar dagen som den kommer. Är det en bra dag så tar jag tillvara på den och gör saker som jag tycker om. Det som jag är lite orolig för är att jag har en del kroppsliga symtomer som jag inte hade innan jag började med Xanoren. Ibland känner jag av dem och ibland inte. Den värsta är att jag inte kan andas ordentligt. Det tar stopp i mellangärdet på nåt underligt vis och jag har för de mesta en molande konstig känsla i vänster sida. Känner även av en smygande matthet som kommer över mig ibland och den gör mig totalt orkeslös. Vet nu inte om det kan vara abstinens. Jag har varit i kontakt med läkare om detta men de hänvisar bara på min ursprungdiagnos som är paniksyndrom. Jag tål inte stress och höga ljud eller om det blir för stimmigt omkring mig. Det jag önskar är att jag ska få ett jämnt måeende, som det är idag så går det upp och ner. Jag vet aldrig på morron när jag vaknar hur jag mår. Så jag tar en dag i taget än så länge. De kommer även nätter som jag inte alls sover. Så det är att stå ut och åter stå ut, fastän många ggr känner man att jag orkar inte mer. Kämpa på, och åter kämpa på, man vinner i längden. Kram på er alla kämpar nita
nita <atinhaz@yahoo.se>
Västerås, - Wednesday, October 15, 2003 at 06:32:16 (MEST)

Otto: Jag är fortfarande kvar här. Har sedan ett par dagar slutat med Imovanen och ska nu plocka bort den Stesolid jag fick för att underlätta att sluta med Imovane. Eftersom jag bara ätit den en kortare tid så hade jag tänkt minska den med 25% åt gången (Har bara ätit 1 st 5 mg till natten). Några kommentarer eller råd om den saken skulle uppskattas, är jag kanske lite väl optimistisk eller är det realistist att göra på detta vis? (Har endast ätit Stesoliden i två veckor).
Anonym
- Wednesday, October 15, 2003 at 06:18:51 (MEST)

Nu har otto sin vanliga nattelände! men fram med böcker och datan, så somnar man väl snart! Saknar nu en hel del här peter var är du? och många andra! Hoppas det kommer nya som hittar hit. När psykdörrarna stängs och klimatet hårdar! Så behövs alla med frågor , stöd, tips och mkt mer! Sitt inte inne och grubbla och deppa inte ihop, skriv här då. Se så många som klarat av detta! Och en del skriver hit för att pusha andra! Peter hör av dig! må väl och sov gott och vakna sött! säger han otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, October 15, 2003 at 02:20:05 (MEST)

Hej Annika! Roligt att höra att det går framåt för dig hela tiden. Ja känslor trycks ner av alla tabbletter och nu kommer dom, det är faccinerande! Tack för att du skriver och uppmuntrar andra om att det går bra för dig, det sporrar alla Annika, så glöm inte alla här. Rapportera när du känner för det! Ha det så bra! och jobba på! Alla andra skriv alla, så gott vi kan pappret tar inte slut! Undrar hur det gick för anonym? och alla andra! ha det säger otto P:s Det är viktigt att när någon ställer frågor och sedan börjar få ordning, att skriva och berätta det, för att sporra andra precis som man själv vart sporrad! För man undrar hur mår den och den? hur går det för vissa? så delge alla! Inget är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, October 14, 2003 at 21:57:59 (MEST)

Hej Carina.Ja jag hoppas kunna tillföra något positivt.Det kan behövas ibland.Jag är glad att jag klara av det:sluta med medicin efter att ha ätit i fem år
annika
hallsberg, - Tuesday, October 14, 2003 at 19:22:06 (MEST)

Bra jobbat Annika. Alltid kul att höra att det går bra. Får oss andra att inte tappa hoppet.
Carina
- Tuesday, October 14, 2003 at 19:07:51 (MEST)

Hej alla!Nu är jag inne på 7:e veckan av seroxatfrihet.(tror jag,känner att jag börjar tappa räkningen men det är ju positivt kanske)Jag tänker inte längre på det.Jag mår kanon bra jämfört med när jag käkade medicinen.Alla känslor verkar ha "kommit fram igen, medicinen dämpade det mesta. Ja jag fortsätter rapportera:), har inte så mycket att tillägga mer idag men jag återkommer.MÅ bra där ute nu och ta hand om er,kram annika
annika
hallsberg, - Tuesday, October 14, 2003 at 17:11:57 (MEST)

UNDRANDE, Du har ju rätt, ursäkta mej glömskan, Buspar står ju faktiskt under ångestdämpande medel. Det har jag alltid tyckt var konstigt att ett serotoninmedel är registrerat så. FASS säger dock att ångestdämpningen bara är på längre sikt och det du citerar om spänningstillstånd syftar knappast på muskelspänning. Men jag har redan kommit med felaktiga uppgifter, så jag kanske skall hålla tyst om Buspar nu. Tror du inte alls det kan handla om bens-abstinens? (Det finns en tanke även hos nedtrappningsveteraner att man ofta kan få låga serotoninhalter efter bens-nedtrappning /alkohol också?/ men vår erfarenhet är alltså att Buspar eller för den delen /andra/ antidepressiva inte verkar lösa det problemet. Mänskligt stöd kan nog vara bättre.) Hej igen. Lycka till!
Staffan Utas RFHL-Uppsala 018-124422
- Monday, October 13, 2003 at 15:08:44 (MEST)

Undrande: Hej! Nu har du fått lite svar! Buspar är egentligen en skitsak, men om du missat att du är abstint är det betydligare allvarligare!! Ja Staffan den läkarna var och är en riktig stjärna, nu forskar visst på ortopeden! Undra vad han hittar på där! må väl alla och upp i boken och skriv! säger han Otto!
Otto Ruben Svensson
- Monday, October 13, 2003 at 11:27:28 (MEST)

Tack för svaren om Buspar! Staffan, jag har läst i patientfass om Buspar, citerar: "Hur verkar Buspar®? Buspar påverkar en signalsubstans (serotonin) i hjärnan, vilket medför att ångest- och spänningstillstånd dämpas. Vad används Buspar® för? Vid långtidsbehandling av ångest, oro och rastlöshet utan panikattacker. Ångesten kan vara primär men också bero på annan sjukdom eller beroende av alkohol." Citat från patient-fass alltså. Men om användarna inte tycker den är effektiv är det kanske ingen idé att börja med den?
Undrande
- Monday, October 13, 2003 at 09:35:59 (MEST)

UNDRANDE, som Otto säger är Buspar serotoninhöjande och i så fall kan kroppen också anpassa sig till dem, dvs tilvänjning sker. Men eftersom de är så ineffektiva för de allra flesta. liksom för Otto, så är normalt heller inte beroendet något problem. Alltså: skulle de funka (av mer än inbillningens kraft), så är har de också beroenderisk. Men i ditt fall: varför skall du pröva? Ångest och muskelspänningar är inget jag hört att de skall hjälpa mot. (Påstår dom det?) Och definitivt inte mot biverkningar av antidep. (Den forskaren var nog en riktig stjärna, Otto.)Däremot är ju Undrandes symtom mycket framträdande bens-abstinenser. Är du verkligen igenom den ännu??? Då har vi de vanliga frågorna om din historia med benson. Du kan också gå till fliken "Kortkurs" och se. Nya mediciner mot abstinenser förvärrar ofta. Lycka till.
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, , - Saturday, October 11, 2003 at 20:42:26 (MEST)

Till UNdrande. Du har varit fast i Benzo men tagit dig ur. Jag sitter fast i Benso nu. Kan du höra av dig till mig på min mail o berätta lite mer. Jag behöver alla råd o stöd jag kan få. Tacksam för svar Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
- Saturday, October 11, 2003 at 11:16:23 (MEST)

Undrande: Ja någon har nog ätit Buspar, men inte sett det här tidigare. Kom ihåg när dom kom. Själv har jag för ovanlighetens skull inte ätit dem, för det var kalle anka tabletter för mig! Förstå mig rätt nu! men däremot har en god vän knallat på dem ett tag för länge sedan, han led av panikångest och ville ej ta benzo, och dessutom söp han. Men inte kände han något. Och hört andra sagt att dom ej heller känner något av enbart Buspar, brukar ju kombineras med något! Dom påverkar ju oxå serationet! men dom är inte något avlsappnande, som du efterlyste att du hade mkt spänningar! kan ju vara restabstinens av gammalt benzo?? Dom är inte vanebildande, det vet jag iallafall. En läkare i gbg doktorerade? på dem och framtog dem oxå för några år sedan som hjälpmedel mot dom saker man bl.a annat får av SSRI medel, tjejer svårt att få orgasm, killar få utlösning! känt faktum! där var dom tydligen bra! Sen hör jag aldrig att dom skrivs ut så mkt numera, ingen verkar villa ha dem eller så är dom ej effektiva, bara spekulationer av mig! Men känner du för att prova dem så gör det, dom kanske hjälper dig, för det är bra att du inte äter benzo! Men någon hjälp måste du ju få! JANNIKE: Du tycks klara det här? rör inte xanoret se nu först hur det går med dom andra tabletterna, det tar en tid innan du ser det ordentligt, o´ch ha inte bråttom för guds skull! FRIDA: Hoppas du slipper xanoret och får sova och kan bryta med en halv xanor som du säger, så går det här nog bra! ANNIKA skriver en mkt viktig sak! Att ha något att göra, det värsta är att inte komma in i Samhället igen, och bli hänvisad till ex RSMH, och någon dagterapi, där alla är ganska så sjuka av andra tillstånd, det är ingen lämplig miljö för en som vill ha bort tabletterna och få ett förhållandevis hyggligt liv, att gå och inget göra är rena döden! Så ANNIKA det var mkt bra det du tog upp, och det hjälper dig genom detta! Det finns vissa ställen fortfarande kvar som man kan gå till om dagarna, ex igbg Allaktivitetshuset, där de flesta är "lätt" sjuka om man får uttrycka sig så, så det inte blir fel! För att sitta hemma skapar istället panik, rädsla funderingar, fobier, inga kamrater, och jag är o inget värd! det är bara och titta på dom som mist sitt arbete, fullt friska, som supit ner sig och gåt till DR och fått sina första tabletter för dom är ju van att göra något! Samt det viktigaste socialt att vara med andra! vi är inte fyntade att sitta inne och grubbla! Så sysselsättning va än det månde vara är viktig, Tack för dom raderna Annika! Och dit skall alla sträva oxå! Jasså Peter var bort en vecka. Tack Carina! Kämpa på nu alla och använd GB och skriv possitivt som negativ, den måste leva hela tiden. För då kommer tips råd och annat av bara farten! Nu är det kulturnatta i GBg såg en del, men det blåser orkan. Väntar till en musikerkompis håller i John Lennon aftonen! så man blir lite kulturell! Nu är det helg, glädje för många, men tänk på att många mår hemskt, att inte kunna njuta av att vara ledig från jobb och kunna gå ut och ha roligt, men det kommer! Lev och må nu alla kamrater och vi hörs säger han Otto!
Otto Ruben Svensson
- Saturday, October 11, 2003 at 00:59:04 (MEST)

Hej, är det någon här som har erfarenhet av Buspar? Har varit fast i benso men tagit mig ur sedan ett år och vill inte hamna där igen. Anti-depressiva tål jag inte - kan Buspar vara ett alternativ om man som jag lider av svåra muskelspänningar-ångest? Har läst att Buspar inte är beroendeframkallande, stämmer det? Är det ett effektivt preparat? Tacksam för svar.
Undrande
- Friday, October 10, 2003 at 19:21:40 (MEST)

Hej alla vänner! Det är skit, det som hände dej Otto! F-n ta den som lade det i ditt glas. Är glad att du är tillbaka. EVA: jag har gått på akupunktur 8 ggr nu. Eftersom jag slutade rätt tvärt med 4 tab och började med cipralex i samma veva vet jag inte om det hjälpt så mycke än! Förra året gick jag 10 ggr mot spänningshuvudvärk. Och den gick faktiskt bort! Mår rätt dåligt nu, men har samma dos kvar av xanoren. Känns som en livlina att klamra sig fast i. Har överklagat om behandlingshem till soc och min läkare skulle ringa och prata med dom oxå. Får väl se hur det går. Tänker på er alla....Kämpa på! Kram Jannike.
Jannike
- Friday, October 10, 2003 at 12:04:32 (MEST)

Hallå alla! En liten kommentar om Peter bara. Han skulle visst vara bortrest en vecka, från och med i tisdags tror jag det var. Tack för tipset om ångestprogrammet. Det är så lätt att missa dom där programmen när man sällan tittar på dom "vanliga" kanalerna längre. Ha det bra/Carina
Carina
- Friday, October 10, 2003 at 08:54:17 (MEST)

Hej på er alla kämpar! Sömnen bråkar i vanlig ordning. Inget och göra än läsa och skriva! Tack alla för att ni skriver och bryr er! Peter du frågade efter mig, nu frågar jag var är du Peter? Saknar dig här! Hoppas det inte hänt något! Mkt att ordna när man skall fixa handlingar som man blivit beslulen på, nerverna kommer i darrning! Var på soc och prata med Ek.chefen, tydligen börjar man få fina papper där nu, så dom ersatte allt jag förlorat! Tack Tack! men såg alla gamla kamrater dåliga, desperata, abstinenta jagande efter pengar eller någon drog för att fly verkligheten, många nya ansikten som är unga och i livets början! Redan förstörda av droger och annat! Såg programmet igår om ungdommen som inte litade på soc, eller någon myndighet utan sov ute, portar m.m Tänkte det upplevde jag aldrig när jag härjade och var ute, har det gått så långt och var kommer det att sluta! Tänk detta är barn vi pratar om! Vakna föräldrar! Säger som narkotikachefen i huvudstaden. Vi håller på få en generation lallande vrak! Men det skall väl utredas 50 år till innan man fattar det! ja roligt att se flera här som skriver positivt, eller frågar eller svarar, som en sa till mig en gång. Jag är med dig, men jobbet får du göra själv! Vi som finns här behövs för varandra och för andra som hittar hit, för många andra när vi orkar! Vi hörs och sleep well säger han otto!
Otto Ruben Svensson
- Friday, October 10, 2003 at 02:58:00 (MEST)

Hej alla.Ja skönt att du klarade dig så pass ändå Otto.Hemskt det som hände.Numera får man tydligen aldrig släppa glaset ur synhåll hm.Skönt å ha dej här igen. Ja Janne vi ligger nästan lika där.Du på din nionde vecka och jag är inne på min sjätte nu.Jag säger nog som du.Vissa dagar är bättre än andra.Att jag kan jobba heltid som jag gör (skönt) är att jag har en anställning pga min panikångest.En offentlig skyddad anställning ,till för de med något handikapp.Jag går på riktig lön och jobbar inom kommunen.Alla jag jobbar med vet mitt "handikapp" och jag kan ta allt i mitt tempo.Känner jag ångest eller panik så kan jag ta en halvtimmes promenad eller bara åka en sväng.Det är skönt.Annars tror jag inte jag hade pallat att jobba.Det knallar vidare och den här veckan har jag inte kännt något annat än ångest, vilket är bättre än andra veckor.Alltså inga symptom på medicinfriheten.Ha det gött alla så hörs vi.Natti natti
annika
hallsberg, - Thursday, October 09, 2003 at 18:05:04 (MEST)

Hej alla vänner! Här kommer en liten rapport från den gångna natten: Jag tog endast xanor 0.5 mg, trots att jag är ordinerad 1 mg. Det gick konstigt nog bra, och hjärtat lugnade ner sig, sen tog jag ett rör theralen och somnade ganska gott! Kram
Frida
- Thursday, October 09, 2003 at 11:44:33 (MEST)

Vill bara göra er uppmärksamma på att det kommer om panikångest på kanal 2 nu på måndag kl 18:15 i programmet Fråga doktorn. Kan det va nåt för nån av er kanske?? Mvh Eva
Eva
- Thursday, October 09, 2003 at 11:34:08 (MEST)

Kära Otto. Vill du vara snäll o skriva till mig på min e-mail. så kan jag kommunicera mid dig direkt. Tacksam om du vill det. Kram Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
- Thursday, October 09, 2003 at 11:32:04 (MEST)

Goggo, tack för svaret. Hur mår Du nu? Jag har ju själv varit med om att sätta ut abrupt så jag vet iaf lite om hur Du har det, skickar tankar om styrka och lugna stunder mellan frossan å hjärtklappningen…värken å det andra. Hoppas att du har fått nåt att kurera Dej med, kanske inte comp ,då , nåt annat... jag tänker på Dej och försöker att hålla mej vid liv själv, det underlättar mycket att ha kontakt med Otto, Dej å alla andra här i gb. och välkommen i gänget Frida hoppas Du lyckas med nedtrappningen av xanoret så får vi läsa en glad inlaga igen...Kämpa! Nu gäller det att hålla ställningarna, simma lugnt alla m v h Monis
Monica
- Thursday, October 09, 2003 at 11:07:46 (MEST)

Skall svara dig igen Frida! Det där med att söka efter "kickar" som du skriver, låter som ett ungdommsgrej, vet inte om du är ung! men ingen grundtillstånd ex panikångest eller liknande verkar du har haft! Så då tror jag säkert att du fixar till det fort, om du ger tusan i xanoret! Och märk väl Frida det tar ett par dagar innan det brukar visa sig ordentligt en saknad av xanoret! Så håll ut och lös problemet med självförtroende på ett mkt bättre sätt, piller är det sämsta aternativet! Sov gott! och hör av dig! säger Otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, October 08, 2003 at 22:33:10 (MEST)

Otto! Tack för ditt svar! Jag åt 3-4 xanor om dagen, fast att jag bara var ordinerad 1. Lätt att hamna i missbruk... Tyvärr är det pga dåligt självförtroende, och jakt efter kickar, dumt jag vet... Jag är glad att jag fick sova en natt iallafall, det är precis som du säger, hjärnan går på högvarv och det kunde ha fortsatt så i hur många dygn som helst... jag var livrädd och uppstressad till tusen. Nu har jag tagit ett rör theralen och 1 propavan, det bör göra så att jag sover som en stock inatt, om det inte är så som du säger, att abstinensen tar över och gör mig sömnlös trots medicinen... Imorgon vet jag svaret... Hoppas verkligen att jag får sova inatt och att ångesten inte tar över.
frida
- Wednesday, October 08, 2003 at 22:01:21 (MEST)

Hej alla krigare! Hej Frida! Du skriver xanormissbruk, åt du hejdlöst då? för beroende kommer snabbt med en sådan snabb tablett som xanor! vet ej om du åt 3 om dagen eller ? Den reaktion du fick med att ej kunna sova, fast kroppen ville. Den har jag upplevt några ggr, den är vanlig. Hjärnan går på högvarv, och man blir abstinentare och mer och mer panikslagen! Att du till slut somnade av propavan och theralen är inte förvånande, du var ju helslut i kropp och psyke! Svårt att veta varför du började med xanor? och om du knapprat tabletter tidigare! Men efter min långa erfarenhet av alla dessa piller och mina kamrater, så tror jag du får mkt svårt att sova dig ur en xanorabstinens, för den kommer att visa sig, och propavan eller theralen kan du ju inte äta dygnet runt! Hade man kunnat sova sig bort från ett beroeende så hade nog alla gjort det, men så enkelt är det inte Frida! men vi får se och höra av dig mer, hoppas jag! Men tänk! och fråga någon som är insatt i ditt eget uppfinnande av nedtrappning! ha det Frida! Hej Eva! Rädslan är det största hotet man har när man skall börja eller håller på med nedtrappning! Dom bränningar du beskrev har jag hört av flera, ryggraden, ljumskarna , fötterna. Om du har en bra kontakt med läkare så gör då ett shema för din nedtrappning av Sobril. Det är tufft det vet vi alla. Men det går! Försök hitta någon du kan lita på! som stöttepelare, för det behövs, hälften är vunnet med någon man kan prata med, detta med att laborera med alla konstigheter i desperation brukar inte till sist vara så lyckad! Finns ingen anledning att ha en tab. man mår illa av! ta den tid du behöver. Så går det här vägen! Du är inte den första och inte den sista i denna värld! lycka till och hör av dig! säger han Otto! Till er andra må väl och strid på och skriv så andra får glädje av alla som kämpar! otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, October 08, 2003 at 21:30:49 (MEST)

Efter 5 veckors xanormissbruk så har jag blivit beroende... Det är skitjobbigt, jag gråter varje natt och skakar av ångest, Min hjärna är helt pigg men kroppen vill bara sova, men det är helt omöjligt, efter 2 nätter i helvetet så bröt jag ihop och gick till psykakuten, dom sa att jag inte får lov att sätta ut xanor så snabbt, utan att jag ska trappa ner långsamt, så jag fick recept på nya xanor och tog dom enligt ordination... det hjälpte knappt nånting, jag blev lite lugnare i kroppen, men det var omöjligt att sova, och jag stressade upp mig jättemycket, jag tänkte, inte en natt till utan sömn!! Till slut bröt jag ihop igen och åkte till psykakuten, där fick jag 1 propavan och ett rör theralen, åkte hem igen och var helt säker på att den medicinen inte skulle hjälpa ett dugg, men efter 1 propavan och theralen så somnade jag jättegott!! Gissa om jag blev glad när jag vaknade och kände att jag sovit djupt, äntligen!! Så nu har jag fått hem både theralen och propavan, och jag planerar att skippa nertrappning av xanor helt o hållet, för det är bara att dra ut på det hela, så inatt blir det 1 propavan och lite theralen så sover jag ifrån abstinensen och till slut är jag avgiftad, är inte det en bra ide ??? Kram Frida
Frida
- Wednesday, October 08, 2003 at 17:59:56 (MEST)

dddddd
ddd
- Wednesday, October 08, 2003 at 00:49:47 (MEST)

Hej Annica i Hallsberg och alla andra, Det känns som vi är ute på samma resa du och jag när det gäller seroxat abstinensen. Jag följer dina vedermödor och känner igen mig. Jag är nu inne på min 9:e seroxat fria vecka. Det fungerar i stort bra, ingen större ångest dock sömnproblem och deppighet. Jag jobbar dock även om det vissa dagar är mycket tungt. Nu börjar dock den klassiska frågan att dyka upp: Är det abstinens eller är det den ursprungliga "sjukdomen" som återkommit? Må så gott alla kämpar Janne i Linköping
Janne
Linköping, - Tuesday, October 07, 2003 at 13:18:47 (MEST)

Otto. Det var tråkigt att hör det som hänt, kul att du är tillbaka. Ha det bra alla och kämpa på. MVH Susanne
Susanne
- Tuesday, October 07, 2003 at 12:04:23 (MEST)

OTTO! Det var för jävligt rent ut sagt vad du råkade ut för. Skönt ändå att du klarade dig någorlunda helskinnad ur det. Tyvärr blir det ju vanligare och vanligare att folk lägger piller i folks drinkar numera. Dom får börja servera drinkarna i nappflaskor, så ingen kommer åt... Fruktansvärt!!! Skönt att se dig igen. Och någe bråk vill vi ju inte ha igen på den här sidan, då är det bättre som du sa att ta sånt över mailen.
Carina
- Tuesday, October 07, 2003 at 09:48:48 (MEST)

En sak till vågar jag nog! Ställde 2 st beeroendeläkare mot varandra , har gått hos dem bägge och känner dem väl, dom har även skrivit böcker i ämnet! En skriver att det behövs inte 6 månades drogfrihet för att ge en ex paniångestdiagnos, jag känner ingen som väntat så! den andra skriver det behövs 6 månaders drogfrihet för att ställa en ex panikångest diagnos! bägge med över 30 års erfarenhet av beroeendevård och psykiatriker! Säger då "vem kan man lita på " som Hoola Bandoola Band sjöng! ja säg det? samma sak gäller ex lergigan, bägge 2 st säger dom är alldeles utmärkt vid abstinens, fast dom inte verkar fort och ger trötthet, åter vem kan man lita på, jo oss själva som upplever det! teorierna är många, men abstinensen är ganska lika och djävliga för det! snart kommer något nytt. Så har det alltid varit och kommer att fortsätta! beerondefolk har ett handikapp när det gäller vård, hamnar mellan 2 stolar! allt enligt läkarna! för sjuk för Soc insats, för frisk för insats av ex psyk! så har man bollats i många år, tur man slipper det nu! ja det var det! Så det gäller att veta sina rättigheter och ta reda på så mkt som möjligt så ingen blir chockad! säger sömnlöse otto vakna nu gått! och det regnar ute! ha det! Otto säger han otto!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, October 07, 2003 at 05:57:21 (MEST)

Hej på er alla kämpar! Här är otto igen! Tack för dom som skickat mail hem till mig, det gladde mig mkt! Och ni som skrivit här på sidan är härliga! Tyvärr så har jag svåra problem i min hemfamilj, men det hindrar inte otto från att vara sömnlös och skriva överallt och som sagt jag ger mig aldrig! Var med om en tråkig episod, var på resturang och skulle äta och vänta på en kamrat. Då jag gick på toaletten, så hade någon, lagt några piller i mitt glas öl. Och jag som är bl.a hjärtsjuk, snurrade till och försvann ut på gatan och rasade ihop medvetslös, dessa snorungar hann med att sno plånboken och mobilen! innan ambulansen kom! Väl omhändertagen på Su GBG så fixade dom till mig ordentligt, hjärtat fick sig en liten smäll, så dom höll kvar mig ett tag! sen det vanliga polisanmälan , spärra kort m.m Första gången i mitt liv, Vad är det för samhälle vi bygger upp! Läkaren på Su ville skriva ut citodon för jag slog i huvudet i fallet. Då bad jag han läsa jounalen en gång till, den är som en telefonkatalog. Skall du ha igång mig igen på kodeinet sa jag på skoj. Hoppsan sa han, det brukar ingen tacka nej till, men nu ser jag. Bra sa han, vill du ha något annat, nej tack! jo plånboken sa jag, ja inte min sa han, bra läkare. Men jag var ju inte på psyket som tur var! Idag har en depp och ångestdag varit tuff, så jag har inte orkat gå ut och ordnat med pengar och bank och annat elände som dessa ungar hittade på! Men mkt bra vård och bemötande fick jag. Mot alla odds fick jag även ett taxikvitto hem , det ger dom ej numera! du får pröjsa 150 kr, har du inte får du gå hem! Läst igenom en del inlägg nu och roligt att höra av dig Annika, jobba på och skriv till oss alla som carina skrev. En mkt fin historia av marie R. Känns härligt att läsa! fortsätt vidare och det ger råg i ryggen för alla, vi har alla olika problem, som är kopplade till tabletterna! som oxå behöver stöd och råd, av egna erfarenheter ex trappa ner under svåra omständigheter hemma är ganska små, nä, det har inte otto hittat på ,det finns studier på det oxå! för dom går hand i hand ofta! Söndagens GP skriver 3 sidor om den rysligt dåiga vård som finns i gbg, vilket jag skrivit om för länge sedan, nu kommer det! en tjejkompis skall vara samordnare härnere och se över hur det ser ut. Hon vet vad jag sagt till henne. Nu skall jag plåga henne med många fina uppgifter! psyk har numera bara 37 platser med de flesta som är dömd för vård! Verk.chefen Svedmyr säger igen, man är beredd redan innan någon yttrar sig att dom ej kommer in! Det finns bara 3 kriterier som kommer in, överdoser skickas till allmänmed! Nu är debbtten igång på allvar i TV media, bara inte klappjakten på psyk, dåliga av olika orsaker blandas ihop av psykkriminella! så dom gör panikinsatser! Nej kära Peter! Jag kommer allt finnas här så gott jag kan, sen får någon säga vad den vill. men skriv då till min privata mail, inte här i boken! Jag vet mot somliga hur det är och skrika ut sin ångest, och det vill jag inte någon här skall göra, därför skall vi hjälpas åt alla! Sen om vi skriver lite virrigt är väl inte hela världen, vi är inga journalister och det är ingen uppsats vi skriver! Klart jag vill följa Susanne, Jannike, monis, anonym, pierre, eva, peter deras öden och alla nya som kommer hit! en del med problem, en del med glada rapporteringar. Det stärker oss alla att aldrig ge oss! och allt går som Peter skrev! Och psyket kan vi glömma! tänker oxå nu på dig gogge, vet vad du gick igenom! hoppas du kommer på benen! Köerna ringlar vid psykakuten. Jag hoppas dom som ingen har eller behöver hjälp. Hittar hit! Ja en utvikning av otto, men det må vara hänt. Må nu väl alla ja alla och vi hörs säger Otto! Alla behövs! och är lika viktiga! så många blir vi aldrig så vi inte ryms här! ha det!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, October 07, 2003 at 05:38:20 (MEST)

Var är du Otto? Jag tycker att det har varit roligt att läsa ottos svar,och tycker mig nästan känna er alla litegran, efter att sedan augusti ha följt hur det går för er alla här på gästboken.Det är ett stort stöd att man inte är ensam om att kämpa med alla jobbiga symtom, och det är bra när det är flera som svarar och försöker hjälpa till när det behövs. Kan själv inte direkt bidra till något nytt, jag är inte frisk ännu,men jag har iallafall blivigt bättre. Mådde tidigare förskräckligt efter att ha slutat äta cipramil, som jag ätit i fyra och ett halvt år, efter att ha fått en kolaps med ångest och panikångest på köpet. När jag trappade ner, gick det ganska hyggligt. Första månaderna utan cipramil gick oxå ganska bra, mådde bra mestadels förutom några veckor emellanåt då jag mådde dåligt. Sedan efter ca. tre månader började jag må riktigt dåligt hela tiden, orkade bara vila och fick bara hjärtklappning,illamående,köldrysningar,andningssvårigheter,domningar och dyl. Så höll det på den mesta av tiden till det hade gått fyra och en halv månad, då började det bli lite bättre.Nu har det gått fem och en halv månad, och jag är fortfarande bättre men får svackor ibland. Jag känner oxå av uttrappningen av sobril som jag har varit tvungen att ta vid kraftig ångest. Men sammanlagt har jag inte ätit det så många månader, men får ändå nu en del utsättningssymtom.Jag får hela tiden fantastiskt stöd från bl.a rfhl, annars hade det inte gått.Ja, det var min story,kanske någon känner igen sig i detta eller har någon kommentar, det skulle vara kul. Kämpa på allihopa,hälsar Ella
Ella
- Monday, October 06, 2003 at 22:53:49 (MEST)

å
å
- Monday, October 06, 2003 at 17:30:12 (MEST)

EVA: Skriver till dej snart! Mår inte så bra nu.... Kram till alla....
Jannike
- Saturday, October 04, 2003 at 19:33:34 (MEST)

Hej! Det är mycket intressant historia Marie skriver. Det visar att det går att få till livet utan tabletter. Ett bra stöd och omgivning är guld värt. Förr eller senare verkar de flesta få problem med tabletterna eller att verkan försvinner. Annika är också roligt att läsa om att det är på bättringsvägen och att abstinens går över. Att klara det på vägen med abstinens som Monica menar är inte lätt. Lite jäklar anamma och sedan att vara otroligt snäll mot sig själv. Gärna hitta något litet intresse som man leva för. Jag har under min tid lyssnat på musik, små promenader, TV och hyrt filmer. Ibland bara åkt iväg enkel utflykt för miljöombyte. Internet finns det mycket och prata med kompisar om annat, inte bara hur dåligt man själv mår utan ta del i andras liv. Men ibland är det otröstligt så gråt gärna. Framför allt sluta inte för snabbt. Abstinensen varar lika länge ändå. Lorelei sök gärna kunskap först här på hemsidan och sedan lägg upp en plan för att sluta. Det är jobbigt men det går. Du tar inte mycket och ibland är det svårt att sluta med en sådan liten dos. Annars ska man sprida ut benso över dagen och ta bort cirka 10 % var 14:dag. Sluta med en medicin i taget och ej båda samtidigt. Du får höra av dig mer senare. Jag saknar Otto och dina inlägg. Hoppas du inte ger upp på oss nu! Ha det bra! Peter
Peter
- Saturday, October 04, 2003 at 14:36:27 (MEST)

Hej Lorelei! Jag är i samma situation som dig. Är beroende av Sobril som oxå är ett benzo prepparat. Du kan höra av di på min e-mail om du vill. Jag bor i Dalarna som du. Mvh Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
Dalarna, - Saturday, October 04, 2003 at 13:19:49 (MEST)

Hej alla! När jag var inne på den här sidan för några veckor sedan var jag jättedeppig!! Nu vill jag berätta lite om mig själv. Anledningen till att jag började äta medicin var att jag blev deprimerad efter en förlossning. Jag förstod inte själv att jag var deprimerad jag kände bara en enorm trötthet. Efter ett år förstod jag att det inte stod rätt till. Jag var aldrig riktigt glad och kände hela tiden kraven från alla. Jag gick till mödravården för att få hjälp och de sa att jag nog hade en depresion så jag fick gå till en allmänläkare. Jag träffade äntligen en människa som förstod mig jag blev sjukskriven och ordinerades cipramil och stilnoct och terapi. Jag mådde illa hela tiden med cipramilen men kände att krafterna vände åter. Jag träffade Lena min ängel sakta men säkert drog hon mig upp ur det svarta hål jag hamnat i. Jag fick byta medicin till seroxat efter tre månader för jag mådde så illa ville kräkas hela tiden. Jag hamnade nästan i ett beroende av alkohol talade om det för min läkare som skrev ut antabus på min begäran. Han sa att det kunde ha med medicinen att göra jag förstod inte riktigt vad han menade. Vi bytte i alla fall ut cipramilen mot seroxat och stilnocten mot remeron. Jag gick upp i vikt och kände mig starkare men aldrig riktigt bra tröttheten låg där på lur hela tiden Jag blev väldigt förvirrad hur mådde jag igentligen. Lena min psykolog och jag hade samtal i ett och ett halvt år. Vi diskuterade medicin och hur det påverkade mig. Samtalen ledde till en läkning av min själ som gjorde mig lite starkare för varje dag jag kommer aldrig bli som jag var innan jag blev sjuk på gott och ont. Jag förstod att jag hade gett för mycket av mig själv till alla andra och inte lyssnat på mina egna behov. Jag får nu ta lite från mitt gamla liv och fläta i hop det med mitt nya saka men säkert går det framåt och kan i bland kännas riktigt spännanade. Jag har nu inte ätit någon medicin på tre månader och kan i mellanåt känna ett enormt lugn jag känner inte mig lika förvirrad längre och kan känna känslor på ett riktigt sätt. Jag vet att jag har lång tid framför mig att försöka hitta stabilitet i min tillvaro men nu går det framåt och för förta gången på tre år känner jag en enorm tro på mig själv. Jag har också haft den turen att ha en sambo som kanske inte alltid har förstått men alltid varit villig att lära sig Många kramar Marie
Marie Rosengren <marie_ros1@msn.com>
tidaholm, - Saturday, October 04, 2003 at 11:10:02 (MEST)

Hej. Jag vet inte hur jag ska börja men jag mår dåligt p g a Zoloft + Stesolid. Vet inte hur jag ska kunna sluta med dessa preparat när jag ätit detta i så många år. Började med Zoloft -95 men har inte tagit i ett sträck utan med vissa uppehåll. Nu känns Stesoliden som ett större bekymmer och jag är fullt medveten om att jag är beroende, många års beroende. Tar cirka 2 mg Stesolid/dag, ibland mer. Någon som har erfarenhet av dessa preparat? Skriver mer någon annan dag. Kram Lorelei
Lorelei
Dalarna, - Friday, October 03, 2003 at 23:02:40 (MEST)

Hej Monica, jag förstår precis vad du menar. Du gör helt rätt, men ta det lungt i takten bara.. jag har inte vart med på ett tag, lider själv alla helvetes kval att clear it up... Kommer hem från en sån där 10 dgr:s "kur" halvdö ikväll. De satte ut 100mg till 40 direkt o Treo Comp abrubt...ca 6-10 /dag.. som tur är har jag en medmänniska som ingen annan har, annars hade jag dött där..hon kan detta..bara en lite om mig... Stämmer Otto ., gär ej att sätta ut Benzo el knappt compen abrupt.....ha det bra alla.. kanske inte syns på ett tag , måste kurera mig .. o Peter o Jannike o Alla..ha det så bra o stå ut ALLA här har rätt....det står jag för.. Kvällen o ångesten kommer..de har rört om ordentligt.. inget stämmer längre.. Ha det så bra det går alla..låter dumt vet..men vad finns mer att göra som sagt kämpa på..hej o go kväll på er..efter osammanhängande brev Häslsar Goggo
Goggo
Gbg, - Friday, October 03, 2003 at 22:05:55 (MEST)

Till Monica. Jag vilar mycket, sover och gråter. Försöker titta på tv och lyssna på kassetböcker, det är väldigt avslappnande att lyssna på kassetböcker, tycker jag i alla fall. Till otto. Jag tycker det är bra att du skriver mycket och försöker hjälpa alla. Fortsätt med det. Ha det bra alla. MVH Susanne
Susanne
- Friday, October 03, 2003 at 18:32:35 (MEST)

Annika! Tack för att du skriver in och uppdaterar. Det är sånt som gör att vi som fortfarande håller på med nedtrappning, eller tänker börja, vågar fortsätta, för att vi ser att det faktiskt går. Lycka till i fortsättningen med. Carina
Carina
- Friday, October 03, 2003 at 18:04:53 (MEST)

Hej alla!Idag är det fem veckor sedan jag tog sista tabletten på 0,5 mg seroxat.Fortfarande på benen och utan några känningar mer än ångest och nervösitet men tack vare att jag jobbar heltid så rullar livet på.Att jag jobbar gör så att jag är bland folk för det mesta och har nåt att göra hela tiden så då hinner jag inte tänka så mycket.Några theralen har jag inte tagit på fyra dagar nu. Vilket jag tog till ett tag men det varade bara ett par dagar ok.Ville bara ge en liten rapport att det faktiskt kan gå bra ibland:)verkar det som iallafall.Ha det så bra ni kan ha det.Det är fortfarande "peppande" att läsa alla inlägg här.Kramar
annika
hallsberg, - Friday, October 03, 2003 at 16:55:31 (MEST)

Snälla Jannike ! Hör av dig på min mail. Jag skulle vilja veta ner om Akupunkturen som du får mot din abstinens. Mvh Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
- Friday, October 03, 2003 at 16:16:23 (MEST)

Har precis samma erfarenhet av Cipramil som Pierre. Åt det i 6 år och hade inga biverkningar alls när jag började eller slutade. Höll sen upp i 1,5 år. När jag sen började må dåligt igen och åter började med cipramil så fick svåra biverkningar. Det brann som eld på ryggen, gick ner över 10 kg mådde fruktansvärt. Hur kan det bli så här?? Äter nu sobril som jag mår jättedåligt av o borde sluta med men är så rädd för att man får sån abstinens när man slutar. Det känns väldigt hopplöst. Eva
Eva
- Friday, October 03, 2003 at 16:09:37 (MEST)

Hej Otto och alla andra! Jag tycker du gör ett bra jobb och alla är hemskt välkomna att svara och fråga. Det är bara att skriva på så mycket det går. Ingen bryr sig om det är man eller kvinna. Du är engagerande om det är någon gång det blivit fel i min synvinkel är när du blir arg så kommer kanske några fel rader. Du bryr dig om alla här och vi ska ge så mycket beröm som möjligt och alla är välkomna. Vi behöver all hjälp vi kan få. Så gå vidare Otto så tar vi del av det bästa av vad Staffan ville förmedla och lämnar det andra åt sidan. Det tråkigaste som finns är när sidan blir tom och faktum är att den på sista tiden har varit mer sprudlande än på länge. Kvinnlig som manlig deltagan efterlyses verkligen. Vi är ju alla i samma situation. Vi tar nya tag och vi ska vara försiktiga med råd speciellt om mediciner och det är bra Staffan att du redogör för dessa sk light-tabletter som stjälper mer än de hjälper. De kan inte hjälpa mot abstinens och när man är abstinent kan man vara kemiskt allergisk och tål egentligen inga tabletter alls. Jag tycker det är bra med kritik och tycker flera att sidan har gått om fel håll så är det bra att skriva detta så det kan bli bättre. För vi gör alla fel så kom igång med debatten. Peter
Peter
- Friday, October 03, 2003 at 15:22:53 (MEST)

Otto , jag har skickat mejl. Vet inte om det kom fram? Kliver nu in i den kalla abstinensdimman å försöker överleva. Bl a med hjälp av att läsa böcker, tidningar, se video för att avleda tankarna från eländet. Det är fortfarande ingen som vet vad jag går igenom, det är svårt att vara ”som vanligt” när det är som värst. Jannike, Carina, Susanne, Peter m.fl hur gör ni för att stå ut? Allt gott till alla. Hälsningar Monis
Monica
- Friday, October 03, 2003 at 09:41:31 (MEST)

Pierre: Rfhl är samma sak som den sida du nu besöker! Dom har ett hus på Seminariegatan 3 vid konstepedemin ett litet gult hus! Ring dit och fråga efter Eva Styfberg! Hon är gammal i gården! om inte annat gå bara dit! eller tala med någon på Rfhl där! Tel är 82 51 91 eller 82 15 64 så kan du bestämma tid och besöka dem och få råd och hjälp på plats! Lycka till Pierre! säger otto
Otto Ruben
- Thursday, October 02, 2003 at 19:58:46 (MEST)

Hej!Tack för ditt svar,när jag började med Cipramilen första gången kände jag knappt några biverkningar,lite mer ångest ett par dagar men sen blev de bättre.Sen provade jag den igen eftersom ja då tänkte att den kanske hjälpte mig lite i all fall.De va de värsta jag varit med om denna gång..hade en helt omänsklig ångest och kunde knappt göra nått i 2-3 månaders tid.Fick äta benso varje dag och läkaren trodde de va min egna ångest som steg så.Men så fort jag la av så förvann den och de återgick till min mer normala SF ångest.Men de konstiga e att jag kan ha Anafranil(en lägre dos) som då räknas till dem värre medicinerna om man pratar om biverkningar. Vad är RFHL i GBG??..hur får man kontakt?? Tack!
Pirre
GBG, - Thursday, October 02, 2003 at 18:56:12 (MEST)

STAFFAN: Tack för brevet! Jag är tvungen att svara dig här, för det var inte jag som skrev det!! Så skriver du: Otto tycker man skall berätta NOGA om sin bakgrund och gärna om sina diagnoser! Tyvärr skrev jag ej så, jag skrev den 25 sept: Skriv varför ni började med tabletter och vad för diagnos ni fått om den ändras under åren. Det är en bra vägledning! vet, varför och hur ni började, svaren blir då földakt´ktningen bättre! Staffan skriver: Det känns som en familj sa Otto! men jag är rädd för att det blir några som kommer in här nu kommer uppleva oss som en SEKT? för inbördes beundran. Skall sekten oxå ha sina tre patriarker (för den rätta familjekänslan) Så här är det skrivet, jag och Peter har efterlyst att hör av er och hur det går. Jag skrev skriv mer så blir svaren bättre (en självklarhet) samtidigt som man börjar bli ett utkrisstaliserat gäng, som håller ihop. Och det kommer nya, så det blir som en familj! och så skall det vara! sep den 29! Alltså inget NOGA utan som vägledning för alla, och det är upp till en var att skriva så mkt dom vill eller inget alls! men med bättre på fötterna kan dom som svarar svara bättre, och det har visat sig sista tiden! man är ju gömd bakom ett sign! SEKT?? klart att det har blivit en grupp som känner till varandra och den blir större och större, det har jag oxå skrivit, inte om någon familj som blir en SEKT, förstår inte vad du fick det ifrån? Skall jag och Peter ge fan i att skriva här då? jag har överhuvudtaget aldrig bett någon byta tabletter eller vissa saker du ritat ner, men hela ditt inlägg verkar ju riktat mot mig, enär du uppger mitt namn, samt skriver felaktigt! Staffan minns du ett kraftigt övertramp av dig ifjol, jag sade inget, hoppas att det inte blir samma igen! Min utgångspunkt (det är bara läsa inläggen) har varit att pusha och försöka svara efter min förmåga och erfarenheter! om det är något fel så hoppas jag vederbörande säger till! för alla skriver vi lite fel ibland eller hur Staffan?? Och lite högt i tak får det vara, vi kan visst disskutera om det är något vi reagerar på, så vuxna är vi iallafall! Har skrivit det förr och skriver det igen INGEN är förmer än någon annan här! för då har sidan och kampen tappat sitt syfte! Klart jag reagerar Staffan! som ifjol! när du nämner mig och utsaga inte stämmer! Nog om detta, ha det nu bra alla och stå på er, och tyck vad ni vill, det är viktigt! kämpa på! vi hörs säger Otto!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, October 02, 2003 at 17:23:00 (MEST)

OTTO, fortsätt hata toppstyrning du och fortsätt bidra här med ditt kunnande och din erfarenhet, men den här diskussionen mellan dej och mej tycker jag vi avslutar direkt, här på sidan. För du tycker jag missförstått dej och jag tycker verkligen du missförstått mej, så det kan vi väl klara upp privat istället. Vi hörs snart hoppas jag. (Kolla morgonens e-post.) Ha det!
Staffan Utas
- Thursday, October 02, 2003 at 12:38:45 (MEST)

PIRRE, din berättelse är verkligen inte särskilt ovanlig. Serotoninsyndrom som du talar om är nog däremot mycket ovanligt, men olika andra överkänsligheter mot antidepressiva medel är istället mycket vanliga, enligt vad vi ser härifrån. Sen behöver dina problem ju inte bara handla om överkänslighet heller. Effekten av Cip. tog väl slut för att kroppen delvis vande sig vid den. Får man ingen riktig hjälp med sitt ursprungsproblem kan ju ångesten även öka därför och dessutom är ju ökad ångest en vanlig biverkan av nya antidepressiva. Men du kanske känner att detta verkligen är en extrem överkänslighetsreaktion. Och det är alltså inget ovanligt. Vad kan du då göra? DEt känns inte kul att säga men jag tror man får fortsätta söka efter bra hjälp, inte ge upp, och försöka bli än tydligare med vad man behöver. När hjälparen kommer fel får man bjuda på sin kritik och inte ge upp direkt. Ge en chans. Den medicinering med svåra och lättare biverkningar under denna tid kan också ha stått ivägen för en bra hjälp och förtroendefullt samarbete. Vad säger ni andra? Har du prövat RFHL i Göteborg?
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, tel 018 12 44 22, - Thursday, October 02, 2003 at 12:14:50 (MEST)

Som du vet STAFFAN så hatar jag toppstyrning! Den har jag sedan -72 sett nog av i RFHL, och det gick ju inte så bra som vi vet! Samma sak gäller föreningen KRIS där jag var inblandad, Webben Göran Axelsson en god vän, hoppade av när han inte fick göra annat än rätta till en massa fel samt plocka bort inlägg, där vissa trodde dom var bättre än andra samt att det skulle toppstyras!sen hade han andra saker som var viktigare! Vad jag skrivit är att berätta mer om vad ni som frågar så kan man svara bättre, fullt naturligt! det var ett dilemma i bl.a KRIS! Och jag tror Staffan att folk här mogna nog att kunna bedömma olika saker! Det är ingen som behöver skriva några diagnoser eller annat om dom inte vill,men att skriva så utförligt som möjligt om man vill få ett hyffsat svar, annars blir frågorna obesvarade som synes. När folk frågar om skall jag ta bort benzot? hur svarar man då? leta får du se att det finns sådana frågor! Vem har sagt att du är mer kunnig i det här än andra?? bara en fråga? ingen vet vem som döljer sig bakom vissa sign! så det är ingen fara att lämna ut vissa saker! det är upp till var och en! Familj?? ja jag har skrivit att det har utkristaliserat sig ett gäng som ofta skriver och synes nöjda med det, om dessa personer inte är nöjda med det, är det bara att säga till! Ang berömm: Pust! låt folk skriva berömm eller något annat, vad spelar det för roll! ställ upp en lista då Staffan på hur det skall se ut!! så blir alla nöjda och glada! Det är mkt bra om det är en som du kallar familj, med det menar jag givetvis att alla får svar, så gott det går. Och jag skrev att alla är välkomna! och det kommer nya, och påpekade att skriv så utförligt som möjligt om det går, så är det lättare att svara för oss anatörer, så får väl proffsen svara och åtgärda felen vi gör eller jag!! Jag utgår från en mkt lång erfarenhet av droger och medlemskap i RFHL och andra föreningar och utbildning! något annat utgår jag ej ifrån Staffan! Det är absolut inte första gången du använder mitt namn, men ingen annans?? men visst Staffan kan jag sluta skriva här och svara på dom brev jag får till min adress och befinna mig där, när jag uppenbar stör dig! Enligt min egen mening så fungerar denna sida bra, och anser att flera har fått svar av oss "amtörer" och alla är välkommna! märk väl det alla är välkommna! har aldrig påstått något annat! Vill s.k proffsen styra från Uppsala är jag mkt rädd att den här sidan slutar som KRIS sida gjorde! och för guds skull om folk vill berömma andra så låt oss det! visst är det lite folk som går upp och svarar, det har jag påtalat flera ggr, läs tidigare inlägg! och en del som frågar mkt och en del som försvinner bara! Av oss amatörer kanske bara det är peter och jag som är uppe hela tiden! Är det fel Staffan?? och det är roligt när det kommer rapporter från folk som berättar hur det går, vilket peter och jag efterlyst! bättre frågeställning ger automatiskt bättre svar! det är väl inget nytt! Jag är för det fria ordet och kommer aldrig att låta mig kvävas! Sätt upp regelverk hur det får skrivas här så skall JAG följa det! om det inte är för galet! Har du mer påpekande ang, familj berömm m.m så skriv Staffan! Hur det än är så är det inte så många som skriver utan det återkommer samma ofta, men det hittar hit mer och mer, BRA! åteminstone för mig! Samtidigt är jag förbannat glad att folk vill skriva och fråga och folk som vill svara så gott det går! var rädd om det!! må väl Otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, October 02, 2003 at 11:57:42 (MEST)

Hej på er alla, STAFFAN då menar jag alla!!!!! Åter igen så petar Staffan mig i ögat, ja det har hänt förr! experten har talat! jag skall svara dig sen! ang. diagoser och annat trams! Låt folk skriva vad dom vill! otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, October 02, 2003 at 10:51:59 (MEST)

Några ord igen om vad jag tror om HUR STÖDET HÄR KAN FUNGERA. Visst är det väldigt mycket bra som händer här och jag är jätteglad åt alla som delar med sig av sina erfarenheter. Men jag tycker också att det är lite problem med vår ”rådgivningsbyrå” nu. Vi har blivit tre män som svarar och svarar och några kvinnor berättar och frågar. Otto tycker att man skall berätta noga om sin bakgrund och gärna om sina diagnoser för att det skall bli lättare att svara. Och ibland ges även tips på tabletter man kan ta. När människor är förtvivlade och tidigare fått uppenbart okunniga ordinationer är det svårt att inte falla in i att ge råd, och kanske tala som expert. Istället borde vi försöka hålla oss till att redovisa erfarenheter, som den hjälpsökande sedan själv får bedömma värdet av i den situation de är. Och de kanske inte alls vill berätta så mycket om den här. Det kan vi ju inte kräva. Och vad säger oss en psykiatrisk diagnos när vi inte alls känner den som gjort den? Jag kan hålla med om att det mycket ofta är bra om den frågande skriver vilka olika mediciner de ätit hur länge. Den som verkligen vill ställa en mycket allmän fråga eller har en ”kunskapsfråga” kan ju ofta få ut mer av att titta under andra flikar än här i Gästboken. . Att spontant råda till någon att ta det lugnare i nedtrappningen och så kan ju funka bra, men det är särskilt råd om vad folk skall äta för medicin eller sluta med som är mycket riskabelt. Riskfria tabletter finns ju inte. Alla tabletter som kan ge symtomlindring på detta område har ju också en baksida, ”smakar den så kostar den”, man får betala ett pris. (Med antidepressiva är det lite speciellt kan tyckas, för där verkar det inte alls ovanligt att det bara kostar.) Som det lugnande/sömngivande medlen ATARAX och LERGIGAN t.ex., som båda är antihistamioner /mot klåda-allergi/, de är inte så effektiva och inte heller så farliga, men har man t.ex. slutat med bens, så kan den ställa till en massa problem, även beroende. Och de kan som många sagt försvåra abstinens. Vi vet ju inte vad som kan hända den enskilde som följer vårt råd att börja eller sluta med något medel. (Och en gång till: THERALEN, NOZINAN och PROPAVAN är alla tre neuroleptika till sin biverkningsprofil och det betyder stora risker vid längre tids användning förutom hur småtaskigt man kan må av dem direkt och dagen efter.) Det bör bli klart att man visst kan ta både den ena och andra tabletten - ibland i nödens stund - trots riskerna som vi redovisar. Och det kan vara mycket kloka val också. Ibland livräddande. Att bara berätta sina egna erfarenheter av en viss medicin i ett visst läge är förstås inte att ge ett råd. . . Sen har vi det där med allt beröm som vi ger varandra här nu. De som kämpar så hårt är ju värda all uppmuntran. Men vi som försöker svara på frågor - utan att ge expertråd - vi behöver väl inte så mycket beröm eller berömma varandra. Det är bra nu, det känns som en familj, sa Otto, men jag är rädd att några som kommer in här nu skall kunna uppleva oss mer som en sekt, för inbördes beundran. Skall sekten också ha sina tre patriarker (för den rätta familjekänslan)? Är det inte dags att öppna och vädra lite? Du Otto gillar ju också frisk luft. Och jag håller med dej i att hoppas att fler delar med sig erfarenheter när folk frågar. Då måste vi ge plats. (”Patienten är själv experten.”) Jag tror vi då särskilt behöver fler kvinnliga erfarenheter igen. Ha det gott alla, eller så gott ni kan!
Staffan Utas, RFHL Uppsala län <rfhlups@algonet.se>
Tel. 018-12 44 22, - Thursday, October 02, 2003 at 10:15:30 (MEST)

Hej ja e en kille som lider av SF/Panik och har haft de i närmare 10 år nu.Då började jag med Cipramil som jag tog i ca:2 år,men effekten försvann liksom.Så jag provade alla möjliga läkemedel och upplevde bara att jag fick fruktansvärd ångest,kände mig drogad mm,även efter 2 månaders tid.Läkaren sa att jag skulle försöka att stå ut så skulle allt bli bättre men så blev aldrig fallet.Sån numera är Anafranil den ända ja kan ha av dem ja testat på en rätt låg dos(50 mg) och den hjälper mig inte så ja kan leva ett normalt liv.Min läkare tycker de är väldigt konstigt att ja reagerar såhär på SSRI och det är nästan så att han inte tror på mig.Ja undrar om ja har fått en sk överkänslighet för seretonin som beskrivs här under "antidepressiva medel"???...hur vanligt e de igentligen..???..de e tydligen inget min läkare hört talas om.Hur ska man kunna leva ett normalt liv om inget hjälper!...har provat alla slags terapiformer dessutom men inget har hjälpt...ska man trots allt ge sig på benson...
Pirre
GBG, - Wednesday, October 01, 2003 at 19:39:01 (MEST)

Hej igen! Gå in på Aftonbladet och där pågår en debbatt, där alla kan skriva om "vad är det för fel på psykvården" Intressanta inlägg! Samt mkt man får reda på! läs om inte annat dom som orkar och är intresserad! Må väl! säger Otto! Tack Carina! Vi hörs sen, och stå på dig allt du kan, tänker på dig! otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, October 01, 2003 at 19:16:53 (MEST)

Hej! OTTO! Skakningarna, jag tror att det beror på att jag spänner mig så dant. Och när jag blir trött i nacken, setat för mycket, + ångesten då. (Jag är bättre när jag rört mig i mer "normala" rörelser, inte tänkt på varje steg jag tar. Men det är inte alltid så lätt att tränga undan fru Pessimisst, som har rätt vassa armbågar.)Dessutom så efter en dags orörlighet, så är det ju många dagars "träning" som försvinner. Jag är rätt säker på att de muskelavslappnande medlen är en rätt stor bov i dramat oxå, på det sätt med vad dom ställer till med i musklerna. Jag fick dom för att jag var så spänd i axlarna, men inte blev jag direkt mindre spänd av dom, det märkte jag direkt, men dom gjorde mig rejält dåsig så jag sov så skönt. I början. Tänk vad lätt det är att skjuta undan de otrevliga tankarna, och bara ta till sig det som man upplever som bra. Jag är helt säker på att jag var struts i mitt förra liv. Jag har en tabl. totalt kvar av Somadrilen. Du tänkte nog på ner jag var nere på 1 före sommaren, men jag gick tillbaka två halver igen. Som mest har jag varit uppe i 4 1/2 st Somadril om dan. Men nu går det stadigt neråt, sakta men säkert. Jag har Xanor och Cipramil oxå. Så min nedtrappning är ju inte gjord i en handvändning precis. Men det får ta den tid det tar. Tappar sugen gör vi ju alla ibland, då är det bara att gå hit *L* Ha det bra/Carina
Carina
- Wednesday, October 01, 2003 at 16:52:45 (MEST)

Hej alla vänner och krigare! Går lite utanför! Har en kamrat som äter Imovane 2 st 7,5 mg till natten, detta gör han cirka 14 dagar. Sedan verkar dom inte längre säger han. Då tar han paus i en 14 dagars period, sen kör han igång igen. Han har aldrig upplevt abstinens av något slag. Där ser vi hur olika vi är!! men sina treo comp 6 st kan han absolut inte vara utan! ANONYM: Du är beroende när du inte kunde sluta med Imovanet, och kunde då gå över till Stesolid 5 mg! men de är BEROENDE så ta inte bort Stesoliden så fort, precis som Peter säger, då är jag rädd för att du är på ruta ett igen! Men det är oxå hur mkt smärta tål man?? det är oxå olika! men ANONYM: ha inte bråttom, viktigast är att du blir fri och får din sömn tillbaka. Och det går inte med någon snabb nedtrappning? ditt psyke är van kemikalier och det tar tid, tålamod m.m! Så ta det lungt så blir det här bra! CARINA: Hej på dig, ett tag sedan. Det här var ju inte bra att du mår så eländigt. Men funderar starkt på dom där skakningarna i med huvudet, vad det kan beror på. När du har så enorma skakningar? Du har väl bara en liten bit Somadril kvar, och åt du inget mer, minns ej? Så jag blir lite i bryderi när du nämner dessa enorma skakningar. Och dessa kramper! Har du kollat upp allt som går, så det inte beror på något annat? stå på dig kamrat! JANNIKE: Det är absolut inte bra att laborera med medicinen som du tänker. Jannike ta ett snack med Staffan om det där, för din kropp och psyke är ur balans fullständigt, med alla dessa byten och tvärsluta med med. det kommer surt efteråt sa jag tidigare! Klart att kroppen och psyke får en chock när det inte får det den är van att få, och det tar ett tag innan den berjar protestera ordentligt! Du har oxå en lång historia med dessa preparat och andra svårigheter som givetvis påverkar ditt med. snurr! ta det nu försiktigt och försök få någon ordning på dina med. Ta den tid det vill, viktigast att du blir frisk! fixera dig inte vid hur många dagar man varit utan osv! det är meningslöst! Kämpa vidare Jannike! Får höra mer sen av dig! ANONYM: med all respekt för ditt nedtrappningschema, vet inte hur det ser ut? men för guds skull ta det lugnt! så blir det här bra skall du se! CARINA: ja det dåliga samvetet vi bär, det ställer till en massa oreda för oss. Gäller att få undan det så gott det går, annars blir man bara sämre och mer deppad! Man får försöka hitta på allt möjlig för att eliminera det! ja det fanns dagar där jag kröp till toa Carina, så jag förstår dig mkt väl, men en dag skall det blir bättre och du skall kunna springa dit utan att må dåligt. Det är jag säker på! Återkommer ha det nu alla och må väl! Vi gör så gott vi kan alla! säger Otto! P:s Och stödet är mkt viktigt, att ingen är ensam med vad dom upplever!
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, October 01, 2003 at 16:27:00 (MEST)

Äter bara 1 st 5mg Stesolid och ska inte ta mer än det per dygn heller.... Får se hur det blir med att ta bort 1/4 av den går det bra fortsätter jag med att plocka 1/4 delar annars blir det 1/8 delar.
Anonym
- Wednesday, October 01, 2003 at 16:18:36 (MEST)

Hej anonym! Jättebra att du kan skifta men så fort kan du inte absolut inte ta bort stesolid. Det spelar ingen roll att du inte tagit den mer än några dagar. Det viktiga är att du är beroende och då spelar antalet dagar man den tagit ingen roll. Man kan gå olika snabbt ner men jag tycker du ska vänta 14 dagar emellan. Du kan ta bort en fjärdedel av en 5 mg-tablett var gång. Nu vet jag inte om du bara tar en tablett om dagen men låt det inte gå fortare än så. På stesolidtabletten kommer inte minskningen att märkas från kanske fjärde dygnet. Då kan du inte ta bort så snabbt. Men allt beror på vilken abstinens du får hur snabbt man ska ta bort. Jag är övertygad att du klarar detta men bli inte övermodig. Lycka till! Peter
Peter
- Wednesday, October 01, 2003 at 13:24:16 (MEST)

Det verkar som att testet att sätta ut Imovane med hjälp av Stesolid kan tänkas funka. Är nu nere på en halv 7.5:a Imovane, och imorrn ryker den också. Sen är det bara att plocka bort Stesoliden också, borde gå att minska med 1/4 varannan dag eftersom jag bara ätit dem några dagar och endast 1 st 5mg...
Anonym
- Wednesday, October 01, 2003 at 12:50:06 (MEST)

Hej! Hoppas att Staffan svarar på Jannikes frågor men anledningen till att du har illamående beror på att du tagit bort Efexor och Remeron så snabbt för att sätta in Cipralex som också är en antidepressiv medicin. De har stora likheter även om Efexor också påverkar noradrenalin förutom serotinin. Det finns lite kemiska skillnader men det är olika tillverkare därav olika namn. Vad har du vunnit nu förutom att din kropp får en chock att sätta ut två för att få en ny. INGENTING förutom att du mår väldigt dåligt. Att du har maxdosen beror ju på att du behöver troligen det för att du är beroende av serotinin. Jag förstår mig inte på att du skulle ha in den nya och vad skulle den vara bra för. Jag tycker det är dumt att ta bort så mycket som 10 mg på en gång. Nu är det som det är och mitt råd är att trappa av långsamt Cipralex så att du får en avvänjning från dessa tablettsorter. Cipralex är inget för dig, Jannike. Risken om du sänker för fort är att du kommer att må väldigt mycket sämre och det tål du inte nu. Jag skulle vilja att Staffan kunde ge en åsikt kring denna problematik. Peter
Peter
- Wednesday, October 01, 2003 at 10:59:32 (MEST)

Hallå alla! Har tyvärr inga munterheter att berätta just nu. Har varit några riktigt jäkliga dar, det är dagarna innan mens, och då blir jag alltid sämre. Men det blir bara längre och värre perioder i samband med den känns det som. Har haft en fruktansvärd "influensa-värk" i kroppen, och "låtsasfeber", fasen en vanlig förkylning ställer ju till med så mycket extra oreda i kroppen. Jag begriper inte hur det ska gå sen när jag är helt tablettfri, om ångesthelvetet kommer att vara lika dant då. Varför kan inte jag ha "normala" ångestattacker?? Nej, då....när den visar sitt fula tryne så räcker det inte med ett ormbo i magen, och strypsnara runt halsen. Huvud ska skaka oxå tills nacken kommer gå av, eller jag skakar till den och får en wiplash-skada. Det går bara inte att hantera skakningen, och jag begriper inte hur jag nånsin ska kunna leva bland människor igen. Jag kan ju inte leva med mig själv, utan dessa förbannade kramper!! Jag tycker ni är helt otroligt välsignade, ni som kämpar mot utsättningsbesvär, och samtidigt jobbar en del av er, tar er ut överhuvudtaget. Bara att gå till toaletten känns övermänskligt för mig såna här perioder. Det sista hoppet jag klamrar mig fast vid nu är att kramperna och skakningarna beror på medicinerna, och att den försvinner med dom så småningom, men samtidigt så är det ju den största räddslan oxå att den inte gjör det. Men det vet jag ju inte förrens jag har prövat, men det känns som tiden springer i från mig, ungarna blir bara äldre och äldre, och jag står och stampar på samma ställe... Jag fattar inte att jag är så jäkla dålig på att ta mig i kragen, det är ju så mycket jag har dåligt samvet för, varför kan jag inte bara "rycka upp mig"...Luddigt blev det nog det här, men så ser det ut i min skalle. Skit skit och skit, är det nu.
Carina
- Wednesday, October 01, 2003 at 09:03:46 (MEST)

Hej Monica! Jag mår värre och värre för varje dag som går, men som sagt, det här kanske låter ilte magstarkt men varje gång jag spyr känns det som man skriker ut sin ångest och ilska. Glad att du hörde av dej! Du är stark..... Tänker på dej! OTTO, PETER: Har för första gången på 3 v sovit en hel natt. Bara vaknat några ggr. Tog bara 2 propavan istället för theralen igår. Men jag tänker inte ta några mer theralen. Tror i och för sig att jag somnade av ren utmattning, men skönt var det! Tänker oxå bara ta 10 mg istället för 20 mg cipralex per dag! Har ju bara ätit 20 mg i 2 v. Vad tror ni om det? Min läkare går inte att få tag i men efter att ha kollat i fass så förstår jag inte varför jag fick börja med högsta dosen efter en vecka. Eller STAFFAN vad tror du om mina "vilda påhitt"? Lyssnar väldigt mycket på er ska ni veta. Satt hela dagen igår och skrev en överklagan till soc. Får se när man får svar! Tänker inte vara offer nå mer nu.... Kram till alla kämpar därute.....Jannike.
Jannike
- Wednesday, October 01, 2003 at 08:21:55 (MEST)

Hej Jannike hoppas Du inte har det mer än medeljäv...t! = önskar att Du mår bra! jag hänger med fortfarande. Har ju barnen att kämpa för och ja, jag ska vinna, Men kroppen har ju i princip sagt upp sig och jag måste bygga upp mer styrka. Bli en krigare tack Otto för det passande uttrycket. Krigar gör vi alla i denna GB mot abst, läkare, oförstående omgivning å inte minst våra egna "demoner". . .Carina och Susanne, jag tänker på Er oxå , hur mår ni? Allt gott till alla i GB hälsningar Monis
Monica
- Tuesday, September 30, 2003 at 20:00:17 (MEST)

Hej alla! Jag tycker precis som Otto att detta har blivit en mycket bra sida. Skriv så många som möjligt. Jag tycker det var mycket bra skrivet av Janne och Annika och det gav en bra hjälp till de som vill veta mer om a/d abstinens även om det är individuellt. Otto du är en bra motor för denna sida och du bryr dig verkligen om. Kom ihåg alla att abstinens går över förr eller senare och vi är många som kämpar! Peter
Peter
- Monday, September 29, 2003 at 22:54:54 (MEST)

Hej på er alla krigare! Det är med stor glädje jag nu ser att fler och fler skriver mkt mer utförligare och det är som jag och Peter efterlyst att hör av er och skriv mer ingående så blir svaren bättre! Samtidigt som man ser att vi börjar bli ett utkristaliserat gäng, som håller ihop, och det tillkommer nya, så det blir som en familj! och så skall det vara! Ja det är många man vill skriva till och det är mkt glädjande inlägg idag! JANNIKE! Säger som Peter det är "go " i´dig tjejen! den 8 sep. är inte bara otursdagen, det är oxå dagen då du började din nedtrappning till ett nytt liv! Klarar du detta som du gör nu, så är du kanon! (alla är kanon) det är en mkt kort tid ännu, men du ger dig inte märks det! Bra! Överklaga skriver du, har du sökt Behandlingshem, för du måste få ett nej först skriftligen sen har du 3 veckor på dig att överklaga till länsrätten ang behandlingshem, personligen tycker jag du skall till ett behandlingshem ett tag så du får komma ikapp dig! men det kommer sen! eftervård! skriver bara under på Peter ang Xanoret, det är nog det jobbigaste och det är inte så liten dos du äter iallafall Jannike! men det tar vi då du vill själv och landat på projektet du håller på nu! Och skriv hela tiden om du orkar, vi vill veta hur det går för dig, vi är ju till för varandra! tack för det du hitills ha skrivit! Ang Theralen så förvärrar den ofta abstinensen som Peter säger, ta propavan eller lergigan, för det är ren sömnmed. Atarax är lite för svagt, men det är min syn på det! Ang. Imovane 7,5 som du nu plockat väck, så får läkaren skriva 2 st till natten, dom brukar skriva 1-2 t.n så det är inget fel på det! Kämpa nu JANNIKE, du är bara i början på en lång färd, belöningen får du sen! vi hörs jannike! ANNIKA: en kruttjej till, det går som fina fisken detta ANNIKA! Nu har du högre ångest och mer panik, det är oxå vanligt, men den lägger sig med tiden, bara du inte ta tabletter! För du vet vad det beror på! Och detta fixar du! vi hörs ANNIKA! JANNE Linköping Hej på dig janne! ett mkt positivt och välskrivet brev hit, du har lyckats sluta och din beskrivning var mkt bra, och livsleda har man och det får man stå ut med, utan tabletter, och du gör det nu! Bra! Och givetvis Janne skall du i mån av ork och din erfarenhet av Seroxat hjälpa till här, vi behövs alla, för varann! Tack för ditt fina brev Janne och vi hörs! Hej JANNE K Det är kort tid som Peter säger och växtvärk kommer du att ha en bra stund med förbättringar hela tiden! visst ramlar man i golvet och tänker nu skiter jag i det här, men då måste vi stålsätta oss, det är värt priset vi strävar efter, inga tabletter!! och du gör det bra och alla känner nog igen sig i dig och den ledsamheten man får ibland och man står där tom tycker man, men det fortskrider sakta framåt! Ibland är jag så osocial p.g.a att jag inte orkar träffa folk, men man kan ju inte förklara vad det beror på, för en det är det som att prata med tapeten, dom fattar nada! ibland är jag euforisk till max! ibland gråter jag ur all smärta man genomlidit under alla år, gråt är befrielse, det som man lagt lock på! ilska likaså! ibland har jag sån ångest så jag tror min sista stund är kommen, vankar och mår pest, men jag vet att det går över. P.g.a mina hjärtproblem och lungproblem (ciggen) farlig drog! så tar jag med gott samvete en sömntabblett av modellen Rohypnol, eller en stesolid! men då mår jag mkt dåligt! Och det är absolut inget fel i det. Men jag aktar mig noga för att ta fler, för då vet jag var det slutar! kan det här nu efter alla år, och jag kan skriva här! m.m bara man kanaliserar bort ångesten och inte kryper ner under täcket! Ja det var många rader! Tänker på många här som inte skrivit på ett tag, Gogge, SArah, susanne, Annika med c anonym och flera till, men det kommer säkert! Och sist men inte minst Peter min kompanjor här, det har ju blivit så Peter att vi följs åt här och har en mkt fin relation mellan oss! Tack Peter! Oxå Givetvis Staffan och RFHL uppsala! vi skall vara rädd om sidan och bidra allt vi orka så vi ser kamrater bli fria och kunna sporra andra, se nu Janne linköping som själv skrev att han vill bidra! kanon! Med tips, råd och stöd som vi äger massor av kommer alla här att en dag nå målet! Det är jag helt övetygad om! säger han Otto! må väl vänner därute! Otto
Otto Ruben Svensson
- Monday, September 29, 2003 at 22:16:35 (MEST)

Hej janne! och alla andra:)Jag är inne på min femte vecka utan seroxaten och har nog inga direkta problem.Första veckan var det nog svettningar jag led av.Synd att jag inte antecknat mer under denna tid,man *glömmer*lätt.Ångesten blev jättestor de fyra första veckorna(det börjar släppa nu).Jag har tagit till Theralen vissa dagar då allt varit pest,för att klara av att jobba.Inte har det lugnat mycket men kanske lite (kan mycket väl vara inbillning med)Annars klarar jag mej rätt bra,ingen yrsel el stötar i huvudet.Efter andra misslyckade försök när jag har försökt sluta så tycker jag allt denna tid har varit acceptabel.Det är tack vare allt tips och stöttningar härifrån.Annars hade det inte gått så här bra.Så tack alla här:)Att min panikångest med panikattack har kommit tillbaka med dubbel styrka kan jag kanske nämna men det ska jag klara av utan medicinen.Det ska jag ta på egen hand.kram på er alla.
ANNIKA
HALLSBERG, - Monday, September 29, 2003 at 20:16:09 (MEST)

Hej vänner, Peter efterlyste reaktioner/reflektioner från personer som försöker sluta med antidepressiva medel. Jag är en sådan. Lite kort om mig... Jag har ätit Seroxat under cirka 7 års tid för panikångest. Under denna period har jag mått oerhört bra av medicinen varvid mina besvär försvunnit. Jag har också försökt sluta via nedtrappning 4-5 gånger utan framgång. Jag har inte stått ut med abstinensbesvären utan påbörjat medicineringen ånyo. Under hela 2002/2003 har jag endast ätit 1/2 tablett Seroxat/dag och mått bra. Dock bestämde jag mig för att efter semestern försöka sluta en gång för alla med seroxaten. Med stöd av er alla på denna sida så har jag trappat ned 1/2 tabletten till 0 ! Jag har varit tablettfri nu i snart 8 veckor och vill dela med mig av mina erfarenheter fram till nu: Abstinensen vecka 1-2 bestod främst i huvudvärk ,svettningar och lättare ångest. Vecka 3-4 mådde jag som en prins dvs jag kände igen mig själv som perioden före seroxaten. Vecka 5-8 har varit periodvis tunga med sömnproblem, vissa känslotankar, ångest, "scanning" över kroppsliga/psykiska reaktioner och framför allt en otrolig osäkerhetskänsla. Jag har dock bestämt mig för att sluta äta seroxat men det finns perioder då jag undrar över vad jag gjort. Det känns som man blivit "sjuk" igen och man ifrågasätter om det är abstinens eller psykisk sjukdom. Jag ställer gärna upp med svar på denna sida om någon är i liknande situation så kan vi tillsammans bli friska igen. Tack för ett fint stöd. Janne
Janne
Linköping, - Monday, September 29, 2003 at 15:48:31 (MEST)

Hej! Jannike du kämpar på och är jätteduktig. Du har blivit av med en del vilket är bra. Du har blivit av med imovane också så du har Xanor kvar. Jätteskönt att du inte ska göra en snabb nedtrappning längre för Xanoren är nog ditt värsta bekymmer. Det är "go" i dig så jag tror det går bra för dig bara du tar det lugnt med Xanoren. Theralen tycker jag inte är så bra för det förvärrar tillståndet för din abstinens för benso. Jag körde propavan under ett par år och det gick bra för mig för jag kände att jag kunde sova bättre. Man blir lite tung av den dagen efter och den kan också liksom Theralen försämra abstinens men jag tyckte var ok ändå. Det finns också risker med propavan som Staffan skrivit om förut men på en helt annan nivå än imovane. Du kan hjälpa andra sedan och vi tycker alla att det är roligt att du är på rätt spår. Till Janne så är det svårt att klara tiden efter tablettiden. Det gäller att bita ihop och veta ju längre tid det går desto bättre kommer jag att bli. Att gå tillbaka är ju tragiskt för man behöver komma ur det för att återfå sin hälsa. Det är viktigt nu att du inte stressar eller anstränger dig för mycket. Det finns gott om hopp att du ska bli frisk men just nu är några månader ingen lång tid för tillfrisknande. Peter
Peter
- Monday, September 29, 2003 at 14:24:23 (MEST)

Glömde skriva att på fredagen v 1 av avg började jag med cipralex 10 mg/dag... Kram igen...
Jannike
- Monday, September 29, 2003 at 11:14:50 (MEST)

Hej på er alla! Det har nu gått tre v sedan jag började min avg hemma (8 sep). Nollade 15 mg imovane första dagen, tog bort efexor depot 225 mg/dag på 3 dagar, halvera remeronen til 15 mg första dagen. På torsdagen v 2 slutade jag helt med remeronen och ökade cipralexen till 20 mg. Den 22 sep slutade jag helt med citodon. Det är och har varit jobbigt, men med tanke på hur jag mått hela sommaren så går det! Det ironiska är att jag fyllde år den 8 sep. Första avgiftningsdagen!! För 2 år sedan åkte jag in akut av överdos den 8 sep. Inget bra datum för mej!!! Var hos min läkare i fredags. Han ville höja cipralexen till 25 mg. Tänker inte göra det! På apoteket behöll dom receptet för att kontakta min läkare då maxdosen är 20 mg. Dom har reagerat flera ggr på apoteket när jag ska hämta ut imovane. På rec stod det 2 st 7.5 mg till natten. Enligt fass är en tablett högsta dosen.PETER: Jag har "bara" xanor depot 2mg 2/dag och xanor tab 1 mg 3/dag som ska bort. Kommer inte att göra någon snabb nedtrappning! En tjej från soc (som var med på mötet) ringde och tyckte att jag skulle överklaga. Hon *efter att ha hört på mötet hur jag mådde förra året* tyckte jag skulle stå på mig om behandlingshem i överklagan. OTTO: Glad att du är tillbaka. Tack för all er peppning! Du och Peter kämpar och har gjort en längre tid och jag önskar jag kunde hjälpa er som ni har hjälpt mej! OCH: måste tillägga att jag har att otroligt socialt nätverk runt mej. Min älskade mamma, sambo och vänner! Plus att AKUPUNKTUREN som jag går på 2 ggr i v faktiskt hjälper till mot abstines och sömnlöshet! Har nu istället för propavan och atarax *svavas det så* istället fått 15 mg theralen att sova på. Läste i fass om den. Nån som har någon erfarenhet av den? CARINA, MONICA: Förstår att ni är inne i en rejäl svacka just nu! Kämpa på! Tänker mycket på er! Och dej oxå Susanne! Tack för att ni alla finns! Kram Jannike.
Jannike
- Monday, September 29, 2003 at 11:11:39 (MEST)

Tack Otto och Peter för era svar!Just nu mår jag inte alls bra,oro ångest och svårt att sova.Jag upplever nu en stark rädsla för att inte orka och börja medicinera igen.Sist jag mådde ngt.bättre var för tio dagar sen och nu känns det som det inte kommer någon vändning.Jag vill verkligen inte äta mer a/d nu.Men hur ska man stå ut, allt känns ju så overkligt!obs a/d tabbletfri 6mån och benzo fri 3mån.
janne k
karlstad, - Monday, September 29, 2003 at 08:58:04 (MEST)

JA, jag var 25.000;de gäst i boken! Vad får man då för vinst Staffan Uppsala!????
Otto Ruben Svensson
- Sunday, September 28, 2003 at 23:30:27 (MEST)

Jannike! Ursäkta jag lägger mig i men skulle inte du och Staffan kunna lägga ett utsättningsschema för Xanoren istället för att åka till det där hemska sjukhuset. De vill ju bara avgifta dig snabbt så att det ska kosta så lite som möjligt. Det är ingen bra förutsättning för ett lyckat resultat. Sedan kan du vara hemma och ta det i din egen takt! Peter
Peter
- Sunday, September 28, 2003 at 17:41:44 (MEST)

Hej! Det är bra Jannike att du säger till. Du verkar vara hyfsad form i och med att du orkar skriva. Vad har du kvar nu? Jag är en försiktig general och man kan ha tur att ta bort det mesta snabbt. Men Xanoren får du vara mycket försiktig med. Du kan hjälpa andra när du klarat igenom detta. Du får så många erfarenheter nu. Jag håller med Staffan att du Birgitta ska prova ta bort. Du har så mycket biverkningar och så kan du inte leva. Sedan är det svårt att råda någon man inte har träffat. Om du skriver att du har haft depressioner i 30 år som vet man ändå inte så mycket. Det är ju väldigt stor skillnad på styrkan på dessa. Jag har jobbat inom vården och jag har sett människor som man fått mata med dropp för att de varit för deprimerade för att äta. Men det är som Staffan skriver man kan alltid ta igen om man blir självmordsbenägen. Sedan får man räkna med utsättningsbesvär och då är det absolut inte depressionen som kommer tillbaka utan just utsättningsbesvär. Peter
Peter
- Sunday, September 28, 2003 at 16:16:10 (MEST)

JANNIKE! Här är jag! hade inte uppdaterat så jag såg inte att du skrivit inlägg före mig! Det var en mkt bra skrivet av dig det du gått igenom! Så man förstår dig väl nu, och förstår att du måste ha haft det mkt svårt! Har själv haft en mkt tuff ungdomsår! med droger och fängelse innan jag kom ur skiten! men ja lite låg har jag varit, p.g.a att flera av mina nära och kära avlidit, eller mkt svårt sjuk! begravningar och annat som river upp många sår! men det går en dag i sänder! Tänker på dig mkt Jannike! Dina tabbletter och din tvärslut med vissa, På måndag skriver du så har du plockat bort allt utom Xanoret och det nya preparatet du fick, varför skall du köra in det jannike?? och tvärslutade du med citodonet? har frågat dig tidigare, men fick inget svar?? För du måste må hemskt, det är farligt detta Jannike! men du har stöd i din sambo och mor! men ta det lugnt för tusan Jannike! så du inte hittar på något dumt, det är för mkt du slutat med på en gång! Men du skriver strukturerat och bra, så man får intrycket att du mår väl? Det är ingen som tycker att du lämnar ut dig för mkt! vi lämnar alla ut vad vi tycker vi vill! och man får en mkt bra bild av hur en kamrat här egentligen mår och levt och lever, så det är mkt lättare att svara och kommunicera med varann! Jannike! varför så förbaskat bråttom?? det kommer straffa sig i längden. Men du är målmedveten och skall knäcka det den här gången, men ta inte i för mkt som du gjort. Det leder ofta till återfall eller att du klappar igenom och gör något dumt, tat lugnt och strid med läkarn att viktigast att du sakta men säkert får bort tabbletterna! Och det får psykgubben visa medmännsklighet och se din vilja till en förändring. Det skall väl räcka för psyk, att du vill ha bort dessa tabletter! Du har ju vurpar rejält en gång alldeles nyss, då dom ect-ade dig och byte hela med.listan. Den har du inte hämtat dig från än kan jag tänka mig! Ta en dag nu i sänder, och backa om det nu behövs, viktigast är att du blir bra och det får ta den tid det tar Jannike! Sköt om dig och må väl! säger Otto! långrandig i vanlig ordning, men pappret räcker nog till. ursäkta så mkt iallafall jag är bara sån! säger otto igen!
Otto Ruben Svensson
- Sunday, September 28, 2003 at 13:38:17 (MEST)

Hej alla vänner därute i "kanske" ensamhet, abstinens, eller glädje över något! Ja och min konstiga sömn! den gör som den vill! Nu har psykiatrin och beroeendevården alla strålkastare på sig, ex Aftonbladet ber folk maila in erfarenheter m.m ledarskribenter skriver ner psykvården fullständig, Socialministern Lars "svammlet" Enqvist, hummar om något om någon samordnare, ja vi har hört det förr EnQvist. Inte hände det något för det! inte ett smack! Nu är det mkt viktigt att dom inte blandar ihop bergreppen, så att människor som har dokumenterade tillstånd. Och missbruk blandas ihop, för då är risken igen att folk blir livrädda så fort någon säger tab. eller psyk! klappjakten har redan börjat! Bra är att folk får reda på att det begås självmord timmar efter besök på psykakuten eller vanlig akut! Det skall inte behövas ett ministermord för att partier och massmedia vissa, skall få upp ögonen att detta har gått för långt för länge sedan! vilket är överbevisat så många ggr! Personligen skrev jag sönder och samman öppenvårdens missbrukenhet så dom kastade ut mig, men det gjorde inget för det var sant och det var 10 år sedan! Nu säger samma pack att du hade rätt, men då ville ingen stå upp och klä skott! men jag var förtidspensionerad så jag behövde inte klia dom på ryggen! Har frågat om deras statestik när vi var så många beroende, den finns och är mkt bra, bullshit sa jag dom antingen döda, kåken, eller vandrar på andra ställen ex stadsmisionen vilket jag redan kollat,för det var ju mina vänner i samma båt! det var enbart för att dom skulle få mer anslag antagligen! till sina möten och konferenser! Så jag har full förståelse för alla som bugar och nickar till DR för du är helt i händerna på han! och gör du dig ovän med han, så kan han och hans kolleger i princip göra ditt liv till ett helvete, sett så många ex på det! efter alla 30 år i denna branch, även som mentalvårdare har man jobbat och sett pennalismen! Nu ville partierna ha en dag i riksdagen och debbatera denna psykfråga, vilket inte gavs av talmannen, nu frågar dom igen, och vi väntar på svar på talmannen! man förvånas inte längre över något, sluta vara offer skrev Sarah, visst Sarah! helt riktigt! Det gäller våra liv och barn, kamrater m.m! det skall inte styras av godtycke av några snurrpellar som fått någon idiotide, hur vården skall drivas, och ingen får insyn! Nu är psykläkarna och beroendeläk. tyst, ja tro jag det! dom har ju gjort självmål hela tiden! Hur fan skall dom förklara allt med självmord och 2 knivmord samma dag av 2 st psykpatienter! klart det vållar debbatt, men det måste ledas till något som gynnar oss alla! Vi bedömde säger dom, trams dom frågar ju för tusan inte ens hur personen mår, dom skriker bara platsbrist och polisen kör vidare! Allt detta kan slå ännu värre mot oss som alla kämpar med problem av den art vi har, om inte dom ser till att båten inte kantrar! och sparka ut halva byråkratkåren, läkare oxå en hel hög, sätt in RFHL, gamla patienter som vet vad dom pratar om, gör ett bra team, använd oss krakar som sett eländet inifrån oss själva inte böckernas värld och någon chef ovanför alla chefer! man mäter en skräckslagen AT-läkare, jo jag minns, en penna och ett ritblock, och vilka frågor sen till en person som formidaglien klättrade på väggarna! Fick en fråga en gång, hur sover dina föräldrar, jag vart så förbannad så jag ställde mig upp och skrek dom sover djävligt bra för dom är döda, sen gick jag! undra vad den jouren skrev i min digra akt! I och med att jag har vårdutbildning, både akut och vanlig vård! det kan man inte tro om mig, men trots beroeendet så lyckades jag genomföra en lång utbildning, alltså vet jag mkt mer än dessa AT-läkare ibland, så då blir dom alldeles kollriga, när dom upptäcker att det kan man, Jag har blivit utslängd så många ggr på vissa ställen, för jag godtar inte att dom proppar i mig ren dynga som jag ej behöver, man gipsar väl inte höger ben om man brutit vänster, men ungefär så korkade tror dom man är! jag skulle inte heller betala taxiresa mitt i natten a 100kr ggr 2 samt 300 kr vem har råd med det, för 4 minuter hos en som gäspar och bläddrar i en dammig journal för att säga kom igen imorgon! prata om förnedring! medans personalen fikar och ser på TV eller hänger på nätet! jo jag vet! Nu är ju inte alla klantskallar utan det finns många mkt bra som man har stött på och kan ringa till., men övervägande del är livrädda sin överläkare i denna snurriga hirarki! Så vi får hjälpa varann allt vi kan, och nu är snart debbatten riktigt igång ang. psykvården, det skall bli kul och se dessa pellejönsar som försvarar ren idioti! men denna gång tror jag dom får stryka på foten, ja vem vet?? Ett sidospår av han OTTo, Ursäkta så mkt, men fick lust att skriva lite om detta oxå, inte bara tabbletter! för problemet är stort och mångfacitterat! många saker skall stämma in i puzzlet! ja ja ni vet ju hur jag skriver! Ha det nu så gott alla och tänk på att vi har iallafall varann och denna sida m.m Godnatt säger han Otto! till er alla! P:s återkommer till vissa här sen!
Otto Ruben Svensson
- Sunday, September 28, 2003 at 01:20:45 (MEST)

PETER: Jag vet att du kan sånt här bättre än mej. Men hela sommaren har jag mått väldigt dåligt! Känns som nånting börjar hända nu. Det jag stått ut med i somras sporrar mej mer att lyckas den här gången! Mår dåligt men jag kan ta det! Känns bara som en upprepning av sommaren som gått fast nu är jag på väg åt det håll jag vill. Har inte gjort som min läkare ville. Han ville höja cipralexen till 25 mg/dag. När jag var på apotektet behöll dom receptet för att ringa min läkare på måndag. Jag tänker inte höja dosen. Tycker 20 mg är för mycket. Har funderat på att bara ta 10 mg. Svamlar nog nu..... Men Peter, du är otrolig som bryr dej så mycket om andra, när du har det så svårt själv? OTTO: Var är du? Inne i en svacka? Tänker på dej och vad du fått igenom, liksom Peter. Saknar dej här på gästsl. Hoppas du inte mår allt för dåligt? Önskar jag kunde göra nåt för er som ni gjort för mej! Kram på alla.... Jannike!
Jannike
- Saturday, September 27, 2003 at 23:12:03 (MEST)

Birgitta Du frågar ju om du skall våga. Och i den delen tycker jag vi kan vara uppmuntrande. Du är tydligen mycket less på ditt liv i medicinerna. Visst, försök hitta en väg ut! Men då räcker det nog inte bara med stöd från hemsidan här. Du som andra behöver människors stöd kring dej; medmänskliga proffs eller bra systrar eller medmänniskor. Jag förstår Otto och Peter, vi vet så lite om dej, t.ex. inte vilket stöd du har, men vi kan ju säga: Försök skaffa det du behöver för att komma vidare. Och Peter, man kan ju lova sig att börja ta sina antidepressiva igen om man riskerar att ta sitt liv. . Ha det, alla vänner
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL Uppsala lä, tel 018-12 44 22, - Saturday, September 27, 2003 at 15:12:32 (MEST)

Hej! Får tacka för de fina orden av dig Otto. Vi kompletterar varandra bra här. Du har ju en längre erfarenhet och verkar ha varit med om det mesta. Jag tycker som Otto att det är många här de senaste månaderna som vi svarat och det kunde vara bra att få någon rapport hur det går för er, så skriv negativt som positivt. Jag är ingen expert på a/d heller utan mest bensoabstinens. Jag tog dock vid tre korta tillfällen olika a/d och fick verkligen känna på biverkningar men de försvann ganska snabbt efter ha lagt av med dem. Värre är min bensoabstinens som tar lång tid. Jag vet att du Susanne har tagit anafranil en lång tid. Jag tog det några veckor och kan inse hur starkt det medlet egentligen är. Du har tagit det i flera år och tydligen spelar det roll att hjärnan har vant sig och därför bör ta det väldigt lugnt med din nedtrappning. Det visar också dina biverkningar. Ingen kan säga dig hur lång tid det kommer att ta efteråt. Hoppas du kan bli bättre på några månader men det kan ju ta längre tid. Trappar du ner sakta vinner du massor och har igen det på din tid som tablettfri. Jag vet med erfarenhet att man kan inte snabba på med att trappa fortare för då får man bara längre anpassningstid efter tablettfrihet. Det är väl det jag försöker förmedla till Jannike och hoppas hon är försiktig. Jag känner med din historia och tycker det är bra att du är beslutsam. Men jag vill nog säga att du verkar väldigt beroende av Xanor och då måste du ta det försiktigt om du vill att detta ska lyckas. Men om du vill så har du ju kontakt med Staffan som har kunskaper som läkarna inte är ens i närheten av. Sedan vill jag svara Birgitta. Det låter som Efexor inte funkar för dig och det kan inte vara roligt att ha det så. Men jag vet inte om den hindrar din depression att blomma ut. Jag har den största respekt för egentliga depressioner, inte småledsenhet och lite livsleda som vi alla drabbas av. Starka depressioner kan vara livsfarliga om du sätter sig ordentligt. Kanske kan ibland a/d hjälpa mot depressioner. De flesta som får a/d har livskriser, är ensamma, utarbetade, smådepressioner mm. Detta är diagnoser som det finns andra botemedel för. Man ska veta att ta a/d innebär en mycket stor risk för hälsan. Men har man starka återkomande depressioner har man kanske inget val att prova och se om de fungerar. Så Birgitta det är omöjligt för oss att råda dig till något när vi vet så lite. Jag vet inget på styrkan av dina depressioner som är viktigt att veta i sammanhanget. Men Efexor verkar inte funka på dig heller. Kanske du ska ta en diskussion med RFHL. Sedan är det bara du som kan bestämma hur du ska göra. Peter
Peter
- Saturday, September 27, 2003 at 13:35:59 (MEST)

Hej igen. Det förra brevet var skrivet till PETER, inte från Peter. MVH Susanne
Susanne
- Saturday, September 27, 2003 at 06:33:19 (MEST)

Äter du fortfarande antidepressiva? Om inte hur lång tid tog det för dig innan abstinensen blev bättre? Jag får ofta frossattacker så jag bara skakar, mycket obehagligt. Ha det bra. Till alla andra kämpa på och ge inte upp, det ordnar sig till slut. Mvh Susanne
Peter
- Saturday, September 27, 2003 at 06:32:08 (MEST)

OTTO: min diagnos sedan 2 1/2 år till baka är depression och panikångest. Sedan jag var 16 har det hänt för mycket i mitt liv. Våldtäkter, överfall, ett långt destruktivt förhållande där jag blev hjärntvättad om hur dålig jag var mm. Våren 2001 hade vi mycket på jobbet och så hände ytterligare en sak. Det tog några veckor sen kraschade jag bara helt. Min mamma, pappa, bror och dotter var med när det hände. Min pappa gick iväg med min dotter och fiska. Jag själv bara grät, fick tunnelseende och panik. Bara gick iväg på en grusväg och mamma sprang efter och sade att vi måste åka till sjukhuset! Jag tvärvägrade. När attacken gick över trodde jag att det var något tillfälligt bara. Morgonen efter blev det samma sak och mamma tog mej till vårdcentralen. Träffade där en läkare som skrev ut zoloft *höjde till högsta dosen på några veckor* och 10 oxascand om dagen, 10 mg. Ta 4 till natten om du inte kan sova! Jag var så sjuk att jag gjorde som han sade. Började dricka mer och mer vin för att lindra ångesten. Min dotter bodde hos sin pappa den här tiden. Självmordsförsöken blev allt tätare och min familj kände sig helt maktlösa. När jag för ca 1 1/2 år sedan tagit ca 60 propavan, 30 imovane, och rensat medicinskåpet på zoloft hittade min *numera* sambo mej på köksgolvet. Det hade gått så många timmar *hade naturligtvis druckit massor oxå* att ambulanspersonalen inte visste hur det skulle gå, eftersom jag knappt andades. Var på psyk i ca 5-6 veckor. Fick ect-behandling samtidigt som dom drog ner oxascanden från 10 till 3 om dagen och jag fick imovane och propavan till natten. Dom bytte ut zoloften mot efexor depot och remeron.Jag har en minneslucka på ca 8 veckor. Min mamma har berättat att jag kunde ringa hem 6 på morgonen och grät och hade inte sovit på hela natten.Själv kommer jag inte ihåg det.När jag blev uts fick jag xanor som höjdes med tiden. Hade abstinens i 1/2 år. Många inläggningar på psyk pga överdoser och skärsår. Men fick alltid åka hem dagen efter. Med kommentarer som: varför skära sig, det blir ju så fula ärr när man får sy! Man undrar om dom köpt sin utbildning på Billiga Nisse eller nåt! Nu har jag slutat med 4 jobbiga tab på 2 v *på måndag* och jag mår dåligt! Men jag kämpar och SKA klara det här! Det jag är nervös för är avg. av xanor men jag kommer inte att göra något förhastat. Vill ha tillbaka mitt liv. Och Otto, du peppar så många här. Hur mår du själv. Upp och ner från ena dagen till den andra va? Jag är glad att du finns! Och jag tänker på dig mycket! PETER: Tack till dej oxå som liksom Otto kämpar och ändå är ni så måna om att alla ska må bra! Kan bara säga igen.. tack för att ni finns! Känns som jag har blottat mej rätt rejält nu. Hoppad ingen tar illa upp..... TILL ALLA AMDRA: Kämpa på! Vi fixar det här tillsammans..... Kram Jannike.
Jannike
- Saturday, September 27, 2003 at 00:35:53 (MEST)

Hej alla vänner på nattkvisten! Nu är helgen här, den är rolig för en del. Tråkig och arbetsam och ensamheten gör sig påmind, abtinensen hos många är svår och dom vill hellre att helgen skall gå över! Jag minns! Saknar en hel del, undrar hur dom mår, ni känner igen er ! så upp och tala om bra och dåliga saker! Det kändes gott idag att VI fick höra att ANONYM fick klart med en nedtrappning! Det gladde mitt hjärta och flera andras. Det är så vi skall hjälpa, inga ord bara handling oxå! Ingen av oss är mindre eller mer betydesfull alla är vi lika och vi skall vara mkt rädd om det! Vissa blir ju föremål för mer skriveri, men det beror bara på att dom skriver och svarar. Skriv så utförligt som möjligt så ger det ett bättre svar, har skrivit det förr, men det kommer ju nya! Ja, jag vet jag skriver mkt här, men man skall dela med sig det man orkar, och kan! Ger mig aldrig! och att lära känna bl.a Peter i GB är fantastiskt roligt! En mkt kunnig och sympatisk kille! alla är fantastiska på sitt sätt! Kerstin? över 50 och icke attraktiv.......fan jag är oxå över 50 år och aldrig varit så attraktiv i mitt liv! skämt och sidor! Det med efexor och din långa historia är inte riktigt min avdelning, jag är benzo och koddein kunnig mest, men visst har jag ätit efexor, men jag slutade tvärt, och vart som ett elstaket! stötar och elände! men Peter är bra på det här med "lyckopiller" han lär nog svara! och Sarah! och fler så du kommer nog få svar du oxå är jag säker på! bättre än jag kan ge! men viktigast att du finns här till att börja med! må nu väl därute i det kalla höstmörkret och gör ert bästa för er själv och andra! vi är starka tillsammans har jag sagt och det är vi! halleluja på ER vänner säger otto
Otto Ruben Svensson
- Friday, September 26, 2003 at 23:51:02 (MEST)

Hej alla! Jag har lidit av depressioner sedan snart 30 år. Började med Cipramil 1993 och jag använde dem nästan under hela 90-talet. Jag har gjort några uppehåll, men kände mig sämre då. Jag har fått ny läkare minst 15 gånger. Min senaste läkare tyckte jag skulle gå över till Efexor,vilket jag gjorde och kände mig mycket bättre det första halvåret. Jag är som person sådan att jag har väldigt svårt att orka med motgångar. Mitt sk yrkesliv har varit en katastrof Har en "smal" utbildning där det finns få arbetstillfällen och jag har blivit uppsagd många gånger pga av det saknas pengar. Ofta har jag haft gott hopp om framtiden, men nu är det nog slut med det. När man passerat 50-strecket är man ju inte längre attraktiv. Nu hjälper inte Efexor inte så bra längre men jag vågar inte sluta därför att jag är rädd för att bli riktigt dålig. Jag mår illa av medicinen, svettas och drömmer oroliga drömmar. När jag vaknar är jag ofta ledsen och ligger och ältar samma tankar hela tiden. Jag vill bli av med den här medicinen, men vågar jag? Birgitta
Birgitta Arvidsson <birg.arv@swipnet.se>
Linköping, - Friday, September 26, 2003 at 17:24:58 (MEST)

Peter & Otto: Jag ska börja med det imorrn, för jag mår alltid hemskast på eftermiddagen och fick inte receptet infaxat förrän vid tretiden. Måste orka tvinga mig ut och hämta det också.... Tack för allas stöd, det gör saker mycket lättaare....
Anonym
- Friday, September 26, 2003 at 16:55:13 (MEST)

ANONYM: Grattis! Bra att du snackade med Staffan, enträget arbete vinner, Så då syddes det ihop till slut, så här skall vi hjälpa varann! Nu står du på allt du kan och detta fixar du garanterat, och du vet ANONYM: att stöd har du hos oss! Så ha nu en fin helg och nu kan du släppa den oron om medicinen och koncentrera dig på att få bort Imovanet! Mkt roligt att höra Det gläder mig säkert givetvis Peter och Staffan oxå! Må väl min vän säger otto! Allt löser sig med flera ögon istället för 2 st!
Otto Ruben Svensson
- Friday, September 26, 2003 at 15:02:19 (MEST)

Vad glad och lättad jag blir. Man ska utnyttja kontakter när du har Staffan på plats. Sedan kommer man med argument så kan ju faktiskt också läkare ändra sig. Staffan kan detta med utsättning så ta det lugnt så går det även om det känns, jag lovar. Men priset att bli fri och sedan frisk är en oändlig morot. Hör av dig hur det går! Peter
Peter
- Friday, September 26, 2003 at 14:58:11 (MEST)

Peter & Otto: Jag har pratat både med Staffan och min psykiatriker, och min psykiatriker har gått med på att byta till Stesolid och jag har diskuterat igenom med Staffan vad som är lämpligt uppsättningsschema, så det är väl bara att ta det lugnt och försiktigt och hoppas att det går vägen nu...
Anonym
- Friday, September 26, 2003 at 14:41:31 (MEST)

Hej Susanne! Jag har verkligen varit i de mörkaste dalarna de senaste åren både med benso och a/d. Men det har börjat spricka upp nu och jag kan se ljuset i tunneln. Jag har kvar abstinens men det är på en helt annan nivå numera. Jag kan leva ett hyfsat normalt liv. Det blir alltid bättre ju längre tiden går. Peter
Peter
- Friday, September 26, 2003 at 13:54:10 (MEST)

Peter. Tack för att Du bryr dig. Det kan nog vara ett bra råd att sänka med 1 månads mellanrum. Hur har Du det? Hälsningar Susanne
Susanne
- Friday, September 26, 2003 at 12:05:20 (MEST)

Hej Susanne! Det är bra att du tar det lugnt. Att sänka med 2,5 mg åt gången är bra. Inte så häftigt. Du får nog vara lite mer försiktig för du har ätit a/d ganska länge. Det är bättre att ta det långsamt och komma till målet än att inte komma fram alls. Jag vet ju innan när jag rökt att det påverkar bensoabstinens negativt. Man ska dock inte sluta för då får man nikotinabstinens över sig och då orkar man inte. Sluta kan man göra när det är över. Du är inne på rätt spår. Jag tror att du kan vänta en månad med varje sänkning. Du får berätta hur det går för dig!Peter
Peter
- Friday, September 26, 2003 at 10:48:26 (MEST)

Till Peter. Jag känner också att det blir värre när jag röker. Men kan ändå inte sluta. Sköt om Dig du också. Susanne
Susanne
- Thursday, September 25, 2003 at 22:18:16 (MEST)

Hej Peter! Jag har minskat till 20 mg Citalopram. Har stått på den dosen i 3 veckor. Abstinensen är lite bättre vissa dagar och stunder men sen kan jag få attacker med skakningar, blodsockerfall, frysningar m m,värk i armar och ben men det brukar släppa efter ett tag. Tänkte minska till 17,5 mg nästa vecka kanske får se om jag orkar. Ha det bra. Susanne
Susanne
- Thursday, September 25, 2003 at 22:16:48 (MEST)

Hej Susanne! Hur mycket har du dragit ner till nu och hur mycket abstinens har du. Sköt om dig!Peter
Peter
- Thursday, September 25, 2003 at 22:01:09 (MEST)

Jannike. Ge inte upp, jag kämpar varje dag med min abstinens, det är jättejobbigt, vissa dagar känns det som jag inte orkar mer, men man vill ju inte ge upp. Jag tänker på dig och hoppas det går bra. HÅller med Peter och Otto, ta det mycket lugnt. Kram Susanne
Susanne
- Thursday, September 25, 2003 at 21:37:16 (MEST)

Andra råd är annars Janne var försiktig med kaffe, te och coca-cola. Drick absolut ingen alkohol knappt ens lättöl. Vissa mediciner kan också förvärra dock inte penicillin vad jag vet. Peter
Peter
- Thursday, September 25, 2003 at 21:35:45 (MEST)

Hej Janne! Det går upp och ner så det är normalt som den gode Otto säger. Faktum är att infektioner gör att det blir rätt mycket sämre. Likaså är man väldigt stresskänslig, tål inte konflikter och även psykisk och fysisk ansträngning kan förvärra abstinens. Du kan läsa mer på denna hemsida bl a på kortkurs i bensoberoende. Det kan hålla i sig ett tag men du blir bra. Var så snäll mot dig som du kan och lev försiktigt så kommer din hälsa åter. Vi är till för varandra så jag svarar gärna om du har några undringar. Peter
Peter
- Thursday, September 25, 2003 at 21:32:56 (MEST)

ANONYM: Vill bara tilläggga att det är helt anonym jag talat med flera idag, och ej namngivit var det är skrivet eller något annat! bara så du vet! Så du inte tror att man springer runt och babblar var man hört det och det eller det är skrivet i GB Uppsala! ha det igen!
Otto igen
- Thursday, September 25, 2003 at 20:28:23 (MEST)

Hej alla som kämpar och står i, samt går upp och försöker hjälpa till och alla som frågar, det kan väl i fridens namn inte endast vara vi fåtaliga som nu finns här som har det jobbigt eller hjälper till??? ANONYM:Hej Undra hur dina tankar går nu, har du talat med Staffan?? har du några egna ideer om det här?? fortsätt kampen och skriv! Janne K: Hej förresten skriver jag oxå några rader, klicka på abstinens på vänster sida, så ser du abstinenslistan man kan få, det du beskriver är ytters vanligt, ibland äger man världen, och tycker man känner sig bra och påbörjar något, sedan brakar man ihop och gör inget, det är som en jojo, och det kan hålla på länge, men avtar och blir längre och längre mellan gångerna. Man stabiliseras hela tiden, men det som du beskriver är mkt vanligt, precis som man börjar ibland att göra en sak sen är man på ett annnat ställe och gör något annat, ingen ordning på något inget blir riktigt gjort! Speciellt med en influensa med antibotika så sätts allt ner, och man är väldigt mottagen för allt, det gäller ju även dom s.k "friska". Ja Jannike: Vad skall vi göra, måste hålla med Peter, detta är en omöjlig sits du är i, gör som Peter säger , finns inget annat alternativ! om du inte måste in på sjukhuset, du har ju skurit dig förut, snälla Jannike plåga inte ihjäl dig! Lyssna nu på Peters förslag, detta går inte Jannike! kram på dig! Kriterierna för att idag överhuvudtaget att komma in på psyk är att du är mkt mkt självmordsbenägen, alltså skär sig folk överallt, och sväljer tab. trots att det står klart och tydligt ALL FORM AV SJÄLMORDSPLANER SKALL TAS MED STOR OMSORG, det är skrivet av en proff i självmord, och av många andra! men vad ser vi varje dag nu.............?????Ha det väl därute i Svedala och må så väl ni alla kan säger den evigt skrivande Otto! P:S Abstinensen tar inte paus mellan 17.00 till 07.00 samt vid helger!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, September 25, 2003 at 20:10:55 (MEST)

Tack Peter för ditt svar!För tillfället mår jag inge vidare, är uppstressad och känner inte igen mig själv.Faktum är att jag mådde mycket bättre för en vecka sen,men jag åkte på en infektion och fick penicellin .Det tog musten ur mig.Ärdet vanligt att det svänger så mycket .Ena veckan nästan depprissionskänslor andra veckan kan man inte förstå att man varit så nere.Tacksam peter om du kan svara på det här!
janne k
karlstad, - Thursday, September 25, 2003 at 18:00:10 (MEST)

Snälla, snälla Jannike. Jag har sagt det förr på detta sätt går det inte. Det finns inga chanser i världen att du ska klara detta att dra ner på doserna så här. Det är inte så man gör om man ska klara det. Man gör en långsam avtrappning av alla tabletter så går det. Inte ta bort snabbt som du håller på med nu. Jag vill varna dig kraftigt att göra det på detta sätt. Du kommer bli självmordsbenägen. Backa tillbaka och gör en långsam nedtrappning hemma med din sambo, mamma och kompisar. Bry dig inte om läkarna längre! Hoppas du kan förstå vad jag menar! Peter
Peter
- Thursday, September 25, 2003 at 14:42:13 (MEST)

Hej Anonym! Hörde med en beroendeläkare som jag haft, att du har ju fått dessa med, Imovane som skall reglera din sömn så den funkar. Och då säger denna person efter det du skrivit och mitt babbel, att man går inte in och ger ett starkt daglungnande som brytning av Imovane! du skall inte använda några tabbletter än dom som du ordinerats, alltså Imovane, och nu Rohypnol! Sånt gör vi aldrig sade denna person! ja ha sa jag då finns det bara en utväg som jag alltid använt, byt till dig Stesolid eller köp! Skit nu i dåraktiga idiotläkare som prestigen stigit åt huvudet på! då får man går runt allt man kan och det är faktiskt inget ovanligt men jag uppmanar dig ju inte till det! utan slåss vidare! vi hörs Anonym! skam den som ger sig! Ja Jannike jag förstår ditt elände så gott det nu går att förstå, men bra att du hörde av dig och gör det om du orkar! hälsar otto! Fan vad jag blir förbannad på dessa vitrockar! brrrrrr otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, September 25, 2003 at 14:41:52 (MEST)

JANNIKE! Vi tänker på dig med ska du veta. Vi är nog många som oroar oss extra för dig. Bra kämpat. /Carina
Carina
- Thursday, September 25, 2003 at 13:26:50 (MEST)

Här är jag Otto! Är in och kollar här varje dag men orkar inte skriva nåt! Mår j-t dåligt just nu. Behöver inte räkna upp alla symtom för dom vet ni ju redan. Gråter och förbannar dessa j-a tab som förstört för så många av oss. Ska stå på denna dos jag har nu ett tag. Jag bestämer själv hur länge. Sedan ska jag ta bort xanoren på lassarettet. Ska försöka få min läkare att tvångsinta mej, för annars om jag får *vilket jag vet* svår abstinens skriver jag väl ut mej själv och gör nåt otroligt dumt! Tänker heller inte lägga in mej förrens dom har en vettig uppföljning. Peter, Monicka, Carina, Susanne o alla andra. Kämpa på! Jag kämpar som en galning just nu men det ska f-n gå.....Tänker på er! Kram Jannike.
Jannike
- Thursday, September 25, 2003 at 13:18:35 (MEST)

Otto: Orsaken till att jag började äta Imovane kontinuerligt var stress på jobbet som ledde till sömnsvårigheter, men första gången jag fick dem var inför en utlandsresa för att kunna ställa om dygnstytmen lite lättare. Jag har kontakt med både husläkare och en psykiatriker, husläkaren vill inte ens befatta sig med andra sömnmedel än Imovane, och psykiatrikern har en bestämd uppfattning om att han vet bäst....
Anonym
- Thursday, September 25, 2003 at 06:39:59 (MEST)

Nu är nattotto i farten igen, upptäckte en sak till ANONYM: Du skriver att det är nog lättare att dela Stesolid! visst dom finns på 10 5 2 mg alltså tar du 2mg så blir det lättare att ta 2 st eller vad du kommer att ta sedan är du nere i 2mg! och den klyver du rätt av i skåran så har du 1mg, mkt lätt! Hoppas nu bara att allt går vägen för dig och din kamp för detta säger den fortfarande vakna otto! sömnen kommer sen!
Otto Ruben
- Thursday, September 25, 2003 at 05:35:09 (MEST)

Ursäkta mina vänner! Nattotto vill skriva en sak till när ni sover! Att TILL ALLA Skriv varför ni började med tabletterna och vad för diagnos ni fått om den ändrats under åren? Det är mkt bra vägledning om man vet varför någon som frågar. vet varför och hur ni började för alla som skall svara, för då känner man igen sig bättre! och svaren blir då följdaktningen bättre, i och med att vi ej språkar via tel! säger otto!
otto igen
- Thursday, September 25, 2003 at 02:03:45 (MEST)

Nu i natt är nattotto uppe! jag har nämligen sådana nätter där jag ej sover men jag tar inga sömntabletter för det, sömnen kommer, det vet jag! HEJ ANONYM. Jag var i princip bomsäker på att dom inte skulle hjälpa dig särdeles mkt! vilket jag tror jag skrev och denna övergång till dem! Men nu har du och Peter disskuteras och det framkommer mer hela tiden, och det är viktigt! mer info, bättre svar! Ja du bor i Uppsala då skriver jag bara under på Peter att kontakta Staffan RFHL snabbt, han har ju överblick över Uppsala, det har inte jag och Peter! vilken hjälp det går att ordna fram, för det går Anonym!! Jag led ju själv av en fruktansvärd abstinens dock av Stilnock men även Imovane, jag har ju ätit doser som är otroliga och det med alla medel under många år! så jag ser tillbaka hur det var! Peter har földaktningen skrivit helt riktigt att jag som kört med allt även babbis när dom fanns, hemska saker! så jag upplevde Stilnock som en av dom värsta jag upplevt, som peter säger att jag sagt, helt riktigt en av dom allra värsta att komma runt, jag prövade supa mig ur det, jag prövade allt, precis som ett par kamrater gjorde och vi tipsade varann hela tiden! Till slut så valde jag att köra ut det med Stesolid, OBS: jag var då ej fri från benzo! viktigt! jag bara höjde den och sov som en kratta några nätter och svettades myrkryp m.m det gick ganska fort bort, så jag kunde ta itu att komma ner i den dosen Stesolid jag hade innan jag tog och höjde dem för att skjuta ut Imovanet och även Stilnock! och visst hade jag växtvärk ett bra tag! men det får man ta, lite plågor klarar vi, det är ju oxå inviduellt mkt! Som tur är eller hur jag skall uttrycka mig är ju att du inte äter något annat och inte stora doser Imovane, det är ju inte till nackdel i allafall, utan snarare att det kommer gå mkt bra om du nu kan skaffa Stesolid! Hur mkt du skall ta kan jag ej säga, jag var storkonsument och det är inte du. så det är inviduellt, men det känner du bäst själv! men OBS var mkt försiktig, så det inte blir en vana, det är mkt lätt hänt, det är många som fasnat på just tabletter av bara prova på, eller att det gider över så du måste till slut ha Stesolid! men det vet du! Tycker inte frågan är så knivig längre, när man nu vet hur det förhåller sig, nu är det bara att få någon att skriva ut Stesolid till dig, och det fallet få du inte ge dig, all argumentation som kan gynna dig skall användas nu! Det spelar väl ingen roll för din husläkare och psykiatriker om du får under en tid Stesolid, viktigast är ju att du blir bra och tablettfri! är det prestige i vanlig ordning? Så ge nu inte upp! skriv på! Och skriver samtidigt att som Peter att tråkigt med din mobbing, sådant sätter oxå givetvis spår för dig, men viktigt att som du skriver tala om det! vi hörs några enkla nattrader till dig Anonym och alla andra Sov gott säger Otto!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, September 25, 2003 at 01:50:13 (MEST)

Otto: Jag har tyvärr inget annat än Imovane och Flunitrazepam hemma, och jag tycker inte att Flunitrazepam hjälper speciellt mycket mot abstinens av Imovane. Har provat en gång med en Stesolid som jag fick av en välvillig släkting och det hjälpte mer + att de antagligen är lättare att dela upp i småbitar när dosen ska minskas. Men det jag fått av läkaren är endast de två förstnämnda alternativen...
Anonym
- Thursday, September 25, 2003 at 01:00:05 (MEST)

En sak till när det gäller att få tag i läkare som Anonym och Peter disskuterar nu! FÖr 10 år sedan gillade läkarna att ha patienter med nedtrappningsproblem, men ack inte nu, dom har fullt upp med blodtryck, och knä och annat! samt skriva ut recept, och så var tiden slut, för dom överstressade även privat läkarna, dom har t.o.m öppnat jour.tid på flera ställen i GBG ett par timmar för att avlasta SU och dom springer fasen i korridoren, pengar skall in! dom orkar inte sitta längre och tjafsa om beroendeproblematik! detta har jag frågat flera som pysslade med detta i samråd med RFHL bl.a och det har upphört! men några finns kvar men som anonym säger är dom fullbokade. Passade på och ringa när jag läst det som anonym skrev, ingen läkare fanns ledig alla var fulltecknade utom en gynekolog, men det blir ju alldeles galet eller hur? ha! så det är ett dilemma det här! men ingen av oss viker oss i striden mot galenpannorna som satt oss här! otto
Otto Ruben igen
- Thursday, September 25, 2003 at 00:15:27 (MEST)

Anonum: Hej! Du beskriver nu dom saker du får som svettningar m.m ja , det är klassiskt, har du försökt att ta något icke vanebildande då? istället för Imivanebit, och isåfall vad hände, klarade du dig eller ej? eller har du ej försökt? kämpa på! Det här går vägen, bara hitta rätt väg! må väl säger otto igen!
Otto Ruben
- Wednesday, September 24, 2003 at 23:53:34 (MEST)

Vill bara tillägga att har du väl hamnat i detta ekorrhjul som sysselsätter en djädrans hög bytåkrater och läkare m.m så är det bara ett elände att ta sig ur, du är stämplad och kan bli föremål för deras lekstuga, så försvinn ur deras lekstuga så fort som mäjligt, för skadan blir hemsk annars! tittar på mig själv och undrar hur det sett ut om inte gamarna fick fast mig i deras nät och jag tog mig ur det! Ifrågasätt allt, det är inte straffbart. läs dina rättigheter och skyldigheter så dom ej kör över dig och du suckar sen! tufft klimat men då får vi hjälpas åt som jag och Peter skrivit! Ta tag i saken nu inte imorgon! otto P:s Proff Sune Sunesson skriver om hur du formas som klient utan att du märker det!
Otto Ruben
- Wednesday, September 24, 2003 at 23:39:02 (MEST)

Hej alla ute i Höstmörkret! När det gäller benzo så brukar man ha som tumregel numera att 1 månads abstinens per år man intagit benzo! Det är ju flera faktorer som spelar in! och olika personligheter! och hur man ätit dem! Men håller med Peter man vet inte vilken lottorad som kommer på lördag! Jannike: var är du?? Peter skriver om Imovane sen, låt er disskutera färdigt först! Må väl Peter, du är en bra stöttepelare här! statestiken har jag nosat i (olika statestiker) om man tar in alla som förtidspensionerades (som Jag ) en gång i tiden undra hur siffrorna ser ut då??? Unga flickor och pojkar var vi! plus mörkertalet! på alla som står arbetslösa och dom som ej finns i statestiken, hur ser det ut då månne? tack för din redovisning Peter! Det är mkt nu......vi hörs och må väl därute och upp och skriv, som Peter gör! säger otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, September 24, 2003 at 23:31:33 (MEST)

Jag vill bara tillägga till Janne att det blir bättre hela tiden och till slut blir du helt återställd. Det visar erfarenheterna men det tar olika lång tid. Grattis till att du ska bli pappa. Kanske läge att ta det lugnt och inrikta sig på det! Peter
Peter
- Wednesday, September 24, 2003 at 17:42:57 (MEST)

Till anonym! Så bra att du bor i Uppsala för då måste ju Staffan kunna hjälpa dig med en kontakt. Någon läkare i Uppsala måste det ju finnas. Du måste snacka med Staffan. Till Janne så finns det inga bestämda tider utan det är det högst ovanligt att man är bra på 3 månader. 1,5 år en ganska hyfsad medeltid för benso, men det kan gå fortare eller längre tid. Allt beror på din förmåga att bilda det kemiska ämne som kroppen slagit ut. Att säga en tid är lika svårt som at säga vilken lottorad det blir i helgen. Hur illa är det nu? Kämpa på! Peter
Peter
- Wednesday, September 24, 2003 at 17:40:04 (MEST)

Hej igen!är det någon som vet på ett ungefär hur lång tid det tar för nervsystemet att läkas om man ätit antid.i 8 år och xanor i2,5år.Doserna har varierat men för det mesta varit låga (xanor.0.5g)dagligen.jag menar nu på ett ungefär.mån,år?
janne k
karlstad, - Wednesday, September 24, 2003 at 16:54:14 (MEST)

Peter: Jag vet att jag borde byta till Stesolid, men läkaren vill inte och det är svårt att hitta en läkare i Uppsala eftersom nästan alla är överbokade redan.
Anonym
- Wednesday, September 24, 2003 at 16:33:26 (MEST)

hej på er alla kämpar mitt namn är janne.jag har slutat med efexor för 6mån sen och xanor för ca 3 mån sen .läkarna säger att abstinens symptomen inte ska finnas längre,men jag upplever stark oro och ångest.Tilläggas bör att jag ätit antid.i ca 8år och xanor i 2,5år är detta övergående.ps jag ska ju bli pappa .ds
janne k
karlstad, - Wednesday, September 24, 2003 at 16:16:40 (MEST)

Hej! Riksförsäkringsverket har gjort en undersökning att bland de 300 000 långtidssjukskrivna i Sverige så äter 80 000 benso och starka värktabletter. 27 000 av dem skulle vara beroende och beräknas av RFV som svåra att få tillbaka till arbetsmarknaden. 27 000 är många men antagligen för lågt beräknat och sedan finns inte de som äter antidepressiva med. Detta betyder säkert att otroligt många av de sjukskrivna, kanske mellan 50-100 tusen, har stora problem med tabletter. Med tanke på vad detta kostar samhället hoppas jag att man gör något åt detta. RFV var också kritiska mot att läkarna inte varnar patienterna att tabletterna ger beroende. Hur många miljarder kunde inte sparas om man kunde göra något åt problemet. Jag är själv långtidssjukskriven helt i onödan p g a dessa djävulska tabletterna. Vi får hjälpa varandra då ingen annan bryr sig inte minst de okunniga läkarna och läkemedelsföretagens feta plånböcker. Peter
Peter
- Wednesday, September 24, 2003 at 15:09:17 (MEST)

Hej! Jag känner igen detta med mig själv med min stilnoct. Man måste ta på eftermiddagen för man får verkligen panik annars. Problemet är att imovane är så kortvarig och därför är det mycket lättare att trappa på en långsam tablett. Jag tror nog att det ändå är viktigt för din motivation att du får en långsammare tablett typ Stesolid. Har du provat att ringa till Staffan på RFHL-Uppsala. Finns det inte någon annan läkare du kan gå till om du bor i ett större samhälle, kanske Staffan har något tips. Det går ju absolut att få bort detta bara du gör det långsamt. Avvakta lite med Flunitrazepamet tills du pratat med eller mailat Staffan. Hör av dig och ge dig inte! Peter
Peter
- Wednesday, September 24, 2003 at 13:56:56 (MEST)

Peter: Jag tar mellan 1 och 1.5 7.5mg tabletter Imovane, har upptäckt att jag kan dra ner till 1 om jag tar ena halvan sent på eftermiddagen och andra precis innan jag ska sova.Symptomen jag får när den börjar gå ur är rastlöshet, en lätt känsla av panik, kallsvettas lite och mår illa (svårt att äta, känns som jag ska spy men det gör jag inte).Känns lite som att de resonerar som att antingen får jag ta det som erbjuds eller vara utan, och att sluta helt tvärt funkar inte!
Anonym
- Wednesday, September 24, 2003 at 13:36:04 (MEST)

Mycket märkligt att han vill byta på det sättet. Det verkar som att läkarna vill inte bli ifrågasatt framför allt inte av en liten patient även om de har fel eller inte kan. Det känns igen i många andra fall. Jag vill fråga dig om du skulle dra in på imovane vad får du för symtom då. Får du inte symtom nu på dagen när imovanen går ur kroppen? Hur mycket tar du? Vet du annars hur du bäst drar ner? Det är tråkigt att du haft det jobbigt i livet. Vissa får mer elände än andra. Ta det försiktigt! Peter
Peter
- Wednesday, September 24, 2003 at 10:18:44 (MEST)

Jag har kontakt med både husläkare och en psykiatriker, problemet är att vi har lite olika åsikter om hur det här ska gå till. Jag föreslog byte till Stesolid, men det ville han inte gå med på, däremot hade han inga problem med att byta till Flunitrazepam. (Och står man inför valet att fortsätta med Imovane eller byta till Flunitrazepam så är det nog bättre att acceptera det och försöka ta minsta möjliga mängd istället för att fortsätta med Imovane, eller?). Tidvis kan jag känna mig väldigt nere, men jag tror inte att jag borde vara någon större fara för mig själv, även om jag skulle vara det skulle jag aldrig våga berätta det för dom eftersom jag tidigt i min ungdom blivit utsatt för tvångsvård efter att ha blivit mobbad i skolan en längre tid. Och de spåren sitter djupt.....
Anonym
- Wednesday, September 24, 2003 at 04:11:42 (MEST)

Hej Otto! Vi får ha olika åsikter i den frågan. Vad jag läst i böcker är att stilnoct och imovane slår på samma receptorer som vanlig benso och att de fungerar på samma sätt. De kallas också för analog-benso. Jag är lite jävig då jag provat en del och stilnoct och anafranil höjer sig kraftigt över det andra jag provat. Stilnoct har varit den tablett som fått mig att ha flera års abstinens. Arne Melander har jag högsta respekt för och han har betytt mycket för oss. Jag skulle gärna vilja veta när han sagt det eller skrivit som jag med min erfarenhet kan motbevisa. Det har ju förekommit massa dumheter förut att stilnoct och imovane inte var lika farliga men jag trodde att de hade försvunnit. Jag kan hålla med dig om Otto att man ska inte skifta tabletter för mycket, mycket tyder också på att man kan få en värre abstinens genom att ta olika sorters benso. Jag tror också men det är min personliga uppfattning att det spelar ingen roll hur lång tid du ätit benso utan har du blivit beroende så har du. Då är det kroppens individuella förmåga att ta itu med den nervcellsförgiftning som skett i kroppen. Då tror jag också att de snabba sorterna som Xanor, Temesta, Stilnoct och Imovane kan ge en häftigare och starkare abstinens än de långsamma. Till den som ville vara anonym kan det vara bättre att sluta med imovane om det går. Men jag vet ju själv hur detta kan te sig omöjligt. Du Otto har ju själv tagit stilnoct och sade att det var bland det värsta du tagit. Vi behöver inte vara överens om allt utan jag respekterar dina erfarenheter och tycker det är roligt att du är så aktiv på denna sida. Ha det bra! Peter
Peter
- Tuesday, September 23, 2003 at 14:10:55 (MEST)

Hej Alla kämpar och stöttare! JANNIKE: Tvärslutade du med citodonet?? Innan du ens fått ordning på den nya medecinväxlingen som var nog tokig! Skulle du inte ta xanoret och citodonet sedan?? Nu hänger jag inte med alls! Hoppas du skriver så man får en bild vad som händer, men sluta med citodonet tvärt i detta läge, ja jag återkommer! Ni alla andra stå på er och kämpa vidare och backa upp varandra på alla sätt! Peter vi får nog ordning på Imovane disskutionen! må väl säger han Otto!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, September 23, 2003 at 12:56:07 (MEST)

Jannike. Jag håller tummarna för Dig, det går säkert bra, ta det bara försiktigt. MVH Susanne
Susanne
- Tuesday, September 23, 2003 at 11:24:57 (MEST)

Hej mina vänner! Äter nu "bara" cipralex 20 mg/dag, xanortab 1mg 3/dag, exanor depot 2mg 2/dag och 50 mg propavan o 50 mg antarax till natten. Slutade helt med citodonen förrgår. Sov inte en sekund i natt! När min sambo gick till jobbet börja jag färga håret! Som tur är var det en blondare nyans, mot förut när jag kunde färga det rödsvart mm. Tror min läkare har läst papperen jag skrev ut om benzo på hemsidan här. Han pratar inte om någon snabb nedtrappning av xanoren, just nu i alla fall! Kommer att läggas in när jag känner mej redo och ta bort det värsta, vad han nu menar med det. Men jag kommer inte att lägga in mig utan en vettig uppföljning. Ska på akupunktur snart! Kan verkligen rekommedera det! Fast om man inte tror på det kanske det inte funkar. Otto,Peter, Gogge, Carina, Monica, Annica. Håller med Sussane! Är så glad att det här sidan finns.....och att ni stöttar och hjälper. Kram på er alla....
Jannike
- Tuesday, September 23, 2003 at 11:21:56 (MEST)

Nattotto! Finns många bra böcker i ämnet som vi är här för! en som jag satt och bläddrade i medans jag sökte en sak är ex Psykolog forskare Sam Larsson förord skrivet av Kilens janne Albinsson verksam där sedan 1975. Boken är den 3 i ordningen och heter IDENTITET OCH BEROENDE kanske den finns på bibban, den är några år på nacken, men aktuell! Jag har en bokhylla full av dem och dom har hjälp mig att förstå saker och ting, under min långa period i Rfhl bl.a och alla behandlingshem, avgiftningar, terapi i många år, beroendeläkare! nedtrappningar, Lärt mig att inte lita på någon av dem ordentligt, det finns så många teorier och teorier som kommit och gått! men desto bättre att veta var dom och dom står så ser man över hela fältet! Kunskap är mkt viktigt det oxå, så lär er om era tillstånd överallt ni kan få tag i dem! det gäller våra liv och framtid och våra barns framtid och uppväxt! Ha det gott därute och delge varandra hjälp och info om allt som vi kan, det är några som skriver mkt och flera som enbart läser, det är inte lätt att uttrycka sig alltid i GB! men nu säger otto Godnatt iallafall!
Otto Ruben
- Tuesday, September 23, 2003 at 01:58:05 (MEST)

Peter: Ser att jag skrivit "starkare" tablett! ang Rohypnol, det är beroende ju man ser det och erfarenheter! Vet att hjärt, lung och medecin använder sig av Imovane (zoplikon), varför frågade jag på hjärt en gång, bra erfarenheter och den ger inte så djup sömn och folk är klarvakna på morgonen, samt att det givetvis är billigare! Så allt ses med olika ögon! vem har rätt och vem har fel?? är cigg en drog? är alkohol en drog?? ett sidospår men ack så viktigt! hur ser man på tingen?? Nu skall vi absolut inte tävla om saker och ting utan försöka se det ur varje individs upplevelse! och det kan bara den som upplevt det avgöra! och givetvis dom med stor erfarenhet av ex "gruppsamtal" fallstudier m.m Staffan kan tala utifrån så här brukar det vara! och det är viktigt att komma ihåg! sov gott alla säger otto
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, September 23, 2003 at 01:19:03 (MEST)

Hej Peter! Tror aldrig jag skrivit att det är en mildare tabblett Imovane o Stillnock, det har du och jag skrivit om tidigare inlägg Peter, men det är inte ett benzo hur som helst ochsen får överläkarn i Helsingborg säga vad han vill, jag förlitar mig på proff i farmokologi Arne Mellander, abstinensen är ejheller långdragen visar studier på, jag har ej eller träffat på någon kamrat Peter som riktigt skrikit till om just dom här 2 sortern som dom gör om Sobril, Stesolid, Rohypnol etc, men det är tunt med matrial att kunna veta vad Anonym har förproblem med dem för att kategoriskt skriva hur han skall förfara med sina Imovane! vi har olika upplevelser av dem, du med Sobril, jag på ett annat sätt andra rakt av! mer info bättre svar! Peter rökningen har skadat mig fullständigt i lungerna ändå röker jag, den mest döliga sjukdommen i Sverige Hjärt och Kärlsjukdommar ändå röker folk, trots det, dubbelmoral eller ingen abstinens,psykologiskt???? eller vad beror det på ?? vill du ta livet av dig och dina barn?? frågor av detta slag är mkt svåra och dubbelmoralen stor, avgifta er från rökning, hur gör man det m.m ??? säger Otto P:S Doktorn röker oxå, trots han vet riskerna, konstigt eller???
Otto Ruben Svensson
- Monday, September 22, 2003 at 23:26:59 (MEST)

Hej Otto och anonym! Jag vet inte vad du fått det från att imovane och stilnoct är mindre starka än vanlig benso när det i verkligheten är mycket värre för att det är snabbt och ger svår abstinens. Blir man beroende av imovane och stilnoct så kan det vara mycket svårt att sluta. Överläkaren i Helsingborg hade den erfarenheten att blev man beroende av stilnoct och imovane blev det så mycket värre än vanlig benso. De fungerar på samman sätt ändå. Mycket tyder då på att blir man beroende av det så blir det ett svårare beroende än vanlig benso och därmed värre abstinens. Självklart ska du anonym försöka sluta med imovane om du kan men är det svårt att bryta ska du övergå till stesolid. Men du ska höra med Staffan på RFHL om detta. Imovane är svår att sluta med för att du kan inte ta den över dagen. Att då ta stesolid för man en jämn dos över dagen. Innan du gör detta ta kontakt med Kilen och RFHL. Dock känner du din egen kropp bäst och kuggfrågan är hur svårt du har att sluta med imovane och hur djupt dina bensoreceptorer är påverkade. Jag körde fast på stilnoct och för mig var det omöjligt att sluta då jag fick gå ner på sobril istället. Absolut ring innan du gör något!! Lova det! Peter
Peter
- Monday, September 22, 2003 at 20:51:47 (MEST)

Hej Jannike! Hur har du det? nä Theralen hjälper ej mot ex benzo abstinens, men det är trots allt lite lugnande om man har droppar och tar ett par rör, men hemma då, för man blir så slö! annars är det korrekt vad Peter skrev! Men kamrater jag tror inte vi som ej talat med Jannike som Staffan vet vad för riktig tablettproblematik hon har m.m så vi drar alla över en kam! Samtidigt så skriver jag under på vad Lina Svensson skrev tidigare blanda inte ihop begreppen beroende och in och utsättningsbesvär, dom är ju olika trots allt! Jannike bara problemet att din sambo får rusa hem ett par ggr om dagen för att se till dig, blir jag åteminstone bekymrad för att du skall skada dig igen! Hoppas att du noga tänker igenom xanorutsättningen och citodonet att du tar det var för sig, inte tillsammans! Du kommer mkt bekymmer nog med det du arbetar på nu, med med,växlingen! Det är en lång vandring, kan du Jannike så ta det mkt försiktigt! Du måste oxå ta steg själv inte bara mor din och din sambo! det tillhör tillfrisknandet, hur jobbigt det än är! Må nu väl Jannike och vi hörs, kämpa på! säger otto igen! Så stoppa upp lite innan du brakar ihop!
Otto igen
- Monday, September 22, 2003 at 20:41:55 (MEST)

Anonym! Hej igen, mkt man glömmer när man skriver! Du frågade Peter om rangskalningen av Benzo, Rätt uppfattat?? Det är dom som har snabbaste omsättningshastigheten i kroppen, alltså exRohypnol, Halcion, och alla med snabb verkan och kort tid, som man fasnar lättast i! Längsta tablett är ju Stesolid i tid, och den använs oxå vid nedtarppningar! kan ju skilja lite från ort till ort! Man har slutat laborera med vanebildande tabletter numera! Alkoholavgiftningarna sker väldigt snabbt med ex i gbg Hemenivrin mot bara för några år sedan, en mkt markant skillnad även där! Man har även slutat med dessa årslånga nedtrappningarna som alla ville ha, det går alldeles utmärkt med en mkt vettig nedtrappning och bra läkare! och den är mkt kort numer om du får plats! på sjukhuset! Annars hemma uppstår det många problem och då gäller det att ha bra folk omkring sig, annars skuter man på nedtrappningen, eller börja ta "vid behov" tills man är på ruta ett igen! Fördelen att göra det hemma är ju att man har en miljö som man är van vid, och lugn och ro. Sjukhuset är det sämsta tänkbara stället om du inte är så pass dålig så dom bedömmer dig att vara farlig för dig själv eller något annat! Igbg tas ej planerade inläggningar eller folk som söker emot för inläggning På SU Sahlgrenska! det är primärvårdens uppgift, vilken öppenvården ej klarar! sedan så Fick Stadsmissionens 20 platser i gbg vara kvar ett år till TACK TACK kommun! annars hade det bara funnits 16 platser för tab samt alkohol i Sveriges stad nr 2! Det säger allt om deras s.k vård av VI alla med eller utan denna problematik! Vi är utelämnade, så kvick skaffa en bra husläkare, för han kan göra som han vill, än så länge! läste direktiven hos en läkare från Socialstyrelsen, dom var inte nådiga! Vi bollas mellan deras forskning och idiotbesparingar! Underskottet stiger oförminskat i hela Sverige och nu besparas det som aldrig förr! En psykiatris och beroendevård som fullständigt har kollapsat, dom hörde inte på oss många! Vi hoppas på en effektiv och bättre vård framöver, men då får vi oxå göra något! säger han otto
Otto Ruben
- Monday, September 22, 2003 at 20:08:27 (MEST)

Anonym: Hej här kommer Otto! hej alla förresten! Du skriver att du fått otrevliga biverkningar av Imovane. Vad är det för biverkan? Tar du endast Imovane till natten? Du har tydligen en av dom få läkarna som numera finns som i princip skriver ut allt! Att byta till flunitrazepan ((Rohypnol) är fullkomligt vannsinne. Det är ju ett rent benzo. Skall du reta dina receptorer med ett starkare preparat och köra in dig på "benzo" för att sedan trappa ner dem oxå! Nej! Där håller jag ej med Peter! Eller att ta Stesolid och vilken dos? som sömnmedel? och sedan trappa ur dem? ja det var krångligt värre må jag säga! Under helgen frågade jag en beroendeläkare sedan -76 om dom eller personen hört talas om att man gör så som beskrivet i GB Nej och åter nej säger personen skall man tuta i grabben ännu starkare tab. och höja hans tolerans! Ett förslag var att kombinera imovane och ett annat icke vanebildande preparat till natten, för det görs ABSOLUT inga rohypnol eller Stesolid insättningar bland beroendeläkare när det gäller Stilnock och Imovane! Har ju själv tutat i mig dem i mkt stora doser nattetid samt dagtid, vilket är mkt lätt att gå över till även dagtid med dem , när abstinensen kommer eller oron! Anonym: Det är tuffa dygn några st, sömnlöshet oro, men det går över och lite får nog allt tåla! Men att övergå till Rohypnol och Stesolid ett rent benzo, kan jag tyvärr inte hålla med Peter! Vet ej heller vilken dos du har och hur många du använder till kvällen? arbetar du? Du frågar även Peter: skall jag parallelköra bägge preparaten, naturligtvis inte! du skall ju inte höja toleransen eller övergå till något som kan få dig att börja ta vid behov ex faran finns, och var väl medveten om det! Psyket och beroende klinikerna tog bort "vid behov" för länge sedan för vi gick i konstant rus, sånt fruktansvärt behov man fick plötsligt när man visste att man fick "vid behov" och det startade oxå fortsattt beroende för medkamraterna (många) För att skriva mer om ditt Imovane problem, kanske man bör veta mer! Visst är det en jobbig tab. men det här är absolut fel väg att gå! Skall tänka mer! ha det ba Anonym och vi hörs! CARINA: Tack för ditt inlägg, det var bra med just den psykiska/psykologiska behovet m.m Tack och må väl alla återkommer igen med mer säger han otto!
Otto Ruben Svensson
- Monday, September 22, 2003 at 19:38:56 (MEST)

Någon skrev att bla theralen inte tar bort abstinensen av anti å benso.Nä jag tror jag märkt det.Idag först har jag tagit några tabletter theralen för idag har jag varit så konstig.Nervös o orolig så för att klara av att jobba hela dagen tog jag till theralen.Men jag tog "bara" 5 st under dagen(o,5 mg)inte märkte jag nån skillnad.hm.får nog kämpa ut "abstinensen" ändå.Ja tur att denna sida finns.Man blir liksom peppad av alla här.Kram på er!!!
annika
hallsberg, - Monday, September 22, 2003 at 17:19:21 (MEST)

Hej! Ville bara säga till alla kämpa på och håll ut, det är tur vi har varandra annars skulle jag inte orka. Mvh Susanne
Susanne
- Monday, September 22, 2003 at 15:48:40 (MEST)

JANNIKE kämpa på! Skickar kramar... Cipralex påverkar serotonin. Både Efexor och Remeron påverkar serotonin OCH noradrenalin! Jag hoppas Du klarar detta. Håller på å trappar ner Treo-c nu, mår skit. Allt gott till alla i GB.
Monica
- Monday, September 22, 2003 at 13:36:56 (MEST)

Jannike,sanningen är för dig min vän att du lider kraftigt av ett beroende och toleransabstinens av Xanor. Det är därför du har ångest och att du inte kan sova mm. Du kan inte "bota detta med nya tabletter" Cipralex är ett mycket stort misstag att börja med. För att bli kvitt detta helvete du har och bli stark igen är att ta bort det som gör dig ont XANOREN. Det går att gå bort från detta genom en långsam nedtrappning. Varför inte ta ett extra prat med Staffan på nytt istället för dina okunniga läkare! Sköt om dig! Peter
Peter
- Sunday, September 21, 2003 at 22:14:42 (MEST)

Till Jannike och andra! Alla dessa lightlugnande-tabletter som Atarax, Esucos, Theralen m fl biter absolut inte på abstinens från benso och antidepressiva. De är inte beroendeframkallande på samma sätt som SSRI och benso men de innehåller ändå kemiska substanser som kan i längden skada kroppen. Varför ta dem när de inte hjälper mot abstinens. Jag har själv provat och faktum är att de förvärrar t ex bensoabstinens. Sedan finns det som Carina säger ett psykologiskt beroende. Det bästa rådet är att vänja sig av med tabletter. Jannike, jag är tablettfri och har funnit det vara bästa vägen för mig. Jag vet att det är det enda sättet att få kroppen fri från beroende och abstinens. Du lider ordentligt av detta och jag är djupt oroad över hur man hanterar din sitation och den låga kunskapsnivå dina läkare har. Ska du följa dem så blir det inga bra resultat. Varför tar du emot nya tabletter som Atarax och Cipralex?? Funderar du fortfarande på snabbavvänjning av Xanor. Vad du behöver är en långsam avvänjning av alla dina tabletter. Gör dig fri från dina läkares okunskap och se till att ta tag i det själv med hjälp av oss alla och din omgivning! Peter
Peter
- Sunday, September 21, 2003 at 21:42:44 (MEST)

Till anonym! Jag tycker absolut att du ska byta till stesolid. Vad jag vet är stesolid det man brukar använda. Jag tror du måste vända dig till Staffan på RFHL för att göra ett rätt skifte. Den kan ju vara lite vanskligt att få ett byte från en snabb insomningstablett till en långsam bensotablett. Jag tror det går bra om du får hjälp av Staffan. Du behöver ju också veta hur mycket stesolid du ska ta. Sedan minskar du som vanligt med 5-10 % åt gången. Imovane är svår att trappa ner på och stesolid har den fördelen att den sitter länge i kroppen och då får abstinensen inte så starka svängningar. Peter
Peter
- Sunday, September 21, 2003 at 21:29:44 (MEST)

Jannike: Atarax sover man bra på men man blir väldigt trött dagen efter och torr som ett sandpapper i munnen. Personligen hade jag svårt för dem, men till det positiva kan man ju säga att de definitivt inte är vanebildande. Inga myrkrypningar i benen som med Propavan heller tackochlov! Ett litet tips om du är osäker på de mediciner du blir ordinerad: http://www.fass.se och skriv in medicinens namn i rutan, sen kollar du på den infosidan som egentligen är för läkaren, där står det lite mer utförligt om verkningar/biverkningar.
Anonym
- Sunday, September 21, 2003 at 12:57:46 (MEST)

PETER: Eller ska jag stegvis minska Imovane samtidigt som jag tar min nya medicin och sen minska ner även den nya tills jag når noll?
Anonym
- Sunday, September 21, 2003 at 12:53:29 (MEST)

PETER: Då är det alltså inte bara jag som inbildat mig att Imovanen är väldigt jobbig att sluta med, och kanske ett ganska klokt val att byta medicin innan jag slutar helt?
Anonym
- Sunday, September 21, 2003 at 07:44:16 (MEST)

Glömde säga att jag fick antrax som jag skulle ta 10 min innan jag skulle sova.. Men jag kan ju inte sova.. Är uppe tills 5-6 på mornarna, för att sedan sova några tim. Antrax skulle vara bra tillsammans med propavan. NÅN: som har erfarenhet av det? Monica, Carina,Otto, Peter, Gogge, Staffan och alla andra! Ni är ett oerhört stöd för mig! Önskar av hela mitt hjärta att ni kommer att må bra nån dag! Kram Jannike..
Jannike
- Sunday, September 21, 2003 at 00:30:14 (MEST)

Hej vännerna mina! Var hos min läkare idag. Min sambo var med. Ska ta bort remeronen helt och sluta med citodonen på 2 veckor. Höjd dos av cipralex till 20 mg/dag. Han sade att cipralex var ett renare preparat än tex zoloft mm. Innan vi skulle in till honom fick jag en lättare ångestattack. Kunde inte ha kommit lämpligare... Jag kommer inte ihåg så mycket av vad han sade men min sambo gjorde det och ifrågasatte väldigt mycket. Jag skulle själv få välja när det var dags för att lägga in sig och ta bort xanoren!Skev ut ett blad om efexor igår. Det gällde i och för sig barn och ungdomar upp till 17 år. Där står det bokstavligen att: efoxor (venlafaxin) är ett antideppressivt medel som hämmar återupptaget av såväl noradrenalin som serotonin. Kan det vara möjligt? Varför skriva ut det till mig i såna fall? Och är remeron likadana? Nån som vet? Man blir bara ännu mer snurrig av all felaktig information man får. PETER: Tack för omtanken. Hur mår du själv? Och till alla andra, tänker på er jättemycket! Ni verkar så starka. Kram på er... Jannike.
Jannike
- Saturday, September 20, 2003 at 22:51:56 (MEST)

Halloj! Jag har funderat på det här med Theralen, om nu det skulle vara ett milt lugnande medel, som inte är beroendeframkallande, hur är det då med hälsokostmedlet Valerina. Borde inte det vara samma sak. Och föressten beroende kan man ju vara på fler sätt. Om det nu skulle vara att det finns en del medel som inte är beroendeframkallande, så nog kan dom ändå skappa ett psykiskt beroende. Jag tycker att alla vi som håller på och trappar ut ska va väldigt försiktiga med dessa medel oxå. För vi vet ju hur lätt det är att dessa "ta vid behov" blir stadigvarande. Men visst vore det toppen om det nu finns nåt som kan hjälpa mot det värsta, utan att man förvärrar i längden, eller påbörja ett nytt beroende. Kram på er alla/Carina
Carina
- Saturday, September 20, 2003 at 20:33:53 (MEST)

Till anonym! Det är nog svårt att rangordna dessa. Alla bensodiazepiner kan ge väldigt stark abstinens. Imovane är svår att trappa på så det är rätt att byta sort. Stesolid brukar de som är experter ta eller valium. Det är lättare att trappa ner på en långsam tablett. Flunitrazepam har en halveringstid på 15-20 timmar (mellansort) och stesolid 20-35 timmar. Stesolid är bättre att trappa på så jag att hade absolut tagit den, det blir en jämnare abstinens. Men du kan ju höra med Staffan också! Jag önskar dig verkligen lycka till! Peter
Peter
- Saturday, September 20, 2003 at 19:49:07 (MEST)

Hej alla! Var igår till läkaren.Det har börjat en ny på vår psykvård här i orten och när jag berättade att jag nyss har slutat med seroxat och att det går ganska bra förutom att det känns som att det är nåt som saknas i kroppen sa hon att det är inte så konstigt efter som det är beroendeframkallat medel.Hör och häpna.Det är första gången inom vården någon har sagt det till mig.Det tyckte jag var väldigt bra sagt av henne.De andra försöker ju bara förneka.Hon skrev ut theralen åt mig så jag har ifall att.Så att jag inte ska tycka allt blir för jobbigt så jag går tillbaka till antideppmedel.Och hon sa som du Otto att theralenen är inte beroendeframkallande utan fungerar väldigt bra och för medel oro.Ha en bra helg nu alla och kram på er
annika
hallsberg, - Saturday, September 20, 2003 at 19:48:32 (MEST)

Hur är det egentligen besträffande vilka bezodiazepiner som är svårast respektive lättast att sluta med om man skulle rangordna dem? Saken är den att jag under ganska lång tid ätit Imovane, men fått en del otrevliga biverkningar av dem, så för att inte sluta för abbrupt ville min läkare först byta till ett annat medel. Jag gissade efter en snabb titt i fass att Stesolid borde varit lämpligt eftersom den är långtidsverkande och lätt att dela i småbitar, men han tyckte den var mer vanebildande än Flunitrazepam som det till slut blev istället. Men vad är rätt egentligen? Skulle någon kunna rangordna de olika benzodizepiner som finns så jag vet vad jag ska säga nästa gång jag ska till läkaren, får lite känslan att han är lika osäker som mig på vad som är bra och inte bra. För meningen är att jag ska sluta med Imovane, men jag tycker det är så ruskigt svårt att sluta med dem helt rakt av....
Anonym
- Saturday, September 20, 2003 at 17:55:06 (MEST)

Hej Jannike! Jag blir så oroad att du är så styrd vad läkarna säger. Vi vet ju alla att de inte kan dessa frågor förutom några läkare som sysslar med beroendefrågor. Jag blir ändå glad att du skriver. Det visar att du håller dig uppe. Jag har sagt det innan och vad du behöver är en långsam sanering av dina tabletter och inte nya eller några andra förändringar. Jannike, det är inte hopplöst, väldigt många, tusentals, har blivit fria från detta genom åren men då har man plockat av alla tabletter långsamt. Sedan försvinner abstinensen efter hand och man blir frisk. Jag tror du måste ha en plan och ett mål att klara dig ur detta grepp. Du kan väl tänka på detta. Jag tror att du själv måste ta tag i situationen. Sköt om dig! Peter
Peter
- Friday, September 19, 2003 at 18:59:04 (MEST)

Hej vännerna mina! Har precis varit hos min läkare och ändrat min medicinering ännu mer! Suck! Ville bara säga trevlig helg och hoppas ni mår hyfsat! MONICA: Jag skriver nästa vecka! Tänker på er... Kram Jannike.
Jannike
- Friday, September 19, 2003 at 16:44:31 (MEST)

Hej! Jag dömdes för ett tag sedan av en domstol som skyldig till grovt förtal, anstiftan till sexuellt ofredande och anstiftan till ofredande. Jag har under nästan hela skoltiden mobbats och tiden var verkligen ett helvete. Jag fick senare problem med ångest, social oro och mindre grad av depression. Fick äta medicin som Efexor och Xanor. Under ruset av dessa ville jag "jäklas" med de som orsakat mig allt detta. Jag gjorde då en dum grej - skrev en sexannons på internet. Men istället för att skriva annonsen med en av mobbarnas namn så skrev jag hans frus. Jag måste varit totalt borta! Varför hämnades jag annars inte på mobbaren och varför dolde jag ej mitt ip-nummer? Hon blev förstås väldigt ledsen. Jag hade aldrig någon avsikt att skada henne. Jag förstod inte vad jag gjorde och vad hon skulle bli utsatt för av de som ringde på annonsen. Har senare fått veta att även hon utsatts för mobbning. Jag grät verkligen när jag fick veta det och hur snett allt blev. Vad anser Ni som har erfarenhet av dessa mediciners påverkan om detta? Rättvisa hade varit om jag fått be om förlåtelse 1000 gånger, att hon fått skriva något dumt om mig i tidningen och att jag städat åt henne 1 år framöver. Men är det verkligen rättvisa att döma mig som skyldig till dessa hemska straffpunkter och låta mig lida ytterligare flera år? Tycker Ni jag skall överklaga? Tack för hjälpen!
Patrik <hejzzz@yahoo.se>
- Friday, September 19, 2003 at 01:03:10 (MEST)

Här kan ni gå in och läsa om min panikångest och hur jag blev av med den. Ha det http://medlem.spray.se/finalemento/
hagbard <xxx@på.com>
- Thursday, September 18, 2003 at 22:31:46 (MEST)

Hej!Tack Otto för ett så snabbt svar:)Vad bra då vet jag att jag vågar ta en theralen vid behov.Skriver mer någon annan kväll.Måste rusa.Försöker att vistas ute nu så mycket som möjligt.Det stärker verkligen själen:)Kram till alla
Annika
Hallsberg, - Thursday, September 18, 2003 at 19:03:23 (MEST)

Ursäkta så mkt! Det skall ju vara ANNIKA jag svarar! må väl alla!
Otto igen
- Thursday, September 18, 2003 at 18:26:52 (MEST)

Hej Carina! och alla andra givetvis! Du kämpar och står i roligt att höra! ja, visst har otto snurrat med Theralen oxå! (ätit mig genom fass) Theralen är ett milt lugnande med. finns i tab. samt droppar! och är ej vanebildande! Ges ofta vid lätt oro, samt vid alkoholavgiftningar m.m Kan ge mardrömmar, och lite krypningar, samt att ha noga munhygien. För det torkar ut slemhinnerna. Värst är det nattetid! Bra att veta Carina och all lycka till dig! säger han Otto!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, September 18, 2003 at 18:18:53 (MEST)

Hej alla! Tack Carina (om du menade lilla mig,finns en annika till här har jag sett:)..Jag blir också väldigt inspirierad av er andra här och jag tycker det är nyttigt att titta in här då och då.(jag gör det då varje kväll)Någon som känner till "Theralen"?Ska vara lugnande.Jag fick det av min läkare idag, som jag då kan ta när oron är för stor nu när jag känner ständig oro och ångest när jag slutat med medicinen seroxat(fast det avtar:)väl)..Men jag tänkar absolut inte ta theralen varje dag inte.utan när det är som värst.Kram på er där ute och ta hand om er!!
annika
hallsberg, - Thursday, September 18, 2003 at 17:13:49 (MEST)

JANNIKE! Jag vill bara säga att du gör oxå ett jättejobb!!. Att jag har barnen hemma, är ju för att jag fortfarande har gubben kvar. Min största räddlsa är ju att han ska tröttna och ta barnen och flytta. Det är skitjobbigt att vara så beroende av honom. Det är ju han som sköter det mesta härhemma. Men jag är ju ändå med på ett hörn, även om jag inte kan delta i deras aktiviteter utom hemmet, så uppskattar jag ju det jag kan göra, på ett helt annat sätt mot om jag varit frisk. Bara att klara att hjälpa dom med läxorna, duscha, göra sig i ordning för kvällen, skicka iväg dom till skolan på morgonen, det är ingen självklar sak för mig, och inget som jag klarar varje dag. Även jag har gråtit mången tår över ungarna. Och jag förstår att det måste kännas fruktansvärt när din dotter ringer och vill träffa dig. Jag vet ju hur svårt det känns när jag måste be dom gå ut från mitt rum för att jag inte orkar mer. Men jag är ändå så lyckligt lottad att jag har dom ju ändå på höravstånd. Och det där med att föräldrar har ögon i nacken, det har verkligen mina barn upptäckt *L* Jag känner ju igen varje ljud, så jag vet ju direkt när dom hittar på någe. Så kämpa på Jannike, du kommer att fixa det här, skitjobbigt kommer det att vara, det är vi ju alla medvetna om, och du, försök delta i din dotters liv så mycket som möjligt även om det bara sker telefonmässigt just nu. Jag hoppas att det funkar bra med hennes pappa och att han är förstående och delar med sig av allt som händer kring henne. Det dåliga samvetet är tyvärr någe som vi mödrar nog alltid kommer dras med, vare sig vi är fullt friska eller ej. Du och ANNIKA är en inspirationskälla för mig, att se era inlägg, gör att jag oxå orkar fortsätta. Sänder en energiskjuts till er...Carina
Carina
- Wednesday, September 17, 2003 at 12:46:32 (MEST)

STAFFAN: Tack för att du får mig att tänka om, är otroligt impulsiv (destruktivt) just nu. Min sambo kommer hem flera ggr per dag för att kolla så jag inte hittat på nåt tok. Förra året färgade jag håret (har långt ljust hår) rött, svart, mörkbrunt mm tills min frissa fick spel på mig när jag kom tillbaka varje gång och ville ha ljust hår igen. Impulsköp, snatteri, och allt det andra som hör till! Nu orkar jag inte gå ut så han kommer hem och pussar på mig! I alla fall, tack för att du tar ner mig på jorden! ALLA ANDRA: Ser att ni kämpar nåt otroligt! Tänker mycket på er... och håller tummarna för att det ska gå bra. Det Castro skrev var så sant! När är det rätt tid att börja en nedtrappning? När funkar allt omkring en som det ska? Förmodligen aldrig... Familjen tycker jag är största anledningen för mig. Man har en instinkt som mamma att ta hand om sitt eller sina barn. Min dotter är hos sin pappa (vi har varannan vecka) tills jag mår så pass bra att jag kan ha henne igen. När hon ringer och gråter och vill till mamma får man ta fram sina innersta krafter för att peppa henne och förklara. När man lägger på släpper allt och man ramlar ihop på golvet och gråter och svär om dessa förbannade tab. Vet att många av er har barnen hemma hela tiden, som Carina och Monica. Beundrar er! Ni är otroliga. Ringde förresten idag om nytt recept på propavan. Sköterskan som svarade hade jag när jag var medicinhämtare förra året. Hon är en av många som jag h..... på psyk. Hon frågade hur det gick med min nedtrappning! När jag berättade en del *inte allt, för hon fattar inte* sade hon att abstinens är bara hjärnan som spökar och går över fort. Jag frågade henne om jag inbillat mig alla gånger jag spydde förra veckan och om det också bara var *hjärnan som spökat! Hon hade *det visste jag redan* inget svar på det! Hon har *hennes ord* minsann jobbat på beroendeavd och sett många slutat utan besvär. Jag suckade bara och sa hej då och lade på. TILL ER SOM MISSADE DEBATT I GÅR KVÄLL: Det går i repris i morgon *torsd* kl 12.10. Jag själv missade det och ska kolla imorgon! Har någon av er provat akupunktur? Min älskade mamma ringde förra veckan till en akupunktör som jag gick till ca 10 ggr före jul för min spänningshuvudvärk. Den gick faktiskt bort. Hon ska nu sätta nålar mot abstinens. Hon gör som det står om på rfhl-s hemsida. Metoden kommer från USA. Ska gå till henne 2 ggr i veckan. Det är dyrt men min mamma betalar. Hon kämpar med näbbar och klor för att jag ska bli bra. Och mamma, om du läser det här vill jag att du ska veta hur mycket jag älskar dej! Skulle berätta nåt mer men har glömt det! TILL ALLA: Håller med Otto, vi kämpar tillsammans. Och hjälper varandra så gott vi kan! Tänker på er...Kram Jannike.
Jannike
- Wednesday, September 17, 2003 at 11:57:17 (MEST)

Hallå alla! OTTO! Somadrilen....jo, det går, har plockat ännu en bit nu, men jag är välldigt irriterad för tillfället. Låga dagar har vi ju alla, när man helst vill stanna kvar under täcket, men för såna som oss, så blir det ju så förstärkt. Så det är inte helt lätt för stackars familjen nu...så fort nån närmar sig, så vissar jag varnande huggtänderna, känner mig som en varg inträngd i ett hörn, då går det åt all energi man har för att inte slänga ut vargungarna ur boet *L* Men jag sover på nätterna i alla fall, och det är tur, annars skulle det gå käpprakt åt skogen. Jag har bytit sovplats, jag har lagt mig i källaren, i ett rum som var gjort som ett skyddsrum från början, och tystnaden lägger sig som bommull över mig när jag kliver in där. Så numera ser jag fram emot att få lägga mig. Inte som förrut, när jag satt uppe halva nätterna för att invänta den rätta tystnaden. Det är ju ett underbart höstväder ute, tyvärr kan jag inte gå ut, men fantasin är det inget fel på, så jag blundar och tänker mig ut bland skogens alla vackra färger och hämtar lite kraft därifrån. Bättre än inget alls. Ni som orkar/kan/vågar ta er ut, stanna upp, krama ett träd och känn kraften och njut av färgprakten. Kram på er alla.
Carina
- Wednesday, September 17, 2003 at 08:45:27 (MEST)

Janne! Svarar lite på Nobligan! Det är oxå ett morfinliknande preparat (finns ett par till) men ej så känd! figurerar inte på svarta marknaden! dom finns ju i olika styrkor oxå! men koddeinet Treo C citodon finns det enbart en styrka på! Har själv använt mig av Nobligan, man kan tro att dom är lite Harmlösa (snälla) men ack nej! Jag vart fruktansvärt sjuk av dom som du Janne! Så du sitter nog fast rejält i dem nu efter dessa år! Det är en fruktansvärd abstinens av dem! och givetvis försstärker dom dina andra tab. ja visst har du ett s.k lågdosberoende! Nej Janne det är fan inte roligt att hela tiden kolla så man har tabletterna med sig! Vet ej hur stor dos styrka du äter av Nobligan?? men börja med dem, att trappa ner på! Återkommer mer med mer sedan Janne! Gogge stå på dig, du vet och kan det här, efter dessa år, men kampen är stenhård! Jannike hur går det för dig? Hur går det för dig carina med Somadrilet?? och alla andra! må väl säger han Otto igen!
Otto igen
- Wednesday, September 17, 2003 at 01:35:50 (MEST)

Nattugglan OTTO! Skall gå utanför ramen lite med att säga att CASTROS inlägg var viktigt och mkt bra! Dessa dagar har strålkastarna riktas mot psykiatrin ordentligt och mer kommer det att bli, den öppenvård som jag redan för 10 år sedan attackerade som fullständigt misslyckande har nu fått respons hos många psykiatriker! Att ex få en kvarts samtal var 3 månad och förnyat recept på något preparat utan uppföljning har vi de flesta upplevt, Säger som Journalisten Åsa Mattson som slutade räkna dessa kvartssamtal vid 100 ade läkarn ofta AT-läk. Inte undra på att det ser ut som det gör! Det är nu mkt viktigt att vi alla som ramlat dit och org. som RFHL och andra mobiliserar alla krafter för att få en rättvis vård och en bra vård! ikväll sändes ytterligre ett programm i tv 1 Debatt, med proff. Sten Levander och Docent Kjell Modig, vilken var min läkare en gång i tiden, och var en som körde med anafranilet på tidiga 80 talet! Denna sida är mkt viktig för alla att läsa och skriva i! OBS: skriv och delge vad ni orkar och förmår, frågor m.m just nu så blir det lite mkt med allt som hänt och då kan forumet få bli lite av allmän disskuttion när allt detta sker inom psykiatrin! Castro skriver när sammanfaller alla dessa komonenter så man kan börja nedtappningen, finns massvis med studier av dom som trappat ner att dom gör det på ex sommarn, när dom har lugn och ro, men som Castro skriver sammanfaller inte dessa saker utan vi får börja så fort man kan! och har ork och stöd! mkt finns inom oss själva! Castro skriver vidare att det är helt beroende på hur länge man intagit tab., ja förut så utgick man hela tiden dosens storlek, om jag inte missminner mig så var det org. TRANX i England som skrev att det är helt beroende på hur länge man ätit, sedan så har det anammas i Sverige och dess farmakologer och forskare och det gäller nu! En fråga jag oxå tänkt på ordentligt, man kan äta med. mot alla konstiga saker som händer en människa, bryta benet, hjärtat, m.m utan att någon säger något. Men när man kommer till med. angående psyket sparkar alla bakut, det finns människor som lider av olika former av tillstånd som behöver med då och då, skall vi då skämmas och omyndiförklaras hos läkarn?? När man kan erhålla mkt farlig med, vid somatiska tillstånd. Men det är ju så att denna sida är ju till för att vi hamnat snett och blivit beroende, missbruk eller ätit med. som gjort många dåliga istället för bra. Och då är det en helt annan fråga! Vi bollas alla mellan alla psyk. instanser innan vi inser (de flesta) att dom håller på ta livet av oss, och bara förnyar recept som dom själv ej vet vad det är, utan det kommer uppifrån i hirarkin! och får absolut inte vara vanebildande på något sätt, men supa får vi allt vad vi orkar! Har vi en gång klassas med någon diagnos så följer den oss hela livet, men det gör inte en bruten arm! Då är vi redan stämplade och får ett elända att ta oss ur det som gjort oss dåliga, utan läkarn läser i journalen och sedan sparkar han ut oss! Därför är det mkt viktigt nu att vi tar upp kampen för en riktig vård och omsorg! käbblet mellan landsting och kommun har pågott länge medan kamrater försvunnit för oss, eller att mång a är hänvisade till svarta läkare , gatan, m.m detta kan vi inte tolerera längre, sitt inte hemma och säg ingenting, skrik till, nu är det nog! Nedmonteringen av psyk.vården och behandling av ex beroende och missbruk har för länge sedan passerats. Nu k0ommer ungdommen med mkt taskiga förutsättningar att få adekvat vård! m. m.m. det får räcka! Det är många som frågar nu. Och vi måste alla upp i GB och svara upp! delge hur vi mår m.m Jannike, Goggo, carina, Sarah, Annika, kjell, janne, peter, med flera tillsammans är vi starka och tillsammans med RFHL Uppsala med Staffan är vi ännu starkare, låt oss nu bevisa det och stötta varandra i vilka frågor som helst! Med full respekt för varandra! och värmande ord i en mkt kall värld! Tillsammans kan vi göra något! åt oss själva åt våra kamrater! Jag skall bidraga med allt jag kan och det gör vi alla! Åter ursäkta ett kanske sidospår, och långrandighet! det är inte så lätt att skriva i en GB, det vet alla! Tack för ordet säger han OTTO! Sov Gott därute alla!
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, September 17, 2003 at 00:38:30 (MEST)

Hej Är nu inne på dag 18 utan seroxat(låg då på 5 mg)först nu häromdagen började jag känna lite av att jag är utom dom.Och idag har jag varit väldigt yr,skakig,svettig ja ni vet...Jag jobbar men på en lugn arbetsplats nu så det funkar.Men mina chefer vill ändå att jag ska börja med medicinen igen för att kunna fungera helt ut.Ska träffa läkaren om två dagar så får vi se vad hon säger.Jag kan tänka mig att jag kommer känna mig så här ett tag och vill hellre vara lite "sjuk" än att börja medicin igen.Någon som har några invändningar el tror sig veta hur länge abstinensen sitter i..(om det är det som ja känner av....
annika
hallsberg, - Tuesday, September 16, 2003 at 16:49:34 (MEST)

Hej Monica o alla kämpar, var en tid sedan jag skrev, men det blev inte bra med comp..fn..O du Monica..jag tycker OTTO gav dig ett mkt utförligt svar..ja det är ett helsike att sätta ut kodein kort o hårt..o det psykiska suget efteråt e svårt..kan inte säga att du får det så, men som sagt..ta det lungt o fint det går men fall inte i fällan Otto sa, mkt lätt att göra..Kan nämna att jag la själv av Zoloft 50 mg abrubt i slutet av mars..jobbigt i vågor ännu, har aldrig haft den ångesten förr, ej som Benzo...comp nu efter sommar e på 6 st det går.. Hade kommit till 13-14, jag vet vad att man blir slut...har Benz oxo..interaktioner etc. Hoppar i en karusell just nu..med karafig ångest o oro..men man måste ju orka...hoppas alla försår ...det tar tid..men mina tidigare erfarenher 29år i branchen..säger att det ger sig, man glömt hur ju nästan glömt hurman ska må, kul o se att t.ex Du Jannike e med, stå på dig, följ råden du fått om du orkar.., kan bara hoppas det löser sig på nåt sätt för dig.Lika tråkigt för de alla här som hamnat i detta elände..e lite låg nu..lyfter väl snart hoppas ja, har aldrig vart depreperad i ordets bemärkelse...men ångest o oro tär.. Återkommer igen..o som sagt ge inte upp..lätt o säga ja vet.. ett osammhängande brev..men ja e med Hälsningar Goggo
Goggo
Gbg, - Tuesday, September 16, 2003 at 14:54:44 (MEST)

Jag har faktiskt aldrig behövt höja dosen av BZ; trots alla års tablettätande, jag har förstått att jag är lågdosberoende & har försökt gå ner i dos enl. ett schema, men misslyckats pga livssituationen runt omkring. Har även Zoloft 25mg, för ett år sedan 50, det var inga som helst problem att minska. Man vill ju bli fri & inte gå omkring med den förbannade dosetten vart man än går någonstans. Har även en viss smärtproblematik som jag tidigare fick Citodon mot, fick efter ett tag Nobligan isället för dom skulle vara "snällare". Dom har jag alltså tagit lika länge som BZ nu, men inte behövt gå upp i dos heller. Dom höll jag upp ett dygn med förra sommaren, det var det värsta upplevelse jag varit med om, total ihållande panik, det kröp i bena oavbrutet, kunde inte sova överhuvudtaget. Då fattade jag med en gång att dom kanske inte var så "snälla" ialla fall.
Janne <jan.ljungstrom@bredband.net>
Göteborg, - Tuesday, September 16, 2003 at 01:03:08 (MEST)

Intressant inlägg Castro! otto!
Otto igen
- Tuesday, September 16, 2003 at 00:08:16 (MEST)

Hej Janne! Du har ätit dessa tab. i en del år nu och är beroende! men du har inte övergått till missbruk, alltså höjt dosen? Sluta tvärt! Absolut inte!!! Skulle vara till mkt hjälp för alla som vill svara dig att veta mer om varför du äter dem? och om du varit tab. fri något? och iden varför du vill ha bort dem? mer info, blir bättre svar! Så skriv Janne! så kommer nog svar härifrån! ha det bra och vi hörs! säger tjatiga Otto igen!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, September 16, 2003 at 00:03:41 (MEST)

Hej allesammans! Nertrappning av alla preparat (what so ever) är nödvändig, för att inte säga livsviktig!!! Benzo, kodein, antidepp... you name it! Ett plötsligt, abrupt slut av intag leder till mycket svår abstinens. Sådan man inte klarar själv. För att klara av att sluta med olika mediciner (som man anser att man inte behöver egentligen), måste ens liv funka någorlunda. Inga skilsmässor, inga nya utbildningar eller jobb, inga påfrestningar, inga separationer, inga nya relationer, inga flytter, inga djupdykningar i humöret, inga ekonomiska problem, inga nya människor eller platser som åstadkommer en negativ påverkan eller andra medicinska behandlingar. Kort sagt, allt måste vara perfekt och du i fantastisk form för att du ska sluta med det eventuella medel du tar. Och då infinner sig då snabbt frågan, när är en samverkan av alla dessa faktorer möjlig? Svar, jag vet inte. Men samtidigt finns det massor av folk som lyckats sluta med olika preparat av ovanstående typ. Jag tror att det egentliga svaret finns inom oss själva; Om vi vill. Om vi vill så kan vi. Men det är ju synd att forcera. Ändå menar jag. De perfekta förhållandena infinner sig aldrig, så därför får jag ta mig i kragen och börja sluta nu!!! All nertrappning beror uteslutande på hur länge vi har tagit pillren. (Sedan kan man ju alltid ställa sig frågan om en cancerpatient skulle förmås trappa av sin medicin bara p g a att det inte ansågs "acceptabelt" att ta dem). Frågan är väl lite väckt då. Behöver faktiskt vissa preparaten mer än andra? Och varför då, då? Är psykiska sjukdomar inget man medicinerar mot? Det ska man förväntas klara av ändå?
Castro
Nowhere, - Tuesday, September 16, 2003 at 00:00:21 (MEST)

Anonym: hej förresten alla vänner därute i höstmörkret! börjar känna mig tjatig här med mitt skrivande! Om du tar 3 st koddein per dygn, hur länge har du gjort det? har du varit uppe i högre doser, eller hållt dig till 3 st per dygn? viktigt för att kunna svara på din fråga så här! annars om du tar bort en så känner du nog inte så mkt annat än i början, psyket och kroppen har ju vant sig vid den dosen! och skriker nog till lite. Men med så låg dos, så tror jag bestämt att du inte får några stora problem, isåfall kortvariga! sedan har du 2 kvar. Det kan du pula med som du vill, ta bort en bit när du vill! Så farligt är det inte koddeinet i den dosen! Vet heller inte varför du äter dem? skada? annars behöver du ej ha bråttom, när det endast är 2 kvar. Kan svara dig bättre om man vet hur länge du ätit det? och varför? och om det är en skada du äter dem för? som alla vet är det svårt i gb att svara när man inte har så mkt på fötterna! säger han otto occh hälsar alla kämpar därute! må väl! otto
Otto Ruben Svensson
- Monday, September 15, 2003 at 23:57:09 (MEST)

Hejsan! Har stått på oxascand 15mgx3 sedan våren -98 & funderade på att sluta tvärt,men efter jag hittade denna sida har jag fått mig en funderare! Min doktor säger att det inte är ngn större ide`om jag tvekar -fortsätt istället, medicinen hjälper ju dig!
Janne
Göteborg, - Monday, September 15, 2003 at 19:49:59 (MEST)

Vill bara Stryka under vad SArah skriver, Sluta aldrig för guds skull med "benzo" tvärt! Tack Sarah och må väl! återkommer till dig Monica! hälsar otto!
Otto Ruben svensson
- Monday, September 15, 2003 at 15:56:15 (MEST)

Monica, du undrade vad som händer om man slutar för fort (med benso). Detta är vad jag har lärt mig: Hjärnans receptorer anpassar sig och blir fler vid intag av bensodiazepin-preparat, och måste "tillbakabildas" igen, vilket kan ta lång tid. Det värsta man kan göra är att sluta tvärt- sk "cold turkey", i synnerhet efter en längre tids beroende. Det innebär ett svårt trauma för kroppen, kan medföra risk för svåra kramper eller delirium - dessa tillstånd kräver akut läkarvård. Det finns en lång rad nedtrappningssymtom vid benso-nedtrappning, alla dessa förstärks vid för snabb utsättning. På den danska sajten benzoinfo.dk talas det om "nedtrappningspsykoser", så det finns mycket dokumentation på att man bör ta det lugnt vid utsättningen av dessa medel. Sen är det ju så att alla reagerar mycket individuellt, kanske finns det någon som orkar med en snabb utsättning. Men det är inget att rekommendera, då risken finns att det tar längre tid att återfå hälsan än vad det annars skulle ha gjort. Några menar också att man kan få skador på nervsystemet som kan vara svårläkta vid sk cold turkey. Bäst att skynda långsamt alltså, säger som jag brukar göra när någon ska ut på bilresa: Kör lugnt, kom hellre fram lite för sent än inte alls! Mvh Sarah
Sarah
- Monday, September 15, 2003 at 13:28:15 (MEST)

Hej Börje! Om du berättar lite mer om din situation om vilka tabletter du tagit och hur länge du varit tablettfri så kanske vi kan hjälpa dig mer! Vilka symtom har du nu? Peter
Peter
- Monday, September 15, 2003 at 11:15:04 (MEST)

Otto: Men om man vanligen tagit 2-3 st/dygn, kommer man klara sig bra på 2 stycken om man börjar med att plocka bort en, och sedan hur mycket ska man ta bort i taget av de resterande 2?
Anonym
- Monday, September 15, 2003 at 11:07:49 (MEST)

OTTO tack för Din berättelse, Dina synpunkter är MYCKET värdefulla för mej om Du vill och orkar skulle jag uppskatta att Du "utvecklar" det i ett mail till mej. Du är INTE långtråkig tvärtom det ger enormt mycket att ta del av Dina erfarenheter. Må väl, vi ”hörs” Monica Monis49@passagen.semonis49@passagen.se
Monica <monis49@passagen.se>
- Monday, September 15, 2003 at 02:12:07 (MEST)

Anonym! Hej ja otto kommer igen! Du frågar när det kan bli svårt i antal tab. Det är mkt inviduellt, fass skriver att max 8 per dygn! koddeinet vet jag kamrater som knallat på ett par st om dagen i åratal, utan att höja det! och kan absolut inte sluta! Det finns något som kallas "lågdosberoende" folk som måste ha sin ex sömntablett varje natt, annars får dom en fruktansvärd abstinens, när andra bara slutar tvärt utan känningar av det! Det är mkt psykologi i det hela precis som brännvin! klart knallar man länge på ex 8 st citodon länge så får nog de flesta jobbigt att trappa ner, det är min erfarenhet under alla mina år! Samtidigt känner jag många som slutat med 6 st om dagen på ett par dagar utan bekymmer! så vi är otroligt olika, det är så många faktorer som spelar in! Någon annan med oxå erfarenhet kan ju skriva och ge dig deras förklaring och upplevelse! må väl därute hälsar otto!P:s Egntligen kan jag utveckla det här ordentligt men det skulle ta sådan plats här!
Otto Ruben Svensson
- Sunday, September 14, 2003 at 18:13:36 (MEST)

Har en fråga som jag hoppas någon kan svara på. Kan tabletterna förändra en person, alltså när man har slutat, kan man bli förändrad då? Eller blir man som man var innan man började käka dem? Är det abstinensen som gör att man blir förändrad? Har blivit så känslig och oroar mig väldigt lätt. Blir lätt rädd för att något ska hända. Var inte sån innan jag åt tabletter.
Börje
- Sunday, September 14, 2003 at 18:01:44 (MEST)

Ungefär var går gränsen då det gäller kodein för när det börjar vara svårt att sluta med, räknat i antal tabletter per dygn?
Anonym
- Sunday, September 14, 2003 at 10:31:15 (MEST)

Hej MONICA! och givetvis alla andra kamrater här! Du frågade om Koddeinet Monica! Jag skall svara för min del! jag var morfinist i 11 år, tills jag trappade ut det med hjälp -91, det var fruktansvärt tufft. Jag vägde endast 48 kilo mot nuvarande 86 kilo! Jag har använt koddeinpreparat i många år. Avgiftat mig sjäv flera ggr, återfallit igen, avgiftats på sjukhus med andra preparat inblandade (benzo) Det går rätt fort att trappa ur koddein, om man gör det på ett bra sätt, och dom är olika för olika personer! Koddeinet omförvandlas ju till morfin i kroppen, jag var som högst uppe i ett rör om dagen. Alltså 25 - 30 tabletter. Vid flera nedtrappningar ex på sjukhuset så användes ett shema på 10 12 dagar, det var då det! men i mitt fall övergick till att använda Dexofen som oxå är ett morfinpreparat och använd i bl.a Heroin avgiftningar! Det är ungefär 10 mkt tuffa dygn där man spyr, värk, kan skita ner sig i och med att koddeinet ger förstoppning, och vid nedtrappning så får man våldsamma diareattacker, svettningar, oro, man kan inte vara stilla, en del sover hela tiden, en del vandrar oavbrutet! Det är mkt olika, men det är absolut inte som Ex Benzo där det tar mkt lång tid att trappa ner utan att plågas ihjäl! Efter s.k nollning så kan man känna av ett fruktansvärt sug efter koddeinet, men själva kroppen och psyket stabiliseras ganska snabbt vid en koddein avgiftning! problemet är suget efter nya som är psykologiskt elände! därför återfaller många. Ibland till vanliga huvudvärkstab. man vill ha i sig något av värktabletter! Givetvis kan många ha långvariga problem innan man känner sig bra efter koddeinet! Men man kan ju om möjlighet finns inte trappa ner så fort, utan göra det sakta under ganska lång tid, vilket jag gjort, men då uppstår ett annat problem, man vill gärna upp i dos igen. Det är klassiskt, man orkar inte ibland och tänker ja jag tar igen det imorgon istället, på det sättet kan man spoilera nedtrappningen och sätta sig på hög dos igen. Det fodras menar jag ett djävla annama i sig för att klara sig snyggt och med stöd. Någon som gått igenom det och vet hur det känns om ni förstår vad jag menar! Idag ges inga koddein nedtrappningar i princip i ex öppenvården, man får göra som jag och många gjort en s.k cold turkey! sluta tvärt! vilket är fruktansvärt jobbigt men ej farligt speciellt som benzo! men ofta leder det till återfall, vilket jag haft många! men kommer man över dom första 14 dagarna med nedtrappningen brukar det gå bra, man får ju växtvärk som en uttryckte det ett bra tag. Men då gäller det som andra medikament att stålsätta sig! Abstinensen är jobbig med låtsasfeber, frossa värk, oro, sömnlöshet, svettningar ja en hel bibba! Men det är ganska kortvarigt men intesivt! inte som benzo! på sjukhuset ex minns jag att dom i princip satte ut det efter några dagar och det gick över förväntan, men som påtalas tidigare av flera så är inviduella skillnader stora! Jag har sett så mkt av just opiater under mina 30 år i pillerbrancen, och alla är ganska lika, men en del reagerar annorlunda än vissa! men det följer ett visst shema trots allt! Har jag märkt under alla år! Värktabletter är ett mkt stort problem idag, och någon hjälp idag får du ej från ex sjukhuset, nark.pol etc! du får helt enkelt fixa det själv, då är det bara att ha en bra privatläkare, som tänjer på gränserna och inte ha så bråttom. Det har jag erfarit som både lagt av själv, sjukhuset samt numer har jag privatläkare för både mitt psyke och fysiska problem som jag lider av! sjukhuset vill jag ej befatta mig med! det är bara se den massiva kritik dom får nu efter vår utrikesministerns bortgång. Läs hur många platser som försunnit, och all konstig med. som delas ut! Det finns ingen fungerande vård kvar är alla eniga om! Men vi får hjälpas åt här och ge varandra stöd, tips och andra saker som vi måste hålla ihop! för ingen bryr sig i oss längre, isåfall marginellt! Några enkla rader och ursäkta att jag blir så långdragen! återkommer till en del här! må väl därute och kämpa på alla! säger Otto! Tack för ordet!
Otto Ruben Svensson
- Sunday, September 14, 2003 at 07:59:10 (MEST)

JANNIKE! Jag lider verkligen med dig, jag sträcker ut en vissuell hand och håller i din, önskar jag kunde göra mer. Jag ber för dig, att du ska klara dig igenom. Och för oss alla andra kämpar oxå förstås. Jag önskar allas våra tablettbesvär rakt ut i dynghögen,.....där kan dom ligga och vrida sig i ångest hur mycket dom vill, vi behöver dom inte längre.!! Kram kram på er.
Carina
- Saturday, September 13, 2003 at 20:40:08 (MEST)

Orkar inte skriva så mycke just nu. Har precis spytt, känns som jag går i luften och har ett bälte runt huvudet. Gråter, får ångestattacket mm. Orkar snart inte mer.... Har xanoren och citodonen kvar i alla fall. Vet inte vad som skulle hänt annars! Monicka: Skirver till dig nästa vecka! Sköt om er. Kram Jannike...
Jannike
- Saturday, September 13, 2003 at 13:44:38 (MEST)

Hej Jannike! Bra att du inte ska göra vansinnigheten att ta bort benso så snabbt, det är livshotande precis som Sarah säger. Jag skulle bedöma att det vore lämpligt att ha ett halvår till ett år på sig på Xanoren beroende på abstinens. Vad du känner nu är svårt att säga men det beror troligen på de antidepressiva som ger en stark abstinens. Jag tror som Staffan att imovaneabstinensen inte blir så stor för att du har kvar Xanor. Men lite av denna borde du känna. Sedan tycker jag att det är ytterst tråkigt att du tar bort två tråkiga tabletter för att sedan sätta in en ungefär likadan. Vad skulle du göra detta för??? Målet måste ju vara att bli tablettfri. Även om du mår väldigt dåligt så verkar du inte ha några depressiva drag. Du mår hemskt dåligt för att du har tablettabstinens, troligen har du stark tolerans från Xanor och Citadonen. Att sätta ut antidepressiva snabbt kan vara ytterst riskabelt. Det visar erfarenheterna i denna gästbok. Hoppas du har det ok! Peter
Peter
- Saturday, September 13, 2003 at 10:23:29 (MEST)

Darr å dubbel, huvva!
Monica <monis49@passagen.se>
- Saturday, September 13, 2003 at 02:16:15 (MEST)

Hej OTTO, hej GOGGO. Trevligt att ”träffas” Du OTTO har verkligen många kloka synpunkter och en gedigen erfarenhet av beroendeproblem. Och det var ett tag sen jag läste något från Dej GOGGO, har Du fortfarande stora värken? Frågor till Er: hur länge varade värsta abstinensen när Du slutade med Kodein ? Hur många tabl/dag? Tog Du annan medicin under tiden, i så fall vad och hur mycket? Hur mår Du OTTO och sköter sig hjärtat? SARAH vad han man drabbas av när man slutar för snabbt? Finns det något man kan göra för att lindra symtom/skador? Ursäkta alla tjatiga frågor…men, svar vore guld värt.
Monica
- Saturday, September 13, 2003 at 02:11:52 (MEST)

Skickar kramar å tankar till Dej JANNIKE! Hur går det för Dej, står Du ut? Jag hoppas att detta ändå är början till nåt bättre. Ja, här sitter vi med våra abstinenshelveten (och andra)...Har skrivit en lista på sånt som jag vanligtvis brukar tycka om att göra, för jag blir så handlingsförlamad av abstinensen att jag inte tar några initiativ alls. Få se om det hjälper denna gången. Jag mår ruggigt dåligt fysiskt nu. Min husläkare ringde om provsvar och dom var åt helskotta, ska ta nya på måndag, känns långt dit...Jannike ta hand om Dej så gott Du kan, kan jag få Din mejladress? Kramar å allt gott till alla från Monica * Tillbaka till gästboken
Monica
- Friday, September 12, 2003 at 21:47:51 (MEST)

Ursäkta! medans jag skrev så hade STAFFAN skrivit precis, så jag skriver bara under på staffans beskrivning! så var det klarlagt! otto
Otto Ruben svensson
- Friday, September 12, 2003 at 16:34:02 (MEST)

Hej Jannike! och alla ni andra som kämpar, stödjer varandra berättar om erfarenheter och tipsar varandra! vi skall ha denna sida levande på alla sätt. Ja igår var det en tung dag för Sverige! Det var mkt snack om den kollapsade psyk.vården och bl. a sade flera detta är ett resultat av den nedmonterade psyk. vården, att en hel skara av förtvivlade medmänniskor vándrar omkring på gator och torg. Hur långt kommer detta att få fortgå??? Till alla kämpa på! JANNIKE aldrig jag kommer att säga orden: vad var det vi sa! Du kämpar på och skriver nu i här, all lyckönskan till dig, och skriv på alla, saknar en del nu! Ha nu en trevlig helg och vi får väl använd helgen till eftertanke av det som hänt vårt land Sverige åter igen! Jannike: vad som du frågade Staffan vilket som är värst att ta bort nu, går inte att svara på, det är så många faktorer som spelar in, men du sliter på och vi håller på dig och alla som kämpar på även jag kämpar på! några enkla rader från OTTO, återkommer sen: må väl där ute i Svedala alla hälsar Otto! P:s appro på sockerfall, så använd alltid en tub Dextrosol (snabbenergi) finns i kiosken! må väl! otto
Otto Ruben Svensson
- Friday, September 12, 2003 at 16:29:57 (MEST)

JANNIKA. Du har ju inte närmare beskrivit dina symtom nu, men om jag ändå försöker svara på din fråga utifrån hur det brukar vara, tror jag att idiotutsättningen av de båda antidepressiva känns mer än den av Imovane, för du har ju ändå Xanor kvar som borde lindra för imovanestoppet. Men alla är olika. Men varför i alla dar skulle man utsätta dej för detta högrsiskexpriment? (Och varför gjorde du det, undrar jag egentligen också? Men strunta gärna i den frågan om du inte orkar tänka på sådant nu.) Nu borde du väl i alla få en månad på dej att anpassa dej lite till denna våldsamma förändring i medicintillförseln innan du skall behöva ta itu med Citodonet eller!!! Xanoren. Ja, lycka till och stå på dej!!
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, - Friday, September 12, 2003 at 16:01:44 (MEST)

Är så glad Monica att du tagit första steget! Var inte rädd för att berätta om tabletterna. Ju mer dom vet, ju mer kan dom hjälpa dig! Du kommer att komma därifrån! Jag kan skriva på din mail om du vill! Kämpa på! Själv mår jag precis som ni har berättat! Hoppas ingen säger: vad var det jag sa! Min läkare har sem den här veckan, men min sambo ska följa med nästa vecka och det är inte längre tal om att ta bort all benzo och citodon på 10 dgr. Tog min första cipralex idag. Satt och tittade på den 1 tim först. Men jag tog den! STAFFAN: Vad tror du jag mår sämst av just nu. Borttagningen av efexor, 15 mg remeron eller imovanen? Just nu orkar jag sitta upp men jag vet att framåt dagen blir det ännu värre. Susanne och Carina..tänker på er! Och alla ni andra också! Vill bara säga en sak till. Igår var en svår dag på alla sätt! Tror vi alla höll en tyst minut för vår utrikesminister! Kram till Otto, Peter, nita och Sarah också..........
Jannike
- Friday, September 12, 2003 at 09:42:30 (MEST)

SUSANNE! Tackar som frågar! Det knallar, en del dagar är bättre, har varit några tunga dagar och nätter med kraftiga drömmar. Inte nog med att menscykeln ger mig extra besvär, så blir det besvärligare vid fullmåne. Den påverkar sömnen, och då blir ju hela jag påverkad. Men det är en petitess i det hela *L* Det underlättare ju när man vet varför man känner sig extra marig. Starkt av dig att orka jobba. Jag hoppas du har förståelse där. Det är ju ingen hjälp för dig i längden om du måste pressa dig så mycket på jobbet att du är helt utslagen när du kommer hem. Jag sätter ut min mail, om du vill prata lite mer privat. Ha det så bra du kan, kram på er alla i dessa tunga nyhetsdagar.
Carina <carina.k.gustafsson@telia.com>
- Friday, September 12, 2003 at 08:26:43 (MEST)

Till Carina. I dag har varit en jobbig dag, jag har varit mycket uppvarvad och stressad för minsta sak. Kan inte varva ner. Gick och lade mig när jag kom hem från jobbet och sov 2 timmar, när jag vaknade kände jag mig lite förvirrad och hade ångest. Jobbigt. Hur går det för Dig? Ha det bra. Hälsningar Susanne
Susanne
- Thursday, September 11, 2003 at 18:43:47 (MEST)

SUSANNE hur är läget? Just nu är min inre kraft omöjlig att få tag i. Men jag jobbar på att mobilisera styrkan...hur går det för Dej? och Jannike, hur har Du det? Kramar å allt gott till alla i gästboken.
Monica
- Thursday, September 11, 2003 at 18:27:48 (MEST)

Till Monica. Tack för tipset med nyponsoppa, det ska jag prova. Hoppas att det går bra för Dig och barnen. Det ordnar sig säkert. Man är starkare än vad man tror. Jag tror att alla vi som har dessa besvär och har varit med om mycket jobbiga upplevelser blir starka. Man tror inte om sig själv att man är stark, men vi har alla styrkan inom oss, det gäller bara att kunna ta fram den och det kan vara svårt när ångesten kommer. Kämpa på alla vänner. Susanne
Susanne
- Thursday, September 11, 2003 at 18:02:06 (MEST)

Kram-å tack JANNIKE för dom värmande raderna, jag kontaktade k-jouren idag och fick komma direkt. Får komma dit MED barnen när som helst och har fått en del tips på vart jag kan vända mej för att komma ur mardrömmen hemma, MEN inte vågade jag tala om beroendet, det har jag inte gjort med någon, (utom här) det är så hemskt, jag kommer nog aldrig att våga tala om det för någon. Jobbar inom vården och tystnadsplikten är inte självklar för alla där har jag upptäckt. Det drabbade mej en hel del och det å annat hemskt som jag har varit med om har gjort att jag inte vågar lita på någon. Så jag sitter i rävsaxen å kommer inte härifrån, vem ska bära möblerna, typ, jag har inga vänner kvar, får skylla mej själv !, å orkar ju knappast bära mitt eget fläsk. Men jag tänker på Dej mycket om jag kunde hjälpa Dej på nåt sätt…Du är så ung (tror jag)och livet borde vara MYCKET bättre för Dej!! SUSANNE För blodsockret har jag alltid nyponsoppa färdig å så skorpor+mjölk Du kanske har provat detta redan…Å orkar Du kontakta nån annan läkare kan väl bara bli BÄTTRE?!? Ge inte upp. Jag önskar Er båda å alla andra allt gott å kanske god natt om vi kan sova…Kramar Monica
Mocina
- Wednesday, September 10, 2003 at 22:55:08 (MEST)

Till Monica och Otto. Tack för svaren, det känns alltid mycket lugnare när man hör att ni också haft detta. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hittat denna hemsida, med alla lugnade svar och erfarenheter. Otto du måste ha haft ett helvete så mycket som du har gått igenom och ändå står du på benen idag. Du måste vara otroligt stark. Hoppas det går bra för Er alla. HÄlsningar Susanne
Susanne
- Wednesday, September 10, 2003 at 19:10:23 (MEST)

MONICA, du måste därifrån så snabbt som möjligt! Som sagt, vi har ju barn. Hoppas du ringer o pratar med dom i alla fall. Jag håller tummarna. För mig tog det 8 år att komma ur förhållandet! Då var jag helt hjärntvättad om hur dålig jag var. Min psykolog har försökt byggt upp mig igen men med alla mina medeciner så kommer vi ingenstans längre. Hon *som hon säger själv* har bara hållt mig flytande de sista gångerna fram till vi skulle ha mötet förra veckan. Sedan jag var 16 har det hänt massor av otäcka saker som man bara har svalt och lagt i den svarta klumpen i magen. Jag hade en mask utåt. Alla tyckte jag var så trevlig och snäll. När det hände ytterligare en sak för ca 2 1/2 år sedan ramlade masken av och jag bröt ihop helt. Snälla du, ring och prata med kvinnojouren! Du kan vara anonym. Tänker på dej....kram Jannike.
Jannike
- Wednesday, September 10, 2003 at 13:04:10 (MEST)

hej när är reprisen om programmet ni prata om här?nu e ja inne på min andra vecka utan seroxat.Går bra,känns inget i huvet förutom att ja kan bli yr ibland men det är inget.Sen har humöret ändrats till det bättre.Jag kan vara glad,ledsen arg på ett mer normalt sätt nu.Förut slängde jag saker omkring men när ja blev arg och var inte ofta glad.Kram annika
annika
- Wednesday, September 10, 2003 at 12:23:21 (MEST)

Otto Ruben Svensson Hejsan ! Är du helt tablettfri idag?? Jag är beroende av sobril o mina anhöriga vill att jag lägger in mig på avgiftning påsjukhus. Avd är låst o det är 17 patienter alltsom allt. Jag är livrädd. Mvh Eva
Eva
- Wednesday, September 10, 2003 at 11:18:52 (MEST)

JANNIKE tack för tipset om kvinnojouren. Din situation är ju fruktansvärd, hur kan läkare och övriga ansvariga behandla Dej så oändligt dåligt? Vid inläggning för avgiftning, vad är syftet? Att tömma kroppen på mediciner för att sätta in nya? Eller att ge en människa en chans att bli sig själv igen? Min erfarenhet av snabba utsättningar leder ju bara till att jag blivit jättedålig och fått något nytt beroendeframkallande medel i stället efter en tid. Måste inte ansvarig personal på avdelningen kolla så att Du inte tar skada, fysiskt, under avgiftningen. T. ex blodtryckskontr, ekg, blodprover…..och finns det ingen behandling som kan lindra symtomen? Fantastiskt att Du har stöd hemma, det hjälper Dej att ta Dej ur detta sakta men säkert hoppas jag. Och Du är ju mamma åxå (jag med) så du har ju extra mycket anledning att bli bra och stark Jag önskar Dej allt gott och att få ta det lugnt det skulle jag själv vilja. TILL SUSANNE: detta tog 1 timma att skriva, det här med dubbelseende känner jag igen. Har någon varit inne på föräldrasidan? Där finns en avdelning som heter känsliga snack/föräldrar med själsliga problem. De som skriver där verkar kunna stötta varandra en hel del : http://www.foraldrar.com/snack/index.php?snackgr=24 Vi som har hittat denna sida behöver nog all hjälp vi kan få….. hälsningar Monica
Monica
- Wednesday, September 10, 2003 at 08:58:19 (MEST)

Gomorron! Min dotter har gått till skolan och mina tårar bara rinner. OTTO, du ska veta vilket stöd du är för oss alla. Du har verkligen många års erfarenhet av det här. Första året jag var sjuk hade jag inte ens hört talas om panikångest. Drack vin *mer och mer* varje kväll för att få bort hjärtklappningen och alla andra paniksyndrom. Högsta dosen zoloft och 10 ozcascand om dan gjorde att själmordsförsöken blev många. Fick antabus 2 ggr. Tredje gången bad jag om det själv. Äter du några tabletter nu, Otto? Vilket helvete du måste ha haft i så många år! Jag förstår att ni inte vill skrämma mig! Jag är bara tacksam att ni finns och vill informera. Jag lyssnar och lär.... Och när går reprisen? Missade tyvärr den igår. Kram till er alla. Jannike...
Jannike
- Wednesday, September 10, 2003 at 08:27:22 (MEST)

morrn Susanne!ja det där med dubbelseende är ganska vanligt vid nedtrappning tydligen, har själv haft problem med det en gång! Vid TUB enheten när dom startade märkte dom att folk gick och bytte glasögon stup i ett. Innan dom kom på att det har med omställningen med synen att göra. Den påverkas ju oxå vid nedtrappningen så det är inget farligt. Har själv en gång bytt glasögon flera ggr innan jag fick reda på vad det berodde på. Man kan få många synstörningar, ex som du nämnde men det går bort! några enkla rader från Otto må väl alla och Susanne!
Otto Ruben Svenson
- Wednesday, September 10, 2003 at 07:36:10 (MEST)

Hej! I morse satt jag vid datorn och tittade på skärmen, sen tittade jag ner på tangentbordet och då såg jag alldeles dubbelt, jag blev livrädd. Är det någon annan som har sett dubbelt när ni trappat ner? Hälsningar Susanne
Susanne
- Wednesday, September 10, 2003 at 06:28:36 (MEST)

Otto igen! Förhoppninsvis såg ni Uppdrag granskning ikväll om Psyk. vården och dess kollaps, Stadsmissonen som får ta hand om allt! Stigande siffror oavbrutet med uteliggare folk med dubbeldiagnos. missbruk och psykisk störning) platsar ingentsans, emelertid var alla överens om allt hade kollapsat, vilkent är ingen nyhet för oss! och någon ljusning finns ej i sikte! ja se reprisen! Ett mkt bra progrmm! och skrämmande! hälsar han Otto P:s ja man kan fan skriva en hel uppsats om detta, och var skall det sluta??????
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, September 09, 2003 at 21:12:35 (MEST)

Hej igen! en parentes bara! Den som ej upplevt en fruktnsvärd avgiftning på sjukhus hemma kan aldrig tala om hur det är! Spelar ingen roll hur många utredningar och böcker man läser, jag har läst ofantligt men det är först när man står där som man upplever helvete. Långt ifrån Böckernas värld! så är det i allt! Har avgiftas med läkare som aldrig någonsin trodde det var så fördjävligt, och dom berättade för sina patienter innan dom själv ramlade dit, det är ingen fara! Det är den som upplever helvete som vet! Ingen annan! så var det med den parentesen säger otto P:s En läkare var missbrukare och engarerade sig i RFHL i många år, avgiftades med han och han visste sen vad som gällde! men inte före! han gav oxå RFHL värdefull information bakvägen!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, September 09, 2003 at 19:57:43 (MEST)

Till Nita och Carina! TAck för de goda råden och att ni också berättar att ni har haft dessa bevär. Jag känner mig mycket lugnare nu och jag börjar lita på mig själv igen att det är jag som har rätt och inte familjeläkaren. Ska pröva Ditt råd Nita med denna mixade dryck. TAck så hemskt mycket för erat stöd. Hoppas att ni får må bra, det önskar jag alla på denna sida. TAck allihopa för goda råd. Susanne
Susanne
- Tuesday, September 09, 2003 at 19:45:28 (MEST)

Jannicke: den medicin jag i första hand syftar på är bensodiazepiner, de kan vara farliga att sluta med för fort. SSRI vet jag inte om man riskerar farliga tillstånd av, men de är inte roliga att sätta ut snabbt. Vill inte skrämmas, men det är starka medel vi pratar om och jag känner mig skyldig att informera om riskerna, även om det inte är säkert att det kommer att drabba dig (hoppas jag verkligen inte!). Men man måste ta detta på allvar, för det är som Staffan skriver inte bra för hälsan med ett sånt trauma som en för snabb avgiftning kan innebära! Sköt om dig, du har många här som bryr sig och håller tummarna för dig! Mvh Sarah.
Sarah
- Tuesday, September 09, 2003 at 18:58:44 (MEST)

Hej Jannike! Ingen vill ju skrämma dig, utan tala om vilket du kan läsa dig till på olika sidor, vad som kan hända! Jag har avgiftas under min tid till -98 minst 100? ggr med en del fylleavgiftningar oxå, jag har varit med om delerium av benzo, som dom var tvungna sätta in det igen! Mina snabbavgiftningar har alltid misslyckas, för det går inte som nu att plocka bort ex Xanor på så snabb tid, jag stack varje gång! poloklinisk oxå många misslyckande beroende på att man har nödutgångar när det blir för besvärligt! därför ställde jag min under kontroll för första gången så att jag slapp ljuga och gorma! Du har 4 st preparat som skall bort och ett skall in! Hur dom tänker förstår jag ej! och lär aldrig göra efter alla mina år i den brancen! visst kan du få riktig krampanfall det fick jag och ett delerium kan du slå på dig oxå, men är du inne på sjukhuset då så vet dom att det finns sprutor och spännbälten! och syrgas! jag har själv varit med om det! dom kan oxå sätta LPT på dig på avd. då kommer du ej ut! För mig gick det så långt för en del år sedan att jag i abstinensen drabbades av hjärtinfart! vilket föranlede att kardiologerna struntade i vad psykläkarna sa och gav mig riktig med, samt avgiftning och sände iväg mig på ett ställe i 3 månader för att få tillbaka mig själv, Tack dom räddade mitt liv! Så det är absolut ingen lekstuga du ger dig in på! Nu Jannike vill jag ej skrämma dig med dessa rader utan bara som andra skribenter göra dig uppmärksam på vad som kan hända, men avslutar med att gå för fan inte in på avdelningen på dessa premiser, slåss för en vettig nedtrappning! Vi håller alla på dig Jannike! ha det bra och skriv hälsa han otto!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, September 09, 2003 at 18:50:48 (MEST)

SARAH: Menar du nedtrappningen av antideprissiva och imovane eller nedtrappningen av benzo och citodon som är farligt att göra på kort tid. Blev jätterädd av det du skrev. Samtidigt tackar jag dig för denna info. Vet inte riktigt hur jag ska göra nu? På torsdag ska jag inte ta någon efexor alls för att på fre börja med 10 mg cipralex. Kommer jag att krascha helt???? Kram på dig. Jannike.
Jannike
- Tuesday, September 09, 2003 at 17:00:41 (MEST)

Hej! Först och främst vill jag bara tacka er alla för att ni finns! Ni är otroliga och har gått igenom saker som man inte ens önskar sin värsta fiende. Det är bara min andra dag av nedtrappningen och jag mår rätt hyfsat. Min dotter ska sova här inatt. Kommer nog att ligga vaken och bara titta på henne och ta på hennes vackra ansikte. Vet att om några dagar kommer jag inte att vara mig själv... Får så dåligt samvete när min dotter ringer och gråter och vill komma hem till mamma! Jag har förklarat hur det är, att mamma ska byta med och kommer att vara sjuk ett tag. Hon är 9 år och förstår. Hon vet också att det kommer att ta tid men att mamma kommer att bli bra. NITA: Bra tips! Jag är allergisk mot frukt så jag får nog prova något annat! MONICA: Har du aldrig tänkt på att ringa kvinnojouren? Måste vara hemskt att ha abstinens och samtidigt vara rädd för sin sambo. Du måste göra något snabbt åt det! Jag levde själv i ett otroligt destruktivt förhållande i många år. Det var svårt att ta sig därifrån, men det gick! Lycka till! OTTO, PETER, CARINA och CHRIS: Missförstå mig rätt när jag skriver att jag är glad över eran erfarenhet av nedtrappning. Tack för erat stöd! STAFFAN: Efter allt jag läst här kommer jag inte att lägga in mig 10 dagar för att ta bort xanoren och citodonen. Vet innerst inne att det inte går, med tanke på hur det var förra året. Skulle nog vara död inom ett halvår. Ska prata med min läkare om något annat sätt! Tack för att du bryr dig! Kanske ringer senare i veckan när jag orkar. Kram till er alla....Tänker på er! Jannike.
Jannike
- Tuesday, September 09, 2003 at 12:31:31 (MEST)

Hej alla Ett tips. Jag drack det här när jag trappade ner. Mixa ihop 1 banan, 1/4 mango (ta en som känns mjuk), 1 msk sojamjöl och 2 dl apelsinjuice. Det återställer blodsockerbalansen för några timmar. Själv drack jag det här flera ggr om dagen just när jag trappade ner. Dricker det även idag när jag känner att jag behöver extra energi. Jag sökte hur mycket som helst under den tiden jag mådde fruktansvärt dåligt och jag tog varje halmstrå som jag kunde hitta och testade. Just den här dricken funkade bra. Testa kanske funkar den för er ockskå. Det här tipset fick jag från boken den självläkande människans kokbok.
nita
- Tuesday, September 09, 2003 at 07:06:18 (MEST)

Ja, Jannike. Många är de som har svarat dig och jag är ännu en av dem. Läkaren tycker förmodligen att det brådskar med den här omläggningen i medicinering, annars skulle han inte föreslå något så vansinnigt. Jag själv var med om en idiotsnabb nertrappning för över tjugo år sedan. Det slutade i katastrof. Jag trodde faktiskt att man har kommit längre idag. Men Jannike, och er andra. Vi får helt enkelt vara våra egna doktorer. Vi får "ordinera" det som är bäst för oss själva. Skit i doktorn, lyssna på din kropp, lyssna på dina egna signaler så förstår du hur du ska trappa ner. YTTERST LÅNGSAMT! Läkare idag är så uttröttade så att det blir likgiltiga. Jag tror inget ont om våra läkare. De gör nog vad de själva tror är rätt. Men samtidigt är de styrda av dels landstingets krympande resurser (all behandling måste ske snabbare och snabbare = billigare) och dels av läkemedelsföretagen som trycker på för att läkaren ska förstå att pillerbehandling är den smartaste metoden för ett bättre mående hos patienterna (= färre sökande till mottagningarna = sänkta kostnader för alla, men mer klöver till läkemedelsbolagen). Alltså gör man faktiskt samhället en tjänst när man skriver ut piller av fr f allt antidepressiv karaktär till folk. Att sedan medicinerna kanske har ingen eller ringa effekt, är bemängda med tjogtals av biverkningar och dessutom inte går att sluta med utan enorma besvär, det håller man käften med. Ja, huvva, det var lite av mina erfarenheter och funderingar. Egenvård tror jag är morgondagens begrepp nr 1. Bye, bye
Chris
Somewhere, - Monday, September 08, 2003 at 23:27:07 (MEST)

Hej alla, har läst flera av inläggen här och blir bestört.Det är tråkigt att det finns en sån oerhörd okunskap både hos allmänheten men även hos läkare.För det första vill jag säga att jag inte förringar den smärta och de besvär som ni här beskriver. Psykisk ohälsa ligger i topp på Who´s lista över sjukdomar som försämrar livskvaliten. Men snälla alla -blanda inte ihop äpplen och päron!Te x så är inte utsättningsbesvär av olika läkemedel det samma som beroende eller abstinens. Verkningsmekanismerna skiljer sig åt. Vid beroende minskar bl a toleransen för ämnet i fråga och man måste öka dosen för att uppnå samma effekt som tidigare. Vad gäller utsättning av ex antideppresiva så vet inte alla Dr att man ska trappa ned dessa mediciner långsamt och att vi alla är olika känsliga. En del behöver smyga ut det under flera månader. Det man heller inte får glömma när det gäller depression är att det faktiskt är en dödlig sjukdom, ca 15% av alla deprimerade tar självmord. Det är inte många sjukdomar som har en sådan hög dödlighet!!Gör därför allt för att bli så friska som ni bara kan. Ät rätt medicin i rätt dos( hög om så behövs), gå i terapi, stressa av och vårda din fysik och din själ. Sluta inte för tidigt med medicinen-risken att du trillar dit igen ganska snart är tyvärr ganska stor om du inte ger din kropp tillräckligt med tid att läka.Lycka till alla. Lina
Lina Svensson
- Monday, September 08, 2003 at 23:19:51 (MEST)

Tack Peter för ditt svar! Var kan man hitta någon vettig läkare att vända sig till med såna här problem, det är verkligen panik, jag har bara ett par tabletter kvar. Det här med snabb nedtrappning är ju farligt. Vet inte om jag klarar det en gång till, jag har ju redan massor av symtom, svår värk, svett/frys, orkar inte gå ut ur huset…ja det vet Du väl hur det är. Ångest och sömnlöshet. Att den ständigt drickande maken ska anfalla gör inte situationen lättare…..med medicin i kroppen tar jag meji alla fall ut när jag behöver! Finns det nån som har erfarenhet av att sluta med värktabletter? Maila mig gärna i så fall monis49@passagen.se Hälsningar Monis
Monica <monis49@passagen.se>
- Monday, September 08, 2003 at 22:39:12 (MEST)

SUSANNE! Jag har oxå väldiga problem med blodsockerfall. Och när man får det så ökar ju naturligtvis ångesten, i alla fall för mig. Jag har inte haft såna innan jag åt medicin. Och dom är ju rejält kraftiga med, darriga ben, kallsvettas, yrsel och dunderångest. Jag försöker att äta regelbundet, men jag har märkt att det krävs något stadigare än en frukt mellan måltiden för att hålla sockerfallen nere. Stå på dig mot läkarna, du känner dig själv bäst. Det är ju upp till dig om du vill sluta med medicinen, trappa bara ner långsamt så går det nog bra. Du verkar ju ha fötterna på jorden. Så strunta i att försöka övertyga läkarna, man stångar sig bara blodig. Energin behöver man till annat. Hej och hå, kämpa på. /Carina
Carina
- Monday, September 08, 2003 at 20:44:53 (MEST)

Hej alla kämpar. I dag har jag varit hos min husläkare pga att min psykiatriker skickade remiss dit pga mina kroppsliga symtom. Jag äter alltså 20 mg Citalopram som jag har sänkt ner från 40 mg pga att jag mått så dåligt av dessa. Min psykiatriker säger att det inte kan bero på biverkningar att jag mår så dåligt och min familjeläkare påstod att jag har en kronisk serotonibrist och att det är därför jag mår så dåligt kroppsligt. När jag då ifrågasatte varför jag mådde så dåligt när jag åt 40 mg sa hon att jag nog hade för låg serotonindos så att jag skulle höja ännu högre för att må bra. Man tror knappt sina öron. NÄr jag sa att jag ville sluta med Citalopram så avrådde hon mig med det bestämdaste, och sa att jag nog bör äta antidepressiva medel hela livet pga min serotonibrist. VAd ska man göra? Mår så dåligt, huvudvärk, värk i kroppen, darrningar. Det ena blodsockerfallet efter det andra och matthet. Familjeläkaren sa att hon inte trodde att jag hade något blodsockerfall utan att det var min panikångest alltihoppa. Jag blir snart galen, ingen tror på mig. Hälsningar Susanne
Susanne
- Monday, September 08, 2003 at 20:33:53 (MEST)

Hej alla, roligt att se ett sådant engagemang och sådan medmänsklighet som ni visar i denna gästbok! Det behövs verkligen som motvikt till psykiatrins omänsklighet i många fall. Många är vi som blir upprörda av Jannikes nedtrappningsförslag, även jag. Jag måste också skriva och varna för den vansinniga nedtrappningstakten! Det kommer inte bara att vara plågsamt, det kan dessutom vara direkt livsfarligt (enligt bl.a. min läkare) att sluta för fort. Risken för svåra krampanfall och t.o.m. delirium ökar dramatiskt vid för snabb nedtrappning - och detta kan vara LIVSHOTANDE tillstånd. Att man inte fattar detta i Jannikes fall är obegripligt - det är ju läkarnas jobb att känna till sånt. Det ska inte vi behöva sitta här och informera om, det ska de ansvariga känna till! Ja man blir upprörd men tyvärr inte förvånad över hur det kan gå till. Jag hoppas att Jannike tar sitt förnuft till fånga, lyssar på oss som har den rätta kunskapen, eftersom vi gått igenom nedtrappningar själva och har den personliga erfarenheten. VÄGRA VARA OFFER. Lycka till önskar Sarah.
Sarah
- Monday, September 08, 2003 at 18:06:25 (MEST)

JANNIKE, du har ju fått en rad fina svar här redan, men när man försatt dej i en så här svår situation känns det rätt att jag också ställer in mej bland alla dem som står bakom dej nu. Tyvärr är okunnigheten oerhörd bland "experterna" på många av våra beroendekliniker inom svensk sjukvård, inte bara i din stad. Peter jämför deras snabbnedtrappningar med tortyr. Jag brukar prata om risken att de ger skador som sitter i länge, som en posttraumatisk stress (som även ofta finner efter tortyr, övergrepp och svåra olyckor). När det gäller nedtrappning på avdelning kan man ju i alla fall skylla på att man inte har råd med något annat snabbaste varianten (trots att det då ofta går åt skogen). Men om du nu i alla fall skall trappa hemma är det verkligen helt absurt. Peter tyckte att psykiatrin blir väl lika glada om det går långsamt. Men på många håll blir de inte alls glada, av att låta folk ta det rimligt försiktigt. Orsakerna? Det måste väl vara så att med sin bagatellisering av abstinenserna försvarar man också förskrivningen (och tablett-tillverkarna bakom dem)? I ditt fall skall man ju också sätta in nya tabletter, med stora risker. Men man tror förstås att hela paketet är bra för patienten. I FASS står förresten fortfarande att just detta medel är bra även vid depressioner MED ångest. Jannike, vägrar dom att fortsätta skriva ut Xanor och Citodonet mer än dom 10 dagarna?? Försök! hitta fram till en annan lösning och låt dej inte lockas in i värsta offerrollen utan vädja till förnuft och medmänsklighet. (Man kan i många län även begära en s.k. second opinion.) Vad gäller de antidepressiva kan de knappast tvinga dej att sluta sådär, så gör inte det!!! I tvångsvård är det en annan sak, men du är ju inte ens inlagd. Och ring mej gärna igen. Vi i RFHL Uppsala står också bakom dej i denna stund.
Staffan Utas
RFHL-Uppsala, 018 12 44 22, - Monday, September 08, 2003 at 17:18:46 (MEST)

Hej Jannike! Du får ursäkta men jag blir mer än mörkrädd när jag ser vad du skall göra, tvärsluta med ett preparat. På en vecka ta bort efexor 225 mg och Remeron. Bara det säger allt. Sen skall du ha en ny sort igen?? Xanoret och citodonet skall dom ta bort under 10 dagar, det är sjukt och detta är skrivet så många ggr nu av så många och jag har sett så många falla igenom med en sådan idiotnedtrppning, ja det är ju inte nedtrappning ens! Har skrivit det förr dom har blivit galna nuförtiden. Allt skall bort inom en vecka 10 dagar, därför väljer de flesta att inte ens försöka för alla vet hur det slutar! Du har ju oxå många sorter Jannike som kommer ge dig abstinens så det sjunger om det! Kan du inte få en vettig nedtrappning? eller är du som vanligt i händerna på läkarna, förra året exprimenterade dom oxå med dig , bytte och gav dig ect behandling! Skulle vara trevligt Jannike om du skrev och talade om hur du själv tänker i detta läge! Personligen hade jag aldrig satt min fot innanför den avdelning, det är då säkert! Skall dom ta livet av dig! Skriver som Peter och carina vi bryr oss om dig! skriv Jannike dina tankar inför detta galenskap, säger och hälsar han otto!
Otto Ruben Svensson
- Monday, September 08, 2003 at 15:25:51 (MEST)

Till Monis! Du har inte fått något svar och det är lätt att snurra in sig på tabletter. Man mår väldigt dåligt också. Vi har inte haft så många som har haft med värktabletter här men det är ju välkänt att starka värktabletter ger beroende och även då abstinens. På din fråga hade jag tagit bort en tablettsort i taget och tagit den lättaste först. I ditt fall är det väl Zoloft. I alla nedtrappningar gör man sig en jättetjänst om man tar bort detta långsamt. När du haft problem med värktabletter förut så hade jag eventuellt skurit en halv tablett var 14:e dag. Jag vet inte hur du gjort förut? Värktablett ger ju egen abstinensvärk men det är alltid svårt om man har en egen kroppsvärk också. Bra att du varit försiktig med benso men ibland kan det räcka att få ett beroende med mindre än fyra veckors intag. Hoppas det går bra! Peter
Peter
- Monday, September 08, 2003 at 15:08:36 (MEST)

Hej Jannike! Kul att höra ifån dig! Vad bra att du har stöd hemma! Som du vet så tycker jag inte alls om detta som du ska göra för jag vet att det är inte bara jobbigt utan det är en helt omöjlig manöver. Det kommer du att märka. Efexor är samma skit som cipralex. Det är många här som blivit lika sjuka av den som Efexor. Det är inte nya tabletter du behöver utan du behöver bli tablettfri. Jag kan bara VÄDJA till dig att tänka om och ta saken i egna händer och göra en vettig långsam nedtrappning. Det är jag övertygad att du klarar! Man får ta tag i det själv och du har ju sambo och din mamma + ev. andra. Sedan har du ju oss och det finns bra kunskaper som Staffan skulle kunna bidra med. Vad du är gör så finns vi här så du får skriva hur mycket du vill. Peter
Peter
- Monday, September 08, 2003 at 15:00:24 (MEST)

JANNIKE! Jag fattar inte varför du måste ta bort så mycket på en gång, och flera sorter på en samtidigt??. Jag trodde det var i dag du skulle lägga in dig, jag har tänkt på dig hela helgen och undrat hur det skulle gå. Det är bra att din sambo kan hjälpa dig vid attackerna. Kul att höra att du spenderat lite tid med din dotter. Ha det så bra du kan/Carina
Carina
- Monday, September 08, 2003 at 14:34:50 (MEST)

Hej mina vänner! Hoppas ni har haft en bra helg? Jag var med min älskade dotter och sambo och åt på kinaresturang igår. Är nog sista gången jag träffar henne på länge nu. När vi kom hem fick jag en ångestattack. Min sambo är van och sitter bredvid och visar hur jag ska andas. Som tur är! Fick ett schema av min läkare idag. Tills på fredag ska jag ha tagit bort efexor 225 mg/dag, remeron 15 mg/dag och sluta tvärt *idag* med 15 mg imovane. Har fått propavan som jag ska ta två till kvällen istället. Har ätit det förut. Sover väl rätt bra men man blir så fumlig *fumligare* dagen efter. På fredag ska jag börja med cipralex 10 mg/dag. Ska ha kvar xanoren och citodonen. Dom kommer att tas bort när jag blir inlagd i 10 dagar. Någon som har erfarenhet av cipralex? Känns som jag kliver rätt in i helvetet just nu....Kommer nog att skriva rätt mycket på denna sida den här veckan! Tänker på er.... Kram Jannike.
Jannike
- Monday, September 08, 2003 at 14:22:13 (MEST)

Hej Jannike! Jag undrar vad du har för planer och hur du tänker göra med inläggningen. Hoppas att du vet att vi bara vill ditt bästa! Peter
Peter
- Monday, September 08, 2003 at 09:58:27 (MEST)

Hej alla i gästboken. Jag hade turen att hitta den här sidan när jag för några veckor sedan bestämde mej för att bli av med beroendet av värktabletter och annat. Kanske kan detta hjälpa mej för nåt annat stöd kan jag inte räkna med. Jag har läst alla inlägg på denna sida och mår som Maria, Piteå, - Wednesday, March 12, 2003 at 13:14:37 och jag är IMPONERAD av Er alla som kämpar, stöttar och skriver om erfarenheterna, tack för det! Har ätit Cipramil 96 - 98. Fick alla biverkningar i FASS och några till samt 30 kg viktökning. Ångesten och depressionen blev successivt värre och medicineringen utökades med Xanor och Stilnoct. Trappade själv ut Cipramil med svåra symtom under tiden. Efter antalet läkarkontakter och olika preparat, nästan samtliga SSRI-sorterna och olika sömnmedel blev jag bara sämre. Fick efter diagnostiserad utmattningsdepression Fontex hösten -99 och även Sobril, Stesolid, Immovane, Stilnoct, Buspar, Atarax att komplettera med v.b. Har migrän som medicinerats med Anervan, Imigran, Treo-Comp och sedan 30 år kronisk värk i rygg, axlar och ledvärk = Citodon. Läkaren avrådde från att ta Imigran p.g.a. att jag fick kärlkramp som biverkning, skrev ut Treo-Comp i stället. Antalet migränattacker ökade i snabb takt från c:a 1-3 /månad till 5-10 /vecka. Treo-konsumtionen ökade till 6-8 tabl/dag med 1-3 tablettfria dagar/vecka. Sommaren -2000 trappade jag ut Fontex och tog inga bensodiazepiner eller motsvarande. Migränen blev inte bättre och stark spänningshuvudvärk uppträdde varje morgon. Sommaren 2001 började jag trappa ner på Treo med svåra abstinenssymtom som följd. Från det värsta till det ”lättaste”: värre migrän, svår ”vanlig” huvudvärk, snabb och oregelbunden puls, muskelvärk i rygg och nacke, total orkeslöshet, sömnlöshet, muskelsvaghet, ångest, social fobi, yrsel, diarré. I samband med detta högt blodtryck och medicin mot det. Fick rådet att gå ner i vikt och lyckades gå ner c:a 20 kg. Hösten 2002: ny utmattningsdepression, med flera symtom än tidigare: (Panikångestattacker, social fobi, agorafobi, yrsel och ännu högre blodtryck) fick Xanor och Stilnoct och sedan Stesolid. Zoloft sattes in i juli -03. Sedan dess har jag ökat i vikt 10 kg. Har nu slutat med Xanor, Stesolid och Stilnoct (har aldrig tagit sådana preparat i längre perioder än 4 veckor och inte upplevt några särskilda utsättningssymtom) men klarar inte att vara utan Treo-Comp c:a 6-8 st nästan varje dag. Vid senaste kontakt med läkare i augusti efterfrågade jag något alternativ till Treo-Comp och fick genast Saroten utskrivet (ej hämtat ut). Tog med läkaren upp det här med toleransabstinens och utsättningssymtom på tidigare medicinering och frågade om detta kunde ha förvärrat migränattackerna och depressionerna/ångesten, vilket jag misstänker själv. Svaret var att nej absolut inte. Själv tror jag det; mönstret kan ses: medan jag gjorde mig av med beroendet av SSRI skapade jag ett beroende av Treo… och har inte lyckats att sluta med tabletterna, många försök har det blivit. Om nån orkar läsa så här långt så är problemet i nuläget: ska jag börja med att trappa ned Zoloft (ätit 2 mån, 50 mg) eller Treo (min enda compis) eller båda samtidigt? Hälsningar Monis
Mocica
- Saturday, September 06, 2003 at 21:52:28 (MEST)

JANNIKE! Men om läkarna VET hur det gick förra gången, hur kan dom bara ge sig till och göra det igen, och nu med ännu större doser? Jag fattar inte, jag blir livrädd när jag hör det. Vad händer om du vägrar lägga in dig? Drar dom in tabletterna då.? Snälla Jannike ge inte upp, tänk på din dotter om inte annat,hon behöver dig, jag vet av egen erfarenhet att ibland känns det som att nog skulle familj och barn klara sig bättre utan en själv. Så att dom kan fortsätt sina liv utan att behöva anpassa sig så mycket efter mig. Har aldrig haft självmordstankar, men att jag nog borde sätta mig i en stuga ute i skogen nånstans för allas bästa......Men när jag sen tänker på barnen, att inte få ta del av deras liv överhuvudtaget, det klarar jag bara inte. Och jag vet att dom, trots det lilla jag klarar med dom för tillfället, så behöver dom mig oxå. Och när JAG glömmer det, så har jag några vänner som påpekar det för mig, eller nån här på sidan, särskillt Peter fångar upp mig igen. Tårarna rinner när jag skriver det här, både för din, min och våra familjers skull. Så snälla Jannike, försök få hjälp nån annanstans, gör som Peter sa, ring till Staffan igen, han har ju massor med bra kontakter och erfarenheter. LÅT DOM INTE FÖRSTÖRA DITT LIV TOTALLT! ....Jag ber för att du ska hitta den rätta hjälpen. Håll ut! Kram på dig/Carina
Carina
- Friday, September 05, 2003 at 09:57:03 (MEST)

Till Jannike! Om det blev så förra gången så är ju risken stor att det blir samma sak denna gång. Dessutom så är det så att Xanor kan ge lite extra abstinens jämfört med oxascand. Jag måste säga att det är omöjligt att ta bort så mycket på så kort tid med det beroendet du har. Jag tror att du måste ha minst ett år på dig att ta bort dina tabletter. Finns det inte en möjlighet att ta bort dessa tabletter i din hemmiljö på ett lugnt sätt. Det blir jobbigt men det då man kan få ett lyckat resultat. Man skär lite varje gång var 14:e dag. Så kan du ha kontakt med RFHL och på gästboken. Det går att göra ett schema på detta. Kanske Staffan kan hjälpa att lägga upp ett sådant eller han kan hänvisa till någon hjälp. Det går att bli fri men inte på detta sätt. Psyk blir lika glada om du gör så här. Bara du inte kostar några pengar. Hoppas du vill lyssna och alla här med erfarenheter själva vet att detta upplägg är fullständigt vanvettigt. Du ska inte heller ha några nya tabletter. Sköt om dig! Peter
Peter
- Friday, September 05, 2003 at 09:54:32 (MEST)

Otto, Petar, Carina och nita! Det var inte tal om behandlingshem. Soc sade att de inte hade pengar och jag äter ju mina tabletter "legalt". Jag har inte så mycket val just nu. Ändå vet min läkare att när dom trappade ner från 10 oxascand om dagen till 3 tappade jag minnet helt i 8 v och hade sedan abstinens i 1/2 år. Det var då jag började skära mig i handleder, armar och ben. Tog också en del överdoser. Åkte som en jojo mellan psyk och hem. Nu är det flera olika tab och högre doser som ska bort, men dom menar att det ska gå. Jag är så trött på att kämpa mot dom..... har inget att komma med mot psyk här i stan. Allt handlar ju bara om pengar! Tack för att ni finns, alla underbara som bryr sig! Hur går det för er? Kämpa på! Kram Jannike.
Jannike
- Friday, September 05, 2003 at 09:10:18 (MEST)

Något som jag funderat över efter att ha läst ganska regelbundet i gästboken det senaste året (Har inte postat själv senaste tiden av diverse orsaker) är att ingen tar upp en del av de viktiga bitar som krävs för att orka med att klara sig utan sina tabletter när man väl lyckats trappa ner dem. Själv har jag under flera års tid ätit Imovane och Citodon, dock inte speciellt höga doser (1 Imovane till natten och 1-3 Citodon per dygn max). Det som från början var orsaken till att jag fick medicinerna ordinarade var stress på jobbet och ont i magen/kroppen, sen blev jag arbetslös för ca 1.5 år sedan (Hade fräckheten att sjukskriva mig då jag kände mig utbränd, då behövdes jag tydligen inte längre efter 3 veckor...) och inget nytt jobb verkar gå att hitta fast jag sökt med ljus och lykta. Nu till poängen, jag har flera gånger det senaste året varit nästan nere på noll både på Imovane och Citodon, men då man inte ser någon framtid för att det inte går att hitta jobb, och varken Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen är intresserad av att hjälpa mig alla bara säger att pengarna är slut. Skulle jag t.ex kunna få praktik någonstans ett par månader skulle jag antagligen snart ha ett jobb igen och en vettig chans att få slut på det här ekorrhjulet. Snart börjar man ju undra om meningen är att de vill att man tillslut ska ge upp och kasta in handuken? Någon annan som känner igen sig i ovanstående situation? Kan tillägga att jag redan har kontakt med både psykolog och psykiatriker men det enda de verkar kunna göra är att lyssna på hur jag upplever situationen och förnya recepten.
Marvin <marvin@area51.cc>
Uppsala, - Friday, September 05, 2003 at 08:13:04 (MEST)

Jannike, 10 dagar, fattar inte hur de tänker det är helt befängt. Själv så gjorde jag en nertrappning på 20 dagar med Xanor depot på 1 mg efter ca 2 års andvänding. De är lite gemfört med dig och alla dina mediciner. Det var ett helvete och är en idag jobbiga perioder efter 17 månaders tablettfrihet. Just nu är jag inne i ett bakslag med stötar i kroppen och jag känner mig mycket nere och orkeslös,orkar inte ta mig för något alls och jag gråter mycket. Mina braiga perioder blir längre och längre. Men det är just när bakslagen kommer som jag tycker allt känns så meningslöst. Jag vet att det blir bättre, men det tar på psyket. Måste berätta att den här sommaren har varit helt underbara. Jag har gjort så mycket med familjen, och jag har mått bra. Det jag tycker är lite tråkigt är när vi är ute och äter så kan jag inte ta ett glas vin till maten. Jag mår jättedåligt utav det bara efter några klunkar. Jag saknar just det för jag tycker så mycket om att få ta ett glas vin till en god maträtt. Jag läser här varje dag och följer med. Men jag är en dålig skrivare. Håll ut alla och envar. Kram på er alla kämpar nita
nita
- Friday, September 05, 2003 at 07:19:58 (MEST)

Till Inger och Annica! Jag tror inte att det förvärrar något om man jobbar men man gör abstinensen mycket jobbigare. Stresskänsligheten fungerar inte som vanligt och fysisk och psykisk ansträngning förvärrar abstinens. Abstinensen tar lika lång tid om man jobbar eller inte men ta det så lugnt ni kan så går det lättare, jag lovar! Kan bara hoppas att ni mår bättre snart! Peter
Peter
- Thursday, September 04, 2003 at 17:06:04 (MEST)

Till Kjell! Förstår din situation att den är mycket svår. Antagligen och högst troligt lider du av abstinens. Det kan ta lång tid att bli frisk men du blir det på sikt. Det är väldigt jobbigt att ha abstinens. Det är absolut inte så att du inte klarar dig utan mediciner utan det är din kropp som reagerar och försöker vänja sig av med dessa tabletter. Börjar du igen så går säkert det värsta över men då är du kvar i saxen och du blir nog på sikt väldigt dålig. Det är ditt beslut men utan tabletter kan du bli bra. Är det säkert att du inte kan vara ifrån ditt jobb ett tag? Du har mycket att vinna på att inte ta tabletter igen framför allt på sikt. Men samtidigt förstår jag hela din situation med familj och jobb. Hoppas det ordnar sig! Peter
Peter
- Thursday, September 04, 2003 at 17:01:37 (MEST)

Till Jannike! Gör det inte!!!!! Jag hade hellre skickat dig till en medeltida tortyrkammare för jag tror det hade varit lindrigare. Det kommer att må fruktansvärt dåligt och det kommer heller inte att gå. Du ska inte heller ha någon Cipramil. Du ska bli tablettfri och frisk. Det vore lämpligt med en långsam nedtrappning i hemmiljö. Kan du inte ringa Staffan igen och låta din mamma prata med honom också! Vi står på din sida och vi vet hur det känns att ta bort tabletter. Det vet inte läkarna. Håll dig borta från det stället! Peter
Peter
- Thursday, September 04, 2003 at 16:48:54 (MEST)

Hej Jannike! Jaha då var mötet över! Nu kommer lite av mina personliga reflektioner. Det var inte mkt av möte annat än att du skall lägga in och avgiftas och byta preparat till cipramil! ingen uppföljning heller disskuterades tydligen, det som är så viktigt, att plocka bort den dosen du har i xanor väg på 10 dag! strunta i TV, soffa och rökrum! och efexor så hög dos, samt imovane till natten samt ett preparat till remeron var det väl! Enligt mig skulle jag aldrig gå med på det, utan att jag oxå vet vad som skall hända med mig sen, skall jag hem?? och sitta där?? ännu fladdrigare?? med våldsam abstinens, inget behandlingshem där du kan få bearbeta allt. Du skulle fått åka till ett beh. hem och varit där och plockat ner tabletterna i lugn och ro, titta på sidan hur eländigt man har det under nedtrappningen och den skall ske långsamt, och du står på hög dos och det skall ske på 10 dagar sen ingen planering jannike! Du säger att du inte bryr dig, orkar inte. förstår dig men samtidigt måste du ta ta i det här eller går du in på 10 dagar utan uppföljning som du vet! Den läkaren som påstår att efexor är ångestframkallande och anfall, hade inte många rätt! kulmen på "benzo" abstinens är 5-6 veckan längre för en del, sen ett helvete lång tid. Och då skall du vara avgiftad och hemma. Tyvärr Kära Jannike så tror jag ej ett smack på det här! men det är absolut Jannike min personliga tankar efter allt jag skådat. Så det är upp till dig att välja, ja du kanske inte ha så mkt val. Får höra av dig ,skriv! må nu väl Jannike och tänk efter och fundera över allt! men till slut är det du som väljer Jannike! lycka till! säger otto
otto Ruben Svensson
- Thursday, September 04, 2003 at 14:41:23 (MEST)

Hej! Är det någon som fått blodsockerfall av Cipramil? Fick ett kraftigt blodsockerfall i tisdags, skakade och darrade i hela kroppen. Fick ta 5 sockerbitar och en kexchoklad. Efter ca 15 minuter blev det bättre. Ska tillägga att jag inte har diabetes, har nyss tagit b lodsockervärde och det var normalt. Hälsningar Susanne
Susanne
- Thursday, September 04, 2003 at 14:29:54 (MEST)

JANNIKE! Jösses, ska du ta bort alla dina mediciner på 10 dagar. Jag tycker det låter helt sanslöst. Vad hände med långsam nedtrappning? Och inte ens någon uppfölning klar!!. Jag blir mörkrädd när jag läser ditt inlägg. Är det verkligen det här du vill? Jag kan bara skaka på huvet...du är tuff du som vågar ge dig på det. Jag önskar dig verkligen lycka till, och håller alla tummar för dig./Carina
Carina
- Thursday, September 04, 2003 at 13:24:43 (MEST)

Hej alla fina vänner. Var på mötet igår. Kommer antagligen att läggas in på mån här i stan på en avd för avg. Denna avd har en skinnsoffa, tv och ett rökrum. På 10 dagar ska dom ta bort mina tabletter och byta mot cipramil eller cipralex. Kommer inte riktigt ihåg vad han sade. Nån som har erfarenhet av denna tablett? Hur uppföljningen ser ut efter 10 dagar vet dom ej än. Vet att jag kommer att må riktigt dåligt av att ta bort 17 tab/dag och byta ut till något annat. Men det får väl gå. Orkar inte bry mig längre! Min läkare sade igår att efexor skapar ångegestattacker. Den är mot depression utan inslag av ångestattacker. Och ändå har jag ätit 225 mg/dag i ca 1 1/2 år. Märkligt! Fick också recept på propavan så jag har i alla fall sovit i natt, men nu känner man sig ännu "flummigare" än normalt. En kul sak, min dotter kommer hit 3 tim i dag. Det ska bli så skönt att krama henne igen. Kram på er alla kämpar! Tillsammans är vi starka.
Jannike
- Thursday, September 04, 2003 at 12:56:56 (MEST)

Hej alla! Har läst på sidan i ett halvår ca och under tiden slutat med Xanor och Efexor som jag ätit i flera år mot depression, ångest, tandvärk, trötthet och domningar mm. Nu efter ca 3 månader så är livet mycket jobbigt och jag orkar snart inte arbeta längre och min familj är mycket besvikna på mig att jag inte klarar mig utan medicin. Jag mådde inte bra med medicinen i kroppen men nu känns det värre och risken att börja med någon medicin är stor. Jag vill inte sjukskriva mig för då kommer det at nli svårt att komma tillbaka. Jag är så stressad och ångestfylld att jag inte kan sova på morgonen eller umgås med människor utan vill bara undvika alla. Kan någon ge mig goda råd som har erfarenhet. Ska jag riskera mitt jobb och vara hemma eller ska jag hitta annan medicin. Tacksam för svar. Häln. Kjell
kjell ottosson
- Thursday, September 04, 2003 at 12:32:10 (MEST)

Hej ! Mår skit,slutade med seroxat för 8 veckor sedan. Undrar om det är dumt att jobba heltid när man känner sig trött, yr och kraftlös. Tär jag på dom stackars krafter jag har eller klarar man mer än man tror, det var ju för utmattnings syndrom som jag fick panikångest och började med a-d piller i första hand. Samtidigt så är det ju jobbigt att vara hemma och ligga på soffan, för då snurrar ju tankarna runt i huvudet på en ännu mer. Någon som har något råd ? Tacksam för svar
Inger <inger.henningsson@malmo.se>
Malmö, - Thursday, September 04, 2003 at 09:42:45 (MEST)

God kväll alla kämpar och annat folk! Annika det där med att stressa runt och inte få balans i dygnet är inte bra alls! komma hem och inte kunna vara stilla, illamående och spy m.m Märk väl att det är bara 6 dagar sedan du slutade med Seroxat! Mkt bra! Men du måste få balans i tillvaron inte 100 knyck och sedan rasa ihop, detta har jag oxå haft samt många med mig! man vet ingte vad man skall hitta på man är konstant stressad, inre stress Men ibland blir det inget vettigt gjort! utan man snurrar bara runt! Viktigast att du är tablettfri! men du måste få någon balans annars rasar du ihop Annika! Carina det var roligt att höra från dig, jasså du har hystat bort en bit till av Somadrilen, ja det går framåt snart är dom ett minne blott skall du se! ha det alla och kämpa väl och ta hand om er och varandra! säger otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, September 03, 2003 at 21:59:18 (MEST)

Hej alla!Nu har jag varit fri från seroxaten i 6 dagar.wow:)inte mycket att ropa hej för redan kanske men jag står på benen.Nu undrar jag bara om det är så bra att jobba häcken av sig och känna sej helt utsliten efter en dags jobb när man precis har slutat med medicinen.Så länge jag stressar runt på dagen går det rätt bra:fast det bara snurrar i huvet och jag tror jag ska ramla i hop när som helst.När jag sedan kommer hem och försöker slappna av,ja då får jag hjärtklappning och kan inte sitta still.Måste ha nåt att göra hela tiden för att inte bli illamående.Är det inte bättre att ta det lite lugnt så här i början efter avslutande medicinering?Att hinna känna efter hur kroppen reagerar istället för att jobba hårt och komma hem å bara tjuta för att jag mår så dåligt när jag slappnar av?.Igår kväll när jag kännde mej rätt lugn ja då låg jag i badrummet å spydde från och till i flera timmar.Men jag är iallafall glad att jag klarar mig (än så länge)utan seroxat:)Kram till alla
annika
hallsberg, - Wednesday, September 03, 2003 at 13:45:36 (MEST)

Marie! Vad bra att du hittade hit! Vi är rätt många som har haft turen och blivit uppfångade i rätt stund av den här sidan. Vad härligt att höra att du är tablettfri, lycka till i fortsättningen. Visa gärna sidan för dina närmaste, är bra för dom oxå att se vad som händer med dig. Kan ju vara så svårt att förklara själv. Särskillt om man som du, mått bra ett tag, och sen blir dålig helt "plötsligt". Alla: Hej och hå, kämpa på/Carina PS. (Har tagit bort ännu en bit Somadril till. Än så länge går det hyfsat)
Carina
- Wednesday, September 03, 2003 at 09:03:00 (MEST)

Hej igen!! Jag lyckades att skriva fel e-postadress, här är den riktiga
marie rosengren <marie_rosengren1@msn.com>
tidaholm, - Wednesday, September 03, 2003 at 08:53:52 (MEST)

Hej! Jag är helt skakad över hur många människor det är som har samma symtom som jag har. Jag slutade med seroxat och remeron för 2 månader sedan. Jag kände ochså de stötarna och hade sömnproblem, detta gav med sig efter ca 3 veckor. Sedan var det som allt glömdes av jag tänkte inte på deppression eller må dåligt jag bara tutade på! Och helt plötsligt en dag var jag helt förstörd hjärnan jobbade på högvarv, ville inte leva, kände att mitt förhållande var över, grät floder försöker hela tiden hitta ett svar till att jag mår dåligt, Jag har panik!!! Så av en slump går jag in på denna sidan och hittar massor av människor som har samma problem som jag, gud vad skönt! Den här sidan ger mig ny styrka att fortsätta och kämpa. Många kramar Marie
marie rosengren <marie_rosengren@msn.com>
Tidaholm, - Wednesday, September 03, 2003 at 08:45:35 (MEST)

Ja När det gäller Björn Mårtensson SU Sahlgrenska och hans seratoin snurriga släkt och kolleger så ta jag allt den karl säger med en nypa salt! Återkommer i ämnet!
Otto Ruben
- Tuesday, September 02, 2003 at 19:21:50 (MEST)

Tack Sarah! Sökte det i tidningen igår på kiosken efter ditt tips men såg det ej, men nu ser jag ju att det fanns! Tack! Dom andra är väl troligtvis Algulander huvudstaden säkert oxå Modig kungälv som började med Anafranilet och skrivit böcker om det sen får vi se, men tack Sarah! säger otto
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, September 02, 2003 at 19:15:34 (MEST)

Hej på er alla kämpar! Annica med C!du har slutat med Seroxat och det kommer att ta tid att få allt och stämma, inre stress och sömnproblem är ju vanliga, vettigt sagt av dig om Stilnock. Att akta dig för dom för dom fasnar man mkt lätt i, lättare än man tror! Peter har Utvecklat det där bra tidigare! om sin kamP! Om du nödvändigtvis måste ha någon sömntablett, nu när du lagt av mer Seroxat (bra gjort) så skulle jag välja Propavan eller Lergigan, skadar inte att prova. Du behöver ju inte ta dem varje natt! och sist 2 timmar innan du går och lägger dig. Helst inga mer tabletter!Annica! ha det! Jannike! Tänker på dig mkt och undrar hur du har det nu, imorgon är det en viktig dag för dig. Möte med en hel hög! Hoppas du nu är väl preparerad och du har talat med Staffan! han vet vad allt gäller! tips och råd fick du nog av den gode Staffan! Som jag sagt tidigare ha nu en spikrak kurs på vad du vill och se till och få det! kommer hålla tummarna för dig imorgon så du kan ge oss ett fint besked kanske Jannike! Lycka till och må väl! Gogge hoppas det går bra med koddeinnedtrappningen för dig. Gogge ha det bra så gott du kan! Till EWa som frågade om nedtrappning på sjukhus ja många ggr, men skulle vilja veta först hur mkt du äter och vad? och hur länge du använt dig av dessa medel du äter? Till alla kämpa väl och skriv allt positiv och negativt vi skall ha en levande sida, och nu kommer mitt dröm att slå in en ungdomsida som jag ropat efter mkt bra arbetat STAFFAN och Sofia! Det är våra barn framtid! ha det alla säger otto!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, September 02, 2003 at 19:09:40 (MEST)

Hej alla vänner! Citat från senaste numret (nr 9)av tidningen "Må Bra" om SSRI-medel: "Enligt medicinsk expertis är dagens antidepressiva mediciner inte beroendeframkallande. Att många trots det är tivlande till preparaten beror troligen på det rykte som Valium en gång fick. Valium, som inte längre säljs i Sverige, hör till en läkemedelsgrupp som heter bensodiazepiner och framför allt används för att dämpa ångest. De verkar snabbt, men är beroendeframkallande och bör därför bara användas för korta perioder. -Tyvärr är det en vanlig missuppfatting att de nya antidepressiva medicinerna också är beroendeframkallande vilket skrämmer en del till att avbryta behandlingen, säger Björn Mårtensson. Vanebildande är, enligt hans definition, är detsamma som att vara ute efter en lustupplevelse och vilja öka dosen. -I det avseendet är inte SSRI-preparaten vanebildande. Det är de problem som kan uppstå hos den som tvärt avbryter en behandling som många felaktigt tolkat som att preparatet är beroendeframkallande." (sid 32). Säger alltså Björn Mårtensson, som är överläkare i psykiatri och expert i den stora kartläggningen av antidepressiva behandlingar som blir klar i höst. Det framgår dock ej av artikeln vilka de övriga experterna i denna utredning är. Mårtensson menar också att studier om att Seroxat orsakat humörsvängningar och självmord ska "tolkas försiktigt", då "resultaten kan bero på att de unga personer som deltagit sannolikt varit svårt sjuka från början". (sid 31)Synpunkter på detta?
Sarah
- Tuesday, September 02, 2003 at 18:31:25 (MEST)

Finns det någon här som varit inlag på sjukhus för avgiftning av lugnande tabletter som kan berätta om det. Tacksam för svar Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
- Tuesday, September 02, 2003 at 17:33:36 (MEST)

Glömde säga det att sömnproblemen jag har är problem att somna in och att jag ibland kan vakna flera gånger under natten (väldigt irriterande). Tidigare provade jag Stilnoct ett tag, men den vill jag inte pröva igen pga beroenderisken. Så kanske man ska göra ett försök med Propavan...
Annica
Luleå, - Tuesday, September 02, 2003 at 13:30:22 (MEST)

Hej Staffan och alla andra! Tack för svaren! Jag har faktiskt haft kontakt med en tjej hos er i Uppsala några gånger, men det kanske skulle vara bättre att ha kontakt med någon på närmare håll. Vad jag förstod kan det ta flera månader innan man kan få börja på kognitiv terapi (inte bra). Kan tillägga att jag har ätit Seroxat i nästan fyra år, så det kan nog ta tid innan abstinensen försvinner. Det har inte varit den bästa sommaren i mitt liv precis pga jag valde att sluta med medicinen nu, men det är väl bara att kämpa på. Är oxå ganska lättirriterad och lättstressad nu känner jag, inte helt ovanligt vad jag kan förstå...
Annica
Luleå, - Tuesday, September 02, 2003 at 13:26:45 (MEST)

Hej! Jag har ätit både propavan och lergigan. Propavan sov jag bra på men var dåsig och fumlig dagen efter. Lergigan fick jag när jag skulle försöka ta en mindre xanortablett, men den hjälpte inte ett dugg. Blev inte ens trött. Men jag håller med om att ingen av dom är beroendeframkallande. Håller just nu på att sortera ut papper jag skrivit ut här från rfhl-s hemsida. Tänkte ta med mig en del till mötet i morgon. Tror att de flesta läkare på psyk skulle behöva läsa dem. I alla fall där jag bor. Hoppas allt är bra med er alla. Och ännu en gång, Otto du är stark som inte tog tabletter. Stjärna till dig....Peter och Gogge o alla andra.....Kram på er....
Jannike
- Tuesday, September 02, 2003 at 12:12:03 (MEST)

Hej Annika! med K! Du frågade om propavan! att ta dagtid, Det finns 3 s.k icke vanebildande?? preparat som ges dagtid överallt i alla år, propavan, Theralen och Lergigan! Alla tråkiga och tunga med. Lergigan är ett antihistamin och åksjukepiller, ges med fördel till hundar som är åksjuk!! Lergigan och Theralen ges dagtid samt till natten! men propavan ges aldrig dagtid, du skulle gå i väggen efter ett par timmar, ja om du vill sova bort dagen så ta dom då om du förstår vad jag menar! Så det är inget lungnande på det sättet! Säger Otto!
Otto Ruben Svensson
- Monday, September 01, 2003 at 20:51:19 (MEST)

Verkar propavan även lugnande så man kan ta en sådan på dagen eller verkar den bara som sömntablett?
annika
hallsberg, - Monday, September 01, 2003 at 17:03:05 (MEST)

Hej.Ser att det finns en till annica här.Bara för att inte förvirra så kanske jag ska säga att annika med k är jag som började och avslutade skolan här nyss.Nu har jag varit ifrån 5 mg seroxat sedan i fredags och det går faktiskt än så länge bättre än vad jag trodde.Visst lite groggy å så är jag men det går att hantera.Och hej annica med C:)hoppas folk kan hålla ordning på oss:)
annika
hallsberg, - Monday, September 01, 2003 at 16:44:22 (MEST)

OTTO, lugn jag anklagar dej inte för något. Jag vill bara diskutera vad BEROENDE egentligen är. Du skriver själv att desssa medel "slutat verka så dom fått ta större doser". De skulle jag kalla toleransutveckling och är ett tecken och egentligen ett tillräckligt tecken på beroendeutveckling. Sen avslutar du "okej kroppen vänjer sig, m.m" - men det är ju det som är beroende. Sen saknas väl nästan alltid det typiska suget efter nästa tablett när verkan av den förra sjunkit, men så är det ju också med t.ex. antidepressiva, som vi vill kalla beroendeframkallande. Beroende kan se ut på olika sätt och 'suget' eller den här abstinensen mellan tabletterna är inga nödvändiga kännetecken. Prof. Arne Melander som varit modig i att framhålla att många olika mediciner inklusive antidepressiva leder till kroppsliga anpassningar som kan ge ökade besvär när man slutar, även han säger att det blir lite svårt att kalla detta för beroende för då tänker folk på helt andra saker. Medan jag tror att det vore bra om folk slutade tänka på andra saker, som missbruk, när man talar om läkemedelsberoende och att det måste nå ut att man lätt blir beroende av antidepressiva. . ANNICA, du skrev ju att du är från Luleå. Jag såg inte det först. I Luleå finns ju också RFHL, men det visste du väl redan och har kanske testat.
Staffan Utas
- Monday, September 01, 2003 at 12:31:59 (MEST)

Hej ! Har precis som Annica nollat för två månader sedan, har också fått atarax tar 1 om jag känner mig orolig på dagen och 2-3 till natten för sömnen. Började jobba heltid i förra veckan, efter 4 v semester, det är mer yrt än vanligt,känner mig ruggig, spänningar i axlar och nacke. Läste att 2 mån inte är så lång tid att ha varit utan tabletter, tror jag inte heller men är det någon som kan berätta hur lång tid det tagit för dom att bli fri från abstinensen ? Vad har jag att vänta ? Har ätit seroxat i 3 år för panikångest
Inger
Malmö, - Monday, September 01, 2003 at 11:58:32 (MEST)

Det är nog så att alla mediciner eller tabletter ger biverkningar och de tabletter som påverkar nervsystemet kan ge ett beroende. Jag tänkte på att i Annicas fall är ju två månader ingen lång tablettfri period och det kan ju ta längre tid än så för kroppen att bli bra. Din ångest och oro kan bero på abstinens. I så fall går det över med tiden och då kan det vara mycket bättre med stöd än nya tabletter. Peter
Peter
- Monday, September 01, 2003 at 11:21:34 (MEST)

Ja Staffan! varken du eller jag är någon farmakolog! Har under mina 30 år som aktiv missbrukare ALDRIG stött på någon som blivit beroende av varken Propavan eller atarax! men det har däremot slutat verka så dom fått ta större doser och inte ens det har hjälpt! Ang. Treo och värktabletter så tror jag på den psykologiska effekten inte finns det ju något i dom som man blir vanebildande av, det är nog andra faktorer som spelar in! okej kroppen vänjer sig, m.m Jag lierar mig ej med läkarvetenskapen STaffan! otto!
otto ruben svensson
- Monday, September 01, 2003 at 11:16:49 (MEST)

TREO- och MAGNESYL-BEROENDE. Det är inte rätt att bara kalla det psykologiskt. Huvudvärken man kan utveckla av att ta receptfria verktabletter varje dag är förstås inte psykologiskt orssakad utan av en tillvänjningsprocess som också är kroppslig. ANNICA. Jag kan inte hålla med Otto och läkarvetenskapen om att Propavan och Atarax inte alls är vanebildande. Jag har talat med många som blivit beroende av dem. Särsksilt ofta har de blivit ett problem för dem som slutat med andra beroendeskapande medel och fått dessa istället. Propavan är som du kan se på raden av jobbiga biverkningar kemiskt sett en antipsykosmedicin. Jag har i tidigare inlägg här t.ex. framhållit att man kan bli deprimerad av den. Längre bruk är verkligen inte att rekommendera. (Någon frågade nyligen om Dopaminstimulerande medel - de antipsykotiska medlen hämmar framför allt denna signalsubstans.) Atarax är ett antihistamin (ett allergimedel) som har mindre allvarliga biverkningar än de nämnda; särskilt är det tröttheten. Trots att risken för beroende finns kan man ju ändå välja att pröva någon av dessa båda för korttidsanvänding. Men kanske vore lite mer personligt stöd nu ett bättre alternativ för dej. Det kan ju inte kännas bra att sitta i en kö och hålla igen. Bor du i närheten av oss? Lycka till och kämpa på i alla fall!
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, 018 12 44 22, - Monday, September 01, 2003 at 10:46:10 (MEST)

Artikeln om Treo och kvinnan som som fastnat i det, hennes berättelse finns på Expressen ej Aftonbladet som jag skrev tidigare! ursäkta!
Otto ruben
- Monday, September 01, 2003 at 10:35:06 (MEST)

Hej igen! Som jag tidigare skrivit flera ggr och varnat för vanliga treo!! och att det finns bl. a ett behandlingshem för det! ett psykologiskt beroende! skador på magen , fräter sönder både det ena och andra! Sverige äter alldeles för mkt värktabletter i tron att dom ej är skadliga, men det är dom! Läs Dagens AFTONBLAD om en kvinnas berättelse! säger otto igen! Hösten har börjat komma och det är vackert ute!
Otto Ruben
- Monday, September 01, 2003 at 09:14:51 (MEST)

Hej Annica! Dessa med. har varit på tapeten tidigare! Vet ej om du ätit någon sömntablett tidigare, eller lugnande! Så du är van! Propavan tillhör en speciell grupp med. är till skillnad från ex Imovane stilnock ett rent sömnmedel, inte insomningstablett, vet ju inte om du har svårt att sova eller somna in, Propavan skall man ta ett par timmar innan man lägger sig minst! för den verkar hela natten och kan ge hang over dagen efter, kryppningasr ibenen, svettningar, torra slemhinnor, tandskador, var noga med tandborstningen och ex tuggummin för tänderna, kan oxå ge mardrömmar, sitter i länge därför skall den tas tidigt på kvällen som jag skrev minst 2 tim före! en jobbig tablett för många p.g.a alla biverkningar som sitter i! men klart prova dem och så du får sova! Attarax är ett milt lungnande som ges jämt nuförtiden på alla ställen, det som bägge 2 preparaten har gemensammt är ju att dom ej är Vanebildande! och det är ju det alla vill slippa att fasna i en ny tablett! Läs oxå om dom i Fass! Pröva och se, speciellt propavanen! dom är inte populära för alla dessa biverkningar, det är en avvägningsfråga du får göra! du kanske inte känner några biverkningar eller står ut med dem! Viktigast är att du får sömn, och att bägge 2 inte är vanebildande så du börjar med dem oxå! lycka till säger otto
Otto Ruben Svensson
- Monday, September 01, 2003 at 09:06:58 (MEST)

Hej! Har slutat med Seroxat för drygt två månader sen och har fortfarande vissa problem med ångest och oro, samt sömnproblem. I väntan på kognitiv terapi så har jag fått sömnmedicin utskrivet som enligt läkaren INTE ska vara beroendeframkallande - Propavan. Har även fått medicin utskrivet mot oron och ångesten - Atarax, inte heller denna ska vara beroendeframkallande. Någon som känner till dessa mediciner om det stämmer, samt om de fungerar bra?? Mvh Annica
Annica
Luleå, - Sunday, August 31, 2003 at 19:55:38 (MEST)

Hej GBG-killen! Man får räkna anafranil som en extra vansklig tablett att trappa ner på. Jag hade absolut bara tagit 5 mg åt gången. Det känns som 10 mg är alldeles för fort. Vänta minst två veckor mellan. Nedtrappning är individuellt och det bästa experten på hur länge du ska vänta är du själv. Varje nedtrappning ger säkert lite symtom. Vänta in dem och låt dem anpassa sig lite. När du känner dig mogen att dra ner ger igen så gör det. Känns det väldigt jobbigt på en nivå kan det vara svårt att trappa vidare. Då går man in i väggen. Som jag känner det så hade jag tagit det lugnt och kanske tagit fyra veckor emellan. Men det känner du bäst själv. Kom ihåg att anafranil är lite knepig och vad jag förstår har du tagit den länge. Så det kanske är läge att vara extra försiktig med långa mellanrum och små dossänkningar. Du kan väl höra av dig och berätta hur det går för varje steg. Har du lidit av starka depressioner innan anafranil eller fick du det för panikångest? Hoppas det går bra! Peter
Peter
- Sunday, August 31, 2003 at 18:39:26 (MEST)

Hej,jag läste om antidepressiva medel här på sidan och så står de såhär"Hur många går redan idag omkring och äter antidepressiva medel av den främsta anledningen att dom en gång börjat - dvs för att nervsystemet har anpasstat sig efter medicinen så det är svårt att sluta?" Jag tar Anafranil 60mg och vill prova att trappa ner lite(med 10mg per gång)och undrar då hur länge man bör vänta mellan nertrappningarna så man vet att nervsystemet anpassat sig innan man trappar ner igen??...2 veckor eller??? Tack!
GBGkillen
- Sunday, August 31, 2003 at 16:28:01 (MEST)

Man får absolut inte skriva under andra namn! Vi är här för stöd och erfarenhetsdelning. Det är lugnt Jannike! Jag vet en person som också skriver här i gästboken under flera olika alias sammanlagt tolv stycken under senaste året. Det är heller inte så lämpligt utan skrev hellre anonym istället för olika påhittade namn. Vi kan tro att det är en ny person som kommit till. Staffan tar bort inlägget. Vi går vidare istället. Ska du själv vara med på mötet och vilka ska vara där? Jag satt fast precis som du och hade inget hopp. Det kändes som man var i helvetet. Jag kom ur efter mycket kämpande och mår hyfsat idag utan tabletter. Det ska gå bra för dig också! Peter
Peter
- Saturday, August 30, 2003 at 19:09:39 (MEST)

Hej Otto. Nog för att jag var full i natt. Satt hemma med en kompis o drack vin, men skulle nog inte ha kommit på iden att skriva hit då. Hoppas du mår väl? Kram till Peter o Gogge också.... Ni är ett sådant fint stöd för mig.....
Jannike
- Saturday, August 30, 2003 at 17:33:21 (MEST)

Hej spec Jannike, låter inteså bra för dig.Jannike.Alkohol o blanda. Men jag förstår dig. Men försök att ändå samla dig. Låter dumt vet..men det är så viktigt, DU är viktig..du ska klara detta. Och gör det, även om vägen blir låång. Kanske börja Försöka få dig till att uppnå en tol/abstinensfrihet först o var rädd om dig. så kanske du blir stabilare, lugnare i nervsystemet.det måste svaja.....ska läsa mer, återkommer nog sen,återigen var rädd om dig., (men att bli bestulel sin..själ,känslor,tillit mm, som är ett annat kapitel, får bli en annan gång...har jobbigt med det själv nu..fasen, klarar man det ena, bräcker ngn annan det andra..efter många år, som en köttkvarn fast känslomässigt.Har inte hängt med o läst allt det sista..tar ner kodein...det går.men.ajaj..,... Ser att alla skriver o kämpar ....det går.. Goggo
Goggo
Gbg, - Saturday, August 30, 2003 at 17:15:00 (MEST)

Hej Jannike! Pust! Skönt att du inte ha det snurrigt igår, vart orolig för dig! men gick in nu och ser att det är någon som varit och kladdat på sidan, tror det är 1 gången någon gör en sådan sak här?? men det är en mkt enkel match att spåra den, Staffan har ip.nr varifrån det sänds! plus att man bara använder ett par saker till så vet man vem som gör en sådan ful sak mot sidan och dig Jannike! Sen plockar nog Staffan bort inlägget fort när han ser det! det löser sig Jannike! Viktigaste är att du är vid liv och skakar dig fram, Du har ju nu talat med Staffan och hoppas du fått goda råd och hur du skall förfara på mötet. Och har du en riktig färdväg så vik inte en tum från den! presentera den rakt av! och så hoppas jag din psykolog och andra som stöttar dig går igenom mötet innan så ni är på det klara med allt! Må nu så gott du kan Jannike! så fixar det sig med det du vill på mötet! och inlägget mot dig tas säkert bort direkt, och staffan plockar fram ip.nr på vem det är och sådant vill vi Absolut slippa i fortsättningen! Det är nog djävligt för många här så förstärk det absolut inte med några idiotinlägg, Du som gjort detta tänk dig för!! säger Otto
Otto Ruben Svensson
- Saturday, August 30, 2003 at 16:41:54 (MEST)

Peter, det var inte jag som skrev det där inatt. Och till denna NÅGON som gjorde det, det var inte kul. Tycker inte du har något här att göra! Jag har en rätt bra dag i dag. Hjärtklappning och lite skakik bara. Hur har du det? Går det bra? kram till er alla.....
Jannike
- Saturday, August 30, 2003 at 16:02:12 (MEST)

Hej Jannike! Gissar att du inte mår så bra idag. Du får många gånger värre dagen efter. Det blir så med alkohol. Jag har själv gjort det. Du ska se att allt ordnar sig! Det går att ta bort tabletter. Mötet hoppas jag går bra men det går att ta bort tabletter i hemmiljö i lugn takt. Det finns bra stöd här på RFHL. Vi finns med dig och allt ska ordna sig! Sköt om dig och förstår att du är rädd! Peter
Peter
- Saturday, August 30, 2003 at 10:34:06 (MEST)

Hej mina vänner. r skitfull. Skulle vara hos en kompiss som skulle vara "barnvakk# men ville åka hem. Är så trött på allt! Kännet´r ni så oxå? Är så rädd för mötet ipå onsdag. Tror jag lät rät ok när jag pratq med dej stffan... men jag är rädd för framtiden... fan, va alllt e svårt... kram på er allla ....
Jannike
- Saturday, August 30, 2003 at 01:32:58 (MEST)

Hej på er alla! Skriver ur en utredning som finns och funnits på DN bl.a för dem som ej har läser så mkt! Ungdommar bör behandlas med terapi istället för mediciner(inget nytt) ökning av med. utskrivningen för ungdommar har fördubbas på 4 år!!! skrämmande! SBU har använd 7 års forskning och 5.000 artiklar rörande depp och dess behandlingsmed! Hjärnan förändras så mkt under tonårstiden. Piller fungerar inte särskilt effektivt i de åldrarna ( nä det vet alla) 10% största ökning för ungdommar upp till -19 år! Det betyder en årskonsumtion för omkring 8.000 ungdommar, men när de flest ej går på årslånga kurer så är siffran mkt högre! "För att antidepprissiva medel skall få användas krävs bevis på effekt och säkerhet och på både lång och kort sikt" säger Sten Thelander! och tillägger att detta saknas fullständigt på barn och ungdom!! Alla kan skriva ut recept( alldeles för få får någon form av terapi) men få behärskar de terapiformer som är dokummenterad effektiva! säger Sten Thelander! Skall bli kul och läsa rapporten i sin helhet! som jag sagt hela tiden det skriv åt pipan för mkt åt barnen numera dom tar till allt dom kan dessa seratoinsnurriga läkare! men kom för tusan inte med några biverkningar, då står dom slätt! nä på dom bara! Därför är det mkt viktigt att informera ALLA riskerna med alla dessa preparat innan någon tar dem! Slipper de flesta hamna lite varstans! Jannike! Tänker på dig och ser att mötet sker på Onsdag! Vet ju inte riktigt vad det gäller men du har talat med Staffan ser jag, och då lägger jag mig inte i, så det blir fel! utan säger istället tänker på dig och var varmt klädd på föttrna och all lycka! Jannike! TIll er alla andra säger jag trevlig helg och må väl, ta hand om er och ta det lungt! säger han otto P:s Vänta ivrigt på papper av en kamrat som plockat ut papper som skall bevisa varför fler psyk saker stoppades och inte sjösattes, det är inte pengarna bara! Ursäktar samtidigt att det vart långt, men jag är som jag är!
Otto Ruben Svensson
- Saturday, August 30, 2003 at 00:05:02 (MEST)

Hej! Jag mår hyfsat Jannike. Hoppas det går bra på mötet och att Staffan kan ge dig lite stöd och råd. Man kan ju trappa i hemmiljö och göra det sakta. Man får ha stöd sedan också. Det finns det här + RFHL och Kilen. Häng inte upp allt på om de är dumma på mötet utan det kan ordna sig ändå. Jag vet att allt går bra om man tar det försiktigt. Men man tycker att vården får ta sitt ansvar. Annika, du kommer igen och skolan kan ju vara bra till nästa termin. Jag vet att det inte är lätt att sitta i skolsal när man håller på att trappar. Man blir orolig och rastlös och det är svårt att sitta still. Du var modig och försökte. Ta den sista biten och sedan får du låta kroppen bli frisk. Till GBG-killen är det inte lätt att trappa men det kan innebära att man får tillbaka sitt liv om det är så att tabletterna är boven. Det kan vara svårt att veta vad som är vad. Men sänker man dosen med några milligran och det kroppen reagerar på är utsättningssymtom. Det är inte någon sjukdom som kommer helt plötsligt. Kan inte din historia och vet inte din sjukdomsbakgrund och kan inte kommentera mera. Ofta symtomen känns overkligt och det känns kemiskt. Kul att höra ifrån dig Otto. Du har en sådan engagerande och personlig stil och det är ett nöje att läsa dina inlägg! Visst är Staffan en klippa och vi uppskattar alla att Staffan har detta som yrke och hjälper oss. De är inte många annars. Kämpa på alla Peter!
Peter
- Friday, August 29, 2003 at 16:22:01 (MEST)

Carina! Förlåt, såg inte vad du skrivit om knutorna i nacken och ryggen förrens idag. Tack för tipsen. Ska försöka med lite av det du skrev. Hur går det för dig med allting? Kram...
Jannike
- Friday, August 29, 2003 at 15:26:10 (MEST)

Otto, är glad att du är tillbaka. Förstår att du har haft en tuff tid. Har tänkt på dig! Peter, hur går det för dig? Har tänkt på dig också. Mitt möte är på onsdagmorgon. Nervös!!! Kämpa på! Vi behöver varann. Tack Staffan för att du tog dig tid idag. Du är toppen! Kram till er alla...
Jannike
- Friday, August 29, 2003 at 14:53:56 (MEST)

Hej,undrar lite grann hur man ska kunna skilja på om de är medicinbiverkningar man har eller sina egna symtom????... de skulle va en jätteprocess för mig å ta bort medicinen och så blir de inte alls bra å man får sätta in den igen..
GBGkillen
- Friday, August 29, 2003 at 12:45:31 (MEST)

Hej! Jag har en fundering har gått på Zoloft i 2 ½ år men håller på & trappar ner. Trappade ner från 1 tablett till 3/4 tablett, jag tog alltså bara bort en liten flisa & stod på den dosen i en veckan när jag då började få brunaktiga flyningar & spänningar i brösten?? Han Zoloft inverkan på hormonerna på något sätt? Jag fortsatte på den doseringen i 1 ½ månad, men biverkningarna blev för jobbiga med tanka på var jag står i livet, så jag ökade upp till 1 tablett igen tills jag känner mig starkare.( Helt otroligt att den lilla flisan som jag tog bort från tabletten gav mig så pass kraftiga biverkningar) Men då jag ökar dosen igen dök dom konstiga flyningarna upp igen, & spänningar i brösten? Någon som har haft liknaden symtom? Mvh//Malin
Malin <banankvinnan66@hotmail.com>
- Thursday, August 28, 2003 at 22:00:31 (MEST)

Tack för svaren! Jag hade antidepp i kroppen i 15 månader Staffan, om det var det du menade med tiden som kroppen fick på sig att vänja sig vid det? En fråga, är det någon här som vet om det finns mediciner som inte bara påverkar serotonin(seretonin?) och noradrenalin utan även dopamin? Ha det bra!
Anonym <Anonym>
Anonym, - Thursday, August 28, 2003 at 17:28:18 (MEST)

test test. Ujjl
aaaaa <ff>
uuu, - Thursday, August 28, 2003 at 16:38:16 (MEST)

Tack otto,jag har slutat skolan.åkte aldrig dit idag så nu ska jag kämpa med min hälsa.Känner att det är rätt val.Tänker på dig med och kämpa vidare du också!Kramar
annika
- Thursday, August 28, 2003 at 16:37:47 (MEST)

Glömde Annika! Det viktigaste Annika är inte skolan nu det viktigaste är att du blir FRI från tabbletterna! Skolan hinner du, plåga dig inte i onödan! Ha det gott Annika så hörs vi! otto
otto ruben!
- Thursday, August 28, 2003 at 16:28:54 (MEST)

Hej på er alla! Vill rikta ett Tack till PETER, Jannike! och alla andra som snappat upp min mailaddress och skickat brev och stött mig i den kamp som man genomgår när nära och kära försvinner 2 på topp! Fått många förfrågningar om just hemsidan speciellt Ungdomssidan kommer det en sån, Äntligen ser jag efter många om och men! Mkt Bra! och lycka nu till med starten Staffan och Sofia, det var väl du som skulle hålla i den, OBS: den behövs! Jag har varit en cm från piller, 2 cm från brännvin 3 cm från knark! så illa känner man sig och bräcklig när nan har nog med bekymmer och har gått igenom så mkt, men tack vare fint stöd från många så valde jag smärtan och kampen, aldrig tillbaka till eländet! kosta vad det kosta vill. Men det är och förblir en kamp när vi drabbas av obehagligheter, vi är rätt sköra inombords märker jag nu! och det är nyttigt att få uppleva det igen! missförstå mig rätt nu! Önskar ju ingen det! men man lär känna sig bättre som människa och sitt handlingsmönster! man flyr inte! Så ett stort TACK till er som brytt sig! Ni vet inte vad det värmt! Tänker på dig JANNIKE: Hur du har det? vafr det inte nu mötet skulle vara?? hoppas du är väl förberedd! skri annars! Carina: Hur går det meed bytet, och hur har du det?? Tack Peter för dina fina svar till dom nödställda och tack för hälsningen till mig! Sarah! Var det inte i dagarna tidningen "må Bra" med en av landets ledande experter kommenterade och skriver om SSRI medel, skall gå och titta efter i kiosken , ni andra som vill löäsa det glöm ej tipset av Sarah! Till er alla kämpa på och må väl, ta en dag i sänder så blir det här bra! Tänker på vad Doc. Stefan Borg Tub sade en gång, skulle inte ge mig in att operera för jag är ingen kirurg, men kirugen skriver ut piller i massor fast han inte vet vad det innebär för patienten, ja det ligger något i det! ja det var allt nu och tack för ordet otto ruben P:s Självklart skall jag betala till RFHL Uppsala oxå!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, August 28, 2003 at 16:21:05 (MEST)

Hej! RFHL Uppsala län har fått anslag till ett särskilt ungdomsprojekt till vilket jag blev anställd som ansvarig i våras. En hemsida för ungdomar är under konstruktion och jag hoppas att den gästboken kommer att bli lika levande som den här i framtiden. Till ungdomar som är inne på den här gästboken så har jag och Staffan ett informationsmöte för ungdomar på Café Genomfarten i Uppsala Tisdagen den 2 september. Till alla er drabbade och engagerade: Bli gärna medlemmar i RFHL Uppsala län, vi blir självfallet starkare om vi är fler!
Sofia
- Thursday, August 28, 2003 at 14:53:56 (MEST)

ANONYM, just som Peter säger: Även om tabletterna nu är ur kroppen så har kroppen anpassat sej efter tabletterna och den förändringen återställs inte så fort. Hur länge hade den på sig att anpassa sig till antidepressiva frågade jag dej också. Det är mycket avgörande. Och en nedtrappning på två veckor låter som rätt chockartat för din kropp och själ. Sen förnekar jag inte att du kan ha haft problem som ledde till att du fick antidepressiva och som du fortfarande också skulle behöva ta itu med, kanske nu, kanske hellre vänta lite på att en eventuell abstinens gett med sig. Sådana där blixtsnabba nedtrappningar är ju en utmärkt metod om producenten skulle vilja övertyga människor som är rätt friska om att dom behöver antidepressiva resten av sina liv. Lycka till anonym! Kunskap är väl aldrig fel att få? Och tack och lov, du verkar ju nyfiken.
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, - Thursday, August 28, 2003 at 09:45:09 (MEST)

Till anonym! Det kan ta längre tid än så att hela kroppen från tabletters inverkan. Ta det lugnt så kommer säkert hälsan. Jannike, hur gick med mötet? Var det inte idag? Du kan maila Staffan! Till alla och speciellt Otto hoppas jag att du är snart tillbaka. Din inlägg saknas och du har varit ett riktigt stöd här nu! Hoppas du kommer tillbaka snart men sörj ordentligt! Peter
Peter
- Wednesday, August 27, 2003 at 22:46:29 (MEST)

Tack för svaret Staffan! Jag har varit ren från cipralex sedan nyår och ren från Remeron i 1.5 månader exklusive 1-2 veckors nedtrapp.. Så borde väl vara ur systemet nu.. mvh Anonym
Anonym <Anonym>
Anonym, - Wednesday, August 27, 2003 at 21:47:05 (MEST)

Staffan:Att sluta med medicinen är absolut viktigast just nu.Att jag får hoppa av skolan känns inte så misslyckande.jag har ett jobb som jag klarar av att återvända till.Min hälsa är viktigare än en utbildning just nu:)Är inte vår hälsa viktigast av allt,med den så kan vi klara allt .
annika
- Wednesday, August 27, 2003 at 19:18:24 (MEST)

Hej ALLESAMMANS. Ja, jag var på semster till den 15:e, men jag har följd med en del ändå. Och det såg ju väldigt bra ut. Jag har visserligen inte läst igenom allt själv ännu. Det händer ju så mycket här och det är ju roligt. Folk får svar. Jag svarar några få nu också, och får väl uppmana er som inte fått några svar här på sidan att göra ett försök till om problemet finns kvar. . ANNIKA, inte vet jag säkert vad du skall göra nu, men kom ihåg att även om du upplevt så härliga förbättringar en lång tid så är du inte klar med dina mediciner. Kroppen är inte avvänjd än även om själen i glädje sprungit lite före och nu istället ramlat tillbaka ner i stora rädslan, om jag får uttryck mej så. Det kan väl gott tänkas att börja i skolan nu ändå var lite för tidigt. Man får trappa upp på kraven försikt när man trappar ner på tabletterna. Hitta lagom utmaningar. Men kanske är ändå denna utmaning lagom för dej om du kan ta det kallt och acceptera att självförtroendet först rasade ihop av bara förskräckelsen över vad du vågade utmana. Som sagt, jag vet inte vilket så här på avstånd, men även om du måste vänta med skolan ett tag till (eller hitta någon annan väg) så lär du ju kunna bli fri från tabletterna och är inte det det viktigaste nu? Det låter så på dej.. . . ANONYM! Du är väl helt enkelt fortfarande fruktansvärt abstinent efter all tid med Cipralex och sedan Remeron? Kan det inte vara så? Har Du trappat ned Remeron sakta? Det kan ta lång tid att bli normal. Kolla om det kan vara så genom att se på din historia och på andras erfarenheter här. (Inte bara gästboken.) . . JANNIKE, Jag har inte sett till mailet du skulle skriva. Är det lättare så ring. Jag tycker det är mycket bättre. Går ingetdera så får du väl skicka bara din adress så jag kan skriva (eller hellre ringa). . LYCKA TILL OCH TACK TILL ALLA SOM BIDRAR TILL GÄSTBOKEN PÅ OLIKA SÄTT.
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL Uppsala län , 018 12 44 22, - Wednesday, August 27, 2003 at 19:08:36 (MEST)

Otto! Är hemst ledsen för vad du gått igenom de sista dagarna. Starkt av dej att inte ta tabletter.... Tror vi alla har en inre styrka som vi måste plocka fram ibland. Fast det är svårt... Tänker på dej.... Kram!
Jannike
- Wednesday, August 27, 2003 at 17:38:47 (MEST)

hej här är jag som började plugga igen förra veckan å skrev då häromdagen om hur bra det gick..Har inte haft några panikattacker under hela sommaren men i måndags kom allt tillbaka.Jag har varit i skolan varje dag men allt är pest och pina.Jag har trappat ner medecin å ligger nu på 5 mg å vägrar trappa upp nu för att ev klara av skolan.Själva nedtrappningen har funkat nu men pga skolan å dessa lektionssalar har ångesten å attackerna slått tillbaka med dubbelverkan.jag känner även panik när jag är hemma vilket jag aldrig någonsin gjort under mina år med panikångest.Jag springer ut å in på lektionerna som en tok å alla blänger å viskar surt.Vissa(folk jag känner)tycker jag ska "härda ut" å att det säkert blir bättre medans andra tycker jag ska hoppa av innan jag blir ännu sämre å kanske är i skiten igen.Jag vet inte vad jag ska göra.Någon som har ett bra tips??Jag hoppar nog av iallafall i slutet av denna vecka men försöker det bästa jag kan.
annika
- Wednesday, August 27, 2003 at 17:17:27 (MEST)

Hej! Har ätit cipramil, cipralex, efexor och remeron mot depression och socfob. Jag mådde bäst på 40mg cipralex men när livet började arta sig och man var lite back on track ställde alla sexuella biverkningar till med problem. =( Bytte till remeron pga detta.. men den hade inte så bra effekt förövrigt. Inte ens i 60mg och jag blev bra trött och gick upp i vikt =( Så jag la av med den oxå så nu käkar jag inget, förrutom att jag knappt kan känna glädje lust eller motivation och har besvärande ångest så klarar jag mig ganska hyffsat. Någon som upplevt det här? Hur ska man komma vidare? Är antidepp igen det enda alternativet? vet inte riktigt vad man ska sig till för att bli en fungerande människa... =( Ha det bra!
Anonym <Anonym>
Anonym, - Wednesday, August 27, 2003 at 13:55:15 (MEST)

Hej igen. Vill bara säga att det förra var till Susanne oxå. Tack igen. Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Tuesday, August 26, 2003 at 23:47:34 (MEST)

Till Mikaela: Har sett att du undrat om stress flera gånger. Har tyvär inte orkat svara tidigare men jag känner igen det du pratar om. Jag kan bara berätta om hur det är och har varit för mig. Jag har ALLTID varit den coola typen. Kunnat hantera allt. Började med anti-depp för ca 5 år sen och kände väll inte av så mycket i början. Det mesta har kommit sista 1,5 året men riktigt ordentligt när jag började trappa ur. I början var det bara ngt som dök upp, var som helst, helt plötsligt. Kände bara sån panik att jag måste hem, jag klarar inte detta och det var inte ångest utan bara en jäv.. massa oro. Kunde inte fatta vad det var. Jag var inte rädd för ngt som när man oroar sig för att det ska hända något utan bara en förfärlig oroskänsla som bet sig fast. Detta ökade och börkade komma även när jag var hemma, bara helt plötsligt. Börjar ibland även att skaka fysiskt, både in och utvärtes. Har under våren haft den känslan nästan konstant i ca 6 månader. Orolig hela tiden och jag visste inte för vad. Var jag ute och det blev starkare ville jag bara börja gråta, tror det var för att jag var så trött och kände mig så maktlös. All denna oro gjorde mig naturligtvis jätterädd så detta blev bara större och större. Har spenderat mycke tid instängd p.g.a. denna oro och räddsla. Den räddsla som tillslut blev den största var att det ALDRIG skulle gå över. Den nästan dränkte mig under en mycket lång tid. Har nu trappar ur ALL medicin så jag är tablettfri sen den 7 juli. Jag LOVAR dig, oron försvinner. Den har för mig sucssesivt försvunnit. För det mesta är den helt borta. Vad som är mest nu är räddslan för att den ska komma tillbaka. Kan känna det innan jag ska fara någonstans, medans jag fortfarande är i lägenheten men så fort jag kommer ut tänker jag inte på det. Har nu under flera veckor kommit hem, efter att ha varit ute i flera timmar, och kommit på att ja just ja, jag "ska" ju vara orolig när jag är ute men inte varit det. Känner mig jättelättad och lite förvånad många gånger. Jag går på i gammal vanlig ordning och glömmer bort det "onda", kan komma på sent på kvällen att ja just ja, va bra det gick. Jag har bara skrivit oro men jag menar även en stresskänsla. Det har växlat mellan dessa och ibland har jag inte vetat vad det varit. Har ibland blivit stressad av att kanske träffa en granne på gården eller av att telefonen har ringt(många obesvarade samtal i vinter) skulle någon ha ringt på dörren skulle jag nog ha svimmat. Att vara borta hos ngn och det kommer dit ngn mer kunde starta en jäv.. stress. Föresten att vara borta hos ngn, har bara varit hos min syster eller hos hennes son under hela denna tid. Inte kunnat hälsa på ngn annan. Blev stressad bara av tanken. Vet egentligen inte varför det bara var så som så mycket annat jag inte kan förklara. Har bara kunnat handla i samma affär, har bara kunnat handla samma saker (Ja jag har ätit samma middag varje dag i 5 månader) Har haft två uppsättningar kläder som jag tvättat och använd, inte kunnat byta. Alla dessa saker har gjort mig stressad. Kunde inte klara av minsta förändring. Kan oxå säga att dessa grejjer inte handlade om tvångstankar av något slag. Har gjort samma saker på samma tid varje dag. I våras när solen började vara upp dygnet runt hade jag stort jobb med att kunna börja dra ner persiennerna på kvällen och vilken framgång när jag lyckades. (Dom åkte ner samma tid varje kväll sen) Totalt fastlåst i ett mycker sjukt beteende som bara berodde på tabletterna. Att måsta gå in på en affär och jag inte visste vilka som var där, vilken stress. Allt som jag inte kunde påverka eller styra stressade mig fruktat mycke. Det bästa jag kunde göra var att vara hemma och försöka se på TV, läsa eller sitta vid datorn(Jag rekomenderar inte någon att isolera sig som jag gjorde, men jag tror inte att det är ovanligt att man gör det under tiden.)Att försöka avleda känslan på ngt sätt. För mig fanns det ju inga direkta tankar att varva upp mig i utan bara en känsla. Men som jag skrev känslan blev ju tillslut en jätteräddsla och DEN gav tankar. Men det tar slut, jag lovar igen. Jag var så förtvivlad och nästan helt utan hopp i vintras, trodde att jag alltid skulle få leva som den jag var just då, var helt övertygad den mesta tiden, men det blev inte så, tack gode gud för det. Jag är idag helt övertygad om att det var medicinen jag åt som gjorde detta med mig. Visste det väll nånstans i mig i vintras oxå men det var så sällan jag kunde plocka fram det. Trodde att allt var kört, nu var det bara att plasera mig på ngt hem där jag kunde "lalla" runt i ngn korridor resten av mitt liv. Det var jag helt övertygad om oxå ett tag. Mycket konstiga saker jag varit övertygad om under sista året som inte stämt på minsta vis utan ALLT har varit dessa pillers fel. Nu kan det gå en hel vecka utan att jag tänker på oro eller stress och det blir längre och längre mellan gångerna. Nu har jag nog inte känt detta på ca 1,5 vecka, är nog rekord nu. Men vilket härligt rekord. Dom gånger det kommer nu är det bara ngt som fladdrar förbi. Det blev mycker skrivet, jag hoppas du orkar läsa det. Vill du fråga om ngt mer bara skriv så ska jag försöka svara. Har tidigare i år när jag kände som mest förtvivlan skrivit här så leta reda på dom och läs och jämför med det jag skriver idag och se att jag kommit framåt. Det kommer du oxå att göra. Många kramar till dig och stå ut, du kan det. Det kommer att bli bättre. Jag vet av egen erfarenhet. Tack till er alla och kramar till er alla. Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Tuesday, August 26, 2003 at 23:30:12 (MEST)

Susanne, med tanke på din långa tid med antidepp är det inte så konstigt att du får väldiga besvär. Det som händer är helt normalt och kallas utsättningssymtom. Jag vet inte hur fort du trappat ner till 20 mg, det skulle vara bra att veta. Annars kan du höja till 22,5 eller 25 mg och stanna där några veckor, det är nog bäst i dettta läge. Jag vet inte hur tabletterna är att dela men annars är det bra att ta 2,5 mg åt gången och vänta minst tre veckor varje gång. En nedtrappning när du haft tabletter så länge är ingen lätt sak men när du inte har anlag för depressioner och du haft det så länge så kanske ändå det skulle vara värt det att bli av med dem, men jag tror du får ta det väldigt lugnt. Allt är som det ska och du har inte drabbats av någon allvarligt. Illamående och huvudvärk är normalt. Vi är med dig! Peter
Peter
- Tuesday, August 26, 2003 at 22:31:07 (MEST)

Jag mår så dåligt, fick gå hem från jobbet idag pga sprängande huvudvärk och illamående. SKulle till min psykolog idag, var tvungen att ringa till honom och avboka tiden, han blev då sur och sa att jag kunde höra av mig till honom när jag kände mig motiverad. Jag känner mig helt utlämnad och desperat det verkar inte vara någon som tror att jag mår dåligt, vill bara grina, vad ska jag göra. MVH Susanne
Susanne
- Tuesday, August 26, 2003 at 18:07:13 (MEST)

Stress tycker jag verkar vara den vanligaste jävligheten med medicinerna. Själv kan jag gå i taket bara fåglarna kvittrar ibland. Jag liksom ni, tålde stress jättebra innan, var inga problem att sitta och läsa,med tre ungar klättrande och tv:n på samtidigt tex. Gubben bara suckade när jag läste, var helt okontaktbar då*L* Nu blir jag helt stirrig om det kommer ljud eller rörelser från två håll samtidigt. Men vi måste tro att det går över, något annat kan vi inte göra. Med stöd genom den här sidan, och att vi delar med oss, så fixar vi det tillslut. Hej och hå, kämpa på/Carina
Carina
- Tuesday, August 26, 2003 at 15:42:49 (MEST)

Till Mikaela. Jag känner mig också stresskänslig och det är jättejobbigt, jag tålde också mycket stress förut. Kan tyvärr inte svara på när det försvinner, undrar själv över detta. MVH Susanne
Susanne
- Tuesday, August 26, 2003 at 15:03:51 (MEST)

Måste fråga igen om denna stresskänslighet. Känner att jag blir stressad för allt och inget. Förut klarade jag stress hur bra som helst. Försvinner denna känslighet?
Mikaela
- Tuesday, August 26, 2003 at 08:09:57 (MEST)

Hej Peter. Du kan ha rätt i det Du säger om att det är tabletterna jag inte tålt, det har jag misstänkt nästan hela tiden, för jag hade bara panikångest från början när jag började äta Anafranil, det var när jag började med Anafranil som depressionerna började komma efter ½ år. Tack för Ditt stöd, det hjälper mig väldigt mycket. Mvh Susanne
Susanne
- Tuesday, August 26, 2003 at 06:07:28 (MEST)

Svåra frågor detta som Katrin och Susanne tar upp. Jag tycker att det är ett väldigt risktagande att låta en 18-åring ta Paroxetin som enligt uppgift jag har ska vara samma preparat som Seroxat. Nyligen har man i England förbjudit denna medicin för de under 18 år. Det är den tablett som toppar biverkningslistan med många ytterst allvarliga fall som t ex självmord. Flera hundra har samlats i rättegångar mot denna tablettilverkare. Jag tror personligen det kunde lika gärna vara Cipramil eller Zoloft men det är så att denna medicin är den vanligaste antidepp i England. Du berättar inte så mycket men din son visar tecken att det är något han inte trivs med. Magont mm tyder på att något är fel. Det kan man väl samtala om och kanske hitta någon lösning. Är det skolan så är den snart slut och kanske din son kan hitta något efteråt han kan hitta rätt i livet med. Sedan i den åldern mår väldigt många som väldigt dåligt. Hårda krav och så finns denna tonårsångest som de flesta har. Man utsätter sig för stora risker med tabletter och jag tycker det får vara absolut sista utvägen. Känner inte din son men tabletter är inte alltid lösningen. Beror på vad man vill det ska ge och vad man vill lösa. Någon mirakelkur är det inte även för dem som tycker den är bra. Börja absolut med någon form av samtal först om det går att ordna på annat sätt än via sjukhus. Man kan bli väldigt sjuk av tabletter enligt våra erfarenheter. Till Susanne känns det också svårt. Du har tagit tabletter i så många år. Du vet väl egentligen inte vad dina depressioner beror på. De kan vara endogena men det kan också bero på det faktum att du tar tabletter. Du vet att Anafranil är inget att leka med och sedan Cipramil på det. Det känns verkligen tråkigt att du inte gett ditt liv chansen att se vad ett medicinfritt liv kunnat ge dig. Vem vet om du egentligen har depressioner, kanske varit att du inte tålt tabletterna? Antagligen blir du rätt dålig om du väljer att ta bort detta men det är normalt och det är absolut inte något som kommer tillbaka. Du kan själv läsa om dessa symtom i Fass och räkna med att du kan få detta i varierande styrka. Men det går över och du kan trappa långsamt så blir det mindre besvär. Jag känner dig inte alls men du kan väl läsa mer om detta och överväga att leva ett medicinfritt liv. Ditt tablettliv har varit svårt ändå så varför inte göra en fullständig nedtrappning. Du ska klart vara motiverad till detta. Jag vill inte lägga mig i eller spela viktig här på hemsidan utan vill bara ge er något att tänka på. Det finns otroliga risker med att skicka in serotinin i hjärnan och påverka alla hjärnans signalsystem. Erfarenheterna visar också att minst hälften får ganska stora problem. Mer att läsa på denna hemsida. Ska man ta tabletter får se om man har råd att riskera sin hälsa eller man tycker att man har ingen utväg och har inget att förlora. Väldigt starka depressioner som jag sett är det värt att prova. Människor som inte att kan äta eller gå upp ur sängen. Bara har tankar på självmord mm Det ska vara starka kriterier för att ta dessa mediciner. Det är lite av rysk roulette med tabletter. Hjärnan är vårt känsligaste område i kroppen. Kämpa på! Peter
Peter
- Tuesday, August 26, 2003 at 00:00:35 (MEST)

Till Peter. Jag tänker stå på 25 mg till slutet av den här veckan och sedan sänka ner till 20 mg. Sen vet jag inte om jag vågar sänka så mycket mer. Tänk om jag blir sjuk igen, jag vet inte om jag kommer att våga sluta någon gång helt eftersom jag hela tiden har fått tillbaka depressionen fast jag åt medicinen. Hur ska jag då inte bli om jag inte äter medicin.
Susanne
- Monday, August 25, 2003 at 18:46:10 (MEST)

Hej, jag hittade detta forum idag, när jag letade efter serotonisyndrom. Det stod i Fass, att sådant kunde inträffa när man äter Paroxetin. Skälet att jag letar är att min son fått denna medicin utskriven, och jag känner mig mycket tveksam. Sonen, som är 18 år går i gymnasiet,och hanterar skolan acceptabelt. Men mår inte bra. Gruvar sig. Haft problem med magen, illamående, ibland kräkningar på mornarna speciellt. Kom ibland inte iväg. Under sommarlovet klarade han inte ett sommarjobb, gick till doktorn o fick Losec+penicillin. Blev lite bättre, under den lugna sommaren, men inte bra. Sökte nu hos psykiatriker, jag hade hippats på att han skulle erbjuda samtal, avslappning el liknande, men han erbjöd alltså i första hand medicin, återbesök om tre veckor. Hans ville få det till "social ångest". Jag överväger nu att själv försöka hitta något annat, ex, samtal, motion, försöka sova mer, mer mat, ja, allt vad man kan hitta på för att komma tillrätta med problemen. Sonen blev först skrämd av vilka biverkningar som kan tänkas komma, men han känner också, att han kanske skulle må bättre. Vi har nu köpt hem första omgången men jag är rädd. Om någon törs uttala sig, vore jag glad. Katrin
Katrin
- Monday, August 25, 2003 at 15:32:19 (MEST)

Vill bara tilägga att "överläkaren" jag träffade sa att det inte finns något som heter abstinens. Skoj va? Och att rfhl bara var skrämselpropaganda. Ska skriva till Staffan, men vet inte riktigt va jag ska skriva. Kram på er alla fina människor....
Jannike
- Monday, August 25, 2003 at 15:26:38 (MEST)

Till Susanne! Du har haft antidepp så många år så det kan vara bra att du är extra försiktig med nedtrappningen. Du har 25 mg nu. Hur tänker du i fortsättningen att skära ned och hur fort varje gång? Det är mycket vanligt med utsättningsymtom och hoppas verkligen att du kommer igenom så du kan i alla fall prova hur det är att vara utan tabletter. Till Otto så var det jättetråkigt och det är hemskt när det händer så unga människor! MVH Peter
Peter
- Monday, August 25, 2003 at 14:31:22 (MEST)

Nu är otto här igen! pass upp! Nä läste en utredning om ungdommar inatt och gick tillbaka i GB och upptäckte att det har enbart skrivits EN allstså ETT inlägg av en ungdomm! Därför anser jag det mkt viktig nu att när rapporter framläggs att RFHL och andra engargerar sig lite i dessa ungdommar så inte dom börjar och är förstärda inom några år, det skrivs ut hutlösa mängder, till och med på skolan! Nu får det vara nog. Dom skall väl inte komma hit eller någon annanstans om 20 år! vad görs för dem, våra barn ingenting! skärpning! dom är mer villrådig och rädda att ifrågasätta något än vi luttrade stackare som provat snart allt, SVIK DEM INTE! otto!
Otto Ruben
- Monday, August 25, 2003 at 09:53:39 (MEST)

Mikaela: ja kroppen börjar sakta och fungera som den skall, man är stressad för i princip ingenting, huvudet och kroppen har ju levt i en dimma, och nuvaknar den sakta, stress som Peter skriver är värst tillsammans med sömnen! Och det är mkt inviduella skillnader givetvis beroende på vad man stoppat i sig och vilken pesonlighet man är, finns ju överstressat folk som man ej kan vistas isamma rum ens som inget tagit i sitt liv! Allt går över lita bara på att det tar tid och tålamod! otto må väl och kämpa på! P:s hjärnan är en rolig köttklump!
otto ruben svensson
- Monday, August 25, 2003 at 08:14:05 (MEST)

Tack för svaren. Jag känner att jag blir så stressad för allt möjligt. Skönt att höra att det är normalt och att det går över.
Mikaela
- Monday, August 25, 2003 at 07:51:54 (MEST)

Ett till från Otto! ni får stå ut med mig, efter att ha vakat i tel flera dagar för min brors sons sambo som avled igår kväll, så valde jag att inte ta tabletter och döva smärtan. men orden klingade i örat att sorgen måste ändå genomlidas, då kommer den sen istället i dubbel bemärkelse, det är ju så att så fort det händer något för oss så skall denna "pillerburk" fram. nä lev ut sorgen hur än smärtsam den än är, det känns som om man är dubbelt abstinent så mkt smärta levererar kroppen och psyket, men lever man ut den så kommer man hel ut och med erfarenhet, som vid en abstinens från piller! Så vänner ta inte piller för ont i tån! säger en vandrande otto på nattkröken!
Otto Ruben igen
- Monday, August 25, 2003 at 01:07:32 (MEST)

Peter: Håller med dig, men jag skräms tyvärr ej längre av det som sker. Skrev en ful debattartikel tillsammans med en ang. gbg och dess vansinnigheter! Vi funderade om vi skulle signa det eller skriva under med namn när vi hade namngett vissa personer. För annars hade vi ej fått in det! Om du visste Peter vad det vållade skit för oss sen, men det tog vi. Och jag kommer att fortsätta kampen mot dessa streblar och psykopater allt vad jag förmår, bryr mig inte dom kan ej straffa mig mer än dom gjort! Och det är för att folk skall få upp ögonen att vi är i händerna på rena rama galningarna ibland! Och inga av våra fina ungdommar skall behöva vara försökskaniner i deras labaratorier.Och sen hamna ex här och vara förstörda och inte veta något, det är våran plikt som sett insidan! jag har dessutom utbildning i vård, samt utbildad brandman.arbetade en gång på hispan, så nog har jag sett pennalism av den högre skolan! Dessutom kan det vara bra att ha byggt upp ett bra kontaktnät! När man nu skall kriga i vissa saker! ja några enkla rader av otto! P:s en ungdomsidan var väl på gång eller Staffan?
Otto Ruben svensson
- Monday, August 25, 2003 at 00:44:45 (MEST)

Tack Peter och Sara för era svar, det känns lite bättre när man har någon att prata med som själva har haft det likadant. Susanne
Susanne
- Sunday, August 24, 2003 at 23:26:13 (MEST)

Ursäkta såg inte att du skrivit Peter! ja gud så många psykopater man mött som konsulter, till slut vägrade jag befatta med dem för flera år sedan, fick en stolle som kom vandrande i trädojjer och skulle babbla när jag låg på hjärt, för 2 år sedan, jag bad han fara och flyga direkt! sen vad han skrev i journalen törs jag inte skriva här! nä fy tusan för dessa s.k krisläkare (inte alla) men alltför många! må väl igen kamrater otto!
Otto Ruben svensson
- Sunday, August 24, 2003 at 23:04:02 (MEST)

Mikaela: titta längre ner i GB boken så finner du svar på just det du frågar, annars får du svar senare! En liten sak emellan: min mor avled i svår cancer, min far fick en mkt svår stroke för inte så länge sedan och livet fick en ny vändning för vår fam hans nya hustru avled för ett tag sedan i hjärtattack, nu igår kväll avled min kära brors sons sambo blott 23-24 år i cancer, så livet är grymmt mot oss ibland, hade det varit för några år sedan hade jag supit och knarkat bort skallen direkt! men vi orkar mer än vi tror. Vi är starkare när väl står inför fakta! Så mina vänner ta fram allt ni har inombords och det går att förändra trots bakslag och elände för alla på olika plan! Ha det bra och vi hörs! må väl därute! Och tack för tipset Sarah, ja Omnibionta är ett mkt bra vitamintillskott som jag själv använder! P:s och skriv av er och prata med folk man kan prata med, det är mkt viktigt att inte kapsla in det. otto
Otto Ruben svensson
- Sunday, August 24, 2003 at 22:56:41 (MEST)

Jannike! Ja det var värst vad du varit med om, vad skulle du peta i dig tabletter och ut i vattnet och göra. Du slog dig tydligen ordentligt men minnet ditt verkar intakt vad som skett! Ja det är inget ovanligt att man åker in och ut på ex mava, men du behöver all kraft till mötet och inte sådana här turnerer! ja det är lätt hänt. ja vet! Bry dig inte om vad psykgubben surrade om! Varför tog han upp det, frågade du han om tabletterna för det var väl en sån där konsultläkare som dom alltid ringer! Du har en läkare och psykolog bry dig i vad dom säger och invänta mötet, och åter igen mobilisera all kraft och info du kan inför mötet, och ställ dig frågan som jag ställt dig flera ggr Jannike vill du på beh.hem eller vara hemma??? tat nu lungt och ta hand om dig så ordnar det sig Jannike, lita på dom du har runt dig! skriv om det är något. Alltid är det någon som tipsar dig och leder dig rätt! Har du skrivit till Staffan?? må nu väl och ta hand om dig så hörs vi, hälsar otto!
Otto ruben svensson
- Sunday, August 24, 2003 at 22:46:07 (MEST)

Hej! Jag blir verkligen skrämd av att läkare kan byta anafranil till SSRI i ett snabbt skede. Är det verkligen så du menar GBG-killen så förstår jag verkligen att du får ångest vid insättning. Det är ju katastrof att ens försöka! Susanna, att få ångest i utsättning är fullständigt normalt. Det är absolut inte något som kommer tillbaka fastän det är lätt att tro detta. Ta det försiktigt med uttrappningen. Jag tycker verkligen du ska försöka leva utan tabletter efter alla dessa år. Till Mikaela så är det absolut det vanligaste av alla symtom och det som sitter i längst, denna stresskänslighet. Det verkar som tabletter slår ut kroppens egna förmåga att hantera stress. Men det kommer tillbaka succesivt och allt blir normalt igen! Jannike, vi håller tummarna för dig och det var tur att olyckan inte fick värre utgång. De läkare du har verkar vara stendöda i huvudet och det skrämmer mig för jag vet att de ska ta hand om folk i kris. Det finns inget värre än att må psykiskt dåligt och så råkar man på sådana psykopater. Vi får hjälpa varandra! Till Sarah så är det roligt att läsa dina genomtänkta och visa inlägg! Nu hoppas vi att Staffan dyker upp på måndag! Han behövs verkligen! Peter
Peter
- Sunday, August 24, 2003 at 22:40:37 (MEST)

En liten fråga till. Kan det vara så att kroppen är så uppstressad i abstinensen att jag blir rädd och orolig för saker jag inte varit rädd för innan jag åt tabletter? Är det någon som vet varför man är så stresskänslig?
Mikaela
- Sunday, August 24, 2003 at 21:31:11 (MEST)

En liten fråga till. Kan det vara så att kroppen är så uppstressad i abstinensen att jag blir rädd och orolig för saker jag inte oroat mig för innan jag åt tabletter?
Mikaela
- Sunday, August 24, 2003 at 21:28:46 (MEST)

Jag undrar om det är någon mer som känner som jag? Efter att jag slutat med tabletter så har jag blivit så rädd för saker jag inte har någon anledning att vara rädd för. Dessa saker var jag aldrig orolig för innan jag började med tabletter. Kan man bli förändrad av tabletterna? Blir jag som jag var innan jag började med tabletterna?
Mikaela
- Sunday, August 24, 2003 at 21:18:43 (MEST)

Finns det någon som fått ångest när man minskar ner på Cipramil, jag är livrädd att det är min ångestdepression som kommit tillbaka. Tacksam för snabbt svar.
Susanne <andersson.melberg@bredband.net>
- Sunday, August 24, 2003 at 17:23:17 (MEST)

Hej vännerna mina. I fredags kväll när min sambo somnat fick jag ett ryck och åkte ut till närmaste sjö. Tycker vatten är så rogiviande. Tog några imovane och xanor. Började svettas och simmade ut i vattnet. Vågorna blev höga och jag låg mest undet vattnet. Plötsligt var det någon där och drog upp mig på en brygga. Skulle vända mig om för att kolla vem det var. men denna någon var borta. Det kom några tjejer och sade att jag blödde i huvudet. Dom ringde ambulans. Den och polisen kom. Hamnade på mava ett dygn. Fick sy 10 stygn i huvudet. Kan inte stödja på vänstra benet. tror det är något med höftbenet. Fick sedan träffa en överläkare på psyk som sa att det inte alls var svårt att ta bort mina 17 tab på 2 dagar. Sådana är dom här på psyk där jag bor. Och Otto, jag fick en ectbehandling på 8 ggr förra våren. Det var då dom böt ut alla tab och inte trodde på att jag inte hade något minne. Fick skäll av en överläkare för att "man inte får minnesluckor i 8 v av ect" Jag hade inga svar till henne eftersom jag själv inte fatta. Bara grät.... Kämpa på mina vänner. Jag räknar dagarna till mötet nästa vecka. Love you all....
Jannike
- Sunday, August 24, 2003 at 14:40:48 (MEST)

Till Susanne: det var då en förfärlig historia du varit med om med Cipramil! Jag är dock inte förvånad över hur det kan gå till, detta att avfärda kvinnor som gnälliga hypokondriker är inget nytt fenomen! Förr fick kvinnor ofta stämpeln "svb-kärring" i sina journaler (sveda-värk-bränn-kärring) när läkaren inte hittade en tydlig diagnos på dem, vilket säger en del om kvinnosynen hos vissa läkare - typiskt är att du blir behandlad HELT annorlunda när du kommer med din man, liknande har jag själv också erfarit!! Men för rättvisans skull vill jag säga att det finns mycket bra manliga läkare också, min psykiater har varit toppen i alla avseende under min nertrappning! Stå på dig, och lycka till med ditt tillfrisknande önskar Sarah
Sarah
- Sunday, August 24, 2003 at 09:14:56 (MEST)

Jag är en kvinna på 40 år som har ätit Anafranil i 13 år för min panikångest och depression. Fast jag åt Anafranil fick jag återkommande depressioner en gång i halvåret, jag fick då höja upp medicinering tills depressionen hade gått över. Så höll jag på i ca 13 år och jag led helvetets alla kval, jag undrade naturligtvis varför jag fick tillbaka depressionerna fast jag åt medicinen. Efter ca 12 år började jag gå hos en psykolog och blev så pass modig att jag bytte Anafranil mot Cipramil för jag hoppades att depressionen inte skulle återkomma om jag bytte medicin. Jag fick samtidigt som jag åt Anafranil sätta in Cipramil och det var en litet helvete, jag fick abstinens, kände mig som jag var "narkoman " fast jag aldrig har tagit några droger i hela mitt liv men jag kan förstå hur narkomaner känner sig efter jag upplevt detta. Till slut efter en mycket jobbig tid när jag satt ut Anafranil helt och bara åt Cipramil började jag känna mig bättre och jag blev så glad. Det tog ungefär ½ år innan jag började känna mig upprörd, aggresiv, fick panikattack, då kontaktade jag min läkare och han ordinerade att jag skulle höja dosen från 20 mg till 25, detta gjorde jag och kände mig lite bättre ett tag. Stod på denna dos ett tag och sedan efter 3 månader började min depression komma tillbaka, jag fick då ytterligare ordination om att höja dosen till 30 mg och sedan till 40 mg, min depression som brukar ta ungefär 3 månader på sig att gå över tog ungefär 4½ månad på sig att gå över och jag hade sådan ångest som jag inte haft på många år, det var nästan den värsta depression jag haft. Jag började till slut känna mig bättre och mådde riktigt bra i ungefär 2 veckor sedan började helvetet. Jag blev alldeles matt i hela kroppen och höll på att svimma, fick väldigt lågt blodtryck, skakningar och muskelryckningar, " influensavärk i armar och ben, huvudvärk,illamående, orkade inte höra höga ljud, upprördhet, stresskänslig, irritabilitet jag kontaktade naturligtvis min psykiatriker för jag var livrädd men han hade semester, så jag pratade med några läkare på mitt arbete eftersom jag arbetar inom sjukvården men så fort jag sa att jag hade panikångest så avfärdade de mig bara med att det år din ångest som skapar alla dessa symtom, rådet jag fick vara att börja motionera. Jag blev förstås desperat att ingen tog mig på allvar så jag kontaktade min familjeläkare och tog upp med henne alla mina besvär och frågade om det kunde bero på att jag åt för hög dos av Cipramil som jag själv började misstänka. Fick då svaret att jag skulle kontakta min psykiatriker. Min familjeläkare gjorde en kroppslig undersökning lyssnade på hjärta, lungor och tog blodtryck samt blodprover, allt var normalt. Så jag minskade ner till 35 mg på Cipramilen eftersom jag började misstänka att det kunde bero på Cipramilen. Fick till slut kontakt med min psykiatriker som bekräftade att jag antagligen åt för hög dos, så jag skulle sänka ytterligare ner Cipramilen till 30 mg. Jag blev jättedålig, fick ännu mer symtom men efter ett tag började jag känna mig lite bättre. Men sedan återkom all symtomen igen och jag tog då kontakt med min psykiatriker och han blev då väldigt sur och sa att det var väldigt konstigt att alla dessa symtom kom nu helt plötsligt, jag blev naturligtvis rädd och undrade vad det var för fel. Besvären fortsatta och jag tog kontakt med mig psykiatriker igen och han blev då bara sur och sa att han trodde inte att mina symtom kunde bero på biverkningar, så han skulle skicka en remiss till min familjeläkare, jag blev naturligtvis livrädd och fick panik efter jag pratat med honom, trodde jag var dödligt sjuk. Dagen efter började jag leta på internet och hittade en sida om biverkningar av Cipramil, jag blev då väldigt glad eftersom jag såg att alla mina symtom fanns där på en lista över biverkningar och utsättningssymtom. Dagen efter detta skulle jag till min psykiatriker och jag tog då med min man dit som stöd och han ändrade då helt taktik, blev väldigt snäll och talade om att jag nog åt för hög medicin och accepterade alla mina biverkningar att det kunde vara av Cipramilen. Jag tackar gud för att jag sökte på internet och hittade denna sida för annars vet jag inte vad jag hade gjort. Man är verkligen helt utlämnad när någonting sån här händer, så fort man säger att man har panikångest så tror ingen en att man kan vara kroppsligt sjuk och läkarna bara avfädar en och man blir till slut livrädd och känner sig helt ensam och utlämnad. Nu har jag till slut kommit ner på en dos på 25 mg och jag känner mig lite bättre, men inte helt bra, det kommer och går under dagarna i vågar alla symtom, men det känns som om det börjar släppa lite grann, vågar knappt hoppas på detta. Men jag är glad för varje stund som jag känner mig lite bättre.
Susanne <andersson.melberg@bredband.net>
Västerås, - Sunday, August 24, 2003 at 07:01:56 (MEST)

Hej alla vänner! Ett litet råd till alla er som trappar ner, och er som är uttrappade men inte mår bra: kolla upp vitamin- och mineralbalansen! Kroppen tar rätt mycket stryk av den stress som nertrappning innebär, och detta kan urlaka vitamin-nivåerna i kroppen. Ett tips är att ta något multivitamin-tillskott man litar på för att understödja kroppen! Mvh Sarah
Sarah
- Saturday, August 23, 2003 at 22:36:13 (MEST)

Hejsan,tack för svaren...Jag tar anafranil 60mg nu och känner mig lite snurrig,groggy,svettas och e tröttare men den tar bort den värsta paniken och ja vågar mer.SSRI får jag bara mer ångest av så ja har inte så mycke å välja på för ja klarar mig inte så bra socialt annars och kan inte jobba!...frågan e va man ska göra,äta dem å klara ett jobb någorlunda eller inte alls å bli sjukpensionär?!?..förra sommarn när jag prova att inte ta nått alls kändes de som ja varit nån annan stans under den tiden ja knapprat såna här piller(i 8 år),som i en annan värld..nån mer som känt så??..man blir ju lite rädd faktiskt..
GBGkillen
- Saturday, August 23, 2003 at 19:52:46 (MEST)

Hej! Anafranil tillhör de gamla tricykliska antidepresiva. De har också ett smeknamn "dirty drugs" i vården. Anledningen till namnet är att det gav så mycket biverkningar, kolla i Fass vilken uppräkning i biverkningar. När sedan SSRI-preparaten kom marknadsfördes dessa att det skulle ge mycket mindre biverkningar. De gör de också inte tillräckligt enligt denna sida. När jag hade abstinens från benso försökte läkarna lösa detta med antidepressiva. Jag tog två antidepp SSRI Zoloft och Prozac-kopia. Jag blev rätt dålig sedan fick jag Anafranil och blev så frukstansvärt sjuk av dessa. Om jag jämför biverkningarna så var de mer än dubbelt så starka som SSRI. Jag tog alla dessa i cirka 10 veckor var. Jag har högsta respekten för Anafranil och ska man trappa den så måste man nog vara väldigt försiktig och trappa väldigt långsamt. Kul att höra från Annika och jag uppmanar er som kommit ur allt eller mår bättre skriv det så peppar du oss andra! Alla som mår dåligt skriv ni också så vi kan försöka stötta. Det hjälper också att dela med sig va bördan så känner man sig inte så ensam. Ha det bra! Peter
Peter
- Saturday, August 23, 2003 at 19:19:08 (MEST)

När jag åt Anafranil fick jag ristningar i huvudet. De kom från nacken och strålade upp i huvudet. Det hände inte varje dag men lite då och då. Jag fick dem för bl a sömnsvårigheter. Efter ca 2-3 år började de förlora sin verkan. Svårigheterna med att sova kom tillbaks trots att jag tog dem.
Elin
- Saturday, August 23, 2003 at 14:36:15 (MEST)

Hejsan!de skrivs ju mycke om SSRI och alla baksidor med dem.Själv tar jag Anafranil och kan inte hitta så mycke information om baksidorna på detta läkemedel.Står mest om zoloft,seroxat mm...så ja undrar e de nån fördel eller nackdel med Anafranil??..någon som vet.. Tack!
GBGkillen
- Saturday, August 23, 2003 at 09:40:21 (MEST)

Jannike och Carina! Detta med spänningar i nacken och ryggen och uppdragna axlar är oxå symtomatiska för ångest och oro. Men att eleminera det med värktabletter är omöjligt. Det blir bara värre med tiden. Det råd och träning jag erhöll, även om jag ej gjorde den som jag skulle, så begärde jag en remiss till varmbad och träning i varmbassäng under instruktion, betalade en 15 kr tror jag det var! och det gjorde under musklerna tvinades ut inte ihop! det visste jag sen gammal idrottsgubbe! så begär en remiss till varmbad och använd enkla handgrejer som carina gör. Men med värktableter som botemedel mot något som ej är skadat är förkastligt och gör saken värre på flera plan! lycka till!otto
Otto Ruben Svensson
- Saturday, August 23, 2003 at 08:51:50 (MEST)

Hej Annika! ja det var en gjädjande nyhet för oss alla! det behövs! Och kul att du skrev och berättade hur du upplevde först skoldagen som du var rädd för med all rätt. Men där ser du att enträget arbete alltid vinner och nu får alla som kämpar mer morötter när man ser att det lyckas för någon som för ett par månader knappt stod på benen! Mkt bra arbetat och du injuter mkt hopp hos de flesta att allt går och solskenshistorier är sidan inte bortsämd med Annika! Hoppas du nu fortsätter och rapporterar från ditt läsande och tillfrisknande! Grattis och kämpa vidare och det var mkt roligt att höra från dig vännen! må väl och ta hand om dig hälsar Otto!
Otto ruben svensson
- Saturday, August 23, 2003 at 08:41:15 (MEST)

Hej Otto och alla andra. Ja nu har jag gått i skolan i tre dagar.Det har gått utmärkt får jag säga.Jovisst har jag haft känningar av panikattacker men inte i närheten av en rejäl attack utan jag har lyckats sitta kvar å lyssna in all info.Kors i taket.Jag läser på folkhögskola allmän linje med inriktning psykologi så den biten blir nog väldigt intressant å lärorikt för privat del.Ja läkare,vem vet hihi.Kanske kan behövas här i världen en läkare med erfarenhet:) Som sagt nu går allt bra så jag återkommer med (förhoppningsvis)glada rapporteringar:)Jag är dessutom nere på 5 mg sedan ca en vecka tillbaka så jag ska ta en vecka till innan jag slutar helt.Det ska bli intressant å se hur det går.Har inga problem med att trappa ner nu sista gången eftersom jag skötte det lugnt nu.Kram på er alla och lycka till där ute.
annika
- Friday, August 22, 2003 at 17:45:01 (MEST)

Peter tillägg: Man byter alltid till ex Stesolid vid nedtrappning av benzo, för den är långtidverkande! så rätt peter! ha det peter! otto!
otto igen
- Friday, August 22, 2003 at 17:07:31 (MEST)

Tack Peter! nu förstår jag ditt resonemang. Håller helt med dig att man skall inte vara abstinent när man börjar trappa ner. Bra Peter! då åker vi på det får vi se! Jannike vi håller tårna för dig! otto
Otto ruben svensson
- Friday, August 22, 2003 at 17:05:15 (MEST)

JANNIKE! Din värk i nacke och axlar,kan inte den komma av/förstärkas av nån av dina andra mediciner, tex Xanoren. Så är det för mig, jag har bara blivit värre och värre i nacken och axlarna för varje ny medicin jag börjat med. Och det ständiga spänningstillståndet, det känner jag oxå igen, första gången jag hör någon annan prata om just det oxå, jag har oxå knutar, när det var som värst hade jag som kulor på axlarna. Värken blir bara värre med dessa muskelavslappnande medel, som Xanor och Somadril som jag äter. Jag försöker med lätt stretching till ryggen, där jag står med armarna hängande utmed sidorna,och sen gungar dom sakta fram och tillbaka så att midjan vrider sig,, vissa dagar går det knappt att röra, och andra så kan jag svänga stort med armarna, det är en jätteskön rörelse, det "knastrar och knakar" hela ryggraden och nacken upp, det låter otäckt när man säger det, men det är oehört skönt, det är inte mycket till rörelse, men det håller i alla fall igång syret i blodet och ryggen blir inte helt stel. Till axlarn och armarna använder jag en liten jättelätt vikt, och lyfter underarmarna mot bicepsen, och sen bara några få gånger rakt upp, rakt upp är rätt besvärligt, men det räcker med nån gång, bara jag gjort rörelsen, så blir flödet bättre. Det här är något som jag gjort till en vana och gör varje dag, det gör mig inte precis till nån triatlonmästare, men det hjälper till så att jag inte knyter ihop mig totalt. (igen) För det gör inte bara jäkligt ont när man spänner sig, det gör nästan ännu ondare när man ska slappna av och musklerna ska hitta tillbaka till normalläge efter åratal av spänning. Det dåliga samvetet, av nån anledning så får dåligt samvete för saker som man egentilgen inte ens har någon del i, men det är ju helt snurr i känslosystemet, och dessutom så tror jag att vi mödrar har lättare att få dåligt samvete gentemot barnen. Nog känns det för jävligt när jag står helt issolerad i mitt rum, och får ångest bara av att höra fågelkvitter, och man måste säga nej, jag kan inte när nån av mina tre grabbar vill spela ett ynka lite spel eller nåt med mig. Det går sönder en bit i mig varje gång. Och då känns allt hopplöst när man inser hur länge det här har hållt på, och hur lång tid man har framför sig i nedtrappningen......Då är det tur att den här sidan finns, så man kan få stöd och råd, och orkar kämpa på ett tag till. Och det som gör att jag inte har tappat hoppet helt, är att jag tror, jag måste tro det, att jag kommer att ha nån form av nytta av den här skiten, att jag kanske kan vara till nån hjälp för någon annan så småningom, men det är ett väldigt dyrt pris på den kunskapen. Ha det bra alla och kämpa på. Kram Carina
Carina
- Friday, August 22, 2003 at 16:47:40 (MEST)

Hej Otto! Kul att du skriver och engagerar dig! Du har en stor erfarenhet och det är bra att du delar med dig. Jannike lider tydligt att stor toleransabstinens. Det är enormt jobbigt att leva så. Vid varje nedtrappning så ska börja med att hitta sin jämviktdos så att man stabiliserar sin abstinens. Man ska egentligen inte ha så mycket abstinens alls när man börjar trappa. Jannike är undermedicinerad. När man hittat sin jämviktsdos ska man skära 5-10 % vid varje nedtrappning. Sedan tar man den abstinensen och väntar till den lagt sig lite och sedan tar man nästa nedskärning t ex var 14.e dag. Xanor är ingen bra tablett att trappa ned på utan jag hade bytat direkt till stesolid eller valium för att det är långsammare och jämnare bensosort. Jannike lider säkert extra mycket pga att hon har Xanor. Detta att Jannike inte kan sova beror på hennnes toleransabstinens. Hon ska absolut inte ha någon ny tablett. Vad jag menar är att hon ska komma upp i jämviktdos så sover hon också bättre och förstås undvika alkohol. Det är bra Otto att du ifrågasätter och jag förklarar gärna vad jag menar. Förlåt Jannike att vi diskuterar detta men vi vill bara hjälpa dig. Jag önskar dig den bästa vården! Peter
Peter
- Friday, August 22, 2003 at 16:43:57 (MEST)

Ja det blir ett till JANNIKE, varför citodon, som spär på det du redan har, det förstärker ju din övrig med. finns många andra preparat som är lika bra! vet hon din historia? klart man har ångest för allt och speciellt om man har barn, man tycker man uppträder som en vettvilling på stan, går i stolpar, rusar ur affären, inget är sig likt för att man är så laddad och spänd, livrädd för att träffa någon i det tillståndet! så visst jag känner igen mig väl! ta nu hand om dig själv och mobilisera allt du någonsin kan, fråga ring gör vad som helst för att vara preparerad för mötet, vill du till beh.hem eller sjukhuset?? må nu väl och tat lungt med vinet Jannike! hör av dig Må väl säger otto! och var inte ett dugg rädd för att skriva det är ju en ventil för dig, hur du skriver spelar ingen roll, det är ingen uppsats vi skriver, jag skriver så snurrigt ibland, men vad gör det! otto P:s du ha ju en mor som stöttar dig, så du är ej ensam helt!
otto igen
- Friday, August 22, 2003 at 15:45:09 (MEST)

Hej igen! Måste för första gången gå emot Peter lite! Under mina år så i slutet (gäller alla jag känner oxå) rfhl m.m att beroendeläkarna även Wikander säger att man absolut inte skall höja några doser utan ta abstinentkörarna tillsammans med något, man skall väl inte höja tolerans ett snäpp till, för att sedan höja det igen, för det kan bli kontentan, gubbarna och gummorna får gå i korridoren tills det värsta lagts sig! tror absolut inte på den metoden och den använd absolut inte längre, av beroende läkarna så var det även på TUB, skall du bli fri får du oxå slita ont blod själv oxå! däremot förstår jag ej som dig bytet mellan alla preparat att från dom som Jannike hade förut till helt andra med. det var en nyhet! Därför skriv ej ut några benzo knappt av beroendeläkarna, det står klart och tydligt i deras böcker vid samtal med dem! Vad Jannike behöver enligt det lilla vi vet, åteminstone jag! är att komma under behandling, sjukhus eller liknande det går inte att gå hemma så här! det behöver man inte vara läkare för att förstå! när det inte ens ges nedtrappningschema på benzo idag ute i öppenvården! otto! P:s varit med många ggr när Heronister gjort en cold turkey och dom höll fan på stryka med, allt utan med! så visst fan går det! Jannike får ta några steg nu! och så svarar vi! sett folk ligga på golvet och skrikit ut sin ångest men blivit bra, tänkte på en sak Jannike du fick ect.behandling ???
Otto ruben svensson
- Friday, August 22, 2003 at 15:35:12 (MEST)

Hej! Fick citodon för att jag hade så ont i nacken och axlarna. Har provat akupunktur men det hjälpte inte. Hon sade att jag hade knutor från nacken ner till svanskotan. Inte så konstigt, eftersom att man är som en fiolsträng jämt. Har precis varit på apoteket och hämtat med. Skaka så mycket att jag tappade alla rec när jag skulle lämna fram dom. Fan va pinsamt! Har en dotter som bor hos sin pappa sedan jag blev inlagd förra onsdagen, och blev utskriven på torsdagen som ni vet! Vi har henne varannan vecka och jag saknar henne så mycket! Vi pratar i telefon varje dag. Hon är helt underbar. Hon kommer att vara hos sin pappa tills mötet nästa onsdag. Det får jag också dåligt samvete över..... men vad får man det inte av? Mamma och min psykolog är väldigt förberedda för mötet, men vem vet hur det kommer att gå? Själv orkar jag inte tänka på det...tar en dag i taget.... Nu har jag säker skrivet väldigt osamanhängade igen..... Kram på er....
Jannike
- Friday, August 22, 2003 at 15:18:15 (MEST)

Men Hallå där är ju Peter såg inte ditt inlägg, tyckte att Jannike skrev att du inte mådde bra, men ser dig ju nu! ha det peter! otto
otto igen!
- Friday, August 22, 2003 at 15:09:46 (MEST)

Hej Jannike! Du får ett brev fort, lite luddigt kanske men det kommer mer sedan! Frågade även om varför du tar citodon?? jaha du bor i Västmanland, bra då vet vi det! Där kanske det finns beh. hem inte så långt ifrån dig! skall se efter, när nu Staffan verkar på semester eller annat! Har du skrivit till honom?? Det där med blanda tabletter och vin är ganska vanligt men ack så farligt och man går ner sig fort, samt att då verkar inte tabletterna som dom skall, men jag förtår din despertion att inte få sova! Sömnen är den som djävlas längs av allt när man lägger av! det kan ta år för en del att kunna sova? Skulle jag var dig i det läge du nu är, skulle jag ringa eller besöka närmsta läkare och säga att jag kan inte sova trots denna dos med!! du måste agera nu! För jag förstår att du har ett elände! och att ta en exta tablett då och då gjorde jag jämt, men rekomenderar det absolut inte, för till slut håller man inte räkningen och det är lätt att man överdosear hela tiden, det är nog därför du går i ständig abstinens med vin och extra tab. tror du inte det! ang "xanor nej tack" har nog personen råkat mkt illa ut, som fått sådant elände, men det är ingen fara för ditt fortsatta liv det är ett benzo ett jobbigt ett men skadar inte något för tid och evighet, med det litar jag på skickliga farmakologer som Rfhl används sig av proff. Arne Melander för exempel, isåfall tycker jag att "xanor nej tack" skall vidarutveckla sin hypotes! för det är ju skrämselpropaganda! vi tar onekligen skada i våra känslor lång tid framöver men vi blir bra, se dig runt på alla som blivit bra! det är många det! Så koncentea dig nu på vad du skall göra Jannike du skall se det finns en väg ur detta oxå! stor del gör du redan som säger hur det är, stor del gör du om du tar tag i sömnen utan vin och extra tab. och vandrar till läkarn och får något annat! det är svårt som du förstår Jannike att så här på brev när man inte vet allt att svara, men vi gör så gott vi kan! det är därför vi är här för att hjälpa varann! Hör av dig hur du tänker om frågorna jag ställde om beh.hem?? citodon?? samt hur du tänker! än gå hemma och snurra mellan 4 väggar det är inte roligt! må väl och sköt om dig Jannike! och till Peter som tydligen mår dåligt, ja svackorna kommer hoppas det inte är illa med dig och du är snart här igen! må väl du oxå! Gogge tänker på dig, trampa på, det går över som du vet fast det är tungt! må väl alla och vi säger så säger han otto!
otto ruben svensson
- Friday, August 22, 2003 at 15:03:34 (MEST)

Hej Jannike! För det första så finns det inga belägg att benso ger bestånde skador, däremot kan det ge årsvis sbstinens om man har otur, inte säkert. Även om det blir länge så blir man i alla fall bättre och bättre ju längre tiden går. Att du har abstinens hela tiden så betyder det att du har utvecklat en stor tolerans och att du egnentligen borde ha mer tabletter. Om det inte går att ändra på dagen så kanske du skulle ta något extra precis innan du lägger dig. Jannike, det är inte alls bra att dricka alkohol, du känner inget när du dricker för alkohol och benso är korstoleranta. Däremot får du en kraftig ökning av abstinens dagen efter när du druckit. Jag har själv gjort provat det, man mår mycket sämre. Alkohol och tabletter hör inte ihop och det är väldigt illa att blanda. Du behöver hjälp, det är synd att inte Staffan är här men jag hade absolut ringt till Kilen i Stockholm och berättat om ditt fall. Din mamma är engagerad så hon borde kunna göra detta. Hemsidan är www.kilen.org De har hållt på med detta sedan 1975 och vet säkert kontakter där du bor. Det ska finnas enligt tv för inte så länge sedan en beroendeenhet på S:t Görans sjukhus i Stockholm som Britt Vikander är ansvarig för. Hon är väl en av de ledande läkaren i landet på detta området. Du har inte så långt dit. Det kan vara bra att ha informationen färdig när du ska på detta möte. Du behöver mycket hjälp och du måste ha den bästa. Inga klåpare till husläkare eller ett avgiftningshem som tar tabletterna snabbt. Allt detta är jobbigt men din mamma kan väl försöka ringa till Kilen. Du kommer bli helt frisk, det är säkert, men det är en lång väg att vandra. Peter
Peter
- Friday, August 22, 2003 at 14:22:26 (MEST)

Hej Otto. Glömde skriva att jag tar xanor depot på morgonen också. Är på gränsen mellan verklighet och overklighet. Det händer ofta att jag tar en extra xanor tablett när jag behöver. Blir livrädd när "xanor nej tack" skrev att nervsystemet kanske aldrig blir bra. De ända gångerna man sover riktigt ett tag är om jag dricker vin eller öl på kvällen! För att vakna av mardrömmarna på morgonen. Och Peter, Jag bor i Västmanland. Du verkar ha väldigt jobbigt just nu. kämpa på! Vi alla tänker på dig! Jag har abstinens och ångest jämt. Ibland lindrigare än andra dagar. Tror att jag har skrivit ganska osamanhängande nu. Är lite skakig. Carina, hur går det för dig? Snälla hör av dig! Otto, Peter och Gogge....Tack för all er hjälp! Förstår att ni också kämpar... känns som man slår blint i luften ibland... Tänker på er!
Jannike
- Friday, August 22, 2003 at 12:46:23 (MEST)

Hittade den här sidan av en ren tillfällighet och vill bara nämna mina egna erfarenheter av att medicinera och sluta medicinera. Efter att ha haft flera depressioner (en del korta v isserligen) råddes jag av en läkare att pröva Cipramil för snart två år sedan. Och det var en kick. Äntligen blev jag av med mina nojor, irritationer, dåliga humör - och framför allt mina dippar och ständiga oro för allt. Jag välsignar verkligen mediicnen i det avseendet. Men så försökte jag sluta efter ett halvår, jag mådde ju så bra. Gjorde nedtrappningen enligt läkarens ordinationer och blev genast mycket sämre; Oro,ångest yrsel. Så jag började förstås medicinera igen. Nu försöker jag för tredje gången bli av med detta och nu SKA jag verkligen lyckas. Är nu fri på andra v eckan och nu tror jag det går. Enda symtomet är en lätt yrsel som jag försöker stå ut med. Nu blir det inga mer tabletter för mig. Så mitt budskap till er alla som tvingas medicinera: Banna inte medicinen, den gör underverk när den behövs, men var medveten om utsättningsbesvären. Kanske är det det pris vi får betala, vi som är svaga i anden. Hälsningar från Sigge i Götet.
Sigurd
Göteborg, - Friday, August 22, 2003 at 11:47:49 (MEST)

Xanor är en livsfarlig tablett, trots att jag varit helt fri från den i över ett år är mitt nervssystem allvarligt rubbat, kanske skadat för tid och evighet (?). Hade ett liv innan tabletten, även under medicinering, men är bara en spillra av mitt forna jag idag på grund av denna förrädiska "medicin". Se upp alla Xanor-användare säger jag bara!!!
Xanor-nej tack!
- Friday, August 22, 2003 at 11:24:46 (MEST)

Godmorgon! Stackars dig Jannike som överröses med frågor, men ville fråga dig. Du skrev tidigare att du tog 2 st xanor depot, vid sista skrev du en! Undrade oxå varför du börja med citodon, du har väl inte tänkt fasna i "kodeinsvängen" 6 är rätt mkt! har du värk eller bara något annat, när du kan ringa till VC och få ut 100 utan att träffa läkarn ens! ja någon förklaring finns det ju? Men kämpa nu på och ta till dig allt du kan och får, så du är väl preparerad på mötet du skall! Det är mkt viktigt! Önskar dig lycka till! säger otto!
otto ruben svensson
- Friday, August 22, 2003 at 09:12:25 (MEST)

Hej, är upp o nattvandrar i huset. Tar ner comp, så det värker en del..men skriver några rader.. Jannike, du har fått lite att bry din hjärna i nu, så svårt när man inte är i "form". Men detta med morgonabstinens är ju enda sättet som otto sa, ta den sista dosen så sent som möjligt. Man "vattnas"ju ut under sömnen o koncentrationen vill upp igen,så släpper det värsta,efter morgondos, ett jäkla ekorrhjul. Javisst, det finns en del mkt duktiga inom benszo bl.a Benzo. Men hur få del av kunskapen av de..? Är de inte chefer o så nu..`? Ej säker, men har fått den uppfattningen. En kraftig dos sobril kan man säga. Och den är ju rätt "snabb" oxo. Men Johan e en enorm kunskapsbank. Får gå upp igen..benen o så värker, men ha det så bra det går alla kämpar o tack för hälsningen otto detsamma.... Goggo
Goggo
Gbg, - Friday, August 22, 2003 at 01:57:14 (MEST)

Ett tillägg: Peter skrev att det går att trappa ur denna dos du har Jannike! med proffesionell hjälp! helt riktigt Peter! Det värsta ex jag varit med om är den mkt kunnige och god vän RfHL aren sedan många år Carl-Johan Löfmarck plockade polokliniskti nedtrappninggruppen och stöd mkt stöd en som låg på dos Hör nu!!! 60 X 15 mg Sobril, då kan vi tala om högdosberoende och kraftigt missbruk och det gick vägen, så inget är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid ha det alla otto igen!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, August 21, 2003 at 21:18:50 (MEST)

Hej på er alla, här kommer Otto som aldrig syns till! Ja Jannike du fick ett svar och rader av den gode Peter! Morgonångesten är "klassisk" hos alla med ångest och tab.beroende! men jag tycker att depot-tabletten som du fått är ju för att eliminera morgonångesten, ta den senare då? nu fick man en bild av hur du tar tab. som Peter frågade dig om! Bra! Ja Britt Wiklander o Ulla Tönne o Stefan Borg var klipporna i TUB! så ring RFHL och fråga var Wiklander finns nu! eller någon annan av dom som jobbade där, som Peter skrev, Lena Westin RFHL är nog i dignitet med den damen, hon och Janne Albinsson har varit med sedan 1975 och vad dom inte kan kan ingen! finns givetvis fler! men ring! Var själv uppe på TUB, men det bar sig inte bättre än att snåla GBG ej betalade för min vistelse, men betalade för att jag skulle åka ner till ett mkt gammalt RFHL kollektiv Skede klockaregård! det gick bra! där jag var enda benzo och opiatgubbe! Så det med betalning över gränserna är ett svårt dilemma. men som Peter säger dom kan ju inte ta dina tab. och skicka iväg dig på beh. hem, men det gör dom inte heller, men fodrar säkert att du är ren innan du åker, Sen har du ju Iris RFHL-s eget hem varit igång sedan -86? som kan sin sak! där jag vet många gbg som vistats där! men min fråga till dig förra gången var vill du till beh. hem??? eller vill du ha psykolog och psykiatrin hemma?? Bästa vore om du tog fan i hågen och for till ett behndlingshem, kämpa för det. Du får så mkt ut av det om du hamnar på rätt ställe! Vad säger din läkare? psykolog? deras ord väger mkt tungt. Även om du måste överklaga soc, beslut ang. ekonomin! för du kan inte gå hemma så där, det blir inte bättre, snarare sämre om du inte får kvalificerad hjälp! Det gäller ditt liv! hör av dig Jannike! och stå på dig! och alla ni andra må väl och må väl ni oxå! säger han otto! P:s skickar en extra hälsning till gogge! kör hårt!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, August 21, 2003 at 20:56:18 (MEST)

Hej Jannike! Intressant att höra när du tar tabletterna. Antagligen är de värsta symtomen från Xanoren och även lite från imovane. Xanor Depot har en förlängd absorptionstid på 5-11 enligt Fass, vanlig xanor går in snabbt och ut snabbt. Alltså hinner detta gå ut innan morgonen då din kropp skriker efter mer benso. Du får säkert en lindring i och med du tar imovane till natten men den räcker inte så länge i timmar. Jag antar att du vaknar tidigt med världens ångest. Du äter ganska hög dos Xanor. Du känner inte att du får för mycket på dagen och att du blir för omtumlad där? Har du abstinens på dagen också? Vad man skulle kunna göra är att ta samma dos men fördela Xanor lite bättre över dagen. Du kanske får lite den ena halvan på dygnet och antagligen för mycket den andra. Allt skulle bli lättare om du fördelade lite bättre. Du kan ju berätta lite hur du känner det på dagen! Vad du behöver är absolut i första hand en läkare som kan detta. Du måste ha en specialist. Man kan inte bara skicka bort dig till ett behandlingshem och ta dina tabletter. Vilket landskap bor du i? I Stockholm finns en läkare som har varit i tv ett flertal gånger som heter Britt Vikander och hon kan detta må du tro. Får du bara rätt hjälp så tror jag att det ordnar sig. Det blir jobbigt men din skadebenägenhet beror väl på din abstinens. Du vet att benso det är starka krafter. Den abstinens du får på morgonen är starkare än du skulle vara beroende av heroin. Benso ger inga skador utan man kan komma ur detta och sedan kan man leva som vanligt efter en abstinenstid. Det finns stora möjligheter för dig att bli frisk! Jag skulle kunna utforska om det finns någon hjälp för dig beroende på var du bor! Du behöver något som ingjuter hopp i dig. Det är jobbigt att bara behöva vänta. Kämpa på alla! Peter
Peter
- Thursday, August 21, 2003 at 18:15:28 (MEST)

Hej! Den värsta tiden för mig är på morgonen när jag vaknat innan jag tar tabletterna.Det är 3 kap efexor, 1 tab xanor, 2 citodon. Innan dom verkar gråter jag mest och går in i saker och fumlar runt. Sedan tar jag xanor tab och 2 citodon vid 13-tiden. Vid 18-tiden tar jag xanor tab och depot och 2 citodon. På kvällen är det remeron och 2 imovane. Kan inte somna på dem längre men mår ännu sämre på morgonen om jag inte tar dom. Undrar varför regeringen aldrig tar upp något om sjukvården i Sverige. Förutom att det inte finns pengar såklart. Utan om alla dessa personer som lider av depression och panikångest eller beroende och abstinens. Min mamma skrev till Göran Persson när jag hade tagit 130 sömntab (fick propavan förut) och min kille hittade mig i sista stund. Hon ifrågasatte det mest om psykvården! Hon skrev även om han visste hur det var att hoppa högt varje gång telefonen ringer för man tror att någon ska ringa och berätta att ens barn har tagit livet av sig. Hon avslutade med att när dom kollar statistik på våldtäktsoffer ska dom inte kolla i polisens register utan i psyks register. Där har dom de flesta svaren. Hon fick ett svar med att det behövdes mer poliser i Sverige. Ska man skratta eller gråta? Jag tänker bara ta en dag i taget nu fram till mötet! Tänker på er alla.... Kram
Jannike
- Thursday, August 21, 2003 at 13:04:30 (MEST)

Visst är det roligt att läsa vad andra skriver på gott och ont! men att skriva själv är oxå roligt att delge andra saker och ting, tips eller bara finnas till! Snart portar väl Staffan mig som jag skriver här blink blink Staffan! ha det gott Staffan!
Otto igen
- Wednesday, August 20, 2003 at 22:54:45 (MEST)

JANNIKE! Att du fått xanor förvånar mig inte, när du tydligen lider av panikångest, det ges ju av många både vanliga xanor och depot, depoten morgon och kväll, för att elimeinera morgonångesten när depoten värkar runt 11 timmar och når sitt max vid 5 timmar! men du har en mkt hög dos efexor, heller inget ovanligt, men däremot att du oxå får Remeron och Imovane ( som är en insomningstablett) har du svårt att somna in?? Det ligger mkt i vad Peter säger! varför byttes all din med?? har du förhört dig om tips du fått av Gogge, peter och mig?? gör det! eller du kanske vill vänta till mötet du skulle ha, se till att du har bra på fötterna när du går ditt! Gogge: ja efter ett par dagar när man trappar ner så brukar det börja kännas som du vet, så broder ta det lungt, det tog lång tid att komma dit du är, och det tar lång tid att komma ur det, speciellt psykologiskt man är van vid morgoncermonin! Annika: hoppas det gått bra i skolan för dig idag, om du orkar skriv och berätta för oss skollediga individer! Carina: tack för ett fint svar om dina Somadril och vad som hände dig! hoppas du får igenom det du ville med xanoren! Egentligen är ju xanoren en djäkla tablett, så många som skrivit under årens lopp och alla man träffat som lidit speciellt just av xanor, Stilnock och imovane! men good luck alla och kämpa på och skriv för tusan innan dom lagt ner allt! positivt och negativt! vi säger så säger otto! P:s Det var inte mkt anmälningar som Läkemedelsveket fått in, enligt dem själva. och knappt någon från någon läkare, fullt förståligt. Dom håller varann om ryggen rejält dessa vitrockar! Var håller Staffan Utas vägen, har han semester?? någon som vet! han brukar ju gå in och kommentera men det var ett bra tag sen nu!
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, August 20, 2003 at 22:51:51 (MEST)

Hej Jannike! Det är uppenbart att du lider av toleransabstinens av Xanor och Imovane. De är inga bra för de tillhör de snabba sorterna som ger snabb effekt och går ut snabbt i kroppen. Det är därför det blir jobbigt. Är det någon tid på dygnet det är värre för dig? Du kunde väl också berätta vilka doser och vilka tider du tar Xanor. Man ska ta dem jämnt över dygnet. Antagligen blir det svårt att dra ner på Imovane och Xanor. Det är lättare att byta till annan bensosort som är lättare att trappa av på. Det hoppas jag ordnar sig när du hittar någon som kan detta. Många fel har gjorts med dig. Detta med Xanor är en och sedan kan jag inte förstå varför du ska ha två sorters antidepr. Det går att lösa allt men i nuläget skulle det vara bra om man kunde undvika allt för mycket toleransabstinens. Imovane fungerar säkert inte som sömnmedel längre. Håll ut men du behöver någon som kan detta. Peter
Peter
- Wednesday, August 20, 2003 at 12:07:23 (MEST)

Lycka till Carina! Det kommer att gå jättebra. Kämpa på! Fortsätt skriva hit. Du peppar oss andra och det behöver vi. Jag får abstinens och ångest fast jag tar min dagliga dos på 17 tab. Vissa dagar orkar man vara uppe och vissa dagar inte. Det värsta är när man inte sovit på flera nätter av mardrömmar orsakade av imovanen. När man är trött är allt så mycket värre. Vet ibland inte om jag drömt eller om det är verklighet. Snubblar på ord, fumlig, glömsk listan kan göras lång. Det har vi ju alla här varit med om. Håller tummarna idag Carina! Skriv och berätta hur det gick! Kram till Peter, Gogge och Otto. Ni är ett jättestöd för mig.....
Janike
- Wednesday, August 20, 2003 at 10:47:18 (MEST)

Ja Annika! Nu idag skall du knalla till upprop och skola för första gången på tio år, du skall se att det arbete du lagt ner inte är förgäves! så jag önskar dig verkligen lycka till! och nya polare får du och nytt liv! det blir bra skall du se! Läs nu ordentligt o helst till läkare så tar du hand om alla sen! åter lycka till Annika! Gogge skrev "Hällungen" ja det är en gammal alkolisthem, om man nu kan kalla det de, eftersom det är mest blandmissbrukare där, dom har sitt kontor på Jungmansgatan i Masthugget, ring och kolla och bestämm möte! numer skall även clas Sjöberg arbeta där som Ann-Gerd Melin som varit där ett 25 tal år hon efterträde clas sjöberg där en gång i tiden, vill inte skriva det jag vet om allt det , men tycker du skall begär av din soc.sekr att hon och ni går ditt för möte! och se vad ni kan åtstakomma det drivs av KF Länken! Det finns oxå ett par proffshem utanför gbg som har erfarenhet av tabletter under många år! Gogge skrev att förstående läkare, ja det var cheferna i stan här en gång i tiden, men nu sen pendeln svängt och dom börjat sammarbetat är dom inte så trevliga längre så trevliga längre när du kommer till ordet "vanebildande" då glömde dom att dom försett en med med (vanebildande) under många år! Men allt går, om vi hjälps åt och inte glömmer var vi en gång varit och dit skall ingen ungdomm hamna! Lycka till nu Jannike! och Gogge jag skriver ett par saker till dig lite senare i veckan! men ha det bra och nu startar du nedtrabbpningen av "kodeinen" det blir bra! ha det alla och må väl och skrik till när läkarn börjar yra! otto! Se Annika det är inte farligt att skriva här , får väl se ut hur det vill vi vet ju hur vi har det! och haft det!
otto ruben svensson
- Wednesday, August 20, 2003 at 00:54:35 (MEST)

hej på er alla!Jag är här varje kväll å läser men inte många gånger jag skrivit. Imorgon ska jag börja plugga ,tio år sen nu jag satt på skolbänken.Har haft panikångest de senaste tio åren.Nu under sommaren har jag så gott som blivit "frisk".Minskar min medecin och allt verkar gå bra.(än så länge).Äter seroxat på fem mg nu å det är lite groggy.Har ätit det några dagar nu.Innan det var det 10 mg ett par månader.Som högst har jag legat på 30.Om jag jämnför seroxaten mot cipramil så märker jag en stor skillnad.Med cipramil (som jag åt i tre år) låg jag på 60 mg som högst och jag klarade ingenting och mådde jättekasst.Under hela tiden jag käkat seroxaten så har jag mått bättre än tiden me cipramilen.Nu så ska jag sätta mig i skolbänken med massa folk i en lektionssal som för mig hade varit omöjligt för bara två månader sedan,kanske jag sitter här imorgon kväll igen och skriver hur illa det gick,eller hur bra det gick.Jag är en aning nervös som sagt,kanske märks på mitt skrivande:)Men till er alla som kämpar och kämpat med era mediciner vill jag berömma,det är fan inte lätt.Jag ger mig tusan på att det ska gå denna gång att bli helt fri från den och att jag ska kunna leva ett normalt liv igen.Kram annika
annika
- Tuesday, August 19, 2003 at 21:35:01 (MEST)

Kan bara instämma i allt jag läst idag, detta är ju så komplext alltihop. Har man rätt själa en männsikas själ, för att man lyckats gör denne beroende,?" sen är man slav "sättet" man "får" sina mediciner varierar ju, från samtal till läkarbesök, telefon. Ska ju följa de "nya" riktlinjer får alltså o läkarnas rekomendetioner, o VI....hänger med utan en fråga, eller får ens rätt till yttrande om sítt eget bästa. Alla har vi våra historia hur vi kommit hit, men kontentan blev ju ungefär densamma. Man är/blir generaliesradsomtablettätande,misstrodd, manipulerande, utan hänsynstagande gentemot sin intrigitet, och att man har ett arbetsliv, barn familj..alltså ingen hänsyn till personens egna verklighet som denne lever i, o uppfattningar om hur man gemensamt=2 eller fler" löser ett beroende. Maktlösheten är hemsk. När jag fick mina vid ca 16-17års ålder mådde jag mkt bra, fick en känsla av att hissna, en varm sommardag utbildade mig på varvet. Kankse lågt blodsocker, ätit dåligt?...på den vägen blev det så här för mig, sen en skada och då kodein comp citodon.Men hamnar man i karusellen så är den svår att stanna. eller komma ur. Det är inte vårt fel. VI har inte konstruerat den..o bett få åka i år efter år med nya expriment.!Men jag har som sagt haft tur o träffat en mkt förstånde läkare o en som stöder mig sedan rätt länge. Nej nu skrivar jag för mkt igen, men Du Jannike, du verkar i ganska balanserad i skrift..hoppas det iaf. Men DU SKA klara detta, med rätt hjälp gör du det. Jag vet att det finns,iofs för alkholister, men även tabletter ett hem vid stenungssund "Hällungen" Eva heter föreståndaren, hon som håller i det. Kanske stadmissonens läkare i samband med en bra socialassistent.Kanske skulle vara värt ett försök, det krävs remiss så läkarn e ju mkt viktig och sekreteraren, för det kostar ju. Framhäva ditt Ditt specifika behov, och tillstånd. Jag vet ett par som vart där, o de tar/tog? även medicinpatienter. Bara ett råd, och att vi/jag klarat mig i så många år, var väl inte så fel..det är ju så.:-) Jag fattar fortfarande inte att man kunnat sätta dig i en sådan fruktansvärd situation, och så ung..jag kan inte låta bli att bli förb...! O Du broder Otto, ser att du har en del att stå i med vatten o Waran, gött o slippa waranen förstår jag.ha det..jag tar ner kodeinet, det känns i ben o så som du vet o sa... Även om jag sagt det, kämpa...det går över.. Ha det allihop Goggo
Goggo
Gbg, - Tuesday, August 19, 2003 at 20:09:32 (MEST)

Jannike! Det är inte alls omöjligt att ta bort dina tabletter, jag hade själv tre och var helt i bottenträsket. Det tar några år men du kommer tillbaka till livet med rätt hjälp. Tyvärr är kunskaperna rätt dålig i dessa frågor. Hoppas därför du kan få kontakt med Staffan Utas och han kan hänvisa till rätt hjälp i just din region. Jag tror också det kan vara bra med advokat. Det gäller att skrika högt om man vill ha hjälp. Det är sjukvårdens fel att du har det så här och då är de skyldiga att ställa allt tillrätta. Det ordnar sig! Peter
Peter
- Tuesday, August 19, 2003 at 18:23:17 (MEST)

OTTO! Nej, nån olycka har jag inte varit med om, men problemen med nacken började när jag väntade sista barnet och fick en sjusattans foglossning. De sista fem veckorna låg jag mest för att det var så besvärligt i bäckenet, och när jag då hade två småknattar redan, så blev det att jag låg i lekrummet, uppallad rätt tokigt med nacken, går ju an att ligga illa ett tag, men det blev nog för länge. Och fogar har vi ju överallt så det kan ju vara en bidragande orsak. Men jag har röntgat, och det synns inget där i alla fall. Men det har hela tiden blivit sämre, det verkar som om alla knöligheter från mina tabl. har satt sig just i nacken. + att jag har varit otroligt spänd i många år. Det är ytterst sällan jag är helt avlsappnad i skallen, trots olika avlsappningsövningar så jobbar det på rätt bra däruppe ändå, särskillt när jag sover. Då är det tur att jag kan läsa, (oftast) det är nog det som får det att stillna i skallen ett tag. JANNIKE! Tre år och så många mediciner, jisses och jag som tycker jag har många, tre st. efter åtta år, jag hoppas verkligen att det löser sig för dig på ett bra sätt. Att du hittat hit är ett bra steg på vägen. Alla! Hej och hå, kämpa på!
Carina
- Tuesday, August 19, 2003 at 13:22:37 (MEST)

Hej igen. Förlåt att jag skrev att ni klarat er bra. Läste längre ner i gästboken. Ni måste ha kämpat som djur i alla dessa år. Läste vad du skrivit om citodon. Blir livrädd! Har 6 om dagen sedan januari. Behöver bara ringa till rec på vårdcentralen så skriver min husläkare ut 100 st. Har inte ens träffat honom sedan januari. Är väl förstås inget konstigt, så som sjukvården ser ut idag. Kram på er...
Jannike
- Tuesday, August 19, 2003 at 12:54:26 (MEST)

Hej Peter, Gogge och Otto. Tack för erat fina stöd. Beundrar er som har klarat er så pass bra! Jag har bara ätit min mediciner i 3 år och är på bristningsgränsen till att bli "knäpp" Som tur är har jag världens bästa psykolog och mamma som kämpar med näbbar och klor för jag själv orkar inte längre. Jag vet att min väg till "ett normalt liv" är lång och svår. Mötet om 2 v är det som håller mig uppe nu. Har ingen aning om vad som händer efter det. Antaglingen ingenting. Min mamma har kontaktat advokat som kommer att hjälpa oss. Men vet inte om det hjälper. Det är väl bara att bita ihop. Tack för att ni finns.... Tänker på er Kram Jannike.
Jannike
- Tuesday, August 19, 2003 at 12:22:07 (MEST)

Ja Sarah! läste det oxå, (fast det mörkas rejält så siffrorna stämde inte riktigt, kan vara högre) 1 låg Waran, dom visste jag var farliga enligt läkarna själva på hjärt, ingen nyttig med, men dom hade inget annat, jag slängde burken efter ett tag och struntade i att ta prov, man är ju inte klok ibland, men nu slipper jag dem iallafall! alltid något! så håll upp ett öga som Sarah skriver!
Ottto igen!
- Tuesday, August 19, 2003 at 12:08:03 (MEST)

Tack Carina för svaret, kul att du svarade. ser på besök, frekvensen att de flesta bara läser här, tråkigt!skriv några ord! Carina undrade just Har du varit med om någon olycka när det sätter sig i nacken din?? vet ju inte kommer ej ihåg hur det började?? men viktigaste är att du blir bra och den dosen du äter är ju inget och bråka om precis!. men visst vil du bli helt fri, det vill vi alla! Här tycks alla vänta på domedagen, väntar på Reaktion om allt av RFHL och då är det väl STAFFAN som för talan för Uppsala! Här skall fan inte gå hemma och tycka synd om sig själv, om vi kan göra något och det snabbt, innan dom gör parkeringshus av allt,skall senare idag och hämta mer uppgifter av en som sitter en bra bit upp och får dom bakvägen! ger mig inte en tum! Kämpa på alla och gör livet surt för vitrockarna! ge dom en penna så har dom 15 pennor i bröstfickan, dom blir säkert glad! må väl hälsar en ilsken otto!
Otto ruben svennson
- Tuesday, August 19, 2003 at 12:01:01 (MEST)

Hej på er alla! Läser i dagens aftonbladet om misstänkta läkemedelsbiverkningar som lett till döden för patienten under de senaste tio åren. De tjugo farligaste läkemedlen listas. Så här står det om SSRI-preparatet Cipramil: "CIPRAMIL Antal misstänkta dödsfall: 25 Läkemedlets användning: För behandling av depression, panikångest, tvångssyndrom samt förebyggande mot återfall. Läkemedlets verkan: Tillhör gruppen antidepressiva preparat som korrigerar den kemiska obalansen i hjärnan som orsakar symtomen. Depressioner/panikångesttillstånd anses bero på brist på olika signalsubstanser i hjärnan. Cipramil ökar halten av serotonin." Livsviktigt att vara försiktig m.a.o.!! Mvh Sarah
Sarah
- Tuesday, August 19, 2003 at 11:23:29 (MEST)

OTTO! Tackar som frågar...det går skapligt än så länge, förrutom stel nacke, men uthärdligt. VÄntar bara på svar från läkarn om hon går med på att jag ev. kommer att höja Xanoren när det blir förjäkligt av Somadrilabstinensen. Kommer aldrig att bli av med den annars. Så, även fast man inte vill, så måste man "förlita" sig på läkarna. Du Otto är vår egen "databas" vad gäller en massa fakta,*S* det är bra! Hoppas du sparar all denna info du får fram. Den kan säkert visa sig användbar. Ha det bra alla/Carina
Carina
- Tuesday, August 19, 2003 at 08:16:36 (MEST)

Eftersom jag skriver och läser inatt, så är OTTO förbaskad nu ordentligt, den stora bärande delen av avgiftningarna som Stadsmisson som fyllde 50 år för inte så länge sedan går och dör! DR clas Sjöberg varit trogen läkare har nu vid pension fått slaget av poliktikerna och (miss´brukshatare av läkarna) har väntat på detta besked ett bra tag och nu börjar detta vansinne,25 anställda får gå, detta betyder att 74 % av tablett och alkohol försvinner från rikets andra stad, 20 platser försvinner vilket i sin tur betyder att hälften av alla pol och ínneliggande avgiftningar försvinner, detta har redan setts av SU psyk,, som ej tar emot tab eller alkohol var fan skall du vända dig då, svar av S psyk vet ej om överdödligheten är kopplad till det, vi får se, jag vet vad han vill denna läkare en streber sedan han började som underläkare en gång och nu marcerat upp en bra bit snart chef för panget! fy fan säger jag, detta är bara början till skrotningen av hela mentalvården och dom som fått problem med tab, eller alkohol, där även man kan besöka utan tidbeställning, och åka in samma dag, för avgiftning och stödsamtal, mn.m nu är det fan i mig dags att återupprätta alla föreningar för den gamla kampen! för detta slutar i tragedi för mkt många nu! snart har dom jämnat allt med marken! enligt deras långsiktiga planer, alla som varit insatta vet att så här skulle det gå med folk som har problem med tab, vad är nästa stora steg! dom lyssnar inte förren alla går ut i fält, inte på några tid.artiklar dom har vi läst nog av! ja kunde fan inte låta bli upp till kamp nu! finns inget annat val! eller skall vi se på när våra kära och kamrater tar livet av sig i sin desperation, ja vill ni det så varsegod, men inte jag det lovar jag då dör jag hellre med flaggan i topp,..........så ingen kommer sen och säger som Hasse Afredsson det hade jag ingen aning om, det gäller vår och våra kamraters liv! otto! P:s SU ps psyk skickar även hem själmordskandidater, nu är måttet rågat! eller hur! (allt enligt su psyk sjävla)
Otto åter igen
- Tuesday, August 19, 2003 at 03:49:32 (MEST)

Måste skriva ett par rader till ang. behandlingshem, Peter skrev om något avgiftningsställe i Simrishamn, som anväder tub-modellen, Nu är det ju så att ex Länkarna har hem, men då måste man vara "alkis först" nästa är LVM -hem (lagen om vård av missbrukare, vem faller i den ramen) och den har nerbantas ordentligt, samt att det kommit H-gubbar dit! och någon behandling är det ju inte, förvarning är nog rätta namnet på den inrättningen! och den söker man ju inte själv! numera kort tid 2-3 månader och mkt ont om plats! vanliga behandlings hem, vet i kassen om jag vet på stående fot, familjehem finns ju, och ett mkt bra hem i kramfors, sär jag vet många varit och olika missbruk och andra problem! Runt gbg har alla lagts ner! kriminella p12 hem finns, ja det är nog bäst och fråga Staffan om hur det ser ut, han har ju tillgång till listor över hem, där man PASSAR in, så skriv du dit Jannike om du inte redan skrivít dit! lycka till iallafall! Hur går det för dig Carina?? hälsar han otto igen! P:s ja NA-s 12 stegs programm verkar iallfall populär och då bor man hemma oxå! och många har klarat sig den vägen!
ottor ruben igen!
- Tuesday, August 19, 2003 at 01:44:49 (MEST)

Hej på er! Satt och tänkte på Jannike! Vill du på Beh.hem?? har du varit tidigare på beh.hem? Har en kamrat som sliter ont blod i GBG nu för att få komma iväg till ett hem, som lider av diagnosen "bordeline" och väntetiden personen har väntat är snart uppe i 1 år, mellan varven psyket med uppskurna armar, man tro fan inte det är sant! Så illa är det, soc vägrar katergoriskt att betala. tycker det räcker med en psykolog och psykatrin vill ha iväg personen, och där står dom och tjafsar medans personen snart går under för gott, detta är ett mkt vanligt ex i dagens sverige. Men nedslås inte för det, alla kämpar för sitt liv! men mot mastodonta sparivrare är det inte lätt. Alla skyller på alla, det är bara sjunga Tor Bergners låt "den ena handen vet inte vad den andra gör" håller än och kanske mer aktuell än någonsin! Ja hur som helst Jannike så hoppas jag du har det någolunda bra och kommer fram till något resultat! vet ej om du orkar strida mot dessa myndigheter! eller om du vill?? Roar mig nu att studera var alla pengar i budgeten i Statsdelsnämnderna tar vägen, jo löner till förbannelse! jämför olika stadsedelsnämnder för att se hur givmilda en del är! kan vara roligt att ha i bakfikan! Kanske något för skattebetalarnas förening! vad vet jag! Gogge: du skrev något om ta en tur till Jungfruplatsen? menar du RFHL, och var den ligger skrev du? om du menar RFHL, så ligger den numera sedan många år på Seminariegatan 3 övre våningen hyras av NA och Eva Styfberg är den enda gamla RFHL kvar Johan och karin bortá johan sedan länge och johan träfar jag ofta bor grannar i princip! och Karin borta sedan ett tag tillbaka! var det det du menade Goggo?? eller tolkade jag det fel i all hast! Skriver sen hör av dig goggo, och ni andra ha det så bra ni kan, Nu börjar fasen sommaren snart ta slut och en skömn höst börjar! må väl säger otto! P:S Läste att det kommit ett nytt medel mot Szitsofreni?? dom har mindre biverkningar, jo gud vilken biverkningslista det stod, stackars dem. det var visst i Avesta av alla ställen dom prövat det!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, August 19, 2003 at 00:52:00 (MEST)

Angående behandlingshem så vet jag inte så mycket, men i min region finns det ett avgiftningsställe i Simrishamn som är hyfsat ok. De är upplärda av TUB-enheten i Stockholm. Om man går in på Kilens hemsida och sedan till deras länkar och går in på beroendesidan så har de en fil på ett antal adresser. De kanske är inaktuella men det något finns väl kvar. Jannikes situation är så speciell så det måste gå och ordna något särskilt till henne. Peter
Peter
- Sunday, August 17, 2003 at 11:29:54 (MEST)

Till nyfiken så vet jag inte vem Peter S är, kanske någon skämtare, jag vet inte??Ha det bra! Peter
Peter
- Sunday, August 17, 2003 at 10:07:51 (MEST)

Det var Peters Kortaste inlägg men Peter vem är Eva Peter?? Ja var inte blyg nu!
Nyfiken
- Sunday, August 17, 2003 at 00:50:53 (MEST)

hej min älskade Eva
Peter S
- Saturday, August 16, 2003 at 23:58:04 (MEST)

Goggo! Tack för raderna, ja jag skall skriva till dig några rader av ditt första brev, vill svara mer! just nu är jag dimmig av med, som jag äter fysiskt för vätskeutdrivande så jag orkar inte sitta vid datorn länge, och då blir det så ostrukturerat mer än vanligt, men det kommer Goggo! Bra att ni Stöttar Jannike! hon behöver nog all stöd hon kan få, när hon mår så här! Ja Jannika du vart nog inlagd som LPT fall, enär du skadade dig själv! Har inte hört något om Beh.hem av dig Jannike, ej heller av Goggo och Peter som stöttar henne så bra, men jag tror som jag skrev att man inte tar emot någon som ej är avgiftad? har sett det nu bra länge, och på sjukan går det undan, där plockar dom allt vad dom orkar! och fort dessutom! Vet inte riktigt vad du skall ta dig till! Det är ju trots allt sjukvåren som satt dig där du nu är, rena kafka drömmen! men vi får se, jag läser vidare vad som kommer! Bra ni som stödjer Jannike, vi får alla engarrera oss i alla! Lugn broder goggo, det kommer mer från mig til dig! ha det bra alla och allt löser sig med stöd av varandra! Tips och råd, så det ordnar nog sig för dig Jannike! kämpa på! Vi hörs och tat lungt! Saknar flera namn som brukar höra av sig här, hur det går??? vi säger så säger han Otto
Otto Ruben Svenson
- Saturday, August 16, 2003 at 21:08:04 (MEST)

Hej Jannike! Jo, att kontakta Staffan för råd är ju helt klart rätt. Du har antagligen, interaktioner mmm, man bör ta hänsyn till, det ena påverkar ju det andra o.s.v du vet. Detta kan ju förstärka eller försvaga verkan på medicenerna. Denna ångest e tärande, men det släpper, det går i vågor som du säger. Men ta det lugnt, jag satte ut Zoloft abrubt för 4 mån sen, ingen höjdare. Kunde inte de riktigt då.Men det var tur att din läkare fattade vad det var abstinens du hade, iofs bedrövligt om han inte gjort det..så det blev rätt i alla fall. Jag e gammal Benzogubbe o kodein nu, tvingats pröva SSRI en gång nyss se nedan, ingen bra grej precis, integrerade med Benzon o kodein på mig tror jag, sov dygnet runt mm det jäkligaste jag vart med om... travlat i detta ca 25 år nu. Har vart fri, men trillat dit igen, inte orkat stå ända ut. För bråttom o inget stöd.... Men är på väg nedåt igen, lungt o försiktigt, nu ska det lyckas...så misströsta inte, se jag lever ju. trots så många år så ska det gå.. Jag lider verkligen med dig...tycker du verkligen fått mer än nog, av både det ena o andra. Och tack för dina kamratliga hälsningar Otto, detsamma tillbaka o hälsa de andra att det finns fler kvar härute sen början:-), och givetvis delar vi med oss av våra erfarenheter, man måste hjälpas åt annars funkar det inte... Ha det bra alla, som för varje dag är en kamp..... Goggo
Goggo
Gbg, - Saturday, August 16, 2003 at 19:43:18 (MEST)

Hej Jannike! Kul att höra ifån dig. Jag tycker du ska skriva till Staffan absolut. Han kan kolla vad som är bäst för dig. Jag vet innan att det fanns behandlingshem för detta med tabletter. Egentligen är det du behöver en långsam avtrappning med stöd från andra så att du känner dig trygg och inte skär dig mm. Själva behandlingen får ta senare när du är av med tabletterna. Du vet man får hemsk ångest att dra ner snabbt på benso och de andra så det är inte konstigt att du mått dåligt. Tar man det sakta så splittar man upp det i mindre bitar och ångesten blir inte så fruktansvärd, men tufft är det ändå. Om du vill lära dig mera om benso så finns det kortkurs här på hemsidan. Står väldigt enkelt och bra där! Skriv till Staffan så är du i goda händer och så hoppas jag att du hittar rätt. Jag har själv haft ett helvete med tabletter men är utan nu sedan en tid. Jag mår hyfsat ok och jag vet att abstinens går över. Sköt om dig! Peter
Peter
- Saturday, August 16, 2003 at 15:53:25 (MEST)

Ja nu är det helg! Vill bara säga att hoppas ingen tar illa upp om man skriver lite om hur annat (verkligheten) myndigheter och deras handlingsförlamning, lite om saker som inte är Abstinensér och frågor runt tab. det behövs det oxå att få veta hur tungt det är runt tabletterna och deras abtinenser och nedtrappningar! var bara det och Ha nu en trévlig helg alla kämpar! Det blir nog bra för alla till slut! skriv på! vi behöver varann! ingen egoism!! må väl säger han Otto!
Otto Ruben Svensson
- Saturday, August 16, 2003 at 12:34:40 (MEST)

Hej igen ! Menade Gogge!....
Jannike
- Saturday, August 16, 2003 at 12:28:37 (MEST)

Förlåt att det blev så många mess. Tabbade mig lite.... Kram
Jannike
- Saturday, August 16, 2003 at 12:25:17 (MEST)

Hej Peter och Google! Tack för att ni bryr er! Hur mår ni själva? Jag är hemma nu och tar en dag i taget. Abstinensen får jag för jag har utvecklat ett toleransberoende, sade läkaren som skrev in mig i onsdags. Just nu går ångesten i vågor.Förra året hade jag svår abstinens i 1/2 år för dom drog ner 10 oxsascand till 3 när jag var inlagd. Skar mig och tog överdoser och trodde verkligen att jag höll på att bli tokig innan en läkare brättade att det var abstinens. Tycker ni jag ska skriva till Staffan Uthas? Hoppas det går bra för er! Tänker på er.... kram
Jannike
- Saturday, August 16, 2003 at 12:19:57 (MEST)

Jannike! Självklart skall du till Beh.hem. Problemet är ett att beh.hem vill att personerna kommer redan avgiftade. Finns det något undantag?? Vid självdestruktivitet som att skära sig själv, så är dom pigga på att om plats finns, att ta in vederbörande på psyket enligt LPV, LSPV, eller LVM oh det är då ingen vård utan förvaring! Det är ingen hemlighet att det knappt finns några platser kvar för behandling kvar, folk väntar upp till ett år för en ex H-avgiftning. Trycket är enormt, och platserna få numera, samtidigt som soc helst inte vill betala, och betala dom så möjigaste kortasté tid! Det är skrämmande, gå till Kommunen och läs hur många som bevilats beh.hem, hur många som sitter på LVM Har massor av folk jag vet som köar sedan länge för en plats någonstans för att bli behandlade och dom har köat upp flera år! Har en kamrat som köat länge och nu äntligen fick plats, han satt inne i sin lägenhet och vågade inte ut. Så det lät ju bra till vi såg vart han hamnade jo på ett Servicehus för åldringar! Han skulle träna och bo, med människor som var helt borta en del, personer som led av svåra psykiska problem och ingen personal, där skulle han vara, ja det vart några timmar sedan taxi hem till ruta ett! Sverige ser ut så nu! och värre blir det, nej det är inte mina ord bara utan folk som arbetar med dessa frågor! ja det finns oxå fina ställen men att kommma dit kan vara en livslång väntan, och dessa slagsmål, vem skall betala! Alla myndigheter som har sitt folk som dom slåss för, Äldrevårdem, handikappvården, missbruksvåren med fler, slåss idag för sin existens, om du har mkt pengar då har du ett visst Försprång! Ungdommarna står i kö till psykologerna, fämgelsera är äverfulla,dublerade celler! folk som avtjänar straff på häktet! ja lisan kan göras mkt lång på att Sveríge blöder ordentligt! Inga bostäder, inget jobb. Så ser den kalla verklighet ut´tyvärr!! Nej jag vill inte vara pessimist, men vill inte blunda för vrkligheten! Allt finns att läsa var pengarna tar vägen från kommunerna! Dom har som "bara att läsa stora sparbeting" Och vem har ork att skriva ner en bra ansökan och massa papper och få avslag och sedan gå vidare med öveklagning efter överklagning det orkar ingen som knappt orkar leva! Detta vet dom mkt väl!Överläkaren på Nark.Pol gbg berättade för mig att det är ingen iden knappt för en runt 30 att ska behandlingshem, dom är för gamla, det är den nya årskullen runt 20år dom vill rädda! Inget nytt! Mång a är hellre uteliggare än gå pch ta urinprov 3 ggr vecka eller blåsa! Det är dom som får Altbo -lägenhet, där gamla kamrater bor granar och kackar på ideligen, där skall du skaffa dig ett nytt liv, jo puttsan, ja vissa klarar detta resten fortsätter som förut innan dom blir utkastade från bostaden! Och en ny vandring börjar igen! Jag tackar Gud eller vem däruppe att jag har lägenhet sedan många år, och har det bra, och vi kan sitta här vid datan och kommunicera med varann, dom därute vet ej vad datan är för något knappt! Så säg visst har vi det bra egentligen! varmt och skönt men ett tasigt psyke har många här, men med tips och stöd så blir vi alla hela så vi kan fungera!vi har våra kamper! Men respektera den andras vandring! Detta hörde nog inte hemma här på medicinsidan, men kunde inte låta bli att skriva detta! Må väl alla och sträck ut en tass om du kan! Tack och Godnatt säger otto! samt att vi får nya kamrater här att disskutera och lära oss av och vet att hit kan vi skriva TacK kamrater att ni finns!säger han Otto!Ensam är svag tillsammans är vi starka!
Otto Ruben Svensson
- Saturday, August 16, 2003 at 02:19:40 (MEST)

Hej Goggo! Tack för det fina brevet! Är lite down just nu. Har vatten i kroppen så jag äter vätske utdrivande. Men kommer imorgon att skriva ett svar till dig, du skrev så mkt viktigt och bra och det vill jag svara på och tillägga mer! Roligt när man kan ge och ta Goggo, eller hur? Så ha det bra så hörs vi igen! kamratliga hälsningar och ha det tills vi hörs säger jam Otto!
Otto Ruben Svensson
- Saturday, August 16, 2003 at 00:43:01 (MEST)

Till Jannike! Jag tycker att absolut du ska ha rätt till behandlingshem. Det är ju sjukvården själv som ställt till det. Jag skulle föreslå att du tar kontakt med Staffan här på RFHL och de på Kilen som borde veta vilka behandlingshem som är lämpliga för dig. Kilen finner du på www.kilen.org. Dessa två organisationer har jobbat med dessa frågor väldig länge och ta gärna del av deras erfarenheter. Kan du inte själv ringa så kanske din mamma kan. Jag tror att det ordnar sig för dig om du kommer i rätt händer. Tyvärr är sjukvården inte helt bra vad det gäller kunskaper i dessa frågor. Det är väldigt konstigt att vi tar personer med högsta betyg till läkarlinjen och att det utvecklar sig att de ofta inte kan lägga ihop 1+1. Vem som helst kan ju se vilken skada alla dessa tabletter gör människor. Det finns tack och lov undantag i kåren. Så Jannike hoppas du kommer rätt och som sagt ta hjälp av Kilen och RFHL. Peter
Peter
- Friday, August 15, 2003 at 22:29:14 (MEST)

Hej Jannike Hur kan man som du säger Peter stoppa i någon så mkt med, och tro att detta är rätt behandling, otroligt, lika otroligt som om du skulle må bra just nu. Men som Peter säger att ta bort dessa måste nog ske med mkt kompententa personers hjälp. Behandlingshem spec, på detta område. Men som du tidigare skrev Jannike, vem ska betala, normalt sett är det väl kommunen. Bara du hittar detta hem, och att du skar dig låter ju inte så konstigt för en lekman som jag, när man nu vet vilka mediciner du äter....Sluta aldrig hoppas, det ska gå om än sakta, desto bättre Kunde inte låta bli att tycka till om det här Goggo
Goggo
- Friday, August 15, 2003 at 16:24:12 (MEST)

Hej Otto! Jo, det var ett mkt bra faktamässigt dokumenterat brev hur det ser ut idag spec i Gbg. Ja åren rusar, har du kontakt med Rfhl i Gbg ännu? Funkar det som förr, tisd, torsd,på kvällen. Vad jag äter av Comp så lurar jag mig ofta, lägger upp på kvällen 8, men så blir det ca 2 till på kvällen, alltså 10 om dan. Har så jag kan trapppa ner. Ska jag börja med att ta bort 2 iibörjan kanske? sen 1 var 10:e dag då? eller snabbare ? de ger inte effekt längre, men känns när de inte tas. Dags att avbryta, de har gjort sitt. Men det är mkt psykologiskt detta som du säger, men värken o oron och allt som du beskrev gick jag igenom för ca 2 år sen, grymt. Men trillade dit igen. Och att komma dit att, nu får det fa.. imig vara slut. Då tar man det på ett helt annat sätt. Men känner mig vilsen nu, men motiverad. Behöver komma igång bara, har inte råd att misslyckas igen, jag lider hellre längre o lyckas. Dagarna bara går.. inget händer. Som tur är har jag inget tryck på mig som förr. Detta är mitt beslut. Jag ska ta kramperna, drömmarna..... vill ha bara benzo kvar. Sen vila , och sen gå ned på de oxo i mkt lugnare.. takt. Ser också att jag är i en generation där inte SSRI var lyckopillret. Fasen, de blev ju sura om man inte åt benzo då man debuterade. Och så var abst ens egen ångest som kom tillbaka, mer benzo. 80-talet var väl Freuds tid, psykologer, gruppterapi. Ja man har testat en del:-). öppenmottagningar...ja allt detta e ju borta nu. Förr fick man bättre hjälp, kunskapen verkar ha glömts sen den tiden, när det var TUB-projekt, TV-debatter....nu e det tyst igen. Har "bara" benzo kvar sen, också för mkt, fasen man e ju så sårbar, vart tog den Gogge som "levde" vägen. Har oxo vart på lergök, en läkare sa, nu äter du halva dosen från idag, och går hem o funderar om du vill ta bort allt på 10 dgr, jag blev förbannad...han fick dataprogram av mig o så innan han sa detta. Jag visade han hur proggen funkade, jag skrev prog tll barnen på den tiden slutet -90tal. För skolan, glosor o annat. Jag sa att du bestämmer inte vilken dos jag haft i 15 år, hur fasen kan du vara så oempatisk, Du måste väl veta att det inte går. Han sa, jag bestämmer din dos, gå hem i 14dgr o fundera, annars e du inte välkommen här...sa han. Dra åt..ja du vet..blev grymt arg. Men sköterksan var snäll, hon gav mig en burk o sa - säg inte att du fått denna av mig, men du är inte ensam, sök en privatläkare o be om hjälp. ..men det tog ca 3,5 vecka, innan jag hittade en. Inte en tab, jobbade som vanligt, fru o barn. Åkte då till PS akut SS , vem var där på natten, om inte "han", det blir inget, du dör inte..tjata inte på mig mer. Vilken otur, en chans på 1000 att "min" läkare satt akut. Säker på att många vart med om samma. Fasen va man skriver. Men till compen igen, jag sväljer ju ner benzon med compen. Ska jag ändra på detta.? En cermoni, som är jobbig. I början så "kändes det". Men inte nu längre. Har blivit en cermoni. Kan nämna att jag idag oxo har en mkt bra läkare som aldrig skulle "strypa" mig. Han vet hela min problematik, o stödjer mig i det jag gör. Och jag går bara till honom. Ej psykolog, utan ortoped. Som håller i mina skador sen olyckan. Funderat på att åka till jungfruplatsen igen. Ligger det kvar i samma hus. Intressant att veta bara. Ett nytt hoppigt o långt brev. Imorrn e kalaset slut, o Pugh e på Kungstorget 22:00, om man orkar dit...kämpa på alla, det måste gå!!. Goggo
Goggo
Gbg, - Friday, August 15, 2003 at 15:43:54 (MEST)

Hej Jannike! Det är mycket möjligt att bli av med dessa tabletter. Jag förstår mig inte på sjukvården som behandlar dig så här och låtit dig ta så många olika sorters tabletter. Jag tror inte det behöver vara svårare att bli av med höga doser än med lägre doser. Att du har många olika tabletter är väldigt underligt men det kommer att gå. För tillfället är det väl bäst att du kommer in till ett behandlingshem. Jag hoppas bara de är duktiga med detta tabletter, alla är inte det. Att plocka av dig dessa på ett par månader kommer inte att gå. Det måste få ta en väldig tid och en tablett i taget. Man rekommenderar också att högst ta bort 10 % av tablettdos var 14:e dag. Det är ett tempo som du skulle klara av förhoppningsvis. Du ska inte gå med på något annat!! Ju fortare de går bort ju starkare abstinens får du. Tar du det sakta kommer det att gå bra. Det är också viktigt att du får ta det sakta med tanke på ditt allmäntillstånd. När du får abstinens och kommer på sjukhus, har du ej tagit din dagliga dos? Att du är självmordsbenägen kan bero på abstinens. Vill du fråga något så kan du maila om du vill! Peter
Peter <peter.santesson@telia.com>
- Friday, August 15, 2003 at 15:40:14 (MEST)

Hej Peter! Vet att det kommer att bli ett hel... att sluta med alla dessa med. Åkte in akut med mamma i tisdags. Läkaren som skrev in mig höll med om att behandlingshem var det rätta. Hade ångest (svår) och abstinens i 1 dygn. Dagen efter då jag fortfarande grät, skaka och mådde illa fick jag låna en rakhyvel av en "kompetent" sköterska. Jag skar mig i armarna av abstinensen. Då kommer 2 sköterskor och skriker och gapar. Dom sliter in mig på mitt rum och skällde ut mig rejält. Själv var jag mitt i en ångestattack och fattade ingenting. Seden slet dom i alla mina saker för att ta i från mig ett deospray. Synd att dom inte hade läst i journalerna att jag var självdestruktiv och självmordsbenägen. Fick sedan prata med en överläkare som tyckte att jag skulle börja jobba och ha min dotter hemma. I samma veva sade hon att jag led av svår abstinens och inte mådde bra, men att jag var ett hot så jag skulle åka hem samma dag eller dagen efter. Jag stack på en gång. Har aldrig blivit så förnedrad.... Nu måste jag bara låta några veckor gå då min psykolog har ordnat möte med soc, läkare, försäkringskassan. När mamma ringde upp och pratade med läkaren sade hon att jag var ett hot för mig själv. Men det var därför jag var inlagd, kan inte ha någon som passar på mig 24 tim om dygnet! Tack för det du skrev! Jag vill bara bli av med alla dessa med. Hur ont det än gör. Det kan inte bli värre än det är nu! Kram på er alla...
Jannike
- Friday, August 15, 2003 at 13:00:59 (MEST)

Hej Gogge! ja , tiden går huva! Jasså du var med -84 ja då vet vi nog vilka vi är du och jag , säkert sprungit ihop många ggr, enkel justering, Det var på gamla hederliga Sprängkullen! Spränkullsgatan , precis innan Övre Husargtan tar vid! Då skulle man om man villa räkna upp massor av namn och bägge skulle vi vara bekant med dem! världen är liten Gogge!appropå "turboeffekt" så kom jag inte på vem som myntade begreppet. Men det framkom när Behandlingsteraputen som hjälpte alla speciellt att trappa ner på Nordemspolokliniken för en del år sedan Steve O han gjorde med chefen själv Clas Sjöberg en intervjuv med alla som gick där, vilka med. dom åt. Och det visade sig att mkt stor procent åt Benzo och Citodon, T.comp, eller panocod, alla innehåller ju "koddein" och det förvandlas i kroppen till morfin! och äts fuktansvärt av nmånga en mkt populär tablett! Har själv trappat ner T-compen, eller citodon som du Gogge, eller så har jag slagit dem rätt av! Det var förresten Nordhems chef kände alkoholläkaren Clas sjöberg som pysslat med narkotika i många år, som larmade om farligheten och beroendet av koddein, förr fanns dom i s.k koddein kakor på apoteket Receptfritt, men det togs bort, även medel Albyl-selters som innehöll 10 mg koddein, såg herr sjöberg till att dom försvann ur diskarna på apoteket! blandningen han såg mellan alkohol och koddinet var högt och gav mkt skador på levern, mest för dem innehöll Paracetamol, det verksamma ämnet i Alvedon m,m. men tilägget koddein 30 mg det vár det alla var ute efter! ja man var uppe i ett rör om dagen 25 st och då var man halvt om halvt förgiftad av all paracetamol, sen späde man på med benzo, och det gav en s.k Turboeffekt, man vart pigg och glad och vågade mkt, fick enormt självförtroende, orädd och mkt till, och man mådde som en prins! men sedan när man skulle ur det så är ju koddeinen ett opiat när det omförvadlas till morfin i kroppen och är lugnande! Avgiftningarna eller nedtrappningarna som går fort ger fruktansvärd värk, i leder, muskler speciellt, särsilt vid liggande ställning, så man gick fam och tillbaka, för det krypte i hela kroppen, diarrer för koddeinen gör så att man får förstoppning, svettningar kraftiga! det där håller på en kort tid men intensiv! frossa, ångest och man kan inte sova p.g a dessa kramper i vaderna och bränningar i låren, ljumskarna, fötterna, ögonen, ansiktet, klåda, ja det är ett helvete! Så man skall trappa ur dem, Vet inte hur mkt du använde per dygn Gogge, det spelar in! för hur mkt abstinens du får bl.a numera ger dom ingen nedtrappning av koddeinen (nästan) utan man får plåga sig igenom dom dagar det håller på, den är kort men mkt intensiv om man klipper tvärt, men vid nedtrappning så övergick man på de flest aberoendeenheter till Dexofen, som innehåller Dextroprofixen som oxå är ett narkotikum men långtidverkande, vilket koddein inte är! max dos enligt fass vid användandet av ex Treo comp är 8 st tabletter per dygn, och det övergick man med råge ibland! så abstinensen vart mkt plågsam! Den är som en Heroinavgiftning, samma fenomen får man, fast h-avgiftningen är mkt starkare mkt starkare!!!men det påverkar samma receptorer och ger liknande problem, svettningar kramper, starka muskelspänningar, diarrer, kroppen håller på explodera tycker man, svidningar i ögon, bränningar i huden, ordentliga sådana, så jag känner allt igen det du berättar om kramp på natten så du måste upp, för man kan inte ligga ner, det kryper i hela kroppen, så det är som du skriver man känner sig bättre mitt på dagen, och stående! Det här med värktabletter är ett mkt stort bekymmer och läkarna har nu fattat att dom är välkända missbrukartab. och finns oxå på svarta marknaden! så den kommer nog antagligen avgegistreras så småning om, redan nu vet jag att direktiv finns från Socialstyrelsen att skriv inte ut dem i onödan, och det skall vara låga doser, det finns lika effektiva preparat i andra värktabletter, men dom är kass, säger missbrukarn! Nu i gbg så är det i promärvården stopp på nedtrappningar av koddeinpreparat, ja vissa får, men ej i öppenvård! Du får ta smällen säger dom! och då blir det fylla istället för många eller jagande efter nya! Det är ju så att värk ger värk som dom säger med allrätt, ju mer du äter dessa preparat(koddein) så blir det bara mer värk och du höjer dosen oavbrutet! (de flesta) för vi är ju oxå specialister till att veta hur det fungerar och då gör vi våra egna "mixtrar" klart klarar du av att sluta abrut Gogge så kan du visst göra det, om du klarar dom cirka 10 dygns plågor, men onödigt dumt om det finns chans till att själv ha tabletter och göra ett schema och stegvis gå ner, det är som alla andra tabletter mkt svårt att hålla det när smärtorna sätter in, då vill man gärna ta ett par till! och då spricker nedtrappningen! Treo comp med koddeinet är en annan abstinens än benzo på många plan, den är ju kortvarig, runt 10 dygn, precis som Heroinet, fysiskt elände med diarerna, extrema svettningr, kramper, och starka muskelspänningar! bränningar i innanlåren, ljumskarna, fötterna! intensiva första dagarna, fruktansvärda mardrömmar! men vid nedtrappningar så går det rätt hyfsad om man får rätt dos till det man använt och har lagrat i kroppen, men det är slut med det nu, eller så får du så extremt lite! På min tid innan jag slutade så fick jag Dexofen, det påverkar samma sak i huvudet, som lindring 3 om dagen, det användes oxå och gör vid Heroinabstinens om du ine får Subitex som H-gubbarna får, vilket är Temgecig ett mkt starkt morfinpreparat som används vid ex cancer, efter svåra op. det kör dom med nu vid avgiftningar av H-missbrukare, och det 8-10 dygn! benzot lugnar ju nerverna och hejdar den svåra ångesten man får, och har i vanliga fall! därför skall värkmed, bort först så du kan ge dig på benzot! men någral ånga nedtrappningar på Treo-comp existerar ej länge! men har du själv tab så gör en egen ned, trappning skriv ner en, det gjorde jag många gånger, för man återfaller lätt i dem igen.men det är som andra tab. man har inte bestämt sig definitivt att nu ger jag mig! Det är viktigt att man har kommit fram dit att kosta vad det vill, men nu är det slutknapprat! Det finns ju till och med beh. hem för vanlig treo som absolut inte är vanebildande för kroppen, men psykologiskt, det har en känd journalist skrivit om hennes vistelse på det hemmet, så man kan bli beroende av i princip allt, det äts fruktnsvärt mängder värkmedecin! ett mkt stort problem har dom nu upptäckt! Det räcker med att man varit fri länge efter alt kämpande och råkar hamna på sjukan, och där får värktabletter ex Treo comp så är man igång direkt! så då är den tid man kämpat förgäves så man får se upp, begära något som inte retar just dom receptorerna finns ju en uppsjö värktjosan! Så "turboeffekten " är populär i vissa kretsar, för dom förstärker ju oxå varann, men när kroppen vaknar då börjar eländet! Många har av rent misstag blivit slav under koddeinet, likväl som andra blivit slav av andra medel, vi ser ju här berättelser om SSRI medel vad det ställt till med, när det skall vara till hjälp så blir det stjälp istället och långa lidande, finns återgivna i flertal fallstudier hur folk blivit slav under något som dom trott skulle hjälpa dem! här på sidan finns ju bevis på många som vart rejält sjuk istället för det som dom trodde skulle hjälpa dem! ssri medel! Och dom med. skiter läkarna i att varsko faran med, istället talar dom bra gott om dem, men nämn benzo och det blir rött kort direkt, för där har man facit nu! men det var samma sak när dom kom i slutet av 60-talet ät och var glad, det är roligt att läsa böcker från den tiden när dom hyllades som universalmedicin! resultatet känner alla till, samma sak kommer att hända med många SSRI medel! var lugn bara! Problemet oxå är att psykologin spelar stor roll, för när man börjar få slut ex Treo Comp, benzo, så börjar paniken sprida sig, måse ha nya snabbt, och när man väl har dem i handen så är man lugn som ett litet barn! Under många år så har tyvärr värkmed. kommit i skymundan för benzo tills nu, när man ser alla går med en tub i fickan, vanliga värk oxå! Gogge, du nämner benzot Temesta, ja det var en fruktansvärd tablett, den gav hemska abstinenser och skrivs inte ut så frekvent numera! Snaran dras åt hårdare runt medicinen av vanebildande! det ges oxå numera ut via apo.disp alltså samma läkare skriver ut det och det hämtas på apoteket 1 gång i veckan, och du kan inte gå till flera läkare då, man skär av linjen den vägen, mer kommer! och du bor oxå i GBG Gogge och då vet du att öppenvården slutat att skriva ut benzo, utom i väl dokumenterade fall! Sahlgrenska psyk skickar pat, med dom problemen till öppenvården och på psyk skriv inte heller ut något, utan en veckas avgiftning ges vid inneliggande pat, om du kommer in! Då har ju inte abstinensen börjat, såg själv listan och hade den läkare som gjort den! I mitt vanliga virrvarv skrivande så vet jag ju inte hur mkt Treo-comp du använder per dygn, om du ligger på ganska jämn dos eller flaxar mellan hög och låg dos olika dagar, Som du skriver så slutade du abrut inget att rekomendera, men då visar det sig att du kan nog göra en egen lista och trappa ner rätt fort och stå ut med smällen! men klart att du skall ta dem först innan benzot om du nu skall ta bort benzot? Men det fodras riktig självdisiplin, att inte fuska då och då, då brukar det spricka! och man är där igen! Du plockade ju bort Zoloften rakt av, med hemska upplevelser och fortfarande har du känningar av det i magen! Viktigst du kommer från dem, och är tablettfri, sen vilken metod du använder spelar ingen roll, det som funkade för mig, funkar inte för andra, men det är enbart läkarna som går efter någon djävla mall, som överläkarn bestämmt! och det varierar från län till län dessutom! Bästa är att han en vettig privatläkare som följer dig hela tiden och kan ta det lungt när man har det som jobbigast, så verkar jag ha sett det funkar bäst, än bli inslängd i en lång vit korridor bland massa andra med svåra tillstånd, det förvärrar bara saken, och det vet man nu! och gör helst inte, Jag har en privatläkare som vet hela min historia om alla avgiftningar och alla tabletter under åren, och vilka ställen jag sprungit på, och det känns skönt att inte behöva ljuga för han något! och som tur är är han ej Psykiatriker utan medicinare med givetvis väldigt kunnande i tabletternas värld! Är svårt allergiskt mot psykiatriker och deras laborerande som alltid kommer uppifrån, själv vågar dom ej något! 10 minuter med en sån, Nej Tack! och dom har en förkärlek till SSRI medel, trots jag varskott dem en gång ordentligt nämn inte ordet ens! då åkte jag ut, men det struntade jag i! han sprang överläkarens ärende! sådant ser man efter alla år i den här brancen och all lidande! Hur skall någon få förtroende för en som bara gapar om SSRI medel och det är kanske det man har bekymmer med, nä byt läkare fort om det går!det är ju vi som har det svårt inte dom, biverkningar verkar dom inte ens hört talas om, och hirarkin är hemsk! Kanske du Gogge kan skriva hur mkt du går på i Tro-comp väg och hur länge, varje dag eller uppehåll ibland det är faktiskt viktigt! och hur du själv tänker göra eller vill göra! Då känner man nog igen sig lite mer! du förstår vad jag menar! Sist man behandlas ofta efter den diagnos som någon virripanna satt på en för kanske 20 år sean, och den följer med hela tiden, inte följer att du brutit benet med på samma sätt i 20 år! och dom där diagnoserna kan vålla problem när man söker hjälp, för dom är inaktuella nu! men det struntar dom i! (inte alla) Givetvis så skriver jag långt och snurrigt ibland, så ber om ursäkt för det! men Gogge skriv mer och stå på dig så hörs vi mer! när man vet ännu mer! Ha det alla och må väl därute och kämpa på med allt! Samt tack alla som skriver frågor som svar! Godnatt alla och på återseende! hör av dig Gogge!
Otto Ruben Svensson
- Friday, August 15, 2003 at 01:32:00 (MEST)

Hej igen! Jo, jag var med -84 oxo, en trappa upp på Ö.Husarg, o papegojan... kommer inte ihåg alla men Lövmark:-) va bra.. fasen va åren gått. Tänkte dra ner på benzo sen,har gjort det förr, utan tolerans, och ta bort compen först, de verkar ju inte ens längre, ätit sedan -94, krockade sen blev det en vana, skölja ned benz med en comp =turbo! Visst, men inte nu längre.. du vet säkert hur jag menar. Effekten av benzo minskar ju om comp minskas, o tvärt om i sammanhanget. Och du AnnaKarin skrev för ett tag sedan till GBG-Killen att ångesten i magen minskade, men släppte inte efter ca 6 veckor, hur har du nu då, är den kvar? och hur lång tid det gått för dig idag. Om du har den kvar så hoppas den släpper snart, jobbigt att känna ångest,oro hela tiden i magen. Tack för mig Goggo
Goggo
Gbg, - Thursday, August 14, 2003 at 21:18:49 (MEST)

Hej! Jag tror Otto att Staffan är på semester nu och förhoppningsvis kommer han tillbaka på måndag. Jag tycker också att det är jättebra att Staffan skriver och svarar på frågor. Peter
Peter
- Thursday, August 14, 2003 at 14:34:22 (MEST)

En liten fråga jag glömde, var är STAFFAN! Du kan väl skriva någon rad här du oxå om du har tid. Alltid roligt när du går in! ha det hälsar han otto igen!
Otto igen
- Thursday, August 14, 2003 at 02:22:02 (MEST)

Hej Goggo! Dig skall jag svara utifrån min mkt lång karriär som opiatgubbe, nu fri sedan länge, men skall skriva om det imorgon, orkar inte just nu sent pa natten! jag är nattdjur! men återkommer Goggo! jag lovar att du nog kommer känna igen allt! aldrig abrupt!! kan jag skriva nu iallafall! och att det är 2 vitt skilda abstinenser och påverkan på skallen och fysiskt, återkommer! Ha det bra Goggo, och stå på dig! säger otto igen!
Otto igen!
- Thursday, August 14, 2003 at 01:09:10 (MEST)

Hej på er alla kämpar och stöttare! Nu har det blivit fart på denna sida, fler och fler skriver här nu och hittar hit. Tack för tipset Sarah! har själv några tips som jag samlat under årens lopp, samt böcker, alltid bra för där kan man oxå läsa hur det gått för andra och tips om mkt! Göran! Det där med svettningar hade jag hemska av Efexor och trötthet m.m dom gav även för mig inte tappat sexlust, men däremot får man stånd som kille men utlösningen havererar, ganska vanligt med dessa biverkningar som du skriver om GÖRAN. samt dom som skrev om sexlusten, verkar som många reagerar på många SSRI prepart att sexlusten snurrar till sig, samt som du skrev är det en viktig del i ett förhållande! En GBG läkare på psyk doktorerade för några år sedan just i det ämnet, med att man tog en annan tablett som har en bra effekt mot panikångest, Tyvärr kommer jag ej på namnet medans jag nu skriver, återkommer i det! fungerade tydligen rätt bra! enligt andra! GÖRAN: viktökning är ju oxå en sak som inte är rolig med dessa medel, men när jag slutade med hög dos, så ramlade kilona av mig snabbt, gick upp bara 10 kilo, mot dem som går upp nära 30 kilo! finns bara en väg "promenera" mkt! Men du skriver oxå att du mått bra, vet inte anldningen att du plockar bort dem då?? Men det kanske räcker nu med dem för dig? Annars är det inte så mkt att bråka om att man tycker inte man har några större problem med vissa piller, kanske man behöver en viss dos för att fungera, det gör många! Trots att jag använder medecin mot somatiska problem, som är vidriga! så behöver jag dem och finner ingen anledning att trassla med dem, vissa med behöver vi, laddat ord psykpiller! Det är "när tab. börjar leva sitt eget liv, man får se över allt" men vi är så inviduella så det är inte klokt! och tur är väl det i mkt! Nina; ja vid abstinens så reagerar en del fruktansvärt, med alla tänkbara symtomer. Så det du frågade om man blir känsligare och inte klarar saker som man klarar med tab. i kroppen, är det ju naturligt, det tas bort ett ämne som receptorerna är van i skallen, då inträffar allt ibland, värst är ju början. Därför är det mkt viktigt som Peter skriver att ta det lungt om man nu har turen och ha en bra och förtående läkare, men dom växer ju inte på trän precis. Numera skall det gå fort! Så det är bara krig med dem, läs allt du kommer över, så du är prepparerad inför läkarbesöket, jag sa alltid emot stup i kvarten, och det var ju inte populärt hos de flesta, så då skickade dom mig vidare, men det brydde jag mig ej i, för det är VI som mår kass, inte dom! och då gäller det att även slåss mot seratoinläkarna, och det kan var nog jobbigt, räcker gott och väl med den kamp man har. Nina: att svara i tel, handla, skriva något, fika på stan, m.m allt det där fippla man till det under abstinens så man tror man håller på mista förståndet helt! men det är som tur normalt! Det är bara tid och åter tid att kämpa med, för som tur är går all abstinens bort. Även om det kan ta upp till 3-4 år extrema fall!!! med ex sömnen att få den korrekt! finns många fallbeskrivningar på det! en del vill ha någon omkring sig, jag klarade inte någon vid min sida utan ville vara ensam mkt! så vi är så olika! Sett det mkt länge nu. Var med i 1:a nedtrappningsgruppen som RFHL i gbg startade redan 1984 och träffar flertal än idag och det går kanon för många trots återfall på vägen! Flera åkte vidare till beh. hemmet Iris, dåvarande Stac, där dom var länge! nu finns iris som dagbehandling i GBG oxå, där min expert och kamrat Carl-johan Löfmarck pysslat med det sedan starten. mkt kunnig kamrat, Hedersmedlem i RFHL nu! Så är det något speciellt så rådfrågar jag honom, med hans kontaktnät, sedan en kanonkamrat! Så det är bra om alla har någon dom kan rådfråga, och om det dyker upp frågor här. Så är det bra att man kan via olika kanaler skaffa fram vettiga svar, annars är det VI som är specialisterna. Som gått igenom abstinenserna osv. Så vi stöttar och tipsar! så kan ju alla pröva om det fungerar! För Psykiatrin skiter i dom frågorna! har dom alltid gjort! Det är bara fördelar av dessa läkare! Så kämpa på alla och stötta på alla så gott vi kan, för ingen gör det åt oss! Heder till alla som kämpar sig ur eländet och heder till alla stöttare! må väl säger han otto! Långt i vanlig ordning! P:s Var inte orolig NINA, tiden kommer läka det och du kommer fungera normalt igen! Lycka till!
Ottor Ruben Svenssson!
- Thursday, August 14, 2003 at 00:55:27 (MEST)

Hej! Såg att Du Otto skrev om kodeinpreparat och stesolid, är det turboeffekt att ta dessa tillsammans? Och att sätta ut kodein före Benzo? Höll upp helt med comp i 1 månad abrubt en gång, fick rejäl värk, t.o.m i låren, fick göra knäböj på natten när jag vaknade (kramp). Men i det stora hela så var jag nog bättre på ett annat sätt denna tid på dagarna. Fast det blir ju en sermoni allt detta tycker jag. Är gammal begnare av det mesta i benzo, temestan var grym... Men till saken, hur snabbt vågar jag sätta ut T.comp, Vill nämna igen att jag intar diazepam också, och ca för mkt comp...eller vilken frekvens, hur ofta. Har hört tidigare att Värktabbis ut innan Benzo, annars då blir det svårt med typ T.comp. Ingen sol nu, men kommer snart igen hoppas jag. Måste säga att vilken styrka många har i denna GB. Det är också ca 4 mån jag la av Zoloft abrubt, har haft ångest i magen sen dess, släpper detta tro? beror det på för snabb utsättning?.. Gogge
Goggo
Gbg, - Thursday, August 14, 2003 at 00:08:01 (MEST)

Till Mattias igen! När man trappar av gäller att ta det efter ett individuellt schema. Att ta bort lite i taget och sedan vänta 2-4 veckor till nästa steg. Vissa kan göra det snabbare andra får ta det lugnare. Det beror på hur stark abstinens man får. Alla får också individuella symtom och det är svårt att säga att Zoloft ger just det. Hoppas det går bra och vissa av dessa historier har det jobbigt beroende på att avtrappningen gått för snabbt. Peter
Peter
- Wednesday, August 13, 2003 at 17:35:50 (MEST)

Kul att Maria hörde av sig och berättar hur det gått. Vi behöver alla erfarenheter både positiva och negativa så skriv så mycket som möjligt. Jag tror många läser och kan lära sig mycket av historierna här. Så skriv gärna och berätta hur det går för er. Till Mathias som frågar om Zoloft så har det varit en del historier i gästboken de senaste månaderna om du bläddrar tillbaka. Det finns även Ann-Christine som skrivit sin historia mycket bra. Du hittar den historien bland berättelser på annat ställe på denna hemsida. Den handlar mycket om Zoloft. Kämpa på alla och glöm inte att det blir bättre i framtiden! Peter
Peter
- Wednesday, August 13, 2003 at 16:46:48 (MEST)

Tack för era svar. Det verkar ju som det kan gå, men nu har ju tillverkaren strulat till det genom att göra smälttabletter som inte är så delbara, dessutom förstörs dom av luftfuktigheten om man tar ut dom ur förpackningen. Kanske man kan lösa upp dom i en liten vattenflaska och dricka en halv tablett åt gången? någon som testat? En annan sak är ju vikten!! Finns det någon chans att komma ner igen när man slutat med Remeron. Vi tycks vara väldigt olika i våra reaktioner på mediciner. Jag har bortsett från vikt och trötthet mest mått bra av Remeron, är jag ensam om det?
Göran
- Wednesday, August 13, 2003 at 11:09:56 (MEST)

Till Maria! Piteå! Hej och grattis till din kamp, jag följde dig och dina inlägg när du hade det som värst och skrev här och nu återkommer du med råd Till Göran! fint och att du nu är nu nollad och kämpar på att hitta en nytt fint liv. Det är sånt som gläder nog alla här att man ser att resultat kommer och inget är omöjligt fast man tror det ibland i förtvivlans tecken! Så det var mkt roligt att läsa om dig igen Maria! och lycka nu till! Göran får nog inspiration av ditt inlägg, precis som andra skriver här, syftar mkt på den gode Peter, och Sarah bl.a det glädjer nog alla i den kalla värld vi lever i, återkommer med några rader till ett par andra som jag ser jag vill svara! ha det bra nu Maria! hälsar han otto!
otto ruben svensson
- Wednesday, August 13, 2003 at 03:10:12 (MEST)

Hej alla som finns här. GÖRAN: Har precis slutat med Remeron. Nollade för 5 veckor sedan. Åt 60 mg i starten. Började min urtrappning i januari så jag har hållit på ett tag. Tog en halv tablett åt gången i början men det blev för mycket så jag har tagit 1/4 delar. Alltså 7,5mg åt gången. Har väntat ca 4 veckor mellan stegen och blivit "stabil" mellan nedtrappningarna. Innan sista steget kom det aldrig någon uppgång fast jag väntade nästan två månader. Tillslut så bestämde jag mig bara en kväll att nu åker skiten. Har varit "ren" sen dess. 5 veckor, är skitlycklig. Det där med att inte sova, skitjobbigt jag vet. somnade tidigare vid 23 men det har varit lite svårt nu. Är vaken till 01 - 03 tiden. Bestämde mig för att inte börja "hetsa" för att jag inte sov så det har faktiskt funkat hyfsat. Sömnen kommer tillbaka. Det blir bättre och bättre, jag lovar. Kan säga att jag har varit kraftigt sjuk av tabletterna, jag har haft ett helvete medan jag trappat ur men jag vet nu att det går och att det blir bättre. Det trodde jag inte i vintras. Jag var jätterädd hela tiden. Har skrivit här tidigare så kolla gärna. Göran det kommer nog inget lyft så det är bara att gå på. Men som sagt dela halvan du har kvar en gång till så blir det kanske inte lika hemskt. Jag hoppas det går bra för dig. Har du fler frågor så fråga på, ska svara så gott jag kan. Vill tacka alla som finns här ni som varit med här ett tag vet så förtvivlad jag var i vintras, trodde aldrig att det skulle gå, men det gick... TUSEN TACK till er alla. Ni gav mig hopp och gör fortfarande. Tack för att ni finns. Kramar till er alla Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Tuesday, August 12, 2003 at 15:16:56 (MEST)

Har försökt att sluta med Remeron ett antal gånger. Jag har lyckats trappa ner från 45 till 15 mg, men nu verkar det kört. Tar jag ingen tablett en kväll sover jag mycket dåligt och dagen efter svettas jag kopiöst plus att det känns ibland som jag inte får luft. Sammanlagd behandligstid hittils 15 nånader, 15 mg sedan 2 månader. Någon med erfarenhet av hur man kan släppa dom sisata 15 mg. Tacksam för svar. Tips till administratören: Titta på hemsidan saabforum.nu mycket bra uppläg med uppdelning och trådar.
Göran
- Tuesday, August 12, 2003 at 11:28:52 (MEST)

Hej på er. Har ätit zoloft mot panik under nästan tre år. Nu håller jag på att sätta ut medicinen. Då jag fått olika besked av olika läkare vänder jag mig till de verkliga experterna. Alltså alla ni som har erfarenhet . Någon som har erfarenheter av utsättning av zoloft som ni vill dela med er av? mvh Mattias
Mattias
- Monday, August 11, 2003 at 23:38:50 (MEST)

Tack Peter.Jo jag ser helst en snar framtid utan tabletter och det är målet.Men man vet ju aldrig.Kanske det går åt pipan.:)
mia
- Monday, August 11, 2003 at 17:03:25 (MEST)

Till Mia! Alla dessa antidepp tar bort sexlusten. Hur vore det att prova ett tag utan tabletter så kanske lusten kommer tillbaka. Bra att du tar det långsamt. Till Jannike, vilken mardröm du hamnat i och det är väl tyvärr inte helt ovanligt när man hamnar i psykiatrins våld. De är ofta intränade på att ge tabletter. Tyvärr är detta ren psykisk misshandel som du inte kan hjälpa. Jag tror också att många av dessa behandlingshemmen vill gärna trappa ned på dina mediciner väldigt snabbt. Ju snabbare det går ju jobbigare är det. Då blir det lätt att man går tillbaka till tabletterna igen. Ett alternativ är att du trappar ned långsamt en tablett i taget och att du gör det i öppenvården med en bra stödperson. Då kan det bli ett bestående resultat av tablettfrihet och du kan långsamt få det bättre. Att du mår så dåligt beror säkert till stor del på tabletterna. Det går att komma ur och jag hoppas att du kan trappa ned väldigt långsamt så ska det gå bra! Peter
Peter
- Monday, August 11, 2003 at 16:54:33 (MEST)

Hej.Äter seroxat 10mg (varit uppe som högst i 35mg)tidigare cipramil 60 mg.Ätit medecin i sammanlagt nu 4 år.De senaste två åren har jag inte haft någon sexlust alls.Håller på att sluta med seroxaten nu VÄLDIGT LÅNGSAMT:)(haft tidigare misslyckade försök med att sluta)Enligt min läkare så har inte seroxat å cipramil nåt med sexlust att göra men jag inser att hon har fel.Om jag nu inte klarar mig utan seroxaten,vad finns det då för medicin som inte tar bort alltför mycket av sexlusten.Det är faktiskt en rätt viktig bit ,det tycker dessutom min stackars pojkvän:(
Mia
- Monday, August 11, 2003 at 16:44:09 (MEST)

Hej alla vänner som kämpar med uttrappning/abstinens! Jag läser i tidningen Må Bra om innehållet i nästa månads nummer: "LYCKOPILLER PÅ GOTT OCH ONT. Är det farligt att ta antidepressiva medel, så kallade lyckopiller? Riskerar man att få svåra biverkningar och kanske bli beroende för resten av livet? En av Sveriges mest ansedda auktoriteter på området reder ut begreppen och ger råd." Detta ämne kommer att tas upp i nr 9 av Må Bra, som kommer ut tisdagen den 26 augusti. Håll utkik! Mvh Sarah
Sarah
- Monday, August 11, 2003 at 16:30:32 (MEST)

Hej allihopa! Jag äter 225 mg efexor, 3 xanor tab/1mg, 2 xanordepot 2mg, remeron 30 mg, imovane 15 mg och 4 till 6 citodon. Har gjort det i ca 1 år. Första årer åt jag högsta dosen zoloft och 10 oxascand 10 mg per dag. Efter ett antal själmordsförsök blev jag inlagd på psyk och fick ect "hjärnchocker" 8 ggr plus att dom bytte ut alla med till dom jag äter nu. Hade en minneslucka på 8 v och abstinens i 1/2 år. Började skära mej i handleder och armar. Ska det verkligen vara så här. Ska antaligen in på behandlingshem för avgiftning men vem ska betala? soc eller landstinget. Ingen av dom vill....såklart! Känner med alla er som mår skit.... Kämpa på! Kram Jannike.
Jannike
- Monday, August 11, 2003 at 10:55:15 (MEST)

Otto. Är det så att det som i vanliga fall skulle oroat mig normalt nu i abstinensen ger mig en hemsk ångest? Att jag överreagerar så?
Nina
- Sunday, August 10, 2003 at 19:38:06 (MEST)

Man kan få ångest i början och ibland släpper den inte. Då är det ett tecken på att du inte tål tabletten. Tänk på att trappa ut sakta så att du inte får mer ångest. Mvh Peter
Peter
- Saturday, August 09, 2003 at 12:42:32 (MEST)

hej! Vet att man får ångest i början men för mig försvinner den inte.Verkar inte funka för mig... tack för svaren!
GBGkillen
- Saturday, August 09, 2003 at 12:31:27 (MEST)

GBG-killen. Jag fick en fruktansvärd ångest när jag började med SSRI. Den minskade efter ca. 6 veckor, men den försvann aldrig. Hade ingen ångest innan jag började med dem.
Anna-Karin
- Saturday, August 09, 2003 at 11:41:33 (MEST)

Angående GBG-killensfråga om SSRI ger mer ångest -ja, det kan de göra, speciellt den första tiden, sk insättningssymtom. Din fråga om ökad ångest kan bero på SSRI är inte så lätt att besvara utan att veta om du t.ex. nyligen har påbörjat medicineringen. Många får mer ångest i början, sen kan den minska efterhand - men en del känner sig inte alls hjälpta (kanske t.om. blir sämre), det är mycket individuellt hur man reagerar på SSRI. Det är ju den snabbaste/billigaste lösningen för många läkare att ta till SSRI, tex vid fobier. Kanske kan de hjälpa människor med dessa lidanden också, men till vilket pris på lång sikt? Jag tror personligen att dessa medel endast har ett berättigande vid sk egentliga depressioner. Annars tror jag risken är stor att det slutar med att man mår sämre än man gjorde från början, när man inledde behandlingen. Utsättningssymtomen kan ju vara mycket svåra, som beskrivits ingående på denna sida. Det enda man kan göra är att hoppas på att forskningen går framåt på detta område, så att man i framtiden kan få fram en behandling som inte ger några biverkningar!
Sarah
- Friday, August 08, 2003 at 23:57:05 (MEST)

Hej! Undrar om de e nån mer som upplever att dem bara blir sämre av SSRI??..själv får jag bara fruktansvärd ångest och läkaren säger att de är min egna ångest!Vad har man att välja på då?klarar inte av att leva ett normalt liv som de e nu!..Har SF/panik tacksam för nått svar!
GBGkillen <ripe73@spray.se>
- Friday, August 08, 2003 at 17:36:15 (MEST)

Hej på er! Nu kommer jag med något annat för att se om någon varit med om det själv eller har någon kamrat som gjort det! Läste om en kille som tog SSRI medel plus lugnande, han rev hela lägenheten i bråk med sambon, tog bilen och körde in till stan där han vandrade i affärerna och snattade, åkte dig och vart åtalad! Domen i Tingsrätten där han hävdade att det var med. som gjort han alldeles kollrig, och han var helt ostraffad förut! vart lite böter och inget mer, när dom trodde honom! Detta har jag själv varit med om flertal tillfällen samt kamrater som agerat exakt som mig, vissa tabletter gör ju en konstig även på det här sättet, tog under -80 talet ett par olika tabletter (finns inte längre) men finns andra nu! och fick väldigt med självförtroende och kunde i princip gå in i varenda affär och plocka åt mig dyra saker och knalla ut, detta upprepades flertal ggr och till slut åkte jag fast, Tingsrätten svalde även min historia om att det var tabletterna som gjorde mig kollrig, givetvis hade jag läkarintyg med mig som styrkte att jag inte brukade hålla på så där! Därför tror/vet jag genom andra att tabbletterna är farlig även ur den synpunkten, man kan få ett väldigt självförtroende och då gör man oöverlagda handlingar, det kan vara vad som helst! Någon som känner igen sig i det här eller annat som gjort något p.g.a tabletterna, sen när man är abstinent och är ur dom vågar man knappt ut, det är riktiga kontraster! Det är hemskt hur dom laborerar om i skallen på en, nu är man halvt om halvt ett nervvrak inne i affären då och då, när man inte mår bra och ta något skulle man aldrig tänka sig! Så dom ställer till det på många plan! ja några ord av han otto! Solen lyser än, och nu börjar GBG kalas, stackars ungdommen som kanske idag får sin första kontakt med droger av alla slag! ha en bra dag och helg säger otto!
Otto Ruben Svensson
- Friday, August 08, 2003 at 16:16:28 (MEST)

Hej Nina! Jag tror du har frågat det där tidigare om jag inte missminner mig, men det är självklart att man blir 100 känsligare när man är i abstinens, man är skräckslagen för att handla ute, tel ringer, man hoppar en halvmeter, svetten rinner, man kan inte fokusera blicken, man reagerar på ljud och ljus, missuppfattar saker, och tar allt personligt, j alistan kan göras mkt lång Nina, men det är helt normalt! kropp och psyke arb. för högtryck, och där är oxå indviduella skillnader stora! Men påverkad av allt blir man hur som helst nina! lugn det blir bättre! Efter jag tittat efter i GB så upptäcker jag många som frågat, men inte fått något svar. Det finns en del som svarar oavbrutet kanon, Peter ex han svarar och stöttar fint! och Sarah har jag sett, men rätta mig om jag har fel nu, vi måste nog försöka svara varann mer! få höra några synpunkter! för det kan ju inte vara roligt att desperat fråga och inga svar få, eller?? Skriver inget mer om saken för då kanske Staffan ger sig på mig så mkt jag babblar här igen! blink blink Staffan! Jag kommer skriva och svara allt jag orkar, det är min förbannade skyldighet, att delge vad som jag varit med om och klarat och kan delge andra så dom oxå kanske hittar något i det jag skriver, annars är ju det bra strunta i vad jag skriver! men alla här behöver vi varann och all den hjälp och tips vi kan få! sen får vi göra vad vi vill med tipsen, Ställer samma fråga men nu till Staffan: hur går det med dessa samtalsakuter?? har inget hört om dom! ja det var otto igen! må väl och kämpa på! säger otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, August 07, 2003 at 17:05:38 (MEST)

Jag undrar om det är så att man i abstinensen blir extra orolig för saker man normalt kan hantera?
Nina
- Thursday, August 07, 2003 at 12:59:05 (MEST)

Filosofen: Ja jag håller med dig fullt ut!! Philip Morris fick betala ett stort skadestånd i staterna för lögner om "light" cigg som om dom skulle vara ofarligare än vnliga, dom har mörkat med tjära och nikotin halten hela tiden, nu förbereds en stämning i Danmark mot företaget som gör Prince?? och mot light som är lika farlig som vanliga, i cancerhänseende, så Sverige står väl på tur snart! Hjärt och kärlsjukdommar står högst i dödsstatestiken, följer detta mkt noga i och med att jag själv drabbas av lungproblem av cigg! och står på kontroll! Dom tar en mkt allvarligare när man kommer till sjukan med dom problemen, då engagerar dom sig, åteminstone det jag upplevt och sett under mina vistelse på Hjärt och med och lung! men när det gäller piller så är det inte så noga, inte noga alls! Nu kommer ju undersökningen som bygger på 7.000 artiklar m.m m.m om föreskrivningen av depp piller till ungdommar under 18 år, det ar inte så länge sedan som en psyk och forskarkärring sade emot RFHL-s Sonja och en psykolog att inte skrivs det ut något till folk under 18 år, pyttsan skrev jag dom får tabletter så det smäller om det! och nu bevisas det äntligen! Tro inte på några forskare som bara springer läkemedelsbolagens ärende! Såg oxå att han uttalade sig att det måste finnas fler teraputer som hoppar in istället för receptblocket, men det finns inte säger dom , artiklarna står i DN och GP! Så filosofen jag är med dig! Skall kanske tillägga något till Peters fina svar till Johanna! ha det alla och skriv på! vi måste delge varann allt vi kan, för ingen annan gör det åt oss! må väl därute alla kämpar säger han otto!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, August 07, 2003 at 11:22:17 (MEST)

Det går att stämma tobaksbolagen för att de säljer cancerframkallande produkter, MacDonalds för att de säljer fetmabildande och sjukdomsframkallande mat - men läkemedelsbolagen, de sitter säkert i sadeln med arkiven fulla med hemligstämplad information om deras produkter potentiella skadlighet, skyddade av korrupta läkare som intygar preparatens ofarlighet! Jag funderar på hur stort belopp vi läkemedelsskadade skulle ha rätt till, om samma kriterier som gäller för t.ex. tobaksskadade också gällde för oss? Visserligen får vi inte lungcancer, men betänk en kanske årslång plågsam avgiftningsprocess med sjukskrivning och uteblivna arbetsintäkter, långtidsabstinens, självförtroendeknäck och till råga på allt skuld- och skamkänslor över att ha haft det dåliga omdömet att lita på den heliga skolmedicinen! Kalla mig naiv, men jag kan inte fatta att ansvar inte utkrävs av de ansvariga, utan att vi, OFFRENA, ska bära hela bördan utan en chans till någon form av ersättning. Det är skamligt att det får gå till som det gör i ett demokratiskt(?) samhälle!
Filosofen
- Thursday, August 07, 2003 at 00:49:01 (MEST)

Hej Johanna! Jag antar att du försökt skära lite i tabletterna. Dina abstinensbesvär är normala och tenderar att bli värre ju längre du trappar. Om du är normalt beroende så är det svårt att ta bort stilnocten om du bara tar dem på natten. På dagen kommer abstinensen och du får besvär. Det är väldit svårt att klara det ensam. Jag skulle föreslå att du måste söka hjälp! Här på RFHL:s hemsida finns bra förklaringar till varför det blivit så här för dig, i kortkurs i bensoberoende. Läs där så förstår du mer! Som sagt, det kan bli jobbigt detta men jag vet inte hur stark abstinens du har på dagen. Som sagt sök hjälp annars blir det svårt. Det finns hyfsad hjälp lite varstans i landet. Det finns alltid lösningar och du kommer ur detta. Bara du får rätt hjälp! Peter
Peter
- Thursday, August 07, 2003 at 00:10:17 (MEST)

Vilken typ av abst besv har ni som använt Stilnoct fått när ni slutat? Är det normalt med darrning och spändhet i hela kroppen + svårt att andas? Hur länge sitter det i? hemskt!!!kr Johanna
Johanna S
- Wednesday, August 06, 2003 at 19:30:53 (MEST)

Hej Otto! Vilket bra svar och väldigt faktamässigt. Den som har upplevt detta själv har en mycket större kunskap än dessa läkare som i de flesta fall inte ens vill lyssna. Man kan tro att de ser ner på oss fastän det är de som är de stora idioterna. Jag tror Carina fick mycket hjälp här, som sagt du har en bra erfarenhet och jag tackar för svaret! Peter
Peter
- Wednesday, August 06, 2003 at 11:08:03 (MEST)

Hej Carina! Ja det var roligt att du skrev, hoppas det nu går igenom med din nedtrappning av Somadrilen och det andra du trappar ner, ja Carina vi gör på olika sätt, beroende på mkt, Personligen hade jag svårt med alla klyvningar, så jag körde rätt av (men det var jag det, förseslår ingen annan det) menjag klarade inte av nedtrappningar, jag var i burken efter 5 minutet igen! sprang hos dussintals läkare och svammlade, till och med skrev ut egna recept, så desperat var jag! men hade som tur var en mkt förstående läkare som pysslat med narkotika och alkohol hela sitt liv, så han begrepp min desperation, och straffade inte mig! utan såg till att skära av vägarna för mig istället, så jag var tvungen att anlita honom till slut! ja olika är vår vandring in i tabletternas värld och ur den! Det gäller att komma till rätt läkare och psykolog, jag har nog blivit stoppad under åren både här och där, för jag säger alltid vad jag tycker, det är ju jag som lider inte dom! Somadrilen du har kvar är nog lite psykologiskt, så var det för mig när jag ser i bakspegeln! därför klippte jag tvärt och tog smällen! hård och intensivt, men det gick! så jag hoppas verkligen nu Carina att du går igenom och kommer bort från detta elände, du har ju en fin läkare och bollplank som förstår dig, det är så mkt värt! kämpa på och må väl säger otto!
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, August 06, 2003 at 10:48:22 (MEST)

Hej Peter! ja det här blir lite svårt att förklara Jag skriver ju lite konstigt ibland, men jag skall försöka så gott det går! Somadril är ju en muskelavslappnande tab som du vet, men man om underfund bl. a RFHL att var ju substans i som omförvandlades till meprobamat (restenil) som var kraftigt vanebildande, så den stoppades, så nu finns det bara Somadril kvar, och läkarna skriver ej ut dem numera i första taget! Jag använde mig av dem mkt hårt tillsammans med benzo! meprobamat är ju inte helt ett benzo! det gav ens.k "turboeffekt" samma som blandningen mellan benzo och koddein! ja abstinensen av Somadril skiljer sig lite från benzo Peter! på det sätt att man får en annan konstig ångest, lite kraftigare för att det är ett riktigt muskelavslappnande medel, och inte ett nervlungnande, innan man kom på vad det innehöll! ja man får en hemsk värk, när kroppen börjar vakna! Somadril finns ju heller inte på svarta marknaden, få känner till den och det är ingen höjdar tablett i det avvsendet! Blandningen med Benzo ger dubbel verkan när bägge är kraftigt lugnande, och förstärker varann! så jag tog bort ett i taget, först Somadril, rakt av! ett helvete, men täckte upp det med benzo, det är mkt psykologi i det hela, Abstinensen är (för det flest) mkt kortvarig, men ganska intensiv, likt en koddein abstinens som oxå är kortvarig, benzo är ju en mkt långvarig abstinens! Sen är ju oxå Somadril sömngivande! och abstinensen är mkt värk, och ångest m.m men inte som benzo, tänker nu närmast på Stesolid, xanor, sobril m.m inte kortvariga sömntabletter imovane och stillnock! Chansade på sjukhuset (somatisk vård) att få dem förut, nej skrek dom, dom är riktigt vanebildande, och det borde du veta, chansa går alltid sa jag som hade ont värre! nä fy för den tabletten! mkt jobbigare än man tror, och som synes är det ingen som går på det nu, ja Carinan har ett elände med sin nedrappning med dom, men det är den enda jag sett här! Peter! Om någon du vet tar dom, ta absolut först bort Somadrilen innan någon tar bort ex xanor ,stesolid inte tvärsom! och du fasnar lätt i dem igen om du provar dem! virrigt i vanlig ordning av mig, men förhoppningsvis så förstår du vad jag skriver, är det något så återkommer jag gärna igen! skriver ju lite konstigt ibland! Hoppas det var något Peter, och detsamma ha det bra, och tack för ditt stöttande här till alla Peter! må väl säger otto! Hörde av en som försöker avgifta sig, får inga Somadril, utan får benzo, som vanligt , men ej Somadril, inte ens i nedtrappning! det har dom även skurit kraftigt på Koddeinpreparat!
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, August 06, 2003 at 09:45:52 (MEST)

Hej Otto! Tack för att du frågar. Det gick rätt bra ett tag, jag lyckades komma ner till 1 tabl. om dan. Men där ville det sig inte längre, så jag bakade två halvor. Men nu är jag på gång med nedtrappningen igen, fast den här gången minskar jag med ännu mindre bitar en förrut. Och har dessutom fått ett jättebra bollplank, som kan och förstår, så det ´känns rätt hoppfullt nu faktiskt. Det ända gruset i maskineriet är väll dusterna med läkarna, få dom på samma våglängd som en själv. Och dom små "tistlarna" vet ju du en hel del om själv har jag förstått.*L* Ha det bra i den fortsatta sommarvärmen alla.
Carina
- Tuesday, August 05, 2003 at 11:38:00 (MEST)

Hej Otto! Jag skulle vilja veta vad somadril ger för abstinens. Om det är hemsk värk eller om de ger ångest också. Hur är skillnaden mellan abstinens av benso och somadril i jämförelse. Hur påverkar det abstinensen om man tar både benso och somadril. Jättebra om du delar med dig av din erfarenhet. Den bästa hittar man hos dem som tagit dem själv. Ha det bra! Peter
Peter
- Tuesday, August 05, 2003 at 11:21:47 (MEST)

Carina: Har just funderat på dig, hur det går med dina Somadril och nedtrappningen av dem! Vet att du hade mkt besvär med dom, jag var ju själv torsk på Somadril (restenil) omförvandlas just till meprobamat! och numera indraget, en mkt förädisk tablett, jag var högdosberoende, men det gick vägen efter mkt om och men, men det var ett elände! Så tänkte just på dig hur det går för dig med dem. Hoppas det går bra och ha ej bråttom som jag hade som tvärslutade 3 ggr och small i väggen rejält! Roligt och höra om hur det går för dig med dem, kämpa på Carina! må väl säger otto igen!
Otto Ruben Svensson
- Tuesday, August 05, 2003 at 00:05:19 (MEST)

Hej Sarah! Tack för tipset, skall besöka sidan och läsa igenom vad dom säger och erbjuder m.m återkommer! men tack iallafall! precis som vi granskar läkare och psykologer skall detta geshäft granskas, och det görs av många! vi hörs må väl säger otto igen! P:s Är det någon som varit på dom berömda Samtalsakuterna som skulle komma???
Otto Ruben Svensson
- Monday, August 04, 2003 at 13:22:50 (MEST)

Carina: Ja ser absolut inget fel att du skrev det till Sofia´olika alternativ, och visst carina du skrev inte något om mot piller, men vi har alla rätt att svara och ge den erfarenhet och tyckande vi har i olika frågor, det fria ordet!!! ja skrev det jag varit med om och vet och tycker! sen Carina kan man disskutera det i oändliga som du säger, och helt riktigt Du behöver din energi till din nedtrappning, och lycka till med den och kämpa på säger otto! må väl alla!
Otto Ruben Svensson
- Monday, August 04, 2003 at 13:16:39 (MEST)

Ja du Otto, nog har du en poäng i att det finns många kvackare i den alternativa branchen, men det finns seriösa initiativ också (som du ju delvis erkänner). Ett tips är att besöka sidan för komplementärmedicin på nätet på www.helhetsdoktorn.nu, där en legitimerad läkare håller i rodret. Tillräckligt vetenskapligt till och med för Otto? ;-) Konsten är att hålla en vettig balans mellan ett öppet och ett kritiskt sinnelag, för intuition är ett värdefullt komplement till kritiskt/analytiskt tänkande! Mvh Sarah
Sarah
- Monday, August 04, 2003 at 13:16:25 (MEST)

Jadu OTTO!....Det var ord och inga visor det. Fakta! Bevis! Dokumenterat! Det är ju ord som alla som bara tror på vad dom ser använder. Och det här är en disskussion som kan hålla på i det oändliga, och den hör inte hemma här. Att jag överhuvudtaget skrev det här, var ett svar till Sofia!! om olika metoder som hon efterlyste. Och inte någonstans i mitt inlägg skrev jag att det var ett "recept" mot mediciner. Sofia äter ju, enligt hennes inlägg inga mediciner, hon hade ju blivit REKOMMENDERAD nya mediciner, och efter att hon provat förrut så var det ju tydligen inte nån bra erfarenhet för henne. Och hon ville inte äta några. Så disskutera alternativa hjälpmedels vara eller icke vara, det anser jag som slöseri med energi, energi som jag behöver mycket bättre till att ta mig igenom min nedtrappning. Ha det bra alla, och kämpa på därute. Carina
Carina
- Monday, August 04, 2003 at 11:15:56 (MEST)

Carina: Du verkar väl bevandrad i den värld med alternativmedicin! Ja, den har disskuteras friskt med all rätt! Skulle vara roligt och intressant om du utvecklade vad du menar med det du räknar upp, dess fördelar m.m kosnader osv!! Själv är jag mkt skeptiskt mot flera av dess alternativare, utom ex akupunktur, energimassage och kanske något till! Har varit mkt nära dom människor som pysslar med detta under många år, bott med en ett bra tag, och deras seanser kan jag vara utan, åtemisnstone när det gäller problem med piller, abstinenser, och nervproblem av alla slag! Min upplevelse av många av dem är en bunt fanatiker, och de flesta vet absolut inget om Piller och dess följder, utan vet kamrater som fått listor på preparat att köpa i hälsokost, dyrt som attan. Och ingen har en aning om vad du blir påprakade i den affären, det är salter mineraler m.m det finns i vanlig frukt och vanliga vitaminer, sen finns det ju en uppsjö av dess olika sorters s.k terapier, en del surrar ju med hundar och hästar, frågade henne får du något vettigt svar av hästen, vinner han på söndag, för då skall jag spela den, Travfolket rasar över dessa idiotgrejer som vissa har mage att pracka på folk som är nervklena och söker sitt sitsa halmstrå, tacksamma "patienter, roat mig att gå på föredrag och lånat deras böcker och inte hittade jag något speciellt, något faktaunderlag har jag ej sett utan det är gissningar och humbug mkt, inte allt! men okej blir någon lycklig av någon av dessa saker så då är det okej! men för folk med pillerproblem och abstinenser m.m är det då inget för! Har provat med den tjej jag botte med en del, och guud vilka svar jag fick, inte ett rätt, och då har jag prövat (gratis) fler av dessa saker, det enda jag ger godkänt är energimassage, för det är ju okej att få musklerna och blodet i ordning! men när jag på skoj lät folk köra heiling med mig, ja även per tel, så fick jag 3-4 ark nedskrivna vad jag hade för problem, när hon hade suttit ensam och heilat och sen sett saker om mig, det betalar jag inte 5 öre för! fullkomligt vansinne, då är en fika hos grannen mkt bättre, än att lura på en massa nervklena medmänniskor dessa saker som ingen har en aning om, knappt dom själva! klart det finns vinsintressen där oxå, sett det med egna ögon! Om det var nu så bra som vissa framhåller varför anvädnder inte sjukhuset det då??? svaret vet jag mkt väl!! skulle Carina villa höra ditt svar som verka kunna detta! Blir folk bra av vad tusan som helst så använd det, inte mig emot, men det här svammet tror jag personligen och med många vänner som prövat inte ett dugg på! och vem är seriös, hur vet jag det?? kemin m.m Akupunktur har jag några polare som går till, men nerverna är lika kassa för det, det enda dom fått är att dom sitter fel eller en skadad axel blir bra, men problemen med allt annat finns kvar! Några har dessutom tillbringat tid med på psyken och avgiftningar en gång i tiden, och då fick man höra många sköna skröner! Nej Tack för mig, om jag skall pröva det någon mer gång , så vill jag studera fakta först, och den skall vara skriven opartiskt! säger han otto! Kanske någon här som har positiva saker som skett dem, så skriv ner det som tips för alla här då! Sommarn är inte slut än, ut och sola! otto! P:s Dessutom anser jag det är ett gäng skattesmitare, för något kvitto på betalt, har jag dej sett!!
Otto Ruben Svenson
- Monday, August 04, 2003 at 05:13:04 (MEST)

Hej! Undrar bara om andra än jag har fått problem med förstoppning av Zoloft. Läkarna säger att det inte har med medicinen att göra, men jag undrar ändå. Är dessutom väldigt kissnödig jämt, vilket också ökat sedan jag började äta Zoloft för tre månader sedan. Känner någon igen sig? Johanna
Johanna
- Saturday, August 02, 2003 at 23:00:02 (MEST)

Hej. Jag skulle vilja ha kontakt med er som har slutat med tabletter och kämpar med abstinens. Jag har det själv jobbigt. Kanske kan vi stötta varandra. Maila mig gärna.
Mona <monaaxelsson@hotmail.com>
- Saturday, August 02, 2003 at 16:09:28 (MEST)

SOFIA! Det finns ju massa bra alternativ metoder. Body harmony, reiki, rosenmetoden, akupunktur...listan kan göras hur lång som helst. Försök att tänk efter vad du speciellt vill ha hjälp med, och läs om olika alternativmetoder, det finns ju jättebra sidor på nätet, det är bara att söka på vad man vill veta något om. Så man behöver inte köpa en massa dyra böcker. Och jag kan nästan garantera att du fastnar för det som känns bra för just dig, just i denna stund. Det är liksom det som fastnar när man läser om olika behandlingsmetoder, som oftast är det rätta. Regression är ju bra när man inte kan hitta nån anledning till sina problem i det här livet. När du väll bestämt dig för att pröva nån metod, så när du träffar behandlaren första gången, så se till att personkemin stämmer, även om person ifråga är jätteduktig så är det inte säkert att kemin stämmer, tvinga dig då inte att gå där, utan sök upp nästa. Och dom tar inte illa upp om du säger som det är. Jag vet, det känns jättesvårt att säga typ "att vi går inte så bra ihop, kanske du kan rekommendera någon annan" men dom är ju där för att hjälpa dig, och är det då en person som är seriös, så blir det inte alls någe problem. För tyvärr så finns det ju en bunt scharlataner inom det här, som bara vill tjäna pengar. Det ända jag kan säga dig där, är att lita till din intuition, den har aldrig fel. Det låter som du har huvet på skaft, och du har ju redan gjort en resa med tabl. så jag tycker det är smart av dig att söka andra vägar. Tyvärr finner man ju inte sig själv på en dag..*L* men glädjen och hoppet som känns när man träffar en bra alternativbehandlare är guld värt. Dessutom har du ju inte "bara telefontid mellan 8och9 på morgonen" om man får vara lite spydig....man mår ju inte dåligt på bestämda tider precis. Jag önskar dig verkligen lycka till. Carina
Carina
- Friday, August 01, 2003 at 17:21:46 (MEST)

Sofia: känner du till kognitiv beteendeterapi? Det skulle kanske vara något för dig, ett alternativ till tabletter! Jag har svårt att tro på den läkare som säger att man reder ut sitt känsloliv på ett bra sätt tack vare mediciner, snarare kan dessa snurra till känslolivet ytterligare - särskilt den första tiden. Detta visades i ett utmärkt reportage på STV nyligen: "Lycka till varje pris", om SSRI-preparatens negativa psykiska effekter. Antidepressiva medel har ett berättigande vid EGENTLIGA DEPRESSIONER, men inte för att reda ut livskriser och känslostormar, det måste man göra med eget arbete. Det finns andra lösningar än tabletter, även om det är det "bekvämaste" och billigaste som läkarna kan erbjuda! Stå på dig och kräv att få annan behandling! Lycka till, mvh Sarah
Sarah
- Friday, August 01, 2003 at 10:41:28 (MEST)

Vill bara skriva under på det Peter skriver, Bra Peter! Du engererar dig mkt och det är kanon! Johanna! Om du var utan Stillnock i 2 veckor som du skrev, så sitter nog inte beroendet så djupt som Peter skriver! annars hade du nog upplevt en massa abstinens på en gång, och du hade nog passerat det värsta på dom 2 veckorna! Så jag tror att du kan lägga av med Stillnocken utan att sätta in något annat, uppfattar det som så när du skriver att du var borta från dem 2 veckor! Sömnen den ordnar sig för den kan vara snurrig mkt länge´, oavsett vilket preparat man äter, och det är viktigt att du får stöd och har någon att prata med, det är halva segern! Det här fixar du det syns på din beskrivning! Ja det är många som säger att den och den tabletten är bra och rekommenderas, men vi är olika individer med olika problem och stöd m.m men det är i stort sett samma preparat som bara tillverkas av andra fabrikörer, och läkarna har egna favoriter bland läkemedlen, dom har fått någon penna och någon middag m.m för att skriva ut just deras preparat, därför rantar en hel drås läkemedelskonsulenter hos läkarna och värvar dem! Så var försiktig vad andra säger, det är inte alls säkert att du mår bättre för att x gjorde det på den medicinen, du kanske rent ut sagt mår mkt sämre vilket finns att läsa här bl.a, så tänk noga efter behöver jag den med eller kan jag vara utan! ja det är många frågor man får ställa sig själv! men med. vägen tror jag ej längre på, utom i vissa fall när inget annat hjälper! Stöttning och samtal är nog det bästa hur som helst! min erfarenhet efter 30 år med tabletter av olika slag! Så kämpa på alla och Tack Peter för dina sympatiska och fina inlägg som hjälp till alla här! fortfarande är det en bit kvar av sommarn så ut och njut av den! må väl alla säger han otto!
Otto Ruben Svensson
- Thursday, July 31, 2003 at 23:34:25 (MEST)

Jag tänkte på att ta stilnoct på dagen utan att lägga sig så får man ont i huvudet mm men ångesten släpper mm. Om man tar sent på natten tyckte jag att det blev som bakfullhet på morgonen. Det var jobbigt. Peter
Peter
- Thursday, July 31, 2003 at 21:39:16 (MEST)

Hej Johanna! Vad du kan göra är att försöka trappa ut stilnocten för att se hur det går. Så kanske du slipper ta något annat. Det viktigaste är att du kommer från tabletterna. Vad som är positivt är att du inte får så mycket besvär så att du är tvungen till att ta på eftermiddagen och att du kunde vara utan i två veckor. Det är ett mycket positivt tecken på att beroendet kanske inte sitter så djupt. Jag tror att vi alla får olika abstinens beroende på hur hårt påverkade våra receptorer är för bensodiazepiner. Vi vet inte vad som händer när du försöker sluta men du får säkert många sömnlösa nätter. Men det är det minsta problemet. Det är värre om du får ångest och oro. Jag hoppas att det kommer att gå bra. Tar du tex 4 tabletter idag kan du försöka ta bort en halv eller fjärdedels tablett var 14:e dag och se hur det går. Så gör ett försök utan att börja med andra tabletter, det kan det vara värt. Hör gärna av dig hur det går. Vi behöver mer erfarenheter på denna sida. Jag sover bra idag och önskar att jag aldrig hade fått dessa stilnoct. Jag hoppas också att du Sofia inte börjar. Även om tabletterna blir en positiv upplevelse så är det inga mirakelmediciner som löser livets alla problem. Det gäller att försöka arbeta med sig själv. Det finns inga enkla svar. Kilen eller Rfhl måste väl ha erfarenheter av Fontex. Kul att du ska börja läsa och hoppas det går jättebra! Peter
Peter
- Thursday, July 31, 2003 at 21:34:27 (MEST)

Hej igen, ja herregud, vad ska jag göra??? Jag tackar för ditt svar Peter, jag har suttit nu en bra stund och kollat igenom denna gästbok, det finns inte mycket om fontex, men däremot så blir jag jätte skraj när jag läser om alla dessa biverkniongar som medicinerna verkar ha på oss människor. Jag vet inte hur jag ska göra, jag åker bort till stugan ensammen imorgon bitti och hoppas att få klart för mig hur jag ska göra. Jag har fortfarande ej hämtat ut medicinen från apoteket. Jag blev ordinerad den för att läkaren trodde att det skulle kunna bidra till mer balans i livet, att det skull stabilisera pms besvären och att jag skulle t.om komma i djupare kontakt med mig själv eftersom jag skulle inte bli så "fångad" av mina känslor. Sen att sexlivet skulle bli påverkat det skulle bara avhjälpas med en tablett till, men eftersom jag nu inte levde i nån relation så spelade det ju ingen större roll. Jag kan väl ha ett sexliv i alla fall. Att bli som ett rakt streck som jag blev när jag åt seroxat är ingenting som jag längtar efter. Men jag lider av mycket osäkerhet och vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag har hållit på med lite olika terapier, men det är ju så himmla dyrt och inte får jag hjälp med det heller. Jag ska börja läsa på universitetet (3,5) år nu i höst, har ett barn på 5 år som jag lever ensam tillsammans med, doktorn och kvinnan på medicinsk service där jag fått tsm behandling menar att medicinering kommer att hjälpa mig att "ta mig samman" och kunna leva ett "normalt" liv. Är det så? Jag har alltid varit väldigt "känslosam", lätt för att känna mig avvisad och tro att folk inte gillar mig. Detta skulle tydligen åxå försvinna med medicinens underbara hjälp. Men vad är priset? Vem blir jag då? Nä, fy fasen jag känner mig rädd för jag vill hitta orsaken till varför jag mår som jag mår. Har någon här provat regressionsterapi? Jag tror att jag ska försöka prova det innan jag ger mig på nån kemisk medicin. Om någon har provat någon alternativ terapi/medicin/vitamin så berätta gärna, för jag testar mycket mer gärna det än fontex. Tack än en gång peter för ditt svar. Glad över att ej ha hämtat ut medicinen, hoppas att få kontakt med mig under bortresan. ha det gott sofia
sofia
- Thursday, July 31, 2003 at 19:43:34 (MEST)

Hej Peter Jag tar på natten - sista tbl vid 4-5 på morgonen. Vid lunch får skakningar (precis som du) är stressad av ingenting och känns det som jag inte får in luft+ magvärk .Jag har prövat att ta 5 mg på em/kvällen men då har jag kännt mig dåsig i huvudet men ångesten har gått bort. Känner mig rädd för att ta Sobril eller nåt annat för jag vill inte bli beroende av det oxå. Hade uppehåll två veckor för ett tag sedan och jag kom ur min kroppsliga ångest men min sömn var usel - man har blivit van att vara helt knockad och sova jättedjupt. Har glömt hur det är att sova normalt. Dessutom tänkte jag på sömnen hela tiden (fixerade mina tankar) - hur det skulle bli kommande natt, planerade allt och var panikslagen redan vid lunch. Hur sover du nu? Hur länge sov du dåligt. Hoppas du har Törnrosa-sömn utan tbl. Kram fr Johanna
Johanna S
- Thursday, July 31, 2003 at 19:40:16 (MEST)

Jag lägger mig i mycket, men Sofia ta inte tabletter. Du finner säkert en del i gästboken om du läser den för hela perioden som ätit Fontex och blivit sjuk av detta. Att du inte tålde Seroxat är ett varningstecken. Jag är ingen kemist men SSRI- preparaten liknar varandra och att de har olika namn beror på att de kommer från olika företag. De har säkert en del skillnader men har det gemensamt att man kan bli ordentligt sjuk av dem. Hoppas du väljer den tablettfria vägen och arbetar på ditt liv istället. Du riskerar att bli sjuk om du tar Fontex. Var rädd om dig! Peter
Peter
- Thursday, July 31, 2003 at 17:43:25 (MEST)

Hej, jag har blivit rekommenderad av en läkare att äta Fontex/Prozac. Jag är orolig för vad den medicinen gör. Undrar om det finns någon här med egna erfarenheter om just den medicinen. För ett par år sedan åt jag seroxat, och det var bland det värsta jag varit med om. Har hört mycket "gott" om Fontex, men något i mej är ändå väldigt rädd och tänker att jag bara kommer att bli bedövad och missa en stor chans att växa som människa eftersom när jag mått dåligt så har jag i slutändan lärt mig väldigt mycket om mig själv när jag kommit igenom den "perioden". Vill gärna höra om någon vill berätta. Hej svejs sofia
sofia
- Thursday, July 31, 2003 at 15:36:09 (MEST)

Hej. Åt Zoloft 100 mg/dag i drygt 10 månader.Märkte lite skillnad i början att mina tvångstankar och tankar på mat inte var lika stora som innan.Men ju längre tiden gick så vart jag bara värre med dessa tabletter så jag trappade ned till 50 mg/dag.Kände lite yrsel och huvudvärk vid nedtrappning. Sedan fortsatte jag ca 3 veckor med 50 mg/dag tills jag glömde bort att ta min tablett en dag. Kom på detta på kvällen och tänkte att det inte var någorn ide att ta tabletten då!!! Så det var mitt slut på tablettätandet.Jag mådde hemskt dåligt i 1 vecka i streck med huvudvärk, yrsel. men plötsligt en dag så var allt borta.Jag var en helt ny människa med ny energi som kunde börja ett nytt liv utan tabletter. Mvh, Anna
Anna
- Thursday, July 31, 2003 at 14:52:40 (MEST)

Som svar på frågan om jag tog den dagtid så hände det för jag var tvungen att ta sen eftermiddag för jag började skaka och få ångest mm. Sedan fick jag sobril på dagen och därmed ett jämn dos över dagen. Det dröjde ett halvår innan jag fick rätt hjälp och kunde gå av dessa tabletter, oftast gäller desto långsammare så får man mindre besvär. Tar du inget på dagen nu utan bara vid två tillfällen på natten? Hur klarar du dagen då?Peter
Peter
- Wednesday, July 30, 2003 at 23:53:16 (MEST)

Hej Johanna! All abstinens all individuell och kan vara olika lång tid. Ingen kan säga hur länge. Det viktigaste i ditt läge är att komma ur detta så blir du frisk. Du kan aldrig bli bra om du inte slutar. Det är som Otto säger väldigt svårt att ta bort bara stilnocten som är extremt snabb. Måste eventuellt ersätta med annan liknande tablett. Du måste också i detta läge få rätt hjälp. Personer som kan detta. Jag tror att de snabbverkande ger lättare beroende än de långsamma. Att tabletten är snabb betyder inget i abstinensens längd, tyvärr. För mig tog det sex månader att bli av med tabletterna. Jag fick i likhet med de allra flesta stilnoct med rätt simpla sömnbesvär. Läkaren intygade att han tog dem själv med fördel och att de var fullständigt ofarliga. Jag visste inte att det man kunde bli beroende. Det är inget missbruk utan det är så att kroppen blir beroende av ett preparat och man får abstinens om kroppen inte får det den behöver. Du är ingen missbrukare helller utan det är bara skandal att okunniga läkare får dela ut dessa tabletter på detta sätt. Jag antar att din läkare inte berättade om riskerna för dig. Hoppas du tar kontakt med KIlen eller RFHL så att du kan planera att komma ur detta dilemma. Du kommer att klara och jag önskar bara i detta läge att du får bra hjälp. De flesta i läkarkåren kan inget om detta och risken är att man går längre in i dimman om man får en okunnig läkare. Hör gärna av dig hur det går för dig och kom ihåg att trappa ner långsamt. Peter
Peter
- Wednesday, July 30, 2003 at 22:33:39 (MEST)

Är det så att man oroar sig onormalt mycket i abstinensen? Jag kan bli väldigt orolig för allt möjligt. Och kan någon förklara varför?
Maggan
- Wednesday, July 30, 2003 at 19:19:51 (MEST)

Peter- om Stilnoct går snabbt ur kroppen, borde inte abstinensen pågå en kortare tid jfrt m andra långverkande preparat ? När ditt "missbruk" pågick som mest - tog du även Stilnoct på dagtid? (och hur lång tid tog det för dig att sluta) Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och stödjer oss andra!!! kramar Johanna
Johanna S
- Wednesday, July 30, 2003 at 18:38:33 (MEST)

Karin. Det skulle vara roligt om du ville berätta vilka tabletter du äter eller har ätit.
Åsa
- Wednesday, July 30, 2003 at 12:47:40 (MEST)

Hej på er! Ja som Peter beskriver om Stillnock , har jag givetvis konsummerat dom oxå som allt annat vanebildande under många år, men Stillnocken tar nog priset måste jag säga, den går omöjlig ( för mig och många ) att trappa ur, den får man äta tills den tar slut och täcka upp med någon variant typ det Peter gjorde, vilket jag själv fick göra, den har snabb rekyleffekt, in i kroppen och ur fort! och då skriker kroppen enorm efter den tab och man mår frukstansvärt!Samma gäller Imovane för många, inte undra på att dom finns på "svarta markanaden" det tragiska med Stillnocken och Imovane är att när den kom så var det inte ett benzo och påstods vara ganska harmlös, skrevs ut i öppenvården i gbg, tills dom insåg vad dom ställt till med! raskt bort med dom sa öppenvården! och jag håller med en mkt förädisk tablett i och med att dom är korttidsverkande! lyft ut dom som peter gjorde, vilket jag själv gjort med ett benzo, så jag stod ut med abstinenserna! Appropå TUB som Peter skrev om så vet jag ej om Borg och gänget håller på ännu, det var ju ett projekt, men det kanske någon annan vet, däremot skrev han tillsammans med katrin Johansson "Fri från Beroende av sömnmedel och lugnade tabletter" finns fler bra böcker som man kan ha mkt nytta av i olika sammanhang, Självhjälp för dina nerver! av Weeks en australienskisk läkare som inte talar om tabbleter men det som händer i en! man är ju mer förberedd och förstår kopplingarna på det som sker ju mer man tar reda på, det gäller vilken åkomma man drabbas så nog vill jag veta allt jag kan, speciellt när jag skall drabba samman med läkarna! som en del är Serationförfiftade tydligen! Få se nu om dom där omtalade "Samtalsakuterna" är för något projekt och sånt kommer jag ej kommentera förren jag sett det i ett halvår minst, om det inte är om gjort några ggr redan då! Stängningen av huvudstadens ena stora Psykmottagning är skrämmande och nu återstår bara S:t Göran för hela Huvudstaden!!!! sanslöst, priotiteringen blir värre och värre dag för dag! men ingen skall ge upp kampen för ett drägligare liv, vi får hjälpa till och slåss till the bitte end, ja några slarviga rader, hoppas allt väl med er alla och skriv på! ingen fråga är för dum! följer noga vad dom som har problem med s.k Lyckopillrerna hur det går för er, stå på er alla med dom så löser det npg sig! ut och sola nästippen säger han otto
Otto Ruben Svensson
- Wednesday, July 30, 2003 at 01:29:33 (MEST)

Johanna, du ska inte skämmas för någonting som absolut inte är ditt fel! Stilnoct har av många läkare ansetts som "säkert", dvs inte beroendeframkallande. Detta har vi patienter blivit itutade, när vi sökt hjälp för sömnsvårigheter. Inte vårt fel att vi blir sönderstressade av tempot i samhället och behöver hjälp mot sömn/oro! Så hamnar vi ur i askan i elden. De som VERKLIGEN ska skämmas är de (o)ansvariga läkarna och läkemedelsindustrin, för deras aningslöshet, okunnighet/dumhet och ovilja att ta patienternas problem på allvar!! (Behöver jag nämna att det dessutom är en lukrativ bransch där patientens lidande är lite värt när det ställs mot profiten?) Så sträck på er, och var säkra på att ni INTE har gjort något fel, alla ni som hukar er och tar på er skulden för att ni blivit beroende! För visst är det så: hade ni bara blivit INFORMERADE om risken, då hade ni sannolikt inte hamnat i den sist ni nu befinner er i? Den goda nyheten är dock att all abstinens går över, förr eller senare - håll ut!!
Sarah
- Tuesday, July 29, 2003 at 18:44:52 (MEST)

Tyvärr kan man inte lita på alla mottagningar för det finns så lite kunskap och oförstående. Det finns på sina håll beroende på var man bor, men det är sällsynt. Dessa organisationer är de bästa. Bor du i Stockholmstrakten ska det finnas något på S:t Görans sjukhus TUB-enheten som ska vara bra. De är experter på dessa. Att bli beroende av tabletter är inget att skämmas för utan det är din langare=läkare som har orsakat detta genom att ge dig narkotikaklassade tabletter. Dessa läkare om de i sin dumhet kunde förstå vad de gör. Man det bästa är att det löser sig och du kommer ur detta Peter
Peter
- Tuesday, July 29, 2003 at 13:37:50 (MEST)

Jag skall försöka ta kontakt med någon mottagning men det känns svårt för jag skäms så mycket över de här problemen - jag kan inte förstå att jag har blivit beroende av ett läkemedel (det känns fruktansvärt!)Ingen i min omgivning vet detta, jag gör allt för att dölja mina symptom. Mest ljuger jag för dem jag älskar mest (pga att jag skäms). Tack för ett snabbt svar. J
Johanna S
- Tuesday, July 29, 2003 at 11:59:25 (MEST)

Hej Johanna! Det var precis så det började för mig. Du har blivit beroende av stilnoct som är starkt beroendeframkallande. Tabletten är väldigt stark ibörjan och effekten går ut snabbt. Det är därför du vaknar klockan fem. Effekten går ut på dagen igen och du får stark oro och ångest. Det är vanliga symtom för detta bensoanaloga medel. Din kropp vill ha mer stilnoct och erfarenhetsmässigt så anpassar sig kroppen till en snabb ökning av denna tablett. Jag tror personligen att det är väldigt svårt att trappa ut stilnoct för att den är så snabb och att du får bara ta den till natten.Jag fick göra så att jag fick fortsätta ta stilnoct till natten och sedan börja med sobril på dagen för att jämna ut bensoberoendet över hela dagen. Sedan tog jag bort stilnocten först för att sedan ta bort sobrilen. I och med att du får en sådan ångest över dagen så måste du få något där så att du orkar trappa ned. Jag tycker du ska ta detta på allvar och ringa till RFHL och till Kilen för att få råd att trappa ned på ett bra sätt. En nedtrappning får gå väldigt långsamt. När du ringt till ovanstående så får du gärna höra av dig till mig om du vill. Peter
Peter <peter.santesson@telia.com>
- Tuesday, July 29, 2003 at 11:51:59 (MEST)

Hej Åsa! Jag känner också igen det där att tvångstankar kommer när man är mer stressad och mår sämre. Vidrigt och man kan heller inte slå sig fri från dem - ju mer man tänker ju värre blir det. Jag orkar inte ens umgås med folk när det är som värst utan är mest hemma.
Karin
- Tuesday, July 29, 2003 at 11:43:17 (MEST)

Hej- har tagit Stilnoct mot sömnbesvär i drygt ett års tid. Jag tar ca 2 tbl för insomnande och två tbl vid 5 tiden då jag vaknar upp för att slippa ligga sömnlös. Har svår ångest mitt på dagen med andningsbesvär, oro etc och jag antar att det är någon abstinens. Hur snabbt skall man trappa ner tabletterna om man vill sluta. Vill inte ta dessa mer orkar inte må så här dåligt. Hjälp! Kram fr Johanna
Johanna S
Stockholm, - Tuesday, July 29, 2003 at 11:10:43 (MEST)

Hej Helena! Det gick för snabbt för dig med nedtrappningen av Seroxat förra gången. Ju snabbare det går ju värre symtom. Man kommer inte helt undan dem men det blir lättare. Om du skulle vilja ta bort dem finns det ett bra schema i gästboken 21 april 2001 om du läser där. Personen tog lång tid på sig men nådde ett bestående resultat och det är det viktigaste! När man trappar är det helt individuellt hur fort man går fram. Men små dossänkningar i taget är bra och minst 14 dagar emellan. Sedan avvakta abstinens och när det känns ok att ta nästa steg så gör man det. Viss styrfart neråt är ändå bra. De som haft en lyckosam nedtrappningen kan väl ge lite tips! Peter
Peter
- Monday, July 28, 2003 at 16:21:54 (MEST)

Efter att jag slutat med tabletter så har jag fått någon slags tvångstankar. Är det vanligt? Det är när ångesten är hög som de tankarna kommer. Har aldrig känt så här förr. Vad kan det bero på?
Åsa
- Sunday, July 27, 2003 at 20:53:24 (MEST)

Jag blir både glad och ledsen när jag för första gången läser i denna gästbok. Glad för att jag inser att jag ej är ensam om mina besvär och ledsen för att jag inser att jag förmodligen själv har varit drabbad av abstinenssymtom. Jag fick panikångest hösten -00 och började då att medicinera med Seroxat + kognitiv terapi. Jag tyckte att jag upplevde en viss förbättring. Dock mådde jag riktigt dåligt (ffa psykiskt) när jag knappt ett år senare trappade ut medicinen. Den läkare som jag hade kontakt med då kunde ej ge mig mer information om utsättningsbesvär än vad jag själv kunde läsa i FASS. I alla fall så började jag åter att medicinera med Seroxat (20mg/dag)i cirka ett års tid. I januari i år bestämde jag mig för att åter försöka trappa ut medicinen och jag ville verkligen klara det denna gång. Jag trappade ut tabletterna enligt ordination ifrån läkare (10mg/dag i en månad / 10mg varannan dag i en månad ). Fick först symtom som jag kände igen sedan tidigare; parestesier, yrsel. Sedan när jag slutat helt med tabletterna gick det bara utför de följande veckorna. Jag upplevde overklighetskänslor och att jag tänkte "konstiga" tankar om livet och meningen med livet etc. Jag kände mig nedstämd och värdelös. Jag orkade knappt stiga upp på mornarna och det var ansträngande att klara av arbetsdagarna. Jag kände illamående och tappade matlusten. Jag klarade ej av att vara ensam pga att jag då kände stark ångest. Det hela slutade med att jag cirka en månad senare hastigt gjorde slut med min pojkvän och att jag ej klarade av att arbeta, utan blev sjukskriven. Jag tolkade allt detta som att jag hade fått en depression och ej som symtom pga av abstinens. Jag har ju fått lära mig av läkarna att SSRI ej ger några abstinenssymtom... Då när jag mådde så här dåligt i maj -03, så såg jag ingen annan råd än att åter börja medicinera. Så nu tar jag 20mg Seroxat/dag. Jag har varit sjukskriven i cirka 2 månader och haft semester i en månad. Under denna tid har jag gjort flera förändringar i mitt liv. Jag har sökt nytt jobb, sålt min bostadsrätt och skall flytta från storstaden till ett mindre samhälle. Det som jag har funderat över många gånger är om jag kommer att klara mig utan mediciner. Jag vill så gärna må bra utan mediciner. Men jag vet ej om jag orkar gå igenom en längre period med samma psykiska/fysiska symtom som jag hade i våras. Jag vill gärna ha tips ifrån andra som medicinerat med Seroxat och hur ni har trappat ut medicinen. Jag har till och från gått i kognitiv terapi. Dock har jag tyvärr ej prioriterat att göra de olika övningarna/hemläxorna då jag har tyckt att jag har mått ganska bra. Det är även svårt att klämma in perioder av "kognitiv träning" dagligen i den redan ganska fyllda vardagen. Tack för en bra gästbok! Helena
Helena
- Sunday, July 27, 2003 at 20:52:02 (MEST)

Hej Peter och tack för ditt svar. Jag glömde i föregående brev att berätta om de biverkningar jag haft hela tiden. Huvudvärk, lättare illamående, svettningar, känslolöshet och muntorrhet. Jag hör av mig senare ang min nedtrappning, hur det går osv. Det känns trots allt skönt att det är så många som bryr sig.
Inger <no1inger@hotmail>
- Saturday, July 26, 2003 at 14:16:50 (MEST)

Jag tycker det är grymt, om man vet vilka riskerna är och spela med någon annans själ på det sätt som uppenbarligen sker. Jag hade ätit de i ca 4-5 mån, så illa har jag aldrig mått som då. Och tröttheten var oövervinnerlig och mycket mera. Trots att jag meddela detta så fick jag svaret att det är övergående, det går uppåt sedan. Men det var min personlighet som var övergående till en annan dimension. Jag la av dem abrubt, vilket var fel. Men ut skulle de i min iver. Och det har känts, har gått 4mån inne i 5:e. Och är nog ganska återställd. Så håll ut alla, jag tror det tar olika tid, men det måste gå över, och gör så, så stå ut. Gogge
Gogge <snoooky_@hotmail.com>
Gbg, - Friday, July 25, 2003 at 22:47:54 (MEST)

Hej Inger! Den nedtrappningen låter väl inte helt orimlig vad gäller dossänkning. När det gäller tidsintervallet är det viktigt att inte ha bestämda tider utan vara flexibel på abstinens. Får man för mycket abstinens kan man ta det lugnare. På så sätt mildrar man symtomens intensitet. Det kan ändå bli jobbigt men att ta det lugnare så kanske inte det värsta scenariot uppkommer. Någon annan kanske har något tips när man skär ner. Känner man att man inte vill äta någon mer tablett finns det aldrig någon rätt tid att sluta. Känns det helt fel att ta tabletter så är det bäst att sluta. Berätta gärna hur det går! Peter
Peter
- Friday, July 25, 2003 at 22:39:03 (MEST)

Jag fick zoloft utskrivet i mars 2001, har alltså ätit medicinen i nästan 2 1/2 år. Vill sluta men enligt min läkare så ska jag vänta tills det blir lugnare omkring mig eller tills jag känner för det själv. Jag blev sjukskriven för en utmattningsdepression 1999, var totalt slut. Jag har omskolat mig och startat eget företag i Friskvård. Det är tufft, arbetar många timmar för att få igång företaget. Jag såg på programmet om biverkningar och problemen med abstinens på antidepressiva, jag blev väldigt upprörd och rädd. Jag bestämnde mig då för att börja nedtrappningen, äter zoloft 75 mg 1 1/2 tabl dagligen. Min läkare har sagt att jag ska dra ner dosen långsamt. Först börja med 1 1/4 tabl, efter 14 dagar gå ner till 1 tabl, osv minska 1/4 per gång.
Inger <no1inger@hotmail.com>
- Friday, July 25, 2003 at 18:19:56 (MEST)

Känner precis som Per skriver. Blir jätte-orolig för minsta problem. Jag var inte sån innan jag började med tabletter. Varför är det så? Är det någon mer som känner igen sig. Maila mig gärna.
Marita <maritasvensson@hotmail.com>
- Friday, July 25, 2003 at 13:15:25 (MEST)

Jag känner likadant som Per har efter snart 3 veckor utan seoxat börjat känna mig väldigt konstig,det började så bra, hoppas och tror att det "bara" är utsättningsproblem. Hemska tanke om det skulle vara något annat. Man kan ju aldrig vara säker. Var kan man läsa om halverings tider? Någon som kan? Har ätit seroxat i 3 år varit uppe i 60 mg. Vet att det är väldigt individuellt men när kan man tro att man blir av med skiten, vill gärna läsa flera erfarenheter. Man tappar ju snabbt all tro så fort man har minst lilla symptom som liknar den panikångesten man hade från början. Men jag börjar nog aldrig med seroxat igen, förhoppningsvis inte något annat heller. Men vi kämpar på eller hur !!!/ Inger
Inger <inger.henningsson@malmo.se>
Malmö, - Friday, July 25, 2003 at 12:04:05 (MEST)

Är det så att man under abstinensen blir extra orolig för saker man normalt kan hantera? Jag känner att jag överreagerar väldigt. Vad beror det på? Har läst att man är extremt stresskänslig. Kan det bero på det?
Per
- Friday, July 25, 2003 at 10:46:50 (MEST)

en liten fråga bara..jag har en kompis som äter zoloft.200mg om dagen.Jag tycker det låter väldigt mycket.Har jag rätt?
annika <tingeling75@hotmail.com>
örebro, - Thursday, July 24, 2003 at 01:53:43 (MEST)

Göran! Egentligen är dina inlägg inte värda att kommentera ens ... men jag förstår att eftersom du själv mår bra så kan du sitta där och vältra dig i all din självgodhet och tycka att vi gnäller över små problem eller kanske till och med inbillade? Vi skriver här för att vi blivit sjuka av våra läkemedel eller att sluta med dem! Jag tycker att du borde respektera att det finns lika många reaktioner på dessa medel som det finns användare.
Victoria
Stockholm, - Wednesday, July 23, 2003 at 12:24:39 (MEST)

Hej.Jag är 28 år och har lidit av panikångest med panikattacker sedan 14 års ålder.Har sedan 23 års ålder ätit:kloripramin,cipramil och nu seroxat.Jag har försökt att sluta med seroxaten flera gånger under tiden jag har ätit 10 mg men det går inte.Den högsta dosen seroxat jag ätit var på 40 bara(cipramilen var på 6o)och nu är jag nere då på 10 och har försökt sluta men när jag är inne på andra dagen funkar ingenting.Jag blir yr,illamående,konstig i huvudet,ja å allmänt irriterad,arg och sur som aldrig förr.Kan knappt stå på benen.När jag har hållt upp då i två dagar får jag ta en halv tablett(10 mg)på kvällen för att komma ur sängen dagen därpå.Vet någon hur jag ska klara mig ur detta utan att bli knäpp och sängliggandes?Såg Dokument Medicin i söndags och blev ju inte gladare utav det.Det var ett jättebra program som fick mej att tänka efter en hel del.Jag vill verkligen sluta med seroxaten och känner att jag inte behöver äta tabletter för att jag klarar av vardagen utan panikattacker å ångest.Har någon nått tips/förslag eller bara om ni vill dela med er till mig så maila mer än gärna.
annika <tingeling75@hotmail.com>
örebro, - Wednesday, July 23, 2003 at 02:08:57 (MEST)

Göran, jag har tagit antidepressiva i ett par omgångar såväl i unga år som i lite senare (är 36 år). Blev inte så dålig som ung, men blev verkligen dålig i våras (med abstinens och hela baletten) och avbröt behandlingen efter några månader. Så det där med i vilken ålder man "tål" tabletterna bättre är nog en egen konstruktion. Visst hjälper anti-depressiva mot en hel del, men priset man får betala kan vara mycket högt. Det har vi som skriver här fått uppleva, därför finns detta forum - för att upplysa om riskerna. Förtjänsterna med pillren är ju läkemedelsbranschen så duktig på att tala om, det kommer ut ändå!!
Filosofen
- Tuesday, July 22, 2003 at 20:35:22 (MEST)

Hej! Ville bara hålla med Victoria att det kanske inte så konstigt att folk som här på hemsidan har fått sina liv vingklippta reagerar på Görans inlägg. I programmet nämnde Lena på Kilen något som rörde om mig att det var 50- 75 % som inte tog sin behandling tiden ut. Jag tror det beror på alla biverkningar. Att väldigt många mer är än majoriteten får väldiga besvär. Göran, du har haft tur! Det är lite att spela rysk roulette med dessa tabletter. Det är ett väldigt allvarligt problem och hundratusentals sitter hemma och mår väldigt dåligt. Det är inte bara unga som får problem utan det får nästan alla mer eller mindre. Vi får hålla ihop och hjälpa varandra! Peter
Peter
- Tuesday, July 22, 2003 at 17:54:00 (MEST)

Victoria. Att jag skrev och berättade om mina erfarenheter, som nästan enbart är goda, är för att jag tyckte att det skälldes ganska tanklöst på antideppressiva medel här. Betydligt fler människor har haft god hjälp av dem och höjt sin livskvalitet. Det är inte fråga om att döva någonting! Sen har jag ett bestämt intryck, utan att kunna bevisa det, att unga människor reagerar väldigt annorlunda och har värre besvär av Zoloft mm än vad vi som är i den övre medelåldern gör. Alltså borde nog läkarkåren vara försiktiga med att skriva ut den här sortens psykofarmaka till tonåringar.
Göran
- Tuesday, July 22, 2003 at 14:50:07 (MEST)

Hej. Är det någon som kan förklara varför man inte klarar av normalt tänkande som "det ordnar sig" under abstinensen? Jag blir jätte-orolig för minsta sak.
Nina
- Tuesday, July 22, 2003 at 12:39:23 (MEST)

Oj.. det blev lite många inlägg... konstigt? I vilket fall så vill jag bara säga till "Carola" i Östersund att 10 dagar med en halvtablett är alldeles för kort uttrappning (i vilket fall så var det det för mig jag drabbades av alla möjliga saker och lider av det fortfarande, du kan se min historia nedan). Jag är ingen expert på uttrappningen men jag tror att du längre ner på sidan kan hitta råd om hur långsamt man ska trappa ut. Lycka till!
Victoria
Sthlm, - Tuesday, July 22, 2003 at 10:47:02 (MEST)

Göran, Jag undrar över ditt inlägg? Vad vill du berätta med att du mår bra? Nog förstår vi att det finns människor som mår bra av medlen. Själv har jag och många andra här mått oerhört dåligt av den eller framförallt av att sluta med den. Programmet i Söndags rörde upp många känslor men applåder till kvinnan från Kilen som verkligen har grepp om problemet! Jag har helt klart en känsla av att dessa medel skrivs ut i onödan många gånger. I mitt fall så kan jag säga att det hade varit bättre att gå andra vägar än att döva sig med läkemedel. Vi måste också kräva att läkemedelsbolagen tar sitt fulla ansvar och skriver mer detaljerat om utsättningsbesvären på bipacksedeln. Sedan måste läkare får strängare riktlinjer angående förskrivningarna. In och utsättning måste ske mer kontrollerat... Eftersom våra myndigheter inte verkar bry sig om sina medborgares väl och ve så får man visa på att detta kostar oerhörda summor långsiktigt och mycket väl kan vara bidragande till ökade långtidssjukskrivningar....
Victoria
Stockholm, - Tuesday, July 22, 2003 at 10:39:23 (MEST)

Hej! Nu kommer jag med min fråga igen ang. byte från Cipramil till Citalopram. Gubben är på mig och tjatar om jag har bestämt mig för om jag ska byta till det billigare Citalopram, det är ju samma enligt honom, "för det har ju apoteket sagt" men det är ju inte jag så säker på. (Förtroende för allt vad läkare och liknande heter försvann ju totalt för länge sen.) Är det verkligen ingen som har någon erfarenhet av det här? Cipramil är ju väldigt vanliga. STAFFAN, du som har kontakter, har inte du hört nåt om nån som bytt, och hur det funkat? Jag klarar inte av den minsta försämring nu, det är förjävligt som det är, med de andra pillren, Xanor och Somadrilen. Nå jag får väll ändå säga, även om det tar emot välldigt just nu, men finns ju inget alternativ, så...hej och hå, kämpa på....Carina
Carina
- Tuesday, July 22, 2003 at 10:19:36 (MEST)

Jag led av lättare panikångest för något år sedan ,och blev ordinerad Seroxat . Det gav till en början ökad ångest.Efter ett tag mådde jag bättre. Ångesten klingade av. Dessvärre blev jag aldrig informerad att denna medicin inte bör/får kombineras med alkohol. Jag drack ett par öl vid ett tillfälle och det slutade med en "blackout" Blev utan anledning vansinnig ,och detta ledde till att gjorde mig skyldig till skadegörelse. Med påföljd dagsböter.(Är normalt lugn och skötsam) Sen dess har jag haft mycket svår ångest , och törs varken förtära alkohol , eller "lyckopiller" Nu äter ångesten upp mig inifrån istället. Tack för ordet..
Anonym
GBG, - Tuesday, July 22, 2003 at 03:19:12 (MEST)

Hejsan! Mitt namn är emma och är bara 16 år ska fylla 17 snart. Allt började när jag skulle börja en ny skola alltså första ring på Burgården i Gbg (Hotel & restaurang) jag var själv som skulle börja där fast jag hade en killkompis men vi kom inte i samma klass.Min första ångestattack kom på en matlagnings lektion, vi skulle göra maten själva (innan hade vi alltid gjort två och två) allt gick bra till en början men sen fick jag helt plötsligt svårt att andas och jag började svettas och började gråta jag tappade kontrollen om mig själv kändes det som.Jag var tvungen att åka hem med buss.(Det är en timmes åk väg) jag berättade för min mamma, hon blev orolig. Det gick ca tre månader och plötsligt fick jag problem att åka bussen till skolan och buss överhuvet taget, det gick inte att vara själv, var tvungen att ha med mig någon hela tiden till med när jag var i mitt eget hus-där man ska känna sig trygg. Till slut blev det många ursäkter att inte åka till skolan.Dom här hemma märkte det samt lärarna.Mina betyg sjunk. jag gick till kuratorn på skolan och han hjälpte mig att få kontakt med en kurator nära där jag bor. Jag gick till henne för att få ett bedömnings samtal.Hon kom fram till att jag hade panikångest.Vi försökte spekulera i vad som hade orsakat det men jag har underbara föräldrar, många vänner och dessutom hade jag en pojkvän men det tog slut innan skolan började (det var nog en orsak att det här hela hände) jag var mycket ledsen över honom, vi var tillsammans i hela 1år och 4månader.Jag gick till en läkare och fick Zoloft ut skrivet.Jag skulle trappa upp till 100mg per dag.Men jag mådde illa av dom så vi fick byta till Cipramil 20mg.Jag har ätit samanlagt antidepprisiva nu i 4 månader och jag känner fortfarande ingen direkt jätte förbättring innan var jag deprimerad också för att jag inte kunde va bland stora befolkningar eller åka buss själv.Depprisionen försvann ett tag men nu känns det som att den har kommit tebax.Jag känner att jag inte orkar mera (att kämpa) jag var tvungen att sluta skolan och jag var sjukskriven i ca en månad och sedan var den sommar lov.Nu till hösten ska jag börja på en ny skola där mina kompisar går men inte samma linje jag är så orolig hur det ska gå.Många säger. - kämpa på allt kommer bli bra tillslut. Tillslut? Hur lång tid ska det gå? Jag vill bara va normal som mina kompisar är.Dom kan åka buss dom kan vara själva.Men inte jag.Inte jag.Varför hände just det här mig?varför?Den frågan ställer jag mig varje dag? Skolan börjar igen mindre än en månard.Hur ska jag klara det? Allt e så jobbigt!Jag går hos en kurator en gång i veckan och hon är underbar..hon kan man verkligen åprata med..Men det är ingen som kan sätta sig in i min situation..ibland när jag tänker på hur det kommer att bli i framtiden gråter jag ..Jag mår dåligt! Det skrämmer mig att jag bara är 16 och äter antidepprasiva tabletter vid 16 års ålder..när jag åker bussen får jag stickningar i kroppen mår illa och måste tänka på hur jag andas och svettas... Tanken om hur det kommer att bli i framtiden gör mig skräkslagen.. Tack för att du/ni har "lyssnat” skriv gärna tebax.. Mvh emma min hotmail är: eme_pub@hotmail.com
emma <eme_pub@hotmail.com>
härryda, - Tuesday, July 22, 2003 at 01:56:39 (MEST)

Nina: det har med stresskänslighet att göra. Man blir extremt stresskänslig av abstinens. Även om man mår bra mellan varven krävs det inte mycket för att abstinensen ska dyka upp - t.ex. att göra någoting som innebär en viss ansträngning. Tillåt dig själv att ta det lugnt, pressa dig inte. Lycka till alla ni som kämpar med abstinens, kom ihåg att den går över till slut! Mvh Lena
Lena S
- Tuesday, July 22, 2003 at 00:33:26 (MEST)

Såg på programmet Dokument medicin, blev jätte rädd när de började tala om att ssri preparat är beroendeframkallande. Jag har ätit Antidepp medicin sen tidiga tonåren. Seroxat, Cipramil,Nefadar och nu äter jag Fontex sen ca 4 år tillbaka. Jag har försökt trappa ned åtskilliga ggr men jag har inte lyckats. Jag håller på att trappa ner just nu igen har 10 mg kvar vet ej hur fn jag skall göra, är rädd att jag skall bli knäpp. Huvudet känns som om att det är svullet, det känns som om att musklerna i nacken håller på att krampa fram och tillbaka! Jag blir yr och det känns som om att jag trampar i luften, mår illa och jag känner mig helt ovärklig på nått skumt sätt. När jag såg på programmet så blev saker och ting lite klarare för mig i alla fall det fick mig att förstå att det kanske inte mej det ät fel på utan det är resultatet utav utsättningen av medicinen. Jag blir oxå tokig på snaket om beroende framkallning, det skrämmer mig för jag har varit nykter alkoholist sen 4 år och visar det sig att dessa djävla tabbletterna är beroende framkallande så kan man ju säga att jag inte varit fri i från sinnesförändrande droger och där med ej nykter eller? Och jag som suttit på AA och snakat så väl om dessa tab att dessa tab inte är beroende framkallande osv. Fast skit samma det är ju för min skull jag slutar dricka och droga mig. Jag vill bara bli fri i från dessa tab nu!!!! Och jag får en klump i magen när jag tänker på att jag ätit Fontex under bägge mina graviditeter och under amning. Jag råd frågade min läkare hur jag skulle göra och han sa att det var helt ok att äta fontex trots att man var grav/ammade. Jag känner mig glad och tack att jag fann den här gästboken,jag känner mig inte så ensam/Kram Sarah
Sarah
Göteborg, - Monday, July 21, 2003 at 22:34:09 (MEST)

Jag har ätit Zoloft i några omgångar mot nedstämdhet och har då aldrig mått annat än bra av dem. Jag blir lugnare, gladare och mer harmonisk. Även omgivningen, som inte känner till Zoloften, har lagt märke till det. Lite yrsel och svettningar första veckornaa men det går fort över. Inga utsättningsproblem.
Göran
- Monday, July 21, 2003 at 19:35:47 (MEST)

Måste förresten fråga en sak. Min doktor hade gett mig anvisningar för hur jag skulle trappa ner med Zoloften. Jag skulle äta halva tabletter i 10 dagar och sen sluta helt. Efter att ha läst om andras nertappningar så undrar jag om det är rimligt? Jag hade då ätit tabletterna i ca 4 månader.
Carola
Östersund, - Monday, July 21, 2003 at 12:44:21 (MEST)

Hej! Såg dokumentären om lyckopiller på tv igår och blev väldigt upprörd. Jag har själv tidigare ätit Zoloft i ett halvår, med massa biverkningar. Fast då visste jag inte att det berodde på medicinen - jag trodde att det var mig det var fel på. Trodde att jag var så psykiskt instabil att inte ens antidepp fungerade på mig. Jag hade inte fått någon information alls från doktorn om att det fanns några som helst biverkningar. När jag hade yrsel, koncentrationssvårigheter, ökade 12 kg i vikt med mera, var inte Zoloften det första jag tänkte på. De tabletterna skulle ju göra mig bättre, inte få mig att må sämre. Jag fick ångestattacker och tankar som jag aldrig tidigare haft. Jag kände mig rädd för att pröva nya saker, rädd för att träffa gamla och nya bekantskaper och jag kände mig rädd för mig själv och mina egna tankar. Det lustiga var att det inte var så jämt, utan att det kom och gick, från dag till dag liksom. Detta gjorde att jag ibland blev otroligt besviken när jag efter några dagar av välmående dalade igen och bara satt i soffan och grät, utan att veta varför. Jag lider fortfarande av att mitt humör kan svänga tvärt, utan förvarning. Ena sekunden skrattar jag, i nästa sekund trillar tårarna utan att jag själv fattar varför. Detta har gett mig rätt dåligt självförtroende. Jag slutade med Zoloften för cirka 5 månader sedan och tycker att det är konstigt att jag fortfarande känner av efterverkningarna. Jag tycker själv att tabletterna har ändrat min personlighet till viss del- från stark och stabil till känslig och svag. Nu har jag vant mig vid det, men tidigare hade jag såna overklighetskänslor att jag faktiskt blev rädd. Jag önskar att jag aldrig hade börjat med Zoloften. Det har fått mig att må sämre än jag någonsin gjorde under själva depressionen. Jag hoppas verkligen att läkare och doktorer blir bättre på att informera om de negativa sidorna av de s k lycko-pillren innan de skriver ut dem till folk.
Carola
Östersund, - Monday, July 21, 2003 at 12:31:39 (MEST)

Hej. Är det någon som kan förklara varför abstinens-ångesten kör igång så fort jag ska göra något?
Nina
Jönköping, - Monday, July 21, 2003 at 11:32:24 (MEST)

Hej! Äntligen ett bra ställe där man förstår att det man går igenom är sant. Fick år 2000 panikångest efter att ha jobbat mycket, tagit hand om hus och barn, eftersom mannen jobbade med egen firma(En duktig tjej som inte säger nej och som ska vara alla till lags). Kände mig yr och hade typ feberfrossa utan feber. Men man är ju en god svensk som går och jobbar i alla fall, jag hade ju inte feber det var bara så det kändes. Efter någon månad fick jag min första atack, in på sjukhuset, inget fysiskt fel, hem igen. Åkte ambulans 3 gånger in på sjukhuet. Sen konstaterades det att jag hade Panikångest. Fick den trevliga medicinen seroxat utskrivet till mig, blev jättedålig i 3-4 veckor, kunde inte sova halicunerade,var hos djävulen själv och hälsade på, har tack och lov förträngt det värsta. Har nu slutat med pillerna för 14 dagar sen , denna gången trappade jag ner väldigt sakta, förra sommaren fick jag vad jag trodde ett återfall men nu förstår jag att jag trappade ner för snabbt, allt enligt läkarens ordination. Efter att ha sett Tv programmet igår förstår jag att jag är lyckligt lottad, det kunde ha varit värre, men det jag har gått igenom önskar jag inte min värsta ovän.Så stackars alla er som har det värre än jag, vilket jag förstår är många. Kämpa på, jag tänker på er, ni får inte ge upp det blir sakta bättre. Tack alla ni som har skrivit era berättelser här det har hjälpt mig enormt, synd bara att jag inte hittde denna sidan för 2 år sedan.
Inger <inger.henningsson@malmo.se>
Malmö, - Monday, July 21, 2003 at 10:34:19 (MEST)

Jaha det har varit fel på Gästboken såg det fick inte in några inlägg Staffan! men nu är den igång igen Bra och Tack!
otto ruben svensson
- Monday, July 21, 2003 at 01:12:31 (MEST)

Såg på TV ikväll om antidepressiv medicin och blev mycket skakad. Jag hittade denna sida på nätet och har läst mycket av vad alla mina medvandrare i Landet Elände skrivit. Har ätit Zoloft sen dec. 2002. Har väldiga problem med svettningar, restless legs, viktökning m.m. Hade ingen aning om att det är biverkningar av Z. Har talat med läkaren om myrkrypningarna i benen, men han sa inget om att det kunde vara medicinen, fast jag frågade specifikt om det. Vet inte läkarna eller vill de inte veta? Har bestämt mej för att börja trappa ner, trots allt verkar det alternativet bättre på sikt. Hoppas och ber att jag ska klara det. Vill säga TACK för alla goda råd angående detta ämne. Önskar alla en ljusnande framtid och allt gott. Karin
Karin
Hässleholm, - Monday, July 21, 2003 at 01:00:54 (MEST)

Såg Dokument medicin, hoppas att många många fler också gjorde det! Äntligen ett program som helhjärtat tog patientens parti, det var på tiden! Det var ett mycket belysande program, och ett välkommet inlägg i debatten! Som man kände igen sig i patienternas beskrivningar av sina svåra erfarenheter - att det faktiskt inte är en själv det är fel på! Det är väldigt jobbigt att bevittna läkemedelsföretagens cynism när de förnekar problemen. Trots allvarliga biverkningar för vanliga människor är profiten viktigast. Människor kanske får gå "ur askan i elden", men de tar inget ansvar. Som en av de drabbade i inslaget menade att hon var förbannad för att Seroxat kostat henne ett år av hennes liv, och ingen hade varnat henne. Snarare förnekat att medlet kunde ge besvär! Och det är pinsamt att höra läkemedelsföreträdarnas ordklyverier om hur abstinens ska definieras!! Nu väntar jag på ett liknande program om Benzo-medlen. Eller de kanske är omoderna och utspelade i debatten??
Sarah
- Sunday, July 20, 2003 at 23:51:57 (MEST)

Nu har jag gjort bort mej igen. Gästboken har varit ur funktion sedan jag skrev nedanstånde inlägg och det har varit mitt fel. NU har jag lärt mej vad jag gör för fel och det skall inte upprepas. Jag att ledsen att ni så länge fått skriva era inlägg förgäves, Men nu går det alltså bra igen. . . Kommnetarer på kvällens TV-program om Antidepressiva?
Staffan Utas
Rfhl Uppsala län, - Sunday, July 20, 2003 at 22:06:36 (MEST)

Kloka ord VICTORIA! Du frågar i ett tidigare inlägg efter alternativen. Dessa skulle även vara en ekonomisk vinst för sjukvården och samhället. Nu arbetar vår förening en del för idén med Samtalsakuter, som börjat dyka upp i flera komuner. I förra numret av RFHLs tidning Oberoende, i pdf-fil: http://www.rfhl.se/rfhl_special_001/oberoende/21.pdf , har jag en artikel om alternativen som heter "Demokrati saknas i vården".

Ha det bra allesammans. Kom ihåg att sommaren går också över. Hej!
Staffan Utas
RFHL-Uppsala län, - Friday, July 11, 2003 at 14:58:13 (MEST)

Hej Mia igen, Jag känner precis samma sak, det är möjligt att jag skulle må tillfälligt bättre av att börja med Zoloften igen men då väljer jag hellre denna pina. Jag kommer aldrig att börja igen! Precis som du säger så borde man ifrågasätta varför man blir sjuk (i mitt fall kombination karriär, barn, hemmet osv) och försöker förändra roten till det onda istället för att blockera symptomen. Läkare säger ju att man inte ska ge små barn med feber för mycket febernedsättande... eftersom febern är symptom på något annat... Varför ger man Zoloft eller andra liknande när man har ont i själen? Varför sätter man sig inte ner med den människan och frågar dem varför det gör ont och ger stöd att förändra? Det måste gå att göra förändringar utan läkemedel... men det handlar om pengar, det måste vara så. Men långsiktigt då? Man lägger ner ofantliga summor på långa sjukskrivningar och subventionerade läkemedel som kan göra människor illa och därefter får förlänga sin sjukskrivning. Detta är inte rimligt... Rehabiliterings arbetet måste förbättras, man borde slussas in i rehab omedelbums... annars är det lätt att man blir kvar i sitt elände.. men vad vet en liten gräsrot som jag?
Victoria
Stockholm, - Friday, July 11, 2003 at 09:49:23 (MEST)

Jag ser att det finns ett par tidigare fall i gästboken med Zoloft-ätande och sedan järn/B-vitaminbrist hos kvinnor. Kanske är mönstret att Zoloft blokerar upptagning av B-vitamin?
Mia
Uppsala, - Friday, July 11, 2003 at 00:32:49 (MEST)

Tack Viktoria för ditt svar. Jag hoppas att du håller modet uppe. Jag upplever också samma ångest efter ha slutat med zoloften. Var i väg till läkaren med mina stickningar och det visade sig vara folacin-brist (B-vitamin) *suck*, så jag äter tabletter för det. Men däremot försöker jag verkligen stå emot att börja med zoloft igen, även om jag mår psykiskt dåligt ibland, så tänker jag inte bedöva mig mer, tre år räcker. Den frågan vi egentligen borde ställa är varför mår vi så dåligt i våra liv? och varför det är en sådan skam att påverkas negativt psykiskt av olika händelser i vårt liv eller av olika personer? Jag ska så sakta försöka lämna denna skamkänslans kräftgång....
Mia
Uppsala, - Friday, July 11, 2003 at 00:03:01 (MEST)

Hej Eva! Om benzo (sobril, stesolid) eller vad det månne vara, så är det bara gissningar alla kan komma med när det gäller nedtrappningar, man försöker med olika scheman (om man har tur och en bra läkare) öppenvården eller inläggning går det mkt fort, i gbg plockas det bort under en vecka kanske lite till om du har tur i öppenvården, då har ju inte den riktiga abstinensens börjat riktig ännu? Det är mkt stor skillnad på ta bort Remeron eller liknande jämförbart med Benzo ( sobril), sen vet man ju inte vad du har för stöd, samtal, familj, jobb m.m allt detta betyder ofantligt, annars sitter ju folk hemma och gräver sig och är livrädda för grannar, gå ut m.m och det förvärrar ju det istället! Förr så hade man långa nedtrappningar, numera korta fort ut skall det! så blir man bättre snabbare enligt beroendeläkare, var dom nu fått det ifrån, funkar kanske på många men inte på alla! platsbristen, finns inga platser att tillgå gör att det inte blir aktuellt med sjukhusnedtrappning, kanske lika bra det ibland, att blanda psykoser och annat med en benzo nedtrappning är vansinne, och därför stack jag fort därifrån för ett antal år sedan, det gick inte alls, och nu finns inga platser som alla vet, till och med akuten är stängd ibland, där borde man klaga om sjukvården istället för lägga energi på klaga hos läkemedelsverket , det ger inga resultat och har aldrig gjort, det är bara och titta hur det ser ut idag! budget är så illa så man stänger i princip allt man kan! vem tror då att missbruk eller bruk av tabletter skulle bli prioriterad, det är sist i kön! Ingen har påstått att det tar ett år efter nollning, det är nys! det är fruktansvärt olika precis som vi är olika, samt vad vi ätit för medikament och vilka personligheter vi är, klart man är skräckslagen för alla symtom som komma skall, och det är inte lätt att skilja dem från vanlig svår ångest! allt tolkas fel ibland. Förväntans ångest kommer och vi tror att nu är det abstinens, när det i själva verket är något annat! när man mår dåligt befarar man ju det värsta alltid! rädd att panikkänslorna tar överhand, m.m Förr var det hur mkt man ätit av medicinen, nu är det hur många år man ätit den, fortfarande är dom oense om det! oxå! helst vill dom sparka ut benzo för att köra in Seroxat, efexor remeron eller liknande, dom verkar lika bra säger hycklarna! när dom knappt vet vad det är för piller ,utan förlitar sig på brochyrer dom fått! En del läkare byter till Stesolid vid nedtrappning en del till sobril från Stesolid, finns ingen ordning, hur fan skall då patienten som inte läst på veta något! Finns massor av folk som efter flertal år ej är besvärfria, finns att läsa om dessa öden och uppföljning av desssa patienter, en snabb nedtrappning leder ofta till återgång till tabletterfna igen, man står inte ut med smärtan! eller så krökar man mellan varven! Har man en bra läkare, samtalspartner, och i övrigt det socialt bra, så går det ganska bra! utan allt det är det mkt tufft, varför Eva skall du vänta med nedtrappning av Sobril, smid medans järnet är varmt om du kan, finns ingen anledning att vänta om du bestämmt dig för att plocka bort sobrilen! Gör det i den takt du vill, försök att låta bli att bli påverkad av alla rön, det är du som upplever det här och vet din sociala sits m.m så var det med det i sommarvärmen! ha det och lycka till säger han otto ruben
otto ruben svensson
- Thursday, July 10, 2003 at 17:32:12 (MEST)

Hej Anna ! Hur länge har du varit utan tabletter? Var det svårt att trappa ner? Jag äter sobril och är livrädd för alla biverkningar som kommer när man trappar ner. Du kan ju maila mig om du vill. Mvh Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
- Thursday, July 10, 2003 at 09:57:20 (MEST)

Jag undrar om det är någon mer som känner en konstig ångest som bara är i kroppen. Är fri från alla mina tabletter. Ångesten började i samband med tabletterna. Det är väl konstigt att den kan hänga i flera månader, kanske år efteråt? Om det är någon här som ångesten släppt för, så kan ni väl skriva och berätta. Stöd behöver jag mycket av.
Anna
- Wednesday, July 09, 2003 at 22:52:13 (MEST)

Hej på er alla! Har ätit seroxat i fyra år pga panikångest. Slutade för tre veckor sen och jag måste säga att det är ingen lätt match. Det finns säkert de som har fått värre utsättningsbesvär än mig, men det är inte lätt att gå igenom de helt själv, eller bor ju själv men man har ju vänner att prata med som förstår en. Ibland vet man inte om de symptom man känner är pga medicinen eller pga nåt annat och förmodligen så stressar jag upp mig själv oxå ibland! Hur länge kan man vänta sig att det tar innan besvären går över när man har ätit medicinen i fyra år? OBS! Har inte tvärslutat utan har trappat ner hyfsat sakta o var till slut nere på en halv, halv tablett. Har inte känt så farliga symptom under själva nedtrappningen, utan det mesta av symptomen har kommit nu...när jag har slutat helt... försökte sluta en gång tidigare och då tog jag en halv tablett varannan dag, vilket funkade ännu sämre...! Så det kan jag verkligen inte rekommendera... /Annica
Annica
Luleå, - Tuesday, July 08, 2003 at 23:31:53 (MEST)

Hejsan ! Skulle nån som har bra erfarenhet av att trappa ner Sobril vlija maila till mig om lite tips o råd?? Jag har precis trappat ner Remeron-s så jag bör nog vänta ett tag. Men finns det nån som kan ge lite goda råd så blir jag mycket tacksam. Mvh Eva
Eva <evagizmo@hotmail.com>
- Monday, July 07, 2003 at 22:25:46 (MEST)

Usch vad jobbigt allt är just nu. Det har gått mer än två månader av upp som en sol och ner som en pannkaka. Precis när jag tror att - Nu vänder det, nu mår jag bättre så är det någon som klubbar ner mig och jag får börja om från början. Jag känner mig mer deprimerad nu än vad jag gjorde från början.... men av helt andra skäl. Det som skrämmer mig mycket just nu är -Vad gör jag om jag blir så deprimerad att jag behöver medicin igen. Vilka alternativa metoder finns då? Jag tänker aldrig aldrig aldrig äta lyckopiller igen. Priset är alldeles för högt.... i sådana fall är det enklare att bara sluta!
Victoria
Sthlm, - Monday, July 07, 2003 at 10:58:34 (MEST)

Jag känner i min abstinens en stor rädsla. Rädd för att aldrig bli bra. Har hört att det är många som överreagerar i abstinensen. Kan bli rädd för hur det ska bli i framtiden. När rädslan kommer så blir den så stark jämfört med innan jag åt tabletter. Längtar efter att komma tillbaka till mitt gamla jag där jag tänkte "det ordnar sig". Är det någon mer som har denna rädsla?
Mikaela
- Sunday, July 06, 2003 at 19:06:17 (MEST)

Hej. Jag skulle vilja ha kontakt med er som har/har haft lång abstinens. Har läst att en del säger att 1 år är normalt efter nollning. Men det kallar jag lång abstinens. Jag kämpar varje dag. Skulle vara roligt med mail från er som kämpar/har kämpat.
Mona <monaaxelsson@hotmail.com>
- Sunday, July 06, 2003 at 16:21:54 (MEST)

Sarah. Tack för ditt svar. Tänkte på det här med grannar. Om jag ser att grannarna är ute så väntar jag en stund så jag slipper träffa dem. Får en oroskänsla i kroppen då. Det är väl ett krav att jag måste vara trevlig och det orkar jag inte nu. Skönt att höra att du mår bättre. Det ska väl jag också så småningom.
My
- Friday, July 04, 2003 at 21:54:44 (MEST)

Hej, jag har tagit många olika antidepressiva och tar nu Remeron-S. Började med vanliga Remeron som inte var smälttabletter och då kände jag ett lyckorus som gjorde att jag på efter två veckor från att ha varit helt på botten började träffa vänner gå ut städa hemma va glad o positiv. Jag gjorde allt jag skulle göra. Men så fick jag nu Remeron-S S..som i smälttablett eller S..som i Skit? Jag har tagit dessa i 1 och en halv vecka... blir inte trött av dem på kvällen som jag blev av mina vanliga remeron och sitter uppe till 8 på morgonen.. är förbannad hela tiden (av ingen anledning) och har ont i magen. Jag fattar inget..dessa Remeron -S skulle vara samma sak..och nu har de slutat tillverka (enligt det jag hört) de vanliga remeronen.. Har någon annan kännt likadant.. FAN FAN FAN FAN!!! Jag är rädd att jag kommer haman i skiten igen. Jag ber och hoppas på att det är en tillfälighet och att jag blir bättre igen. En sak som jag också har märkt är att jag sov som ett barn på de vanliga remeronen..hade en känsla av att jag verkligen andades under sömnen och hade bättre syreupptagning (det har sagts att jag under min sömn tar ett djupt andetag 1 gång i minuten när jag sover, som om jag glömde andas). Nu känner jag att hur mycket jag än vill andas så får jag ingen luft.. och jag har inte astma eller andra liknande problem. På de vanliga remeronen kunde jag inte hålla ögonen öppna efter 1 timme.. på remeron-s kan jag va vaken 7 timmar lätt...sen e kroppen trött o den vill vila. Det var allt.. O JAG HATAR ALLT O ALLA, ALLT E SKIT!!! (Så känner jag) hejdå
Taurus <darioooooo@hotmail.com>
Malmö, - Friday, July 04, 2003 at 20:46:31 (MEST)

My, det är inte ovanligt att uppleva det som du gör efter att ha slutat med tabletter som dämpar känslolivet på olika sätt. Jag upplevde själv hur tilliten till omvärlden - och till mig själv och min egen förmåga - fick sig en rejäl knäck efter att jag slutat medicinera. Omvärlden kändes "hotfull", till och med grannarna (harmlösa och trevliga egentligen) undvek jag så mycket det gick. Det kan kännas lättare att stå ut om man vet att det är pga medicinerna (abstinens) man känner som man gör, det kommer inte av sig självt. Det kan vara svårt att genomskåda detta. För mig har tilliten till världen kommit tillbaka alltmer, jag mår stadigt bättre (även om jag har tunga dagar ibland). Det enda råd jag kan ge: försök härda ut! Ofta blir det bättre så småningom. Mvh Sarah
Sarah
- Friday, July 04, 2003 at 20:43:45 (MEST)

Vad ska jag göra? Efter min tablettfrihet så är jag så hemskt orolig. Orolig för sånt som jag inte behöver vara orolig för. Kan liksom inte tänka klart. Allt blir så stort. Är det någon som känner igen sig. Hjälp mig!!!
My
- Friday, July 04, 2003 at 19:28:29 (MEST)

Ja MARGARETA, utan tvekan är det så. Läs mer här så ser du. Alla blir inte dämpade, men de flesta. Många får problem av motsatt sort också, agressivitet, impulshandlingar osv. Hej!
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, - Friday, July 04, 2003 at 13:55:13 (MEST)

Hej, jag håller på att trappa ner Flouxetin Selena som jag använt i snart ett halvår, men använde tidiagre andra sorter.............................undrar nu lite, jag känner nu som att mina känslor, främst gråt har kommit tillbaka, har knappt fällt några tårar på flera månader, och annars i vanliga fall har jag väldigt lätt för att bli rörd. Kan det vara så att man blir "dämpad" av antidep och nu håller känslorna på att bubbla upp igen till ytan, som om det bara varit undantryckta??? Tack för att ni finns, jag läser här ofta! Kram från Margareta
Margareta
- Thursday, July 03, 2003 at 18:19:11 (MEST)

Hej! Tur att man hittade en sådan här bra sida, med det mesta jag undrat över, efter att ha ring till åtskilliga sjukhus o.s.v Jag blir rädd samtidigt när jag ser hur illa många mår på just den medicin jag fått, Zoloft, verkar vara den värsta när man läser. Jag för min del har mått sådär under hösten, mörkt har det väl vart kan man säga, men ingen ångest eller direkt fysiska symtom, har haft det så förr, men denna gång sa min Läkare att jag borde äta Zoloft som skulle "höja" mig lite, så jag kom ut lite mer etc. Detta var mellan jul o nyår. Jag började med 25 mg/morgonen i 1 vecka. Kände då att det kändes fel efter ca 4dar, som om det uppstod ett mellanrum mellan mig o min själ, personlighet. Jag sade till anhöriga att jag slutar, men de sa att jag var dum om jag gjorde det. Du måste ge det en chans, man ska må illa innnan det verkar uppåt.? Så jag höjde enl planen till 50 mg. Och jag blev ruskigt trött. Sov hela tiden, trots det så rubbades hela min sömn, som jag aldrig haft problem med innan jag började, jag fattade ingenting, men jag tar inget mot det. Min mor kom hit o ringde läkaren o sa som det var. Hon är sjusköterska och blev orolig. Då sa han att , då är han väl trött då, låt honom sova och åk hem istället. Jag kom ikapp mig lite igen, men töttheten var enorm, om jag var nånstans kunde jag inte hålla upp ögonen, fick ge mig hem o sova igen. Men till slut efter ca 1,5 mån så tänkte jag att detta går ju inte så jag la bara av helt. Då hade slemhinnor blivit ömma, tungan var som ett sår. ( Har blivit bra) Märkte inget, förrän 2,5 veckor. Fick panik, o andra hemska abstinenssymtom. Så jag tog 25mg per dag nu. Och gjorde så till den 14 maj. Tänkte sen efter påtryckningar att ge det en chans till , gick upp till 50 mg i 9 dgr. Men jag blev så arg, o allt detta med personlighet som försvann, så jag la av helt denna gång igen den 23 maj. Och det har jag hållt o tänker aldrig ta såna mer. Äter inget sånt nu. Men jag tycker inte att jag känner mig som jag gjorde innan jag började med dessa. Har svårt med sömnen, att somna på kvällen, vilket var en tid jag jag alltid njöt av förr. Hut länge kan jag vänta mig. vad jag förstår på tidigare inlägg så är det svårt. Men ungefär. Spelar det roll att jag inte åt längre än ca 3,5 mån. Tröttheten har kvar om jag ska sitta t.e.x vid datan så liksom cill ögonon gå igen o jag liksom upplever att jag liksom "somnar" nästan. Och så har jag fått en ångest i magen jag aldrig haft förr heller. Kan släppa ibland, om jag grejar med nån, i trädgårn eller så. Men, blir man helt återställd efter denna fina behandling tro? Hoppas att det släpper snart, för alla ni andra också.Tänk om man vetat vad detta var. Tack för att jag fick skriva på denna sida, och jag hoppas på att ngn har nåt liknande, som dela med sig av sina erfarenheter. Ursäkta om jag skrivit lite osammanhängande, men hoppas det släpper det med. Häslningar Gogge
Gogge
Gbg, - Wednesday, July 02, 2003 at 23:21:13 (MEST)

Många frågor idag. Korta svar.

GRAVIDITET och Cipramil. Det finns risker här. Om man kan så skall man nog snabbt börja en nedtrappning. Hjärna- nervsystem börjar ju bildas redan tidigt hos fostret och det kan kanske störas av Antidepressiva (eller benzo). En för snabb nedtrappning som skadar mamman är ju inte heller bra för fostret, så det får bli en avvägning. Jag skulle nog våga mej på att ta bort mycket först, kanske hälften för fostrets skull, och sedan minska mycket försiktigare (kanske 1/8 av ursprungsdosen var tionde dag). Men har man ätit många år och haft mycket svåra problem vid tidigare försök får man nog ändå ta det försiktigare, antagligen även i början. Är det tvärtom bara några manånader kan man ju ta risken att gå ännu fortare fram också. . ERGENYL, är ett antiepileptikum. Varför fick du det? Kolla själv efter problemen i fass.se, helst fass "för förskrivare". Observera där att man talar om ökad dämpande effekt av antidepressiva när man äter E. Det kallas interaktion och som du säger har du ju redan många olika medel.

CITALOPRAM och Cipramil har samma aktiva ingrediens nämligen citalopram. Fick du SARAH jobbiga otäcka biverkningar av Citalopram så skulle du med mycket stor sannolikhet ha fått det av Cipramil också. Men riktigt söker på att man får precis samma verkan och biverkan av den billigare kopian ("generikan") som av orginalet kan man tyvärr inte heller vara. Läkemedelsverket har t.ex. nu fått in en rapport från en kvinna som fick allvarliga nya biverkningar när hon gick över till CITALOPRAM BIOCHEMIE och de försvann igen när hon gick tillbaks till Cipramil. Det är bra att läkemedelsverket och läkarna har ögonen på detta, men jag vill också varna för att här finns intressen hos de stora läkemedelsbolagen att smutsa ner ryktet för de billigare kopiorna till deras läkemedel. (Och många läkare har också reagerat mot forlorad makt över vilket preparat patienten får.) Så jag tror fortfarande att dessa särskilda problem med kopiorna är ovanliga. Men det är ju också så att i många år har vi på vår sida hört patienter som t.ex. berättar om att kopiorna till Valium har mycket sämre effekt än orginalet.

Tack LILLA MY och Viktoria för era bidrag och VIKTORIA, om ingen annan svarar dej när inläggen här rullar vidare: Jag vet att det finns många där ute som känner igen dina abstinenssymtom mycket väl, pratade nyss med en, och även att många kan berätta att de gått över. Ha det gott allesammans
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, 018-12 44 22, - Wednesday, July 02, 2003 at 12:52:22 (MEST)

Hej, Jag har en väninna som äter Cipramil. Hon har precis blivit gravid! Finns det någon som har erfarenhet av hur hon ska trappa ner och om det är farligt för fostret?
Victoria
Sthlm, - Wednesday, July 02, 2003 at 11:22:30 (MEST)

Hej! Jag undrar om nån tar "ERGENYL" är lite orolig har börjat med den för en månad sen.Jag tar "ZOLOFT" och"BUSPAR" oxå Jag har fått diagnos som GAD-genereliserad ångest Nån som kan dela med sig med sina erfarenheter Vill ej äta så många piller Tacksam för svar
bea
- Wednesday, July 02, 2003 at 08:18:52 (MEST)

Angående Carinas fråga om Cipramil: jag fick själv på apoteket frågan om jag ville testa en billigare motsvarighet - Citalopram. Men fy vilka otäcka biverkningar!! Jag fick byta till ett helt annat preparat, men jag har inte testat just Cipramil och kan därför inte jämföra. Ville bara informera om detta. Må väl alla där ute!
Sarah
- Tuesday, July 01, 2003 at 17:28:47 (MEST)

Hallå! Jag har en frågande ang. Cipramil. På apoteket frågar dom om jag inte ska ta den nya förpackningen. Patentet har visst gått ut på Cipramilen, så nu finns det tydligen billigare alternativ. Men är det verkligen exakt samma substanser i? Vill ju absolut inte ha nån form av extra besvär, det räcker såå bra med det som är. Litar ju varken till fullo på läkare eller dylikt längre. Hoppas att nån vet. Ha det i dennna regniga sommar. Carina
Carina
- Tuesday, July 01, 2003 at 15:25:39 (MEST)

Vid abstinenssymtom som muskelvärk o dyl: man kan hjälpa kroppens läkningsprocesser med "självhealing", vilket kan lindra abstinenssymtomen. Föreställ dig för din inre syn att du omges av ett grönt ljus (grönt är läkandets färg), och tänk dig att detta ljus är en läkande energi som genomsyrar varje cell i din kropp. Håll fast denna tanke och visualisera detta flera gånger dagligen när abstinensen blir jobbig. Denna teknik har hjälpt mig en hel del, och vill därför dela med mig till andra. Det skadar i alla fall inte! Ha det gott alla som kämpar för att återvinna hälsan!
Lilla My
- Monday, June 30, 2003 at 22:27:34 (MEST)

En liten fråga bara.. efter att jag slutade med Zoloften så har mitt minne och min koncentration blivit märkbart försämrat. Någon annan som upplevt det? Blir det bättre efter ett tag? Jag gör så konstiga saker att jag skrämmer mig själv! Kram till er!
Victoria
Sthlm, - Monday, June 30, 2003 at 10:25:32 (MEST)

Jag har också gått upp 25 kg i vikt sedan jag startade med läkemedlet. Man ska inte betrakta detta som oviktigt i sammanhanget. Visserligen är mina andra symptom som tinnitus och extremt dåligt närminne mer akuta men vem mår bra av kraftig övervikt? Jobbigt för både kropp och själv! Det där med att få ångest när man blir emotsagd är för min del också en del av att sluta äta medicinen. Jag klarar heller inte av fysisk närhet. Är inget proffs på det här men jag tror inte att man ska fokusera på när "läkemedlet går ur kroppen" utan mer på att man får en abstinens av att vara utan och det är det som gör att man inte mår bra (kan proffsen rätta mig om jag har fel tack!). Om du vill så kan du maila mig på vnordstr@spray.se
Victoria
Sthlm, - Monday, June 30, 2003 at 10:04:30 (MEST)

Har precis slutat med Zoloft efter att ha "stuckit huvudet i sanden" och ätit medlet i 2 1/2 år. Jag undrar hur lång tid det tar innan medlet försvinner ur kroppen? Undrar också om fler har en kronisk bronkit eller värk i leder som fötter och händer? eller som har ökat 30 kg i vikt under medicineringen? Jag kan bekräfta att medlet minskar sexlusten även för kvinnor. Allt detta är kanske inte symptom från medicinen, men då det är den enda jag äter förutom enstaka huvudvärkstabletter, finns inget annat att tro. Annars mår jag efter 2 veckor av tvärt slut, halvhyfsat, är lite mer nervöst lagd än tidigare, men det kanske helt enkelt ingår i min personlighet. Dvs jag får kraftig ångest så snart jag får motstånd verbalt. Hälsar till Viktoria och Kajsa - ta väl hand om er och fortsätt skriva - jag känner mig så befryndad.
Mia
Uppsala, - Sunday, June 29, 2003 at 23:10:23 (MEST)

Ville bara dela med mig av min utsättning av Zoloft, och ett litet tips till andraa kanske.... Blev jättesnurr i huvudet första gången jag försökte sätta ut dom (även andra problem som ny depressionsperiod) Men pga av alla biverkningar så fick jag efter ett år tillslut byta preparat till Remeron. Och jag mår helt fantastiskt nu, precis som den glada tjej jag var innan depresionen kom!! Har fortfarande yrsel men då brukar jag bara ta en tablett Zoloft så försvinner den och är borta i några dagar, har gjort så i två månader och det går allt längre tid mellan yrselanfallen nu så snart tror jag att jag kan kasta de resterande tabletterna....när jag sen ska sluta med remeron är ju en annan fråga, men eftersom jag mår så bra av dom och inte har en enda biverkning (förutom att jag blir trött då jag precis tagit dom....men det är ju bara bra då jag tar dom till natten och till på köpet slipper äta stilnoct för att somna...)så ser jag ingen anledning att sluta med dom än. Och den dagen jag gör det ska jag trapppa ner dom riktigt riktigt långsamt....för det tror jag är det enda som hjälper i längden så att kroppen hinner vänja sig vid att tillverka egna molekyler igen, då den inte få dom serverade varje dag...
Tim <Pitepalten@hotmail.com>
piteå, - Saturday, June 28, 2003 at 23:07:06 (MEST)

Tack Staffan! Det har lagt sig en hel del nu. Jag är i grund o botten ett trafikoffer/brottsoffer.Helt frisk med ett bmåleri-företag sedan många år innan en körde på mig bakifrån, där började allt förändras. Varvid den vållande till annans kroppsskada, blev dömd för detta samt mkt mera. Ja du Staffan, Arg, det har jag vart och är sedan många år nu. Jag har för min personliga del aldrig lidit av Benzo. De har en gynnsam relaxerande - sedativ verkan på ett bra sätt för de skador jag har i räggmärg o kotor, nerver/rötter etc. Har testat det mesta den vägen/smärta. Som de flesta vet så läggs allt sånt ned nu för tiden. Men att det sedan generar fram kriser psykiskt under t.ex resans gång i skaderegleringar allt skadan generar i smärta uthållighet mm, rättsväsendets väg med Advokat, revisorer, FK,AMI,ABF, ja nu är jag helt f-pensionerad för min skada sedan några år. Dagarna är långa då. Men jag tycker det är friskt att sakna sin tidigare roll/idientitet i livet. Extensiella problem kan man verkligen kalla det att börja om med allt igen. Sina barn, sin firma, hustru alla sk vänner som tryter av med åren mm. Men att via Zoloft tro att man botar´extensiella temporära "svackor" i livet., tycker jag verkar verkighetfrämmande att tro att man botar nåt. (men lätt o lönsamt). Vad det gäller tillgång till mediciner, så tar man vad man har sa Kajsa Varg. Har man i 13 år testat allt, med en enl. mig och RTP en mkt duktig läkare och funnit tillsammans, att på detta orkar jag leva. Så är ju det iofs en paradox, gentemot många andra som skriver här. Men jag har all förståelse för allt lidande jag ser ang Benzo-beroende, och VET att det Är en oftast/jämt nåt fruktansvärt att trappa ut och efter "nollning", möjligen ännu värre. Åratal, att stå ut detta rent ut helvete. Har själv vart stöd för en i en av de föreningar jag är med i. Mer åt trafikskadade offer. Som ofta brukar dessa medel. Tur att NI finns här så man förstår vad som hände med mig. Sänker till 30mg Benzo också, jag får ej abstinens "ännu". Men ondare i de skador jag fick.Men lättare i värmen. Men håller det länge denna form av behandling? vad annars göra?. Kämpa mot smärta för att orka leva.Har som sagt testat allt. Inte bara mediciner.Allt. Tappar de sin verkan om ett eller ett eller flera år? då kanske man har skapat ett problem till.Men det är en avvägning. Ja, tack för mig o en trevlig sommar allihop. Dedde
Dedde
- Friday, June 27, 2003 at 23:20:48 (MEST)

I programmet Debatt i kväll var det en psykiatiker som ansåg att antidepressiv medicin tillsammans med kognitiv terapi var en bra behandling. Jag har en annan erfarenhet av kognitiv terapi. Jag fick lära mig att bli mer utnyttjad än jag var. Så jag tycker nog att de som går i "kognitiv terapi" hos läkemedelsbolagen bör se upp det kan nämligen vara mycket farligt om den används fel.
En tänkare
- Thursday, June 26, 2003 at 23:02:17 (MEST)

Jag läste häromdagen en artikel där en psykiater skrev, att människor som är "neurotiskt lagda" i själva verket är mer friska än de som klarar av att anpassa sig till detta hårda samhälle utan problem. Neurotikern har nämligen inte gett upp sin personlighet helt och hållet, så det "neurotiska" beteendet är i själva verket ett sundhetstecken - en protest emot att anpassa sig till ett samhälle som ställer orimliga krav på människor. Något som tål att tänkas på tycker jag, en av alla dessa "neurotiker" som tvingades att ta till lugnande (beroendeframkallande) medel för att orka med alla krav i yrkeslivet och i övrigt. Jag tycker att samhällsklimatet har blivit omänskligt, de sjuka sparkas det på och de finaste och känsligaste människorna dukar under först. Jag frågar mig om Sverige verkligen har råd med detta resursslöseri?? Istället för att piska de sjuka tillbaka till jobbet måste man ställa sig frågan: varför blir folk sjuka, och hur kan man åtgärda DET? Pillerknaprandet i vårt avlånga land är en allvarlig varningssignal om att Sverige inte mår så bra just nu.
Filosofen
- Thursday, June 26, 2003 at 14:59:21 (MEST)

DEDDE, hu så hemskt det låter. Tänk alla dessa frälsta försäljare med legitimation från socialstyrelsen. Hur gick det sen? Det verkar ju verkligen inte som ditt problem var brist på mediciner. Fick du ditt kosttillskott åtminstone? Hoppas du orkar kämpa emot. Lite ilska kan göra stor nytta. Ha det
Staffan Utas
RFHL Uppsala län ,018 12 44 22, - Thursday, June 26, 2003 at 14:52:51 (MEST)

Hej! Jag har ev märklig slump fått zoloft av en läkare, som inte såg mej, utan jag bad en sjuksköterska att be honom om ett recept på Meritené, för jag hade gått ned en del i vikt den senaste tiden. Som kostillägg.Istället ringer läkaren hem till mig Och fräga om mig lite, jag blev helt ställd. Han skrev ut ett recept på Zoloft, trots att jag ej var deppig. Men trafikskadad illa, skilld, saknar mina barn, sörjer inom mej. Men hade hade inga fys eller psyk sytom indikationer. Hon tog med sig hem dessa samma kväll HEM till mig o sa att du får inga biverkningar. Nämnas bör att jag åt 55mg Stesolid, och ca 4-5 treo comp per dag också. Jag märkte nästan direkt att jag föränfrades. Började förlora min personlighet. Efter 4 dagar så satt jag o somnade över datan. Saliven rann ur mungipan.
Dedde <d_ljung@hotmail.com>
Göteborg, - Thursday, June 26, 2003 at 03:08:26 (MEST)

Peter håller i stort sett med dig i allt, men vill bara avvika från en sak, det gäller alkoholabstinens, eftersom jag i gbg legat inne otaliga ggr under tiden jag söp så har jag avvgiftas otaliga ggr men det ges aldrig benzodiazipiner och har aldrig gjorts i GBG utan det är Heminevrin som man numera har skurit ner ordentligt, förut var det kurer om upp till 10 dagar idag ges det bara några dagar, resten sköttas av öppenvården om du har tur och har plats där och där ges inga benzo, utom i väl dokumenterade fall där inget annat hjälper! och under mkt strikt kontroll, sammarbetet i den frågan är stenhård i gbg! sen att det ingen vård finns inom ramen för öppenvården är en annansak! Så det blir privatläkarna istället! men pigg på skriva ut s.k Lyckopiller får du hur mkt du vill utan korntroll! Har aldrig gett 5 öre för färgade utredningar sen -70 talet, dom sysselsätter bara en hop forskare som ofta inte är överens och inte har någon kontakt med patienterna och aldrig haft! Chefsöverläkaren och chefen för Nordhem och Stdsmissionen som sysslat med narkotika och alkohol i över 44 år nu går i pension, fick frågan vad hade haft mest ont av under alla år, sa han Byråkratin och byråkraterna har satt många käppar i hjulet för bra verksamheter! ha det må väl säger otto
Otto Ruben Svensson
- Thursday, June 26, 2003 at 01:00:51 (MEST)

Hej! Med risk att sticka ut hakan så vet jag inte vad en rapport från SBU skulle ha för värde. Jag gick in på deras hemsida och blev rejält avskräckt. De förordades bensodiazepiner till alkoholabstinens. Ingen riskanalys och inget varnande för beroende av benso. Då förstår kanske varför väldigt många alkoholister är beroende av benso, vilket har gjort deras helvete ännu värre. Dessutom blev man förskräckt över att se vilka personer som satt där i styrelse och kommitéer. Inga personer jag har förtroende för och precis de som har förstört många människors liv genom förordnande av tabletter. Jag litar inte på dessa organisationer utan de enda jag vet som för en kamp för människors bästa vad gäller benso/antidepp är Kilen och RFHL. Jag ser hur många hundratusentals personer i Sverige som drogas ner av dessa företrädare och det gör mig heligt förbannad. Jag vet inte vad vi drabbade ska ha för nytta av en rapport som jag förmodar blir klart färgad. Våra erfarenheter talar ett tydligt språk. Peter
Peter
- Wednesday, June 25, 2003 at 19:31:27 (MEST)

Hej allihop! Speciellt till Mona: Du reagerar precis normalt som man gör när hjärnan är i obalans. Det tar tid för hjärnan att komma i balans, kanske flera år. Men misströsta inte, det blir bättre och bättre. Framför allt, drick inga stora mängder alkohol! Sorry. Din hjärna är kämslig och funkar inte då. Jag själv har inte kunnat sluta trots att jag trappat av normalt. Jag tar dock ett tricykliskt antidep till skillnad på Isrr. Antar att de har sin plats mycket på grund att de är 50 år gamla! Hur som helst, utsättningssymptomen är ändå det- samma. Man har ju märkt ett stort uppsving vad gäller antidep under de senaste tio åren. Utsättningssymptom vad gäller Saroten/Tryptizol: Känsla av att hjärnan sitter lös inuti huvudet, overklighetskänslor. I övrigt ångest (flytande sådan, på maxnivå) depression (vad det inte det den skulle bota mig från) känsla av hopplöshet och vanmakt. Serotoninnivån måste vara i botten. Ja, hur klarar man sig från detta? Svaret är att man måste prata med någon om sina problem. En psykolog, en handläggare på FK, you name it. Alla (om de är bra då har de svaret på dina böner). <
Tuss
Somewhere, - Wednesday, June 25, 2003 at 12:48:18 (MEST)

Till hösten kommer SBU m en sammanfattande skrift om SSRI preparat (effekt/biv/skillnader etc) Jag tror att vissa av de personer som skriver här flera ggr per vecka och ger andra råd bör läsa denna rapport. Det är härligt med medmänniskor som bryr sig men kom ihåg att alla är vi olika! Det är farligt att generalisera. Kramar från Katrin
Katrin
- Wednesday, June 25, 2003 at 02:03:22 (MEST)

Hej. Har läst igenom gästboken och förstår att det är många som har problem med att sluta med tabletter. Jag har slutat med Efexor för 9 månader sen. Stesolid slutade jag med för 1 år sen. Har ätit flera olika anti-depressiva under 6 år och 2 olika benzon. Känns skönt att vara fri men jag mår inte bra. Jag är orolig i kroppen, känner mig matt, orkar ingenting, ledsen. Känner någon igen detta? Ska tillägga att jag var inte deprimerad innan jag började med tabletter. Jag skulle bli glad om någon ville maila till mig.
Mona <monaaxelsson@hotmail.com>
- Tuesday, June 24, 2003 at 08:33:19 (MEST)

Ewa angående dina besvär efter Zoloft-utsättning: jag är ingen läkare men tycker att dina symtom påminner starkt om de som beskrivs här i gästboken, samt mina egna vid utsättandet av ett annat antidepressivt medel - Efexor. Jag upplevde yrsel och blixtar i flera veckor efter nollningen, och kände mig rädd för allt möjligt. Jag är i normala fall inte överdrivet räddhågsen. Det har bara gått några dagar i ditt fall, vänta och se om dina symtom lindras med tiden. Du har trots allt bara medicinerat sedan i januari, kanske behöver du inte få långvarig abstinens. Men det är ingen som kan säga säkert, tyvärr. Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande för dig! MVH Kristina
Kristina
- Sunday, June 22, 2003 at 22:39:55 (MEST)

hej! Sitter framför skärmen och söker efter de svar jag inte får av min läkare. Hittade denna sida. Hoppas nå'n kan hjälpa med mina undringar. Jag har länge haft det man så modernt kallar utmattningsdepression.Då jag tillika har kronisk järnbrist "vill" jag tro att mina symtom kommer därav. Jag började med Zoloft i januari i år efter att ha bromsat i åratal. Började med 25mg sen 50 och till sist75mg. Det visade sig vara för mycket och jag blev bara ännu mer deprimerad o ledsen. Trappade ner. problemen kvarstod. Fick då rådet att sluta. Har gjort det succesivt under tre veckor. Och har i fyra dagar mått fruktansvärt dålig.Jag vet inte vad jag ska tro. Jag kan inte röra huvudet eller ögonen utan att bli yr. Tappar känseln i högra handen resp. foten. Gråter litervis över min klenhet. Tror att jag har b12 brist., som gjort att jag fått nervskador. Eller kan det bli så här vid utsättande av Zoloft? Snälla hjälp jag blir galen på riktigt!!!
Ewa <ewa@oddjob.se>
söderhamn, - Sunday, June 22, 2003 at 15:28:52 (MEST)

Victoria: försökskaniner var ordet! Vi har blivit experimenterade på, vi får betala priset, men förhoppningsvis blir det lättare för de som kommer efter oss! På så sätt har våra erfarenheter ändå varit värt någonting. Det är glädjande att dessa problem äntligen kommit upp på medieagendan! Kämpa på alla därute, väl mötta på andra sidan tablett-träsket!
Nej tack till killer-piller
- Thursday, June 19, 2003 at 23:30:20 (MEST)

STOPPADE FÖRSKRIVNINGEN AV SEROXAT TILL ENGELSK UNGDOM UNDER 18. Var hittar ni mer information? TV4 hade ett inslag 18/6 som du kan se/höra på länken http://www.tv4.se/nyheterna/videosida.asp?pkg_id=551&index_id=17873 . De byggde på en artikel i SVD samma morgon, men jag hittar ingen länk på deras hemsida. Däremot har vi hittat engelska läkemedelsverkets pressmeddelande på följande länk http://www.mhra.gov.uk/news/2003/seroxat10603.pdf .Där ser ni att man oroas för beroende och för biverkan själdestruktivt beteende bland ungdomar vid alla SSRI-preparaten, men stoppet nu gäller bara Seroxat/Paroxetin. De varnar också för snabbstopp hos dem som redan äter medlet! Detta var verkligen en framgång. BBCs reportage som snart kommer i SVT1 den 20 juli kl 21.00 (repris den 26 juli) har säkert spelat stor roll också, förutom den nämnda studien hittad hos tillverkaren själv.

MARGARETA, tack skall du ha! Du är ju välkommen att ringa för att diskutera de fortsatta stegen. Dina två besvärliga frågor passar jag vidare till andra här denna gång.

BIRGITTA, ingen har svarat dej än, så jag kan ju bara säga att visst kan abstinens SPELA IN här även efter nio månader när du ätit medicinen i fem år, men jag tror att du med detta vanliga problem, svår rastlöshet, skall söka på många andra håll också. Socialt, psykologiskt och kanske har du fortfarande någon annan medicin med denna biverkan, som t.ex. Propavan.

ETT TIPS TILL ALLA LÄSARE: Kerstin Berminge - hon som räddade sin gamla mamma - har fått in en artikel på nättidningen alba.nu nr.4_03! Ha det så bra ni nu kan i midsommar!!
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, 018-12 44 22, - Thursday, June 19, 2003 at 12:45:25 (MEST)

Mitt sätt att bearbeta den här jobbiga tiden är att bli förskräckligt stridslysten. Jag är förbannad över att ingen har talat om för mig att sånt här kan inträffa. Som Otto Reuben sade vid tillfälle så är jag supernoga med att bara äta Svenskt kött, krav märkta grönsaker och Ekologisk mjölk. Varför i hela friden då sätta i sig ett Läkemedel som möblerar om hela hjärnan på dig? Jo, för att man är i ett mycket sårbart läge och kanske mår så dåligt att man faktiskt inte kan avgöra vad som är bra eller dåligt. Skäms alla Läkare som föreskriver dessa piller för att det ser bra ut i budgeten korsiktigt. Man blir snabbt hanterlig och följsam och svarar så bra på KBT... Det har gått trend i det här som med allt annat i samhället och det är något som man måste motarbeta. Jag har fortsatt tinnitus, svårt att somna in och har upptäckt läskiga minnesförändringar.. jag har helt klart fått ett försämrat närminne. Jag har varit i kontakt med patientnämnden för jag tycker att detta borde finnas en oberoende motpol för oss stackars försökskaniner att vända sig till. Jag har kommit fram till att det fattas en organisation... Patientnämnden sysslar ju mest med felbehandlingar osv. Jag ska dock ge dem min historia och de ska se vad det kan göra av det... Fortsättning följer... om nu någon orkar läsa.... Glad midsommar, jag tänker på er alla som inte mår bra!!!
Victoria
Sthlm, - Thursday, June 19, 2003 at 11:50:42 (MEST)

Tack Staffan för dina råd angånende min nedrtrappning av medicinen, jag funderar hur jag ska gå till väga och att ta bort en tablett var fjärde dag låter ju vettigt till att börja med!!! Jag kan inte förstå att läkare på läkare rekommenderar att sluta tvärt, att de påstår att det fungerar alldeles utmärkt att bara sluta utan vidare. Jag fick rådet att jag kunde sluta tvärt eftersom fluoxetin verkar så långsamt!! En till undran jag har är de som måste sluta för att de fått jättejobbiga biverkningar eller av andra orsaker måste sluta, till exempel vid graviditet, hur klarar de att snabbt sluta? Margareta
Margareta
- Wednesday, June 18, 2003 at 14:15:27 (MEST)

Hej! I nyheterna idag meddelades det att engelska motsvarigheten till Läkemedelsverket ska förbjuda att ge SSRI-antidepp. till personer under 18 år pga bl a hög självmordsrisk. Vårt eget Läkemedelsverk ska nu snabbutreda frågan och förhoppningsvis tar de frågorna på allvar. Jag läste även förra veckan att Läkemedelsverket har kommit fram till i en granskning att rapporteringen kring antidepp i vetenskapliga tidsskrifter ofta är missvisande. Bara de fördelar som medlet har lyfts fram medan de negativa helt utelämnats. Detta bygger på en studie på fem olika medel. Läkemedelsverket har funnit ett mönster av vilseledande rapporttering. Kul att dessa frågor är på tapeten för vår allas skull. Jag läste också Victorias inlägg och det var glädjande att Läkemedelsverket tog emot egenrapportering. Jag läste också på Kilens hemsida att de såg det som självklart att man skulle begära att ens egen läkare skulle rapportera till Läkemedelsverket. Därmed inte sagt att det finns rötägg till läkare som inte vill rapportera och då är det svårt. Kämpa på tillsammans är vi starka och vi är definitivt inte ensamma! Peter
Peter
- Wednesday, June 18, 2003 at 14:06:14 (MEST)

Hej. Jag har slutat med mina SSRI för 9 månader sen. Har ätit dem i 5 år. Nu känner jag mig så orolig på ett konstigt sätt. Är också väldigt rastlös. Kan liksom inte slutföra något jag håller på med utan pysslar lite här och lite där. Är det abstinens?
Birgitta
- Wednesday, June 18, 2003 at 08:04:35 (MEST)

MARGARETA, OM NEDTRAPPNING AV FLUOXETIN (FONTEX).Särskilt när du har ätit SSRI så pass länge och haft stora problem att sluta redan tidigare bör du trappa ner även på Fluoxetin trots dess långsamhet (lång halveringstid). Visst kan du våga dej på att halvera dosen direkt och sedan halvera igen. Särskilt med fluoxetin bör det gå bra att ta varannan dag (dvs 0+1 eller 0+1+1 eller sedan 0+0+1) istället för att dela tabletten. Hur ofta byta dos då? Båda dessa sidor av nedtrappningen är ju så hemskt individuella. Du måste känna dej för. Halverar du dosen får du t.ex. vara beredd på att du KAN behöva backa innan du går vidare neråt. Varför inte börja med att ta bort tabletten var fjärde dag först? 14 dagars steg kan vara en bra "trappstegslängd" även för antidepressiva (liksom Benzo). Som du ser i andra inlägg är det många faktorer, i erfarenheter och i omgivande situation att ta med i beräkningen. Finns flera synpunkter med andra erfarenheter? Lycka till.
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, tel 018-12 44 22, - Tuesday, June 17, 2003 at 22:13:27 (MEST)

Hej! Jag har läst lite här i gästboken nu och blir ganska rädd, ledsen, arg, förbannad, stärkt...........................av allt som finns att läsa här. Jag äter själv SSRI sen 1995 och har även ätit en del sobril under vissa perioder. Har ätit Seroxat, Nefadar och nu Fluoxetin selena (jag tror att det är samma som Fontex) och har ätit den i fyra månader. Jag funderar och funderar och drömmer och längtar efter att klara mig i livet utan medicierna, men har försökt att sluta flera gånger (för flera år sedan)och just nu är jag väldigt trött på alla biverkningarna och vill helst sluta, men är så RÄDD för att inte klara av det. Jag har pratat med min läkare i dag och enligt henne, så kan jag sluta med fluoxetin på en gång, eftersom den är så pass långtidsverkande (2-27 dygn) så är det inte nåt farligt att sluta tvärt med den???????? Vågar jag det? Är det inte risk för nåt jättebakslag då, snälla berätta ni som slutat tvärt med liknande preparat, törs jag lita på min läkare? Annars kunde jag ta en 20 mg varannan dag??? Jag äter 20 mg varje dag nu. Tack för en bra sida och jag önskar att jag vågar ta steget och sluta en dag. Kram / Margareta
Margareta
- Tuesday, June 17, 2003 at 21:20:40 (MEST)

Hej alla! Jag undrar om nån kan förklara det här med snabba och långsamma tabl. För och nackdelar, mm. Jag önskar er alla en så skön midsommar som ni kan. Kram/Carina
Carina
- Tuesday, June 17, 2003 at 17:25:03 (MEST)

Ja det är sant Xanor är en lurig tablett, den ligger inte kvar så länge i kroppen utom depot tabletten! har själv knapprat på den och håller med att den är förädisk, enorma abstinens besvär fick jag oxå av denna pillret! ges ju ständigt till Panikångest patienter! vid avgiftning väljer man ju ett långtidsverkande preparat som Stesolid som ligger kvar i kroppen längre än xanor! så håller med dig ang. xanor! Appro på anmälningarna och skrivandet till läkemedelsverket så är det väl bra, talade idag med forskartanten som forskade om zoloft som jag skulle göra och fick höra lite annat om var anmälningarna hamnade och hur man ser på dem! skall skriva om det senare vad damen sade till mig idag personligen, men kämpa på och anmäl för kommande användare! STAFFAN har bara mobil så det är lite svårt för mig att ringa dig som du skrev, men skall lösa det på något sätt, för vill oxå tala med dig om vissa saker! Ja tablettångest är mkt värre än vanlig ångest om man nu kan skilja på dom , vilket inte är så lätt. Men håller med dig Peter! Håll ut och kämpa på alla därute och skriv och delge varandra även om synpunkterna kan vara lite olika och det är naturligt! må väl och nu är det midsommar och Bruce spelar här i gbg, rock and roll på er alla! säger han otto!
otto ruben svensson
- Monday, June 16, 2003 at 23:35:01 (MEST)

Jag vill varna för användning av Xanor, det har kostat mig ett år av mitt liv med svåra lidanden för att sluta med den tabletten! Visst hjälper den mot ångest, men priset som man får betala när man blivit beroende - och det kan gå fortare än man anar - är mycket mycket högt. Så tänk er för när det gäller Xanor, var åtminstone MYCKET restriktiva med användningen, varnar en som sett tablettens baksida!
Xanor-nej tack!
- Sunday, June 15, 2003 at 10:47:33 (MEST)

PS: Jag kan bara instämma: "Den ångest du får från tablettabstinens är många gånger värre än din nuvarande ångest. Peter"
Karin C
- Saturday, June 14, 2003 at 19:08:29 (MEST)

Jag ska berätta om mina egna erfarenheter av Seroxat. Det började 1997, då jag fick ett panikångestanfall. Jag trodde att jag var allvarligt sjuk (leukemi) och som typiskt är vid panikångest, så känner man sig sjuk. Jag var svag i kroppen och hade väl läst om leukemi, att man blev väldigt trött. Fast förvissad om att jag var mycket sjuk, åkte jag in till akuten, där de remitterade mig till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Här började i och med att en psykolog skrev ut ett recept till mig, alltså Seroxat-härvan för min del. Seroxat gjorde mig lätt till mods, lugn, lite "det ordnar sig nog" (och egentligen är jag absolut ingen "det ordnar sig"-person. Det fanns också en baksida. Jag gjorde ansvarslösa saker. Jag trängde bort en massa saker som jag borde ha bearbetat sedan länge. Redan sedan tidigare, alltså innan mitt första panikångestanfall, hade jag problem med mig själv. Dessa bottnar i barndomen, och jag har i hela mitt liv lidit av dåligt självförtroende, oro, ångest. Så fort jag slutade med tabletterna kom all skuldkänsla och rädsla. Detta ledde till att jag gång på gång (nu i sex år) påbörjade en ny Seroxatkur. Så fort jag slutade... då bröt kaoset ut. Och allt det gamla, all dålig självkänsla, all misstro till världen, dysterhet, all oro och "onda cirkel"-tänkandet, allt kom ju tillbaks. Jag ser snarare tabletterna som något som hindrat mig själv i min personliga utveckling. Jag har helt enkelt förlorat mig själv, jag vet inte rikigt vem jag är längre. Jag vill inte ta dem längre. Jag sover mycket dåligt, har just i dagarna gjort slut med min pojkvän som en desperat handling och drabbas hela tiden av enorma skuldkänslor. Det som göms i tö... De senaste åren har varit en jakt på tabletterna. Jag fick inte längre gå till kuratorn och prata, då jag inte anses vara tillräckligt sjuk. Därför har stor del av min tillvaro präglats av att ringa till vårdcentraler, mötas av skeptiska läkare som med höjt ögonbryn säger "men du ska väl inte äta tabletter i hela ditt liv"?, vilket har gjort mej ännu mer stressad. Tanken att jag inte klarar av att leva, älska, ha roligt, vara inspirerad utan tabletterna överskuggar en stor del av min tillvaro. Jag är trött på denna jakt och denna lögn, inför mig själv. Jag måste lära mig att tycka om mig själv mer, och detta går inte med tabletternas hjälp. Jag vill inte vara slav under dem. Karin, den 14 juni 2003
Karin C <ellenkarin@yahoo.com>
Malmö, - Saturday, June 14, 2003 at 19:04:09 (MEST)

MEDELANDE FRÅN WEBMASTER Gästboken har varit ur funktion men funkar nu igen. Vi ber om ursäkt för eventuella problem.
WEBMASTER <arvid@bahnhof.se>
- Wednesday, June 11, 2003 at 14:55:36 (MEST)

Fick ännu mer information från Läkemedelsverket ang. anmälning av utsättningsbesvär. Tack för nytt mail! För att vi skall kunna lägga in en rapport om Ditt fall i biverkningsregistret måste den enligt våra författningar komma från sjukvården. Du kan vända Dig till någon annan doktor och be denne rapportera. Om han eller hon inte tycker att det finns ett samband kan han/hon rapportera på Din misstanke om biverkning. "På uppmaning av patienten rapporterar jag ....". Om inte detta är ett möjligt alternativ för Dig kan Du natuligtvis skriva ett brev till oss där Du utförligt beskriver det inträffade. Vi behöver uppgifter om när Du startade med medicinen och när Du avslutade behandlingen, vilken styrka Du fick och i vilken dos, när biverkningarna inträffade och vilka symtom Du hade. Vi kan då inte lägga in rapporten i registret, men ta till oss den information Du har att ge oss. Quote" Det kan alltså löna sig att anmäla till Läkemedelsverket även om man inte har sin doktor med sig. För hur många läkare tror precis som min läkare att det är depressionen som startat om och att man genast måste återgå in i medicinträsket. Mår förresten lite lite bättre men har fortsatt kraftig tinnitus.. Hoppas att ni andra mår ok! Kram, Victoria
Victoria
Sthlm, - Wednesday, June 11, 2003 at 14:51:07 (MEST)

Hej! Finns det någon som under nertrappning av Stesolid fått VERKLIG feber. Alltså det inte bara känns som man har influensa som är på väg att bryta ut. Jag har trappat ut Stesolid förut och blivit helt risig i mage och tarmar och tror att det kan ha ett samband . Dessutom har jag torrhosta, känner någon igen detta?
ulla-maria <ulla-maria.e@telia.com>
Borlänge, - Friday, June 06, 2003 at 09:50:33 (MEST)

Lyssna gärna! Det är jättebra, vad kul och en stor eloge till Ann-Christine och Staffan. WHO ska ha en stjärna. Kalkon till Pfizer och inte minst psykiatrikerkåren (galningarna). De kan ju själva ta sina jäkla tabletter. Peter
Peter
- Thursday, June 05, 2003 at 21:19:20 (MEST)

Om inslaget i DAGENS EKO: Vill du läsa hela Eko-inslaget, eller lyssna, är länken http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=242172 . Det var nog inte många som hörde den lilla snutt det blev av intervjun med mej, men gamla gästboksläsare skall i alla fall veta att det även var RFHL-Uppsala län som förmedlade kontakten med UMC-chefen (inom WHO)och med konsumenten Ann-Christine här från gäsboken. Ha det!
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, tel 018-12 44 22, - Thursday, June 05, 2003 at 20:26:02 (MEST)

Ja tänk hur man kan kränka en människa genom att utsätta den för abstinens i värsta fall i flera år utan att blinka. Vilka är fega vi som kämpar eller läkemedelsbolagen?
Den lilla människan
- Thursday, June 05, 2003 at 14:16:19 (MEST)

Heja WHO!! Blir så glad när jag ser hur denna organisation går ut med viktig hälsoinformation utan att bry sig om att stöta sig med stora ekonomiska intressen såsom läkemedelsbranschen eller Coca Cola Company - där syftar jag på rapporten om sockrets skadliga inverkan på människokroppen, en rapport som Coca Cola Company hotade WHO med ekonomiska sanktioner om de publicerade. Nu upplyser man alltså för riskerna med Zoloft. Heder åt alla som med kurage arbetar för den lilla människan - och alla ni som är aktiva här i detta forum!
Filosofen
- Thursday, June 05, 2003 at 13:35:38 (MEST)

Hej alla! På Ekot i radion varnade WHO (FN) för att Zoloft kan ge beroende och ge besvär för den som slutar. Det står även på SVT text. Det är bra med sådan uppmärksamhet så att debatten blir nyanserad. Det blir också lite lättare att förklara för anhöriga så att de inte tror att man är inbillar sig. Tydligen tar 100 000 svenskar Zoloft och det är oerhörda siffror. Vi är inte ensamma utan starka tillsammans! Peter
Peter
- Thursday, June 05, 2003 at 09:59:42 (MEST)

Hej alla! I och med att jag skrivit så mycket om rapportering av biverkningar så gick jag in på Läkemedelsverkets hemsida. De skriver att inte tveka att rapportera biverkningar och att underrapportering är ett stort problem. Jag tror det är speciellt viktigt att få in rapporter på de nya SSRI. Det kommer in årligen in 3 000 stycken rapporter om biverkningar men mörkertalet är stort. Enligt LVF 2001:12 ska alla allvarliga biverkningar rapporteras. Detta ska göras av er läkare i ett enkelt formulär, de är skyldiga att göra det. De som tycker att detta är viktigt ska samråda med er läkare. Jag vill dock betona att alla läkare inte är så mänskliga och humana så kan vara svårt att få dem att vilja rapportera. Den största anledningen att de inte rapporterar är nog att de inte har tid men ligger vi på och är angelägna kan detta göras i samförstånd. Vi ändå en skyldighet mot de som kommer efter oss så vi ska anmäla mest för deras skull men även för vår egen skull där många gånger vi fått ett förstört liv och mycket lidande helt oskyldigt! Det är bra att rapportera till Kilens register också då behövs ingen läkare. Peter
Peter
- Wednesday, June 04, 2003 at 23:15:27 (MEST)

Hej Staffan! Jag tror du missförstår mig igen Staffan. Jag menar att personers biverkningar och synnerhet om folk här har fått självmordstankar av dem så borde det registreras hos Läkemedelsverket, det är väl det minsta man begära. Personen ska inte anmäla utan det ska göras av läkaren som har skyldighet att göra detta. Naturligtvis har patienten ett ansvar att trycka på att detta görs. Går det inte så går det inte. Skriver man själv till Läkemedelsverket tror jag är helt meningslöst. Att anmäla till Kilen är också en bra sak och jag ser ingen motsatsförhållande. Jättebra med ett register men jag inser bristen på trovärdighet, i våra meningsmotståndares ögon. Jag tycker vi har ett ansvar mot de som ska ta dessa tabletter i framtiden vi har blivit skadade av och borde göra allt för att varna så att inte fler blir drabbade. Jättebra att du kämpar för oss Staffan. Du behövs och hjälper många! Peter
Peter
- Wednesday, June 04, 2003 at 14:11:26 (MEST)

PETER, bara en sak om anmälningarna: Att du återkommande talar om att vi användare borde anmäla mycket mer till Läkemedelsverket blir ju underligt eftersom vi faktiskt inte har den rätten. Ett sätt att protestera mot detta är också att bidra till att vårt eget register får allt fler värdefulla rapporter.
Staffan Utas
RFHL Uppsala län 018-124422, - Wednesday, June 04, 2003 at 13:15:34 (MEST)

Skall det ske någon som helst ändring och dom lyssnar på patienten och dennes besvär så måste det inkomma så många anmälningar så dom är tvungna att stoppa medicinen, och det gör det inte! då förfinas den hela tiden istället, finns vissa dom plockat bort men tyvärr är det av helt andra anledningar! men jag tycker som Peter ändå att visst skulle folk anmäla allt vad dom orkar, men tyvärr mår så många dåligt och processen är svår, och även att samordna det, samt att det fortfarande bara viftas bort av läkarna och forskarna i någon statestik som ingen kan kontrollerar, så hur vi än vänder på det så kommer vi till korta! Det är bara och titta på dom försök som gjorts under alla årtionen! men nedslås inte för det! Det är en cynism vet att bl.a i GBG i Öppenvården som jag hade kontakt med sen dom startade -83 (inte nu) sedan kom "lyckopillren" och gud vad dom skrev ut, idag vet läkarna att dom recept eller dos-exp tar patienterna bort dom pillren ex efexor cipramil eller något annat och slänger, frågade en chefsöverläkarn att det är ju slöseri att ens skriva ut då, ja det är deras val men vi är mkt medveten att det sker, ing prover tas om oncentrationen, det som är viktigt och det enda är om folk äter vanebildande då kommer det röda kortet fram och du stoppas! Så jag har sett sånt helvete för dom som drabbas av dessa med, som vicktoria och flera här beskrivit under så många år dom funnits, sen går det väl inte att föringa att många mår kanon av dom och får ett nytt liv, och där finns deras poäng hela tiden, dom plockar fram dom det går bra för om bråk uppstår! sett det med egna ögon och dessutom vet det av andra orsaker. Men det är hemskt att många skall behöva lida så och ingen hjälp finns idag för just dom som drabbas av svåra biverkningar om dom ens blir trodda! Samtidigt Tack Peter för ditt fina engegemang här! du skriver vettigt och klokt, såg dig på ett annat ställe! må väl och ge aldrig upp! eller som min kamrat stå-upparn Eriksson sa det är alldrig försent att ge upp. nä kämpa på alla och delge olika synpunkter det är ju därför sidan är till! alltid har någon knapprat just den medicinen eller vad det kan vara för frågor! ha det därute alla och må väl! säger otto P:s Hade förgäves försökt en gång i tiden att få bukt med mitt morfinmissbruk som var omfattande, det var krig må jag säga, jag gav mig aldrig vart till och med portad på vissa ställen men hade turen att stöta på överläkarn och den kunnige om opiater Olov Blixt Ullåker och han fixade så jag blev fri, numera i Norge tror jag, så det gäller att ha tur i kampen oxå! Medicinerna styr så olika i olika städer, gbg har ju alltid varit en missbrukarstad, valiumkusten m.m och en biologisk inriktad skola, andra städer kör med förkärlek med annat, norrbotten har aldrig använt vanebildande slumpmässigt, vet det med bestämdhet och är oxå väldig försiktig med dessa piller som här diskuteras! vet ej hur Uppsala är nu för tiden! men där finns ju ett Rfhl iallafall som fungerar! ut i sommarvärmen och ha det bara alla! Hoppas det går bra för dig Carina med Somadrilen! otto ruben
otto ruben svensson
- Monday, June 02, 2003 at 19:19:50 (MEST)

Ja det var intressant både Peter och Staffan! En läkare jag har är gift med forskare på dom som plockade fram just Zoloft och det ville han jag skulle testa, minns inte så här på rak arm om det var i början av 90 talet får korrirera det sen issåfall, jag provade och mådde pyton och det sade jag till honom, han skrttade bara, men nu skall jag till han i ett ärende och skall ta och prata med han om just Zoloft. Att jag kan ringa upp gumman hans och diveídera ett tag med henne och höra vad hon säger som dock är speciallist på just Zoloft, själv skiter han i det vet jag känner han så väl! men vi får se! ha det alla och det skall mkt till innan dom plockar bort ett medel p.g.a patienter skriver och vem vill göra sig ovän med läkarn, kanske den enda dom har? har en hjärtmed. som skulle plockas bort direkt om något annat fanns enligt kardioliger, det forskars hej vilt på få fram en ny och effektivare med mot hjärt, sveriges folksjukdom! rökare m.m och dom mörkar med antal döda osv, allt finns och få fram, jag blev kusligt rädd när jag fick veta det! undra då om dom tar några "lyckopiller folk" under sina vingar i sina stora mastodonta fabriker, med en mkt dålig insyn för politiker som är helt i händerna på forskare och aktieägare! men men vi får se otto
oto ruben svensson
- Monday, June 02, 2003 at 17:01:38 (MEST)

Hej Staffan och alla andra! Jag tycker det är bra med Staffans åsikter och erfarenheter. RFHL och Kilen är jätteduktiga på dessa frågor. Staffan skriver alltid med huvudet på spiken. Jag håller med Otto Ruben att det händer inte mycket och han vet om någon att det inte gjort det under åren. Vi har mycket mäktiga meningsmotståndare och politikerna lyssnar mer på dem än på oss drabbade. Jag tycker att bl a Victorias, Mickes och Ann-Christines fall har varit ytterst allvarliga fall och anmäls inte dessa, vilka fall ska då anmälas? Läkarna är skyldiga att anmäla och man inte tvinga dem utan man kan be dem och hoppas att de har någon medmänsklighet i kroppen. Anmäler de inte så vet man vad man har läkaren att denne inte är till för min vålgång. Jag är övertygad att skulle det ligga ett par tusen fall på Läkemedelsverkets skrivbord, som det borde göra, vad det gäller de nya SSRI-preparaten skulle det göra nytta. Vi är alldeles för tysta och snälla! Men jag inser att det är jobbigt att konfrontera sin läkare när man redan mår dåligt. Jag förstår om man inte orkar! Jag blev så förbannad när man läser Pfizers brev att de inte vet och att det är sällsynta fall som får biverkningar. De kan de fortsätta att skriva om vi inte anmäler våra fall. Läkarna litar på Fass så står det sällsynta fall där så tror de på det. Anmäls inte fallen så kan eländet fortsätta, tyvärr. Därmed inget illa om Kilens rapportering. Det är ett bra alternativ, men många ser ner på Kilen. Vi kämpar på ändå! Bra att du är på vår sida Staffan! Peter
Peter
- Monday, June 02, 2003 at 15:47:24 (MEST)

Peter. Jag missförstod dej lite. Du uppmanade Viktoria att göra en anmälan till Läkemedelsverket, "men då tror jag att du måste ha hjälp av din läkare" skrev du. Du menade alltså att hon skulle be /tvinga/ läkaren göra en anmälan. Låt oss inte göra detta till en het debatt. Du vill väl knappast heller att vi skall finna oss i att våra egna rapporter inte alls räknas bland vissa? Och vidare: Kilens rapportsystem är ju skapat för att det gamla inte alls fungerar. Läkarna rapporterar helt enkelt inte. Vår stora erfarehet kastas bort och säkerhetssystemet fungerar därför inte. Om detta system gällde tillbudsrapportering i flyget skulle ingen alls våga flyga. Och när tog en politiker notis om de få rapporterna som vårt läkemedelsverk får in? Kilen har åtminstone haft stöd av sina digra rapporter i kontakter med många politiker. Men framför allt så har man (tillsammans med andra) gjort konsumentrapportering till ett alltmer respekterat komplement till ett mycket bristfälligt säkerhetssytem. Konsumentrapporteringen har ju fått aktivt stöd även av WHOs internationella beverkningsrapportorgan UMC. Peter, visst kan vi uppmuntra folk att försöka lämna rapporter också genom läkarna, men ofta är det ju lönlöst och bara ett sätt att utsätta sig för nya kränkningar från den läkare som förskrivit medlen. (Om några läsare här börjar störas av konflikter i synen mellan mej och Peter så håller jag inte alls med. Jag tycker istället att vi kan komplettera varandra rätt bra, ofta.) Många olika erfarenheter är välkomma.
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, - Monday, June 02, 2003 at 15:00:12 (MEST)

Ursäkta Gusaf! men det låter lite snurrig det du skriver. skall du först bli beroende för att sen göra en långsam nedtrappning av xanoret. nä ring du Staffan på Rfhl så får du någon ordning på hur du tänker!! Ang. läkemedelsrapporteringen så struntar dom i dem, dom är för mäktiga och det skull ta 10 utredningar och 25 år innan dom fattade, bra ex var barbitruaterna som det tog många år innan dom avgregistrerades men på andra grunder -84 sen ROHYPNOLEN som är dödsdrog fortfarande har inget speciellt hänt, dom finns i handeln, samt att det sprutar i tabbleter av den modellen in i landet, nä några skall väl dödas först och sen ett gäng lallande vrak innan ögonbrynen hissas upp på dessa politiker! Men skriv på allt ni orkar så kanske något preparat går igenom om något halvsekel negativt ja det var meningen oxå säger otto
otto ruben
- Monday, June 02, 2003 at 14:15:16 (MEST)

Med all respekt för Kilen och allt fantastiskt vad de har gjort för läkemedelsberoende personer så kommer inte dessa rapporter tas på allvar av läkare, läkemedelsföretag och politiker. Det är patienter själv som skriver dessa och då blir de inte vetenskapligt enligt deras synvinkel. De kommer bara tyvärr se dessa rapporter som förvanskade och vinklade. Läkemedelsverket vill inte ha några rapporter för det är då de kan vara farliga. Då måste de ta tag i problemet. Politiker kommer inte alls lyssna på Kilens rapporter, de se de facto på rapporter till Läkemedelsverket. Läkarna är SKYLDIGA att rapportera biverkningar till myndigheten. Men de kommer göra allt för att slingra sig. Att rapportera till Kilen är bättre än inget så jag kan även rekommendera det men ska det ha effekt så måste det in hos Läkemedelsverket. Gustaf var försiktig med Xanoren, det går snabbt att bli beroende men kan ta många år att bli frisk ifrån sin abstinens. Den ångest du får från tablettabstinens är många gånger värre än din nuvarande ångest. Peter
Peter
- Monday, June 02, 2003 at 13:44:08 (MEST)

Peter och alla andra! ANGÅENDE BIVERKNINGSRAPPORTERING: Tyvärr kan ni inte alls lita på att era rapporter registreras om ni skickar dem till Läkemedelsverket. Under lång tid har KILEN försökt få dem att intressera sig för konsumenternas egna rapporter, men utan framgång. Chefen där har istället talat om patienternas rapporter som "surr i öronen" när man försöker syssla med viktiga saker. Kilen har istället länge arbetat med ett eget seriöst rapportsystem för konsumenterna och har även arbetat mycket internationellt med detta och fått bättre gehör så än från svenska ansvariga. Det finns nu ett internationellt nätverk för projekt liknande Kilens rapportsystem. Vårt råd här på sidan måste därför bli: SKRIV ERA RAPPORTER OM ABSTINENSER OCH BIVERKNINGAR TILL KILEN. DET ÄR ENDA SÄTTET OCH ETT VIKTIGT BIDRAG TILL KUNSKAPSUTVECKLINGEN PÅ OMRÅDET. DÄR BLIR DIN RAPPORT TILL GLÄDJE FÖR ANDRA!! Gå in på kilen.org så hittar du deras blankett där. ((Har någon av er någon annan erfarehet?)) . GUSTAF. Hur känner man av beroendeutvecklingen när man äter benzo "vid behov". Det är ju olika och kan vara svårt. Vanligast är väl att man börjar bli sämre än förr när man INTE tar dem och känner "för" tydligt av när verkan går ur. Men det kan ju vara mycket svårt att att bedömma. Du skriver i ett tidigare inlägg: "Har varit inlagd på "psyk" 3 ggr men där får man ju bara mer mediciner. Var finns hjälpen?" Eftersom du bor i Uppsala län, kan du väl höra av dej hit till oss för dina olika frågor? LYCKA TILL ALLESAMMANS
Staffan Utas
RFHL Uppsala län 018 - 12 44 22, - Monday, June 02, 2003 at 12:26:49 (MEST)

Hej alla igen... Jag äter lite Xanor då och då mot min ångest. Jag är livrädd för att bli beroende och jag undrar hur man vet när man börjar bli eller är beroende? Läser alltid att det inte är någon fara att sluta med dem så länge man trappar ned ordentligt. Stämmer detta?
Gustaf
- Sunday, June 01, 2003 at 22:13:42 (MEST)

CANADA Work Visa and Immigration Program for foreign trained nurses and caregivers - nursing jobs in Canada;
Please send your resume at mailto:visa@newsolutionscanada.com or visit our web site at NewSolutionsCanada for details.
NewSolutionsCanada <visa@newsolutionscanada.com>
- Saturday, May 31, 2003 at 21:47:57 (MEST)

Hej! Bra att Victoria skrivit till Pfizer. Hyfsat svar angående utsättning men man reagerar på att de säger att det är sällsynt med utsättningsbesvär vilket de vet att det inte är. Sannolikt får var och varannan besvär mer eller mindre. Sedan säger de att du skulle kontakta din läkare innan dossänkning men det var precis det du gjorde. Läkaren var väldigt okunnig och följde inte ens läkemedelsföretagets riktlinjer. Victorias brev hamnar nog tyvärr i Pfizers soptunna. Det viktigaste är att anmäla till Läkemedelsverket annars blir det inte registrerat och Victorias fall blir bortglömt. Sedan kan de fortsätta att skylla på sällsynta fall. Så Viktoria anmäl till Läkemedelsverket men då tror jag att du måste ha hjälp av din läkare!!! Peter
Peter
- Friday, May 30, 2003 at 15:02:22 (MEST)

Hej, Jag har varit i kontakt med Pfizer angående mina och andras utsättningsbesvär av Zoloft. Jag fick följande svar som Staffan Utas tyckte att fler borde få ta del av. Det jag reagerar på är att det dels inte finns några bra riktlinjer för hur in och utsättning av dessa läkemedel ska göras (jag anser "better safe than sorry") och sedan står det en jäkla rad (ursäkta franskan) om utsättningsbesvär som kan uppstå. Detta måste förändras och jag tror att fler borde berätta om sina besvär för både läkemedelsverket och Pfizer. Följande svar: . . Brev från Pfizer: Vi har mottagit Ditt mail angående Zoloft och Dina utsättningssymptom. Vi har även rapporterat de biverkningar Du upplevt till vår biverkningsenhet. Det är mycket tråkigt att höra om de obehag Du har råkat ut för i samband med utsättning av Zoloft. Utsättningssymptom finns rapporterade som en relativt sällsynt biverkning. I FASS finns det angivet att man i samband med avslutande av sertralinbehandling kan få utsättningssymtom som tex agitation, oro, yrsel, huvudvärk, illamående och parestesier (myrkrypningar). Det står även att man skall undvika abrupt utsättning av selektiva serotoninåterupptagshämmare för att undvika utsättningsbesvär. Den text som står i FASS är utarbetad genom ett samarbete mellan läkemedelsföretagen och Läkemedelsverket. Informationen i FASS-texten uppdateras regelbundet i och med att kunskaperna om användningen om läkemedlet ökar. Biverkningsinformationen i FASS baseras på en utvärdering av de händelser som rapporterats till företaget via läkare, privatpersoner, myndigheter samt information i kliniska prövningar. Alla psykiatriker och andra förskrivare får även fortlöpande information om våra läkemedel. Det är tyvärr inte möjligt att förutsäga alla biverkningar ett läkemedel ger hos olika individer under olika förutsättningar. Genom forskning och annan insamling av data samlas kunskap om våra produkter kontinuerligt in. Vår önskan är att tillhandahålla en så komplett information om en produkt och dess möjliga biverkningar som möjligt. Eftersom denna grupp av läkemedel inte funnits så länge på marknaden så är erfarenheten av dem tyvärr ännu inte så stor, dvs man vet inte med säkerhet ännu hur patienter som stått på dessa preparat under en lång tid reagerar vid utsättning av dem. De vanligaste utsättningssymptomen är de som nämns ovan inklusive insomningssvårigheter. En del av de symptom som Du beskriver låter som utsättningssymtom, medan en del av dem inte låter som utsättningssymptom. Dock verkar Din uttrappningstid ha varit i kortaste laget, det finns inga enhetliga riktlinjer idag, men vi brukar rekommendera en utsättning under minst 2 veckor på varje ny dosnivå. Om man får utsättningssymptom brukar vi rekommendera att man åter sätter in full dos och sedan försöker trappa ner dosen igen när symptomen lagt sig, därefter bör man trappa ut ännu långsammare än man gjorde första gången tex genom varannandags dosering. Det är viktig att Du kontaktar Din läkare innan Du gör några förändringar i doseringen. Problematiken med utsättningssymptom är något som diskuteras mycket just nu i olika vetenskapliga sammanhang och förhoppningsvis kommer det framöver riktlinjer för hur utsättning av dessa preparat skall hanteras. Med vänlig hälsning Pfizer AB Medicinska avdelningen
Victoria
Stockholm, - Friday, May 30, 2003 at 12:41:08 (MEST)

Hej! Har svårare socialfobi och är sjukskriven.Har ätit Antidepp i 10 år men numera kan ja inte ta några antidepp,får bara massa biverkningar och ökad ångest av dem.Förstår inte vad de e som hänt för när jag en gång började(med cipramil)kunde ja ha höga doser och fick inga biverkningar.Ja vet ju att man får ökad ångest i början av en medicinbehandling men den försvinner inte för mig=/...tål ja inte längre eller blir ja överstimulerad av seretoninen?!?!..vad kan man göra i detta fall för att jag ska kunna leva normalt???..har provat KBT enskilt och i grupp,inget som hjälper!...någon snälla???
Grabben <ripe73@spray.se>
GBG, - Thursday, May 29, 2003 at 12:47:34 (MEST)

Hej Linda! Gustaf har rätt att beroendet kommer snabbt med Stilnoct. Jag blev själv beroende av stilnoct efter tre veckors daglig dos. Stilnoct är liksom de andra benson lika förädisk så var försiktig. Att stilla sin sociala fobi med narkotika är effektivt men farligt. Jag har provat både sobril och stilnoct. Det var en väldig skillnad. Sobril var lugn och man blev lite långsam. Stilnoct blev man uppåt av och man blev väldigt framåt och självsäker så jag förstår effekten på dig. Hoppas det finns andra sätt att råda bot på din fobi. Jag tror att man kan träna sig precis som Gustaf och Kjell gör men det tar tid att vända trenden. Peter
Peter
- Wednesday, May 28, 2003 at 20:13:42 (MEST)

Hej Linda! Stilnoct är ju ett sedativt (lugnande) preparat så det är ju förståeligt att de hjälper mot din oro. Däremot tror jag inte att det är någon bra idé att använda dem i det syftet. Jag är ingen expert på det men jag tror att risken för beroende är ganska hög med stilnoct.
Gustaf
Uppsala, - Wednesday, May 28, 2003 at 11:49:24 (MEST)

Jag har en fråga om social fobi vilket jag har haft mer eller mindre alltid. Sedan jag fick Stilnoct mot tillfälliga sömnbesvär har jag märkt att i små doser hjälper dessa också mot social fobi!! Är det jag som är konstig eller? Men om jag tar 1/4 til 1/2 tablett=2,5 mg/5 mg innan jag ska göra något speciellt känner jag knappt av min fobi! Detta har medfört att jag använder Stilnoct några gånger i veckan, men i små doser alltså. Kan detta vara farligt, och är det fler som tycker att Stilnoct har denna bi-effekt?? Hälsningar från Linda
Linda
- Wednesday, May 28, 2003 at 10:31:54 (MEST)

Hej Peter! Tack för ditt svar! Jag tror absolut inte att jag är beroende då jag utan problem kan vara utan xanor mer än en vecka och mer. Ångesten verkar inte variera direkt beroende till om jag tar dem eller ej. Jag äter Fontex nu (en halv om dagen bara) För någon månad sedan stod jag på en fontex om dagen och två buspar. Ångesten har kommit från och till i perioder i snart två år. Oberoende av vilka mediciner jag ätit för tillfället. Vet inte om jag ska fortsätta med Fontex eller inte... Tror faktiskt själv mest på att det handlar om nya sätt att tänka. Har inte hittat något som funkar för mig än dock. Vet någon någon bra litteratur eller liknande?
Gustaf
Uppsala, - Tuesday, May 27, 2003 at 18:02:13 (MEST)

Till Gustaf! Jag har ätit Xanor regelbundet i 2 år i form av en tablett till natten. Har slutat sedan 9 mars men äter annan medicin fortfarande och mår dåligt, h-värk, svettningar , yrsel, magont mm. Xanoren var nog bra men jag var alltid trött och ångestfylld då med. Jag jobbar med mental träning och försöker ändra mina gamla känslor/tankar för att komma över ångesten. Jag lever på att den som kämpar kommer att segra och håll utalla och tänk på allt bra vi har omkring oss.
Kjell
- Tuesday, May 27, 2003 at 15:52:59 (MEST)

Hej Gustaf! När jag läser om malande ångest påminner det så mycket om tablettångest. När du skriver att du "bara" tagit Xanor i högst 20 dagar i sträck. Det räcker lätt för att bli beroende. Redan en vecka är mycket, i känsliga fall räcker ett par dagar. Om du är beroende av Xanor kan så kan du kolla om du kan vara utan en vecka utan att få besvär. Du kan också ha ångest från dina antidepressiva. Annars får man försöka rätta till sitt liv genom samtal eller se över sitt liv. Vad man tror genererar den ångest man har. Det är svårt jag vet, men piller kan göra det så många gånger värre det man redan har. Peter
Peter
- Tuesday, May 27, 2003 at 15:45:44 (MEST)

Har läst lite då och då i den här gästboken. Så som jag förstår handlar det mest om medicin beroende. Har ätit en massa olika "lyckopiller" sen 4-5 år tillbaks. Jag har inte känt mig deprimerad på ett par år men jag har en ständigt återkommande ångest. Den maler och maler och hindrar mig från ett normalt liv milt sagt. Det enda som har hjälp hittills mot ångesten är Xanor depot, men det har jag aldrig ätit längre än 20 dagar i sträck... jag vill för allt i världen inte bli beroende. Finns det någon som vet var man ska vända sig för att få hjälp som verkligen funkar mot sin ångest? Det måste ju finnas bättre saker/sätt än att proppa i sig en massa "knark". Har varit inlagd på "psyk" 3 ggr men där får man ju bara mer mediciner. Var finns hjälpen?
Gustaf
Uppsala, - Tuesday, May 27, 2003 at 15:07:00 (MEST)

MALIN. Du har två frågor om din nedtrappning. Svaren beror ju helt på hur det känns och hur det gått hittills. Att stanna minst 14 dar på varje nivå brukar vara bra. Lycka till eller ring upp först.
Staffan Utas
RFHL Uppsala län, tel 018 - 12 44 22, - Monday, May 26, 2003 at 10:06:43 (MEST)

Hej alla "starka kämpare"!! Jag heter Malin & har ätit Zoloft nu i två år, som mest åt jag 100 mg, trappade ner efter ett år till 75 mg, som visade sig vara en bra dos. Men nu har jag reduserat dosen ytterligare, till 50 mg, nu undrar jag hur länge ska jag gå på den här dosen, innan jag kan gå ner till 25 mg. eller ska jag ta 50 mg & 25 mg varanan dag innan jag går ner till 25 mg. Hur lång tid brukar det ta för kroppen innan den har " stabiliserat sig" för den nya doseringen? Någon som har nått råd eller tips, tacksam för svar. Kram på er & kämpa på!!
Malin <banankvinnan66@hotmail.com>
- Sunday, May 25, 2003 at 23:09:14 (MEST)

Hej! OTTO! Vilket bra minne du har, jo, Somadrilen har jag ju brottas med ett bra tag nu. För ganska exakt 1 år sen så började jag nedtrappningen. Jag trappade ner så jag bara hade en kvar, tordes inte släppa den sista på kvällen, för den hjälpte mig (om jag hade tur) att slappna av så pass att jag vågade lägga mig. Så därför började jag nedtrappningen med Xanoren istället...Trodde att toleransabstinensen och utsättningsabstinensen gick på ett ut!! men där högg jag tydligen i sten. Jag mådde mycket bättre när jag hade tagit bort dom första 1 1/2 tabl. Illamående och ont i magen försvann, men sen blidde det besvärligare. När jag nu tittar på det i efterhand så kan jag ju se att jag förmodligen fick toleransabstinens av den Somadril jag hade kvar, + att abstinensen från dom borttagna Somadrilen spökade. Tänkte inte på att abstinensen kan ställa till det bra länge efteråt...ändå läser jag ju om det nästan dagligen här!!.. Nåja, jag ska väll inte lasta mina få kvarvarande hjärnceller för mycket, som så modigt stannade kvar när resten packade väskan och drog till barbados på långsemester. *S* ...men så här i efterhand borde jag kanske ha fortsatt nedtrappning med den sista Somadrilen när jag hade kommit till ett bra läge med Xanoren, istället för att fortsätta gå ner med Xanoren...jag vet inte...för hur mycket hjälp och råd man än får, så är ju reaktionerna våra egna. Och hur man reagerar vet man ju inte förrens man har prövat tyvärr. Men nog känns det jobbigt och förjäkligt när man tröskar på, och trots att det är jobbigt ser hur tablettintaget faktiskt minskar, och så BOM!! ligger man där, och måste gå tillbaka några steg. Och jag har så ständigt dåligt samvete mot min familj, när dom ser att jag repar mig lite och jag orkar vara med barnen, och så brakar det loss igen, och dom måste hålla sig undan igen. Visst, jag får höra att jag kan ju inte rå för det, och det är så min situation ser ut just nu, men det gnagande, tärande samvetet gentemot barnen, det kan jag inte bli av med ändå. Jag undrar om det är typiskt för mammor, eller om pappor får samma tärande dåliga samvete?...Nåja, nu har jag i alla fall gått tillbaka med Xanoren, så nu tar jag tre om dan i stället för 2 1/4, och det har lugnat ner sig lite, så nu hoppas jag bara på svar från den däringa beroendeterapeuten, så får vi se om han kanske kan ge mig nån ny infallsvinkel. PETER! Tack snälla du får att ditt engagemang, både här och privat, det hjälper upp mycket. Och tack alla andra oxå som kommer med goda råd, tröst på vägen. Jag är så tacksam för den här sidan...så...hej och hå..kämpa på! Kram på er alla/Carina
Carina
- Saturday, May 24, 2003 at 09:13:55 (MEST)

Lisa: själklart är det abstinens, trots att jag ej vet hur mgt eller länge du ätit dessa med. men känner allt igen det där med svår oro och klättrar på väggarna, m.m men viktigast av allt du är drogfri, klart du kommer att bli bra , det tr sin tid! olika för olika människor som du vet! otto
otto ruben
- Saturday, May 24, 2003 at 06:42:21 (MEST)

Hej Carina! Om jag inte missminner mig så höll du på med just nedrappning för ett bra tag sedan, och hade det jobbigt med Somadril, men har nu lyckas ta dig ner med dem till 1 st bra! för det är en gammal och eländig tablett som jag skrev åt dig, och den omförvandlas ju i kroppen till meprobamat ett starkt lugnande som xanor, förstäcker ju varann, jag hade ett elände med dem, men jag åt ju "billass" men det gick till slut, fast med andra metoder än dig, det som är kvar plockar du bort snart skall du se, ta en sort i taget. Du behöver inte ha bråttom! roligt att se dig igen carina! hoppas det nu går bra i fortsättningen, men det ser jag väl här på hemsidan! Vicktoria jag skriver lite snurrigt ibland, men givetvis menar jag inget illa mot dig, hoppas du har förstående för det, även solen har fläckar, och vi är överkänsliga så det räcker och blir över! Hoppas det går bra för dig givetvis! vet ju själv vilket lidande jag varit med om och gud så känslig man var och dras ännu med det i skov! ha det alla som kämpar på och ger råd eller frågar om råd! eller bara skriver! säger han Otto
Otto Ruben svensson
- Saturday, May 24, 2003 at 06:38:47 (MEST)

Hej. Har slutat med a-d för 7 månader sedan och benzo för 9 månader sedan. Har mått dåligt från första tabletten jag tog. Mår dåligt nu också. Mycket sämre än innan jag började med dem. Vaknar varje dag med en stark oro i kroppen. Fruktansvärt rastlös, klättrar nästan på väggarna. Är detta abstinens? Går det över eller har jag blivit så här?
Lisa
- Friday, May 23, 2003 at 08:01:39 (MEST)

Jag har idag mailat till den beroendeterapeut som Peter tipsade mig om. Och jag som trodde att jag trappade ut så långsamt, dela tabl. i fyra bitar trodde jag var jättelite, men jag kanske skulle ha haft längre mellanrum. Just nu känns det ju som det här året, som det har tagit att trappa dit jag är känns förgäves, men det är det väll kanske inte. Är ju ännu en erfarenhet rikare. Även om jag helt klart skulle ha klarat mig utan den erfarenheten. *S* Men tyvärr så gäller ju inte "ångerveckan" sånt häringa.... Jag hoppas att jag får en bra respons från den här terapeuten. Både min läkare och gubbe tycker att jag skulle prova en annan medicin, som vore "lättare" att trappa ut, men aldrig i livet att jag tar någon annan medicin. Om jag nu skulle byta till en "lättare" om det nu mot för modan skulle finnas en, så försvinner ju inte giftet från de andra i och med det. Jag vet inte hur jag ska få dom att förstå det. Nu till "bråket" på sidan...det är så trist att det har börjat ett sånt igen. När man mår dåligt så tar man vid extra mycket, ifrågasättande är bra, men det gäller att välja sina ord, för alla hänger kanske inte med i en lite ironisk/bitter sjargong. Det är ju svårt att tolka nyanserna när man bara läser det skrivna, och inte ser glimten i ögat på¨den som säger det. Så OTTO, Victoria kanske inte har varit inne här när du var som aktivast, och förstått att det är din sjargong, men att du inte menar någe illa. Men du har ju stor erfarenhet, som jag absolut tycker att du ska dela med dig av, och om du kanske försöker skriva lite mjukare, och inte så "ilsket" så är det lättare att ta till sig. Så jag säger väll som jag brukar...hej och hå, kämpa på. Ha det bra alla och tack/Carina
Carina
- Thursday, May 22, 2003 at 19:05:06 (MEST)

Staffan Utas: var har jag skrivit om nedtrappning i småbitar??? och .....
otto ruben svensson
- Thursday, May 22, 2003 at 16:09:12 (MEST)

Glömde säga att jag sökte på www.google.com
Ann-Christine
- Thursday, May 22, 2003 at 15:54:11 (MEST)

Hej allihop, jag sitter här på mitt jobb och surfar lite. Jag har upptäckt att om man söker på utländska sidor så kan man hitta massor med information om sin medicin. Själv sökte jag på "Zoloft side effects". Man blir lite paff faktiskt. Det finns hur mycket som helst att läsa om våra otrevliga mediciner och biverkningar. Ha en bra dag och kämpa på.
Ann-Christine
- Thursday, May 22, 2003 at 15:33:34 (MEST)

Om OTTO-RUBEN kunnat hålla sig från attt svara när VIKTORIA ville avsluta deras diskussion, tycker jag inte jag haft anledning att gå in, men nu vill jag säga några saker om vår sida igen. Den är för dem som upplever problem oavsett hur vanliga de är. Hur mycket hjälp är man av att höra att ditt problem är ytterst ovanligt?? Det får ju många höra som ett ifrågasättande från sjukvården. Men det menade ju inte O-R förstås. . HUR STOR ANDEL SOM EGENTLIGEN FÅR KÄNNBARA PROBLEM AV ANTIDEPRESSIVA vet ännu ingen! ”Det är en liten procent som får alla dessa symtom”. Hur skall jag som besökare här tolka det? Är jag försumbar? De som upplever problem skall bli trodda och lyssnade på! Fastän vetskapen är dålig har vi utifrån erfarenheter och forskning, (en del redovisad under ”Antidepressiva medel”) anledning att tro att andelarna som trabbas av kännbara biverknings- eller abstinensproblem ärbetydande. Då menar jag ett antal tiotals procent i vardera gruppen och då tillhör många försås båda grupperna. Men vi behöver inte alls vara överens om den bedömningen för att vara aktiva i detta stödforum. Om någon vill påminna oss om att det finns en verklighet som inte når in här i gästboken så provoserar det inte mej, men jag tror att provokationer och debatter egentligen är onödiga här. Redan när Viktoria blev provoserad av vad O-R sa om nedtrappning i småbitar så skulle det ha respekterats och inte trappats upp. .. CARINA, jag håller med Peter om att du trappat på tok för fort och att du nog inte skall trappa alla på en gång. Ditt symtom i nacken skulle jag misstänka Somadril för. Medlet är starkt beroendeframkallande. Det omvandlas nämligen till meprobamat i kroppen, vilket numer är avregistrerat som medicin ur FASS. Du får nog ta det betydligt lungnare, så du hinner med själv. Om Du även vill backa en aning, kan du ju pröva med om inte en lite höjd dos Somadril skulle lindra abstinensen mycket just nu. Sen kanske du tar bort den först endå, främst för att du kommit längst med den. Hör gärna av dej som Peter sa.
Staffan Utas
RFHL-Uppsala 018 - 12 44 22, - Thursday, May 22, 2003 at 15:01:40 (MEST)

Hej till er alla, Maria här. Ett tag sen jag skrev så jag tyckte det var dags att lämna en läges rapport. *ler* VIKTORIA: Inte får du försvinna härifrån, varken för din egen skull eller för min skull. Vill så gärna ha dej kvar för att kunna läsa om din kamp. Jag tycker det är så skönt att veta att jag inte är ensam. Jag är helt övertygad om att det är fler än mig som känner tröst och hopp i det du skriver. Så snälla du kan väll stanna... Har en fråga: Är det ngn som vet ngt om vitaminer och urtrappning. Äter ju som en pippifågel så jag är så tom på allt nyttigt. Har en burk Gerimax-Blå = ginseng + vitaminer å mineraler. Är detta ngt jag kommer att börja skaka av. Hade ju tidigare skakningar av både kaffe och choklad men det har lagt sig. Är ju lite rädd för det mesta. Vet inte om detta är för kraftigt. Så har ngn erfarenhet av detta skriv gärna. Är nu 1,5 vecka sen jag trappade sist, är nere på 1/2 Remeron. Hade först tänkt ta hela halvan och slänga på en gång men tar i 1/4 delar men kortare tid mellan trappningarna. Har tidigare väntat 4 veckor men ska nu prova med bara 2 veckor, vi får se... Vet inte vad jag vill men tycker det är skönt att skriva, ni får väll blädra förbi... Det känns som att min kropp är med på ett annat sätt, som att den håller på att vakna. Känner fortfarande tröttheten men den kommer och går. Har också börjat uppleva hur avtrubbad jag är, har vetat det hela tiden men det känns annorlunda som att en tråd till "att-bry-sig" paketet är avklippt. I början av min drogfria tid, för flera år sen, var jag så glad över min förmåga att känna människokärlek. Att jag kunde glädjas åt andra människor och deras framgång. Nu med facit i hand tror jag det försvann stegvis från den första anti-depp tabletten. Visst bryr jag mig om, men inte på samma sätt. Har faktiskt kunna känna en flämtning av det ibland på sista tiden. Det handlar om sekunder men det är ju på rätt väg. Jag tror på att det är kärleken till människan och livet som driver oss framåt, i alla fall mig. CARINA: Jag lider så med dig. Önskar jag kunde göra ngt. Hoppas du får ngn kontakt av det Peter pratade om. Kramar till dig. Har haft en ganska avtrubbad period så jag har inte varit ute så mycket det senaste 2,5 veckorna. Lider inte så mycket av det. Mår inte specielt dåligt, varken fysiskt eller psykiskt, just nu. Kan vara ngn eftermiddag eller så, men jag går mest bara omkring och är. Ett annat fenomen jag funderat över är dettta man på lasarettet kallade morgonångest, kan ngn förklara för mig vad det kommer ifrån. När jag låg inlaggd pratade personalen om det hela tiden. Och visst hade jag det också men ibland undrar jag om det inte är ngt kemiskt, framkallat av mediciner, i alla fall för mig. Vet inte. Har ni funderat på detta eller kanske vet, dela gärna med er. Nu, tro det eller ej, ska jag sluta för denna gången. Tack till er alla som finns här, både ni som läser och ni som skriver. Kramar till er alla / Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Wednesday, May 21, 2003 at 13:09:45 (MEST)

Hej! Jag läste i en lärobok i benso att Somadril förvärrar dess abstinens. Det kan vara så att Somadril och Xanor inte går ihop och att därför abstinensen blir så jobbig för dig. Ta kontakt med en medicinsk duktig person för detta. Du klarar det inte ensam! Victoria, klart du ska vara kvar här. Vi behöver dina erfarenheter och jag förstår verkligen att du känner dig påhoppad i ditt livs värsta kris. Det är inget ovanligt med din abstinens. Det är väldigt vanligt det du upplever! Du behövs och kan bidra med mycket. Hoppas det värsta har gått över. Jag vet hur hemskt det är att ha akut abstinens. Det är fruktansvärt! Sköt om ER! Peter
Peter
- Wednesday, May 21, 2003 at 12:06:20 (MEST)

Var du kvar här... så slutar jag! Jag tänker inte ta att nån sur person örsöker ta sig upp genom att trampa på andra. Alla andra.. Lycka till med edra vägar ur medicinen. Jag känner oerhört mycket med er och när jag surfade på nätet så hittade jag följande (tyvärr så kommer jag inte ihåg var så jag kan inte ge äran till den som äras bör). -" Varje vedcka har två dagar för vilka vi inte ska hysa oro, två dagar som skall hållas fria från fruktan och farhågor. En av dessa dagar är gårdagen, med dess misstag ohc bekummer, dess värk och smärta. Gårdagen har för alltid passerat bortom horisonten. All världens rikedomar han inte göra ogjort en enda av våra handlingar, ej få ett enda ord osagt. Gårdagen är för alltid borta. .. Men varje vecka har också en morgondag, vars börda ej skall tynga oss, dess stora möjligheter och små prestationer. Också morgondagen ligger bakom horisonten. Men också morgondagens sol skall lysa. Strålande mot en klarblå himmel eller dold bakom en mask av moln - men den kommer att lysa. Och till dess den stiger fram har vi ingen andel i morgondagen. Den är ännu ofödd. .. Så återstår då bara en dag. Idag! Varje människa orkar strida en enda dags strid. Det är bara när du och jag bär bördan av dessa två fruktansvärda evigheter - gårdagen och morgondagen som våra krafter sviktar. Det är inte dagens upplevelse som tynger våra axlar mot jorden - det är vår känsla av skuld eller bitterhet för vad som skedde igår eller bävan inför vad morgondagen ånde ha i sitt sköte. ¨Så låt oss då leva bara en dag i sänder. ("Okänd"). !
Victoria
- Wednesday, May 21, 2003 at 11:34:19 (MEST)

Hej Carina! När man trappar ner tre stycken mediciner som du gör är det kanske inte så konstigt att du mår som du gör. Antagligen är du beroende av alla tre och då trappa ner flera blir det säkert en konstig blandeffekt som gör din abstinens outhärdlig. Mår man som du gör går det antagligen också för snabbt med nedtrappningen. För att få ordning på detta igen så hade jag ringt Kilen eller RFHL. Jag känner också en beroendeterapeut som hållt på med detta i tiotals år som är jätteduktig. Det känns som du behöver expertis för du har tre tabletter du ska trappa ut. Jag sätter ut min mailadress så kan du få beroendeterapeutens mail av mig sedan om du vill. Det har nog gått lite snabbt så kanske det första rådet är att backa något lite och sedan lägga upp en mycket långsiktig strategi för din nedtrappning. MVH Peter
Peter <peter.santesson@telia.com>
- Wednesday, May 21, 2003 at 11:04:12 (MEST)

STAFFAN! Eller nån annan vis människa…Jag behöver råd….jag står inte ut längre, står i ett ständigt spänningstillstånd och huvet skakar nästan hela tiden. Ångesten ligger och lurar under ytan hela tiden, och slår med korta mellanrum till med all kraft. Jag vet inte vad jag gjort för fel, har jag gått ner för fort….för sakta…….är det toleransabstinens samtidigt med utsättingsabstinens…Jag vet varken ut eller in längre….klarar inte att tänka eller se klart på min sítuation längre. Har ju fått svar på många funderingar bara av att läsa på den här sidan, men nu är det inget som hjälper längre. Har haft bra hjälp av Reike-healing tidigare mot min jättespända kropp, men inte ens hon kan få komma i närheten längre, får värsta ångesten och skakningarna då. Jag kan inte prata med mina barn, tål inte ens deras röster……det är inte rättvist mot dom att det ska vara så här. Jävligare än så här kan det inte bli. (hoppas jag) Kan jag ”skylla” allt det här på medicinerna, eller gör jag något annat fel? Jag vet ju att min räddsla gör det extra besvärligt….men jag står inte ut med dessa skakningar i nacken, det gör så ont, och jag är rädd att det ska bli en riktig skada av det. Jag kan inte hantera det alls. Rörigt blir det här, vet inte om nån fattar någe av det, gör det ju inte ens själv längre. Har hela tiden kännt att det varit rätt väg som jag valt att sluta med medicinerna. Dom hjälper ändå inte…därför känns det nog extra jobbigt nu…som om det inte finns något alternativ. Mina mediciner när jag startade nedtrappningen: Cipramil 20mg 1 tabl. Morgon och kväll. Xanor: 0,25 mg 1 ½ tre ggr om dan. Somadril: 350mg 1 ½ tre ggr om dan. Här står jag nu, efter att ha trappat ¼ varannan vecka: Cipramil. 1 tabl m o k. Xanor: ¼ +1+1, Somadril: 0+0+1. Är det nån som orkat ta sig igenom det jag skrivit här, och kan råda mig, så är jag innerligt tacksam, om inte så har jag full förståelse L rörigt blev det. Kram på er alla Carina
Carina
- Wednesday, May 21, 2003 at 08:33:25 (MEST)

Victoria: du får ett sista ord av mig oxå, Undra vem som provocerar? Det är bara kalla fakta det är en liten procent som får alla dessa symtomer!!! Så är det om du vill kalla det provokation, min kanske slarviga rader så varsegod, skriver i ett andetag tänk om alla 500.000 skrev här, titta det är dock bara cirka snart 18.000 som besökt sidan Du söker hjälp i svårt läge i ditt liv säger du, finnsmånga som gör detsamma och får inte ens svar, sedan har dom lämnat denna sida tråkigt men sant! vi är specialister på att känna efter och ingen får skriva något som vi upplever skadar oss bräckliga individer för då tror vi direkt att dom provocerar eller något annat dumt! självklart att alla skall dela med sig och hjälpa varandra en hörnsten i RFHL bygge i mitten av 60-talet! och det stödds här mkt, och du får väl oxå stöd vicktoria eller?? så var det med det och lycka till Victoria! såg att du frågade om susningar m.m i öronen , ja det kan ingen svara på det varierar har jag sett under många år från ingenting till flera år, hos mig susar det fortfarande rejält mellan varven, men det går väl över kanse någon gång! ha det!
otto ruben svensson
- Tuesday, May 20, 2003 at 20:42:48 (MEST)

Otto Reuben, Min sista kommentar ang. detta. Nedan skrev du i din förra förklaring............Victoria: Tvivar inte en skund på det du skriver, var bara lite provocerande av mig att det är inte så stor procent som får alla de hemska saker som du upplevde/upplever............. JAg läste att du försökte provocera och det är absolut inte vad i alla fall jag behöver i det här läget. Varför jag vänder mig till denna sida är för att jag behöver hjälp och support i ett svårt läge i livet. INTE för att skaffa mig debattkompisar. Antingen skriver du "luddigt" så att jag inte förstår eller också ?? Orkar inte hålla på och tjafsa om sånt här, det gör mig bara lessen i ett redan lesset läge. Jag hoppas att vi kan avsluta här, har jag missuppfattat så låt det vara så. Mvh, Victoria
Victoria
- Tuesday, May 20, 2003 at 11:14:12 (MEST)

Victoria: Ta på dig glasögonen och läs vad jag skrev, skrev ingen provaktion, utan att många klarar detta, och det är ett mkt fåtal som får alla dessa mkt svårigheter som du skrev, känner massor som det bränner, svider känner sig "pykotiska" ( vad menar du med det) skrev oxå vad jag trodde, gud vad en del springer i luften och lyfter ut en mening! Jag skriver utifrån all den erfarenhet jag har och den är mkt lång! Har lite svårt för att vara allt för vattenkammad, lite får vi nog tåla inte bara skylla på hur synd det är om alla! då blir det ju bara värre. Men du fick det till en provaktion och att jag skulle ignorera andra och mig själv, gör absolut inte det, det har funnit alla möjliga fruktansvärda livsöden här, men okej jag skall fortsätta skriva som du vill att man skall göra, stryka medhårs och absolut ej säga sin mening om man har en avvikande, vilket jag har i vissa saker och kommer så förbli! Har alltid haft under all år i RFHL! Vet inte riktigt vad du reagerade på så våldsamt! Tur iallafall att du hittade hit, och fortfarande TA REDA PÅ VAD NI STOPPAR I ER, VI ÄR JU SÅ DJÄVLA NOGA NÄR DET GÄLLER MAT! otto ruben
otto ruben svensson
- Monday, May 19, 2003 at 22:32:05 (MEST)

Hej alla! Det var inget inslag om antidepr. i Agenda. Det stod fel i min tidning, tyvärr. Victoria har rätt att vi kan inte provocera varandra här utan vara rädda om varandra. Otto Ruben har stor erfarenhet som vi gärna tar del. Det finns alltid guldkorn i vad han säger och han har lärt att vi ska ifrågasätta vad vi stoppar i oss. När det gäller beroendeskapande tabletter så är det klart att ska man trappa av så ska man göra det långsamt. Kroppen får mindre chock då och det blir mildare abstinens. När det gäller öronsus kan det hålla på länge. Jag tycker du kan ringa till Kilen och höra vad de har för erfarenheter i denna fråga. Peter
Peter
- Monday, May 19, 2003 at 08:21:42 (MEST)

Varför vara provocerande här? Varför inte bara finnas där och supporta, att förklara för oss som är nya här att det finns en väg ut ur det här eländet, att man kommer att må bra. Det är vad åtminstone jag behöver. Provocera fram debatter kan man göra i lämpligt forum tycker jag! Någon... hur länge kan det susa i öronen... jag blir galen på tjuten, susningarna, dunkningarna...!
Victoria
- Sunday, May 18, 2003 at 23:47:46 (MEST)

Hej alla! Ett tips är att titta på TV-programmet Agenda kl 20.00 då man tar upp att svenskar har rekord på antidepr.mediciner. Hoppas det blir objektivt och inte vinklat. Det brukar alltid vara någon s k expert som ska förklara bort alla negativa saker. Vi får se! Peter
Peter
- Sunday, May 18, 2003 at 11:11:32 (MEST)

Hej Peter! ville bara tacka dig för ditt svar ang. om biverkningar på min klomipramin.Jag trodde jag var på väg o dö..nu tycks det ha stabiliserat sig lite bättre iaf. Tack än en gång!!.det var guld värt att få reda Jag tycker ni alla är fruktansvärt duktiga som kämpar med nedtrappningar o allt..Tyvärr är jag själv inte redo för det ännu..men den dagen kommer när jag är det o det är harmoni runt omkring mig o inuti mig.. Kram till er alla. Eva
Eva <evasun23@hotmail.com>
- Sunday, May 18, 2003 at 10:21:27 (MEST)

Victoria: Tvivar inte en skund på det du skriver, var bara lite provocerande av mig att det är inte så stor procent som får alla de hemska saker som du upplevde/upplever, har alltid skrivit att ge alla en chans till en nedtrappning av den med, som dom och deras psyke klarar av, vi vet inte vilka reaktioner våran kropp Psyke ger vid utsättande av olika medel. Detta har blötts sedan ex Anafranilet härjade på 80 -talets början, själklart så blir vissa fruktansvärt sjuk av vissa medel, själv blivit det åtskilliga ggr, vi är så olika! Men många går igenom benzo och depppiller utan några större reaktioner, detta vet man nu och därför så ger man en tuff hård nedtrappning, jag håller inte med dem, men så är fallet tyvärr, det finns många faktorer som spelar in, man har fått under årtionden hört de mest fasansfulla utlåtande av både läkare och patienter! Det är dock fortfarande en promille som skriver här, dom det går bra för då, dom vet jag inte skriver här och talar om att det gick mkt bra för mig, att det inte anmäls till Läkemedelsverket beror ju oxå på massor av faktorer bl.a folk vill inte göra sig ovän med sin läkare m.m Det är ju inte bara dessa tablett er folk har problem med, man har aldrig lyssnat till patienterna och speciellt nu för tiden har man inte lust och ork att bry sig i några som skall anmäla hit och dit, inte hände det något vid alla anmälningar som gjordes ang "benzo" och det kommer inte att göras heller, makten är mkt stark hos vinstintresserade läkemedelsbolag och deras läkare, så vi är bara en parentes för dem! Viktigast är väl att försöka att bli frisk från dessa medel, än kriga med dem, det är som springa i väggen hela tiden, jag har krigat med så mång apsykiatriker, men det har kostat, fina hemska rader i en redan dammig journal, som sedan följer mig livet ut, och det är inte lätt i dagens läge att hitta en förstående läkare, för då vore ju problemmet löst, ingen svart marknad eller svarta läkare hade funnits, platsbrist och annat gör så snart finns det knappt plats för någon i spariverns sjukvård! dom skickar ju hem själmordsbenägna patienter som sedan begår själmord, Gud om folk visste vad som sker bakom kulliserna! och alla abstinenta och deppade panikslagna medmännsikor som går hemma och inte finns här på denna sida, dom hade inte rymms här ens så illa är det! jag skräms av att se ungdommen växa upp med indragna akuter m.m så alla upplever fruktansvärda saker som vi inte vet ett dugg om! Efter mina 30 år har jag nog fan sett det mesta men numera blir jag ej förvånad att det äts vad tusan som helst, sluta tro på Läkarn, ifrågasätt och gapa och begär att dom redovisar vad dom skriver ut, men si det skiter dom i och en förtvivlad människa orkar inte ta kamp med läkarn! idag är man heller inte så intresserad av att disskutera dessa depp piller man pratar om den hemska narkotika som väller in till ungdommen som lamslår sverige snart! inget nytt! LÄS! Det var bara åter en uppmaning att ta reda på vad du får för med. ring överallt, läs ring Rfhl, kilen fler ställen finns som kan tala om vad som kan hända, övertron på psykläkarn är sjuk, att tro att man blir frisk av cipralmilreceptet kan vara början till ett livslångt lidande. man får se sakerna ur olika vinklar och inte bara hur allt är besvärligt, även om det är det. det som passar mig passar inte andra, men låt den som vill och kan göra så som den mår bäst av göra det, alla vägar är olika! det har jag fått bittert erfara, och väger numera allas ord på våg innan jag bestämmer mig att så gör jag denna gång! Anmäl på om det leder någonstans, men jag föredrar att bli hel i själen! må väl därute alla kan inte tycka lika!otto
otto ruben svensson
- Saturday, May 17, 2003 at 16:01:14 (MEST)

Otto Reuben! När jag slutade så visste jag NADA! Det enda jag trodde kunde hända var att depressionen kom tillbaka och var nervös därför! Det som sedan hände med 4 dagars nedtrappning och sedan slut var det absolut värsta jag varit med om. Jag blev helt psykotisk och vid ett tillfälle så "vaknade" jag till och jag stod med en kniv mot magen som hade gjort märken, vid ett annat tillfälle så stod jag med badrocksskärpet krampaktigt i händerna. Jag har fått panikattacker, jag har kräkts, yrsel, konstanta susningar i öron, svettningar, konstiga tankar osv. Dessa symptom ligger inte alls i linje med orsaken till varför jag började med medicinen från början som var en ångestdepression med panik inslag orsakad av ett stressigt liv både hemma och på arbetet. Min intution säger att du har fel och att mina reaktioner inte alls skulle varit så kraftiga som de varit. Om det kan betyda skillnad med mildare uttrappning för en enda människa så varför chansa? Jag vill ju själv sluta mer än något annat för att jag känner mig balanserad nog att göra det och det var mitt beslut att sluta men slutade efter doktorns ordination? Så min slutsats är att jag som var helt oförberedd på sådana här symptom på uttrappningen (visste ju inget)ej kunde "framkalla" ngt jag aldrig hört talas om? Jag visste inte ens om att RFHL eller Kilen fanns till utan letade på nätet när jag mådde som sämst. Det måste ju ändå motbevisa dina teorier något ??
Victoria
- Saturday, May 17, 2003 at 11:44:39 (MEST)

Hej alla! Jag tänkte på Victorias inlägg och egentligen SKA alla biverkningar anmälas till Läkemedelsverket. Mörkertalet är stort och bara en bråkdel anmäls mest för att läkare inte vill göra det. Victorias och Mickes biverkningar tycker jag absolut borde anmälas. Alla andra som känner sig drabbade ska samtala med sin läkare så att det änmäls. Finns det sedan anmälningar så har politiker och myndighetspersoner lite att gå på. Nu påtalas nästan bara de positiva nyheter i media. Det är så att pengar styr vår värld. Ni kan tänka att en halv miljons svenskars förbrukning av antidepp motsvarar mycket intäkter till branschen. Det är inga billiga prepartat heller. Problemet att få en läkare att anmäla till läkemedelsverket kommer vara att de kommer inte vilja det fast de SKA. Läkare och läkemedelsbranschen vill inte ha några anmälningar och då visar de tydligt att de INTE står på patientens sida. Ni som är drabbade kan väl göra ett försök och stå på ER! Det ska absolut anmälas! Till Kajsa så tycker jag att resonomanget verkar absurt. Du kan inte ha en sådan läkare utan att veta något om dina grundproblem. 125 mg är en hög dos. Jag tycker du ska ringa till KILEN och prata om dina problem. Mår du bra av tabletterna? Till alla stå på er och kämpa på! Peter
Peter
- Saturday, May 17, 2003 at 11:34:02 (MEST)

Peter, tack för tips och råd!! Micke
Micke
- Saturday, May 17, 2003 at 10:35:34 (MEST)

Kajsa! ja det där med utbrändhet är ju ganska nytt och svångremmen från bl.a Fk och läkarna har börjat dras åt när det gäller "utbränd, vidbränd i väggen m.m" och man vill ha folk i arbete igen, så dom anser not att 2 årssjuksrivning är mkt och skall du aldrig börja arbeta, då återstår bara förtidspension! Vet att dom börjar syna just utbrändhet, men du kan ju lura läkarn snyggt med att gå med på hans nya galna piller, sen släng dom så sjukskriver han dig igen, då har han fått sitt, men jag hade bytt läkare om det är möjligt! men kämpa på var påhittig! du vill väl ut i livet igen, och ju längre man är hemma ju svårare är det och komma ut. inget nytt 2 år är trots allt en ganska lång tid? förstå mig rätt nu säger han otto
otto ruben svensson
- Saturday, May 17, 2003 at 04:56:37 (MEST)

Skall skriv några rader det var nu ett långt tag sedan, Som gammal opiatist och benzo gubbe har jag knapprat allt som funnits i fass som var och är vanebildande, var så galen så jag struntade i nedtrappningar, slutade tvärt med allt och då mkt höga doser av mkt vanebildande preparat, flera av dem nu avgregistrerade -84 (barbiturater) och gick givetvis i väggen så det small (nykter) hamnade på Hjärtintensiven några vändor med hjärtinfarkt och lungemboli, kroppen reagerade så starkt, psykläkaren föreslog innan jag sprang i väggen löpturer, kunde ju knappt krypa runt lägenheten, detta oxå en överläkare i beeroende, jag bad henne fara åt helvete, (ursäkta uttrycket) men har sådant hat mot dessa läkare när jag se att så många lider, och det är ingen ovanlighet att läkarna struntar i information, självfallet får dom resor och annat det vet alla som varit med ett tag, och känner läkarna! Så en uppmaning till alla gör en koll på hjärtat iallafall för det blir belastad och vem vet om du har ett medfött hjärtfel, sett det hos kamrater! det är en viktig del i nedrtappningen, om man nu får någon, gbg har lagt ner den versamheten , nu lägger dom ner mera! inget nytt! Det finns ingen missbruksvård värt namnet, talar för gbg allt lägga sakta ner men säkert, nu senast anorekiaoch kvinnomissbruk innan det ens kommit igång, en misssbrukare eller beroende står mkt lågt i kurs hos doktorn, och akuten, det är bara en hysteriker hörs ofta! Appro på inlägg om anmälningar till Socialstyrelsen, så var jag med på 80 talet när vi skrev anmälningar ang. benzodiazipiner efter det att Trankx i England gjort det, inte hände det något, makten sitter mkt säkert så anmälningar går i sopkorgen om den inte är mkt allvarlig! och då gäller det mest Somatiska tillstånd och dom går fria ändå! Att få tag i en seriös Läkare idagens läge är som att vinna på Bingolotto! Har sagt det förut och säger det igen ifrågasätt läkaren, våg stå upp trots man knappt kan stå och fråga han vad är detta för piller du vill ge mig, och biverkningar, m.m slå i böcker fass, ring RFHL, Kilen ja allt man kan komma på för komma sen är som Hasse Afredsson sa ......hade jag ingen aning om...... vi har ju ett ansvar själv. jag petade inte i mig piller jag inte läst om vilka biverkningar dom hade, för ville inte bli chokad! räcker gott och väl med det man varit med om, idag är det mkt tufft att få en nedtrappning, beroende var man bor, gbg kör med snabba cirka en vecka, då har ju inte ens abstinensen börjat, sade själv blankt nej och gick till en klåpare med receptblock såg ingen annan utväg just då! Det vimmlar ju av dessa nya medel och nya kommer som s.k "lyckopiller" råkade pröva dem och gud så jag svettades sjöblöt när jag på vintern kom till affären sjöblöt, tänkte nog hela kön oj vad han var fyllesjuk som han svettas, så jag lade av dom tvärt, svettas kopiöst, stickningar och stötar så jag höll på bli galen men jag gick igenom det, inget att föredra men det var ju jag det! Ser att många skriver att dom ej vet vad dom fått för med, skriver igen fråga allt, besvära den stackars läkarn, han sitter ju där! läs ring så slipper många hamna här i full okunskap! personligen så tror jag ej på långa nedtrappningar av sssri medel, dom har oxå från gott det på flera ställen, jag tror det bottnar i rädslan för känslan att vad skall hända och man provocerar nästan fram det själv, nu kommer det osv hela tiden på sin vakt, känner igen mig så mkt i det! men inte fan dog jag!!ja har säkert använt alla vanebildande preparat som funnits och kommit ur det, värst var nog morfinabstinensen utan medecin i 12 dagar efter 11 år så visst går det! men som vissa skriver här under längre tid tillbaka så beror det på stöd, tid, och hur känslig man är! m.m men provocerar lite med att säga att jag tror man klarar att ta bort zoloft efexor utan att klyva dem för mkt, det gör bara pinan längre, men det är ju min åsikt, för alla skall skriva den eller det dom tror på! Så stå på er alla därute och skriver nog inte mer idag det var bara några enkla rader, och sist kolla alltid hjärtat innan man börjar nedtrappningen, och lita på er egen kraft, den finns men är lång inne jag vet men den finns. Ha det bra och fortsätt med ert kämpande och rådfrågningar till alla! må väl! otto Ps: och tokstollar till läkare kommer vi tyvärr ej undan!
otto ruben svensson
- Saturday, May 17, 2003 at 04:43:48 (MEST)

Hej skönt att se hur många kämpar för att klara nedtrappning det är skönt att veta att man inte är ensam! Jag var på återbesök hos min läkare igår mådde skit när jag gick därifrån. Han menar att jag inte gjorde mycket för att bli bättre. Jag frågade chockat vad han menade och han sa att jag inte medverkar till behandling och att jag har varit sjukskriven alldeles för länge. Han menade att när jag inte ville ha någon mer antidepressiv medicin så medverkade jag inte. Jag äter 125 Zoloft och han ville nu att jag skulle äta en annan samtidigt! så nu är jag inte sammarbetsvillig. Läkaren skrev till och med på läkarintyget att jag ej medverkar till behandling. Jag känner både ledsen och arg på samma gång. Han skulle bara veta hur jag kämpat! Att vara sjukskriven 2 år för utbrändhet kan väl knappast vara onormalt lång tid. Jag kände mig helt tillintetgjord!!!Skall jag byta läkare????
kajsa
Göteborg, - Friday, May 16, 2003 at 22:29:50 (MEST)

Tack PATRIK för inlägget. .. LISA. Naturligtvis kan man får biverkningar under hela tiden man äter antidepressiva. Det är nog tyvärr det vanliga för dessa medel, även om de ofta är värst först och de variarar kraftigt från individ till individ. Läs i fass.se för förskrivare eller här, under fliken "Antidepressiva medels baksidor" ... VIKTORIA. Vad man kan göra åt professionens okunskap? Jaa du, vi försöker på olika sätt. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har vi inte satsat mycket på, men jag tvivlar på att man skulle få något stöd där heller i ett sånt här fall. Har någon prövat? .. . PETER, diskussionen om antidepressiva har inte kommit så långt i Sverige, men i vår riksdag har den i alla fall varit. Kilen höll en Konsumenthearing där med alla riksdagspartierna nu den 8:e maj om "Vad styr förskrivningen av antiderpressiva?" Läs mer på kilen.org. Man tycker att politikerna borde ta itu med okunskapen i professionen, men vi konsumneter lär få skrika ännu högre innan det sker. Organiserat. Din enskilda kamp med dina tabletter bidrar ändå till erfarenheterna. Lycka till.
Staffan Utas
RFHL Uppsala län 018 - 12 44 22, - Friday, May 16, 2003 at 17:05:57 (MEST)

Om ni behöver information om kemiska preparat eller är intresserade av mina åsikter, så kan ni höra av er till mej, antingen här eller på mailen. Jag är själv gammal missbrukare men nykter och drogfri sen 3 år. Har även gått i mångårig psykoterapi och är engagerad i Anonyma Narkomaner/Anonyma Alkoholister. För närvarande driver jag eget företag och jobbar viss del åt kriminalvården som övervakare. Har erfarenheter av det mesta inom sinnesförändrande medel (Amfetamin, Ecstacy, LSD, Svamp, Hasch(THC), Alkohol, GHB, Benzo, Opiater, o.s.v. plus en massa kombinationer av dessa.). Men det hela började med tabletter likt många andra (Cipramil, Seroxat, Treo Comp, Citodon, Ketogan, Stesolid, Cocilana Etyfin). Jag tycker mej se att mycket av droginformationen idag är felaktig eftersom den skapar skräckbilder men "glömmer" dom riktigt farliga sakerna. T.e.x anges hasch ofta som inkörsporten till tyngre droger. Jag hävdar att läkemedelsindustrin för in tio gånger så många i drogsvängen. Min förhoppning är att jag kan dela med mej av mina erfarheter och på så vis kan hindra någon att fastna i missbruk. Ecstacy användes i början på ett liknande sätt som dessa SSSRI-mediciner används idag. Många biverkningar på dessa liknar verkningar av t.e.x. ecstacy, fast mildare. Jag tror inte på det här med att stoppa i sej piller, det är bara ett sätt att skjuta problemen framför sej. Ibland kan det ioförsej behövas t.e.x. i fall där det finns suicidala tendenser. Men läkemedel skrivs ut alldeles för lättvindigt. Kanske är det ett utslag av det kortsiktiga tänkande som hela samhället verkar genomsyras mer och mer av. När man söker vård för problem av psykisk art är man ju i en ganska utsatt situation och kanske man går från besöket med ett recept i handen trots att man föresatt sej att inte äta några tabletter. Ett tips är: Sök information från alla ståndpunkter du kan hitta och ifrågasätt allt. Allt jag skriver här utan att ange källa är mina subjektiva åsikter. Men dom är dock i mångt och mycket grundade på erfarenheter.
Patrik <xmissbrukare@yahoo.com>
- Friday, May 16, 2003 at 15:51:07 (MEST)

Staffan, Tack för ditt stöd och hjälp!! Det känns som om det mest akuta är över (är dock på min vakt och har ställt in mig på att det kan komma fler bakslag) men det susar, dunkar och tjuter i höger öra fortfarande och har fått en rejäl förkylning som satt sig på luftvägarna känns det som.. Antar att det inte är så konstigt att immunförsvaret är nedsatt. En fråga... vad görs åt alla dessa doktorer som uppenbarligen felbehandlar sina patienter? Blir de någonsin anmälda till Ansvarsnämnden? För mig så låter många historier här inkl. min egen som en massa förskräckligt onödigt lidande? Jag känner mig stridslysten och arg idag... Om inte ni funnits här så hade jag förmodligen varit uppe i 50 mg igen och hade förmodligen aldrig vågat sluta igen. Det är rent ut sagt fördjävligt att någon Läkare tillåts (dessutom med specialistkompetens, överläkare i mitt fall) att vara så okunniga och rent ut sagt dåliga på sitt jobb! Det är deras förbannade skyldighet att ta reda på och informera om varenda liten avigsida med dessa läkemedel innan man ordinerar insättning eller utsättning. Ibland undrar man om det förekommer mutor och fördelar för läkare att skriva ut dessa medel? Hemska ord jag vet men är de obefogade? Det kanske är billigare att sätta patienter på en medicin än dyr terapi som kanske skulle hjälpa lika bra för vissa i alla fall?
Victoria
- Friday, May 16, 2003 at 12:58:41 (MEST)

Hej. Jag undrar om man kan ha biverkningar hela tiden man äter a-d. Läkarna säger ju att de går över efter några veckor.
Lisa
- Friday, May 16, 2003 at 12:48:53 (MEST)

FORTSÄTTNING AD-ABSTINENS. Glömde (som vanligt) en mycket viktig aspekt. Har man slutat med sina antidepressiva medel för att man blir rent sjuk av dem eller fått mycket kraftiga biverkningar, trappar man ju gärna snabbt. Det kan ändå ibland gå för snabbt, men att då backa har har ändå ibland visat sig förvärra situationen (genom biverknigarna). Det kan då vara så att det inte hjälper att backa, man måste bara igenom. Detta måste man också tänka på, alltså hur svårt man haft med biverkningar. (Ann-Christine har lovat sammanfatta sina erfarenheter med bl.a. detta till ett inlägg under fliken Berättelser.)
Staffan RFHL -Uppsala län
- Friday, May 16, 2003 at 10:49:22 (MEST)

VICTORIA, OM ABSTINENS ANTIDEPRESSIVA(AD) IGEN. Jag upptäckte en sak i ditt mejl den 14 maj(11:53) som jag inte sett förut. Du skriver att din välmenande men tyvärr okunniga läkare "berättade att jag förmodligen får tillbaka insättningsbesvären om jag går tillbaka till medicinen och det räcker med det som är". Detta efter att du trappat ner för fort på dina Zoloft och varit utan mindre än 14 dar. Fel! Ytterligare ett tecken på att hon inte fattat detta. Du är tydligtvis abstinent - nervsystemet har vant sig - och de besvären skulle antagligen lindras och några insättningssymtom att tala om skulle du inte heller få, just för att du ÄR van. Som jag skrivit tidigare, vid många års bruk av AD och svår abstinens efter säg tre månader eller mer kan patienter berätta om direkt effekt av medlen vid återinsättning utan nämnvärda insättningsproblem. Kroppen är nämligen fortfarande van. Sen finns som vanligt stora individuella skillnader och ännu oftare små varianter med t.ex ett par dars väntan på effekt, för att man ju då är delvis avvand. Men detta säger jag för det allmänna intresset. Jag vill förstås åter gärna stödja dej i ditt beslut att inte backa nu för att du inte vill dra ut på det mera. Men du kan väl hellre vara stark eller envis än "duktig". Ha det!!
Staffan Utas
RFHL-Uppsala län, 018 - 12 44 22 , - Friday, May 16, 2003 at 10:32:34 (MEST)

Det är med glädje jag läser sidan nu, för ett tag sedan var inläggen få och långt mellan varven! men sedan den eminente PETER började svara och skriva duggar inläggen tätt.Vilket är rolig och givande för dom som ropar efter hjälp i nedskärningarnas tider och läkarnas lekstuga! om dom finns där överhuvudtaget, seratioinvärdet tycks ha stigit läkarna åt huvudet! Det blir precis som när Valiumet kom, inga biverkningar eller beroende, jo hoppsan, se nu! vänta så kommer larmrapporterna mer än receptutskrivningarna på alla konstiga namn på nya s.k "lyckopiller" var kritisk, strid med läkarn ifrågasätt fråga vad han vet om tabletterna vägra va försökskanin! lev väl därute och tack en gång till Peter!otto
otto ruben svensson
- Friday, May 16, 2003 at 06:40:31 (MEST)

Hej Micke! Jag läste just att seroxat toppar listan av anmälda biverkningar i England av alla mediciner. 800 har gått ihop och stämt läkemedelsföretaget som tillverkar seroxat. Om du orkar kan du gå in på hemsidan benzo.org.uk och titta under filen antidepr. Finns i kanten! Där hittar du många artiklar om seroxat. I England är debatten mycket hårdare och kritiken är uppe på riksdagsnivå. I Sverige håller man sig oftast till förnekelse. Peter
Peter
- Thursday, May 15, 2003 at 17:17:13 (MEST)

Hej Johanna! Det värmde att du hörde av dig och det känns bra nu. Jag tycker det är bra att du sade ifrån. Vi måste alla få chansen att dela erfarenheter. Jag tycker absolut man ska prova öronakupunktur om det finns möjlighet till det. Vi är alla olika i kemiskt hänseende och reagerar därför olika på akupunktur. Jag ska tänka på att vara försiktig för personer sitter i knepiga lägen, helt oskyldigt och på ett väldigt grymt sätt. Speciellt om abstinensen drar ut på tiden så är det nästan det värsta som kan hända en människa. Johanna, hoppas att du kommit igenom det värsta abstinensen. Det finns inga hard feelings från min sida, det har gått över. Jag kan vara lite ivrig ibland för jag vill så mycket, så jag ska tänka mig för. Till alla så går abstinensen över men det tar olika lång tid. Peter
Peter
- Thursday, May 15, 2003 at 14:02:46 (MEST)

Hej. Jag vill gärna kommentera mitt förra inlägg och svaren på detta - självklart är detta ett forum för erfarenheter. Att få ta del av andra människors upplevelser i detta forum är ju en unik chans att själv få bilda sig en uppfattning om t ex en viss medicins egenskaper. Information som man inte får från läkarhåll. Jag önskar att Peter fortsätter att hjälpa människor här, för behovet är stort! Jag hoppas inte att du känner dig påhoppad av mig eller Staffan, för det var inte syftet. Precis som Staffan säger är det viktigt att ha på fötterna när man ska ge specifika råd, men egna erfarenheter är värdefulla och ska spridas! Vad gäller öronakupunktur fick jag och de i min grupp (ca 25 pers) lindring i abstinensen - jag har inte hört någon som mått dåligt (men jag har inte pratat med alla). Jag upplevde en lindring redan första gången, så det är värt att prova tycker jag, för minsta lilla hjälp är värdefull särskilt i abstinensens värsta skede. Det är ju bara att sluta om man mår sämre av det. Men det är bara tiden som kan TA BORT abstinensen, tyvärr. Det gäller att härda ut, man blir frisk till slut även om det kan dra ut på tiden! Mvh Johanna
.
- Thursday, May 15, 2003 at 11:48:46 (MEST)

Hej! Angående alkohol och lugnande tabletter så hör det absolut inte ihop. Det kan bli väldigt ogynnsamma effekter, det är absolut vetenskapligt bevisat. Man förlorar alla spärrar. Det är vanligt med våldsbrott med lugnande och alkohol. Man blir aggresiv. Jag har själv erfarenheter vid två tillfällen då man blev totalt omdömeslös. Benso och alkohol är även korstoleranta med varandra vilket innebär att de slår på samma slags receptorer i hjärnan. Jag vet inte så mycket egentligen om mixningen vid antidepp och alkohol. I Victorias situation när hon mår dåligt av utsättningsbesvär med bl a ångest och overkligthetskänslor så är det direkt olämpligt att blanda. Alkohol kan vara lugnande i inledningskedet men är också väldigt ångestdrivande i sig själv. Jag vet och har hört om många som upplevt att alkohol och utsättningsbesvär inte hör ihop. I värsta fall kan det gå riktigt illa. Utsättningsbesvär är mycket svårt i vilket fall som helst. Varför chansa och Micke hade själv negativa erfarenheter. Mina erfarenheter är att alkohol ska drickas när man är glad och pigg på att festa. Man ska må bra när man ska dricka. Även utan tabletter så tycker jag att olyckliga människor ofta får förstärkande negativa effekter av alkohol. Vid Mickes fråga så är alla dina symtom typiska för utsättningsbesvär och de kan mycket väl vara kvar efter 1,5 månad. Hade jag varit dig så hade jag ringt BÅDE till RFHL-Uppsala och till en organisation som heter KILEN för att ta del av mer information. De har mångårig erfarenhet av detta och har haft hand om många fall. Jag förstår verkligen att det är obehagligt det du upplever, men inte helt ovanligt tyvärr. Jag har läst mycket på utländska hemsidor att just Seroxat har varit uppe på tapeten. Det har varit flera hundra personer som gått emot läkemedelsföretaget i en rättegång. Det verkar som att just Seroxat kan ge obehagliga effekter. Hoppas det ordnar sig! Du som tar klomipramin måste du ta det varje dag i exakta doser. Det är ett mycket starkt preparat och har starka biverkningar. Man kan inte skifta i doserna för då reagerar kroppen. Jag vet inte dina problem men skulle du göra någon förändring så måste du absolut ha med experter att göra. En läkare måste vara inkopplad. Ni får ta mina erfarenheter och tankar och jämföra med era egna. Säg gärna till om jag går på för hårt! Hoppas att det går bra för er alla! Peter
Peter
- Thursday, May 15, 2003 at 11:12:43 (MEST)

Peter, Stort tack för ditt inlägg! Jag håller med dig... jag funderade på saken igår kväll och jag kommer inte att inta alkohol under den här tiden. Att riskera något under denna process är inte smart, om jag drack ngt så skulle jag nog bara gå och "vänta" på att jag skulle bli knasig.. så jag låter bli... kan dessutom köra bil till och från festen... skönt! Egentligen så har är ju inte lusten att gå på fest sådär jättestor just nu men det är nog bra om man försöker gå vidare med livet fast man mår lite skit! Man kanske glömmer bort hur man mår i korta stunder i alla fall.. Kram till er alla! Victoria
Victoria
- Thursday, May 15, 2003 at 09:26:52 (MEST)

Hej Peter och alla andra! Du säger till Victoria att hon ej borde dricka ngn alkohol. Visserligen har jag bestämt mig för att avstå tills (om?) problemen försvinner. Men vad jag undrar är varför du anser det vara farligt? Egna erfarenheter eller rent skolmedicinskt vetenskapligt?? Sedan, förutom just alkohol vilket blev ett hett debattämne, så undrar jag fortfarande om någon haft de symtom som jag beskrev i mitt inlägg igår?? Micke
Micke
- Thursday, May 15, 2003 at 09:16:21 (MEST)

Angående det här med alkohol...när jag för många år sen började med Cipramil, så frågade jag min dåvarande läkare (företagsläkaren) om det var farligt att dricka alkohol samtidigt, men det var inga problem sa hon. När jag sen även började med Xanor, och jag skulle på midsommarfest, så frågade jag den läkaren, (en annan, på psyk) om jag kunde dricka alkohol tillsammans med Xanoren. Och hon sa att det var ingen fara, det ända som kunnde hända var att tabletten förstärktes, att om det vore en lugnande tabl. så skulle jag bli lugnare. Hur kan hon säga så!. Jag menar man får ju absolut INTE dricka när man äter antibiotika, tex. det påpekar dom ju. Men ihop med narkotika baserade medel går det bra?!! Nu frågade jag inte för att jag så väldigt gärna ville dricka, tyckte det känndes olustigt tillsammans med tabl. men jag visste ju att det skulle sitta rätt bra med en öl till midsommar *L*, så jag ville ju i alla fall kolla. Jag drack min öl, men tog ingen Xanor den dagen. Det blidde inga konstigheter med det. Men bara att läkaren kunnde säga så, det var ju som att ge klartecken till att det var ok, att blanda hur man ville. Det kunde ju lika gärna ha varit nån som verkligen ville dricka, och VILLE tro på vad läkaren sa, och inte en som jag, som har det finmaskiga filtreringsnätet på när jag pratar med en läkare. hmmmm....Sen tänkte jag oxå på, är det ännu värre att dricka alkohol i samband med uttrappningen.? Alkohol kan ju ha en "lugnade" effekt på "vanlig" ångest, (det funkade ju bra i tonåren) men en tablettångest är ju inte samma sak som vanlig ångest eller? Tänker jag fel där? Eller är det så att tabletten förstärker den vanliga ångesten? Många frågetecken blev det. Ha det bra,kram på er alla.
Carina
- Thursday, May 15, 2003 at 08:30:11 (MEST)

Hejsan! Jag äter klomipramin sen många år tillbaka..saken är den att jag har slarvat med den sen 1 månad tillbaka.glömt o tagit den vissa dagar m.m.Vad jag undrar är om det kan utvecklas sig i form av abstinens? Jag mår mycket dåligt just nu med hemska tankar o stark panik o dödsångest.m.m. jag mår dåligt annars också..Tacksam för svar.. Var rädda om er alla! ni är betydelsefulla! Eva
Eva <evasun23@hotmail.com>
Karlstad, - Wednesday, May 14, 2003 at 23:21:00 (MEST)

Hej Victoria! Jag ville bara säga att drick ABSOLUT ingen alkohol. Du måste lova mig detta. Det är mycket mycket farligt för dig nu. Inte ens en droppe. Vänta till besvären har lämnat dig! Peter
Peter
- Wednesday, May 14, 2003 at 16:57:28 (MEST)

Annchristine... Anar jag ett litet leende i mungipan idag? Tack för råden (+Mickes)... Jag är ingen storkonsument av Alkohol oavsett men om det blir knasiga reaktioner så har jag inga problem att avstå ett tag! Kram i solen... som gör livet lite lättare i alla fall...
Victoria
- Wednesday, May 14, 2003 at 14:40:26 (MEST)

Nu blir man snart skälld för tjatig så ofta som man skriver för närvarande *L*. Ville bara tala om att även jag har upplevt det Micke beskriver. Ibland gick det hur bra som helst att dricka alkohol och ibland gick det rent åt skogen efter bara 2-3 glas vin. Jag fick också minnesluckor och blev rejält berusad ett par gånger efter bara ett litet intag. Jag fick även jordens baksmälla och kunde inte riktigt komma i håg gårdagen. Det här hände mig även efter att jag slutat med tabletterna så jag har blivit jätteförsiktig. Jag har ingen aning om varför det här händer. Det kanske blir någon kemisk krock eller nåt. Vill bara tala om att jag inte är någon "stordrickare" och ändå hände det en gång att jag gått upp på natten och slagit mig rejält på benet. Jag kommer fortfarande inte ihåg att jag gått upp. Jaha sen fick man smyga omkring i långbrallor i en vecka och gömma det gigantiska blåmärket. Tat lugnt är mitt råd!
Ann-Christine
- Wednesday, May 14, 2003 at 14:04:15 (MEST)

Hej Victoria. Tycker absolut du ska festa och även dricka alkohol om du ej haft dessa problem. Jag tror att de problem jag har kan vara direkt relaterade till de overklighetskänslor jag har. Vad jag menar är att dessa känslor förstärks mes alkoholens hjälp och därmed gör det svärare att detaljminnas ”festkvällen”. Men du kan ju vara lite försiktig och inte dricka några jättemängder tills du vet hur du reagerar. Kram Micke
Micke
Stockholm, - Wednesday, May 14, 2003 at 13:47:12 (MEST)

Läste Mickes inlägg här och blev fundersam... Jag ska på fest i helgen, bör jag låta bli alkohol ett tag framöver? Det låter inte så kul det som hände dig Micke?
Victoria
- Wednesday, May 14, 2003 at 11:55:25 (MEST)

Historien fortsätter.... (om nu någon orkar läsa).. Träffade min doktor idag som förövrigt faktiskt är en mycket empatisk och trevlig person... men hon förstår fortfarande inte hur det kan vara möjligt med utsättningsbesvär så här länge (11 dgr nu) och har aldrig hört talas om dessa "tinnitus" besvär i samband med Zoloft i vilket fall... Hon tycker att mina besvär är kraftiga och är inte helt säker på fortfarande att det inte är ångest depressionen som tagit fart. Jag diskuterade lite försiktigt med henne om att jag faktiskt sett väldigt många "här" som har exakt samma symptom och det tycker hon är jättekonstigt eftersom ingen av hennes patienter reagerat så här enligt henne och framförallt inte såhär länge... Hon är faktiskt en välmenande person men det skrämmer mig att Läkare inte har mer insikt? Ska försöka fortsätta vara duktig och klara mig utan medicinen.. Hon berättade att jag förmodligen får tillbaka insättningsbesvären om jag går tillbaka till medicinen och det räcker med det som är... vill inte ha fler besvär... Hur hemskt det än är att vi har dessa symptom vi alla här så är jag glad att denna sida finns för den ger tröst och självförtroende, man är inte ensam!!! Kram, Victoria
Victoria
- Wednesday, May 14, 2003 at 11:53:09 (MEST)

Hej alla ”glada”. Satt och sökte på nätet angående utsättningsbesvär vi upphörandet av Paroxetin (seroxat). Nåväl, tdenna sida fann jag och upptäckte att jag inte alls var ensam om mina symtom, vilka jag ej tidigare härlett till utsättningsproblem. Jag har sedan ca 1,5 mån helt slutat med seroxat men har upplevt de mest j-vliga symtom man kan tänka sig. Det absolut värsta är nog den känslan om att inte riktigt vara med i verkligheten (mkt svårbeskrivbar men hopplöst jobbig). Sandra symtom har varit yrselattacker, minnesförlust, öronsus och, ja you name it…. Efter alkoholintag (även mkt måttliga) har jag haft mycket svårt att redogöra för mig själv exakt vad som hänt. Någon som haft liknande problem, eller är galenskapen över mig…..? Går det över? Kram Micke
Micke
Stockholm, - Wednesday, May 14, 2003 at 11:26:37 (MEST)

Hej alla! Hur kommer man igenom detta med förståndet i behåll? Känns som jag blir tokig snart. Tablett-fri sedan 6 månader. Har krypningar i kroppen, är rastlös och orolig för att det inte går över. Vaknar tidigt varje morgon. Är rädd för att jag har blivit sån här av tabletterna? Behöver stöd!
Marita <maritasvensson@hotmail.com>
- Wednesday, May 14, 2003 at 10:24:38 (MEST)

min mormor fick ett stort hjärtatack och kom till intensiven i hs och var 3 dagar där sen flyttades hon till en anna avdelning läkarna vet ej om hon kommer att överleva är det någon som vet om hjärtatacker medesinsk eller har kunskap om detta så var snälla och skriv till mig på WWWTANER8@MSN.COM
carita ayhan <taner8@msn.com>
stockholm, - Wednesday, May 14, 2003 at 10:21:25 (MEST)

Hej alla igen. Maria här. Ett förtvivlat rop på bekräftelse haha... Visst hejjar ni på mig? Visst är jag så jäv.. duktig? Kramar till er alla. Hoppas NI vet allihop att ni är jätte duktiga. Kämpa på varje dag är en seger.
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Tuesday, May 13, 2003 at 16:54:48 (MEST)

Hej alla Maria här igen. Har i fredags trappat ner 1/4dels till av min tablett. Är nu nere i en halv. Helt otroligt, av 2 tabletter har jag en halv kvar. Känns så bra så bra. Hur jag mår? Känner mig lite skakig och orolig, har en allmän olust känsla i hela kroppen. Och jag ät TRÖTT. Trött trött och trött. Helt otroligt hur tung en kropp kan bli. Kroppen bara hänger, känns som att hela ansiktet har ramlat ner... Har inte kommit in i "den stora förtvivlan", så än så länge vet jag att det kommer att gå över. Men har jag otur så kommer rädslan om ett par dagar och då känns det hopplöst. Men men ... Än så länge har jag lite vett och sans kvar att tänka att detta går över. Denna trötthet är helt otrolig... Hejsan bara det här blev inte direkt så sammanhängande men det vet jag att ni klarar. Tack alla ni som skriver här jag blir så glad när jag öppnar sidan och ser att det finns något nytt att läsa. Är tyvär själv dålig med att bidra. Men jag är så tacksam, tusen tack alla. Nu orkar jag inte sitta längre utan soffan hägrar. Ni får ha det så bra och kramar till er alla. (Carina! Ingen solfan idag...) NORRLÄNDSKA: Va bra att du kunde känna igen dig. Det är så värdefullt när man hittar ngn som kännt samma: Stå på dig. Kramar igen Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Tuesday, May 13, 2003 at 16:19:49 (MEST)

Hej! Jag tycker det känns bra att vi kan inrikta oss på att stödja varandra. Jag tycker att Staffan svarar så bra och har en god erfarenhet så att det är bra att du skriver också. Jag förstår detta med tiden! Ibland är det inte bara erfarenheter som behöver bytas utan jag känner det som att det ibland kommer in personer där det handlar om liv och död för dagen. Det finns inte så mycket hjälp utifrån snarare motarbetning och förnekelse. Vi får alla gå in och stödja varandra och Staffan får gå in när det behövs. Jag kan ringa dig sedan så vi kan prata, jag missförstod nog dig. Jag är så glad för denna sidan. Det tog ett år innan jag skrev, jag läste allt och man blir så tröstad. Tack för det RFHL! Victoria, du måste känna själv hur du vill göra och hur akut det är. Kan du klara dig utan och inte få de värsta panikattacker så kan du försöka utan men det är ett vågspel. Att ta varannan dag för att sedan sluta helt kan också vara ett alternativ. Du får vara din egen läkare här är jag rädd. Det är du som känner dig bäst. Det känns bra att veta att du fått en sådan insikt och jag tror att det går bra för dig. Berätta hur det går!Peter
Peter
- Tuesday, May 13, 2003 at 13:50:22 (MEST)

Tack snälla Staffan och Peter.... Det är precis sånt här jag skulle behöva få höra från min Doktor... Victoria, du ÄR normal och det du går igenom är normalt!! Tack för ert stöd, det är som sagt helt ovärderligt!! Jag vill inte backa och börja äta medicinen men det där med att ta 25 mg varannan dag låter jättebra. Vill som sagt inte börja om från början om jag kan slippa! Om jag fick någon typ av bekräftelse på att det "värsta" nog är över nu så skulle jag faktiskt kunna klara av det utan att sätta in någonting... vad tror ni? Det borde vara obligatoriskt att Läkaren tipsade om sådana här sidor till patienter som ska sluta! Där man kan stötta varandra 24 timmar om dygnet om det behövs... Sjukvården har ju varken resurser eller kunskap om detta område...! Tack för mig idag.. mitt hjärta känns lättare än på många dagar för jag vet att det finns någon som förstår!
Victoria
- Tuesday, May 13, 2003 at 12:32:03 (MEST)

VIKTORIA. Din doktor är nog rätt representativ och just det gör en så förbaskad. Att trappa ner 50 mg Zoloft efter 1½ år på 4! dagar och sedan påstå att du fått igen din sjukdom när du visar upp typiska "utsättningssymptom". Detta sätt att arbeta förlorar sjukvård och patient massor på medan bara tillverkarna av medlen tjänar på det, man får ju behålla sina patienter livet ut. När doktorn sedan börjar tala om att Zoloften måste ha "gått ur kroppen" på 9 dar, då måste man fråga vad hon vet om beroende eller för den delen "utsättningssymtom" överhuvudtaget. Problemet är ju inte att något är kvar utan att inget eller för LITE är kvar! Kroppen måste avvänjas. (Varför annars trappa ner alls??) Rena snurren. ... Har du varit på 0 i nio dagar kan du t.ex. backa till 25 mg varannan! dag. (Har du ätit 25 kan ju backa till 37,5 också.) Man vill ju inte förlora av det abstinensjobb man redan klarat av. Hur du mår är förstås viktigast för vad du väljer. En viktig sak är också vilket stöd du har av närstående. Är DU rädd att förutom denna abstinens också kan få tillbaks några "ursprungsproblem"? Behöver du /har du/ stöd för det? ... PETER, Carina och Ann-Christine har HELT rätt. Jag vill inte alls att du skall vara mindre aktiv här! Det är underbart om många kan hjälpas åt. Men det är ju också, precis som du säger, viktigt att vara försiktig med att ge RÅD. Vi må istället försöka presentera våra ERFARENHETER så att de kan bidra till bra beslut, som är rätt för den frågande. Men visst kan det där vara knepigt. Det är hur som helst utmärkt att du fortsätter. Att jag nu svarade Viktoria beror mest på att jag hade tid att jag åter blev arg över okunskap och hur patienter behandlas. .. ANN-CHRISTINE, nu fick jag svar på en fråga jag haft länge, hur gick det för dej. Vad jätteroligt! Ring gärna igen. Man vill ju höra mer om sånt också. HA DET ALLESAMMANS.
Staffan Utas
RFHL Uppsala län 018 - 12 44 22, - Tuesday, May 13, 2003 at 11:13:17 (MEST)

Hej alla! Det är så att det är starka tabletter dessa antidepp som man skriver ut till en halv miljon svenskar. Det finns mycket pengar i detta och läkaren tycker att det verkar bra att skriva ut en tablett. Det blir mindre besvär och man är glad att man har något att komma med. Det verkar som man från läkemedelsbranschen har riktat in sig på allmänläkare som kan lite om mycket. De ifrågasätter inte så mycket om "köpta välkända psykiatriker" kan lansera antidepp. Detta är hårt kanske men bara min erfarenhet. Läkare vet egentligen inte vad de ger. Vissa personer säger att det har hjälpt den att komma ur djupa depr och det är jättebra att de ibland fungerar. Men jag tycker att det verkar väldigt vanligt att patienten kommer in i ett helvete som man inte begärt. Vi är väl olika känsliga för serotinet som ska skickas i vårt nervsystem. Oftast och inte i sällsynta fall ger antidepp insättnings- och utsättningsbesvär. De borde vara välkänt för Victorias läkare. Hur länge det varar kan vara individuellt. Du får känna efter hur "nere" du känner dig. Antagligen om det känns alldeles som ett helvete så kommer det att mildra om du tar en skärva. Antingen det eller får du stå ut och hoppas att det går över efter några veckor i bästa fall. Det är din abstinens så du får känna efter vad som är bäst för dig. Sköt om dig! Peter
Peter
- Tuesday, May 13, 2003 at 11:06:27 (MEST)

Till Peter som kanske är lite lessen i ögat. Jag tror inte heller att Staffan menade att du skulle vara mer passiv. Han påpekade ju faktiskt att detta forums kännetecken är erfarenhet och inte vetenskap. Vi ska nog alla ta till oss av att inte påstå saker för kategoriskt och att inte göra "sanningar" av våra erfarenheter. Man blir så ivrig och vill så gärna hjälpa till att man ibland glömmer bort att det som inte fungerat på mig faktiskt kanske fungerar på någon annan. Det är ju inte första gången känslorna svallar här och inte sista heller. Du är värdefull här Peter och jag ser fram emot att läsa dina inlägg i fortsättningen också.
Ann-Christine
- Tuesday, May 13, 2003 at 11:02:03 (MEST)

Hej Victoria. Det här är tyvärr väldigt vanligt och man blir både lessen och chockad när man upptäcker hur det fungerar. Man följer inte mönstret och sen är man lämnad åt sitt öde. Det är viktigt att du känner efter själv. Du känner dig bäst och om du känner att det här inte är ett bakslag så ska du lita på det. Du kan väl pröva dig fram när det gäller medicinen. Du kanske inte behöver gå tillbaka till full dos. Pröva halva tabletten och se hur du mår. När jag började äta Zoloft åt jag 25 mg och nog kände jag av det. Likaså vid ett tillfälle ville läkaren höja dosen och ökade från 50 mg till 75. Jag kände av det direkt. När jag mådde riktigt dåligt efter att ha slutat helt med tabletterna märkte jag skillnad bara jag tog 1/4. Man reagerar ju så olika och det är ganska frustrerande att inte ha något "facit" Man får pröva sig fram helt enkelt. En annan sak jag tänkt mycket på är den här märkliga respekten vi har för våra läkare. Vi bockar och bugar och gör som dom säger. Sen när man märker att dom inte "vet" och säger att dom aldrig hört talas om något liknande känner man sig så fruktansvärt utelämnad. Som en liten lustig avslutning vill jag berätta min senaste erfarenhet. När jag sökte upp min företagshälsovård i höstas gick jag också några gånger till en psykolog/stresshanterare, också knuten till mitt företag. Jag kände något slags behov av att gå dit en gång till för att berätta för henne vad som faktiskt hänt och hur ruskigt dåligt jag hade mått. Jag ville att hon skulle veta att jag faktiskt suttit i hennes stol och blivit "behandlad" för en ångest/yrsel/frånvarokänsla/stresskänslighet som endast var framkallad av medicinen. Jag la ut texten ordentligt och undrade om hon och läkaren aldrig en endaste gång ifrågasatt alla konstiga symtom jag uppvisade när jag från början faktiskt sökte för sömnlöshet. När jag pratat och berättat en lång stund tittar hon bara på mig och frågar mig om jag var säker på att jag inte bara psykiskt förträngt alltsammans igen. Jaha sa jag så först är man jättesjuk och sen vaknar man en morgon och det är över och då kallar du det förträngning. Ja, om jag mår så här jättebra nu av min "förträngning" så vill jag verkligen rekommendera denna "förträngning" till alla som skriver och läser i den här gästboken! Ha en bra dag och kämpa på!
Ann-Christine
- Tuesday, May 13, 2003 at 10:27:09 (MEST)

Peter, Din hjälp här är totalt ovärderlig, tro aldrig något annat!!!! Om jag inte varit här och sett alla historier och känt tryggheten av att fler gått igenom samma saker så tror jag att jag trott att jag håller på att bli spritt språngande galen... Min doktor säger att hon inte hört talas om att medicinen inte gåttur kroppen på 9 dagar utan att det måste vara ett "bakslag". Den här doktorn har behandlat ett stort antal patienter antar jag... Var har de stackarna tagit vägen? Tigit och lidit? Man kan väl inte bara skriva ut en medicin och sedan lämna folk till sitt öde heller? Jag har inte fått ett bakslag.... det vet jag!!! Doktorn har träffat mig sammanlagt 2 gånger... de andra gångerna har hon skickat receptet!! Hon känner inte mig utan bara har teorier! För henne ett jobb som andra... för mig mitt liv!
Victoria
Sthlm, - Tuesday, May 13, 2003 at 09:41:45 (MEST)

Hej Victoria! Öronsus är en vanlig biverkan från antidepp. När man trappar ner får man abstinenssymtom. Drar man bort något som kroppen gjort sig beroende av reagerar den på det. Gör man det snabbt så blir det värre symtom. Går det långsamt så blir symtomen mer lindriga. Är det alltför jobbigt och ett helvete nu så tycker jag att det kan vara lämpligt att börja igen och sedan trappa av i långsam takt. Symtomen kommer att finnas där men inte i så hög grad. Du kan tex ta bort 10 mg i veckan och gå ner till 0 på fem veckor, bara som ett exempel. Du ska göra som det känns bäst för dig. Vill du stå ut så kan ta lite tid. Du har inte fått ett återfall utan du lider abstinens. Doktorn har fått detta om bakfoten helt. Går du tillbaka till 50 mg så kommer du säkert att märka att du blir bättre. Du vill ju trappa av så kan du göra det på t ex fem veckor så kommer det att vara lättare för dig. Det är inte din läkare som ska stå ut med symtomen så vill du göra en bra nedtrappning ska du börja igen. Hoppas det går bra för dig! Peter
Peter
- Monday, May 12, 2003 at 22:35:33 (MEST)

Hej Igen... Pratade med min doktor idag och hon har aldrig hört talas om öronsus problematiken och bad mig beskriva hur det känns... Jag är förvånad eftersom så många här verkar ha haft det? Sedan så tror hon inte heller på att medicinen "verkar" om man bara tar 25 mg. Här pratar många om skärvor och småbitar som faktiskt verkar hjälpa att ta bort symptomen eller har jag fel här.. Så vad hon ville var att sätta in full dos igen för att hon tycker att jag verkar ha fått ett återfall... Jag försökte förklara för henne att det INTE känns som om depressionen utan ungefär som att sluta röka men sjufalt värre... och det borde ju inte behöva tyda på att ångest depressionen är tillbaka... Jag har lite förlorat tilliten till dem... Jag känner att jag får mer stöd och support här än av doktorn... Några tips, vad ska jag göra? Ska jag börja med medicinen igen... jag vill ju inte men kan tänka mig att ta 25 mg och göra en långsammare nedtrappning... Jag ska träffa doktorn på Onsdag... kan någon ge råd?
Victoria
Sthlm, - Monday, May 12, 2003 at 22:21:05 (MEST)

Hej maria! Läste din insändare, och jag måste bara skriva och säga att du beskrev "elstötarna"man får så himla bra!!!!!!! Har slutat med Fontex sedan någon månad, och har undrat så varför jag känner "elstötar" ibland när jag vrider på ögonen!!! Men din beskrivning av detta var kanon! Känns skönt att läsa att det är fler som känner av dessa "konstiga" symtom. Visst är det rent förj...att man ska må dåligt av att sluta med en medicin, som ska hjälpa en att må bra......!! Kämpa på alla tappra, finns det liv, finns det hopp!!!!!!!!
norrländskan
- Monday, May 12, 2003 at 21:44:35 (MEST)

PETER! Jag tycker inte alls att du ska bli mindre passiv här. Du har jättemycket bra info att dela med dig av. Så fort det gäller nån alternativ metod så verkar det dra igång folk. *L* Alla ska få tala om SINA erfarenheter av olika behandlingar, det är ju det som är meningen. Annars lär vi ju oss inget. Sen tror jag faktiskt inte att Staffan menade att du skulle vara mer passiv, inte som jag tolkade han inlägg i alla fall. Ser fram emot fler bra inlägg av dig. Kram Carina
Carina
- Monday, May 12, 2003 at 18:04:24 (MEST)

Jag tycker det är tråkigt och ledsamt att jag blivit så missuppfattad. Vi har alla erfarenheter som gör alla till "experter" mer än de som ger oss pillren. Jag pratade med en överläkare i beroendelära och han sade att han aldrig kan förstå hela problematiken kring abstinens i och med han själv inte upplevt det helvete med att vara abstinent. Jag vet att Staffan själv avrått folk från akupunktur och att Kilen har gjort det. Jag har själv sett akupunkturens avigsidor i behandling på Ängelholms sjukhus som praktiserar öronakupunktur. Det positiva förutom att många mådde dåligt av det var att man får träffa andra i samma situation och att man blir lite ompysslad. När då en på gästboken hade trappat av alldeles för fort och befann sig i en svår situation ville jag avråda från akupunktur, det var mitt enda syfte. Jag ville bara att hon skulle ta det lugnt.Nog om detta! Jag förstår Staffan att jag är inte anställd eller medlem hos RFHL inte ska vara så aktiv på denna sida. Jag kommer i fortsättningen vara mycket försiktig och kanske bara sätta ut min adress om någon har en situation som behöver få mitt stöd för jag går själv igenom en lång abstinens. Min främsta hjälp har varit andra som gått igenom samma sak och utan deras hjälp så hade jag haft det ändå svårare. Jag vet att man ska vara försiktig med råd för det är potenta droger det handlar om. Jag uppskattar denna sida där vi kan hjälpas åt och hoppas att vi kan göra det i fortsättningen också. Jag skulle vilja att Staffan kunde gå in lite oftare om möjligt i de mest akuta ärenden. Jag lovar Staffan att vara mycket försiktigare nu och vara mer passiv. Bra att du säger ifrån! Mvh Peter
Peter
- Monday, May 12, 2003 at 15:16:08 (MEST)

PETER och JOHANNA. Detta med vetenskaplighet. Detta forums kännemärke är ju Erfarenheter och inte vetenskaplighet. Säger vi ibland saker som låter som Sanningar, t.ex medicinska, måste vi förstås vara försiktiga och tydliga med vad vi menar, var vi fått det ifrån osv. Johanna har nog rätt i att Peter i sina värdefulla bidrag här kan tänka lite mer på detta, men hon fick ju också svaret att han skall vara lite försiktigare i fortsättningen. Jättebra. Och Peter, vi har ju ännu aldrig talats vid om ditt stöd här. Ring mej gärna! .... Angående sakfrågan AKUPUNKTUR. Det stämmer nog att Lena och Jan på Kilen brukar varna för risken att akupunkur kan förvärra situationen. Jag har också den erfarenheten när det gäller vanlig akupunktur, dvs individuell behandling, men jag brukar framhålla en skillnad; när det gäller den här öronakupunkturen mot abstinens som ges i grupp och alla får samma punkter, så har den kunnat vara en viss lindring för många samtidigt som de negativa upplevelserna varit få och ganska svaga. Vi har nämligen använt den en del för några år sedan. Men Peters underlag, tydligen ett 50-tal, är större än dem som jag talat med själv. Jag måste alltså ta hans erfarenheter till mej också. Kanske fanns det också viktiga ogynnsamma faktorer på det sjukhus Peter talar om? Ett "tvång" att tycka Akupunkturen var jättebra samtidigt som personalen inte ville lyssna på hur svårt nedtrapparna faktiskt hade det???? ... Jag får citera från Carina: Hej och hå, kämpa på!
Staffan Utas
RFHL Uppsala län tel 018 - 12 44 22, - Monday, May 12, 2003 at 11:11:01 (MEST)

Bara för att dagen var bra igår så straffade det sig ordentligt inatt... Min dotter fick maginfluensa och det räckte för att sätta igång alltihop igen... Jag fick sådan ångest att jag inte kunde andas och paniken var ett faktum... det gick inte ens att "landa" i ångesten denna gång som jag blivit lärd och det har funkat tidigare.. JAG SVÄR!!!! När jag är fri från denna djävla skit så kommer jag ALDRIG att ens andas åt en tablett igen... vilka "conartists" de där som säger att SSRI är som godis och att man inte AAALLS blir sjuk av det!!! Jag har även fått fler expert utlåtande på att min alldeles för snabba nedtrappning är totalt onödig... blir jag inte bättre på Måndag så kommer jag att ta min doktor i örat och be om en skärva, ngn sa att detta vid ett tillfälle kan återställa balansen och att man slipper besvär på det viset!!! Tack för idag (om ngn orkat läsa)... tack också för åsikterna ang. akupunktur, det är så att min mamma är en sådan (invärtes medicin) och funderade på om man skulle utnyttja sådant... En liten tanke kan ju vara att de olika resultaten faktiskt kan bero på att akupunktören ej har rätt utbildning för invärtes sjukdomar... eller så är det som med allt annat det som funkar på vissa funkar inte på andra... Kram och må så väl ni bara orkar ikväll...
Victoria
- Saturday, May 10, 2003 at 19:45:14 (MEST)

Till Johanna! Jag vill inte bråka eller vara osams med någon som går igenom samma saker som jag, för jag sitter själv i samma situation som oss alla andra med alla symtom. Det var inte min mening att såra någon som jag tycks ha gjort. Har akupunktur hjälpt dig så har den det och då var det bra för dig. Mig hjälpte det inte utan förvärrade. När jag gjorde min nedtrappning var jag som en zombie och kunde knappt visa mig ute eller träffa någon. Sjukhuset erbjöd akupunktur som jag tog 106 st ggr. De sade själva att det drog igång endorfiner. De som sade detta var skötare, systrar, läkare mm. De hade gått kurser i detta. Jag kände ett lätt ångest efter varje gång och jag efteråt förstått att det är samma ångest jag kan få av endorfiner/motion som drar igång min abstinens när jag gör något motionsinriktat. Jag tog akupunktur för jag träffade så många människor som var i samma situation som jag. Det var så bra och hjälpte mig att orka. Vårdfolket sade att det hjälpte och var närmast lyriska över akupunktur. Vi som satt där fattade ingenting, vi bara gick dit för vi var så desperat ute efter lindring. Folk kom och gick. De flesta sluta efter några gånger eftersom det inte hjälpte. Jag samtalade med säkert ett femtiotal för vi satt i grupper 6-8 st och ingen sade att det hjälpte. Många av de närmaste vännerna fick skarpa ångestattacker efter akupunkturen och jag blev alltmer skeptisk till fenomenet och slutade. Däremot var det många med tex huvudvärk och ryggvärk som fick hjälp. Vi påtalade dessa ångestattacker för personalen och de sade att det inte kunde vara detta. Jag har efteråt fått höra att i alla fall RFHL avråder från akupunktur. Detta är också min erfarenhet att folk inte mådde bra av akupunktur. Jag tror på erfarenheter av oss drabbade. Om man kunde ta in detta i vetenskapen så skulle vi slippa bli snärjda av den. I alla fall när det gäller i sjukvården där patienten borde stå i fokus! Att du mådde bra av akupunktur motbevisar i så fall mina erfarenheter så jag ska ta in det. Därför tycker jag som Carina att det är fritt att prova så kan var och en bilda sig en uppfattning. Får du lindring så fortsätt eller får du ångest så sluta. Jag vill bara hjälpa till för jag vet att man inte får någon hjälp från sjukvården. Men jag ska vara försiktigare i fortsättningen, jag lovar Johanna! Peter
Peter
- Saturday, May 10, 2003 at 19:17:02 (MEST)

Hej. Har skrivit tidigare och sökt efter personer som slutat med tabletter. Fick dåligt med svar. Hoppas igen att någon vill hjälpa mig igenom detta. Är tablett-fri sedan 6 månader. Mår dåligt med ångest, krypningar i kroppen, rastlös, gråter mycket. Ser inget slut på helvetet.
Marita <maritasvensson@hotmail.com>
- Saturday, May 10, 2003 at 15:12:55 (MEST)

Jag har under min svåra nedtrappning sedan i somras kommit att uppskatta denna gästbok, som jag ser som en motvikt till en ofta trångsynt läkarkår som blundar för abstinensproblematiken. Peter verkar också vara en påläst person som alltmer framstår som en expert på läkemedelsberoende och abstinensproblematik. Många som skriver här mår mycket dåligt, är utsatta och söker varje form av lindring i en förfärlig livssituation.. Det är bra med människor som bryr sig! Men det är också viktigt att hålla sig till sanningen. Vad jag reagerar på, Peter, är att du ofta utalar dig ganska kategoriskt. Du vill ge ett sken av vetenskaplighet. Även om jag tror att du arbetar i ett gott syfte - du vill hjälpa människor som har det svårt och som lider av abstinenssymtom, är det viktigt att hålla sig till fakta. Man får inte bryta mot de tre grundläggande kriterier som kännetecknar en vetenskapsman/kvinna; 1)-hålla sig till fakta 2)-ange kontrollerbara källor när man påstår något som inte kan betraktas som "allmänt känt" 3)-inte generalisera utifrån ofullständiga observationer Samtidigt är det ju så att man måste få komma med hyptoser och teorier INNAN de kan bevisas, men då får man också uppge att det rör sig om just hypoteser och teorier och inte ge sken av att det handlar om fastslagna sanningar. Exempel på brott mot 1) och 2): "Akupunktur drar igång endorfinerna och det förvärrar abstinensen." Hur vet du det? Är detta fakta? Kan du bevisa det? Ange källa/källor så vi själva kan kolla upp om det stämmer, istället för att blint tro på det bara för att du påstår det. Exempel på brott mot 3) "Träffade ett femtiotal personer som trappade. Ingen där kände någon lindring utav det de flesta fick lätt ökad ångest". Har varenda en av dessa femtio sagt att de inte fick någon som helst lindring? Lindring av vad - ångest eller andra abstinenssymtom? Har din utfrågning av dessa femtio (om du nu verkligen talat med alla) varit djupgående, systematisk och neutral? Om det nu är så att INGEN känner någon lindring (bortsett från ett fåtal smärtpatieneter), varför fortsätter man då att gå dit för att få nålar i öronen? Är själv skolad i beteendevetenskap, och har blivit alltmer ödmjuk till det vetenskapliga förhållningssättet. Uppfylls inte dessa tre ovannämnda kriterier rör det sig inte längre om vetenskap, utan pseudovetenskap. Peter - om du vill framstå som expert på beroendeproblematik: du tappar i trovärdighet i längden om du inte håller dig till det vetenskapliga förhållningssättet, och det vore synd, eftersom du tycks ha en kvalitet som läkarkåren och läkemedelsbranchen (enligt min uppfattning) ofta verkar sakna: empati och respekt för varje människas okränkbarhet. Jag räknar med kritik för detta mitt inlägg, men mitt syfte är enbart detta: Sanningen är viktigt och värd att värnas med alla medel! Vad jag tror är att många här har upplevt att de blivit lurade av läkare/läkemedelsbranschen. Det behövs ett forum som denna gästbok som motvikt! Ingen här ska behöva bli lurade ens LITE ännu en gång till i denna fråga, vi som redan blivit offer för en massa läkemedelslögner som har kostat oss vårt välmående.
Johanna
- Saturday, May 10, 2003 at 13:46:25 (MEST)

Det här med akupunktur, eller andra alternativa metoder....Även om det inte lindrar abstinensen, så kan det hjälpa många gånger mot andra besvär man har. Man drar ju oftast på sig en massa spänningar och värk, och andra konstigheter i och med medicinering/nedtrappning. Lindras dom andra besvären, så orkar man fajtas med abstinensen bättre. Sen gäller det ju att hitta den metod som passar en själv. Och det är ju inte så lätt kanske. Men en regel som jag går efter, det är att det "känns" rätt första gången man provar, alltså lita på sina egna första känslor. Hej och hå, kämpa på! Kram på er alla
Carina
- Saturday, May 10, 2003 at 10:17:43 (MEST)

Det är absolut upp till var och en att prova akupunktur. Jag mådde sämre av det andra mår kanske bättre. Jag satt i sex månader och gjorde det tre dagar i veckan. Träffade ett femtiotal personer som trappade. Ingen där kände någon lindring utav det de flesta fick lätt ökad ångest. Jag gjorde det då man satt i en grupp och fick träffa andra människor i samman situation. Det hjälpte däremot. Jag träffade flera stycken som hade vanlig värk och de fick lindring av akupunktur så jag tror att det fungerar på det. Det är en gammal läkekonst som bevisligen fungerar så jag är inte emot, utan mycket skeptisk till att det fungerar på benso. Akupunktur drar igång endorfinernerna och det förvärrar abstinensen. Men alla är olika så prova! Det är i alla fall inte farligt. Peter
Peter
- Friday, May 09, 2003 at 22:34:29 (MEST)

Vill bara berätta att jag fick rejäl lindring av öronakupunktur under hela min svåra benzoabstinens, så det Peter säger om att ingenting hjälper vid abstinens är en sanning med modifikation. Det var bara det. Lycka till alla kämpare!
Johanna
- Friday, May 09, 2003 at 21:15:58 (MEST)

Sorry! jag glömde ett viktigt ord i mitt inlägg. Det skall stå JAG TÄNKER INTE GE MIG
Tussan
- Friday, May 09, 2003 at 19:02:31 (MEST)

Hej Björn och alla andra. Ja känner igen dina symtom. Jag har varit fri från tabletter i 2 år. Mina symtom har ebbat ut mer och mer och idag finns det bara lite kvar. Var envis det kommer att gå över. Jag gjorde förändringar i mitt liv så att jag fick det lugnt omkring mig och det hjälpe mig jättemycket. Det här att känna sig som ett litet barn känner jag igen och jag tycker faktiskt inte det är konstigt med det som vi gårigenom. På den här resan har jag fått träna på att förlåta mig själv då man "gjort bort sig med sin barnslighet" och försöka igen. För jag tänker ge mig. För mitt i allt elände i abstinensen så har det varit värt all möda.
Tussan
- Friday, May 09, 2003 at 19:00:00 (MEST)

Jag har provat akupunktur i örona i sex månader under min bensonedtrappning. Kände att det drog igång endorfinerna men kände mig lite konstig. Både att trappa ut benso och antidepp är kemiska processer där det absolut inte finns någon hjälp att få. Mer än mänskligt stöd och bekräfelse. Du kan aldrig försvaga abstinenssymtom med något. Gäller att tänka positivt och hålla dig sysselsatt men du kan aldrig försvaga abstinens men däremot förstärka abstinens via alkohol, andra tabletter, kaffe mm. Håll undan för stress och vila mycket och håll hoppet vid liv är det bästa! Jag tror också att man både från Kilen och RFHL avråder från akupunktur numera. Peter
Peter
- Friday, May 09, 2003 at 18:39:31 (MEST)

Hej, En lite dum fråga.. det står väldigt mycket om Läkemedel här, ingen som provat t ex Akupunktur för utsättningsbesvären? Känns som om sånt skulle kunna hjälpa?
Victoria
- Friday, May 09, 2003 at 18:20:24 (MEST)

Hej Björn! Jag är ingen expert men jag har läst väldigt mycket om detta, speciellt på utländska hemsidor. Forskning av utländska specialister mm. Sedan har själv erfarenheter av både benso och antidepp. Min tillfriskning har dragit ut på tiden. Det dröjde 1,5 år innan jag kände mig någorlunda för att träffa folk, vara ute mm. Så Björn det tar tid. Du har inte varit fri så länge men jag kan garantera dig att det vänder mer och mer så ge inte upp. Du ska inte behöva äta tabletter. Du kommer att uppleva livet igen men det kan ta tid. Jag har också ätit anafranil i sju veckor och det var det värsta jag upplevt. De är väldigt mycket starkare än de vanliga SSRI. Xanor är heller ingen trevlig tablett. Så usch Björn bra att du är igenom nu får du kämpa varje dag så lovar jag att det blir bättre men det kommer långsamt. Jag tycker det var jättebra att du tog det lugnt med nedtrappningen. Det går inte fortare med tillfriskningen ändå! Dina symtom är väldigt typiska och de vill inte ge inte ge med sig så snabbt för det tar tid, några månader är inte mycket. Ta en dag i taget och var rädd om dig. Läs mycket om detta. Det är inte dig det är fel på utan ditt tablettintag. Det ger med sig men det går sakta. Jag är väldigt mycket bättre men inte helt bra efter 39 månader. Men det är väldigt mycket skillnad mot förr. Ingen jag känner eller läst om har ångrat att de slutat med tabletter. Mvh Peter
Peter
- Friday, May 09, 2003 at 18:03:56 (MEST)

Hej Peter och Ann-Christine jag vill fråga er om ni tror att det är abstinens, utsättningsproblem som jag har eller som läkaren säger att jag inte kan klara mig utan medicin. Jag har ätit anafranil och xanor i över 15 års tid men bestämde själv eftersom jag aldrig mått riktigt bra under alla desa års medicinätande att sluta med all medicin åt även magsårsmedicin, kolesterolmedicin, treo samt att jag slutat att dricka kaffe, te och ingen alkohol. Efter att jag börjat gå hos psykolog en gång i veckan bestämde jag att börja trappa ner på Anafranil och Xanor och efter 1,5 års nedtrappning var jag fri i oktober 2002 som tur var hittade jag i november denna hemsida och utan gästboken hade jag aldrig klarat av att stå ut så länge som jag ändå har gjort ett stort tack alla som skriver här, under nedtrappningen var det många gånger jättejobbigt men efter att ha slutat helt började efter ca 1 månad det riktiga helvetet men jag har kämpat på och tänkt att detta måste gå över men nu börjar jag misströsta då jag fortfarande har kraftiga öronsusningar, huvudvärk och yrsel, värk i nacke axlar och rygg domningar i armar och ben illamående och lös mage på morgonen kraftlöshet samt känslomässigt känner jag mig som ett litet barn som är rädd för den stora världen har ingen initativförmåga känner mig nästa apatisk periodvis men hoppas och känner ändå att jag gjort rätt som slutat med medicinen för att kanske nån gång få känna mig som en riktig människa med känslor och inte som en tablettätande zombie.Hälsningar till Er alla.
Björn
- Friday, May 09, 2003 at 17:35:14 (MEST)

Hej Victoria. Vad skönt att du mår bättre. Du kanske har tur och det inte blir så jäkligt. Det är klart att du inte ska börja igen om du känner att du klarar av det. Börjar du må riktigt dåligt igen så kan du ju överväga det på nytt. Det är ingen mening med att plåga sig i onödan om man i stället kan göra en bra nedtrappning. Du har ju ett barn att ta hand om också. Jag hoppas att det blir snabbt bra för dig. Ha en skön helg!
Ann-Christine
- Friday, May 09, 2003 at 13:33:47 (MEST)

Hej Peter, Annchristine och alla andra i samma situation... Idag mår jag ganska bra faktiskt och ser en ljusning... Fick sova hela natten och det gör verkligen underverk...! Min tanke är att om jag börjar igen så måste jag gå igenom den här "skiten" igen... och det vill jag inte... Det som känns tungt är att det är svårt att förklara humörsvängningar och ångest för en liten 4 åring (dotter).. försöker säga att "-nu orkar inte mamma för hon är yr av att sluta med medicinerna" och att det känns precis som efteråt man snurrat runt runt runt... Hon köper det och förstår vad jag menar men man vet inte vad som rör sig inne i hennes huvud! I alla fall EN BRA DAG IDAG!!! TACK FÖR ATT NI FINNS HÄR... Det gör att livet känns lättare... att få skriva av sig gör underverk!!!
Victoria
- Friday, May 09, 2003 at 12:40:07 (MEST)

Till Ulla-Maria. Jag blev aldrig av med problemen. Jag hade sån diarré att jag fick äta 6 Imodium/dag. Hur farliga/ofarliga dom är vet jag inte men jag åt 2 tabletter 3 ggr dagligen i nästan 5 mån. Jag fick rådet av en vaccinationsläkare och det funkade i alla fall så att jag kunde jobba. Jag förstod inte på hela tiden att det berodde på Zoloften. När jag slutade med Zoloften blev jag bra efter ett par dagar. Magproblem är en väldigt vanlig biverkning av antidepressiv medicin.
Ann-Christine
- Friday, May 09, 2003 at 11:31:00 (MEST)

Till Ann-Christine Hur blev du av med alla besvär med magen. Jag tål inte Efexor, har nästan magsår vid det här laget! Måste äta dem ändå i form av utsättning! Hör av dig är du bussig MVH Ulla-Maria
ulla-maria evertsdotter <ulla-maria.e@telia.com>
borlänge, - Friday, May 09, 2003 at 11:14:52 (MEST)

Till lappen! Jaq instämmer i det du säger! Har som du gått igenom det mesta.
ulla-maria evertsdotter <ulla-maria.e@telia.com>
borlänge, - Friday, May 09, 2003 at 09:39:42 (MEST)

Till Lappen! Tack för ditt inlägg. Instämmer på alla vis. Har själv gått igenom det du beskriver! Håller nu på att ta mig ur både Efexor och Stesolid samtidigt!!!! Det är bara att stå ut men ibland tror jag att jag ska bli tokig. Tål inte Efexor för magen, men måste ta dem ändå! Ulla-Maria ulla-maria.e@telia.com
ulla-maria evertsdotter <ulla-maria.e@telia.com>
borlänge, - Friday, May 09, 2003 at 09:28:07 (MEST)

Hej Staffan! Håller på att dela depotkapslarna Effexor Hur får jag i mig hälften? Ska jag ta dem på en tesked och skölja ned med vatten? Häller jag dem i ett glas fastnar mycket på glaskanten! Tacksam för svar här men helst på telefon 0243-82153 Mvh Ulla-Maria
ulla-maria evertsdotter <ulla-maria.e@telia.com>
borlänge, - Friday, May 09, 2003 at 09:04:14 (MEST)

Victoria! Jag känner bara att det är helt onödigt att må så dåligt när du kan göra en nedtrappning på ett par månader och må ganska bra. Är du helt under isen nu ska du absolut kräva nya tabletter. Det tar veckor innan det värsta är över. Orkar du verkligen? Jag är mycket mycket negativ till träning och jag avråder bestämt där. Du kan riva upp i kroppen och få verkliga panikattacker och dödskänslor. Din läkare är helt borta i detta ämne. Du kan absolut inte lita på henne! Du bestämmer själv om du vill gå den lätta vägen eller ta den jobbiga. Tar du den jobbiga, ansträng dig varken fysiskt eller psykiskt! Hoppas det går bra! Peter
Peter
- Thursday, May 08, 2003 at 18:56:52 (MEST)

Hej igen victoria. Jag hade också hållt upp några dagar när jag hamnade på akuten med hjärtflimmer. Du kan läsa hela historien längre ner på hemsidan. Du riskerar att bli ordentligt sjuk både fysiskt och psykiskt kan jag tala om. Efter ca 7 veckor var jag ett nervöst vrak och trodde att jag blivit sjuk på allvar. En natt övervägde jag allvarligt att ta livet av mig. Man kan hamna i tillstånd som man inte förstår och inte kan hantera. Man tror att det är "verkliga" känslor man upplever. Eftersom din historia är väldigt lik min egen vill jag bara varna dig i all välmening. Läs i Fass, där står att om man slutar ta Zoloft för fort kan utsättningsproblem uppstå och dom kan vara några dagar ELLER MER. Man vet alltså inte riktigt hur länge det kan pågå. När jag blev jättesjuk och fick minnesförluster m.m. sa min läkare att hon aldrig hört talas om nåt liknande. Jag har hört massor av liknande historier och jag har ALDRIG hört att någon läkare har begripit vad som händer. Jag kände precis som du att jag absolut inte ville börja äta tabletterna igen men så här med facit i hand kan jag lova dig att jag skulle ha gjort det. Vi får hoppas att det går snabbt över för dig och att allt går bra. Hör gärna av dig.
Ann-Christine
- Thursday, May 08, 2003 at 15:01:32 (MEST)

Annchristine och Peter! Tack för era supportande kommentarer... Pratade med min doktor och hon sade att "-eftersom jag redan varit utan i 5 dagar så ska vi väl försöka i några dagar i alla fall" Det värsta är nog över nu sa hon... mina tabletter är dessutom slut så jag har väl inget val än att lyssna på henne? Jag vill verkligen sluta av hela mitt hjärta.. Jag är så jäkla trött på att vara ett tabletttuggande nervvrak! Vill bli frisk och hel och lägga det här bakom mig nu! Mår lite bättre av att få skriva av mig... fick rådet av ngn att gå och träna tills man får blodsmak i munnen för att serotoninet ska få fart igen.... Får försöka med det så länge... usch usch usch...!
Victoria
STOCKHOLM, - Thursday, May 08, 2003 at 13:49:06 (MEST)

Hej. Jag vill gärna ha stöd från er som har slutat med anti-depressiva och benzo. Har själv gjort det för månader sedan. Blir glad om ni mailar mig för jag har ett helvete, som jag är rädd för att det aldrig tar slut.
Marita <maritasvensson@hotmail.com>
- Thursday, May 08, 2003 at 12:36:27 (MEST)

Hej allihopa, det skulle bli regn men solen skiner och jag är jätte glad. Många soliga hälsningar Jenny
Jenny
- Thursday, May 08, 2003 at 12:29:10 (MEST)

Hej allihopa, det skulle bli regn men solen skiner och jag är jätte glad. Många soliga hälsningar Jenny
Jenny
- Thursday, May 08, 2003 at 12:28:53 (MEST)

Hej alla ni som läser och skriver. Maria här. Vill bara skriva några rader om hur jag har det. Det var länge sedan jag skrev här förutom mitt tack till Peter häromdagen. Livet går på och min nedtrappning fortsätter. Är nu nere i 3/4 delar av en tablett Remeron. Ska i morgon trappa ner 1/4 del till. Gruvar lite för det. Den sista nedtrappningen har faktiskt gått ganska bra. Tog halva tabletten gångerna förrut men bara 1/4 del den sista gången och det var skillnad. Besvären blev inte lika hemska. Vad som varit mest den här gången är fruktansvärd huvudvärk i dygn åt gången och kramp och värk i muskler. Men det har gått. Jag är så otroligt tacksam att jag hittade denna sida när det var som jobbigast, när det kändes som att allt var svart och att det aldrig skulle gå över. Den lindring och det stöd jag har fått här går inte att förklara men ni som finns här kanske vet vad jag pratar om. Tänkte på Efexor som jag ätit för några år sedan, dom är svåra att dela för det är korn i en kapsel. Vet ej om man kan öppna och dela på så sätt. Kanske någon annan vet. När jag slutade med dom la jag in mig på psyk för att jag mådde så dåligt av dom. Kände mig helt förgiftad och mådde skithus på alla sätt, både fysiskt och psykiskt. Det var något som kom sakta men säkert. Det började ca 6 månader innan jag slutade och blev bara värre och värre. Som sagt la in mig och bad om att få bli tablettfri. Efexoren trappades ur på ca 2,5 veckor, åt 225mg, och det var inte roligt. Det jag kände mest var "elektriska" stötar och blixtar i huvudet och att det kändes i armarna, som en kärrinstöt, när jag rörde på ögonen. Första gångerna jag kände det trodde jag att nu jävl.. har det släppt en tåt någonstans. Men det gick... Det jag ville då var ju att vara tablettfri men det ville inte läkarna. Som jag skrivit här tidigare så kom jag ut från lasarettet med TVÅ nya mediciner. Sen dess har det gått många tåg och varit många turen med karusellen som kallas psykiatri. Vet inte om mina rader kan hjälpa någon men det är skönt att skriva och se på allt detta med andra ögon. Livet går vidare och jag känner mig inte lika rädd som jag gjorde för några månader sen och det är så skönt. Har fått lite hopp i kroppen, det hopp jag hade tidigare var mest i huvudet men nu finns det en känsla med och det ser jag som ett framsteg. Sitter och undrar vad jag vill med denna delning och det är nog att förmedla ett hopp till er som lider just nu. Jag trodde ALDRIG att det skulle komma något ljus i allt mörker. Men det gör det. Stegen mot ett tillfrisknande är så små så jag tyckte och tycker att dom är svåra att se men när jag tänker tillbaka 1 månad eller så kan jag se att det går framåt. Trots mitt hopp så känner jag rädsla för nästa steg i nedtrappningen. Men tack igen Peter för din omedvetna "spark i arslet" på mig. Kan känna att mitt liv kanske inte behöver vara på sparlåga resten av mitt liv utan att det kanske finns något bra för mig också. Nu ska jag sluta detta skrivande, vad blev det egentligen? (Carina! Vem tror du skiner här då? Jo, solfan haha.. Men jag tycker det är ganska skönt) Tack till er alla som finns här var rädda om er och det finns ett bra liv för oss också. Kanske inte i dag men kanske i morgon. Kramar till er alla/ Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Thursday, May 08, 2003 at 12:20:54 (MEST)

Victoria! Börja absolut igen precis som Ann-Christine skriver. Trappa av långsamt denna gång annars går det inte. Ta hjälp av Ann-Christine för hon har varit med om samma sak. Bra att vi kan hjälpa varandra när läkarnas kunskaper på detta område är på en sexårings nivå! De är dock jätteduktiga på många andra områden så det är bra att de finns men på detta. Peter
Peter
- Thursday, May 08, 2003 at 12:10:53 (MEST)

Victoria. Jag svarade lite snabbt ser jag. Eftersom du bara varit utan tabletter i 5 dagar tycker jag att du ska börja igen och göra en mycket långsammare nedtrappning. Du får gärna skriva till mig om du vill. Jag tror jag hade alla biverkningar man kan få, inkl öronproblem. Skriv gärna om du vill ha stöd.
Ann-Christine <ann-christine.selestad@se.pwc.com>
- Thursday, May 08, 2003 at 10:57:28 (MEST)

Hej Victoria. Din läkare har gjort helt fel. Du kan få jätteproblem om du slutar så här fort. Du riskerar dessutom att må ännu sämre efter ett tag. Jag gissar att din dos var 50 mg/dag och att läkaren sa åt dig att halvera tabletten i några dagar för att sen sluta. Hur lång tid har du varit utan Zoloften nu? Om det inte gått så många dagar tycker jag att du ska börja igen med 25 mg och sen trappa ut mycket långsamt. Som du ser här nedan kan man dela tabletter i ganska små delar. Utsätt inte dig själv för det här. Du blir inte fortare frisk och har du otur kan du få ett riktigt elände. Jag åt Zoloft i bara 8 mån och slutade på samma sätt som du, också efter min läkares råd. Jag var totalt under isen i ca 8 veckor innan det vände. Det går inte att kontrollera sin abstinens och börjar man fundera på badrocksskärpet, som du skriver, tycker jag att man ska vara snällare mot sig. Du kommer att bli frisk du också. Lycka till!
Ann-Christine
- Thursday, May 08, 2003 at 10:52:50 (MEST)

Jag har ätit Zoloft ca 1.5 år och har bestämt mig för att sluta. Fick instruktioner av läkaren att äta 25 mg i 4 dgr och sedan sluta helt vilket jag nu gjort... Jag är i ett svart hål där badrocksskärpet helt plötsligt verkar mycket lockande igen, jag klarar inte minsta stress utan att få kraftiga panikattacker, kan inte sova, det susar och bultar i höger öra!!! Jag har varit utan i 5 dgr nu och undrar... när mår man bättre? Om jag visste ett datum så skulle jag kunna stå ut... Just nu är det för djävligt rent ut sagt och jag vet inte hur mkt längre jag pallar detta!!
Victoria
STOCKHOLM, - Thursday, May 08, 2003 at 10:24:24 (MEST)

Vill tala om hur jag gör för att dela mina tabletter. Jag använder sax, och det går alldelles utmärkt. Om man vänder den odelade sidan inåt mot saxen, så blir det nästan aldrig smuligt. Det behövs bara ett lätt "klipp" med saxen så är det delat. Med kniv får man ju ta i mer, och då mosades oftast. Skönt att det blivit lite fart på sidan igen. Just som man går med en massa funderingar, så kommer det strax upp här. Tillfällighet? Nej, tror inte det. Saker och ting kommer till en när vi behöver det. Kram på oss alla. (Maria! Solfan skiner idag med)
Carina
- Thursday, May 08, 2003 at 08:10:32 (MEST)

Hej Jenny! Jag hoppas verkligen du fortsätter. Du kan först bli frisk när du har slutat. Då börjar den kemiska processen för tillfrisknande. Att hålla en så låg dos som du har nu kommer lätt bli att man höjer istället. Att ta bort 0,5mg på en gång var nog lite väl tufft. Tar du lite i taget så blir det inte så chockartat. Jag gjorde min övergång till 0 så smidig som möjligt. Delade det sista på åtta delar sen tag jag bara pyttesmulor i slutet. Även de små förändringarna kändes. Det är bra att ta lite i taget, för man blir lätt rädd i slutet då man vet att man inte kan ta någon mer tablett. När du delar en tablett så börja med mittskåran så har du två delar. Med lite knixighet kan man dela dessa delar i fyra delar så att det blir åtta delar av en tablett. Lite träning förstås men det går ganska lätt. En sådan delare kostar max 100 kr tror jag. Om jag hade varit du så hade jag försökt att ta bort det sista i tio delar 0,0625 mg första två veckorna sedan 0,03125 mg de andra åtta. Så det blir tio veckor eller tio perioder. Går det inte i veckan så kör varannan. Hoppas du inte har för mycket runt omkring med jobb eller studier. Det viktigaste är att du blir fri och sedan kan de riktiga förbättringarna komma. Efter några månader kommer det absolut värsta att lägga sig, sedan får man se hur länge det kan hålla på. Du kommer att klara det. Hör gärna av dig på vägen! Du som frågar om Efexor så är det inte så hög dos men det spelar oftast ingen roll utan det är hur känslig din kropp är för den kemiska utsättningen som spelar roll. Ta inte ut något i förskott man får hoppas på det bästa men att säga låg dos låg abstinens är helt fel. Jag förstår dock inte varför man gett en så låg dos då skulle det inte hjälpa mot orsaken till varför läkaren har skrivit ut till dig. Hade jag varit dig så hade jag försökt att ta bort det redan nu. Ta bort minimalt varje gång så minimerar du verkligen abstinensen. Det är det bästa sättet att klara detta lindrigt. Har du en tablett på 37,5 mg så dela detta på åtta perioder så tror jag att det kommer att gå bra. Någon annan som har erfarenhet av nedtrappning av Efexor kanske vet. Peter
Peter
- Wednesday, May 07, 2003 at 23:35:06 (MEST)

Har en fråga till Peter, du verkar ha bra koll: tar 37,5 mg Efexor/dag sedan några månader- enligt min läkare en mycket låg dos som inte bör ge några svåra utsättningsbesvär. Ska sätta ut dem efter sommaren. Har du hört någon som fått abstinens efter så låg dos? Tack på förhand.
Orolig
- Wednesday, May 07, 2003 at 20:47:34 (MEST)

Till Peter. Är nere på 0,375, alltså 1 1/2 0,25:a Jag gick ner medvetet med 0,5 för att komma någon vart! Det enda positiva med denna martyr var att jag verkligen fattade att detta var abstinens, det var då jag började söka på nätet, och hittade denna sida och kilens sida mfl. Efter att för 3 1/2 vecka sedan ytterligare trappat ner en 1/2 0,25:a så har det varit lite lättare att acceptera och förstå vad som händer, nu vet man nästan exakt vilka dagar som är värst, hur kroppen mår och hur man sover. Det upprepar sig som i ett mönster, nu börjar det bli bättre för den här ggn. så nu får jag fortsätta med lite till precis som du sa. Frågade faktiskt efter en tablett delare när jag hämtade ut xanoren senast på apoteket, men hon trodde inte att det gick att dela så många ggr. med den. Litar på dej ska testa det omgående, tack. Jenny
Jenny
- Wednesday, May 07, 2003 at 18:38:16 (MEST)

Hej Peter. Jag tog tipset du gav till ngn annan, det om tablettdelare. Hade ingen aning... Har hållit på med alla sorters knivar på olika underlag, har provar dela på längden och på tvären. Kan säga att det är många tabletter som gått i soporna. Måste genast ut på apoteket och köpa. Hoppas det funkar. Men det verkar lovande för du skrev ju att du delat i åttondelar så jag hoppas. Tack för tipset fast det inte var till mig. Och tack för det du skrev om att fortsätta trappa ur när man väll börjat. Är nu dags för nästa steg för mig och jag har undrat om jag ska vänta eller fortsätta men du gav mig "sparken" jag behövde så tack för det också. Många kramar till er alla, vi är så duktiga som kämpar på och tack för allt ni skriver. Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Wednesday, May 07, 2003 at 16:00:56 (MEST)

Hej! Bra att du tar det på rätt sätt. Jag vet att när väl börjar nedtrappningshelvetet så är det lika bra att ha en viss styrfart neråt. Att stanna upp länge blir jobbigt för då slår toleransabstinensen till och man mår dåligt och är tvungen att höja dosen igen. Det blir svårt! Jag vet inte hur de tabletterna ser ut men det lägsta Xanor tabletterna är 0,25 mg. Så skaffa dessa så blir det lättare att dela. Jag har själv lätt delat tabletter i åtta delar med apoteksdelare, så de är bra. Det är svårt att dela själv med kniv. Hur mycket har du kvar? Dela upp detta och försök eventuellt gå ner i dos varannan vecka eller var tredje beroende på hur hemsk abstinens du har. Vilka symtom har du nu och hur kraftiga är de. Vet du, när du väl är fri kan det ta tid men tillfrisknandet kan också bli väsentligt bättre på några månader. Du kan också dela upp dosen under dagen om du bara tar vid ett tillfälle nu. Du får en jämviktdos över hela dagen. Inga stora förändringar utan knapra lite i kanten t ex varannan vecka så blir det hela lite lättare. Du får gärna maila om du har frågor! Det är hemskt jobbigt att bli fri men det är värt att få sitt liv tillbaka! Mvh Peter
Peter
- Wednesday, May 07, 2003 at 15:15:09 (MEST)

Tack Peter! Jag tycker inte att du lägger dig i, snarare tvärt om. Ska försöka dela tabletterna så gott det går. Men det gör ju så stor skillnad bara det blir lite för mycket åt det en eller andra hållet! Kämpar vidare, ha en bra dag!
Jenny
- Wednesday, May 07, 2003 at 14:00:36 (MEST)

Hej Jenny! Det måste vara jobbigt att trappa av Xanoren som är en av de värsta sorterna. Man får allt som du säger. Jag förespråkar en långsam nedtrappning speciellt om abstinensen blir jobbig. Gärna ett års nedtrappning. Det viktigaste är att tablettfriheten blir bestående och man blir inte fortare frisk om man trappar ner snabbt. Jag noterade bara några saker. Att trappa av 0,5 mg på en gång är alldeles för mycket, eller jag kanske missförstod. Det blir en våldsam chock för kroppen i så fall. Kanske 0,1 mg var tredje vecka är mera lämpligt. När man trappar ner så gäller det även om det går långsamt att ändå ha viss styrfart. Att då stanna för att vila blir jobbigt. Du har anpassat din behov till en lägre nivå. Toleransabstinensen kommer bara att bli värre och värre under sommaren. Du kommer att bli sämre för att kroppen kommer inte att få vad den vill ha. Det gäller att hela tiden trappa av mycket långsamt så lurar man kroppen att anpassa sig till den nya nivån. Sedan är det viktigt att man når nollpunkten för det är endast då som kroppen kan börja tillverka kroppens egna bensodiazepiner som gör att man blir frisk igen. Rådet är en mycket långsam nedtrappning och smida medan järnet är varmt. Då klarar de flesta av att bli fria! Om man vill dela tabletten så finns det utmärkta tablettdelare att köpa på apoteket. Hoppas att jag inte lägger mig i för mycket, men jag kände att sommaren kommer att bli jobbig annars. MVH Peter
Peter <peter.santesson@telia.com>
- Wednesday, May 07, 2003 at 11:55:12 (MEST)

Hej. Snälla hjälp mig någon med vart jag skall vända mig! Är helt desperat efter hoppfull info ang. att avstå antidepressiv med. Jag orkar inte höra den gamla vanliga visan från den naturvetenskapliga psykiatrin om att "vissa måste äta det resten av livet", det är bara serotonin som gäller osv. Finns det några alternativa röster? Belägg som säger emot det...finns det några solskenshistorier om att man kan bli avsevärt bättre utan? Jag måste få höra något hopp om det! Om det finns vill säga. Jag har haft problem med ångest och depression sen åtminstone tonåren, har försökt få adekvat hjälp under många år, men jag är en av dem som råkat väldigt snett i vår psykiatri. Jag har provat olika sorters antidepressiva: Cipramil, Efexor, en jag inte minns namnet på, Zoloft-vilken jag åt längst, under flera år. Även om livet på vissa sätt blev lättare, så tycker jag att det var på ett skumt sätt. Jag började succesivt sakna delar av mig som försvann. Och biverkningarna orkar jag inte med. Jag vill inte leva om jag skall vara dömd till ett liv med sådan medicin. Om någon vet vart jag kan få någon hoppfull info om den medicinfria vägen, så snälla berätta/tipsa mig!!! Jag behöver höra något! Är det möjligt att ta sig upp från en svår depression utan? För medicin är inte = hopp för mig. Tack på förhand/Lillemor
Lillemor
- Tuesday, May 06, 2003 at 21:53:14 (MEST)

Hej Kjell! Jag började trappa ner mina xanor för ett år sedan. Som jag skrev förut så är det ingen läkare som har kunnat se sambandet med mina neurologiska symtom och ont i nacke, rygg, käkar, svettningar, enorm huvudvärk, synförändringar, hallucinationer mm. Det är nästan lättare att räkna upp symtom som jag inte haft. Hur som helst så slutade jag med nedtrappningen i sammrådan med min läkare. Har under det senaste året haft toleransabstinens med liknande besvär fast mycket mildare. I Januari -03 började jag trappa ner igen denna gång tog jag 0,5 mg och det tog ungefär 2 månader innan jag kände mig någorlunda OK under denna tid kunde jag inte köra bil mådde illa under efermiddagarna/kvällarna hade sådan huvudvärk och synförändringar att jag kunde ligga i sängen under täcket för att få mörkt och inte må så illa. Jag försökte att anpassa mig till förmiddagarna när jag mådde lite bättre. Jag hade börjat läsa en kurs, men den fick jag lägga på hyllan för jag kunde nästan inte inta något och det var fruktansvärt. Kunde läsa samma sak gång på gång men nej, jag förstod ändå inte. Nu har jag trappat ner mindre men har ännu inte kommit till noll. Nu ska jag inte trappa ner mera under sommaren utan låta kroppen vila. Sen blir det nya tag för att nå målet noll. Nej nu har jag skrivit så att fingrarna glöder, nu måste jag sova, GO NATT!! Mycke lycka till, till alla oss som kämpar. Hälsningar Jenny
Jenny
- Tuesday, May 06, 2003 at 21:41:23 (MEST)

Jag vill bara sticka in med ett tips: finns du i närheten av Uppsala onsdag kväll 7/5 så har vi en liten TRÄFF FÖR er som blivit UTBRÄNDA eller "vidbrända" på vår lokal, se första sidan. Kl 18 -20. Välkomna. Ring för mer information. Annars: Roligt att många deltar i att ge stöd. Lycka till.
Staffan Utas
RFHL Uppsala län 018-1244 22, - Monday, May 05, 2003 at 17:27:02 (MEST)

Hej alla! Kristin har helt rätt att man blir bra efter bensonedtrappning så småningom. Hälften blir bra efter 1,5 år och ytterligare 35 % efter 3 år sedan fortsätter den får en liten grupp som får förlängda besvär. Dock blir bara hälften av alla som tar benso beroende. Det finns dem som kan äta i 30 år dagligen utan att bli sjuk. Allt beror på hur känslig personen är. Allt talar för att det spelar ingen roll hur mycket man tar eller hur länge man har tagit. En tumregel med antal månader efter årsförbrukning är helt tokigt tänkande. Detta tänkande uppkom för femton år sedan då man knappt visste vad bensoberoende var. Det har man frångått idag. Jag vill inte rätta någon men jag vill inte att någon ska sitta och räkna månader för då blir det bara besvikelser. Det är helt individuellt. Du som har abstinensfrihet ibland så är detta helt normalt. Det går upp och ner med längre och längre perioder. Att man får friheter så är det ett mycket bra tecken som visar på att man håller på att bli frisk! Mvh Peter
Peter
- Monday, May 05, 2003 at 15:47:25 (MEST)

Till Kjell som undrar om benzoabstinens: Själv slutade jag med Xanor (2 mg/dag i några år) för drygt 8 månader efter en plågsam nedtrappning. Är idag nästan helt abstinensfri, men oj vilket helsike det har varit! De symtom som har uppstått är inte av denna världen, men det värsta är oron över att man ALRIG ska bli bra igen. HÅLL UT - ALL ABSTINENS GÅR ÖVER! Men det kan ta tid, och därför är det viktigt med bra stöd samt att man är snäll mot sig själv. Ingen förtjänar att hamna i benzofällan, men det är lätt att förebrå sig själv och känna skuld- och skamkänslor. Enligt min åsikt är det endast oansvariga läkare som inte informerar om riskerna samt läkemedelsbranschen som tiger om biverkningarna som har anledning att skämmas! Jag mår ganska bra idag, livet är på väg tillbaka och alla konstiga känslor/symtom pga abstinensen har nästan helt släppt. Hur lång tid det tar är oerhört individuellt, mycket beroende på hur länge man medicinerat snarare än på hur hög dos man tagit. Tumregeln är en månads abstinens per års förbrukning, men det kan variera. Ge inte upp alla ni som kämpar med detta, för det blir bra till slut! Det finns heller inga bevis för att benzopreparat ger några permanenta skador på nervsystemet. MVH
Kristin
- Monday, May 05, 2003 at 14:49:54 (MEST)

Hej! Har fått utskrivet Cipramil mot panikångest, och har ätit den i 2 veckor nu. Stämmer det att ångesten kan öka i början?
Calle
- Monday, May 05, 2003 at 13:11:44 (MEST)

Hej! Har fått utskrivet Cipramil mot panikångest, och har ätit den i 2 veckor nu. Stämmer det att ångesten kan öka i början?
Calle
- Monday, May 05, 2003 at 13:11:40 (MEST)

Hej. Jag har slutat med anti-depressiva för 6 månader sedan och benzo för 9 månader sedan. Mår dåligt med ångest, krypningar, rastlöshet. Ibland kan det försvinna och vara borta några timmar och sen kommer alla symtom igen. Är det någon som känner igen detta?
Marita <maritasvensson@hotmail.com>
- Monday, May 05, 2003 at 08:46:45 (MEST)

Till Jenny! Vore intressant att veta när du började trappa ned och hur du mår. Jag slutade i början på mars och har ångest, känsel bortfall, tandvärk, svettningar, trötthet mm. skriv gärna det hjälper alla om vi delar med oss. Kjell
Kjell
- Monday, May 05, 2003 at 08:18:33 (MEST)

Tack för ditt svar Peter! Det märks att du bryr dig och det värmer. Sköt om er alla önskar Sara.
Sara
- Saturday, May 03, 2003 at 13:04:18 (MEST)

Tack Peter!
Jenny
- Saturday, May 03, 2003 at 13:03:49 (MEST)

Man blir så förbannad att höra alla okunniga läkare. Är de så här släpphänta med narkotikaklassade tabletter borde man dra in förskrivningsrätten för dem och ge det till specialutbildade läkare. Varför sätta människor i detta abstinenshelvete som ofta är värre än heroin, kokain mm. Sedan lämnar man dem i sticket och man får klara abstinensen själv. Till dig som sätter ut Xanor så är det extremt jobbigt. Det är abstinenssymtom. Kemiskt sätt så drabbar det cellens uppbyggnad och kommer inte att synas i några tester. Hälften av alla som tar benso blir beroende så du är inte ensam eller unik. Trappa ner långsamt för att nå tablettfrihet så kommer du bli långsamt bättre. Läs om det du går igenom för att öka kunskaperna. Du blir frisk till slut! Mvh Peter
Peter
- Saturday, May 03, 2003 at 10:57:39 (MEST)

Hej! Har läst denna sida många ggr under de senaste månaderna. Håller på att trappa ner mina Xanor. Jag kan bara inte fatta att läkare kan få ha utskrivnings rätt på dessa tabletter, utan att först ha testat detta helvete. Ibland går bitterheten nästan över i hat! Jag vill ha tillbaka mitt friska liv som jag hade i 28år, innan jag blev sjuk(giftstruma). Hur stark man än är kan detta inte gå en obemärkt förbi, med alla dessa bivekningar och abstinens. Har varit inne på olika undersökningar bla. dator tomografi, magnetröntgen, LP mm. Och alla dessa visar ingen ting, har även frågat alla läkare som jag träffat om dessa neurologiska symtom kan bero på xanoren, alla svarar lika dant, något istil med, det är inte troligt. Men med facit snart i handen, ska jag minsan visa dom.... Nu är jag påväg ut ur detta dimmtillstånd hoppas att hjärnan klarar av att reparera sig från denna totala kortslutning
Jenny
- Friday, May 02, 2003 at 20:09:54 (MEST)

Hej Sara! Stilnoct är något av de värsta beroendeframkallande tabletterna man kan tänka sig. Det är en bensoanalog tablett med precis samma effekt som alla andra benso. En överläkare i beroende jag talat med sade att det oftast blir mycket värre abstinens med stilnoct för den är en snabbverkande tablett. Jag blev beroende av stilnoct på tre veckor och har fortfarande problem efter tre års tablettfrihet. Ta inte skiten speciellt som du upplevt beroende förut! Läkaren är helt ute och cyklar. Mvh Peter
Peter
- Friday, May 02, 2003 at 12:46:03 (MEST)

Hej! Jag undrar om man kan bli beroende av Stilnoct? Jag tar en halv (5 mg) några gånger (max 10) i månaden pga oro. Har slutat med benzo för ett år sedan, som jag tidigare varit svårt beroende av. Enligt läkare ska Stilnoct inte vara lika beroendeframkallande. Stämmer det? Tacksam för svar.
Sara
- Friday, May 02, 2003 at 11:22:13 (MEST)

ZOLOFT ..hmmm denna sidan har verkligen skrämmt mig..har tagit ca 6 halvor(25mg) Och blev svullen i hals o fick en förkylning som heter duga..Kan man få förkylning(feber,halsont,snuva,ont i kropp,svettningar,yrsel) som biverkning eller kanske jag blev sjuk samtidigt och att det kan blandas ihop.Tänkte direkt på serontenin syndrom..usch usch....Nån som tar Zoloft som har positiva eller negativa saker att dela med sig..Please let me know... mikezee@spray.se Man e juh lite skakis....
Michael <mikezee@spray.se>
- Thursday, May 01, 2003 at 17:51:00 (MEST)

MIKE!! Det var ju tråkigt att du inte gillade den här sidan, men det finns massor av folk som gör det, och har fått/får hjälp genom den, det var ju bra att du la ut en ANNAN bra länk, men det hade ju räckt med det, det andra var rätt onödigt inlägg. Du kan ju inte ha läst inläggen särskillt noga om du bara tyckte det var negativa vibbbar här. Ta dig gärna tid och läs igen, så kommer du nog att se vad den här sidan betytt för många. Som tur är finns det sidor som passar alla, jag hoppas att du hittar din, så att du kan få OCH ge lite mer positiva svar.
Carina
- Thursday, April 24, 2003 at 09:21:43 (MEST)

ok det e visserligen inget forum såg att det va en gästbok...men men..
mike
malmö, - Tuesday, April 22, 2003 at 17:24:13 (MEST)

Rörigt upplagt man får juh ångest bara av att läsa alla "negativa" inlägg man tappar juh allt vad hopp innebär att någonsin bli bättre..usch.. Då rekomenderar jag varmt denna sidan som e mycket mer konstruktiv och lärorik där "experter" bytar erfarenheter positiva såsom negativa... http://www.utbrandhetshjalpen.com/ Så ska ett forum se ut....
usch vilket jobbigt forum
malmö, - Tuesday, April 22, 2003 at 17:18:36 (MEST)

Hej alla som läser denna sida. Jag har en fråga på LITIUM som hjälp mot depression och svår ångest. Jag har slutat med Xanor depo för 45 dagar sedan men äter fortfarande Efexor och mår väldigt dåligt. Jag är nu erbjuden Litium men tycker det verkar starkt och med biverkningar som är stora. Vore tacksam om någon med erfarenhet kunde svara.
Kjell
- Tuesday, April 22, 2003 at 15:20:35 (MEST)

Hej! Jag hade trappat ner väldigt långsamt, kanske på flera månader. Kan du inte ringa RFHL eller Kilen för mer besked. Är du inte säker på att du kan eller vill ska du inte göra det. Det kan vara jobbigt att trappa ned. Du behöver något stöd. Jag tycker inte du ska trappa ned förrän då har ett ordentligt stöd. Kan Staffan eller någon annan delge någon erfarenhet. Jag tänker att kanske din stress eller att du mår dåligt kan bero på dina tabletter. Då tycker jag att man kan prova utan. Att du gick in i väggen var ändå två år sedan. Ditt beslut måste komma från ditt inre, så du kan väl skaffa lite information innan du gör något. Mvh Peter
Peter
- Monday, April 21, 2003 at 22:18:47 (MEST)

Hej Peter jag måste i ärlighetens namn säga att jag är rädd att panikångesten skall komma tillbaka. Jag känner mig inte så lugn och avslappnad som jag gjorde när jag började med tabletterna. Jag är fortfarande fruktansvärt känslig för stress och situationer där folk skall prata med mig många på en gång känner mig då fruktansvärt spittrad. Hur skall man trappa ner om man skall försöka på egen hand. Jag äter idag 125.
Liselotte
- Monday, April 21, 2003 at 20:01:27 (MEST)

Hej Liselotte! Skönt att höra att det har hjälpt. Bara för att du gick in i väggen så behöver du inte äta Z hela livet. Samtidigt skriver du i ett annat inlägg att du lever i bubbla och att du inte är social, dåsig, irriterad mm. Det låter inte bra och frågan är om det inte är Z förtjänst. Det är många som pratar om denna biverkan. Jag åt själv Z och upplevde bara dåligheter. Jag vet inte hur pass stark du är just nu men att ta bort Z när du ska till att jobba låter inte bra. Att börja ett jobb samtidigt som man kan få det jobbigt med utsättningsbesvär kan bli svårt. Det ger inget bra intryck. Om du känner att du lever i bubbla och är osocial, vad har du att förlora. Vill inte lägga mig i men jag har sett så mycket tragik som dessa tabletter bidrar med. Det är du som bestämmer om du ska sluta inte läkaren. Du är den främsta experten på dig själv. Mvh Peter
Peter
- Sunday, April 20, 2003 at 11:05:22 (MEST)

Hej Peter Du undrade om jag mått dåligt av att äta Z hela tiden efter de 4 hemska veckorna var den ett stöd för mig då panikångest försvann det var en befrielse att våga åka till stan med buss utan att känna att luften tog slut och att allt snurrade!! Att börja känna igen delar av mig som jag var som person för 10 år sedan att börja se naturen i dess färger och börja uppskatta livet igen var också underbart. Men nu känner jag att tabletten har gjort sitt men varje gång jag tar upp denna diskution med läkaren menar han att jag inte skall sluta med tabletterna förrän jag har börjat jobba!!!
Liselotte
- Sunday, April 20, 2003 at 07:56:21 (MEST)

Hej Liselotte! När jag läser ditt inlägg så låter det som Z inte hjälper utan bara bidrar med bekymmer. Det är alltid svårt att be folk att sluta. Det beror på vilken anledning man började ta antidepp. I detta fall varför inte trappa av Z långsamt. Det fungerar inte för dig just nu. Det låter inte som du har någon kvalite i ditt liv. Mvh Peter
Peter
- Saturday, April 19, 2003 at 18:37:37 (MEST)

Hej jag är inte ensam om att ha prolem med zoloft jag har ätit de i snart 2 år och känner mig fortfarade dåsig och som jag levde i en bubbla. Jag har under dessa år gått upp 12 kg i vikt och mår fruktasvärt dåligt av detta. Jag som tidigare var stolt över min kropp har blivit ett fläskerg som inga kläder passar på. Känner mig ständigt irriterad jag drar mig undan människor Vet inte hur jag skall bryta cirkeln!!!/Lotta
liselotte
örebro, - Friday, April 18, 2003 at 22:50:34 (MEST)

Jämför Zoloft-biverkningarna med Efexor, som jag ätit sedan ett par månader tillbaka. Avtrubbning, oro, likgiltighet, sus i öronen, magproblem - ja listan kan göras lång. Jag tror att det stämmer att läkare många gånger inte VILL se allt det negativa som dessa preparat kan föra med sig. De kanske måste förtränga dessa obekväma fakta, eftersom de ofta inte kan erbjuda annan "hjälp" till sina patienter. När man frågar om risken för abstinens säger doktorn kanske att det är lätt att sluta med antidepressiva, om man trappar ut medlet sakta. Att någon kan må dåligt länge efter en medicinering har man aldrig hört taaaalas om. Då måste det vara patienten det är fel på. Det är inget nytt att människor offras för att sanningen är obehaglig. Tyvärr. Tack för ordet!
Klarsynt
- Wednesday, April 16, 2003 at 16:20:46 (MEST)

Hej ANNA, Om du läser mina tidigare inlägg i gästboken så ser du hur kul jag har haft under tiden med Zoloft. Insättningsproblemen varade i ca 3 månader och de mest akuta utsättningsproblemen i ca 7 veckor. Min läkare har inte heller hört talas om något liknande. Det verkar ingen läkare ha gjort!! Jodå, det går över men det kan ta tid och det är alldeles normalt att tro att man håller på att bli galen, tyvärr. Eftersom du inte mått bra på hela tiden du ätit Zoloft (som jag uppfattar det) tycker jag att du ska försöka hålla ut och inte börja äta dom igen. Precis som Peter säger kan man inte säga hur lång tid det tar för dig. Man kan väl kanske gissa att eftersom du inte ätit dom så länge så behöver det inte ta alltför lång tid. Mina erfarenheter av den här typen av medicin och min nyupptäckta erfarenhet av läkares totalt oförstående attityd när man får problem har gjort mig ordentligt omruskad. Jag tror tyvärr att dom inte VILL veta. Hur ska man annars kunna förklara denna totala okunskap. Håll ut Anna, det går över och du kommer att bli så lycklig när du känner igen dig själv igen.
Ann-Christine
- Wednesday, April 16, 2003 at 13:40:02 (MEST)

Hej Anna! Trots var läkaren säger så är det väldigt vanligt med dessa biverkningar. Jag hade blivit förvånad om du inte fått dessa biverkningar som du har. Bra att du slutat! Tio dagar är alldeles för lite tid för förbätringar. Håll ut så blir det bättre. Skulle det vara för hemskt får du börja igen och trappa av långsamt, som man egentligen bör göra. Jag vet inte hur du gjort med din nedtrappning. Förhoppningsvis går detta bort på någon månad men det kan vara längre. Ingen kan säga hur länge det kan vara. Zoloft är inget för dig. Jag har själv tagit det och jag mådde bara pyton men det gick över på ett par veckor sedan jag slutat. Helt normala reaktioner från dig och tyvärr också från din okunniga läkare. Man slutar inte förvåna sig. Är läkare lite korkade?? Kanske är det så! Peter
Peter
Klippan, - Tuesday, April 15, 2003 at 20:55:51 (MEST)

Hej, Jag har ätit Zoloft i drygt två och en halv månad och har upplevt följande biverkningar: extrem trötthet/dåsighet, avtrubbning (såväl känslomässigt som överhuvudtaget),desorientering, nedsatt tanke- & reaktionsförmåga, känsla av att inte vara riktigt närvarande, overklighetskänslor, konstant lågt-blodsocker-känsla. Jag känner inte igen mig själv psykiskt och det är riktigt skrämmande. Är detta normala biverkningar av SSRI-preparat, eller kan det vara s.k "serotogent syndrom"? Jag slutade med tabletterna för drygt 10 dagar sen, men har ännu inte märkt någon förbättring vilket känns väldigt läskigt. Finns det någon som har kunskaper/egna erfarenheter av något liknande? Snälla, hör i så fall av er i gästboken med era erfarenheter! Min läkare säger att han inte har hört talas om något liknande, och jag börjar snart tro att jag håller på att bli galen...
Anna
- Tuesday, April 15, 2003 at 20:43:45 (MEST)

Hejsan allihopa! Åh, vilken bra sida, jag är inte ensam att äta medicin märker jag. Jag äter Seroxat och undrar om det är nån mer här som äter den medicinen? Gick in i väggen för ca 2 år sedan nu och var tvungen att börja äta medicin, fick naturligtvis alla möjliga tänkbara biverkningar man kunde få, blev extremt deprimerad under ca 3 veckor innan medicinen började göra sin verkan. Var tvungen att bo hemma hos min syster, jag orkade inte vara själv. Trodde jag skulle bli galen. Men när medicinen började verka så blev jag väldigt snabbt mycket bättre. Jag åt då 20 mg om dagen. Efter en tid mådde jag så bra så jag trodde aldrig att jag skulle kunna må dåligt igen, livet kom tillbaka, jag kvittrade och var glad som aldrig tidigare. Ett lugn infann sej i kroppen, all rädsla försvann. Åt medicinen i två år, i höstas började jag trappa ner, fick ett schema utav min läkare på vårdcentralen. Schemat löd: Första månad - 1 hel varannan dag och en halv varannan dag. Andra månad - 1 halv tabl varje dag. Tredje månad - 1 halv tabl varannan dag. Då small det till och jag fick tillbaka små ångestattacker och insåg att så ville jag inte må så jag gick tillbaka till 1 halv tabl varje dag och mådde genast bättre efter bara ca en vecka. Idag äter jag alltså 1 halv tabl om dagen, 10 mg, och nu känner jag att jag får mer eller mindre kraftiga känningar då och då, har kommit oftare under senare tiden. Är det någon mer som känner såhär av att försöka sluta med Seroxat?? Var rädda om er! Nettan
Nettan <nettan.andersson@chello.se>
Stockholm, - Monday, April 14, 2003 at 18:54:32 (MEST)

Hej allihop! Detta är en oerhört värdefull sida med samlade erfarenheter från experterna själva; de som äter medicinerna som läkarna ordinerar så rutinmässigt. Abstinensen efter utsättning av antidepp kan mildras genom att man faktiskt tar en minidos varje dag av preparatet ifråga. Har man rejäl ångest och mår så taskigt så att man inte vill leva efter utsättandet, kan detta vara en hjälp (jag har prövat denna metod, mycket bra, jag mår ganska hyfsat idag). Sedan får man ytterst försiktigt sätta ut även denna minidos efter ett tag. Till NINA som skrev för någon vecka sedan om att mista allt och alla och upptäcka detta först när man slutat med medicinen (-erna). Jag har upplevt ungefär samma sak. Jag levde i en bedövad tillvaro med mina antidepp, uppvaknandet efter utsättningen var chockerande. Händelser jag hade låtit passera, människor jag mist för alltid, allt kom tillbaka i en störtflod av smärta och minnen. Till saken hör att jag även dragits med alkohol, vilket bara ytterligare förstärkte bedövningen och resulterade i att jag förlorade mitt liv. Men nu, ungefär ett år efter utsättningen av medicinen har jag även slutat dricka och livet börjar återvända. Det är ingen lätt process, men livet kommer åter. Men man måste kämpa för det. Med nyktra och öppna ögon kan man det, det är bara en fråga om att ge sig själv tid. Det är aldrig försent! Tuss
Tuss
Somewhere, - Friday, April 11, 2003 at 18:33:04 (MEST)

Anropar Staffan, eller den som har kunskap om antidepressiva medel: jag undrar om man kan slippa (eller åtminstone rejält lindra) ev utsättningssymtom av antidepressiva, om man trappar ut mycket långsamt under en längre tid? Min läkare, som säger sig ha stor erfarenhet i denna fråga, förnekar SSRI/SNRI-abstinens (även om han erkänner "utsättningssymtom") och menar att man inte ska få några symtom om man trappar ut långsamt. Stämmer detta eller har någon här andra erfarenheter? Tacksam för svar.
Orolig
- Friday, April 11, 2003 at 18:31:22 (MEST)

Hej Anette. Skönt att höra att det går över. Det skulle vara roligt om du ville maila till mig. Kanske du vill stötta mig igenom detta. Tack på förhand. Malin
Malin <Malinhansson90@hotmail.com>
- Friday, April 11, 2003 at 08:30:00 (MEST)

Malin. Jag åt antidepressiv medicin i 10 år. När jag slutade med medicinen hade jag fruktansvärd ångest på efternatten. Ångest avtog mer och mer och för mig varade den ca 1 år. Den går över och det är inte konstigt att du är ledsen vem skulle inte vara det om man har ångest varje dag. Mitt råd till dig håll ut det går över.
Anette
- Friday, April 11, 2003 at 07:34:14 (MEST)

Finns det någon som kan hjälpa mig. Jag har slutat med anti-depressiva för 7 månader sedan. Medan jag åt dem och nu efter har jag ångest och är ledsen. Hade ingen ångest innan jag började. Hur länge brukar detta vara?
Malin
- Tuesday, April 08, 2003 at 08:24:30 (MEST)

Hej Mia, och tack så jättemycket för dina svar!!! Var himla skönt att höra att du ej mått så dåligt efter avslutat medicinering!!! Jag har också svettats floder om nätterna, men trott att det varit "hormonerna". men nu när du skriver att du också svettats, kanske det helt enkelt är av Fontexen??! Jag har ju slutat med medicinen helt på eget bevåg, jag har inte haft någon kontakt med läkare. Men eftersom jag ätit medicinen så länge, minst3 år, så "känner man sin kropp" ganska väl. Och nu kände jag att det var dax att prova att sluta med medicinen! De sista nätterna nu har jag haft jättesvårt att sova!! Jag känner mig "helpigg" och det bara kryper i kroppen! Ska tillägga att jag varit sjuk i influensa den sista veckan också, så mina "symtom" kanske beror mycket på förkylningen också!?! Gick du upp mycket i vikt av Fontexen?? När jag startade med denna medicin, sa läkaren att man inte skulle gå upp nått....jo jösses!!! Kan inte förstå varför läkare ska vara så "rädda" för att uttala sig om ev biverkningar... Allt är ju sååå bra enligt dom... Kan dom ju sitta och säga, när man ser hur vågen skenar!!! Hoppas det går bra, nu när du ska börja jobba igen!!! LYCKA TILL!!!
Norrländska
- Sunday, April 06, 2003 at 19:49:57 (MEST)

Hej igen Norrländska. Glömde några saker jag tänkt säga ang Fontex. Jag känner helt igen mig i det du skrev om att gå upp i vikt och bli deprimerad av detta. Så var det för mig med. Det var den största anledningen till att jag slutade med Fontex nu. Jag blev hjälpt av medicinen i början (mot depression och lätt panikångest), men när jag väl kommit på fötter fortsatte jag äta den av slentrian. Till slut började jag må sämre och sämre av övervikten och blev deppig för den skull. Det blir en ond cirkel! Ännu har jag inte märkt någon drastiskt viktminskning, trots att jag ätit nyttigt och rört på mig de här veckorna. Lite besviken känner jag mig för detta, men jag har bestämt mig för att ha tålamod. Förhoppningsvis rinner kilona av allt eftersom. Jag blev dämpad känslomässigt av Fontex och nu när jag börjat känna igen upplever jag ett mer "driv" i kroppen. Jag har en grundoro/nervositet i mig som även fungerar som en sorts drivkraft. Den har jag faktiskt saknad under dessa år. Oron gör mig piggare och driver mig att promenera etc. Inte bara ligga avtrubbad på soffan och läsa en bok. Precis som du klippte jag av direkt från 20 mg till O. Eftersom Fontex har så lång utsättningstid tyckte läkaren det var OK att göra så, men kanske du skulle prova med att minska dosen långsammare? Jag känner mig lite som ett undantag eftersom det gått så lätt för mig.
Mia
- Sunday, April 06, 2003 at 10:37:36 (MEST)

Hej Norrländska! Jag slutade med Fontex för nästan fyra veckor sedan. Faktum är att när jag skulle skriva detta svar till dig slog det mig att jag inte hade en aning om exakt när jag slutade, och det i sig är ett bevis på att jag inte har haft några speciella utsättningsbesvär. För mig har det gått över förväntan. De första två-tre nätterna svettades jag floder, ja riktiga Niagarafall rann runt kroppen. Men det var som sagt bara några dagar. Nu svettas jag lite grann, men inte så det stör sömnen, dvs jag vaknar inte av det utan jag märker det när jag vaknar framåt morgonen. Jag nattsvettades mycket under hela tiden jag åt Fontex (ca 4 år) och fick byta sovtröja flera gånger per natt, så detta känns som en stor lättnad att slippa. Övriga fysiska besvär jag märkt är en lätt yrsel, lätt nervositet, irritabilitet, att humöret åker berg-och-dalbana. Men eftersom jag slutat med sömntabletter (Stilnoct) samt alkohol samtidigt så vet jag inte vilka symptom som beror på vad. Den senaste veckan har jag känt mig gråtmild och lättrörd. Jag tror att det gått lätt för mig eftersom jag var så inställd på att jag skulle få hemska utsättningsbesvär, så jag tar dessa "lätta" besvär med god ro. För mig känns det mest oroande om jag kommer att må psykiskt dåligt, dvs bli deprimerad igen. Jag tror att det inte kommer att visa sig än på ett tag, men om/när det kommer får jag ta ställning till detta då. Det riktiga eldprovet för min del kommer när jag ska börja jobba igen nästa vecka efter att ha varit sjukskriven tre månader. Då får jag se hur mycket min irritabilitet och lynnighet påverkar mitt sociala liv. Huga.
Mia
- Sunday, April 06, 2003 at 09:55:36 (MEST)

Hej Alf! Jag tycker det är hemskt med din son. Resurserna är små i samhället och skolan vill lösa din mobbade sons problem med medicinering, för att det är billigare med piller än stöd. Det är inte vilken medicinering som helst utan en stark medicin med starka biverkningar som kan ge skador på hjärnan. Ett barns hjärna måste vi vara försiktiga med. Den medicineringen kan aldrig ta bort ditt barns elaka minnen som gjort honom rädd. Det måste få ta sin tid och skolan är skyldig att ställa upp. Jag pratade idag med en specialpedagog som arbetar med barns problem i skolan. Hon tyckte du skulle ta kontakt med skolverket för att få stöd gentemot din skola. Hon tyckte att medicinering var helt vansinnigt, hade aldrig hört talas om det. Skolan är skyldig att ställa upp! Jag tror inte heller att en homeopatbehandling är bra. Det kan lätt bli ett inlärt beteende att ta piller så fort man har problem. Det har gjorts massor av vetenskapliga undersökningar kring homeopati är det har alltid visat sig vara verkningslöst. Försök istället med jagstödjande verksamhet och få folk tilll hjälp som kan nå honom istället. Det är absolut det viktigaste att din son får bestämma vad han vill. Det är hans liv. Mvh Peter
Peter
Klippan, - Friday, April 04, 2003 at 23:59:24 (MEST)

hej! Hamnade här av en slump, och har nu läst en hel del av inläggen. Tragiskt att vi är så många som mår dåligt...Själv har jag ätit Fontex i ca 3 år, men bestämde mig för någon vecka sedan att sluta med medicinen. Kan inte se så många insändare gällade Fontex, och skulle därför bli jätteglad om du som ätit Fontex och slutat, skulle vilja berätta hur du mådde??!! Jag tvärslutade nästan från att ha tagit 20 mg/dag. Känner mig lite mer nervös, och har fått så konstigt i munnen. Det känns som jag brännt mig på hela tungan,det svider på nått konstigt sätt, och så har jag jättekonstig smak i munnen. När jag rör mig känns det som jag får elstötar i kroppen, kan detta ha med medicinborttagningen att göra??? Av medicinen har jag gått upp 30 kilo i vikt, och jag tampas förtvivlat med dessa hemska kilon... Tänk att man ska äta medicin för att "må bra" och sen må fruktansvärt dåligt över sin vikt. Detta viktproblem förstör mitt liv totalt, det är det enda jag tänker på.... Därför ska jag nu prova att sluta med medicinen, och hoppas på att vikten ska rasa med motion och vettigt matintag.... Är rädd för eventuella biverkningar nu när jag slutat med medicinen, men jag har ju läst här att man kan må fruktansvärt dåligt.... du som ätit fontex och slutat, hur mådde du?????? Skulle bli jätteglad om någon ville svar mig!!!!!
Norrländska
- Friday, April 04, 2003 at 23:28:12 (MEST)

ALF !!! Jag håller tummarna för dig o din son att det skall lösa sig.Hoppas han hittar den tryggheten som gör att han kan släppa det som varit jobbigt.Jag sitter i en liknande sits som du, men dom har inte föreslagit medicinering,ännu!Min son blev mobbad i skolan o till slut fick vi byta också,men det har inte blivit bra ännu.Har nu en stödlärare som kommer hem till oss ett par timmar varje dag o skall slussa in honom i skolan igen.Sakta o lugnt.Han har precis dom sakerna för sig som ha kontroll,osäkerhetskänsla som ej vill släppa,tror sig inte vara nåt,mm.Det tar lång tid att få tillbaks.Det gäller barn som vuxna.Jag blir så ledsen när vuxna människor ser den ända lösningen att medicinera barn.Vad skall det hjälpa!Jag har själv ätit antideppressivt och jag har inga positiva erfarenheter.Många blir hjälpta också,självklart.Men att sätta in det på barn är helt fel,tycker jag.Nu vet jag inte om det finns nån diagnos med här,men jag tvivlar starkt ändå.Det som krävs för att barn skall vara trygga är vuxna människor som kan ge dom trygghet,tid och låta dom få växa i sin egen takt.Alla är inte likadana.Hoppas verkligen att det ordnar sig.Har ni ingen möjlighet att få ex. undervisning i mindre klass,hemundervisning eller liknande.Man tycker att BUP skulle kunna sånt här men jag har efter 2 månader ännu inte kommit nån vart med dom.Den som mår sämst utav det är barnet.Lycka till Kattis
Kattis
Göteborg, - Friday, April 04, 2003 at 17:55:25 (MEST)

HEJ ALF! Jag blir så ledsen när jag läser ditt brev. Du har ju tillräckligt jobbigt med ditt barn, och så måste du dessutom behöva kämpa MOT skolan och bup. För jäkligt. Jag hoppas att du fortsätter att stå emot medicineringen. Samtal är bra. Men du kanske inte har hittat rätt person än om det inte ger resultat. Och det är ju en väldigt jobbit upplevelse ditt barn haft, så det kan ju faktiskt ta tid innan det sker nån förbättring. Men jag tycker att bara det att barnet är i skolan, även om du måste vara med är positivt, bara det inte blir under tvång. Barnet känner säkert pressen från skolan och bup oxå, barn är ju väldigt bra på att pejla läget. Jag slår ännu ett slag för en alternativ behandling. Mitt barn fick Reiki-healing och Bach blomsterdroppar. Homopatmedel är ju oxå väldigt effektiva. Dessutom så är människorna som arbetar med alternativ medicin, välldigt lyhörda, har ett stora hjärtan, och är väldigt medmännskliga. Ofta så har dom ju egna erfarenheter oxå. Och jag måste säga att i många fall så är egna erfarenheter bättre än alla fina diplom och skolor. Tänk på att du oxå behöver nån att prata med. Jag önskar dig och ditt barn all lycka, och hoppas att ni hittar rätt. Jag ber för att ni ska få styrkan som behövs för att ta er igenom detta. PS. jag sätter ut min email, om du vill veta mer om våran situation. Kram till er båda/Carina
Carina <carina.k.gustafsson@telia.com>
- Friday, April 04, 2003 at 13:33:24 (MEST)

Är det någon som upplevt att efter att man tagit bort sin medicin upptäcka att man förlorat allt. Sitt jobb sin familj sina vänner. Känslan av att stå mitt i världen som ett frågetecken.
Nina
- Thursday, April 03, 2003 at 14:50:32 (MEST)

tack alla som har svarat.mitt barns problem började i skolan för ett år sen mobing ,hot ,slag inte så alvarligt bara små grejer.men en dag så brast det och han mådde dåligt och vägrade gå till skolan.så efter sommar lovet byte han skolan.det blev inte alls bättre skadan hade redan sket. så togs kontakt med bup i augusti och möte i skolan .det funkade bra med dem andra i nya klassen fick kompisar men var fortfarande rädd och litade bara på oss och stödlärare . måste ha kontrol på personer han litar på ,var dem befinner sig och vad dem gör så är det hemma också . planerar allt mycket noga som komer att hända och är osäker på.bup har gjort utredning men kan inte säja exakt vad det är .han har blivit sämre(osäker ,rädd) efter nerdragningar i skolan av hans stöd lärare .är sjuskriven för att vara me i skolan vissa lektioner måste befinna mig i närheten eller sitta i bilen utanför .måste lämnas och hämtas varje dag fast det är 10 min gång väg .får mycket motstånd från bup och skolan när jag säger att jag är skeptisk till medicinering för vi har inte provat nåt annat endast samtal kommer ingen vart.har försökt göra en lång historia kort .hoppas det här kan hjälpa andra med liknande problem ,man är inte ensam om detta .tacksam för goda råd . mvh alf
alf
gbg, - Thursday, April 03, 2003 at 10:31:16 (MEST)

Herregud! Antideppmedicin till barn!! Det låter ju helt absurt. Men tyvärr måste jag säga att jag faktiskt hört helt nyligen att dom börjar ge det till barn också. Men det finns ju som sagt en massa bra alternativa behandlingsmetoder, så jag hoppas verkligen du inte hoppar på en medicinbehandling utan att höra dig för. ( Med andra utom läkare) Homopati är ju en metod som har bra framgång med själsliga problem. Jag tror att man bara gör barnet en björntjänst genom att gå direkt på medicinering. Bättre att ta itu med problemet innan det sätter sig för djupt. Har själv erfarenhet av ett barn med panikångest och fobier av olika slag. Och en sak som jag kan "tacka" mina egna problem för att jag såg direkt vad det var. Och visste hur jag skulle handskas med det. Det var fruktansvärt, särskillt som jag inte kunnde hjälpa honom själv rent handlingskraftigt tack vare min egen ångest. (förjävligt att det inte ens släpper när ens barn är i "fara", ännu en sak att lägga till det dåliga samvetet.) Men nu kunde jag i alla fall stå på mig och se till att han fick den hjälp han behövde, var välldigt spänt mellan maken och mig under dom månaderna, eftersom han var den som fick ta själva "utebiten" med barnet. Men jag är rätt säker på att hans "negativitet" som han visade då berodde mest på räddsla och frustration över att vårat barn skulle hamna i samma issolerade sits som jag, men han har välldigt svårt att uttrycka sig. Men allt gick bra, dom var jättebra i skolan, och då kunde maken slappna av, och då gick det bättre för barnet, för han kännde ju helt klart av våran frustration. Och kännslan när vi såg hur glädjen återkom i barnet och han vart som vanligt igen, den är obeskrivlig. Då kännde jag att mitt eget privata helvete inte varit helt "bortkastat" det fanns en mening med det i alla fall. Men jag tycker att det är jättebra av DIG att du skrivit hit med förfrågan om det här, det visar ju att du trots allt tänker efter före innan du ger ditt barn medicin. Nu vet jag inte exakt vad som är problemet med just ditt barn, men ett bra ställe att ta kontakt med är Ångestsyndromsällskapet, dom har tagit upp speciellt det här med barn och ångest. Gjort ett Tema enbart kring barn och ångest. Här kommer adress och telnr: Svenska Ångestsyndromsällskapet Stockby Hantverksby 10 181 75 Lidingö 08-650 70 79 www.angestsyndrom.com Dom har kontaktpersoner över hela landet. Lycka Till Och ta vara på dig och ditt barn. Kram Carina
Carina
- Wednesday, April 02, 2003 at 18:40:08 (MEST)

Hej Alf, Nu vet ju inte jag vad som är problemet med det här barnet men jag skulle råda dig att pröva allting annat först. Som du ser här på sidan så är det väldigt många som har fått problem både vid insättandet och utsättandet av antideppressiva medel. Jag själv har haft ett elände med just Zoloft. Jag blev hemskt sjuk och jag ställer mig väldigt frågande till hur en 11-åring ska klara av att hantera bl.a den ångest som är vanlig vid insättandet. Problematiken som kan uppstå just med de nya antideppressiva tystas också ner mycket av läkarna. Om problem uppstår står du där oftast ensam och får inte mycket hjälp. Jag kan inte annat än råda dig till att läsa på hemsidan här om alla problem som kan uppstå och att försöka hitta andra vägar att gå.
Ann-Christine
- Wednesday, April 02, 2003 at 16:04:15 (MEST)

Hej! Du som frågar om att ge en antidepressiv behandling till en som är 11 år gör mig mörkrädd. Deras hjärnor är inte färdigutvecklade och att ge tabletter till en så ung person måste vara ett högriskprojekt. Jag vet inte problematiken men jag hade provat alla andra möjligheter innan antidepressiv behandling. Det finns mycket bra man kan göra för barn innan man går in på mediciner. Man vet inte vilka skador antidepp kan ge men det går in hårt på hjärnans signalsystem. Får vuxna människor problem så kan barn få det mycket värre! Jag har ingen erfarenheter men jag tycker det låter absurt. Mvh Peter
Peter
Klippan, - Wednesday, April 02, 2003 at 15:31:50 (MEST)

är tacksam för råd hur zoloft fungerar på barn (11 år) någon som har erfarenhet?
alf
gbg, - Wednesday, April 02, 2003 at 12:44:28 (MEST)

är tacksam för råd hur zoloft fungerar på barn (11 år) någon som har erfarenhet?
alf
gbg, - Wednesday, April 02, 2003 at 12:43:53 (MEST)

är tacksam för råd hur zoloft fungerar på barn (11 år) någon som har erfarenhet?
alf
gbg, - Wednesday, April 02, 2003 at 12:43:15 (MEST)

är tacksam för råd hur zoloft fungerar på barn (11 år) någon som har erfarenhet?
alf
gbg, - Wednesday, April 02, 2003 at 12:43:02 (MEST)

är tacksam för råd hur zoloft fungerar på barn (11 år) någon som har erfarenhet?
alf
gbg, - Wednesday, April 02, 2003 at 12:42:41 (MEST)

Hej Anonym! Du sitter i en sits som många känner igen, och fått uppleva. Nu sitter du ensam och blivit lämnad av din sambo som är på behandling för alkohol och tablettmissbruk och du söker något ställe där likasinnade finns, ja jag vet iallafall AA. som har AA-lon? anhöriga till beroende, där finns info och folk att prata med, det finns nog andra organsisationer som oxå har grupper med anhöriga till berondefolk och som upplever det du nu upplever, och kan ge dig stöd! lusläs allt du kommer över och ring RFhL och fråga dig runt! lycka till! säger han otto
otto ruben svensson
- Tuesday, April 01, 2003 at 03:35:32 (MEST)

Hej Maria, Du åkte tydligen på en rejäl smäll innan du började äta Zoloft. Många människor blir ju verkligen hjälpta av antideppressiva medel och det går inte att säga vem som får problem när dom slutar. Många märker inte av något särskilt när dom slutar och en del får väldigt besvärligt. Tyckte du att du hade några särskilda problem när du började äta Zoloft s.k. insättningsproblem? eller funkade det bra för dig? Tycker du att medicinen har hjälp dig eller har du fått "nya" symtom som du inte hade tidigare? Får du någon annan hjälp nu under din sjukskrivning, tex samtalsterapi eller går du bara och oroar dig hela dagarna?
Ann-Christine
- Monday, March 31, 2003 at 15:22:52 (MEST)

Hej! Kanske fel forum? Jag undrar om någon vet var man kan hitta information och stöd till familj där just nu den ena partnern är på behandling för sitt läkemedelsberoende(bensodiazepiner)och alkohol. Jag sitter hemma med 3 barn och känner mig helt maktlös och kan inte göra någonting. Droppen var när min partner "ringer" för ca 1 vecka sedan och säger att det är slut på vårt förhållande. Efter 14 år och 3 tre barn och allt man gjort för att få vardagen att gå runt så fårstår ni kanske att det känns. Har ju läst på en del om abstinenserna som uppkommer, men detta kändes helt äkta och hon verkar helt inställd på så här ska det vara. Snälla om det finns någon med liknade upplevelser eller vet var man hitta information om detta så skriv. // Anonym
Anonym
- Monday, March 31, 2003 at 12:51:55 (MEST)

Tack Otto Ruben! Du är aktiv du också och det är alltid kul och intressant med dina inlägg. De friskar upp! Jag har själv mått väldigt dåligt och gått ofta in och tittat på denna sida. Man får tröst att man inte är ensam. Nu känns det bättre och då som kan man kanske dela med sig lite eller bara finnas till. Vi har bra erfarenheter som inte läkarna vill förstå sig på. Jag tror att detta är den enda riktigt aktiva tablettsidan med gästinlägg i Sverige. Vi får vara rädda om den! Peter
Peter
Klippan, - Sunday, March 30, 2003 at 14:26:02 (MEST)

Sidan har begåvats med en riktig stöttepelare vid namn PETER! Det är roligt, du hjäler till ordentligt och vill alla väl. ja det vill vi alla förresten! men det är roligt nuförtiden att sidan besöks av fler och många vill hjälpa till! Det är så det skall vara, min hjälp ang. s.k "lyckopillren" är begränsad, när jag är mer kunnig i "benzo" koddein m.m och då är det fantastiskt att se att folk går upp och svarar Heder till alla! Tack Peter! och Rfhl Uppsala! och kämpa på därute och hjälp varandra allt vi kan! må väl och trevlig Söndag och nya krafter till nästa vecka! säger han otto!
otto ruben svensson
- Sunday, March 30, 2003 at 06:45:43 (MEST)

Hej Mia! Bra att du svarade. Det är bra att vi kan stötta varandra. Det som du hade kan ta lång tid. Det var ju en kraftig smäll. Det är svårt att ge råd. Men om man tar detta i ett två års perspektiv, hur mycket bättre är det nu. Vilka besvär har du, har du fortfarande panikångest eller andra symtom. Tycker du att zoloften har hjälpt dig eller mår du dåligt av den. Det är svårt att råda någon att ta bort anti.depp. Alla mår kanske inte dåligt av den, det är olika. Vad känner du att Zoloften gjort för dig. Har det hjälpt dig eller känner du av några biverkningar? Det blir lite allmänt detta. Hoppas att du har det någorlunda bra idag! Peter
Peter
Klippan, - Saturday, March 29, 2003 at 11:10:12 (MET)

Hej och jag får be om ursäkt att jag blev sur och besviken och sa att ingen bryr sig, Jag ser ju att nu gör det nu. Jag vet inte egentligen var jag vill ha svar på mer än att jag oroar mig väldigt att behöva gå på zoloften hur länge som helst. Men jag vill ju inte heller bli så dålig som jag var innan jag tog dem. Jag bröt ihop på jobbet för 2 år sedan och bara grät jag var alldeles utmattad. En arbetskompis fick köra mig hem och sedan minns jag allt som en dimma. Jag fick svårt att andas hjärtat bankade så hårt att jag trodde jag skulle på hjärtinfarkt. Alla de här sakerna förstår jag ju varför jag fick. Det var ju kroppens sätt att säga ifrån, men panikångest det händer ju bara andra. Sedan fick jag attack på attack och var livrädd för att lämna huset. Jag var nere i ett mörkt svart hål där jag inte kunde ta mig upp. Det är väl därför jag är livrädd att sluta med dessa piller och varje gång jag tar upp detta med min läkare säger han att jag måste ta medicinen många år framåt. Hjälp vad skall jag göra. Det kanske är därför jag känner mig så ensam och ropar på hjälp,att någon medmänniska som kanske kan ge mig en bit på vägen. Vad får man för biverkningar om man äter dessa zoloft för länge i extrema fall. Ni ser jag vill gardera mig mot allt. Vet bara inte hur jag skall orka kämpa!!/Mia
maria
varbergs kommun, - Friday, March 28, 2003 at 21:16:26 (MET)

Hej Mia!Om du kunde berätta lite mer vilka symtom du har och hur du mår så kan vi kanske stötta dig bättre. Utbrändhet kan ta lång tid. Äter du några andra mediciner, hur fungerar Zoloften tycker du? Berätta lite mera! Peter
Peter
- Thursday, March 27, 2003 at 20:59:34 (MET)

Hej Maria från Varberg. Det var tråkigt att du upplever det så här. Vi försöker bara stötta varandra och ibland blir det nästan som en brevväxling. Jag hittar bara ett par inlägg från dig och jag vet inte riktigt vad det är du vill ha svar på. Du säger att du äter Zoloft och undrar hur länge man ska äta dessa preparat. Det är väldigt svårt att svara på eftersom du har berättat så lite. Som du sett här på sidan så verkar det ibland som om man faktiskt inte behövde äta dom alls men läkaren har skrivit ut det ändå. Du frågar vidare om 2 år är en lång tid för utbrändhet. Det är också väldigt individuellt. Jag vet några som klarat av det på ett år och andra som gått sjukskrivna mycket längre. Kan du inte försöka precisera lite vad du vill ha svar på så ska vi försöka hjälpa dig.
Ann-Christine
- Thursday, March 27, 2003 at 13:00:16 (MET)

Det känns som sidan blivit som brevväxling mellan två personer. Är det inte bättre att ni brevväxlar istället. Här känner man ju inte sig välkommen!!!Mia
maria
varbergs kommun, - Thursday, March 27, 2003 at 11:43:52 (MET)

Mangan Prova att gå in på SPS hemsida. Det är en stödförening för drabbade av social fobi och panikångest.
Anders <basket22@spray.se>
Sthlm, - Wednesday, March 26, 2003 at 16:22:19 (MET)

MIA, Hej på dig. Jag förstår verkligen din problematik ang jobbet. Jag sitter själv i den där fällan. Jag vantrivs förfärligt med mina chefer men inte med själva jobbet. Jag ska försöka hålla ut ett år till. Då går den "värsta" chefen i pension. Jag vill åtminstone hänga mig kvar här och se vad som händer. Jag har bytt jobb så många gånger de senaste 10 åren att jag har panik för att göra det igen. Jag hatar pressen att lära sig allt på nytt, oftast utan hjälp och att skapa ett helt nytt kontaktnät. Jag fick lov att sluta 1 jobb pga arbetsbrist och 2 ggr för att företaget såldes utomlands. Jag vet att det är detta som gett mig mina problem och naturligtvis min personlighet, detta att alltid vilja vara till lags. Usch och fy om någon är missnöjd eller ännu värre, inte tycker om mig. Det här är verkligen en brist i min karaktär som jag MÅSTE försöka ta itu med. Det enda resultatet är nämligen att jag blir totalt uppäten och inte får man mer respekt för det. "Det kommer inga blommor" som sagt om man blir sjuk på grund av sitt jobb. Jag vet inte hur gammal du är men om det är jobbet som är ditt grundläggande problem så måste du försöka hitta en utväg. Jag vet hur hopplöst det känns och har själv förträngt det här i många år. Fy sjutton när man ligger där på natten och vrider sig. Jag grät en hel natt för inte så länge sedan bara för att jag inte kunde hitta någon lösning. Det är ju inte bara att byta jobb. Man måste först ta itu med sig själv annars har ju problemen och vantrivseln en tendens att följa med vart man än hamnar så att säga. CARINA, Du får mig alltid att le åt dina inlägg mitt i bedrövelsen. Jajaja, det där med att komma ut i solen. Man skiter väl i solen om man mår dåligt. En gång när en av mina kompisar var djupt nere i en depression och bara låg på sängen och struntade i allting var det en annan kompis som jag det käcka rådet "varför går du inte ut i solen och köper dig en glass" Ungefär lika bra som att ge rådet till en sömnlös att gå upp och dricka ett glas varm mjölk. Människor vill så väl men det blir så fel tyvärr. Jag tror att "våra vänner" känner sig maktlösa och när man själv inte orkar vara rolighetsminister så blir det på något sätt pinsamt för dem att inte "hitta någon lösning" Det blir lättare att dra sig undan och det gör ju vi också. Knepigt det där. Fy vad du har kämpat länge med dina tabletter. Jag vet precis hur läskigt det känns när man kommer på att det förmodligen är tabletterna som gör en sjuk. Man vill inte ens erkänna det för sig själv. Jag sover skruttigt men ibland får jag en guldnatt och då får jag liksom vila på den ett tag. Nu har det gått två dagar utan att jag känt av mina otäcka symptom. Man blir verkligen omruskad efter en sån här smäll. Man tvingas på något sätt att "se verkligheten i vitögat" och fy så läbbigt det är, då måste man ju GÖRA något. Lättare att dra täcket över huvudet och ta ett piller. MEN inte nu längre eller hur. Kramar till alla.
Ann-Christine
- Wednesday, March 26, 2003 at 11:01:33 (MET)

En liten fråga bara,kan man bli av med social fobi?Äter efexor 70mg om dan.Jobbar men trivs inte,mår inte bra hemma heller.känner mig passiv och håglös.Mitt självförtroende är lika med noll.Misslyckas med allt kan ej koncentrera mig.Har aldrig haft en tjej,för jag blir så nervös och avståndstagande.Har haft fobin sedan puberteten.Finns det någon utväg eller skall man acceptera sitt öde tills man dör-HJÄLP
MANGAN 36 år
- Wednesday, March 26, 2003 at 09:55:46 (MET)

Hej! ANN-CHRISTINE! Vad skönt att höra att du mår lite bättre. Själv så har jag börjat med nedtrappning av Somadrilen igen. Jag gick ju tillbaka med två halvor för en knapp månad sen, när det av nån anledning blev för mycket av abstinensen. Började i måndags med att ta bort 1/4 del igen, sakta men säkert så minskar ju medicinintaget, men det känns så oändligt långt bort när jag kommer att vara helt medicinfri. Känns så knäppt att äta medicinen nu, den "hjälper" ju egentligen inte, nu är det ju själva medicinproblemen man kämpar med. Önskar att man bara kunnde sluta med allt på en gång, men det vet jag ju att det inte går, men tålamodet tryter, särskillt nu när våren är här, och alla välmenande käcka tillrop kommer som att - "ska du inte komma ut och sätta dig i solen en stund....det är ju så skönt ute....du känner dig nog bättre om du får lite luft...osv" -. Man får vara ifred betydligt mer när det är vinter..haha! Då begraver ju alla andra sig också, men så fort vårkänslorna spirar hos folk, så tror dom att alla känner likadant. Det är svårare att komma med en " vettig förklaring" så här års, (det finns ju ingen egentiligen) varför man mår som man mår. Men jag har i alla fall kommit igång med behandlingen igen. (reiki) Även om värken och skakningarna i nacken och axlarna blir värre i början ,så vet jag ju att det blir så när de spännda musklerna ska slappna av. Blir ju så när det är en kronisk spänning. Men det hjälper i längden, det vet jag ju, så jag för försöka stå ut dom här första veckorna. (bannar mig själv för att jag är så tjurskallig och väntar för länge med att be om hjälp) Men för varje smäll lär jag mig förhoppningsvis att vara lite mer ödmjuk mot mig själv. Annars är det bra.*L*! MIA! Jag förstår att du blir orolig igen när du ska börja jobba, är det så att du vantrivs så mycket att det blir ett fysiskt/psykist problem måste det väll gå att göra något. Det verkar ju inte klokt att behöva gå till ett ställe som gör en sjuk. Och du verkar ju vara på det klara med att det är jobbet som drar igång allt. Många skulle väll säga att i dagens läge "ska man vara glad över att ha ett jobb", men det håller jag inte med om, när jobbet gör en sjuk, vad är det då för mening. Tänker på er båda och önskar er allt väl. (alla andra kämpar också för den delen) Ska öppna fönstret och sätta mig i solen en stund innan det blir för "livligt" runt i kring Kram Carina
Carina
- Wednesday, March 26, 2003 at 09:54:41 (MET)

Äter endast halva ordinerade dosen Efexor (dvs 37,5 mg/dag) pga rädsla för att bli beroende. Tycker att de hjälper. Kommer att äta dessa fram till sommaren (juni), sen ska jag försöka utan. Löper jag stor risk att få abstinens? Otäckt att läsa vad människor här upplever!
Orolig
- Tuesday, March 25, 2003 at 17:13:05 (MET)

Hej Kattis. Tack för ditt stöd. Jag känner själv att jag mår sämre när jag är stressad. Många gånger undrar jag om det är jag som är så här konstig eller om abstinensen gör mig så här orolig. Jag känner oro för mycket som jag inte behöver vara orolig för. Jag har också börjat tro att anti-depressiva kan ge svårare abstinens. Jag mådde även mycket dåligt när jag började med dem. magganbrandt@hotmail.com
Maggan
- Monday, March 24, 2003 at 22:14:58 (MET)

Hej Maggan! Att du mår dåligt efter 5 mån. är inte konstigt.Man kan reagera starkt på höga ljud,stress gör att man mår sämre i abstinensen,man blir påmind om abstinensen o ångesten när man vaknar efter man sovit.En slags panik att det finns kvar.Allt detta GÅR ÖVER,men det tar lite tid.Det är olika från dag till dag.Jag känner igen mig i mycket du skriver.Nu har jag varit fri ifrån benso i 4 år snart och har även ätit Cipramil och den tror jag sitter kvar längre i kroppen.Den verkar ta lite mer tid att bli av med.Jag vet att detta går över så kämpa på. kramizar Kattis
Kattis
Göteborg, - Monday, March 24, 2003 at 19:17:44 (MET)

varför är är det ingen som bryr sig???Mia
maria
varbergs kommun, - Monday, March 24, 2003 at 18:25:21 (MET)

Hej Ann-Christine. Vad skönt att du verkar må lite bättre för tillfället. Jag känner verkligen igen mig i det du skriver om bl a hur lätt det är att "bota" olust, stress och sömnsvårigheter med piller. Ända sedan jag var liten och drabbades av upprepade halsflusser med vidhängande penicillinkurer har jag alltid varit snabb med att ta till piller för allahanda problem. Ser även ett mönster i att mina föräldrar gör detsamma. Nu har jag sovit utan Stilnoct sedan 11/2. För mig var det egentligen bara de första två-tre nätterna som var jättejobbiga. Sedan har det gått relativt bra. Men jag har ju varit sjukskriven och inte haft någon som helst press på mig. Har dock sett till att tvinga mig att vara uppe och igång hela dagen och att inte sova middag, för det är helt förödande för min nattsömn. Idag började jag kvinnoprogrammet på Maria och det var första morgonen sedan augusti som jag behövde gå upp före 07.00. Genast kom sömnproblemen tillbaka. Först kunde jag inte somna, sedan började jag svettas floder och därefter slumrade jag till och vaknade om vartannat fram till kl 06.00. Var trots det pigg under förmiddagen när programmet varade, men därefter har jag känt mig helknäpp. Trött, irriterad, småsvettig, olustig. Upptäckte nu när jag kom hem att jag glömt ta både Campral och Revia i morse, så det kanske beror på det. Jag håller med dig om att den lilla sömn man får när man sover utan Stilnoct är av en helt annan kvalitet än en hel natts sömn på Stilnoct. Även om jag aldrig kände mig "dagen efter" av Stilnoct kändes det ändå som om kroppen var satt i ett stresstillstånd. Kunde nästan vara onaturligt pigg ibland om mornarna, för att sedan däcka fullständigt ju längre dagen led. Fast det är så himla svårt att komma ihåg detta när man ligger där och snurrar. Jag menar, redan nu har jag börjat få panik för att jag ska börja jobba om tre veckor och börjat oroa mig för hur jag ska kunna sova när jag ska ut i verkligheten igen. För det är ju som du säger - det finns ju en anledning till att man inte kan sova. För min del beror det mycket på att jag vantrivs så på jobbet och detta lär ju inte bli bättre förrän jag byter jobb! Tills dess lär jag få dras med dålig sömn, oro och olustkänslor. Hälsningar
Mia
- Monday, March 24, 2003 at 15:29:16 (MET)

Hej MIA, tack för dina svar. Hur länge har du sovit utan sömntabletter nu? och hur har ditt sömnmönster sett ut sedan du slutade. Jag sover jättehattigt. Jag vaknar efter 2-3 tim och kan ibland somna om och sova 2-3 timmar till om jag har tur. Ibland blir det bara dom första timmarna. Jag har märkt de sista dagarna att kvalitén på dom futtiga timmarna i alla fall är bättre. Nu är det 5 veckor sedan jag helt slutade med Zoloft och 5 dagar sen jag slutade med Stilnoct (igen). Förutom min dunderförkylning som nått nästan komisk styrka (sitter med papperstussar i näsan sen två dagar) mår jag ganska bra. Yrseln är i princip helt borta och hjärtkänningarna blir mindre och mindre i styrka och kommer mer och mer sällan. Jag har fortfarande problem med fokus. Jag blir lätt stressad och har svårt att koncentrera mig när jag får mycket på jobbet. Jag märker att jag mår mycket bättre när jag är hemma och inte har en massa folk som springer in och ut och ska ha hjälp med saker. Jag känner mig gladare och märker att "dom gamla" känslorna kommer tillbaka. Både dom bra och dom jobbiga naturligtvis. Jag måste lära mig att ta vara på och glädjas åt dom bra och försöka bearbeta dom dåliga som gör mig olustig. Nu när känslorna kommer tillbaka tycker jag att det är konstigt att jag inte märkte att dom försvann. Jag tror att jag tyckte det var skönt faktiskt. Det var väl därför jag inget märkte. Jag har läst att i dom allra flesta fall börjar människors tablettelände för att läkare skrivit ut tabletter för existensiella problem. Man går igenom en skilsmässa, man förlorar kanske ett barn, man börjar sova dåligt, man är jättestressad osv. Eftersom det är så hetsigt i vårt livstempo försöker man snabbt komma ifrån sina problem och söker läkare. I stället för att fundera över varför man tex inte sover så börjar man äta sömntabletter. Jag har tänkt mycket på det här den sista tiden. Själv har jag alltid varit snabb med att försöka komma ifrån olust och sömnproblem på kemisk väg för att hela tiden kunna fungera och behålla kontrollen "vem gillar att helt okontrollerat tjuta ögonen ur sig en hel helg tex". Jag har nog alltid hellre "smitit" ifrån känslor än att ta itu med dom. Ja, och så sitter man då här och begrundar sitt liv, jösses! Det är nog mycket jag får ändra på tror jag. Kram till alla. Fortsättning följer och med lite tur ser den ljus ut. JOSEFIN, hur gick det hos doktorn? CARINA, hur mår du och hur går det för dig?
Ann-Christine
- Monday, March 24, 2003 at 12:00:01 (MET)

Hej Maggan igen! Jag såg att du varit fri fem månader. Första året trodde jag att jag skulle bli tokig. Det gick stadigt över så håll ut. Hade du en snabb nedtrappning? Man tror inte det när det är som värst men plötsligt lättar det och man kan göra saker. Har du någon att prata med? Peter
Peter <peter.santesson@telia.com>
Klippan, - Sunday, March 23, 2003 at 22:53:06 (MET)

Hej Maggan! Den har varit lång och håller tyvärr på ännu efter 38 månaders tablettfrihet. Jag är dock så väldigt mycket bättre och känner mig långsamt stadigt bättre hela tiden. Väldigt få får denna långa abstinens. 2/3 blir bra innan 1,5 år. Jag märker oftast att det blir värre med ansträngning och stress. Håll ut det blir bättre och till slut blir vi bra! Peter
Peter
Klippan, - Sunday, March 23, 2003 at 22:46:38 (MET)

Peter. Om jag har förstått det rätt så har du haft en lång abstinens. Stämmer det? I så fall, hur lång var den och hur mår du idag?
Maggan
- Sunday, March 23, 2003 at 18:23:03 (MET)

Hej Maggan. Det är inte ovanligt att må dåligt en längre tid efter man ätit mediciner, om vi pratar om benzodiazepiner som jag har egen erfarenhet av. Andra hävdar också att sk SSRI (lyckopiller, typ Cipramil) gör att man kan må dåligt ett bra tag efteråt. Oavsett vad du har använt tycker jag inte du ska ge upp, för abstinens kan sitta i länge, inte sällan upp till ett år. Om det är till någon tröst är vi många som är i samma båt. Sköt om dig och lycka till. Mvh Marie
Marie
- Sunday, March 23, 2003 at 17:44:02 (MET)

Hej alla. Mår fortfarande dåligt efter 5 månader tablettfri. Har ångest dagligen. Det kryper i mig och jag är rastlös. Min kropp reagerar direkt om det t ex är någon som ropar eller telefonen ringer. Då kommer ångesten. Om jag går och lägger mig på dagen och somnar så vaknar jag med panik i kroppen. Vad ska jag göra? Går detta över? Hjälp, jag orkar snart inte mer.
Maggan
- Sunday, March 23, 2003 at 15:10:28 (MET)

Hej Jag har ätit zoloft i snart två år 125 och undrar hur länge man måste äta dessa preparat. Jag har varit hos läkaren som menar att jag har haft en utdragen depression och att jag behöver äta dem lång tid framöver. Jag får inga svar och nu visade det sig att jag fått en B12 brist. Kan det ha med medicinen att göra. Hjälp jag blir verkligen orolig. Det enda min läkare pratar om är när jag skall komma igång och tycker det är konstigt att en ung frisk människa har gått så här länge. Jag har varit sjukskriven i snart 2 år, är det så lång tid för utbrändhet jag bara undrar. Jag kan också tillägga att jag fått medicin mot B12 bristen betolvex och folacin./MVH Mia
maria
varbergs kommun, - Saturday, March 22, 2003 at 17:02:21 (MET)

Hej Ann-Christine. Mycket bra skrivit det om tidsbunden ångest. Jag känner precis likadant. Ångesten kommer när som helst, utan anledning. Har även skakningar, krypningar och är rastlös.
Maggan
- Saturday, March 22, 2003 at 10:10:28 (MET)

I just wanted to stop by and give you a tip:
Add a link to Changing LINKS (for free) because reciprocal linking
can increase web site traffic more than a search engine submit.

_________________________________
Drew <email@changinglinks.com>
- Saturday, March 22, 2003 at 07:19:10 (MET)

Hej Ann-Christine! Av egen erfarenhet ver jag att man kan få jättemycket konstiga biverkningar och utsättningsbesvär av Stilnoct. Jag fick Stilnoct utskrivet i samband med att jag fick sömnsvårigheter när jag åt antidepp för första gången (Cipramil). Cipramilen gjorde mig onaturligt pigg och sömnlös. I början tog jag Stilnoct bara ibland, men allt eftersom jag började må dåligt i min livssituation för övrigt (med vantrivsel på jobb, slutat med antidepp, för mycket alkohol, hetsätning etc) började jag ta Stilnoct mer eller mindre varje natt. Den enda gång jag gjorde uppehåll var på långhelger och semestrar. Då tvingade jag mig att sova utan tablett. Med sömnlöshet, ångest, extrema nattsvettningar till följd. För att inte tala om totalt förstörda semestrar, vilket förstås ledde till att jag var tröttare än innan när det var dags att gå tillbaka till jobbet. Detta snurrade på och i somras hade jag ingen semester alls utan var utomlands och pluggade istället. För att klara den "nervpersen" tog jag Stilnoct varje natt. I höstas sade så kroppen ifrån totalt. Jag drabbades av en dunderförkylning som sedan inte gick bort. Var mer eller mindre sjuk hela hösten och åt massor med Treo och flera penicillinkurer. Så i januari var jag desperat. Hade tappat livslusten totalt och var fysiskt helt nerkörd. Då läste jag en artikel om läkemedelsberoende i Apotekets tidning, där det bl a nämndes att man kunde ha rinnsnuva omväxlande med nästäppa, influensakänsa etc som berodde på abstinens! Plus att det påverkade immunförsvaret så man ju faktiskt dessutom var förkyld "på riktigt". Då gjorde jag slag i saken och lade in mig på Maria för avgiftning från alla mediciner, framförallt Stilnoct, och alkoholen. Jag var sömnlös några nätter, men framförallt fick jag en total nästäppa! Känslan när detta försvann efter drygt en och en halv vecka var obeskrivlig! Att kunna andas och inte känna sig förkyld och att ha sovit någorlunda! Nu har jag känt mig fri från förkylningen i snart en månad och så länge har jag inte varit frisk på flera år! Jag är övertygad om att när man sover på Stilnoct (och andra tabletter) så får inte kroppen en chans att ta hand om infektioner etc under natten och att immunförsvaret sätts ned. Jag har t ex alltid åkt på mycket jobbigare förkylningar än "alla andra på jobbet". Jag blir alltid liggande två-tre veckor med en dunderförkylning, som andra verkar klara av på 3-4 dagar. Så här i efterhand har jag upptäckt jättemånga konstiga symptom som måste ha haft att göra med Stilnoct. T ex brukade jag vakna av att jag hörde telefonen ringa, både på natten när jag tagit tabletten och även när jag sov på eftermiddagen. Denna ljudhallucination har jag nu hört att många haft, men själv hade jag ingen aning om att det kunde bero på tabletterna. Jag bara konstaterade när jag låg inne på Maria att det var så skönt att slippa höra telefonsignaler på natten. Trodde då att det berodde på att jag inte var hemma och inte hade någon press på mig, men nu har jag som sagt hört att många andra verkar ha haft samma ljudupplevelser av Stilnoct. Det mest påtagliga var annars ångestkänslan vid sömnlöshet och den extrema nattsvettningen. Det har också avtagit nu, tack och lov. När jag för knappt två veckor sedan även slutade med Fontex hade jag några genomsvettiga nätter, men nu verkar det ha stabiliserats på svettningsfronten. En annan biverkning som jag hört talas om i samband med Stilnoct är dubbelseende. Min mamma äter 5 mg Stilnoct var och varannan kväll (men vägrar se det som ett problem) och hon berättade att en kväll när hon såg en teaterföreställning hade personerna på scenen plötsligt två huvuden och hon var tvungen att blunda sig igenom föreställningen. Lite senare när jag jagade information om Stilnoct på nätet hittade jag att flera personer rapporterat om just dubbelseende. Även andra synhallucinationer fanns nämnda. Själv är jag lite nervös för hur sömnen ska fungera när jag har press på mig att gå upp i tid på morgonen. Nästa vecka börjar jag ett kvinnoprogram som startar varje dag 8.00. Då kommer jag att få se hur pass bra sömnen har blivit under dessa veckor sedan jag slutade med Stilnoct. Hälsningar
Mia
- Friday, March 21, 2003 at 17:05:08 (MET)

Hej Carina. Ja, visst är det för djäkligt. Jag är trots allt vid rätt så gott mod. Jag har mått bättre de senaste dagarna. Jag har dessutom fått långa, kunniga och tröstande mejl av Peter, han som tipsade mig om läkaren. Han har också skickat mig artiklar som gett mig mycket "kött på benen" Det är därför jag vågar slänga sömntabletterna nu. Jag lär ju märka om det går åt skogen, eller hur! Om det gör det så vet jag att jag också har problem med benso och inte bara med Zoloften. Jag ber en liten bön varje dag att Z är skurken och att det börjar vända nu. Jag hoppas också att det är så att jag ätit sömntabletter så länge så min kropp "glömt bort" hur man sover. Jag hoppas den kommer på det snart! Ha en bra helg.
Ann-Christine
- Friday, March 21, 2003 at 14:45:55 (MET)

Anne-Christine! Fy sjutton så du blev behandlad, men...jag kan faktiskt inte säga att jag är förvånad. Man får ett bra tips och allt verkar så positivt, och sen stöter man på såna människor i ditt fall, sköterskan, som häller en hink isvatten över än. Det konstiga är ju att någon kan ha fått jättebra hjälp från samma ställe eller samma läkare, och sen kommer nån annan och då är det helt förändrat. Kan det vara ailien tro? Eller lider av nåt flerpersonlighetssyndrom *L* Men du, du gör alldelles rätt i att du bestämt dig för att tänka på Dig svälv i första hand nu. Du har ju verkligen försökt vara alla till lags, det har vi sett här på sidan. Jag önskar dig verkligen lycka till, och häng i. Kram Carina
Carina
- Friday, March 21, 2003 at 14:27:25 (MET)

Hej på er. Här kommer en rapport från mitt "möte" med MAS-beroendecentrum. Jag fick ju tips på en läkare i Lund som skulle kunna hjälpa mig. Tyvärr visade det sig att han jobbade mest med alkohol och dessutom inte hade tid. Han rekommenderade mig att ringa MAS. Jag fick tala med en sköterska som inte alls kunde förstå varför jag inte gick tillbaka till min läkare och varför jag inte litade på hennes diagnos. Sköterskan tyckte att jag absolut skulle börja äta Remeron som läkaren också tyckt. Hon trodde också att min yrsel och hjärtklappning berodde på ångest. Mycket märklig känsla att sitta där med telefonen i handen och undra om hon verkligen hört vad jag berättat. Det är då man åter undrar om man är galen. Jag frågade henne om hon hört talas om tidsbunden ångest som även uppträder kraftigt när man är glad och lugn och gör trevliga saker (jag hade redan förklarat att mina besvär brukar hålla i sig till fram emot eftermiddagen och att det uppträder oavsett hur jag mår eller vilken situation jag är i. Helt fysiska symptom alltså) Hon verkade inte förstå vad jag menade och hon blev dessutom sur på mig och antydde att jag var spydig. Jag skulle återkomma på tisdag när hon samtalat med läkaren om huruvida jag skulle få komma dit för samtal. Ja, så gick det med den läkarhjälpen. Jag bestämde mig ilsket för att jag fick tydligen fixa detta själv, men vadå, det har man fått göra i hela sitt liv, eller hur. Jag brukar skoja lite allvarligt och säga att "det kommer inga blommor" Nej det har det verkligen inte gjort. Definitivt inte från min läkare i alla fall som jag inte hört ett ljud ifrån sedan jag gråtande satt på hennes mottagning förra måndagen och undrade vad som egentligen hände med mig. Jag hoppas och tror att alla mina besvär har att göra med Zoloft och har nu slängt mina sömntabletter (igen). Att både slänga Z och Stilnoct förra gången blev nog lite för häftigt. Det har nu gått 2 dygn och jag mår faktiskt ganska ok. Jag sover inte och är jättetrött men blir det hopplöst tänker jag sjukskriva mig på heltid. Jag har dessutom blivit kanonförkyld IGEN. Det är fjärde gången sedan i november. Kan anti.depp. sänka immunförsvaret?? Nu är jag arg som ett bi (märks det *ler*)och nu ska jag bli frisk! Åt skogen med oförstående läkare och oförstående chefer. Nu ska jag tänka på mig! Kram på er i vårsolen.
Ann-Christine
- Friday, March 21, 2003 at 14:08:06 (MET)

Hej alla! Jag ahr aldrig behövt ta några bensodiazepiner eller annan beroendeframkallande medicin. Men jag kan förstå att det är jobbigt för er som måste det. Lycka till! :)
Carin Nordström <solleron@bredband.net>
Botkyrka, - Friday, March 21, 2003 at 11:14:08 (MET)

Hej. Ja det är nog utsättningen av Fontex som är boven för någon klåda har jag inte (i alla fall inte mer än vanligt). Igår och idag har jag varit mindre svullen, trots att jag tagit Revia, och det borde väl också tyda på att det är utsättningssymptom av Fontex som kommer och går. Än så länge har besvären varit överkomliga och framförallt har jag inte känt någon större psykisk påverkan. Då är det lättare att ta de fysiska besvären. Den dag jag vaknar med riktig ångest och hjärtklappning och dessutom är svullen, ja då blir det värre! Mvh
Mia
- Thursday, March 20, 2003 at 10:15:55 (MET)

MIA igen. Det gick nog lite för fort med nedanstående svar. Jag borde varit försiktigare. Området är ju inte riktigt mit heller, även om jag faktiskt är allergiker. Jag måste alltså tillägga att jag inte tror att du kan ha sådana här svullnader pga histaminfrisättning UTAN att du känner någon klåda också. Har du inte det så går nog Revia ändå fri från misstanke. Godmorgon allihop.
Staffan Utas RFHL-Uppsala län,
- Thursday, March 20, 2003 at 09:35:33 (MET)

MIA, erytem betyder hudrodnad, så rimligen innebär texten att uppstår din svullnad i huden så kan du mycket väl misstänka även Revia. Hej igen.
Staffan Utas RFHL-Uppsala län,
- Wednesday, March 19, 2003 at 15:00:12 (MET)

Tack för svaret Anette. Jag börjar inse att svullnaden beror på att jag satt ut Fontexen. Troligen alldeles för snabbt. Ikväll har jag även känt av några lätta "hjärthugg". Jag har tidigare lidit av relativt lindrig panikångest som mest yttrade sig i hjärthugg/känsla av att tro att en hjärtatack var på gång. Både Cipramil och Fontex hjälpte mot detta, men trots det tycker jag att biverkningarna i form av viktökning och avtrubbning var så jobbiga att jag nu är villig att prova att vara utan Fontex och så hur det går. Svullnaden är i dagsläget mer "kosmetiskt" än fysiskt jobbig. Det beror mycket på att jag ju just lagt av med alkohol och när jag tidigare vara nykter en tid brukar den första "yttre" skillnaden visa sig i att ansiktet och kroppen blir mindre svullen och att jag ser allmänt fräschare ut. Till och med så pass att jag för några minuter brukar kunna glömma bort mina 40 kg övervikt. Därför känns det så jobbigt att nu vara så svullen och plufsig istället. När jag åt lunch med mina arbetskamrater igår såg jag att de nog hade väntat sig att jag skulle se piggare och fräschare ut. Istället var jag då svullen och svettig. Ja Fontex är en lömsk medicin där abstinensen kommer smygande och tar en när man som bäst börjar tro att det går bra för en. Fortsättning om eländet lär följa. Mvh Mia
Mia
- Tuesday, March 18, 2003 at 22:20:43 (MET)

Mia, det här att man svullnar upp i kroppen när man slutar med antidepressiv medicin känner jag igen. Jag tror att kroppen svullnar upp när den är stressad på något sätt. Jag tog ut min medicin med 1/4-dels tablett varannan vecka och det räckte för att jag skulle svullna upp.
Anette
- Tuesday, March 18, 2003 at 20:45:48 (MET)

Hej. Idag har jag problem med att jag svullnar i ansiktet och om fingrarna. Det har hållit på någon vecka. Brukar vara värst på morgonen, då jag är alldelse svullen och plufsig i ansiktet, ser ut som jag är kanonbakis, men det brukar gå över under förmiddagen. Idag har det inte gått över utan snarare blivit värre. Även fingar och handleder är svullna och känns som tjocka korvar. Är det någon som vet om man kan få ansiktssvullnad när man sätter ut Fontex? Eller kan det bero på att jag äter Revia? I Fass står denna text om Revia, som jag ej begriper: Icke receptor-medierade reaktioner kan förekomma (ansiktssvullnad, klåda, allmänna erytem förmodligen orsakade av histaminfrisättning). Eftersom jag slutade med Fontex samtidigt som jag började med Revia vet jag inte vilken tablett jag ska "skylla på". Mvh
Mia
- Tuesday, March 18, 2003 at 20:21:42 (MET)

Maria. Jag har erfarenhet av att min blir dödstrött och orkeslös. Man kan kan känna sig som en sten ibland. Så här kan det hålla på ett tag. Jag tror att kroppen behöver vila för det är en stor omställning den skall göra och den gör ett jättejobb. För mig tog det ett par dagar innan jag kände att orken kom tillbaka. Ta det lungt som kommer orken tillbaka.
Anette
- Tuesday, March 18, 2003 at 18:28:42 (MET)

Alltså jag bara undrar, är det möjligt att bli ännu tröttare nu sen jag började trappa ur Remeronet. Jag har varit trött hela tiden jag ätit men nu sen jag börjat trappa ur är det helt otroligt hur trött jag kan vara. Känner mej rent orkeslös vissa dagar. Bena bara skakar och jag gråter för att jag känner mig så slut. Är det så här? Är det normalt? Tack för mig Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Tuesday, March 18, 2003 at 18:10:29 (MET)

Snyggt arbetat och precis så här skall vi hjälpa varndra med allt vi förmår! Antalet besökare och folk som behöver hjälp och folk som delar med sig hela tiden! Fantatiskt roligt! Kämpa på alla, vi behöver alla varandra i var och ens kamp, för ett drägligt liv! och ett fint liv! återkommer! Bra PETER! och stå på er alla, allt går att fixa, och med varandra ännu bättre! säger han otto!
otto ruben svensson
- Tuesday, March 18, 2003 at 12:48:24 (MET)

PETER, tack snälla för hjälpen. Jag ska ringa din kontakt i morgon. SARA och JOSEFIN, Jag åt Cipramil en mycket kort period för ca 5 år sedan och hade då precis samma "öronfenomen" Jag begrep inte vad det var men det gick över så småningom efter att jag slutat med Cipramilen. När jag nu började äta Zoloft förra hösten kom det här tillbaka. Förutom den här ringande tonen stämmer det som du säger Sara. Det jag kallar fladder i trumhinnorna kan också beskrivas som känslan av en lätt elektrisk stöm eller vibration. Jag har haft det hela tiden, dock avtog det något efter några månader i medicineringen men kom tillbaka när jag satte ut Zoloften. På söndag är det 5 veckor sedan och nu har det minskat något men jag är ändå medveten om det hela tiden. Eftersom jag mindes just den här känslan så starkt sen Cipramilperioden, kopplade jag ihop det direkt när jag fick samma öronfenomen när jag började äta Zoloft. Jag hoppas verkligen att det inte kan bli bestående. Josefin, skriv och tala om när du varit hos läkaren och berätta vad som sagts är du snäll. Ha det i vårsolen alla kämpare.
Ann-Christine
- Tuesday, March 18, 2003 at 12:39:24 (MET)

Hej på er alla! Winkie, kul att höra en historia som är lycklig. Givetvis så är det fortfarande majoriteten som blir hjälpta av antidepressiva och inte får några större problem när de ska sluta. Just att det fortfarande är majoriteten (eller att det är för få av dem som har andra upplevelser som höjer rösten) är väl en av anledningarna till att vi på bla denna sidan inte fått något erkännande av läkemedelsvärlden än. Angående "öronringningarna" så ska jag till läkaren i morgon och kolla upp min tinnitus. Jag har aldrig tänkt på sambandet mellan anti.dep och ringningarna. Jag har alltid funderat över när det uppstod, jag har varit medveten av det under att par års tid nu och det blir bara värre med tiden. Jag slutade med Efexor för cirka fyra år sedan och det är möjligt att jag har haft det sedan dess. Det finns annars ingen anledning till varför jag skulle drabbats av tinnitus, jag har tex inte utsatt mig för högre ljud än någon annan i min ålder. Det känns obehagligt det här sambandet. Peter! En stor kram till dig! Vad fint av dig att dela med dig av dina kontakter! Det är ett bra exempel på hur vi kan hjälpa och stötta varandra på den här hemsidan. Kram,
Josefin
- Tuesday, March 18, 2003 at 11:41:30 (MET)

Skulle vilja dela med mig av några egna erfarenheter: Sedan jag under en längre tid haft en pressad situation, utvecklade jag i höstas vissa fysiska besvär, parat med en depression. Jag vände mig till min husläkarmottagning, och träffade en mycket lyhörd (vikarierande) läkare. Han föreslog en kombination av mediciner - däribland Efexor och Propavan - samt en tids sjukskrivning. Läkaren informerade om biverkningar, och vi hade telefonkontakt under den första "tablettveckan". Ett par veckor senare fick jag tid hos ordinarie husläkare. Vi följde upp hur jag mådde, hur medicinerna fungerade mm. Jag hade ännu inte märkt någon förbättring, varför läkaren lät mig föreslå åtgärder som skulle kunna förändra situationen. Vi enades om att öka dosen av Efexor (från 75 mg/dag till 150 mg/dag). Närmast omedelbart upplevde jag en märkbar förbättring. Plötsligt både ville jag något annat än att sitta framför TV:n! Jag "tog in" min omgivning på ett nytt sätt; orkade träffa vänner och planera framåt. Nattsömnen förbättrades, och jag slutade med Propavan. Viktigast av allt - jag började fungera bättre som partner och mamma. Jag fortsatte ha regelbunden kontakt med läkaren, och under det senaste besöket beslöt vi - efter mitt förslag - att trappa ner Efexor. Vi talade om eventuella utsättningsbesvär, och läkaren underströk att jag självfallet ska kontakta henne om problem uppstår. Under de senaste dagarna har jag varit helt utan tabletter, och jag har ännu inte upplevt några besvär. Varför vill jag nu berätta om detta? Jo - jag har alltför ofta en känsla av att "hälsan tiger still"! Jag hade turen att träffa lyhörda läkare, och det var en lättnad att få medicin i höstas - liksom det nu känns befriande att slippa den. Dock vet jag att erfarenheterna varierar vad gäller användning av Efexor och liknande mediciner. För en del "funkar" det - för andra inte. Ungefär som det mesta här i livet... Hälsningar!
winkie
- Tuesday, March 18, 2003 at 03:39:43 (MET)

Ann-Christine - tack för ditt svar. Jag känner också igen det du skriver om "fladdrande trumhinnor" tror jag, ungefär som om elström vibrerar inne i öronen. Hur länge har du haft örontjut? Jag är i begynnelsen av min medicinering, kan man anta att oljuden kommer att minska efterhand? För mig uppkom dessa på medicineringens andra dag och hörs lika högt hela tiden. Dessutom har sömnen blivit orolig och rastlös, jag snurrar som en torktumlare i sängen på natten. Mvh Sara
Sara
- Tuesday, March 18, 2003 at 00:04:17 (MET)

Hej! Tänkte berätta lite hur det har gått/är för mig. Som jag skrev förut var jag ju i valet och kvalet om jag skulle byta Fontex mot Efexor. Jag kom överens med läkaren om att fundera vidare på saken en vecka och att under den tiden ta Fontex varannan dag i stället för varje. Det gjorde jag och kände inga abstinensbesvär. Den dag jag skulle på återbesök hos läkaren var det första gången jag hoppade över två tabletter i rad, eftersom jag var mer eller mindre inställd på att den dagen byta till Efexor. Nu slumpade det sig så att det blivit något missförstånd från läkarens sida med min tid och jag skulle återkomma dagen därpå istället. Därmed blev det tre dagar utan Fontex och fortfarande mådde jag bra. Då bestämde jag mig för att inte byta till Efexor utan att istället prova att sätta ut Fontex helt. Nu har jag klarat av nio dagar och ännu känner jag inga större abstinensbesvär. Jag vet ju att Fontex har lång halveringstid och att det är MYCKET troligt att jag kommer att rasa när tabletterna börjar gå helt ur kroppen, men jag njuter så länge det varar. Idag har jag känt mig lite nervös, men inte på ett dåligt eller jobbigt sätt. Istället var jag nästan glad åt att kunna känna nervositet. Jag hade anledning att göra det för jag var och åt lunch med två arbetskamrater (har varit sjukskriven i två månader) och det var ju lite läskigt att ge sig ut i verkligheten igen. En av de saker jag tyckt varit jobbigt under tiden jag ätit antidepressiva (först Cipramil två år sedan Fontex ca 4 år) är att jag har känt mig lite avtrubbad. Vid situationer då jag vet att jag normalt sett skulle känt mig lite nervös/spänd/orolig har jag på något sätt känt i huvudet/medvetandet att situationen är jobbig, men jag har inte känt det rent fysiskt, inga fjärilar i magen. Det har känts konstigt. Idag kände jag istället en förväntan i huvudet och en nervös känsla i maggropen och det kändes mycket mer naturligt! Mer som den Mia jag känner igen från förr. Fast naturligtvis är jag lite orolig över att denna nervositet ska ta över och gå över i konstant oro/ångestkänsla. Så var det väl när jag började med tabletterna. Förhoppningsvis har jag under dessa år jobbat så mycket med mig själv att jag kan hantera denna oro bättre. Men jag inser att det är lång väg kvar innan jag kan säga om jag klarar att vara utan antidrepressiva på riktigt. Ja, så är läget med mig idag. Sömnen är ganska bra så Stilnocten är jag helt klar med. Den vill jag aldrig mer komma i närheten av! Ju mer jag läst om den, desto mer konstiga biverkningar har jag insett att jag haft. Sådant som jag aldrig ens satt i samband med tabletterna har nu fått sin förklaring. Det är en gåva att slippa eländet! Kramar Mia
Mia
- Monday, March 17, 2003 at 21:41:13 (MET)

Hej Ann-Christine Jag fick namn på en läkare i Lund som heter Stefan Gjerss teltid 8.15-9.00: han ska vara kunnig i problemet 046-16 13 20. Vill du ha någon i Malmö kanske han kan hänvisa dig till någon. Ring dit! Den bästa hjälpen i Skåne är TUB-projektet i Simrishamn sjukhus som tar emot patienter från hela regionen. Det kanske är långt men jag skulle verkligen ringa dit och be att få tala med TUB-avdelningen. De är specialister på tabletter. Jag känner även en beroendeterapeut i Lund som har givit mig namnen och jag kan vidarebefordra hans hjälp om du mailar mig. Hoppas verkligen att det löser sig för dig nu. Du kommer att få hjälp nu av läkare som kan detta och har erfarenheter av tabletter. Mvh Peter
Peter Santesson <peter.santesson@telia.com>
Klippan, - Monday, March 17, 2003 at 21:28:40 (MET)

hej!jag är en kille som lider av socil ångest och gad.käkar för tillfället efexor men lkarn vill lägga till remeron.vad är det för skillnad?
MANGAN
- Monday, March 17, 2003 at 20:56:45 (MET)

Härligt att se vilken fart det blivit här på "klotterplanket" så skall det se ut, vi måste hjälpa varann med alla våra erfarenheter, tips, m.m Kanon! och kul att många börjar hitta hit! alla har något som dom kan svara till dom som ropar efter hjälp och svar! åtrkommer sen! Stå på er alla, kämpa, det går vägen för alla! tillsammans är vi starka! må väl ta han om Er därute! otto
otto ruben svensson
- Monday, March 17, 2003 at 18:23:24 (MET)

Hej Staffan glömde ju säga tack för att jag fick ringa. Så jag säger det nu, Tack Staffan. Tror jag kör på den varianten att dra ner 1/4 tablett åt gången och relativt snabbt. Börjar med det får vi väll se hur det går. Tack igen och tappa inte hoppet alla ni där ute. Ni är så duktiga som kämpar varje dag. Kom igen vi klarar det. Kramar till er alla / Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Monday, March 17, 2003 at 16:31:36 (MET)

PETER. Tack för svaret. Jag är väldigt tacksam om du kan kolla upp det här med läkare i Malmö.
Ann-Christine
- Monday, March 17, 2003 at 13:34:40 (MET)

Hej Ann-chriistine! Jag tror säkert att det kommer att ordna sig för dig om du får rätt hjälp. Sådan abstinens som du har är med all säkerhet för att du slutat för snabbt. Den abstinensen kommer du inte att orka med. Du gör rätt att backa tillbaka och sedan ta bort tabletterna ett litet steg i taget. Det viktiga är att få en jämn dos över dagen som du känner att du fungerar på. Sedan trappar du av några milligram i veckan eller på två veckor. Då blir abstinensen mer uthärdlig och inte så intensiv. Ta lite sobril över dagen så du slipper skakningar och hjärtbesvär + på natten liten skärva sömntablett. Det kan t o m vara farligt att sluta för snabbt. Det viktiga är att du får snabbt rätt hjälp och får ett avtrappningsschema. Helst nu i veckan, dina tabletter räcker inte så länge heller. Jag kommer själv ifrån Skåne och fått hjälp i Ängelholm. Jag vet också att det finns en beroendeklinik i Helsingborg. Jag är nästan säker på att det ska finnas i Malmö och Lund också. Där är de vana vid dessa frågor. Jag skulle gissa att din läkare är allmänläkare och de kan inte så mycket i dessa frågorna. Jag ska kolla upp över dagen om det finns något i Malmö och meddelar dig så snabbt det går. Om du trappar av långsamt så kanske du kan arbeta deltid men det viktiga är att du kommer ut ur tabletthelvetet. mvh Peter
Peter Santesson
Klippan, - Monday, March 17, 2003 at 12:54:37 (MET)

SARA, Såg ditt inlägg och ville svara. Jag har haft precis det du beskriver som "tjutande i öronen" Jag har ätit Zoloft och jag har haft konstigheter i öronen hela tiden. Det är som att ha en hög ton i örat, hemskt obehagligt. Jag har också något som jag liknar vid "fladdrande trumhinnor" Lite svårt att beskriva känslan. Känner du igen det? Jag är helt övertygad om att detta är en biverkning. Jag har aldrig upplevt det tidigare. Dom här öronfenomenen kom direkt när jag började äta Zoloft.
Ann-Christine
- Monday, March 17, 2003 at 11:33:02 (MET)

Tack PETER och STAFFAN för era svar. Jag fick 25 st Nitrazepam 2,5 mg utskrivet av min läkare till slut. Det stämmer nog precis som ni säger det här med den snabba Stilnocten. Kruxet är att jag inte har en chans att övertyga min läkare om läget. Jag kommer aldrig att få henne att skriva ut fler Nitrazepam eller ev Sobril, inte en chans. Nu när jag vet vad Lergigan är för ngt blir jag lite lessen på doktorn. Jag fick Propavan förra sommaren när allt det här började och jag blev jättesjuk av dom. Hemsk huvudvärk och kände mig helt frånvarande dagen efter. Hon verkar ha glömt det nu när hon föreslår Lergigan, som jag förstår liknar Propavan på något sätt. Det är ett jäkla elände det här för man hittar inga "röda trådar" Tex ibland reagerar jag med hjärtklappning på kaffe och ibland inte. Under de 3 v jag var helt tablettfri blev det inte alls bättre o bättre som jag trodde det skulle bli. I stället hoppar det hit och dit. Vissa dagar känns det ok efter att jag tagit Stilnoct till natten och vissa dagar är det pest. Man hittar liksom inte bland alla konstigheter. Jag har inte tagit Nitrazepamen under helgen i stället har jag tagit Stilnoct. I lördags låg jag i sängen hela dagen med hjärtklappning och skak inombords. I går mådde jag jättebra och i dag är det yrsligt och besvärligt igen. Ska jag börja ta 1/4 tablett av Nitrazepamen till natt och se om det lugnar ner sig? Om det då fungerar så har jag ju bara 25 st och mer lär det inte bli. Jag har ca 10 Sobril som legat och skräpat i en låda sen förra sommaren. Ska jag ta en flisa av dom på morgonen? Jag skulle vilja ha någon slags plan. Har ingen aning om hur jag ska gå till väga. Jag behöver nog byta läkare också. Känner någon till en bra läkare i Malmö-området som begriper sig på sånt här? CARINA, tack för ditt stöd och din uppmuntran. Visst är det som du säger det här med prestationskraven. Jag är sjukskriven på 20% nu. Jag börjar kl 10.00 på förmiddagen i stället. Eftersom det är som det är på mitt jobb så tror jag att risken är stor att om jag blir sjukskriven länge så har jag inget jobb att komma tillbaka till. Jag har ett bra jobb med bra lön och är livrädd för att förlora även den tryggheten. Naturligtvis blir det här med jobbet ett ytterligare stressmoment i den redan röriga tillvaron. Jag skulle verkligen behöva vara sjukskriven ett längre tag men jag kämpar på så länge det går och försöker hitta någon slags mellanväg att gå. Hur går det för dig med din ljudöverkänslighet? Har det blivit bättre? Jag log när jag läste ditt inlägg om hur du ville gå ner i källaren för att hämta en flaska vin men inte ens kunde gå ner i källaren. Det är nog så vi lever i vår knasiga Moment 22 värld, vi som skriver här. Ha det så bra alla och kom gärna tillbaka till mig med någon slags plan på "flisintaget"
Ann-Christine
- Monday, March 17, 2003 at 11:21:07 (MET)

Mina Efexor gör att det "tjuter i öronen", men jag kan inte hitta detta symtom beskrivet som en biverkan av Efexor någonstans. Är det någon som trots det har liknande erfarenheter?
Sara
- Monday, March 17, 2003 at 11:08:12 (MET)

Hej Ann-Christine och Staffan! Jag förstår nu varför Apodormen skulle skrivas ut och att det verkar som ett vettigt alternativ. Läkaren verkar fatta riskerna med benso men förstår inte att stilnoct är samma ämne. Det är en vanlig missuppfattning bland läkare tyvärr. Med tanke på hur du mår så verkar det som att dosen stilnocten inte räcker för natten och att du därför inte sover. Du mår också dåligt på dagen. Om det går skulle det inte vara ett bra alternativ att få en jämn dos benso över dagen och utifrån detta trappa av det i en långsam takt. För mig fungerade det bra för jag var beroende av sobril och stilnoct. Stilnocten tog vi bort mycket snabbt på några veckor och jag fick en jämn dos över dag och kväll av sobril som jag trappade av på sex månader. Jag tror att du mår så dåligt för att du trappat av dina tabletter så snabbt så du får en alltför hemsk abstinens. Det orkar man inte. Kanske valium kan vara en lämplig tablett att trappa av på. Den använder sig alltid den kända experten Heather Ashton sig av. Den är långsam och inte snabb som stilnocten. Apodormen kanske också är bra. För mig fungerade det bra med att dela upp tabletterna i små doser under dagen. Det gäller att få doktorn med på detta. Hon har nog inte tillräcklig kunskap speciellt som hon förespråkar Lergigan. Med tanke på att du också en abstinens från antidep. bör du ta det lugnt. Kanske ett lugnare tempo i det övriga livet. Det viktigaste är att du kommer ur och kan leva igen. Prioritera dig själv! Sköt om dig!
Peter Santesson
Klippan, - Sunday, March 16, 2003 at 22:05:24 (MET)

MARIA Jo jag finns här och läser också. Jag tror att vi i alla fall behöver talas vid i telefon, bl.a. för att jag skall få lite klarare för mig skeendeutvecklingen för dej, med alla medicinerna och symtomen. När jag såg dina inlägg 12 mars så kände jag också igen just en "FÖRGIFTNING" eller vad det bäst skall kallas, antagligen också en ÖVERKÄNSLIGHETSREAKTION. Det där med kaffet är ju klassiskt. Överkänslighet mot Nexium känner jag också igen. Det och mycket annat som du beskriver hände vår förre ordförande t.ex. (och han är ur det nu). Man brukar bli tvungen att till sist sluta med allt, så attt det "överretade" nervsystemet kan få lugna ner sig, men med försiktig nedtrapppning. Men när det är så fruktansvärt jobbigt kan man ju ha tur och även hitta en medicin som lindrar lite, utan orimliga andra kostnader. Kan Disipal vara det för dej. Den tas ofta mot skakningarna och andra biverkningar av neuroleptika, som Esucos. Det låter på ditt inlägg som den hjälpte.? (Det kan för övrigt ha varit ett samband mellan Esucosen och att du blev liggande i fosterställning också.)Ja Maria kan du höra av dej i morgon på telefon, eller med telefonnr på mejlen? Det känns heller inte rätt att du skall behöva klara din mycket svåra situation bara med stödet hör på nätet. Det verkar på tok för ensamt. Vi är nog många läsare som känner starkt med dej när vi läser dina inläggg, även om vi inte svarar. Det finns en väg, någonstans. PETER tack för din hjälp. Du skriver till A-C att "du äter en snabbverkande Stilnoct till natten där effekten uteblir på dagen och då mår du dåligt". Just precis, så resonerade jag också med henne, särskilt som hon tidigare haft ett beroende av annan stark natt-bens, som hon antagligen inte riktigt är ur. Då tänkte jag att denna snabba Stilnoct också mycket väl kunde förvärra antidepressiva-abstinensen på dagarna och eftersom hon pga den sociala situationen inte tror hon pallar att trappa bort den också nu, så föreslog jag faktiskt detta med Apodormen. A_C är mycket medveten om riskerna hon då tar. Doktorn gillade ju inte alls förslaget och försökte tala för Lergigan. Och där håller jag med dej, det blir ofta värre när man som abstinent (och överkäslig) försöker med dessa allergimediciner (läs: antihistaminer) som också ges som lugnande. Atarax är en liknande. HA DET ALLESAMMANS. Så kul att sidan används så mycket nu!
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL Uppsala län 018 12 44 22, - Sunday, March 16, 2003 at 15:47:46 (MET)

Till STAFFAN på RFHL. (Jag hoppas Staffan finns kvar här har inte sett något skrivet av han sen 7 mars.) Hej jag undra om du kan läsa mina tidigare inlägg eller i alla fall det sista, undrar om du kan svar på frågorna om Disipal och Esucos. Tack på förhand / Maria
Maria <lopploella7>
Piteå, - Saturday, March 15, 2003 at 18:12:28 (MET)

Hej igen, Maria här. Vilka långa dagar det är. Att bara gå och vänta och vänta, och jag vet egentligen inte vad det är jag väntar på. Kanske att mitt liv ska vända åter. Lördagkväll, hur kul är det? Är så inne i mitt huvud hela tiden, tänker bara på vad som skall hända med mig. Hur jag mår, hur det känns, har jag ont någonstans? Hela tiden inne i mig själv. Tankar på hur kunde det bli så här, att jag skulle sitta i ett fängelse i mig själv. Försöker uppehålla mig med TV eller läsa för att inte tänka så mycket. Har någonting som skakar inuti mig hela tiden. Känns ungefär som att jag drukit 50 koppas kaffe och bara skakar hela tiden. Den känslan har jag hela tiden och har haft i flera månader. Sista svängen jag var på lasarettet, 3 månader, och började med Remeron mådde jag ju så dåligt, hade såna skakningar och sån fruktansvärd oros känsla hela tiden. Så vad händer, jo jag fick naturligtvis en tablett mot biverkningar, Disipal 50 mg 3 gånger per dag. Skakningarna och dom elektriska stötarna jag hade i huvudet försvann. Har fortsatt att ta en per dag tills för 3-4 veckor sen. Så nu känner jag skakningarna och oron hela tiden, skitjobbigt. Undrar om det är någon, kanske Staffan, som vet om det är något man kan ta om det blir för jävligt? Vet egentligen inte vad det är för medicin, tror det var mot Parkinson. Är det någon som vet så skriv gärna. Undrar även om Esucos, om det är något man kan ta? Har tagit Esucos tidigare mot ångest, tog en varje morgon direkt jag vaknade, slutade med den samtidigt som Disipalen. Jag är så jävla rädd vad som ska hända nästa gång jag ska dra ner dosen och vad som skall hända när jag slutar helt. För som ni säger det värsta kommer efter sista tabletten. Snälla någon som vet något om Disipal och Esucos skriv vad ni vet. Om jag tordes säga det högt, skulle jag påstå att det som hände i september när jag hamnade på psyket och allt det som hände där och hur jag mådde där hela tiden enbart berodde på mediciner. Men det törs jag ju inte säga högt. Någon kommer väll och påstår att jag är galen och ska ha mer medicin. Fy fan vilket fängelse jag sitter i. Intryckt i ett hörn som jag inte kommer mig ut från. Jag frågar mig ofta när skall detta vara över. Hoppas och tror, just nu, att det kommer att ta slut men att vägen dit känns så fruktansvärt lång och att det kommer att göra så ont, på alla sätt, under tiden. Så ont, så ont... Sluta nu för denna gång. Önskar att fler skrev, är in flera gånger varje dag för att se om det kommit något nytt, om någon kanske har skrivit några rader. Tack igen alla för att ni finns. Kramar till er alla / Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Saturday, March 15, 2003 at 18:08:24 (MET)

Hej Carina. Tack för ditt svar. Kan hålla med om att det inter är bra för bikiniformen. Remeronen som jag äter tar jag på kvällen och blir vanvettigt sötsugen. Skulle kunna äta hur mycket som helst. Men man får väll göra som tidigare somrar: Bada i vassen. *asg* Känns rätt ok just nu, ska snart lägga mig. Tycker att det är jobbigt att vakna på mornarna vet inte riktigt varför men jag tror att det är en oro över hur dagen skall bli och vad jag ska göra hela lååååånga dagen. Tack alla för idag, kramar och sov gott / Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Friday, March 14, 2003 at 23:12:38 (MET)

Hej! MARIA! Extrakilon, jag gick upp lika mycket när jag började mina anti-depp. (cipramil) Min förhoppning är att en del av det försvinner tillsammans med medicinen. Man får ju säkert jobba lite på det också, men det blir nog automatiskt när jag blir mer rörlig. Av anti-deppen kände jag inte av något ökat matbehov, däremot med Somadrilen, den blir jag våldsamt sötsugen av. Och jag tar den på kvällen, så det är ju inte så lyckat för bikinikroppen att avsluta dagen med en smarrig chokladkaka. *L* Och du, jag tycker inte du ska be om ursäkt för att du skriver ofta här, den här sidan är ju till för att hjälpa såna som oss. Och jag tycker att det är bra att folk skriver om dom "vardagliga" bekymmren som medicinen gör att man får kämpa med. Det är bra att kunna läsa för dom som inte orkar skriva. Har själv varit där, blev oehört hjälpt bara av att läsa alla insändare. Du är tuff, och du har hopp, det hörs på dig, du kommer att fixa det här. Kram Carina
Carina
- Friday, March 14, 2003 at 21:16:49 (MET)

Hej alla Maria här. Funderar lite på alla dom extrakilo jag fått av medicinen. När jag började med Efexor för ca 4 år sen gick jag upp 30 kilo på 6 månader. Det var jobbigt. Har nu, utan att göra ngt, det sista året gått ner ca 10 kilo. Min undran är om man går ner ngt när man slutar med anti-depp. Förstår att man måste hjälpa till själv oxå men om det kanske kan gå lite av sig självt på ngt vis. Vet inte riktigt hur. Har varit ute några timmar, på NA möte, handlat och ätit skräpmat. På NA mötet började jag gråta och höll nästan inte på att kunna sluta. Det är ngt jag oxå märkt, att när jag börjar gråta är det som att det aldrig vill ta slut. Ni får ursäkta att jag skriver så ofta men jag har ingen annan stans att vända mig med mina tankar och funderingar. Nu har det nästan gått en dag till, en dag närmare friheten och ett förhoppningsvis bättre mående. Det känns som att jag kämpar och kämpar och får aldrig någon vinst för det. Slutar nu för denna gång. Tack för att ni finns här och att jag får läsa det ni delar med er av. Kram till er alla / Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Friday, March 14, 2003 at 18:35:35 (MET)

Hej Kattis. Det var skönt att läsa att stressen lägger sig. Idag känner jag mig som ett nervvrak. Klarar inget utan att ångesten kommer. Känner du igen detta? Jätteroligt om du svarar.
Maggan
- Friday, March 14, 2003 at 18:17:27 (MET)

Hej Ann-christine! jag har märkt på dina inlägg att du mår mycket dåligt och att det går mycket upp och ner. Tråkigt och mycket jobbigt. Du har abstinens och det kan du aldrig lösa med andra tabletter. T e x Lergigan är en ickebensotablett som ska dämpa ångest, men vid bensoabstinens verkar den att du kommer att må ännu sämre. Du kommer att förstärka din abstinens med Lergigan. Stilnoct är en analog bensotablett som är lika skadlig som benso och verkar på samma sätt. Den är snabbverkande och är en av dem tabletter som är farligast. Lika farlig som rhohypnol, Xanor m fl. Istället för att du ska ta tabletter skulle det bästa för dig att göra en mycket mycket långsam nedtrappning för att rensa kroppen från tabletter och sakta men säkert bli tablettfri. Sluta aldrig snabbt. Det leder till återfall och en alltför hemsk abstinens. Ta det mycket långsamt och lägg upp en plan på t e x 6-12 mån med Staffan för att bli fri. Att ta nya tabletter och äta Stilnoct är en väg som leder dig ännu djupare i träsket tyvärr. Det mycket upp och ner för dig och svaret skulle kunna vara att du äter en snabbverkande Stilnoct till natten där effekten uteblir på dagen och då mår du dåligt. Mvh Peter
Peter Santesson <peter.santesson@telia.com>
Klippan, - Friday, March 14, 2003 at 16:43:41 (MET)

Hej! ANN-CHRISTINE! Har inget svar ang. medicinerna, bara en reflextion över hur ditt "schema" ser ut. Kan du inte bli sjukskriven ett tag, helt eller delvis, nu medans det är så jobbigt. Har förstått att du har en stor press från jobbet och stress är väll det sista man behöver när man mår dåligt. Jag vet att man vill ju "dra sitt strå till stacken" osv... men det kan bli för mycket. Pratar av egen erfarenhet, försökte vara alla till lags, fk, läkare, chefer, familj, osv... visa att jag kunde, eller åtminstone försökte, då när jag inte visste vad som var "fel" på mig, ständigt dåligt samvete för att jag inte orkade saker, för att jag försummade jobbet, familjen, mm.... tillslut så tog det ju stopp, och det rejält. Har nu sjukpension. Menar inte det kommer hända dig med, bara att du vet ju att det är utsättningsbesvären som du mår dåligt av, kanske borde du vara lite snäll mot din kropp och lyssna på den...ja, jag vet inte, vi funkar ju alla olika..en tanke bara. Men du! Du kommer att klara det!! Kram Carina
Carina
- Friday, March 14, 2003 at 16:25:02 (MET)

Hej!KJELL:Jag har varit fri från Benso i 4 år,sömn/anti i snart 3.Jag trappade ut på ca 11/2 år och 1 år efter där så var det mycket "upp o ner".Det jämnade ut sig efter det och man hade inte lika mycket svängningar.Men det är ju också en konst att börja "Leva" igen.Man kanske har ätit medicin i många år o har inte haft riktig kontakt med känslor etc.Man kan känna sig lite "Naken".Det är som en andra chans.Abstinens går alltid över,det skall man veta.Man blir inte tokig även om det känns så.Det är ju också väldigt olika från man till man.Men det är det värt för man mår såååå mycket bättre efteråt.Det är en härlig känsla att vakna till liv igen.Kontakt med känslor som varit avstängda,kunna skratta på riktigt,gråta m.m.Så var inte rädd utan ta en dag i taget och försök undvika stress om det går.Jag kan bara beskriva hur jag upplevde det och det är ju som sagt olika.Jag hade sjukbidrag under tiden och det var ingen press att vara ute i arbetslivet samtidigt.Jag hade inte klarat det,medans en del tycker att det är deras räddning.Maggan:Det här med stress kommer att lägga sig.Man är extra känslig och kanske överreagerar mycket,jag vet.Det är något jag har fått jobat med att förstå själv.Det tog lite tid att ställa om sig,men det verkar vara många som har det problemet och en del har det en tid efteråt.Så småningom rättar det till sig.Var inte så orolig.Man kanske måste leva sitt liv på ett annat sätt när man är klar med detta.Jag har själv omvärderat en del.Lägger mycket mer tid för barn o familj nu.Bryr mig om mig själv och tar det lugnt när jag behöver det.Lycka till ...Kramizar Kattis
Kattis
Göteborg, - Friday, March 14, 2003 at 16:12:04 (MET)

Hej. Jag hoppas på ett snabbt svar på detta från Staffan eller från någon som vet. Jag har precis talat med min läkare och bett henne skriva ut något som är bättre att sova på än de Stilnoct jag har. Hon säger att det jag föreslår har hon inte skrivit ut på åratal på grund av dåliga erfarenheter. (Nitrazepam eller Apodorm)Syftet med mitt förslag är att jag tänkte försöka få lite frid några dagar och få sova lite. Jag tänkte försöka med att bara ta hälften av minsta dos och se om mina plågor lindras lite. Läkaren vill i stället skriva ut Lergigan till mig eftersom jag har det så besvärligt. Själv vet jag ingenting om Lergigan. Jag fick en bra dag sen har det kört i gång igen med hemsk frossa och svettningar och värk i magen. Jag har haft två hemska nätter. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra eftersom jag sover så lite och varken orkar med mitt jobb eller någonting om jag inte åtminstone får sova. Det känns också som ett nederlag att "backa" och ta sömntabletter igen, men vad ska man göra när det blir övermäktigt och man har ett liv att ta hand om? Kram på er alla. Det ska gå bra för oss till slut, eller hur!
Ann-Christine
- Friday, March 14, 2003 at 14:48:50 (MET)

Hej Kattis. Tack för ditt svar. Jag känner precis som du skriver, en tärande oro när jag blir stressad. Jag var inte heller stressad innan jag började med tabletter. Nu tål jag ingenting förrän stressen är igång och då kommer ångesten. Men, är det inte så att när nervsystemet har läkt sig så kommer jag att klara stressen igen? Kattis, tacksam om du vill svara igen.
Maggan
- Friday, March 14, 2003 at 14:30:18 (MET)

Hej igen alla, Maria här. Det är nu en vecka sen jag drog ner Remeronet sist. Besvären har stabiliserat sig ngt sånär. Hade en ganska hyffsad dag igår, var inne hela dagen och när kvällen kom skulle jag gå på NA möte. Hade dåligt i magen så jag tog en Novalucol ca en halvtimme innan det var dax att åka. Satt sen vid datorn och väntade på att tiden skulle gå. Känner helt plötsligt hur allt blod "rinner" ur kroppen på mig och jag börja skaka invändigt. Satt och skakade en stund, tänkte först att det här går inte. Men, tänkte jag sen, "detta" skall inte få ta mig. Klädde på mig och åkte iväg. Kom till lokalen och gick halva trappan ner sen kände jag att detta går inte så jag åkte hem igen. Och det känns så jävligt att det skall bli så här. Det skrämmer mig för vad som komma skall. Ringde och pratade med Gunnar Nord på RFHL i Stockholm i går om hur snabbt jag skall trappa ner resten. Frågade oxå om det värsta kommer sen man slutat helt och svaret jag fick av han var, att det värsta kommer nog när man slutat helt. Fy fan(ursäkta mitt språk) va hemskt. Gruvar hur mycket som helst. Ska nu ta 30 mg i 2 veckor till och sen dela så jag tar en halv tablett alltså 15 mg i en månad. Sen ska intaget vara över, men vad händer sen? Finns det någon här som bara ätit anti-depp och slutat som vill berätta hur det var. Skulle vara tacksam om ngn ville berätta. Undrar mycket över om detta kommer att ta slut? Om jag kommer att klara det? Om jag kommer att komma igenom det? Om jag kommer att bli galen? Hur mycket ångest och hur mycket panikattacker jag kommer att få? Tusen frågor och inga svar. Jag vet att ingen kan svara på dessa frågor för det kan bara tiden, men jag önskar ändå.. Tack för att ni finns. Det verkar inte vara lika många som skriver här som tidigare men det kanske kommer mer folk hit. Jag hoppas det. Och ni "gamla" svara gärna. Tack för mig. Kramar till er alla / Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Friday, March 14, 2003 at 12:52:41 (MET)

Hej igen Kattis! Du stavar med K ser jag nu och jag hade missat, hoppas du svarar mig.
Kjell
- Friday, March 14, 2003 at 09:58:41 (MET)

Hej Cattis! Jag ser att du har hittat tillbaks igen och jag håller själv på att trappa ned men det är svårt och jag tvivlar mycket. Hur länge tog det innan du hittade lugnet och hur länge sedan slutade du med tabletter. Jag har svårt att stå ut med alla symtom men kämpar vidare och hoppas kunna hitta tillbaks till mitt gamla jag men med mindre krav på mig själv. Tacksam för svar och jag har nyligen hittat sidan så du har kanske svarat tidigare. Käpa på alla
Kjell
- Friday, March 14, 2003 at 09:09:38 (MET)

Maggan! Jag känner verkligen med dig.Jag vet att man ibland tvivlar att man skall kunna klara sig igenom detta,men jag kan lova dig att det kommer bättre stunder!Försök att stå ut.Ju mer du stressar dig,ju sämre mår du.Jag var själv väldigt stressad och det var jag inte innan.Jag blev stressad för allt och det var en tärande oro.Man blir ju så otroligt mer känslig i övrigt under abstinens och det verkar som om alla tentakler är utåtriktade samtidigt.Man har ingen riktig kontroll,känns det som.Jag vet vad du går igenom och många andra.Har själv gjort det.Det GÅR att bli från det här H-vetet.Det är värt att kämpa på.Tänker på er alla som kämpar.Kramizar Kattis
Kattis
Göteborg, - Thursday, March 13, 2003 at 23:30:19 (MET)

Hej igen. Jag är så vimsig nu så jag får inte med allt i samma mail. Är det någon mer som är känslig för stress? Minsta sak som stressar mig får min kropp att reagera med ångest. Hur länge brukar man vara så känslig? Innan jag började med tabletter klarade jag stress bra. Kommer jag någonsin tillbaka dit. Hjälp!
Maggan
- Thursday, March 13, 2003 at 18:43:47 (MET)

Hej. Jag är tablettfri sen 5 månader och jag mår så dåligt. Jag har en ångest som kryper i kroppen. Ska den aldrig försvinna? Hjälp mig för jag orkar snart inte mer. Vad ska jag göra?
Maggan
- Thursday, March 13, 2003 at 17:35:56 (MET)

Hej på er alla! Maria. Det kommer att vända för dig också, det kan jag lova dig. Små framsteg är också viktiga, fortsätt så. Ja, ensamheten kan vara en pina. Jag själv är omgiven av människor hela dagarna men känner mig ändå också så fruktansvärt ensam. Jag får väl trösta mig med att våren är på väg, jag brukar alltid må bättre vid ljusare tider. Ann-Christine. Skönt för dig att du får uppleva dessa bra dagar. Bevara den känslan över hur du känner dig dessa dagar så att du kommer ihåg varför du kämpar de dagar du mår dåligt. De dåliga dagarna kommer att bli färre ju längre tiden går. En stor kram till er allihopa,
Josefin
- Thursday, March 13, 2003 at 16:11:11 (MET)

Hej! MARIA! Jag förstår precis hur du känner när du säger att du mår dåligt både med och utan tabl. Jag känner igen mig i mycket du säger, den sociala biten, tex. Har inte varit utanför huset på flera år. Jag är också övertygad om att mina problem kommer att ta slut när jag slutar med mina mediciner, men vägen dit känns ju så väääldigt lång ofta. Och visst skrämmer det mig med att även fast jag slutat med pillren, så kommer det liksom inte att vara över, att abstinensen hänger kvar. Vad som har hänt i kroppen under alla dessa pillerätande år. (8) Fick nyligen ta ett steg tillbaka, som du kan se längre ner på sidan. Mår egentiligen inte bättre av det, men hjälper till lite att stå ut. Mitt stora problem är nog min räddsla. Jag vet ju försnuftsmässigt att det inte är farligt att gå ett par steg till toaletten osv..Men kroppen verkar inte vilja lyssna på mitt förnuft. Häromdagen var det så ångestfyllt i hela kroppen, stod i ett konstant spänningstillstånd och bara höll mig i väggen, gjorde ju ont överallt för att jag spännde mig så, men vågade ändå inte slappna av, (blir en ond cirkel) ialla fall så tänkte jag att sista utvägen nu för att få lite lugn (kanske) är att korka upp en vinflaska. (hjälpte ju bra mot nervösa tonårsnerver) men, jag vågade inte gå ner i källaren och hämta en flaska...kan man annat än skratta åt eländet? ...Och nej, jag har inga alkoholproblem, men, skämt åsido, jag har stor förståelse för att folk tar till vad som helst för att må bättre, om så för en liten stund. Det som hjälper mig bäst är Reikebehandling. Har slarvat med att be om hjälp med det ett tag, när jag kännde mig skaplig, men är nu igång igen, och det hjälper verkligen min helt otroliga spännda kropp och själ. Det här var väll egentiligen inget svar i den bemärkelsen, bara lite medmänsklighet i all enkelhet, vill bara tala om att du INTE är ensam. Du låter trots allt väldigt stark och modig, och du, stå på dig mot alla som försöker få dig att göra nåt som känns helt fel för dig.ANN-CHRISTINE! Du ger oss alla hopp om att det faktiskt går, att det finns bra dagar. Jätteglad för din skull. Tack för att du delar med dig av både bra och dåliga dagar. Ha det bra alla, och kram på er Carina
Carina
- Thursday, March 13, 2003 at 09:43:53 (MET)

Hej på er alla Maria är här igen. vill bara skriva att jag lyckats ta mig till biblioteket och till min syster på hennes jobb för en kopp kaffe(å få skaka lite grand). Var sen in på en affär och handla lite. Känns så skönt att vara ute och aktiv och delta i livet som faktiskt pågår där ute hela tiden. Önskar bara att jag hade mer ork att fara och hälsa på ngn eller delta i livet överhuvud taget. Är så tacksam att vi går mot ljusare tider och att det blir just längre och längre för varje dag. Känner mig ganska hyffsad just nu. Tankar om att nu snabb trappar jag ur skiten kommer över mig. Men jag vet inte. Vet ngn om det går snabbare över av "bara" anti-depp än om det varit benzo med i bilden? Känner ibland, just nu, att fy f.n kom igen bara inget skall få ta mig, jag slänger hela skiten åt h-vete. Har ju aldrig haft några sociala fobier eller panikångest förutom när jag låg på lasarettet i höstas men jag tror det berodde på alla piller dom försökte få mig att äta. Tror ibland att min krasc i höstas enbart berodde på att jag fick nya mediciner. Första dagarna efter det att jag slutat Efexoren var jag helt euforisk. Vaknade kl 6 på morgonen och hade bara sån energi och lust att göra saker. Det planade ut efter några dagar och sen mådde jag vanligt hyffsat. Åt då dom nya pillren men jag tror inte dom hade börjat göra verkan. Den stora smällen kom efter ett par veckor med enorma panikångest attacker och räddsla för att bli tokig. Jag var helt övertygad om att nu jäv..ar släpper det. Nu finns det ingen återvändo, nu blir jag ett lallande "packet" på ngn instution resten av mitt liv. Var helt övertygad att jag skulle bli galen, helt tokig. Den räddslan går inte att besktiva som följde med den känslan. Jag var så rädd. Nu blev det ett sånt där tjorvigt brev igen när jag hoppas fram och tillbaka men det får ni ta, tack för det. Mina funderingar om det här verkligen kommer att gå, om det kommer att funka för mig och allt det där finns ju där hela tiden. Dom finns där mer än tankar av att det kommer att gå. Jag kommer att klara mig genom detta. Det känns i alla fall rätt ok just nu. Ska äta lite och kolla på Dr.Phil på TV. Han och jag är vänner nu när jag är inne varje dag och tittar på TV. Tack för att jag får skriva här och vara delaktig. Som jag skrev i tidigare brev ni får gärna svara på mina frågor om det går att klara detta. Så tack för att ni finns och kanske svarar på mina frågor. Kanske kommer tillbaka under kvällen, inte omöjligt. Kramar till er alla / Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Wednesday, March 12, 2003 at 16:40:01 (MET)

Hej Kjell, Du kan hitta några tidigare inlägg från mig i gästboken. Jag har ätit Flunitrazepam i ca 3 år. Normal ordination till natt. Sen i somras slutade jag tvärt med dom och fick (vad jag då inte fattade) utsättningsproblem. Efter att inte ha sovit nästan alls i två månader blev jag helt manisk och kunde inte koppla av alls. Min läkare skrev då ut Zoloft och Stilnoct som jag ätit i ca 6 mån. Jag blev jättesjuk och har dessutom fått reda på i efterhand att det är helt fel att skriva ut antidepp till någon som är manisk. Jag gjorde sen misstaget att sätta ut rubbet på en gång. 3 dagar senare var jag på akuten med hjärtflimmer. I ca 2v hade jag mest fysiska symptom men förra veckan smällde det ordentligt. Det kändes verkligen som att gå rakt in i väggen. Det är tillräckligt vidrigt att ha alla dessa symptom men man ska dessutom orka hantera att ens läkare inte tror på en och ibland inte omgivningen heller. Jag har under den här tiden bl a fått höra av en vän att jag har så svart livssyn så att man inte orkar umgås med mig. Fullständigt förödande när man själv ibland inte vet om man blivit helt galen. Jag har alltså inte tagit ens en Alvedon på 3 veckor. I går var jag helt desperat och i dag vaknar jag och känner igen den gamla glada friska A-C från förr. Helt fantastiskt. Jag vet att abstinens går i vågor och att alltihopa kanske kommer tillbaka men det är helt underbart att i alla fall i dag få må så här bra. Man får hoppet tillbaka och tron på att man trots allt inte är galen. Jag är djupt imponerad av alla som skriver här. Mina lilla 3-veckorsabstinens är ingenting mot vad vissa här går igenom. Hör av dig igen Kjell och kämpa på.
Ann-Christine
- Wednesday, March 12, 2003 at 13:18:11 (MET)

Hej jag heter Maria och är så jä...a rädd och ensam. Håller på att trappa ur medicinen som jag äter. Är nere på 30 mg Remeron/dag. Känner mig förgiftad i kroppen. Har alla möjliga känningar.Dosen jag äter nu har jag ätit i 6 dagar. Vad som är värst är den känsla jag har av att sitta inmålad i ett hörn. Jag mår dåligt om jag tar tabletterna och jag kommer att må dåligt om jag inte tar dom. Vissa dagar känns det så hopplöst. Gråter och gråter och har ingenstans att vända mig, ingen att prata med. Kan någon säga mig om det går över, kommer det att bli bra? Känner mig som ett litet barn som behöver tröst. Går i psykoterapi 2 ggr i veckan men hon är borta hela denna vecka så jag har ingen ventil att prata med. Känner mig fruktansvärt ensam i detta. Hittade denna sida igår kväll, satt och läste flera timmar. Är så tacksam att alla ni har skrivit här för det gör att jag kan känna en liten känsla av att jag inte är ensam. Har på lasarettet försökt få komma och prata med en läkare men hon tyckte inte att det behövdes, jag kunnde ringa på hennes telefontid. Så jävla oansvarigt tycker jag. Vet ibland inte hur jag ska kunna klara av detta. Önska att det fanns ett hem dit jag kunde åka och få slippa vara ensam med detta. Har fått papper på Iris-behandlingshem men jag tror aldrig kommunen betalar detta. Igår hade jag lust att dom får lägga in mig på psyket och snabb ta bort medicinen bara för att bli av med denna skit. La in mig i somras för att dom skulle hjälpa mig att ta bort Efexor som jag ätit i ca 3 år, det slutade med att jag kom ut med två nya medininer. Har ingen aning om hur det gick till. När jag tänker på det känns det förjävligt. Är nu så förgiftad i kroppen att jag inte kan äta några somn helst piller. Har mycket dåligt i magen så jag fick Nexium, åt det i ca 1 vecka och började må så jävla dåligt. Skakade, fladrade, hade ångest, måde illa, huvudvärk, kändes som att jag hade en glaskupa på huvudet. Hade en känsla av overklighet, att inte vara närvarande. Fortsatte några dagar till innan jag kom på vad det var. Samma dag jag inte tog ngn var det helt borta. Helt otroligt. Det blir nog inte så sammanhängande brev detta men det kan inte hjälpas. En annan sak är denna ofantliga trötthet jag har. Mina dagar har sett likadana ut sen i höstas. Orkar inte göra mer än att äta, duscha(vissa dagar), ligga och läsa, handla och titta på TV. Vissa dagar känner jag mig så trött att jag inte ens orkar sitta vid datorn. Orkar inte umgår med folk, inte prata i telefon, orkar inte ha ngt socialt liv. Jag har inget liv och det känns förjävligt. Orkar inte städa och knappt ta hand om mig själv. När ska detta ta slut? Kommer det att ta slut??? Kan förövrigt inte dricka kaffe utan att börja skaka inuti kroppen. Kanske lika bra att sluta med det. Orkar faktiskt en sak till, går på NA-möten vissa kvällar, utan dom skulle jag inte ha några som helst kontakter med människor. Detta är dock inget jag kan tala på mötena om. Kan säga att jag varit drogfri 5 år och 4 månader. Har tack och lov inte ätit några benzo under denna tid. Låg inne på psyket i höstas i 3 månader, fick en sån jävla krash som jag inte vet vad den berodde på. Dom försökte få mig att funka på en massa olika tabletter massa olika anti-depp + Zeldox, Buspar och en massa annat. Vad jag tog under denna tid var Esucos för att slippa den värsta ångesten. Hjälpte så att jag kunde hantera den. Biverkningarna jag fick var utom denna värld. Har läst abstinens listan på Kilens sida och dom allra flesta stämde in. Låg i princip i fosterställning i 2 månader och tordes knappt gå ut ur rummet. Har sakta men säkert blivit bättre men är långt i från bra, jag är ganska övertygad om att det som fattas för att jag ska bli frisk är att det är det där sista pillter som ska bort. Varför jag skriver ganska säker är för att jag ibland har sånt hopp om att detta ska bli bra och ibland känns det bara som om att jag ska bli galen. Att det aldrig kommer att ta slut. Att det inte finns någon chans för mig till ett normalt liv. Jag vet inte.... Blir rädd när jag läser era delningar om att det kan ta upp till ett år innan allt är borta och man kan må bra. Det känns ju helt outhärdligt. Snälla svara någon, kommer det att gå över, kommer det att bli bra? Tack på förhand. ska sluta nu för denna gång men jag kommer garanterat att komma hit fler gånger. Tycker att denna sida är den seriösaste jag hittat. Verkliga delningar som man kan känna igen sig i. Ärliga och uppriktiga. Så tack till er alla som skrivit och kommer att skriva här. Kramar till er alla / Maria
Maria <lopploella@hotmail.com>
Piteå, - Wednesday, March 12, 2003 at 13:14:37 (MET)

Hej Ann-Christin! jag är så glad för din skull och hoppas att det håller i sig. Jag har börjat trappa ut medicinen och mår dåligt och skulle vilja veta om du har tagit bort medicinen helt eller mår du bra ändå. Jag skulle vara tcksam för svar för det skulle nog hjälpa mig i mina svåra stunder.
Kjell
- Wednesday, March 12, 2003 at 11:56:43 (MET)

Hej igen, Jag måste bara tala om vad som händer. Ni ser ju mitt inlägg i går eftermiddag och hur dålig och förvirrad jag kände mig. I morse vaknade jag utan yrsel och andra konstigheter för första gången på 3 veckor. Jag låg där i sängen och liksom väntade på att det hela skulle dra igång men inget hände. Just nu känner jag mig fullständigt normal. Det känns som att hitta sitt gamla normala jag som man nästan glömt bort. Jag är så GLAD för första gången på månader att det nästan gränsar till eufori. Gode Gud måtte det bli fler såna här dagar. Kram på er allihop. Det FINNS tydligen bra dagar!
Ann-Christine
- Wednesday, March 12, 2003 at 11:28:18 (MET)

Hej på er allihop. Jag har just genomlevt mitt livs värsta vecka. Jag vet inte riktigt själv om jag har totalkraschat eller om detta är abstinens. Jag är tacksam för svar och erfarenheter. Förra tisdagen började jag skaka på jobbet. Jag upplevde ett tillstånd av att "glida ur verkligheten" jag kände inte alls igen mig själv. Förut har jag nästan bara upplevt fysiska fenomen. Nu trodde jag på allvar att jag blivit "sjuk i huvudet" Jag sjukskrev mig en vecka och hade naturligtvis jätteångest för det, krävande chefer. Fick man någon förståelse för det? ha! Min chef föreslog mig att börja äta lite östrogen så skulle allt bli bra. På morgnarna är jag så yr i skallen att jag knappt vill gå upp ur sängen, jag känner mig helt trasig inombords, sen blir yrseln bättre och bättre för att vara helt borta fram emot kvällen. Hela helgen grät jag floder utan att förstå varför och utan att egentligen vara lessen. Om jag håller på med något kan jag plötsligt uppleva att hjärnan slocknat några sekunder och jag har ingen aning om vad jag höll på med. När jag vaknar på söndag minns jag knappt lördag osv. Jag har känt mig som ett skakande vrak. När jag var hos min läkare i går och storgråtande frågade henne vad som händer med mig svarade hon att hon inte visste. Hon trodde att jag var utmattad. Jag tjatade om utsättningssymptom och hon svarade att hon aldrig hört talas om något liknande. Hon sa att det jag upplevde i såna fall bara hände tunga missbrukare och att om jag hade utsättningssymptom så skulle dom ha gått över för länge sen och definitivt inte vara så här kraftiga. Dom sista 2 dagarna har jag märkt att jag känner mig helt sjuk och har alla dessa konstigheter men bara fram till eftermiddagen. Då är jag plötsligt helt mig själv igen och fungerar helt normalt. Det är så läskigt att det knappt är sant. Något positivt mitt i allt elände är att jag har sovit jättebra dom sista två nätterna!!?? I morse skakade jag på klockan för jag trodde den gått sönder när det visade sig att jag sovit 8 timmar i sträck, vilket jag inte gjort på många år ens med sömntabletter. Väldigt förvirrande alltsammans. Nu är det 3 veckor sen jag slutade med mina tabletter. Hur länge ska jag ha det så här? Man tror att man är helt galen och det tror tydligen alla andra också vilket är jättesvårt att hantera. En riktig Dr Jackel och Mr Hyde situation. Helt knäpp halva dagen och sen fullt normal resten av dagen. Från att tro man ska dö i flera timmar kan man sen glad i hågen gå ut och köpa pizza på kvällen och tycka livet är helt ok. Känner någon igen sig?, eller har man verkligen flippat ut?
Ann-Christine
- Tuesday, March 11, 2003 at 16:11:26 (MET)

Hej! Jag ser att det är många som har slutat eller är på väg att sluta och är orolig för hur man skall klara det.Jag har nu varit utan benso i (snart) 4 år,o anti/sömn i 3år.Jag hade det jobbigt i början och det höll i sig i ca 1 år.Det var olika varje dag, ibland riktigt bra men sen dök man ner igen.Tillslut så jämnade det ut sig och man blev mer jämn.Jag beslöt mig för att ta en dag i taget och den regeln lever jag efter än.Man blir mer ödmjuk mot själva livet.Jag har kommit tillbaks till mitt gamla jag fast med mer erfarenhet.Det har bara varit enbart positivt för mig.Jag försökte att göra saker som tilltalade mig under tiden med abstinens och även efter.Var mycket ute i naturen ,skrev mycket.Själva skrivandet var bra för då kunde jag gå tilbaka och se att jag hade mått ungefär likadant för ett tag sedan o det gav med sig.Man lär sig känna igen sin abstinens o hur länge den brukar hålla i,nya symtom osv.Man kunde känna igen andra symtom som man haft tidigare o man behövde inte bli tokig för att man trodde att det som jag har måste vara nåt alldeles galet,man såg ju att det gick över förra gången.Försök att omge dig med vänner o omgivning som är positiva för dig o för varje dag så är du ett steg närmare att må bättre..Så kämpa på .Kramizar kattis
kattis
göteborg, - Tuesday, March 11, 2003 at 15:35:44 (MET)

Hej ! har nu hittat denna sida efter tips och har lite frågor eller synpunkter. Jag har ätit medicin i flera år efter att varit mycket aktiv och duktig så blev livet så svårt att jag började äta olika mediciner. Jag har mått halvbra ibland men inte känt någon lugn och ro utan är ständigt jagad av ångest och orooch rädsla. Jag äter Xanor,Efexor samt buspar och har nulutat med Xanor efetr 1,5 års ätande och mår nu mycket dåligt, vilket är väntat. Mina oro är att jag inte vet hur jag skall klara att ta bort all medicin och sedan inte börja äta igen om jag får ångest eller depression vilket kan vara gamla biverkningar. Har någon lite hjälpande ord så tar jag gärna emot det. Detr vore intressant om någon kunde svara som efter flera år fortfarande lever utan medicin. Jag vill komma tillbaks till mitt normala liv som jag än gång hade. tacksam för svar och synpunkter.
Kjell
- Tuesday, March 11, 2003 at 11:01:00 (MET)

Jag undrar om någon mer känner som jag. Efter att jag har slutat med alla tabletter så är jag så väldigt känslig. Jag blir orolig jätte-lätt för minsta sak. Hur länge brukar detta vara?
Mikaela
- Sunday, March 09, 2003 at 12:13:47 (MET)

Mia! Rolig att höra dig igen! Hoppas allt väl, och bra att du har kunskap nu när du skall till Läkarn din efter helgen. Må väl och ta hand om dig Trevlig Helg! önskar han otto
otto ruben svensson
- Friday, March 07, 2003 at 21:38:25 (MET)

Tack! Jag har fått alldeles utmärkt svar från Gunnar på RFHL i Stockholm. Nu har jag mycket mer "kött på benen" när jag träffar min läkare på måndag. Jag har nu tagit Campral + Revia några dagar och är glatt överraskad av resultatet! Jag har inte haft något som helst sug efter alkohol, och inte heller efter sötsaker och hetsätning. För mig känns det som ett mirakel! Däremot känner jag en lätt huvudvärk, men inte så mycket att det är något besvär. Känner mig också lynnig och irriterad. Humöret går verkligen upp och ned. Men det beror nog inte på tabletterna utan på hela livssituationen för tillfället.
Mia
- Friday, March 07, 2003 at 15:57:55 (MET)

CARINA OCH STAFFAN! Nä dom är inte värre än "benzo" ursäkta mitt slarv där, menade bara att dom har en annan karraktär med just värken! Ha en bra Helg alla och Carina det här blir bra skall du se önskar han Otto!
Otto Ruben Svensson
- Friday, March 07, 2003 at 14:18:09 (MET)

CARINA! Meprobamatmedlen drogs in främst för att dom var "giftigare" att äta än benzo. Abstinensen av Xanor är svår nog. Jag tvivlar på att Somadril generellt är ännu värre. Det skulle vara för just värkproblemen då som vännen Otto säger. MIA! När jag tipsade Gunnar på att svara berodde det på två saker. Dels på att han nog är mer van vid Revia och Campral än jag, men mest på att när jag såg att du som stockholmare verkade behöva närmare kontakt och stöd, så vågade jag ändå inte "gå i god för" hans verksamhet på RFHL-Stockholm (den är ganska färsk), men som Gunnar nu skrev kan man få ett annat intryck av mitt syfte. Därför vill jag tillägga att du är även välkommen att ringa hit och du kan försöka med Kilen på 08 696 01 00. Lycka till båda två!
Staffan Utas RFHL-Uppsala län, <rfhlups@algonet.se>
tel. 018-124422, - Friday, March 07, 2003 at 10:02:52 (MET)

Hej Carina! Ja somadril är en eländig tablett, jag har gått igenom allt som finns under 30 år, men dom var bland dom värsta jag varit med om, jag skrämmer dig inte nu! Det är ett gammal preparat som hette Restenil som var på 400 mg Somadril ligger på 350 mg och förvanlas i kroppen till meprobamat (restenil) Abstinensen är ungefär som "benzo" fast snäppet värre!! Har du tillgång till någon gammal Fass, slå då i den på Restenil! om du inte hittar meprobamat! jag skall söka efter jag skrivit färdigt detta! Det är oxå muskelavslappm´nande och ger samma abstinens som ex koddein, allstå värk!! värk ger värk som man säger! Jag klippte tvärt, och trodde jag skulle dö, gick rätt iväggen (nykter) och transporterades till sjukan fort, men fixade ut mig illa kvick, för att jag stod inte ut med abstinensen, detta är länge sedan innan man kom på att dom var så farliga! Men du fixar detta det ser jag , men var försiktig för allt i världen! dom ligger läng e i kroppen oxå! skall se om jag hittar något mer om du inte hittar, ta hand om dig vännen! hälsar otto!
otto ruben svensson
- Thursday, March 06, 2003 at 01:27:20 (MET)

Hej! OTTO! Det här med att Somadrilen omvandlas i kroppen, det sa Staffan någe om när jag först skrev här för någe år sen. Men då var jag inte redo för att ta reda på så mycket om medicerna, det räckte med att jag börjat fatta att dom gjorde mig sjuk, det var en pärs bara det. Men efter hand så har jag tagit in mer och mer info om dom. Jag försökte idag söka på Mebprobamat, men jag hittade inget. Vet du var jag kan söka? Jag håller ju på med nedtrappning nu, och har tagit upp huvet ur sanden, så nu vill jag veta allt elände som dom kan ställa till med. Även fast man blir "mörkrädd" ibland. Men allt för att inte fastna i det igen, så är jag tacksam för all info. Kanske är lättare att stå ut med utsättningsbevsären när man vet vad det handlar om. Inte KANSKE föressten. Det ÄR lättare när man vet. Tack för påminnelsen. Kram alla Carina
Carina
- Wednesday, March 05, 2003 at 18:58:34 (MET)

Hej Mia! Staffan Utas i Uppsala har bett mig svara på ditt brev. Jag heter Gunnar och jobbar på Stockholms-avdelningen. Vi har dragit igång läkemedelsverk-samhet i Sth och har telefonrådgivning, samtals-grupper och enskilda besök. Du är mycket välkomm-en att ta kontakt med oss på telefon 642 00 65. Vår adress är Norrtullsgatan 45. Vår nya hemsida är under uppbyggnad. Den nuvarande är inte bra och har sett likadan ut sedan i augusti. Det är inte ovanligt att man ordinerar både Campral och Revia samtidigt för att vara på säkra sidan och det är också vanligt att man sätter in antidepressiv medicin efter avgiftning. Efexor verkar bredare, påverkar fler signalsubstanser än Fontex och det är väl därför din läkare skrivit ut det. Det har beskrivits fler biverkningar av Efexor än av Fontex (Prozac), men skillnaden är väl inte så där jättestor. Det viktiga är vad du själv känner och om du inte tycker att Efexor är bra för dig, så ska du naturligtvis sluta med dem. Det är du själv som bestämmer. Många gånger skriver man ut antidepressiva tabl helt i onödan. Alla dessa tre preparat, Campral, Revia och Efexor har ett likande verkningssätt; de påverkar hjärnans signalsubstanser. Enlig läkare som jobbar med dessa tabletter ska det vara helt OK att blanda dem. Men kom ihåg att läkare många gånger är märkligt omedvetna och nonchalanta när det gäller biverkningar och abstinens, så det är nog på sin plats att sätta ett frågetecken. Hör gärna av dig till mig om du har fler frågor. Hälsningar Gunnar
Gunnar Nordh <stockholm@rfhl.se>
Stockholm, - Wednesday, March 05, 2003 at 11:42:46 (MET)

Appro på Zanor så finns dom i 3mg depåtabletter oxå så det är starka varor! otto
otto igen
- Wednesday, March 05, 2003 at 11:30:15 (MET)

Ja som jag skrivit förut så har en del läkare "dille" på att byta preparat, som du nu Fontex mot efexor, fungerar Fontex, skit i vad läkarn säger, argumentera allt vad du orkar emot, eller skaffa ny läkare om du kan, det har jag alltid gjort! (men det är ju jag det) campral var populärt i gbg för några år sedan nu hör jag aldrig talas om den mer, det kommer och går! hoppas bara du själv känner att det fungerar så är det det som är det viktigaste! Du som kämpar med Somadril, huva en giftig tablett, som omförvandlas i kroppen till mebprobamat (restenil) en mkt gammal tab, som avregistreras, jag förstår dig, själv åt jag den som karmameller, en gång i tiden, men du kämpar bra, så du lyckas det syns, stå på dig, stå på er alla och kämpa på och må väl säger han otto!
han otto ruben svensson
- Wednesday, March 05, 2003 at 11:28:01 (MET)

Hej Det här är första gången jag skriver här och just nu har jag panik och det blir nog lite virrigt! Jag har just legat inne på Maria för avgiftning från Stilnoct, Treo och alkohol. Det är mycket tack vare den kunskap och inspiration som jag hittat i detta forum som gjort att jag gjorde slag i saken. Jag hade verkligen fått nog! Hade helst velat sluta även med Fontex, som jag äter sedan några år tillbaka. Men det blev nobben direkt från läkarna. Idag hade jag ett läkarbesök på öppenvården för att planera fortsatt behandling och då blev jag mycket förvirrad och besviken. Läkaren ville bara skriva ut mer tabletter. Han lyssnade inte alls på att jag ville sluta med Fontex utan han ville byta ut det till Efexor. Dessutom ska jag ta 5 st Campral och 1 st Revia varje morgon. Det känns olustigt! Visst påverkar väl dessa mediciner också hjärnan? Efexor tycker jag verkar helläskig efter att ha läst era erfarenheter av den. Känner mig förvirrad och osäker hur jag ska göra. Förstår att det är svårt att ge något råd utan mer ingående beskrivning av hur mitt missbruk sett ut, men just idag orkar jag inte skriva ned det. Hoppas ändå få ett svar på om någon har erfarenhet av att byta från Fontex till Efexor. Hälsningar Mia
Mia
Stockholm, - Monday, March 03, 2003 at 20:19:29 (MET)

CARINA, jag blir SÅ GLAD när jag ser att du kan känna att det går åt rätt håll nu. Ändå har du ju fått backa i dos en liten bit. - Ja, hög dos är verkligen något relativt som du insett. Det typiska är just att man försöker hålla ner dosen så mycket man bara kan för denna respekt för stark medicin eller "psykmedicin". Du var "envis och RÄDD" för att sluta. Det är ju också så typiskt. Ni som hos andra ser envisheten att hålla fast vid medicinen, tänk på att den ofta döljer rädslan. Kan man få hoppet att det skall gå denna gång, tillsammans med stödet på den vägen, då brukar livsviljan vinna över den rädslan och över "envisheten". Ha det bra!
Staffan Utas
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Monday, March 03, 2003 at 14:27:12 (MET)

Hej STAFFAN! Tack för svaret. Jag har ätit Xanoren och Somadrilen i ca 6 år, Cipramilen i 8 år. Så det är ju ett tag. Jag har inte räknat med att det ska gå över en natt precis. Jag räknade på, när jag började nedtrapping för ca 8 månader sen, om jag trappade ner med 1/4 var 14de dag så skulle ta ca 1 år innan jag trappat ut alla mediciner. Men då la jag ju inte in ev bakslag. Även om jag nog får räkna med det. Vilket har visat sig. Högdosering. Jag har alltid tyckt att jag har tagit mycket, men jag satte en maxgräns, har aldrig ätit så mycket att jag har varit helt besvärfri, har alltid varit rädd för psykmedicinerna. Men sen när jag läste här så såg jag ju att många åt mycket högre doser. Jag visste inte ens att dom fanns i mer än mina 0.25, (xanoren) förrens jag fick en tablett akut på 1.0mg, när mina tog slut. Det kändes som om jag inte tog nånting när jag fick dela den i fyra delar. Så vad lätt det är att lura sig att tro att man bara tar EN tablett, om man inte tänker på milligramen. Fy, jag blev verkligen förskräckt när jag fick se att det fanns i så stora doser i bara EN tablett. I alla fall, nu har jag backat några steg, inte så att besvären har försvunnit, men bara så att jag står ut, och kan hämta nya krafter. Får nog räkna med att det kommer att ta mer en ett år, men huvudsaken att det går åt rätt håll. Om man tänker på att jag stått i det här i åtta år redan, så är ju inte ett år mycket i det stora hela. Åtta år, jag fattar inte det gått så lång tid, inte klokt egentiligen, att jag skulle vara så envis innan jag fick upp ögonen för vad medicinen gjör. Envis och RÄDD!! Min förhoppning är att NÄR jag blir frisk ska kunna använda mina erfarenheter till att hjälpa andra. Då har det inte varit förgäves. För frisk det SKA jag bli,(även om det känns sååå tröstlöst och hopplöst ibland, ganska ofta) slutar jag tänka det, kan jag lika gärna kasta in handduken. Tack också till A-C. Ha det så bra ni kan alla, Kram Carina
Carina
- Monday, March 03, 2003 at 10:32:09 (MET)

CARINA, med tanke på vad du har ätit, både Somadril (se längre ner på gästboken) och Xanor, två högpotenta medel och i höga doser, så är det inte konstigt att du mår så där. Hur långvarigt det blir beror dock väldigt mycket på hur länge du ätit och det vet jag ju inte. Att dessas abstinenser sätter sig som just hemsk värk på en särskild svag punkt är ju mycket vanligt. Den svåra ljudkänsligheten kunde ju också Ann-Christine bekräfta. Isolerningen är ju också klassisk, ända till kokongstadium. Gå nu inte för fort fram när det redan är så jäkligt. A-C svarade OM ATT MAN FAKTISKT KAN BACKA, tack för det, men jag tycker du frågar något annat än vad hon gjorde och då vill jag tillägga följande: När man slutat med sina lugnande/sömngivande/avslappnande skall man ändå verkligen FÖRSÖKA LÅTA BLI att backa för att man kan förlora väldigt mycket, inte allt men en del av det man gjort, man kan råka på en kraftig negativ reaktion och man kan också få svårt att låta det stanna vid ett par mycket små intag. Men det är sant, ibland, även med dessa medel kan det vara bäst att backa, om man uppenbarligen (och nyligen) trappat alldeles för fort eller om alternativet är något mycket värre. En mycket svår avvägning förstås, men det ger alltid erfarenheter för framtiden, till och med om man skulle fastna i det igen. Lycka till allihop!
Staffan Utas RFHL-Uppsala län, <tel. 018-124422>
- Friday, February 28, 2003 at 14:20:37 (MET)

Hej CARINA. Jag är ju rätt "ny" här på sidan så du får väl ta det jag säger med en nypa salt. Att man isolerar sig behöver inte betyda att man utvecklat en fobi eller så. Det du upplever och har upplevt under din långa nedtrappning är ju så påfrestande att man helt enkelt inte orkar med så mycket mer än det. Jag har varit enormt ljudkänslig i ett halvår nu och för att orka med mitt arbetsliv har jag flyttat ut till min sommarstuga där det är tyst och lugnt. På jobbet kan jag bli skitförbannad bara av att telefonen ringer. Det gör ont i hela mig faktiskt. Det är ju svårt för dig som har familj hemma att skapa tystnad omkring dig. Jag ville också kommentera din fråga ang "om jag tar en tablett har jag då sabbat min nedtrappning" Jag pratade med Staffan i går och han sa en sak som jag tyckte verkade vettig. Man har inte förstört något om man "dukar under" och tar en tablett men det är viktigt att man inte tar så mycket så att man mår bra igen. Då är man inte i nedtrappning längre. Han sa att man skulle känna av abstinensen men att det var ok att lindra den så att säga. Jag har mått väldigt dåligt ett par dagar och Staffan tyckte att jag skulle ta en sömntablett för att få sova. Jag sa att jag inte ville det för att jag inte ville "bli fast" igen. Han sa då att det var ju precis det jag redan var och nu gällde det att komma ur det utan alltför stora plågor. Trist men sant eller hur! Hoppas att det hjälpte dig också, lite i alla fall mitt i eländet. Kram på dig.
Ann-Christine
- Thursday, February 27, 2003 at 15:57:09 (MET)

hej, jag ska börja ta remeron snart vet ni om den är bra?? =)
hej <hej>
hejsan, - Thursday, February 27, 2003 at 13:24:47 (MET)

Hej! Håller på en nedtrappning av mina mediciner. Äter Somadril, Xanor och Cipramil. Har hela tiden haft problem med nacken och axlarna. Har såna kramper och skaknigar, så jag är helt övertygad om att jag kommer att skaka tills jag bryter nacken. Har trappat ner Somadrilen från 4 1/2 tablett till en om dan. Det funkade väll hyfsat, mådde bättre när jag inte åt så mycket av dom, orkade mer rent muskulärt. Sen har jag minskat Xanoren från 4 1/2 till två. Det har gått överkommligt ända tills jag stod på två 1/2, då började det bli för jäkligt, kramperna var värre än nånsin, och jag kunde inte längre hantera det. Jag har minskat med en 1/4 var fjortonde dag, (båda medicinerna) har det gått för fort? eller har jag både abstinens och toleransabstinens samtidigt? Jag tål inga ljud, minsta lilla så börjar jag skaka. Allt kretsar kring nacken, minsta lilla oro, eller värsta ångesten, så kryper det upp i nacken och sätter sig. Och nu ligger jag på gränsen hela tiden, minsta lilla ljud sätter fart på allt, som sagt. Och med tre grabbar så är det ju inte direkt tyst...Kan ju inte begära att alla ska gå på tå för min skull. jag måst säga att jag är väldigt imponerad över att så många kan jobba när dom har det så jobbigt, själv har jag haft sjukpension i flera år,(är 34) och är helt issolerad, när det krampar som värst törs jag knappt gå de få metrarna till toan, det blir en ond cirkel, rör jag mig inte, så står jag i ett konstant spänningstillstånd. Dom allra flesta som jag har pratat/hört talas om vill ha någon att prata med/ hålla i handen när deras ångest slår till. Men så har inte jag det, ändå från första början så blev det värre med folk runt mig, släppte mycket bättre när jag var ensam. Så det är väll inte så konstigt att jag har blivit helt issolerad. Är det verkligen bara jag som reagerar så här, jag har inte sett någonstans att någon har såna kramper skakningar i nacken. Jag har röntgat nacken och det är inge "fel" på den. Är det förutom att jag är så spänd, medicinerna som gör det? Först trodde jag inte det. Men sen när jag vågade ta reda på lite mer om dom, så var jag rätt säker på att mycket kom från dom. Men sen då, om jag lyckas sluta med medicinerna, jag läser ju här att det kan ta upp mot ett år innan det vänder, och det känns väldigt tröstlöst, för hur blir det om jag en dag inte står ut och tar en tablett, har jag förstört hela nedtrappningen då? Har jag satt igång hela processen igen då.? Blev nog rätt virrigt det här, vet inte om nån förstår, gör det ju inte själv just nu. I alla fall, kram på er alla kämpare därute. Carina
Carina
- Thursday, February 27, 2003 at 08:48:56 (MET)

Tack snälla STAFFAN och OTTO RUBEN för snabba svar. Ber om ursäkt om jag verkar lite virrig. Jag har först nyligen börjat fundera på om även Flu+Stilnoct kan ha gett mig abstinens. Jag har inte trappat Flu+Stilnoct alls, bara slutat direkt och Zoloften var ju ingen avancerad trappning heller. Halverade dosen i några dagar och sen slut. STAFFAN jag ska svara på dina frågor på telefon som du föreslog. Jag tittade under fliken "Abstinens" och det är en hel del där som stämmer (bla a torrhostan som jag undrat mycket över). OTTO RUBEN det var skönt att höra att det där med kameran är rutin. Jag ska få den om nån vecka och ska jobba som vanligt under övervakningen. Jag är enormt tacksam över att ha hittat den här sidan och er som skriver här. Kram till alla.
Ann-Christine
- Wednesday, February 26, 2003 at 15:56:38 (MET)

ANN-christine: Hej på dig! Ja det där med Hjärt kan jag en del, för jag har legat inne ex antal ggr för krångel med hjärtat, en hjärtinfarkt (lindrig) men dock en infarkt, den fick jag faktiskt när jag var som mest abstinent, så en liten uppmaning kolla alltid hjärtat när ni trappar ner, för trycket och pulsen är ju inte riktigt normal hela tiden, och man är väldigt spänd hela tiden! paniken ökar och man tror hjärtat skall stanna! men det gör det inte! men en undersökning innan nedtrappning börjar tycker jag att man skall göra, man kan ju ha något medfött fel, som inte tål trycket under nedtrappningen, min infarkt var kopplad till en fruktansvärd abstinens, därför utlöste sig en infarkt, ja cigg oxå m.m mat m.m hela livsföringen sattes ju ur spel. Jag skrämmer inte upp er, utan alla bröstsymtomer skall man kolla upp så att man av hjärtläkarna får lugnande besked, och det räcker då! så behöver man inte bekymra sig för det! att du hade övervakningskamera är obligatorisk, det får man alltid, ibland är en del sängliggande i flera dygn uppkopplade en del får en dosa på bröstet och vandrar runt som vanligt det är ju bara för att dom skall se hur hjärtat arbetar, sen är det ju oxå skydd om det händer något, och dom kan avläsa snabbt via monitorn vad som händer! så se det ur skyddsfunktion, inte något annat, och kardiologerna har jag stort förtroende för, efter alla mina vändor där! dom släpper ingen i onödan! så var inte orolig, utan är allt bra enligt kardiologerna så är det! säger han otto!
otto ruben svensson
- Wednesday, February 26, 2003 at 15:11:46 (MET)

PIA Du upplevde din reträtt som misslyckande, men det var ju tvärtom ett mycket KLOKT steg för att kunna nå ditt mål!! Du gav ju inte upp så det var snarare ett steg framåt kan man säga. HUR FORT TRAPPAR MAN DÅ ANTIDEPRESSIVA? Var och en måste hitta sin väg som funkar. Du har inte ätit så länge så 14 dagar med 75%, sen 14 dar med 50%, sen 25% sen 12,5% (eller 25% varannan dag)sen 0 kanske funkar för dej. Men troligt är att du i alla fall ibland måste vänta ut abstinensen mer än 14 dar innan du orkar ta ditt nästa steg. Men vi är så olika och mycket kan påverka. Läs också andras erfarenheter här nedan. Och andra kan komma med sina, nya, här ovan.
Staffan Utas RFHL-Uppsala län,
- Wednesday, February 26, 2003 at 14:37:00 (MET)

Hej UFFE Borås! Tack för dom orden! vi skall hjälpa varandra så gott vi kan! med våra erfarenheter! Jag skrev inte långt till dig, anledningen var att ditt inlägg var så bra och träffsäkert så jag kände igen mig till 100 procent, just exempel att ha varit bort och komma hem och allt rasar och man känner inte igen sig, för mig är det att man gått i sin lägenhet och det sitter i väggarna minnen och annat, så jag blir oxå fruktansvärt euforisk ibland, för att nästa sekund rasa ihop! ja det var en mkt fin berättelse du skrev och jag hade inte så mkt att tillägga den var fin UFFE! Ja man är rätt egofixerad när man mår dåligt, speciellt när man hamnar i andras godtycke och inget kan göra, men jag har lärt mig att bita ifrån, så visst blir man obekväm för vissa men hellre det än gå med på allt dumt bara för deras skull. Nej tack! det gäller vårat liv kamrater! Hoppas allt väl med dig Uffe! och du hittar saker du vill göra! hoppas snart få läsa av dig här igen! må väl alla kamrater och ge aldrig upp! säger och hälsar han otto! Anders kämpa på!
otto ruben svensson
- Wednesday, February 26, 2003 at 14:02:31 (MET)

Vill bara säga att det här verkar vara en jättebra sida!Jag håller på och försöker sluta med Zoloft, utan någon större framgång, gick ner till 50 mg från 100 på en vecka men blev skitdålig, grät hela tiden, fick jordens ångest, tvångstankar...hela köret!Fick gå upp till 75 mg igen o det känns ju som ett misslyckande. Är det någon som har tips på hur sakta man ska trappa ut?För jag vill verkligen prova o se om jag kan klara mig utan Zoloft, har ätit den i 2 år! Kram
pia <piacandersson@msn.com>
Västerås, - Wednesday, February 26, 2003 at 13:25:40 (MET)

ANN-CHRISTINE OK det var alltså inte bara Zoloften utan även en längre historia med sömnmedel. Bemötandet du fått av sjukvården är ju skrämmande, men tyvärr mycket vanlig. Ett par års Flunitrazepam (=Rohypnol) kunde väl visst ge de symtom du hade när du slutade. Läs under fliken Abstinens! Var din nedtrappning ens mycket långsam?? Hade du verkligen "gått i väggen" just då när du slutade med Flu?? Hur man försöker känna skillnaden mellan abstinens och annat har jag (och andra) skrivit mycket om nedan. Klart att du nu måste räkna med en stor risk för att du nu har abstinens även av de två sömnmedel som du ätit sammanlagt i flera år. Du jobbar ju nu; är det rimligt i detta kämpiga läge? Är det verkligen så att du mår bättre av det eller är det mer ett uttyck för överkrav på dej själv som ledde till sömnproblemen en gång?? (Eller vägrar man sjuksskriva?) Du är värdefull även utan att prestera. Lär du dej mer om dessa medel du tagit så kan Du också få ordning i detta som verkar så skrämmande nu. För många här är det istället mycket bekant idag. Men f r å g a förstås läkaren om motivet till hjärtövervakningen. Svara gärna på telefon igen. UFFE. Roligt att höra så mycket positivt från dej också. Mina "uppleveser"? Jag vet tyvärr inte din ålder, men när jag var mycket ung och mycket vilsen i tillvaron kunde sinnet svänga något vansinnigt från en stund till nästa. HA DET ALLESAMMANS!
Staffan Utas RFHL-Uppsala län,
tel. 018-124422, - Wednesday, February 26, 2003 at 12:49:22 (MET)

Hej igen och hjälp hjälp! Jag fattar inte vad som händer med mig. Jag mår jättedåligt. Jag har ju ätit både Stilnoct och Zoloft i ca 6 mån. Vad är det som ger mig sån hemsk "abstinens" (ibland tvivlar jag på att det är det. Jag tror att jag blivit allvarligt sjuk). Hur yttrar sig abstinens av Stilnoct? Innan jag började den här behandlingen hade jag ätit Flunitrazepam i ett par år, ca 5mg, var och varannan kväll. Jag slutade med dom i somras. Det var då jag fick mina konstiga sjukdomskänslor/maniskt tillstånd/hopplösa sömnproblem/stress/svettningar/ångest mm mm. Det var detta som min företagsläkare klassade som "att jag gått i väggen" Kan det ha varit abstinens från Flunitrazepam? När jag började med Stilnoct och Zoloft förvärrades alla symptom alldeles makalöst. Läkaren sa att det var helt normala reaktioner när man hamnat i en sån här "gå i väggen/stress-situation". När jag sen började må bättre efter ett par månader (dvs dom psykiska symptomen försvann men jag hade fortfarande ganska många fysiska otrevligheter kvar) sa hon att jag började läkas. Själv tyckte jag det var konstigt att bli "frisk" så fort efter en sån smäll. Jag har blivit livrädd för tabletterna. Stilnocten slutade jag med för 2-3 v sedan. I dag tog jag inte min flisa Zoloft heller. Jag är rädd för att inte ta min lilla flisa samtidigt som jag är ännu räddare för att ta den. Jag förstår verkligen vad en del av er menar när ni säger att man blir helt egofixerad. Allting handlar om hur man mår. Jag kan inte hitta någonstans om det här är "farligt på riktigt" så att säga. Hur ska man kunna veta om det är abstinens eller om man verkligen blivit sjuk. Jag känner mig lite skeptisk mot kardiologen också som sa att min kammararytmi inte var farlig eftersom han också sa att det inte kunde vara utsättningsproblem. Om det inte alls är farligt varför ska man då kosta på mig en övervakningskamera?? Av ren nyfikenhet eller!? Kan inte riktigt släppa tanken på att man kanske ligger där med näsan i vädret plötsligt. Tacksam för svar och erfarenheter.
Ann-Christine
- Wednesday, February 26, 2003 at 09:13:48 (MET)

Tack Staffan! Skönt med din respons ska du veta. Du får folk att känna sig sedda :-) Skulle vara intressant om du ville utveckla din erfarenhet om att "uppleva världen" på det sättet vi pratade om! Tack också Otto ruben svensson! Du verkar vara en rätt härlig person, "Grymt" rak i ditt sätt att kommunicera, har jag lagt märke till här i gästboken :-) Och det var en komplimang, är väl säkrast att påpeka, haha. Någon som känner till fler bra forum på nätet liknande detta, med mindre betoning på biverkningar av mediciner? Veckans tips till infrusna själar: prova att gå med i en kör ngn gång, hur illa eller bra det än må låta när du sjunger. För mig värmer det upp själen, både sången och gemenskapen. Började rätt nyligen i en gospelkör (jäklar vad det svänger), och av en tillfällighet frågade jag en av tjejerna vad hon gjorde när hon inte sjöng. Hon svarade att hon var sjukskriven för "utbrändhet" och att kören var lite av terapi för henne. Lite av en oas i tillvaron. Själv tyckte jag det var skönt att höra henne säga det. Jaha, det finns fler som jag där jag minst anade det, med liknande problem, och därmed också fler goa människor att lära känna och umgås med på "samma nivå" utan att behöva känna sig "annorlunda", som annars känns allför lätt i vårt prestige- och statusfyllda samhälle. Fler oaser för själen, tack!! :-) "I'm so easily lost, so hard to find. A game of hide and seek, within my mind" Kram på er. Uffe
Uffe <solprins@hotmail.com>
Borås, - Wednesday, February 26, 2003 at 01:09:40 (MET)

ANN-CHRISTINE. Hej igen och tack för att du svarar här i boken så att många kan ta del av dina erfarenheter. Undrar bara om den nya attacken du fick beror på att du, som vi sa, började ta bort fjärdedelen igen? Eller har den en annan orsak? UFFE Jag känner för dej. Du har ju inte fått något riktigt vettigt svar här än. Det du beskriver är ju så jäkligt att det är svårt att svara på också. Jag tror i alla fall att glimtarna du fått av ett bättre liv inte skall avfärdas bara som överdrivna, utan att de måste vara viktiga för att förmedla hopp till dej. DET livet finns också i dej! Jag vill nog bara säga att du kan väl försöka med att ringa hit du också. Fortsätt i alla fall leta en lösning bland människorna. - Om jag upplevt något liknande? - Ja, klart jag har.
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Tuesday, February 25, 2003 at 16:16:24 (MET)

Hej alla, vill börja med att tacka Staffan som jag hade ett samtal med förra veckan. Det hjälpte mig mycket. Ett par timmar efter att jag skrivit mitt inlägg den 18 feb, blev mina konstiga hjärtklappningar så jobbiga att jag fick åka till akuten. Där konstaterade man flimmer beroende på att hjärtkamrarna slog ojämt, inte jobbade ihop alltså. Eftersom jag i övrigt hade perfekta blodvärden kunde man inte begripa detta. Jag sa att jag trodde det var utsättningsproblem av Zoloften men det fick jag inget som helst gehör för. Nu ska jag få en övervakningskamera som jag ska ha i 24 tim för att kontrollera arytmierna. Det hela känns ganska skrämmande. Jag gjorde som Staffan föreslog och började äta en flisa Zoloft igen, 1/4 tablett alltså. Efter ett par timmar försvann yrseln helt och hjärtat lugnade ner sig. Det blev lite bättre för varje dag. I dag smällde det plötsligt till igen och jag vaknade med svår yrsel och hjärtklappning i morse. Jag skakar liksom inombords och händerna darrar. Jag är helt okoncentrerad och får anstränga mig för att hålla "hjärnan på plats" och inte sväva bort någonstans. Obehagligt när folk pratar med mig och så märker jag att jag inte har en aning om vad dom sagt. Inte så kul att vara på jobbet i dag! Jag tycker att ni är jätteduktiga allihop som kämpar här.
Ann-Christine Selestad <ann-christine.selestad@se.pwcglobal.com>
Malmö, - Tuesday, February 25, 2003 at 15:09:19 (MET)

Hej. Kattis, du är en klippa på denna sidan. Har själv ångest efter att jag slutat med mina tabletter. Men det är väldigt olika från dag till dag. Det går upp och ner. Några dagar är riktigt dåliga, sedan kommer några bättre och sedan ännu bättre. Och sedan går det ner igen. Men jag börjar märka att de dåliga dagarna är inte lika många längre och de bra dagarna är bättre än de varit förut. Är jag på väg att sakta men säkert bli bra? Är det någon här som känner igen detta? Kattis, hade du det så här eller hur var det för dig?
Maggan
- Tuesday, February 25, 2003 at 15:09:15 (MET)

Jag har under 2 års tid ätit 20 mg seroxat har sedan ca 3 veckor minskat till 3/4 har nu efter 3 veckor börjat känna av att det känns jobbigt, yr, huvudvärk, ledsen, varm, men jag ska kämpa på. Tack Annica.
annica ahlqvist <semlan5@hotmail.com>
borås, - Tuesday, February 25, 2003 at 14:04:21 (MET)

Hej ANDERS o alla.Jag vill bara säga det att ångest o andra abstinensbesvär är vanligt så pass lång tid efter åt.Det är inget konstigt med det,tyvärr!Man brukar säga ett år efter man slutar ungefär.Det kan ju inte stämma på alla ,men det är vad det tar på ett ungefär.Jag har själv ätit benso m.m.Och det tog ca ett år innan det började släppa på mig.Jag vet precis vad du går igenom och det är väldigt plågsamt.Finns det ingenstans du kan gå och känna stöd? RFHL är ett ställe som har hjälpt mig väldigt mycket,att bara kunna vara där och förstå att det är inget "fel på mig".Utan det handlar om abstinens.Man kan även träffa andra i liknande situationer.Man behöver få bekräftat att det är medicinerna som gör detta och inte en själv som är totalt flippad! Lycka till..
Kattis
Göteborg, - Tuesday, February 25, 2003 at 10:14:04 (MET)

Ja det var härliga rader att läsa UFFE Borås! hoppas allt väl med dig och må väl! Tänkte på dig Anders! som plågas så fruktansvärt, det spelar nog ingen roll om det är xanor eller Stesolid ex, det rör sig om, men om jag varit dig med dessa svårigheter så hade jag nog övervägt att försöka lindra det kanske med lite antidepprisivt, förstå mig rätt, du plågas enligt dig lite väl mkt! hoppas att du kommer ur greppet och mår bättre på något sätt, försök få hjälp på något sätt! ja ja vi är nog många som känner igen oss i din beskrivning, jag gör det då definitivt, så fruktansvärt har jag oxå mått, så ensam är du absolut inte, det kan ju vara en tröst i bedrövelsen! lycka till och må väl! hälsar han otto
otto ruben svensson
- Monday, February 24, 2003 at 21:51:19 (MET)

Hej på er alla. Ibland är det hemskt, och samtidigt skönt när man känner igen sig i någon annans beskrivning av hur de haft det och hur de mår. Tänkte t ex på dig Anders. Själv har jag inte haft några "seriösa" självmordstankar. Men hur man känner sig alltmer isolerad, hur svårt det känns att "nå fram" till människor i ens närhet, det dåliga minnet, ångesten, frustrationen, sömnbrist, den sociala kretsen som blir allt mindre. En negativ spiral som i alla fall jag har svårt att bryta, eftersom jag inte kan peka på någon direkt orsak till problemen. För mig känns det som om just detta, att jag inte förstår varför jag mår dåligt, gör att hela mitt liv mest bara cirkulerar kring en enda sak: MIG, hur jag mår och varför, och hur konstig jag "måste" framstå för andra, och hur egoistisk jag framstår eftersom jag inte ser andras behov eller känslor förrän de är väldigt tydliga. En rädsla för mig själv, att förlora mig själv. Lite så känns det i mig. Som att ständigt vara inåtvänd och stressad, att inte riktigt "se" andra. Att inte kunna släppa taget om mig själv. Jag vet inte hur många synonymer man skulle kunna använda! Finns det kanske något som är gemensamt för oss här i forumet, i vår bakgrund, i våra liv och egenskaper som gjort att vi hamnat i svårigheter och därmed här i gästboken också? Saker som vi kan dra nytta av att veta och lära oss av varandra, utöver effekter av olika preparat?? CHRIS: usch, jag känner så väl igen mitt eget liv i din beskrivning. Har du något konkret i din bakgrund som du vet att dina problem beror på?? Det där med att leva i sin isolerade inre värld alltmer, medans den yttre krymper är oerhört skrämmande för mig också. Jag har en upplevelse som jag vill dela med mig, som kanske lite påminner om Browndwarf:s beskrivning av att uppfatta omvärlden runtomkring fullt ut. En dag förra våren inträffade något märkligt. Jag hade ganska nyligen börjat gå i terapi för ångest och depression, utan att egentligen ha tyckt mig vara sådär jättedeprimerad. Jag tog heller ingen medicin för besvären. Under en helg besökte jag min familj, som lever i en annan stad. Och vi pratade om allt möjligt i våra liv, och det kändes skönt att känna sig nära dem igen. Jag hade levt isolerad uppe i norrland några år tidigare. Någonting inom mig började släppa, lossna, värmas upp eller vad du vill, inom mig i mötet med dem. När jag sedan kom hem till Borås igen, så släppte alla mina fördämningar. Jag grät och grät, timme efter timme. Kunde inte sluta, och det var otroligt skönt men samtidigt skrämmande. Förstod inte vad som hände egentligen. Dagen efter att alla fördämningar brustit var världen förändrad!! När jag kom till jobbet så var inget sig likt. JAG SÅG! Plötsligt SÅG jag verkligen "verkligheten", kändes det som. När jag såg en människa i ögonen så såg jag något mer än bara ögon. Jag såg liv, själ, på något sätt. Helt JÄVLA UNDERBART var det. Kände en kontakt med människor som jag aldrig känt innan, och kände en märklig kärlek till allt och alla. Och jag smög ibland in på toaletten bara för att få gråta lite av lycka över det som hänt, haha. Samtidigt var det som om jag inte orkade ta in verkligheten för länge. Framåt kvällen upplevde jag att ångesten kom tillbaka, jag skakade i kroppen, kände början till panikångest och var helt slut mentalt. Allt eftersom veckan gick så sjönk jag tillbaka mer och mer in i den gamla verkligheten med ångest och depression, utan att egentligen fatta varför. Men här kan vi nog prata om kroppens egen förmåga att börja producera serotonin. Det är i alla fall min tro. Min terapeut tyckte att jag överdrev värdet av min upplevelse, och gjorde för stor affär av den. "Sådär är inte livet, du är ju närmast euforisk". Jaha, tänkte jag, där sprack den bubblan av hopp. Men jag tror att jag blev "euforisk" just för att jag måste ha levt så himla många år med mina rädslor, i min inre värld, att jag blev så till mig, euforisk, när jag för första gången fick se att livet kan upplevas så diametralt annorlunda. Jag mig hel, trygg, som om jag hade en självtrygghetens och frihetens rustning på mig, och allt, precis allt var ok :-) Något liknande inträffade ett par månader senare, om än inte lika omvälvande, och snabbare övergående. Så att det heller ingen engångsföretelse eller ren tillfällighet. Märkligt? En hallucination eller överdos av egenproducerad serotonin, typ? Eller uppvaknandet till verkligheten och livet efter åratal i mental istid? Jag vet inte säkert längre. Men jag vet att jag skulle kunna tänka mig att i så fall fortsätta leva i den hallucinationen. Någon som upplevt något liknande, med eller utan hjälp av preparat?? Nu har jag tagit upp nog med plats i gästboken för den här gång. Kramar till er alla. Uffe
Uffe <solprins@hotmail.com>
Borås, - Sunday, February 23, 2003 at 19:34:25 (MET)

Wow! I like it!

Lolita Gallery

russian lolita hardcore

tiny lolitas

lolita teens

pink lolitas

anal rape free

brother and sister incest

Naked Preteen Lolitas

Piere <pieredefran777@yahoo.con>
Florida, CU USA - Sunday, February 23, 2003 at 19:07:52 (MET)

Try to think about some upgrades:)

Asian Lolitas

asain shemales

Free Incest Storyes

naked preteen girls

Asian Lolitas

free lolita stories

Young Nude Preteen Art

Young Preteen Lolita's Nude

Deli <deliafreder2000@yahoo.com>
Florida, CU USA - Sunday, February 23, 2003 at 18:59:47 (MET)

Good site. What else I can say?

Board Bbs Lolita Preteen

Lolitas Hardcore Galleries

shemale crack whores

rape photo

Preteen Stories

Boy Preteen Naked Boylove

lolita

incest personals

Suzi <suskarls2000@mail.com>
Florida, CU USA - Sunday, February 23, 2003 at 18:56:38 (MET)

Hi! I'm Meg. I like sites, like yours.

Preteen Model Portfolio

free nude lolitas

Preteen Nudist Boy Pictures

magic lolita

Free Lolita Preteen Bbs

incest lolitas

Preteen Girls In Swimsuits

Preteen Model Portfolio

Meg <melikan124@yahoo.com>
Florida, CU USA - Sunday, February 23, 2003 at 18:51:44 (MET)

These guys know what they do here:)

lolita rape

Lolita Pedo Sex

adult incest stories

Preteen Links

pre-teen lolitas

erotic incest

Nude Underage Euro Lolitas

underage lolita incest

Trinity <trishwash22@gmx.net>
Florida, CU USA - Sunday, February 23, 2003 at 18:46:16 (MET)

This is a best page in my search results!

Free Lolitas Preteens

virtual lolitas

pubescent lolita

lolitas incest

lolita preteens

Underage lolitas

Lolita Bbs Forum

illegal incest pics

Ann <anniasad111@freemail.nl>
Florida, CU USA - Sunday, February 23, 2003 at 18:42:09 (MET)

In your site I've had a lot of fun!

preteen top

rape fetish

Free Lolita Anal Sex

Little Preteen Lolita Nudist

preteen galleries

underground lolitas

Lolita sex

russian lolita

Jim <jianova21@hotmail.com>
Florida, CU USA - Sunday, February 23, 2003 at 18:29:22 (MET)

Anders! Det där låter ju rent för jävligt, att du ska behöva må så dåligt. Jag har själv ätit Xanor i stora doser under några års tid på 90-talet. Jag minns ej nu hur mycket jag åt men det handlade om många mg under en och samma dag. Jag har förstått i efterhand att Xanor är en svårt vanebildande tablett. Det tog nog ungefär ett halvår innan det började vända för mig, så försök att stå ut. Jag vet att det är fördjävligt det du nu genomgår. Får du ingen hjälp från sjukvården? Samtal eller annan form av stöd?
Anna
- Friday, February 21, 2003 at 21:24:46 (MET)

Hej! Mitt problem är att jag efter att i ca 7 år varigt beroende av xanor ca 3mg/dag. Jag är nu medicinfri sen juli02, men min ångest och nedstämdhet som jag tror till minst hälften beror på långtidsabstinens vill aldrig släppa så varje dag är som ett helvete med ständiga självmordstankar och en allt sämre självkänsla och allgt detta påverkar min fysiska hälsa med sömnbrist varje natt och ont i kroppen så jag ej kan motionera vilket tidigare var min främsta hobby,på jobbet blir jag allt mer isolerad och vantrivs och tänker varje dag att det skulle vara skönt att bara försvinna.Mina övriga relationer knappa och sporadiska. Hjärnan fungerar inte som den ska minnet är dåligt, logiska tänkandet är sämre och jag är allmänt trög. Ångesten och frustrationen är så hemsk att jag nog snart bryter ihop. Inget stöd från släkt eller arbetskamrater osv.... Så efter ett halvår är allt fortfarande ett helvete!!!m När ska det vända? Finns det nån som upplevt något liknade och kan ge hopp? Orkar snart inte mer!!!!
Anders <basket22@spray.se>
Stockholm, - Friday, February 21, 2003 at 15:49:04 (MET)

Finns det någon som känner igen detta jag ska berätta. Jag är helt tablettfri sedan 5 månader och mitt problem är att jag blir så lätt orolig. Jag blir orolig för sådant som jag innerst inne vet att jag inte behöver oroa mig för. Det kan vara att jag måste ringa till läkaren för jag vet ju inte vad han kommer att säga eller när det kommer en räkning i brevlådan. Då blir jag rädd fast jag har pengar att betala den med. Jag har inte varit sån innan jag började med tabletter. Är detta abstinens? Någon som vet eller kanske Staffan kan svara?
Malin
- Friday, February 21, 2003 at 09:01:13 (MET)

Efter min första (och sista) tablett Cipramil igår, har jag haft så obehagliga biverkningar hela natten i form av svår oro/rastlöshet, sömnlöshet, krypningar och brännande känsla i huden -spec runt munnen. Enligt läkare brukar detta försvinna efter några dagar, men jag kämpar nog hellre med de ursprungliga besvären, tycker att biverkningarna är för svåra. Är också orolig med tanke på alla utsättningsbesvär som beskrivs i detta forum. Så bra att denna sida finns!! /Sara
Sara
- Thursday, February 20, 2003 at 13:04:55 (MET)

Hej Vad glad jag blev när jag hittade denna sida. Finns det någon som har efarenhet av cipramil o mianserin ihop. MVH ULF
ulf <ulfpaulsson@swipnet.se>
alvesta, - Thursday, February 20, 2003 at 12:45:02 (MET)

Hej! Tack OTTO för att du orkar ifrågasätta läkaren. Jag tror att dom som är såna här läkare går under samma tak som politiker, har aldrig hört nån som kan prata om så mycket,...och säga så lite!! Sköterskorna vet ju, OCH tror på alla dessa biverkningar mm. En sköterska som fick se hur länge jag ätit Xanor, tände på alla cylindrar och sa "att alla läkare som skriver ut dom här medlen borde få strafftjänst". Och hon jobbade på psyk. Sköterskorna har en helt annan inställning, men så är det ju dom som får ta tag i skiten också. Medla mellan den allsmäktiga läkaren och förtvivlade patienter. Tack gode gud för sjuksköterskorna, synd att dom inte uppskattas så som dom bör. Hej hej Carina
Carina
- Thursday, February 20, 2003 at 11:36:09 (MET)

Hejsan alla! Undrar om någon här röker cannabis för smärtlindring? Jag har gjort det i ett antal år, men slutat pga' sociala problem. Så jag var tvungen att gå till doktorn och få smärtstillande utskrivet, får paraflex... ok tänker jag och drar i mig 2st, hamnade i ett riktig skrämmande tillstånd. Det var ungefär som sömnparalys, jag kunde uppfatta omvärlden runtomkring mig fullt ut(skrämmande) paralysen satt i ca: 2 timmar, efter det gick jag (kändes det som) med ett par extra ögonlock som jag inte kunde öppna, vet inte hur det hela slutade men jag vaknade i sängen dagen efter iaf. Någon som haft dåliga erfarenheter med cannabis+läkemedel, skriv då här snälla. /Jens
Browndwarf <browndwarf@hotmail.com>
Uppsala, - Wednesday, February 19, 2003 at 22:28:52 (MET)

ANN-CHRISTINE OCH CARINA M.FL: Var idag hos min husläkare som är specialist just inom psykiatri speciellt inom s.k "lyckopillren" därför disskuterar vi ej dem, (var där i ett annat ärende) även hans fru är forskare för ett av preparaten! Hade då läst era inlägg, så jag hade det i huvudet. Så jag tog upp det med honom (som jag kan och känner mkt väl) dessa frågor om insättande och utsättande och påminde honom om mitt helvete med abstinensen som innehöll allt från svettningar orkeslöshet och stötar m.m Nä han sa att han hållt på med detta så länge nu och ser bara fördelar med alla preparaten, samt babblade om självmordstatistiken som gått ner, ja visst har den det! men det betyder ju inte att utsättningssymtomerna inte finns kvar och frågade honom hela tiden, du tror väl inte att folk ljuger när dom skriver i olika forum på "nätet" det har dom ju ingen anledning att göra eller hur? detta rundade han med alla fantastiska fördelar och han hade åtskilliga patienter som under många år haft dessa preparat, vilket jag är väl medveten om, när jag kännt honom så länge, men han hade inte uppmärksammat några som helst större svårigehter med in och utsättningsymtomer sa han, men jag då sa jag, du minns ju mig, ja men det var så mkt andra tabletter inblandade var hans svar, försökte på olika sätt att inte kan väl Kilen ex som får larmrapporter eller socialstyrelsen proffessor Bergman?? som ifrågasatt detta ha fel, nä det gick inte hem hur jag än försökte. Tyvärr tar det för stor plats att redovisa alla argument mot han, för att han åteminstone kunde rucka på lite och faktiskt gå med på att det visst infräffar svåra abstinenser som alla här vet och är förtegen om! och han är dessutom specialist karln i just dessa mediciner! men ack nej! men jag ger inte upp skall samla ihop ett lager abv berättelser åt han och hans fru forskare, för att se vad han då svarar, kan göra så med honom p.g.a att jag känner honom så väl, så det inte är personangrepp eller något utan vi brukar disskutera tabletter, droger, livet m.m men här var det tyvärr "rött kort" hade era berättelser i tankarna när jag gick dit idag, men gaderade mig med en ny tid snabbt för mina fysiska åkommer! som han behandlar oxå, mkt bra! så jag skall överbevisa honom har jag gett mig den på! Detta är ju inte första gången läkare hänvisar till alla möjliga fina resultat och dyligt i tablettvärlden, spelar ingen roll vad det är för piller, har sett det snart under 30 år, så inte är jag förvånad, men blir förbannad, för jag undrar varför och vad dom måste försvara så till den milda grad, Givetvis finns det undantag!! men hur mkt inflytande på läkarstämmor m.m så har det ju alltid varit! ja det var bara det mina vänner! Så jag önskar er alla lycka till med kämpandet och vi får väl bilda en förening för just problenm med "lyckopiller" så kanske det går bättre inte vet jag?? några reflektioner från idag säger och hälsar han otto! stå på er! ordentligt!
otto ruben svensson
- Wednesday, February 19, 2003 at 21:55:00 (MET)

Utsättningssymptom efter antidep kan ju vara såväl fysiska som psykiska. Hur länge dessa sitter i beror ju på hur länge du har tagit preparatet. Det viktigaste som händer när du slutar är ju i hjärnan. Halten av serotonin (och noradrenalin om du har haft en sådan medicin)sjunker ganska snabbt efter att du tagit sista tabletten. Det uppstår en brist, och resultatet är att det mycket väl liknar den depression du tog dig upp ifrån. Själv gick jag på gamla tricykliska Saroten i fem år, då jag beslöt mig för att sluta eftersom jag mådde så bra! Några veckor efteråt rasar allt, ångest, depression, hela skiten kom tillbaka. Nu har det gått 9 månader och jag mår fortfarande nästan lika dåligt. Så jag undrar ju om jag ska vänta fem år eller? Vill inte ha nån drog i min kropp, men jag vet inte riktigt hur länge jag orkar. Sover inte alls, utom framför TV:n, slocknar som ett fyrbål efter någon halvtimme. Cipramil har jag haft, tio år sedan, gav inga biverkningar. Utsättningen var dock fruktansvärd, blev i princip psykotisk. Men det hela var över på några veckor (under min semester), efter detta var jag enbart ledsen. De hade inte gett någon större effekt heller, men det är klart jag var mer ledsen än innan. Ibland så tror jag att man är dömd att leva i en verklighet präglad av ångest och sorg. Det finns liksom ingen väg ut. Det är bara en del av ens personlighet. För övrigt så stör ens tillstånd alla näraliggande människor. Man blir ensam, grubblande, inåtvänd, ens förmåga att söka sig utåt blir allt mer begränsad. Till slut upphör meningen med att existera...
Chris
- Wednesday, February 19, 2003 at 15:16:20 (MET)

Utsättningssymptom efter antidep kan ju vara såväl fysiska som psykiska. Hur länge dessa sitter i beror ju på hur länge du har tagit preparatet. Det viktigaste som händer när du slutar är ju i hjärnan. Halten av serotonin (och noradrenalin om du har haft en sådan medicin)sjunker ganska snabbt efter att du tagit sista tabletten. Det uppstår en brist, och resultatet är att det mycket väl liknar den depression du tog dig upp ifrån. Själv gick jag på gamla tricykliska Saroten i fem år, då jag beslöt mig för att sluta eftersom jag mådde så bra! Några veckor efteråt rasar allt, ångest, depression, hela skiten kom tillbaka. Nu har det gått 9 månader och jag mår fortfarande nästan lika dåligt. Så jag undrar ju om jag ska vänta fem år eller? Vill inte ha nån drog i min kropp, men jag vet inte riktigt hur länge jag orkar. Sover inte alls, utom framför TV:n, slocknar som ett fyrbål efter någon halvtimme. Cipramil har jag haft, tio år sedan, gav inga biverkningar. Utsättningen var dock fruktansvärd, blev i princip psykotisk. Men det hela var över på några veckor (under min semester), efter detta var jag enbart ledsen. De hade inte gett någon större effekt heller, men det är klart jag var mer ledsen än innan. Ibland så tror jag att man är dömd att leva i en verklighet präglad av ångest och sorg. Det finns liksom ingen väg ut. Det är bara en del av ens personlighet. För övrigt så stör ens tillstånd alla näraliggande människor. Man blir ensam, grubblande, inåtvänd, ens förmåga att söka sig utåt blir allt mer begränsad. Till slut upphör meningen med att existera... Chris
Chris
- Wednesday, February 19, 2003 at 15:14:15 (MET)

Hej! Bara måste ge en kort kommentar till ANN-CHRISTINE. Jag blir så förbaskad när jag ser vad läkarna ger för svar när patienter ringer och har problem. "att det inte överhuvudtaget finns som biverkning" Det är ju som att säga att man sitter och ljuger dom rätt upp i ansiktet!!! Och VARFÖR skulle man göra det? Så roligt är det ju inte och ringa till en psykläkare, och vem fasiken orkar fantisera ihop en massa problem när man är sjuk. Eller stångas med en läkare, man måste vara frisk för att orka vara sjuk!! En sak som jag undrar över är: Läkarna VET ju om alla biverkningar, att det kan hända osv. Det kan det ju inte råda någon tvivel om. Man varför håller dom så styvnackat emot? Det är ju inte så att dom är direkt osmarta!! Dom har ju lyckats bli läkare, så några celler måste ju ligga rätt i alla fall. Och sen då vara helt "oförstående" för vad medicinerna gör....när en helt förtvivlad patient ber om hjälp, är det inte så konstigt att den sjuke tvivlar på sig själv? Det kan ju dra igång en massa onödigt lidande. Oj,då, det blev visst inte en så kort kommentar, men när gallan kommer upp vill man gärna spotta ut den. Ha det så jättebra ni kan alla tappra. Jag ber för er och mig själv om styrka i kampen mot ett friskt liv. Carina
Carina
- Tuesday, February 18, 2003 at 17:31:49 (MET)

Tack för svaren på mitt inlägg! Det tycks som om medicicinering med antidepressiva medel är lite som att spela rysk roulett! Man vet vad man har men inte vad man får, liksom.... /mvh Sara
sara
- Tuesday, February 18, 2003 at 14:55:29 (MET)

ANN-CHRISTIN. Svaret är som vanligt: jo vi har sådana rapporter. KATTIS, SARA, UFFE ... En rad inlägg har nu handlat om INBÖRDES SKILLNADER MELLAN NYA ANTIDEPRESSIVA. Vad har vi för erfarenheter av det här på vår hjälpverksamhet? Det enda säkra man kan säga är att skillnaderna i reaktioner mellan olika individer på samma preparat är mycket större än skillnaderna mellan preparat oberoende av individ. Det vill säga: preparaten kan vara mycket olika för just dej, men det är inte stor idé att här rekomendera något före något annat. Och låt inte lura er av en kort biverkningslista i FASS, för dess längd i jämförelser med andras påverkas i mycket liten grad av patienternas verklighet. Detta var ett svar särskilt till SANNA. (Jag har inget intryck av att Edronax eller något annat av dessa skulla vara befriad från trötthetsbiverkan. Har någon annan? Observera att Edronax biverkningslista är extremt kort, fortfarande. Den äts ännu av få.)- Nå kan något ändå sägas om skillnaderna. Kanske att de snabba preparaten är lite värre i biverkningar, t.ex. Efexor. Nefadar, som är nästan lika extremt snabbt, är redan indraget pga farliga biverkningar. Dessa kanske också ger värre abstinens. Seroxat som är den snabbaste av SSRI-preparaten (dit t.ex. Cipramil och Zoloft hör) ger troligen värre abstionenser än de andra. Sen har ju SSRI och de gamal medlen lite olika biverkningsprofil också, mycket värre för de gamla har man ju sagt länge, men det är fortfarande verkligen inte alls säkert. Men observera alltså t.ex. att Fontex/Fluoxetin som är ett mycket långsamt SSRI ger ändå svåra biverkningar och kan ge svåra abstinenssymptom även onm de ofta kommer senare. Till sist: UFFE - du pladdrar inte alls! Dina reaktioner är tvärtom mycket välkomna på vår sida. Jag vet att många känner igen sig, också i tvivlen om man valt rätt.
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Tuesday, February 18, 2003 at 12:02:51 (MET)

Hej, Gud vad jag blev glad när jag hittade den här sidan i går!!! Efter en längre tids stress på jobbet fick jag problem med att sova. Om jag överhuvud taget somnar så vaknar jag efter ett par timmar. Ligger sen, i bästa fall, i nån slags halvdvala. Jag fick Zoloft 50 mg och Stilnoct utskrivet i höstas. Direkt jag började med Zoloft kände jag att något var fel. Jag fick ALLT. Sprängningar i huvudet, fladder i öronen, häftigt illamående med kräkningar, diarré mm. Det läskigaste var en underlig hjärtklappning. Jag har ätit Zoloft i 6 mån och äntligen har min läkare accepterat att jag "nog" har lite mycket biverkningar och skrev ut Remeron!! i stället (jag slängde receptet). Det riktigt roliga började för lite mer än en vecka sedan när jag skulle sätta ut Zoloften. Jag drog ner (enl läkarens råd) till halva dosen några dagar för att sen sluta helt. Jag har nu mycket konstiga fysiska "fenomen" och det värsta är "hjärtklappningen" Det känns som om hjärtat slutar slå för att sen dunka igång helt vilt igen. Det känns som om jag ska svimma och jag känner hur jag liksom glider iväg bort ett tag. Jag har kontaktat min läkare som säger att såna här "skurar med extraslag" överhuvud taget inte finns som biverkning av Zoloft. Har någon upplevt detta?
Ann-Christine
- Tuesday, February 18, 2003 at 10:37:39 (MET)

Hej Sara!Såg ditt inlägg o blev sugen på att dela med mig av mina erfarenheter.Jag åt Cipramil i 5 år o det var nåt jag kommer ångra resten av mitt liv.Jag har tampats med mycket ångest efter den tabletten,biverkningar som jag fick utav den,allt har försvunnet idag.Är nu fri från läkemedel.Jag fick panikångest,magbesvär,befann mig i "mellantinglandet" utav den m.m.Men jag har också träffat människor som mår prima på den o inte skulle kunna fungera utan den.Det är lite grann så att man får nog prova sig fram själv för att se vad som funkar för just dig.Men det är bara vad jag fick uppleva utav den.Kram på er alla o lycka till.
Kattis
Göteborg, - Tuesday, February 18, 2003 at 09:42:53 (MET)

Hej Sara! Efter övertygande vackert tal och mycket tjat från en terapeut provade jag Cipramil, mot ångest och depression. Jag la av efter första tabletten. Jag trodde nästan att jag skulle dö av biverkningarna. Illamående, yrsel och panikångest (av en dignitet jag aldrig känt tidigare), krypningar i bakhuvudet, skakningar i kroppen, frossa. Tja, vad ska jag säga mer... Men Sara. Detta var min personliga upplevelse. Jag har träffat andra som ätit Cipramil utan att alls må dåligt av biverkningar. Det kanske kan bero på hur vilken typ av människa man är och vilka problem man har etc? "härda ut några veckor så blir allt mycket bättre sedan" var terapeutens råd. Jag försökte verkligen, och säkerligen hade jag känt mig bättre senare. Men jag pallade helt enkelt inte! Själv har jag velat kämpa själv och stretat emot för att jag tyckt att medicinen i sig inte hjälper mig att ta itu med de bakomliggande problemen utan snarare kan få mig att tro att "nu är ju allt bara prima igen", om du förstår vad jag menar? Har inte ätit Cipramil mer, men funderar på det när jag känner mig som svagast. Ursäkta om jag pladdrat på mer än nödvändigt. Hade ett behov av att skriva av mig :) Mvh Uffe
Ulf <solprins@hotmail.com>
Borås, - Tuesday, February 18, 2003 at 01:48:16 (MET)

Hej! Står i begrepp att påbörja en SSRI-medicinering, men blir lite mörkrädd efter att här ha läst om de biverkningar som dessa medel kan ge. Är det någon skillnad på de olika SSRI-preparaten vad gäller svåra biverkningar och utsättningssymtom? I mitt fall är det Cipramil det handlar om. Förstår att det är svårt att generalisera, men undrar ändå. Hälsningar till alla som kämpar därute!
Sara
- Monday, February 17, 2003 at 20:01:32 (MET)

Hej! Som många andra blir jag enormt trött av Fontex eller Efexor. Enligt FASS ger Edronax inte trötthet. Varför är det så få som nämner det preparatet? Skriver inte läkarna ut det? Varför inte i så fall? Vet du något om detta vill jag gärna att du hör av dig. Med tack från Sanna
Sanna
- Sunday, February 16, 2003 at 18:57:19 (MET)

Hej jag heter Stefan och är en tillfrisknande beroende "alkoholist & narkoman" Idag har jag varit nykter och drogfri i 4,5 år en dag i taget...vilken befrielse ifrån slavandet under drogen som pågick i 23 år av mitt liv. Jag föll in i en djup depression när jag avgiftades-97, jag fick anafanildropp, efexor och buspar samt en 12 dagars elchocksbehandling som gjorde att jag blev kontaktbar igen med verkligheten. Jag äter idag fortfarande antidepressivt medel efexor och får npg göra det ett tag till p.g.a. ständig vär i ländryggen. Jag skall nu förhoppningsvis bli steloperad i vår och jag ber, hoppas och tror att det skall bli en förbättring, även om det bara är 30 % chans till detta. Jag tillfrisknar i en 12 stegs gemenskap, en självhjälpsgrupp---och det fungerar en dag i taget.....tacksam för att vara drogfri i dag och bara för i dag behöver jag aldrig mera använda droger (((kram))))))
Stefan <haugland63@hotmail.com>
söderköping, - Friday, February 14, 2003 at 19:51:26 (MET)

Hej Josefin. Tack för att du svarar. Håller med Anna om att det finns en stjärna för dig. Det var lite skönt att höra att din ångest höll i sig så länge efter att du hade slutat. För då är jag kanske inte tokig (som det känns ibland). Det är 3 månader sedan jag slutade och ångesten pendlar väldigt från dag till dag. Gjorde den det för dig också?
Marita
Jönköping, - Friday, February 14, 2003 at 08:34:52 (MET)

Hej Marita! Det är svårt att säga hur länge, jag tror att det var mest första året och minskade efter hand och försvann någon gång under andra året. För min del var det viktigt att bli "avbruten" när jag hamnade i den här ångesten,min sambo kom tex. hem tidigare från sitt arbete så att jag inte kunde fortsätta att tänka mina negativa tankar som skapade ångesten. Men jag kan tänka mig att detta berodde mer på en reaktion efter min depression. Men å andra sidan så hade jag aldrig ångest på det viset under själva depressionen. Lycka till,
Josefin
- Thursday, February 13, 2003 at 19:40:12 (MET)

Anna! Tack ska du ha för de orden, det värmde. Jag hjälper dig gärna igenom detta. Jag kände inte heller något speciellt när jag använde Efexor, ungefär som om det var en vitamintablett. Man känner sig knappast påverkad som en del verkar tro. Jag hade också samma funderingar över vad tabletterna egentligen hade gjort med kroppen när jag fick dessa problem med att sluta. Men du kan vara lugn, jag fick inga bestående skador, (inte vad jag vet iallafall) bara nya erfarenheter (som jag försöker vända till något positivt genom denna hemsida) och insikter om hur min kropp och själ hänger ihopa...Kämpa på, jag tänker på dig, Kram/
Josefin
- Thursday, February 13, 2003 at 19:21:39 (MET)

Hej. Jag har också slutat med Efexor för ett tag sedan. Det jag känner av nu är det som Josefin kallar en lättare ångest. En oro som är i kroppen, mer vissa dagar och mindre vissa dagar. Det skulle vara roligt om du, Josefin, ville tala om hur länge du hade den ångesten.
Marita
Jönköping, - Thursday, February 13, 2003 at 19:14:54 (MET)

Josefin! Det lyser en stjärna i himlen bara för dig. Tack för att du svarade mig så fort. Jag är lättad över att jag inte är ensam men fortfarande rädd för att Efexor har möblerat om så i min hjärna.Det är först när jag slutat med medecinen som jag förstår ATT den verkligen påverkat något. Naturligtvis har den hjälpt mot ångest och depression men till vilket pris, tänker jag nu. Under tiden jag åt den hade jag inte några biverkningar och det känns åxå otäckt att inte veta vad den igentligen gör för något förutom att balansera signalsubstanser. Tack igen för snabbt svar, nu orkar jag en dag till. Anna
Anna
- Thursday, February 13, 2003 at 17:09:43 (MET)

Hej Anna! Som du kanske läst i tidigare inlägg så har jag också använt Efexor. Jag slutade helt för ca.4 år sedan efter flera tidigare misslyckade försök. De gånger jag avbröt mina försök berodde på att jag trodde jag blivit allvarligt sjuk eller något. Det fanns ingen inom sjukvården som trodde på mig och mina upplevelser. Så av en slump kom jag i kontakt med Staffan här på RFHL uppsala. Han trodde på mig och berättade om ett par fall han hört om i bl a England (då såg denna hemsidan inte alls ut som den gör idag!). Det gav mig krafter att sluta helt med Efexor. Jag trappade ner långsamt för att till sist använda en halv tablett under några veckor. Efter ytterligare kraftansamlingar slutade jag helt. Absolut värst mådde jag under de första 3-4 dagarna, därefter började symtomen efter hand avta och ok mådde jag 4-5 veckor senare. Det sista som försvann var svettningarna och en lättare ångest som höll i under en längre tid. Detta tror jag är individuellt, det är inte säkert att du kommer att må på samma sätt som jag, MEN du kommer också att klara det! Och tänk på att du inte är ensam, vi är många som har upplevt och gått igenom samma sak som du gör just nu. Lycka till och Kram/
Josefin
- Thursday, February 13, 2003 at 16:11:02 (MET)

Åh, jag är så glad över att hitta denna sida. Jag har hållit på i flera omgångar med nedtrappning av Efexor efter att ha ätit den i 7 år med ett avbrott under graviditet och amning. Nu vill jag för alltid sluta med dessa piller men har blivit så rädd av utsättningssymtomen. Jag minns dom inte som så här jobbiga. Nu är det nästan outhärdligt och jag har lovat mig själv att ALDRIG börja med just Efexor igen. Men som sagt, det var sååå skönt att få läsa om andras "stötar" i huvudet och obehagliga upplevelserubbningar. Jag var så rädd att jag på något sätt förstört min hjärna efter att ha ätit så länge och på rätt hög dos, 300 mg sista svängen, 475 mg första. Det jag fortfarande undrar är hur länge utsättningssymtomen håller i sig, handlar det om veckor? Jag skulle bli väldigt tacksam om någon ville svara som är förbi abstinensen och kan peppa mig lite. Ha det bra, alla duktiga och tappra människor/ Anna
Anna
- Thursday, February 13, 2003 at 15:39:16 (MET)

Inte för att det spelar mig någon större roll, men när vart den här sidan en annonsplats????? RFHL uppsala! säger han otto
otto ruben svensson
- Thursday, February 13, 2003 at 03:35:17 (MET)

Tack för svaret! Har börjat tagit seroxat igen och kommer trappa ned mycket långsamt denna gång!! Hoppas att det kommer att lyckas.....
Nina
- Tuesday, February 11, 2003 at 08:28:45 (MET)

ÖVERVIKT? Söker 5 personer som vill tappa all sin övervikt. http://www.health-wealth.nu Ange din kod: CHANGE Hans Nordin 020-17 00 315
Hans Nordin
- Tuesday, February 11, 2003 at 06:58:12 (MET)

JOBBA HEMIFRÅN Möjlighet att tjäna en extra månadsinkomst på fritiden. http://www.wealthforyoutoo.com Anita de Santiago 020-17 00 315
Anita de Santiago
- Tuesday, February 11, 2003 at 06:57:48 (MET)

Hej!!Jag undrar om det är någon som har erfarenhet från utsättning av Zoloft? Jag har ätit 100 mg Zoloft i snart 2 år och vill nu sluta, har trappat ner till 75 mg i en vecka. Hur fort kan man trappa? Känner mig lite låg idag, är det något man får räkna med? Hälsningar Pia
pia Andersson <piacandersson@msn.com>
Västerås, - Monday, February 10, 2003 at 13:19:22 (MET)

NINA. Du måste trappa denna medicin, så börja äta igen och gör en försiktig nedtrappning. Det är vår erfarenhet och här uttrycker jag mig lite för rakt på sak för det verkar bråttom. Eftersom du bor i Uppsala län kan du väl ringa mej här i morgon kan vi prata mer om det. Du kan också läsa t.ex. ett inlägg från G nästan längst ner här på sidan (21 april 2001) om hennes ytterst långsamma nedtrappning av detta medel, men då skall du minnas att hon ättit mycket längre än du. Hoppsa vi hörs.
CARINA. Jag vill lägga till lite till de bra svaren du fått om PROPAVAN. Detta sömnmedel är ett fentiazinderivat, liksom en rad "tunga" antipsykosmediciner, som Esucos, Pacinol, Trilafon. Slå upp biverkningarna i www.fass.se så ser du också tydligt den nära släktskapen med dessa jobbiga medel. Visst kan man ta dom ett tag med mycket mindre risk för att bli fast än med de narkotikaklassade, men skall Du nu sluta efter flera års användning är det risk att allvarliga biverkningar, som muskeldragningar, käkproblem, känselbortfall, även oroliga ben, krypningar och klåda först blir värre. Då krävs mycket försiktig nedtrappning. Jag har lovat att vi skall återkomma med en särskild avdelning om antipsykosmedlen här på hemsidan, men det kan dröja. Måste nu bara tillägga att om man vänjer sig med Propavan eller för den delen de liknande Nozinan, Esucos eller Lergigan och Theralendropparna är risken stor att livet blir mycket glädjelösare av att man blir trögare och tröttare dygnet om. Men visst kan dom vara tillfälliga hjälpmedel.
Hej igen allesammans.
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
tel. 018-124422, - Sunday, February 09, 2003 at 21:31:35 (MET)

Har ätit seroxat i ca två år och i torsdags så tog mina tabletter slut och eftersom jag har mått bra under en längre tid så tänkte jag att nu slutar jag med dessa.... men nu när det gått tre dagar har jag hemska biverkningar, yrsel, illamående, blixtar i huvudet... känner mig ledsen för jag vet att detta inte är jag och att det bara är biverkningar - men hur länge då??? Har försökt sluta förut oxå med långa nedtrappningsmetoder o sånt, men det verkar ju hopplöst..... Är det ngn som kan ge mig något gott tips för att behöva må så här dåligt går ju bara inte.....
Nina
Uppsala, - Sunday, February 09, 2003 at 21:04:43 (MET)

Tack snälla ni för svaren ang propavan. Det är det som gör den här sidan så bra, det är alltid nån som har erfarenhet av nån av alla dessa preparat. Tyvärr, kanske man ska säga, men ändå bra att man kan dela med sig av erfarenheterna. Så Tack! Carina
Carina
- Saturday, February 08, 2003 at 12:47:11 (MET)

CARINA: Ja propavan är en konstig tablett, tillhör ju en speciell grupp! Den är ju inte vanebildande som ex imovne, mogadon etc. Det är en sömntablett och ingen insomningstablett det är väl största skillnaden! Därför delas den frikostigt ut för att den ej är vanebildande!!!! Det skall oxå tas tidigt på kvällen ett par timmar innan man skall sova! Den ger "hangover" för många, och som tidigare inlägg sa rastlösa ben, munntorhet, ofta taskiga mardrömmar, och ofta har jag hört av många så slutar den verka så man måste ta fler! Själv har jag givetvis prövat det oxå! men den fungerar bra om man behöver sova efter ha fått vara vaken några dygn, men har en del obehagliga biverkningar, och det är skilland på wx imovane som är insomningstablett och verkar fort och går ur kroppen fort, mot Propavan som är ren sömnmedecin och verkar lång tid, alltså hela natten, bra med. om man står ut med biverkningarna! säger han otto!
otto ruben svensson
- Saturday, February 08, 2003 at 06:10:21 (MET)

Jag har negativa erfarenheter av både antidepressiva och bensoberoende tabletter. Har fått utsättningssymtom av båda sorterna. Efter ha slutat med stilnoct började jag med propavan och åt det cirka ett år, för att kunna somna under den värsta abstinenstiden. När jag slutade fick jag inga problem. Jag märkte dock att propavan miste sin effekt efter ett tag. De omedelbara biverkningarna var att jag blev torr i munnen och fick ont i huvudet dagen efter. Jag fick också innan jag somnade s k oroliga ben. Nu tar jag inga tabletter och det känns jätteskönt. Jag kan dock rekomendera propavan om man tvunget ska ha någon sömntablett. Stilnoct,imovana,sonata m fl kan alla ruinera ditt liv. Peter
Peter Santesson <peter.santesson@telia.com>
Klippan, - Thursday, February 06, 2003 at 18:41:02 (MET)

Hej alla! Är det nån som vet något om propavan? Tänkte mest på längre tids användning, och eventuella utsättningssymptom, eller "konstigheter" vid användandet. Tacksam för svar. Bra kämpat av alla därute, jag ber för er... och mig själv, för ett liv utan mediciner. Carina
Carina
- Thursday, February 06, 2003 at 09:46:53 (MET)

Hej igen! Depsy: ja lyckopiller är missvisande, men det är nog bara att det vart ett ord som fastnade, kanske skapad av media, vad vet jag? men alla insatta är nog medvetna att vissa inte kan leva utan dom! så jag ser inget speciellt negativt vad man kallar "pillerna" huvudsaken dom funkar för den som behöver dem! Ja KATTIS! denna sida är mkt bra, men säger det igen synd att så få hittar hit, när alla skriker och söker hjälp! så sidan är bra kattis! säger han otto! P:s Säger bara grattis att du slipper kemikalierna i din kropp numera! Bra arbetat!
otto ruben svensson
- Wednesday, February 05, 2003 at 02:46:01 (MET)

Valet ligger hos mig och de är det som gör det så svårt. Ska jag, ska jag inte, tänk om jag blir beroende eller helt knäpp, eller tänk om det verkligen fungerar? Orkar ju inte leva så här hela livet, är 22 idag. Ingen som jag känner vet jag tar antidepressiva medel , men det är klart det är ju inget man pratar om så öppet om. Önskar någon kunde säga hur jag ska göra och då också lova att det kommer att fungera på mig.
Jag
Umeå, - Tuesday, February 04, 2003 at 22:11:23 (MET)

Hej igen!! DEPSY! Tycker definitivt att du skall fortsätta med din medicin om du känner att den hjälper dig att klara vardagen.Om du inte blir sämre av den eller får alltför mycket biverkningar så har den ju nån effekt på dig.Kan förstå att man kan bli skrämd av allt som skrivs.Men det är ju så att vi är alla olika,och reagerar olika på alla mediciner.Jag har själv försökt att äta olika men för mig blev allt bara värre.Är idag fri från allt,men förstår alla sidor av detta problem.Man kan inte gå omkring och ej orka med livet i all evighet.Sen tycker jag också att det skall finnas utrymme för båda könen i grupper.Vi är alla lika.Lycka till allihop o staffan,tycker att denna sidan är kanon.
Kattis
göteborg, - Tuesday, February 04, 2003 at 09:51:53 (MET)

Jag har lidit av depression under större delen av mitt liv, sedan nedre tonåren. Är idag 54 år gammal. Eftersom det inte fanns några s k lyckopiller i min ungdom fick jag inte någon hjälp i egentlig mening. De antidepressiva medlen som då fanns hjälpte inte mig. Kände bara av biverkningar. Fick psykologhjälp, som inte heller gjorde någon större nytta. I tjugoårsåldern gjorde jag några självmordsförsök eftersom jag inte såg någon utväg. Jag överlevde, men vet inte om det varit någon mening med det. Ibland känns det som om det vore skönare att inte känna något alls än att bara känna tunga känslor. Efter att ha fått mitt första och enda barn på åttiotalet mådde jag verkligen dåligt. Led av ångest och depression, jag som hade sett fram emot att få barn. Mina känslor stämde inte med vad jag borde känna. Fick då Fontex (tror jag) på licens och tyckte för första gången att jag mådde något så när efter alla svåra år. Har sedan prövat Cipramil, Efexor (som jag blev mycket dålig av) och Seroxat. Den sistnämnda har jag ätit i många år nu. Ordet lyckopiller är verkligen missvisande. Jag känner ingen berusande lyckokänsla, snarare förmåga att hålla huvudet över vattenytan. Har försökt sluta flera gånger, eftersom jag tänkt, att nu mår jag ganska bra, vilket enbart lett till svåra bakslag. Jag har varje gång halkat ner i en djup depression, vilket det tagit mig veckor att återhämta mig ifrån, eftersom medicinen inte verkar på en gång. Känner att jag måste ta medicinen resten av livet för att orka leva vidare, vilket i och för sig är OK, om man bara har ett alternativ: att halka tillbaka i depressionen igen.
Depsy
Västerås, - Tuesday, February 04, 2003 at 01:30:13 (MET)

Tack Josefin! ja jag håller på just och läser den, Sjuksöterskan Lena Westin är så gammal i gemet och slagits hårt tillsammans med janne Albinsson på RFHL , en mkt bra tjej och glädjs nu när media plockar in exakt vad många vet ABSTINENS, hoppas nu alla ger sig i kast med Aftonbladet jag gör det iallafall, Yes Sir! Tack Josefin och ha det bra, roligt att du är här igen! säger han otto
otto ruben svensson
- Friday, January 31, 2003 at 15:22:58 (MET)

Hej på er! Köpte en Aftonbladet idag och blev mycket postitivt överraskad! Där fanns ett reportage om unga och antidepressiva. Ett par citat lyder; "Jag kan inte sluta äta dem, fast jag vill - får abstinens, huvudvärk och matt i hela kroppen. Läkarna säger att det är bäst jag fortsätter hela livet." Rukrik; "Många vågar inte sluta - fast de mår dåligt av sina tabletter." Text; ...Lena Westin (Kilen) känner igen mönstren från slutet av 60-talet då Valium presenterades som lösningen på livsproblemen - särskilt kvinnornas. Också nu får oroliga patienter alltför ofta av läkarna veta att förvärrad ångest och sömnsvårigheter hör till grundsjukdomen, fast det lika gärna kan handla om biverkningar av SSRI-preparaten...De flesta som tar kontakt med oss(Kilen) har mått lite bättre under en period. När de efter ett tag mår dåligt igen, vågar de inte sluta med medicinen i skräck för att må ännu sämre. Av dem som försöker, börjar många medicinera på nytt när ABSTINENSEN (ja, det står faktiskt Abstinens och inte utsättningssymtom!) sätter in. Framförallt så känner de sig övergivna av vården." Mycket bra gjort av Aftonbladet att uppmärksamma detta problem och inte haka på den här propagandan de flesta andra medier håller på med. Vill ni läsa hela artikeln och vara med och diskutera, gå då in på www.aftonbladet.se Kram,
Josefin
- Friday, January 31, 2003 at 14:51:32 (MET)

Hej, Såg också lite av Agenda, där man mer eller mindre propagerade för antidep. Har enormt dåliga erfarenheter om hur anti-dep fungerar när inte lamporna är på. Jag hade ett anti-dep under fem år. Sedan beslutade jag att sluta eftersom jag mådde så bra. Aj, aj. skri. Utsättningssymptomen kom omedelbart och skapade en depression jag inte kunde värja mig ifrån. P g a att jag mådde så dåligt började jag ta Remeron. Dock ångesten blir ännu värre. Det finns just nu ingen väg ut. Ha r slutat med Remeron. Orkar inte ha ångest och klåda 24 timmar om dygnet. Många hälsningar till er alla Chris
Chris Koster <krumanse@yahoo.se>
Uppsala, - Thursday, January 30, 2003 at 14:31:45 (MET)

Hej Kattis! Tack för ett mycket stöttande brev. Jag har trappat ut mina benzo och antidepressiva tabletter sedan några månader. Jag mår dåligt. Du skrev att det varierade från dag till dag och det känner jag igen. Vissa dagar mår jag jättedåligt och vissa nästan helt bra. Det stämmer att jag har svårt att förstå att detta är abstinens och att det går över. Men när det är så olika från dag till dag så måste det väl vara abstinens?
Mia
Jönköping, - Thursday, January 30, 2003 at 09:10:06 (MET)

Hej alla! Jag har ätit massor med olika benzo,antideppressivt o lugnande under fem års tid.Inte för att missbruka utan för att jag ej tålde nån utav dom.Fick byta ständigt.Stod på låga doser.Dom sa till mig att det skulle jag få äta resten av mitt liv.Min ångest kunde man inte göra nåt åt.Men jag trappade ut alla mediciner i långsam takt o det tog ca ett år efter utsättningen som jag kände mig "normal" igen.Det är nog ungefär vad man får räkna med.Kan vara mindre el mer.Men inte går man omkring i ett år o mår lika pyton.Det varierar väldigt dag till dag.Men så småningom så ser man att livet kommer tillbaks till en igen.Och det är en härlig känsla...Så har du nu trappat ut allt så ge dig själv en chans o försök stå ut.Abstinens går alltid över, även om det är svårt att förstå när man är mitt upp i detta.Kämpa på alla ni där ute Kramar Kattis
kattis
göteborg, - Wednesday, January 29, 2003 at 22:48:42 (MET)

Hej på er allihopa! Filosofen: om det var Agenda du syftar på så var "Experten" en av "läkemedelsjättarna". Han vill bara att medicinerna ska sälja så mycket som möjligt och så länge inget negativt är bevisat med ett 100% säkert sätt så existerar inte heller problemen för honom och läkemedelsbolagen. I och med detta så existerar inte problemen för läkarna heller. Nu är det upp till oss som vet bättre att försöka bevisa att det faktiskt finns baksidor av detta "fantastiska lyckopiller" (och den baksidan är inte så liten, eller hur?..). Nej, tyvärr så kändes Agenda mer som ett reklamavsnitt för lyckopiller, än ett upplysande program. När ska de lyssna på oss och ta del av våra erfarenheter? Det går inte att bortförklara mina och så många andra i denna gästboks upplevelser som något mindre än abstinens.
Josefin
- Wednesday, January 29, 2003 at 19:08:52 (MET)

Såg ett inslag i ett debattprogram på SVT som handlade om sk lyckopiller. Experten i tv avvisade bestämt att dessa SSRI-preparat är vanebildande, till skillnad från t ex bensodiazepiner. Däremot kan man få man utsättningssymtom av dem, menade han. Min lilla undran är: vad är egentligen skillnaden mellan abstinens och utsättningssymtom? Om nu besvären bara uppstår när medicinen inte längre finns i systemet? Lidande som lidande, kan man tycka.
Filosofen
- Wednesday, January 29, 2003 at 17:50:08 (MET)

Nattliga rader! Efter att hört Bush tal till världen, så måste jag skriva om en sak som jag såg ikväll på TV DEBATT med Lennart Persson! Där satt 3 personer på rad psykiatriker och lärare och forskare var kärringen, Sonja från RFHL samt en psykolog! Att höra denna verklighetsfrämmande psykiatrikern var hemskt. precis som vanligt noll koll! ingen aning om att det skrevs ut så mkt "lyckopiller" både till äldre och till ungdommar, även per tel, vilket hon tillbakavisade utan resultat, fy vilken gumma! Sonja Wallbom RFHL sade mkt bra att man nu tänjer på vilka indikationer man skriver ut dessa preparat på, att det hela tiden töjes på, nya symtomer blandas in numera, och att visst vet ungdommar under 18 år vad keywordet var och kände väl till dessa preparat sade undgdomspsykologen som var väl förtegen med det, psykiatrikern klämde till med att dom minsann fick info om biverkningar, vilket ingen knappt får, detta påpekade Sonja samt psykologen, satt och undrade vilken värld den kärringen levde i, att vara så borta i vad som sker varje dag är för mig skrämmande, att inte ens lyssna till vad sonja och psykologen som det var en självklarhet för dem att det är ingen info, och det skrivs ut per tel. och folk byter preparat stup i kvarten, till slut vet dom ej vad som är vad! inget nytt för oss!! Sedan ett repotage och samtal om marknadsföringens krafter och vilka pengar det är i det! kärringen sponsras av något bolag och var väl och käkade på Grand med 700 andra skojare! fy tusan! marknadskrafterna och tävlingen mellan olika läkemedelsbolag är inget nytt för mig eller någon annan! som varit med en tid! Har kamrater som fick en årsförbrukning vid första tillfället av en Docent i psykiatri och specialist i panikångest utan uppföljning på ett år! Det går att radda upp skräckexempel hur många som helst! Och nu ökar det lavinartat och nu droppar det in människor som blivit beroende av medecinen och fått svåra biverkningr, vilket psykiatrikern sade att dom ej är vanebildande, skitsnack av en typisk forskare! konstig vore om hon sade tvärtom då fick hon väl sparken, eller så är hon så borta i denna värld så hon tror sig själv! vet ej hur många läkare man träffat på som stolt nästan berättar om resor och annat! så jag undrar var skall detta sluta, det rullar ju bara på! kanske någon här har bättre teorier, och här skriver ju en del om sina bekymmer med insättningen och utsättning och andra bekymmer som dom ger! har ju själv gått igenom hemska utsättningsproblem, så fy vad ont det gjorde, men förnekades av viss expertis, men erkändes av andra! Tack för det! Hoppas nu alla får hjälp med sina bekymmer med biverkningarna av dessa preparat och inte behöver snurra runt i psykiatrivärlden! Må gott därute alla kämpar och ni som frivilligt arbetar med vanebildande piller som drabbat så många! så att vi alla kan leva normalt! Godnatt säger han otto
otto ruben svensson
- Wednesday, January 29, 2003 at 05:13:36 (MET)

Hej! Slutade med Efexor i oktober 2002. Efter 7 dagar upplevde jag fortfarande "stötar" i huvudet. Började återigen med Efexor, efter 2 timmar var "stötarna" borta. Idag går jag på en nedtrappningsfas = 1 tablett varannan dag. Om jag glömmer bort att ta tabletten upplever jaq "stötar". Någon som vet hur många dagar som längst det tar innan "stötarna" upphör om man slutar Efexor? Jag har även problem med kontrolleringstvång och sömntanker (är rädd för att gå och lägga mig, tror inte att jag ska somna). Någon som upplever samma problem - hör gärna av dig.. lma65@sverige.nu Lars
Lars
- Saturday, January 18, 2003 at 20:14:37 (MET)

SÖKES: PERSONER TILL INTERVJUER OM ERFARENHETER AV BEROENDE AV ANTIDEPRESSIVA MEDEL. Nu snarast. . Vi i föreningen har kontaktats av TT, Tidningarnas Telegrambyrå, för att de skall skriva en artikelserie om läkemedelsberoende för landets dagstidningar. De har lovat att vi i RFHL-Uppsala eller KILEN skall få redovisa våra erfarenheter också. Därför vill vi ställa upp även med att söka enskilda med erfarenhet, för de vill som vanligt ha sådana intervjuer, även anonymt. Vi vill nu få kontakt med dej som VILL ställa upp på det. Om vi ringer runt kan någon tyvärr känna sig lite tvingad och det är inte så bra. Ring hit eller ring direkt till reportern Ulla-Karin Sundin 08 692 27 85. MI Din fråga om beroende av smärtstillande är så stor, därför har du tyvärr inte fått något svar här. Ännu. Ja, ha det gott allihop!!
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Friday, January 17, 2003 at 14:48:15 (MET)

Hej! jag undrar om någon kan svara mig på hur länge utsättningsbesvären kan finnas kvar i min kropp eller om jag skall tro på min läkare som säger att det är bara att börja äta medicin igen och det resten av mitt liv. Här kommer lite fakta om mig jag är en 49 årig man som 1984 alltså för 19 år sedan drabbades av depression och ångest och ordinerades då av min psykiatriker anafranil och xanor, första året åt jag 200 mg anafranil samt 0,75 mg xanor om dagen sedan har jag ätit 75 till 100 mg anafranil om dagen och xanor endast vid svår ångest detta har min läkare kallat underhålls dos som jag skall äta resten av mitt liv. För tre år sedan efter att kommit fram till att mitt liv kändes ganska meningslöst då mitt liv gått väldigt upp och ner mest ner under alla dessa års medicin ätande, tog jag kontakt med en psykolog som jag sedan dess gått hos en gång i veckan och sakta trappat ner medicineringen samtidigt som vi byggt upp mitt psyke och jag har känt att det går åt rätt håll för drygt 3 månader sedan hade jag trappat färdigt och stod utan medicin och då började flera konstigheter hända med min kropp och hjärna som yrsel, marken gungar, blixtar i huvudet, kraftiga öron susningar, som ett järnband runt huvudet, kraftlöshet med domningar i armar och ben, kraftig värk i korsryggen,ömmhet i testiklarna, konstig verklighets uppfattning med mera detta helvete har lyckats stå ut med men de senaste veckorna har jag fått mycket kraftig ångest och depressions liknande tankar är mycket skygg och rädd för det mesta och känner mig som ett litet barn. Frågan är skall jag börja äta medicin igen som läkaren tycker eller är detta tillstånd normalt efter att slutat med med medicin efter så många års beroende. Hälsningar Gåbbe försöker kämpa på ett tag till.
Gåbbe
Göteborg, - Friday, January 17, 2003 at 14:46:53 (MET)

TINA! Det var bra sagt, det är därför jag tycker det är synd att stridsviljan hos många har somnat in, orsaken får andra säga något om! för är det något som behövs så är det ju RFHL som stred och kämpade för dom svaga i massmedia och i olika debatter som nu inte syns till så mkt! men det var roligt att läsa ditt inlägg att det gått så bra för dig och att du nu är fri! och det visar ju att det går men det behövs stöd och det fick du av Staffan och rfhl uppsala! och det visar än en gång hur viktigt det är med Rfhl och deras kunskap om tabletter och nedtrappningar! annars är alla utelämnade och godtycke och lång vårdköer till något som ej fungerar, och inte bidrar till kunskap eller hjälp annat än ännu mera konstiga piller! helst då något som ingen provats förr, för någon djädrans studie! Så lycka till och tack för inlägget Tina! säger otto
otto ruben svensson
- Thursday, January 16, 2003 at 14:36:16 (MET)

Kan någon hjälpa mig med att berätta om missbruk/beroende utav receptfria medel. som alvedon, ipren odyl.
mi
södertälje, - Monday, January 13, 2003 at 10:34:15 (MET)

Först vill jag tacka Staffan och dom andra på RFHL. Den information jag har fått genom delvis RFHLs sidor och genom samtal med Staffan har ingen läkare kunnat gett mig under de ca 3 år jag behövt hjälp. Idag är jag helt utan mediciner. Det som var svårast för mig var Xanor utsättningen. Men jag är ett bevis på att det går. Det som är nästan det värsta är att när väl abstinensen började avklinga försvann även ångesten. Jag undrar hur länge jag ätit Xanor i onödan? Visst visa dagar känner jag fortfarande något som liknar ångest och abstinens men vissa dagar känner jag mig helt ok. Det är en underbar känsla som jag inte kännt på flera år. Jag önskar alla LYCKA TILL!!!
Tina
Uppsala, - Sunday, January 12, 2003 at 17:50:03 (MET)

Ta bort nospam. i mailaddressen om ni vill svara via mail till mig. Nåväl till det viktiga.... Var hos min psykiatriker idag, samma historia som förra gången jag var där, några minuters snack om min situation, och varför jag har problem med sömnen. Varför? Jo, det ska jag berätta, jag jagas av smådjälvlar som rymmt från AMS som vill bestämma allt gällandes hur jag ska förpassas till ett som de anser för mig lämpligt jobb. Det tas ingen hänsyn till vad jag är utbildad till, eller vad jag vill jobba med, och de enda utbilodningar som bjuds är sådana som är helt orealistiska för mig (T.ex ska man bli busschaffis för stadsbussar om man har magproblem och behöver nära till en toalett vissa dagar. Kanske ska ta det jobbet och stanna och pissa när det är dax att göra det bara? "Bussen går när jag har pissat klart!!! SÅ det så!!!". Hursomhelst så slutade vår diskussion med att jag vart sjukskriven tills 31/3-03. Samt att jag fick Imovane att sova på vid behov, som AF och FK behandlat mig senaste tiden så borde de gett mig storpack, så slipper jag ta upp deras värdefulla tid med att gå och be om mer... Nu fick jag iallafall frikort så då kan man gå ditt och gnälla gratis hur mycket man vill, så det så! :) Jag är iallafall sjukskriven tills sista Mars 2003, alltid något, för nån jäkla aga ska jag tamejfan ha, i helvette heller......
Keyser Soze <keyser.soze@nospam.area51.cc>
Uppsala, - Thursday, January 09, 2003 at 16:38:34 (MET)

NITA! om man får skriva så: skriver du, självklart får man det fattas bara annat! Roligt att det går bra och att du kämpat dig igenom en mkt tuff period under en kort tid, och inte vill äta några mer piller! nä ingen vill nog det, men i vissa fall vet jag med bestämdhet att det är nödvändigt enligt samlad expertis, ex vid ett sedkundärt panikångestsjukdom! har ett par kamrater som står på en mkt låg dos, under mkt stark kontroll av spec.missbruksläkare, och tyvärr finns det ingen annan väg för dessa, och då är det befogat enligt dom själva oxå, trots ett torftigt innesittande liv med mycket begränsat socialt liv, då är det befogat, men man får inte vara rabbiat fullständigt för "benzo" den fyller en funktion för vissa personer, precis som hemska mediciner inom somatiken, har själv preparat som däckat mig ett antal ggr, när jag både haft hjärtinfart och lunginfarkt m.m men jag måste tyvärr äta dem om jag vill leva! Det är en svår balansgång som tyvärr gör att öppenvården inte längre använder sig av några långa nedrappningar, vid inläggning om det överhuvudtaget finns plats, vilket det inte finns så sker det blixsnabbt under en vecka, då har ju inte ens abstinensen börjat, sen blir det neuroleptika för hela slanten, och då kan man tala om tunga fötter och ett stort huvud, känslor som inte är av denna värld, förstörda tänder, viktökning allmän förslappning m.m så sker det iallafall i gbg! har frågat läkare vid öppenvården ang. nedtrappningar som jag själv fick, allstå ingen fick 25 st stesolid, efter 30 års knapprande samt opiater, som behandlades med catapresan (blodtrycksänkande medel) jag gick rätt i väggen, och forslades med ilfart till akuten. Med en liten men dock hjärtinfarkt, kroppen orkade inte sa kardiologerna! Tro jag det! Men detta drabbar ju inte alla, men det är högt spel dom lägger på en! Nu rätades jag till på hjärt och fick en bättre behandling, för dom förstod inte hur man kunde göra så tokigt, milt uttryck! så jag trappades ner långsamt ett tag av en annan psykiatriker som inte ville utsätta någon för detta vansinne! Detta var oxå gjort av ett par som försörjt mig under 25 år utan att ifrågasätta något! men det var den nya linjen för några år sedan! sedan skulle jag prata med läkarn 1 gång var 3 dje månad, detta gick ju givetvis inte, numera går ingen dit friviligt nästan när dom ser hur dom blir behandlade! utan jagar privatläkare och svarta marknaden som exploderat numera! Det vore ju bättre för bägge parterna att ge en nedtrappning som är acceptabel och går att genomföra, det är ju vinst för bägge parterna! Nu hamnar många på olika avdelningar inom andra områden, med, hjärt så dom kommer ändå till sjukhuset sade chefsläkaren på SU gbg! så det är en mkt dålig planering, när medkamrater börjar supa eller hamnar i annat elände ex svåra fysiska tillstånd, och det blir då ännu djävligare och man orkar helt enkelt inte, det går ju inte heller att bo på ett knarkande och supande altbo frälsis, med dörrknackningar på dörren dygnet runt av gamla kompisar! och man skall byta "vanebildande" mot alla konstiga nya sorter som man ser här nu många fått ett elände av och utsättandet är ju lika galet och någon info, finns ju knappt! det struntar läkarna i att ge i många fall alltför många! det får man fixa själv! Detta är bara en mikroskopisk skara som skriver här undra om alla gav sig tillkänna hur det skulle se ut! Själv gick jag ju i terapi på topp ien massa år, kemisk påverkan vilket är förödande, det tog ett bra tag innan dom fattade det! och det av välkända psykoteraputer som arbetar med personer som utvecklat ett beroende! och det var många olika terapi sorter och skolor under årens lopp som kommit och gått,även inom RFHL, få se vad som kommer i framtiden för skolor! Skall inte en person som har svåra insomningsproblem få 1 insomningstablett så han eller hon kan arbeta ! Det är ju självklart, och inte visa rött kort så fort något vanebildande åberopas.....det är ju sjukt! Det är mkt mer som drabbas mkt hårdare vid rökning, men det är det tyst om, om man nu vill ha rökfria zoner på restaurang, för att det är livsfarlig drog!! så varför förbjuds dom ej då, när folk dör oavbrutet och barn får i sig rök som liten i sina lunger! det beroendet är det väldigt tyst om av naturliga skäl, brukade säga till rökande läkare slutar du röka, så slutar jag med piller, fick bara ett välment skratt tillbaka! brännvin likaså! givetvis är det pengar, snart har vi dygnet runt öppet på bolaget! trots att alkoholen skapar brott och familjetragedier i varje minut i det här landet(brännvinsbältet) men det är ju mer socialt accepterat! så det är inte underligt att alla som beskrivit sin väg ur missbruk av piller, känner sig skuldkänslor i massor, att man är en svag person m.m fy vilken klyven inställning vi har till alla droger, skappat av vissa saker och underhålls av vissa som skrämselpropaganda! vilket aldrig har fungerat och kommer ej att göra! ja det var en utvikning, men det är mkt att disskutera.....och den maktlöshet som jag och andra har under alla årens lopp, 100 ggr värre nu beskrivit, det gäller att ha en djäkla tur i att hitta en bra läkare och stödperson, det har jag sett i alla år! Det som var inne igår är ute idag, nya rön hela tiden och olika skolor! och nu börjar disskutionerna på allvar om ex Subetex som ersättning för Heroin! kampen är hård nu och kommer att bli hårdare, så det är så mkt beroende av alla slag! beroende av kanske cigg, piller, och lite sprit på topp! Och dom bestämande får husera fritt i princip, nej fram med massvis med reaktioner av alla slag! och nu dyker det upp alla möjliga konstiga namn på nätet att inhandla, nu senast avmaskningsmedel för katter, ja jag kommer ihåg dem, men inte att det gick att använda som drog!, ser en som frågar när hon nu slutat med efexor tror jag det var, att ångesten är ännu värre,samt hur länge den skall vara kvar, ja säg det...undrade bara har du inga svar fått från den utskrivande läkarn, eller kanske du behöver något annat som gör dig bättre utan att förlamas av den hemsak ångesten du beskriver, kanske psykolog, stödperson, kanse det är helt andra problem?? Men skall avsluta detta långa brev med att säga som tror det var mia? Det är inte värt priset! nä fy tusan vad det ställt till för oss alla i en eller annan form, många år gick till spillo! Nä men nu får man tyvärr acceptera att så här vart det, och glädjas med alla som skriver inlägg att dom kommit ur greppet! så att alla känner i sitt taskiga självförtoende m.m att jag kan oxå! Ja det var långt KIA, var du nu är??? siffran är nu 12831 egentligen en hutlöst dålig siffra om man tänker efter....hoppas det kommer mkt mera! Ursäkta alla om jag nu snodde plats! samt tack Josefin för mottagen ursäkt, som jag bad dig om! Och hoppas att alla inte får åka omring som jojo mellan myndigheterna och hittar något bra, och skriv det här till oss alla, vi behöver det! sov gott och tack för mig säger han otto
otto ruben svensson
- Wednesday, January 08, 2003 at 23:38:45 (MET)

Ang zoloft. Vi har haft ett ganska lugnt äktenskap Bråken kan räknas på ena handens fingrar efter 25 år. Jag tror inte psykiatikern nämnde biverkningarna för hustrun. Hade han gjort det så kanske hon haft en bättre förståelse nu att zoloft kan påverka känslor och annat.
tomtomdan <tomtomdan@hotmail.com>
- Sunday, January 05, 2003 at 19:53:41 (MET)

Ang. Zoloft, jag har ätit Zoloft nu i snart ett år, jag tycker mig märka att jag förändrats en del, men peronlighetsförändring?? Jag vet inte? Svårt att säga när man liksom är i det. Man min sexlust försvann när jag började med Zoloft, & då kan det ju bli mycket konflikter i förhållandet som gör att man " svalnar" förvarndra? Men jag vet ju inte om ni haft några direkta konflikter? Eller om hon känt sig otillräcklig som har utlöst det hela?
Mala <banankvinnan66@hotmail.com>
- Sunday, January 05, 2003 at 19:19:12 (MET)

Även jag har erfarenhet av Xanornedtrappning precis som föregående, och är på bättringsvägen nu efter en lång tids mycket svår abstinens. Känner igen det som föregående skrev, bl.a. om mattheten. I mitt fall var det verkligen som om någon hade fäst bly på fötterna, så tunga kändes benen när jag gick. Men att trappa ner på bara 20 dagar efter 2 år, det låter ju förfärligt! Det är skrämmande så lite sjukvården i allmänhet förstår om dessa potenta och farliga medel - både vid förskrivning och vid nedtrappning. Min innerliga önskan för 2003 är att allt färre människor kommer i kontakt med dessa förrädiska benzopreparat. Tyvärr inser jag att dessa medel även i framtiden kommer att skrivas ut, kanske är det motiverat i något fall - men inte så lättvindigt som hittills varit fallet! Alla som gått igenom en svår abstinensperiod instämmer nog i följande om benzopreparatens effekt: det var inte värt priset!!
Mia
- Sunday, January 05, 2003 at 18:49:25 (MET)

Hej alla. Nu är det 9 månader sen jag slutade med Xanor depot på 1 mg, som jag åt i ca 2 år. Trappade ner under 20 dagar med 0.5 mg Xanor depot. Hade även Oxascand på 10 mg vid behov för mina panikattacker. Idag är jag helt tablettfri. Det var det jävligaste jag har varit med om (om jag får uttrycka mig så). Det som mest skrämde mig var den fruktansvärda mattheten som inte går med ord att beskriva, vad jag än tog mig för så kändes det som om jag skulle dö på kuppen. De ända jag hade som hjälp var här när jag skrev om hur jag mådde och så + att jag fick mail kontakt med en person. På ångestmottagningen fick jag ingen hjälp, bara att de skrev ut mer Oxascand 10 mg, som skulle lindra biverkningarna + att de sa att det var min ursprungsdiagnos som hade kommit tillbaka (paniksyndorm). Tog dem till en början, då jag kände att jag inte stod ut. Fick veta sen att de förlänger abstinensen. Idag mår jag hyfsat bra. En del dagar känner jag fortfarande av abstinensen. Var på läkarbesök i slutet på nov 02. Berättade hur jag haft det med mediciner av olika antidepp och lugnanden. Till min häpnad ville denna läkare skriva ut en medicin som liknade Efexor depot som jag tidigare hade fått men fick sluta med på grund av hudblödningar. Jag slog bakut, vägrade att börja äta någon sådan medicin igen. Det ända positiva med läkarbesöket var att läkaren tyckte jag hade varit mycket duktig som kunnat slutat med Xanor depot alldeles själv. Denna läkare säger att för några så läggs patienten in och får genomgå en nedtrappning under en lång tid eller också får en kontaktperson och en nedtrappningsplan. Jaha, tänkte jag "tack för den hjälpen som jag INTE fick då". Läkaren som jag träffade då, hade jag inte träffat tidigare. Hon förstod att jag var mycket arg och förgrymmad på sjukvården. Nu har jag fått en remiss till Kbt, men de är ca 4 månaders väntetid. Så idag känns det ganska bra. Det som bekymmrar mig är att mitt närminne inte är som det ska och att jag fortfarande är känlsomässigt nollställd + att den tiden som jag åt Xanor depot har jag minnesluckor, jag kommer inte ihåg vad jag sagt eller gjort. Trodde i början då jag slutatde med Xanoren att jag inte skulle bli bra, då man var mitt uppe i alla abstinensbesvär, då ville jag bara försvinna från allt, inte från livet utan från det som hände i min kropp. En känsla som att man kunde dra ner dragkedjan och kliva ur allt som hände en. Idag så känner jag av abstinensen vissa dagar, och de dagar tar jag det bara lugnt. Ha det så gott och kämpa på, det blir bättre fast det är svårt att förstå när man är uppe mitt i all skit utav utsättningsbesvär.
nita <atinhaz@yahoo.se>
- Sunday, January 05, 2003 at 07:44:36 (MET)

Hjälp, jag har slutat med antidepressiva tabletter för 3 månader sedan. Min ångest är så stark. Hur ska man klara detta? Vill inte äta tabletter mer. Har inte mått bra när jag åt dem heller. Hur länge ska denna abstinens vara?
Margareta
- Saturday, January 04, 2003 at 18:29:19 (MET)

För några dagar sedan saq min hustru till mig att hon inte hade några känslor för och ville ha skilsmässa. Detta som en blixt från klar himmel. Sedan drygt 2 år äter hon zoloft och jag tror att i samband med detta så försvann känslorna. Hon vägrar acceptera detta utan säger att känslorna bara är borta. Samtidigt så slutade också sexlivet att fungera och det det hör ju ihop med känslor. Har läst i fast om problem med sexlivet. Men finna det någon annan information om personlighetsförändringar när man äter zoloft.
ANy <tomtomdan@hotmail.com>
Väst, - Friday, January 03, 2003 at 21:27:06 (MET)

Jag vet precis hur ni menar. Bortsett från att i mitt fall så bollas jag mellan flera instanser p.g.a att jag inte bara har sömnproblem, jag är sedan snart ett år också arbetslös. Och då måste man naturligtvis från myndigheternas sida göra det extra jävligt genom att försöka påtvinga mig en massa AMS-trams, utan hänsyn till att jag inte orkar med det om jag inte får sova. Har sedan strax innan jul påbörjat projekt sova-utan-piller, och tror jag kanske snart ser slutet på eländet. Har som jag tidigare skrivit om ätit Imovande ganska länge (>1 år), och min sammanfattning av Imovane är att den är bland det jäkligaste att sluta med som existerar. (Bland de jag känner till iaf!). Nu fick jag en annan tablett att ta under de första dagarna (Nitrazepam), men den har jag också slutat med nu sen ungefär en vecka tillbaks. Visst, jag sover inte bra just nu - Men får jag bara något vettigt att göra om dagarna igen så kanske det ordnar sig. Hoppas bara att de fattar att det inte bara är att skicka mig tillbaks till arbetsförmedlingen och hopplösheten igen, för då är jag snart tillbaks på ruta ett igen, det krävs nog nåt annat också, kanske hjälp med utbildning så jag kan hitta ett nytt jobb (Finns alldeles för många arbetslösa IT-nissar nuförtiden). Och arbetsförnedringen kräver numera att du har ett anställnibgskontrakt om att du får jobb direkt efter avslutad utbildning om du vill ha ngt annat än de enstaka utbildningar som är extrem brist på folk till (Ex. kylmontör, vårdbiträde, bussförare). Nu hör inte den diskussionen hemma här, men den finns med för att beskriva min situation - Grundproblemet som orsakade att jag sov dåligt var först stress på jobbet, sen att jag blev av med jobbet, och sen att jag inte hittar något nytt och känner mig jagad av AF och FK. Och samtidigt har insett att jag inte kan fortsätta äta sömntabletter resten av livet, och försöker sätta ut dem. Tillsammans så vill jag lova att det inte blir speciellt roligt... Nåja, jag verkar åtminstone ha hittat en läkare (psykiatriker) som inser att allt inte kan botas med piller utan som verkar lyssna på vad jag har att säga honom, så kanske det finns en gnutta hopp trots allt!
Marvin the paranoid android <marvin@area51.cc>
Uppsala, - Thursday, January 02, 2003 at 10:34:13 (MET)

Jag tycker att det är hemskt hur vården ser ut!(Jag kommer tillbaka igen och kände att jag vill skriva lite till om detta...om detta, det låter dumt, menjag vet inte hur jag ska formulera mig för att det inte ska låta dumt, jag antar att jag behöver avreagera mig lite )Vad kostar det inte samhället i kostnader att vara en slags "svängdörrsprincip" där man åker in och ut på psyket utan att få hjälp?det finns ingen som helst vett i psykvården. Man kan bli tokig bara att försöka förstå hur de tänker.Ja, de sätter sig alla tillsammans, utan att man själv får vara med och föra sin egna talan.Och sen pratar de om en för fulla muggar. Vad är detta? Det är inte demokrati i allafall.De har ingen som helst respekt och verkar inte veta vad ordet respekt betyder.De är nämligen SKÖTARE och du blott en PATIENT. Det är DE som kommer in med en fläkt av LIV på avdelningen medans DU sitter där fången som en apa i en bur...helt fri att bli BETITTAD på. Titta. Hur ser PAT ut att må i dag?HM? Det är ett evigt granskade.Alla rättigheter tas bort för de har nämligen MAKTEN över dig och älskar denna makt allt över annat. Har de nyckar så går de och visar upp dessa som om de vore ett smycke att beundra och gärna skramlar de så mycket som möjligt med denna maktsymbol. Det hjälper inte för dessa skötare heller att, eller ska jag kanske säga RÄCKER inte med att TITTA på DIN MISÄR.Nej, nej, nej...de vill också VETA precis varenda tanke du har i ditt arma huvudet, och sen kan de låsa in dig så att du inte får gå ut. Detta bestäms på deras möten som du inte får vara med på, du stackars lilla arma patient.Jaha. Så du sitter där och måste berätta om allt som rörs sig i dig. Du kommer inte att känna dig fri ens när du blir utskriven.Alla tankar ska de också kontrollera, för det är inte nog med att blott kontrollera ens -vad ska jag säga?område att röra sig i. De kollar in dig det första de gör på morron och det sista de gör på natten.Dag ut och dag in. Jag ska säga vad som hjälpt mig. Att skriva.Och inte visa det för någon. en slags självbevarelsedrift.Jag fortsätter med detta, och kommer att alltid fortsätta att skriva. Dagens psykvård är tyvärr inget annat en en psykriatisk hjärt och lugnräddning för stunden.Men sen då? Vem tänker på längden?På det som är hållbart? På det som är varaktigt? Det finns hjälp.Jag har blivit hjälpt.Men gudarna ska veta att det tog tid.Och att det under den tiden var ett jävla lidande(ursäkta att jag svär) ONÖDIGT. Allt som jag behövde var förståelse. Men det var TYDLIGEN för mycket begärt!Innan jag hittade förstående människor. Som kunde hjälpa mig att föstå varför jag mått dåligt. Som tog all den tid det behövdes för att bygga upp mitt förtroende.Som visste att det tog tid, men som hade den tiden. Kom i håg, att det är sunt att reagera på en sjuk miljö, det är starkt med.Det är konstigare om man inte reagerar än om man faktiskt gör det. Vägen till hjälpen kan vara lång, men den finns där någonstanns. Ge inte upp. Hälsningar Maja.
Maja
- Thursday, January 02, 2003 at 01:20:42 (MET)

God fortsättning på er alla år 2003! Ja REBEL: det är inte bara nära nollpunkten, det är nollpunkten, så jag skriver bara under på din beskrivning, utom att jag tyvärr inte var begåvad med ett Frikort, så taxan vart mkt högre, men det sköter kronogogden om numera! jag betalar inte 225;kr och kanske taxi, för att inte ens få tala med läkarn när man är i upplösnigstillstånd! Har skrivit det för skriver det igen, öppenvården har kollapsat för länge sedan, dom har fullt upp med omorgansisationer Rebel! oss hinner dom inte med! vi är bara ivägen för dem! En kamrat väntade 5 mån. på tid! efter remiss han erhållit, för sina svåra sömnproblem, jobba gjorde han! när han väl kom fram till öppenvården, så frågade han hur dom kunde hjälpa honom, då svarade sjuksystern att se till så han inte åt tabletter, men det var ju därför han var där, för att åtemistone få något att sova på! han slängde inbetalningskortet och gick därifrån, men en privatläkare förbaramde sig över hans situation (kirurg) så han fick sina insomningstabletter och nu sover han och arbetar bra! Han vände sig till fel ställe sa han! ja det ligger något i det! Så Rebel: oss tänker dom sakta men säkert se till att vi plågar ihäl oss själva, och blir hänvisade till svata marknaden när plågerna blir outhärdliga! detta vet dom! dom vill leka i sin lilla verkstad, och då skall inte vi störa dom, ideras utbildningar, fortbildningar, konferenser och möten i det oändliga! så tack rebel: detta får vi nog fixa själv, hur det nu skall gå!! vi får se. Ha det bra alla kamrater därute, alla som mår dåligt och söker hjälp, hoppas att vi alla får den oxå på något sätt, Rebel: än ger vi inte upp så lätt. säger han otto
otto ruben svensson
- Wednesday, January 01, 2003 at 19:56:38 (MET)

Det jag egentligen skulle ta upp är, var kan en person med psykisk ohälsa med tablettberoende, vända sig för hjälp. Här i Uppsala är utbudet så nära noll man kan komma. Kommer man bara i närheten av psykakuten, så har man ett recept i handen med minst 5 st. neuroleptika. Sedan har vi öppenvårdsmottagningar. Jag besökte den i Gottsunda för några år sedan. Där (och det gäller alla öppenvårdsmottagningar) får man överhuvudtaget inte träffa en läkare, utan endast en sköterska (med vidare utb.i psykiatri). Sedan fungerar hon (eller han) som din länk till gudfadern själv (läkaren alltså). Ibland tas din situation upp till konferens bland hela teamet, självklart utan patientens närvaro. Maken till förmynderi och kränkande behandling får man leta efter. Och vá sade denna sköterska till mig när jag var där; jo hon tyckte att jag känner efter för mycket! Vá sade jag när jag gick därifrån; det är tur att det här besöket betalas med frikort, annars hade jag blivit riktigt förbannad. Samma sak på beroendekliniken, du träffar bara en sköterska. Jag var där och träffade henne en gång. Vid ett senare tillfälle, ringde jag och sade att min abstinens är outhärdlig. Hon svarade att de kan inte hjälpa mig med mindre än att jag är mitt uppe i ett aktivt missbruk, då kan de erbjuda en inläggning. Jo, jag tackar, dela rum med en våldsman eller mördare som inte fick plats på rättspsyket!
Rebel
- Wednesday, January 01, 2003 at 14:16:05 (MET)

Jag kanske ska börja dagens inlägg med en meritförteckning på mig själv. Jag har visserligen inga examina, men jag sitter inne med mycket gedigna kunskaper i området medicin, åtminstone i nivå med med. kand. Jag har tyvärr anledning att träffa läkare och annan sjukvårdspersonal pga otaliga läkarbesök med mina gamla, sjuka föräldrar. Vid flera tillfällen, har jag fått en förfrågan "är du en kollega?" framförallt när jag håller mig till latinska termer. En gång svarade jag precis som det var, nej, jag är faktiskt förtidspensionerad biltvättare! Ni skulle sätt hans min! Många läkare jag träffar, blir oerhört provocerade när jag ifrågesätter det de säger och kommer med egna önskemål om undersökningar och behandling. Men alla läkare är inte lika prestigebundna och vissa verkar nästan uppskatta att man kommer med en färdig paketlösning till dem.
Rebel
- Wednesday, January 01, 2003 at 13:33:27 (MET)

Mina erfarenheter... Jag har ätit en massa läkemedel då jag mådde dåligt.Ingen av dessa hjälpte mig i allafall inte i längden.Det var inte förren jag kom till ett behandlingshem där man såg mig, och gav mig förståelse och kärlek som mina symton försvann.Jag har också emottagit ECT. Jag tror kärlek och förståelse är botemedel samt psykoterapi. Jag tycker att det är skrämmande att det inom vården råder en sån total brist på detta så viktiga, livsviktiga,vad ska jag säga?emaptin. Jag har erfarenheter av motsatsen.Där ingen som helst försåelse fanns. Där ingen kärlek fanns.Där var jag sjuk tills jag kom därifrån.I dag mår jag bra. Jag har varit medecinfri sedan hösten 94. Jag har gjort färdig min terapi.Jag är lycklig!Det går att få bra hjälp. Den finns. Men det är inte så lätt att ta bort medecinen och gå till rotproblemen till varför man mått dåligt. Det gör ont att känna på känslorna. Men alternativiet att gå med medeciner är att stänga av och då tror jag inte att man kan komma åt roten till problemen heller, man känner inte,MEN det kanske finns medeciner som är bra, som gör att man fungerar, medeciner som inte är så starka .Det är en balansgång.Jag flydde när det blev för jobbigt i terapin, i några år, men det går ju inte fly från sina problem, de kommer alltid tillbaka, jag gick därför tillbaka och gjorde färdigt det.Och väl tillbaka är det inte så kontigt att förstå varför jag flytt en gång för det gjorde överjävligt ont.Men det är inte farligt att känna.Det går över . Det blir bättre.När du väl börja känna allt som du kanske burit i hela ditt liv, kan du FÅ ett bra liv igen, du får tillbaka dig själv i gen, till en mera helhet. Jag vill önska alla en GOTT NYTT ÅR och jag vill försäkra er att det går att komma vidare, det går att må bra, och jag är ett levande bevis på detta. Maja Maja
Maja <come.to.maja@home.se>
- Tuesday, December 31, 2002 at 16:27:20 (MET)

Jo, jag finns kvar och jag känner att jag vill försvara min person. Rebel kallade mig "fröken-duktig och översittare", det är helt ok med mig att du tycker det. Jag tänker inte byta termer i mina uttryck när jag hjälper andra för din skull. Anledningen till att jag skriver så "fint" om Kreatinin värden m.m. är inte att jag är någon leg. läkare, jag är sjuksköterska. Och anledningen till att jag skrev om just dessa värden och tyckte att det var angeläget är att jag jobbar på en avdelning som är just specialister på njursjukdomar. Personen i fråga som jag diskuterade detta med bad om svar och jag hade också en privat brevväxling med henne. Så det är därför jag "slänger" mig med dessa "fina" ord. Och Otto anledningen till att jag ber de personer med självmordstankar att kontakta psykolog är för att jag har fått lära mig att alltid ta ett sådant anrop på allvar och jag har svårt att se hur man kan rädda en person via internet-kontakt. Jag försöker göra vad jag kan för att rädda den här personen. Och så får jag hoppas att han/hon bor i en kommun där det går att få tag på sådan hjälp. Jag godtar din ursäkt Otto, och om jag på något sätt angripit dig så ber jag om ursäkt, det har inte varit min mening. Gott nytt år Staffan och alla andra,
Josefin
- Tuesday, December 31, 2002 at 12:17:10 (MET)

Staffan,för det första stavar jag Rebel med ett "l," pga att namnet låter bättre med engelskt uttal. Jag stavar alltså inte mitt eget nick, fel. För övrigt, vet du nog mycket väl vem jag är i verkligheten. I alla händelser, åtar jag mig att kontakta dig personligen. Om det sker per telefon, blir det nån gång efter helgerna. Alternativt, kanske jag mailar dig på adressen "algonet." Som sista passus måste jag dock bemöta dig här och nu, när du nu lägger HELA skulden för den uppkommna situationen, på MIG allena. Det finns ingen som helst risk för att någon som skriver i denna gästbok, som behöver hjälp eller vill dela med sig av sina erfarenheter, ska råka ut för någon form av påhopp från MIG! Men, försöker någon leka polis med mig, kan de räckna med att få igen 10x om. Om du tittar igenom inläggen, kan du se att efter mina första inläggen, fick jag en rejäl avhyvling av Loppan. Josefin instämde genast och tog tillfället i akt att även slå ner på otto. Hon använde en överlägsen stil. Alltså, tänk dig situationen att jag går på en gata och någon hoppar på mig oprovocerat och försöker misshandla mig. Jag lyckas få övertag och gör illa personen när jag slår mig fri. Men i vårt fall anser du att jag är skurken! Begår man ett brott mot nån som har dessförinnan begått ett brott mot mig, då är man helt oskyldig i min bok. Man har alltid rätt till självförsvar. Men jag har en känsla av du alltid tenderar att ta parti för kvinnor mot män. De ska alltid särbehandlas och det är alltid männen som är bovar.
Rebel
- Tuesday, December 31, 2002 at 12:11:11 (MET)

Ursäkta igen, men såg att STAFFAN skrivit, och vill då passa på direkt att säga ett par saker, det var jag som kallade det "klotterplank" och självfallet Staffan ber jag om ursäkt, det var inte menat så, och absolut inte trampa sidan här på tåna! Det andra det var mitt övertramp på Josefin som jag bett om ursäkt för, och sådant får inte inträffa, så jag hoppas Josefin kan ta emot den ursäkten! det var enda gången jag skrivit något dumt mot henne annars har hon fått ros! har gått igenom alla inlägg här i gb. för att se hur alla har skrivit och om vad! Ja Staffan du skriver hur det kan bli för någon när man blir trampad ordentligt, ja jag minns Staffan, men det viktigast är att vi nu reder ut det här, som du skriver och håller oss till vad sidan är till för, det är trots allt du som är ansvarig för den och vi skall hålla oss till spelreglerna! Så jag kommer nu att hädanefter Staffan att göra det, så att vi alla kan ha en fin och bra sida! och absolut inte behöva någon förhandsgranskning! Tack för inlägget och dina ord Staffan! och det är väl inte svårt att be om ursäkt när man trampat fel, så här är min, till er alla! väl mött 2003! och hoppas då att du Josefin finns med! säger han otto ruben Alla ni andra får rannsaka er själva!
otto igen
- Tuesday, December 31, 2002 at 02:55:55 (MET)

Måste lämna en kommentar till, KIA: jag har roat mig att gå igenom alla inlägg men ej hittat dig med det signet iallafall???? för att se om du frågat någon mer och hur men hittade inget! men hittade långa inlägg! " tycka som mig" ???? vem är du då??? otto igen
otto igen
- Tuesday, December 31, 2002 at 02:27:21 (MET)

"REBELL", jag har bett om att vi kan lösa vårt mellanhavande direkt oss emellan. Men du hörs inte av och du är fortfarande hemlig. Ring gärna hem till mej, jag står i telefonkatalogen, när e-post och jobbtelefonens svarare tydligen inte räcker. Och: jag svarade dej här nedanför bara lite om hur det faktiskt är med våra resurser men jag svarade inte på vad jag sagt till dej, för det vet jag inte, utan skrev bara att "Kanske har jag bemött dej Rebell dåligt". Så varför hör jag inte ifrån dej? . OM REGLERNA FÖR GÄSTBOKEN. Jag måste nu säga en sak som jag hoppats inte ens skulle behövts: Det är inte tillåtet att personligt angripa andra som skriver i denna gästbok! Det gäller även Rebell. Det är riktigt att detta inte är en plats för "det fria ordet" i betydelsen R:s (eller någons) rätt att fritt skymfa andra här. Vidare har vi också beslutat om ett särskilt ämnesområde för gästboken, se ovan. Att jämföra den med ett klotterplank, som någon gjorde är därför helt galet. Om vi inte slutar med detta missbruk av gästboken kommer den naturligtvis att dö som mötesplats för erfarenheter kring läkemedelsproblem. Nu kan ju var och en se nedan vad man liksom Josefin kan råka ut för om man vågar skriva något här. Så kan vi förståss inte ha det. Skall vi införa förhandsgranskning av alla inlägg? Jag hoppas vi slipper. Men det är givet att man kan inte bara ge upp heller. Först bara en ny vädjan till Rebell: Tänk inte bara på alla översittare du mött, utan på konsekvenserna för dina systrar och bröder som behöver sidan. Alla måste nu tänka noga på att inte skympa någon om vi skall lösa detta. Och Gästboken är naturligtvis heller ingen allmän annonsplats. Annonserna kommer att tas bort.
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL Uppsala län 018 12 44 22, - Tuesday, December 31, 2002 at 02:08:39 (MET)

KIA: Nyss stuvade du om meningarna för Rebel! nu kommer du till mig och ber mig inte vara så långrandig, kära du pappret räcker nog till, och jag är inte lagom! som du vill! Och det vore fan om alla tyckte samma! självklart, vill man inte läsa KIA så är det bara att låta bli, så gör jag! enkel medicin! Det är helt OK och jag går inte i taket eller går i väggen! Tack för ordet! visa mig vägen KIA! Det är OK, nästa fråga tack.............
otto ruben svensson
- Tuesday, December 31, 2002 at 01:49:01 (MET)

Otto Ruben Svensson du babblar så långt. Försök vara lite mer precis tycker jag. Sedan får väl du som alla andra försöka begripa att alla inte delar just dina åsikter, och att det faktiskt också är Ok utan att du skall behöva gå i taket.
Kia
- Tuesday, December 31, 2002 at 00:58:40 (MET)

REBELL: Hej på dig! nu kunde jag tyvärr inte håll käften längre! Vill bara skriva under på vad du skriver och menar när det gäller myndighetvansinnet! Där har oxå alla en uppgift att stötta personer som måste vandra dit, och få NEJ iansiktet innan dom ens sagt vad dom vill! Detta är ju inte rätt FORUM för dom frågerna, men det är ju som rebel säger det har och kommer att fostra ännu fler missbrukare och medmänniskor som mår dåligt! Och 99% kan ej något om lagar och hur dom skall bete sig när dom kommer dit för att dom är pajad i nerverna, dit skickade av PSYK som säger det är inte vårt bord, det finns ingen som helst sammarbete, klart folk lessnar och isolerar sig och fortsätter sitt knapprade, när dom är helt maktlösa! vilket man är, det är bara och gå ut på gatan och fråga folk, det är heller inget nytt! Jag åkte på en liten hjärtinfarkt, så jag behövde hjälp, givetvis vände jag mig till soc. som hänvisade mig till Psyk som hänvisade mig tillbaka till soc! så höll dom på ett tag och lekte! till jag vart förbannad och lade in mig på hjärt! Hjärtläkarna vägrade släppa mig därifrån förren hjälp hade ordnats åt mig, då var jag alltså både fysiskt och psykiskt knäckt, men dom enda som tog fight var hjärtläkarna av alla!!! Även om dom visste mitt beroendeliv, så slogs dom för att jag skulle komma iväg någonstans,och det kunde inte soc, längre hindra! Sen när jag återvände hem efter 3 mån. konvalecens så utlovades hjälp så jag inte skulle braka ihop och börja härja igen med med, bl.a och fysiska hälsan tillät inte det! Nu har det gått 1 år och 21 pers. från soc har snurrat med utredningar och möten och skyllt på varandra för ett par ynka timmars hjälp i veckan, det är sanslöst! jag har en hel bibba utredningar hemma, som inte ens har med saken att göra! ett litet ex bara! så jag skriver under på Rebel att mkt vore vunnet om dom kunde samarbeta och ta folk på alvar, det är inget privat företag dom bedriver som vissa av cheferna tror! klart om jag ljög och höll med om allt dumt dom gör så hade jag givetvis fått hjälp det är ju sådana pers. dom endast klarar av, kappvänarem.m snorungar med 3 års utbildning utan den minsta verklighetsförankring och absolut inte i ångestvärlden skall sitta och besluta om saker som dom inte begriper, är för mig fjärran därför överklagar jag hela tiden så får dom åteminståne något att göra vid sina datorer! Psyk skall vi heller inte tala om, deras mundighetsmissbruk mot patienterna är vida omtalade, och många erkänner ju det oxå, mellan 4 ögon när man pratar med deem privat! Så hur skall då en som nu fastnat i missbruk eller har en deppression eller ngt annat orka göra sin stämma hörd, när vissa inte ens orkar ta sig över tröskeln hemma och inte har någon dator att kunna kommunicera med! HEMST! och sen vill jag bara säga att visst går väl det att disskutera saker om RFHL eller något utan att det skall hänvisas till något annat FORUM! frågor som rör med och hjälp får plats och skall ha plats här! Men okej ni som gillar myndighetsfolk som missbrukar sin ställning, och andra gallenpannor så jag förstår att ni är tyst nu! så tack Rebel, verkligheten är tuff mkt tuff! Så även om du och jag Rebel inte är överens om allt, så är det viktigt att vi accepterar varandas olikhter och hjälps åt, dom som vill sätta sig över eller vara tyst och tycka livet är bra får väl göra det då! Såg ett inlägg där Rebel, skriver att han pratat med Staffan vid flertal tillfällen om den här "kvinnogruppen" Staffans svar nu i inlägget är att han inte vet vem Rebell är ens! känner ni inte varandra alls minns du Rebel, Staffan? i och med att svaret var så konstigt! undrade bara! Sen skall vi väl inte sparka ner varandra vi vill ju åt samma håll alla, och alla skall ha rätt till en åsikt och vi nerklena stackara kan ju skriva lite snurrigt ibland, men är det hela världen! Men nu håller jag käften ialla fall ett tag (tror jag) Hoppas du återvänder Josefin! och godtager den ursäkt jag skrev till dig! säger då Gott Nytt 2003! Och låt oss göra något fint av det och det tillsammans! hälsar otto
otto ruben svensson
- Monday, December 30, 2002 at 21:36:02 (MET)

Ok rebel jag förstår din maktlöshet, och visst ... det är inte så lätt att klara sig i detta samhället - det håller jag med om! det håller jag verkligen med om!
Kia
- Monday, December 30, 2002 at 19:23:54 (MET)

Kia, du möblerar om i mina meningar för att det ska låta löjligt från min sida. Men för egen del anser jag att min psykisk ohälsa och tablettberoende, bottnar i en känsla av maktlöshet. Och den känslan förstärks högst påtagligt av den maktlöshet som jag (och säkert många andra) känner inför alla självgoda, maktlystna och korrumperade politiker och myndighetspersoner, som ska bestämma över varje andetag vi tar. Ett sånt samhälle fostrar i sin tur, översittare och mobbare. Att ett större antal medborgare reagerar på dagens samhälle med psykisk sjukdom och missbruk, ser jag snarare som ett friskhetstecken. Kan någon må bra när en person som Rigmor (nånting), ordförande för socialnämnden i Oskarshamn, yttrar sig i TV rutan? Eller när Juttan, SVT:s chef, visar sig i TV rutan. Dessa personers gelikar finns i stora upplagor i hela vårt avlånga land, och förgiftar alla instanser i stat, kommun och landsting. En lämplig förkortning på social sekreterare är SS!
Rebel
- Monday, December 30, 2002 at 18:44:22 (MET)

Rebel: Du skriver att politiker detaljstyr dig så att du måste äta mediciner, jag tycker att det låter intressant och skulle gärna vilja att du kunde beskriva det lite närmare...
kia
- Monday, December 30, 2002 at 16:47:34 (MET)

Spänn av grabben
L
- Monday, December 30, 2002 at 16:43:42 (MET)

Otto Ruben, jag vill uttrycka mina sympatier för dig, även om vi skulle tycka olika i vissa sakfrågor. Du, till skillnad från vissa andra här, kan åtminstone respektera andras åsikter. Du behöver definitivt inte be om ursäkt för dina uttalanden och jag tycker att just DU ska fortsätta stötta andra här. Problemet i samhället idag, är att ett antal politruker ska detaljstyra våra liv, därför mår så många människor dåligt och vänder sig till mediciner. Många människor känner en total maktlöshet därför att de styrande politruker har tagit ifrån oss makten över våra EGNA liv. Du, Staffan, försöker kväva det fria ordet genom att säga att det finns inget intresse av att diskutera RFHL:s verksamhet på dessa sidor. Är du rädd för offentlig kritik? Vad gäller "kvinnogruppen," anser jag att du förvränger sanningen. Jag har iaf inte blivit tillfrågad om jag skulle vara intresserad av att delta i någon samtalsgrupp. Du skulle kuna lägga en förfrågan på föreningens hemsida, om intresse finns att starta en mansgrupp. Alternativt, gör om kvinnogruppen till en grupp öppen för alla. Och sen till Josefin, du får mig verkligen att reagera. Du är en översittare, en fröken-duktig. Du är sååååh duktig som har blivit tablettfri och nu ska du glänsa här bland oss andra som har ett rent helvete med våra beroende-framkallande mediciner. Du pratar om njursvikt och förhöjda kreatininvärden, som om du vore en legitimerad läkare. Såna som du behöver tas ner på jorden. Jag tycker att personer som otto, kan stötta andra på ett ÄKTA sätt.
Rebel
- Monday, December 30, 2002 at 14:16:43 (MET)

Till JOSEFIN: Först och främst så visste jag inte att du inte var anställd i RFHL Uppssala! men det är av mindre betydelse! Att du så lättvindigt hoppar av och sparkar till mig och Rebel skall det väl vara antar jag! Jag vart riktigt nersågade av S som ansvarig för denna sida en gång som du minns! vilket han bad mkt om ursäkt för, enär han skall föregå med gott exempel, det löste vi snabbt. Alltså jag dog inte och heller inte försvann! Nu vet jag att jag tog i väldigt dumt mot dig, ord som inte passade här! och varför kan jag ej förklara ej heller vill försvara! Jag tog så järndörren flög iväg! nej det är du inte förtjänt och orden föll sig väldigt dumt Josefin! Tyvärr är det så ibland bland oss alla att övertoner blir det ibland, det var 1 gången jag sade något till dig annars berömmt er som svarat här alltså ros till dig, men minnet är kanske kort! Så det enda jag kan göra är att be dig om ursäkt och hoppas på att du finns på denna sida och fortsätter att stötta andra! brister och fel har vi alla, och även du! Jag tänker inte ta över sidan! har inte lagt mig i mans eller kvonnogruppernas disskution! bara kommenterat att alla har alltid varit välkomna, som svar till rebel! dina tolkningr kan jag ej rå på! men avslutar med att åter be om ursäkt för vissa ord till dig Josefin! och hoppas att du finns här i fortättningen som hjälp för alla, för du behövs, och det skall inte jag eller någon annan förstöra för dig! Så tappa nu inte gnistan för mitt dumma övertramp,utan vill se dig här igen! Hoppas på det Josefin! Tack för mig säger otto! och nu håller jag käft!
otto ruben svensson
- Monday, December 30, 2002 at 00:14:03 (MET)

OTTO RUBEN och REBELL. Lugn nu är ni snälla. Vad jag kan se har ingen i denna debatt kommit med ”tillrättavisningar” eller ”pekpinnar” till er. Ingen har heller satt sig på några höga hästar mot er, tycker jag. Josefin är vad jag vet inte ens med i det där RFHL. Jag har ju däremot ”en hög häst” att sätta mej på. Men jag skall försöka låta bli. Jag vill bara återigen be er om att inte använda denna gästbok till debatter, särskilt inte om riksförbundet RFHL, för det intresserar nog inte så många, vilket stödet och erfarenhetsutbytet kring läkemedel gör. (Ja, vi kan nog snart kunna skapa en debatt-gästbok också, för er som saknat en sådan, fast det behövs ingen skälla-ut-varandra-sida. Och RFHL har också redan en egen sida.) Kanske har jag bemött dej Rebell dåligt när det gäller vår förenings stödresurser för dej. Jag vet ju inte heller vem du är. Faktum i frågan är i alla fall att efterfrågan spelat en avgörande roll för vilka grupper vi kan erbjuda. Där hade Otto R m.fl. naturligtvis rätt. Men särskilda grupper för kvinnor och för män är ibland bra att ta till, tror jag liksom fler i denna debatt. Det är i dessutom mycket vanligare att man vänder sig hit för individuellt stöd än för stöd i grupp, så vi har inte så mycket olika grupper att erbjuda vid en viss tidpunkt, men kvällsöppet på onsdagskvällar brukar vi ändå nämna. Som några redan sagt, det vore bättre om du Rebell hörde av dej direkt till mej eller oss igen så vi kan lösa detta, där det hör hemma, inne på föreningen och inte här ute på internet-gatan. Och JOSEFIN, jag hoppas du skall få se att detta bråk lägger sig och att du kan börja bidra snart igen. Synpunkter inför framtida upplägg (m,m,) kan gärna lämnas på epost-adressen nedan. Ett Gott nytt och bättre år! vill jag till sist önska Er.
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL Uppsala lä, tel 018-12 44 22, - Sunday, December 29, 2002 at 23:16:55 (MET)

Josefine, jag hoppas du fortsätter att stötta här på sidan. Jag skrev ett inlägg nyligen och skulle bli glad om du berättade hur du mådde när du åt anti-depressiva. Jag har läst att du mådde dåligt när du trappade ut men hur var det när du åt dem?
Marita
- Sunday, December 29, 2002 at 21:57:37 (MET)

Ja, många saker är jag. Men detta tar energin och lusten ifrån mig. Jag har hjälpt till här på sidan i snart tre år, helt frivilligt som alla andra. Det ska mycket till för att jag ska tappa tålamodet och bli förbannad. Men någon pajkastning och skitsnack tycker jag inte att jag förtjänat. Kalla mig nu fegis eller vad ni vill, men den här hetsiga diskussionen har urartat. Tack och hej för mig, nu kan du ta över Otto. Lycka till.
Josefin
- Sunday, December 29, 2002 at 20:36:04 (MET)

Josefin! Passade på att gå igenom inläggen en bit och tidpunkter! Har skrivit det förut och skriver det igen, det finns ju knappt folk som hittar hit! Och jag har i olika inlägg, gett både ris och ros till Uppsala där du företräder (tror jag) men så fort man öppnar käften med lite kritik eller vad man tycker, så dyker man upp och nästan hyvlar av en, nä jag funderar allvarligt att börja skriva om att jag har väldiga problem med med.byte och alla konstiga namn i "luckopillerbrancen" då svarar du väl! mina övriga vänner runt om i Svedala har ingen dator och dom som har det finns ju inte här, därför dom vet inte att den här sidan existerar ens! måste man skriva att "jag håller på gå under för att du skall reagera" det tänker halva sverige utan att skriva här, och kanske få ett svar som sök upp en kurator eller psykolog! Tidningarna nerlusas av en repotage om mera nedmonteringar inom psyk! psykologer växer inte på trän, köerna har jag skrivit är nu årslånga i storstäder, likadant med öppenvården! tror pelle det att folk äter ijhäl sig på tabletter, det är väl den största frågan att psykhjälpen har kolappsat för länge sedan! och inte hittar folk hit ändå, det är en stor uppgift för föreningarna i landet att gå ut och tala om vi finns! detta är ju inget nytt josefin, ta bort skygglapparna nu medesamma! låt nu folk skriva vad dom vill, inte bara det som passar dig! jag tror alla som är läskunniga vet din roll här utan att du behöver tala om den! folk måste må mkt bra när knappt någon skriver här! räkna inläggen bara som handlar om hjälp! men okej fortsätt ni och styr och ställ, jag skriver ändå, utanskygglappar och med gott samvete!
otto igen
- Sunday, December 29, 2002 at 19:09:50 (MET)

Givetvis vet jag att du gör ett kanonjobb med att stötta andra medmänniskor och högaktar dig för det! men kommer aldrig att godta några pekpinnar och höjda fingrar av någon i detta "klotterplank" det har jag aldrig gjort under snart 30 år, så vill du försvinna bakom skärmen så varsegod! efter nmånga års elände så hur fan vet du hur jag mår! och behöver minst av allt pekpinnar från någon som ställer sig över mig eller försöker tillrättavisa folk hit och dit, var i konflikt på planket med S som du minns det löste sig! lite högt i tak får det fan i mig vara! spring inte omkring och tala om hur andra skall bete sig! sett RFHL i så många år så jag kan denutantill! så inte behöver du tala om det för mig, här skall alla skriva, både ris och ros! annars lägg ner sidan! och ägna er åt något annat då om ni inte tål att andra skriker till ibland vilket du sett jag gjort, tål du inte det så då skulle jag inte våga anförtro dig ens att handla cigg åt mig, nu vart jag förbannad! punkt slut säger otto! är inte vattenkammad! är det det du vill ha i en förening att alla går i lämmeltåg!
otto ruben svensson
- Sunday, December 29, 2002 at 18:14:18 (MET)

Det är väl helt Ok med en grupp för män. Vad är problemet?
Loppa
- Sunday, December 29, 2002 at 18:11:55 (MET)

Att du, Josefin, stöttar dem som har det mycket jobbigt, är beundransvärt. Men för det, ska du inte sitta där på din höga moralhäst, styra och vara någon sorts domare här. Det värsta jag vet är när folk leker "lill-chefen." Det är nog allt förmynderi i dagens samhälle som har bidragit till mitt nuvarande sjukdomstillstånd. Du och loppan skriver att om jag har ett problem angående föreningens verksamhet, ska jag ta det direkt med de saken gäller. Det här gäller samtliga medlemmar i RFHL och då är det naturligt att ta det i RFHL:s gästbok. Jag har redan tagit upp saken med Staffan personligen, utan resultat. Tänk dig in i den motsatta situationen, att det skulle startas en samtalsgrupp uteslutande för män, vilket liv det skulle bli!
Rebel
- Sunday, December 29, 2002 at 17:30:28 (MET)

Hej. När jag började med anti-depressiva för 3 år sedan så fick jag en fruktansvärd morgonångest. Hade ingen ångest innan. Har sedan haft denna ångest varje morgon. Nu har jag precis slutat och undrar när denna ångest tar slut. Jag hade ju ingen innan jag började med tabletter. Finns det någon här med erfarenhet. Snälla skriv för jag behöver hjälp.....
Marita
- Sunday, December 29, 2002 at 11:45:53 (MET)

Jag håller helt klart med Loppa i hans resonemang. Och Otto; jag orkar inte sänka mig till den här låga nivå som diskussionen pågår i just nu. Och du har nog missförstått(?) min roll här hos RFHL en aning. Det jag gör är att försöka stötta och hjälpa mina medkamrater som söker sig till den här hemsidan. Det är som du säkert vet en hel del och ibland mår de väldigt dåligt och befinner sig i ett mycket kritiskt stadie. Det sista de behöver när de öppnar upp och delger ibland tom suicidal tankar, är pajkastning och andra intriger på en hemsida som faktiskt har en mycket viktig funktion i mångas liv. Givetvis menar jag inte att Rebel inte är välkommen, men jag tycker det ser hemskt tråkigt ut med de här diskussionerna på denna sidan. Ge förslag på förändringar och som Loppan skrev, ha den diskussionen direkt med dem det gäller istället. Härmed lämnar jag denna diskussion.
Josefin
- Sunday, December 29, 2002 at 11:41:32 (MET)

Den senaste tiden dyker det upp långa ganska subjektiva resonemang kring Rfhl:s verksamhet samt personligt önskade visioner i gästboken. Det är tråkigt att detta skall ta sådan stor plats. Jag föreslår att kritik mot rfhl:s organisation framförs till föreningen direkt och inte "halvanonymt" på nätet. Allt går att lösa och jag är helt säker på att det varken ligger någon kupp eller oförmåga bakom att man bildar en grupp för kvinnor. Hårresande är det att fortfarande efter ca. 100 år av kamp för kvinnans lika villkor är det tydligen oerhört provocerande att någonting riktar sig enbart till kvinnor. Att öppna för kvinnan innebär inte att man ställer mannen utanför...vi bor ju på denna planeten tillsammans. Detta är dock andra diskussioner. Jag kan inte ta mig rätten att bestämma vad ni andra skall dryfta men en sak har jag lärt mig i livet; att om man går till "fel forum" med sin kritik så liknar det mer rent "skitprat" och det är långt ifrån konstruktivt. Tänk på att allt växer av förtroende och krymper av miosstro (förutom ångest och olycka¨som äter tillkortakommanden).
Loppa
- Sunday, December 29, 2002 at 09:13:23 (MET)

Menar givetvis REBEL! så var det utrett!
otto igen
- Sunday, December 29, 2002 at 05:40:59 (MET)

Måste bara tillägga ett par saker! Numera liknar föreningen soc och andra inrättning mot det gjorde förut,, på det sätt att man hela tiden isället för jobbar på gatunivå, sitter och slår fram alla länkar och hänvisar till utredningar och fallstudier m.m förut pratade man med varandra nu sker det genom hemsidor och utredningar precis som soc.m.m nä ner igen på gatunivå, behandlingshem, grupper, läger ja listan var lång , men den är kort numera! vill höra vad du svarar Josefin! Rätta mig om jag har fel! Samtidigt som jag sagt bor jag ej i Uppsala! ha det sa otto igen!
otto ruben svensson
- Sunday, December 29, 2002 at 05:39:46 (MET)

Hej! ja nu vart det lite inlägg! Måste säga ett par ord till Josefin! RFHL bygger ju på medlemmarnas önskan och vad medlemmrna vill ha eller hur? om nu Anders som jag svarat är medlemm i Uppsala, så är det helt rätt av han att kritisera eller lägga synpunkter på vad hanvill se i Uppsala! era inbördes saker vet jag ej! men att det får inte fortsätta att RFHL glider iväg mer än det gjort och gömt sig bakom 4 dörrar och där fattar beslut! en anledning till att den inte knappt finns mer RFHL är att flera föreningar var det (ekonomin den har jag skrivit om) det toppstyrdes oxå av gamlingar tills pengarna var slut då stack dom! jag vet har följt detta under 30 år, så vad menar du med att om det inte passar Anders att ifrågasätta lite så då behöver han inte besöka sidan eller vara med! Är det du som är en beslutande organ med dina polare där! fick nästan den uppfattningen! TA och ta till er kritik, gå ut och tala om att ni finns! folk som dyker upp här först gången vet ju inte ens att sidan finns! Gör reklam för att RFHL inte riktigt dött än, men nu går på kontgjord andning, och faktiskt finns!! däremot har jag skrivit att jag ej håller med honom på många punkter! Det skall inte vara en inbördes beundrarklubb! där folk suttit sedan den RFHL startades, tills dom lessnade efter 25 år och nu pysslar med annat! Att springa i väggen är populärt numera! det gjorde man bara på fyllan förut, mennu går alla tydligen in i väggen! nykter! raskt fram med cipramil eller något annat dumt för att sedan begära hjälp, för dom snurrade till det med seratoinet ordentligt! som medlem skall jag vara medgivetvis och ställakrav och ta del i vad som händer,det skall inte några anställda eller volonärer ha ensamrätt på! därför har bl.a RFHL ramlat ihop, och nu håller man fast sig med fingrarna i fönsterkarmen och gud nåde den som kommer och klagar! raskt undan med dem, det är inte en förening, den skall tillvara ta all kritik och önskan som finns! och driva fram grupper m.m det kan man faktiskt fodra av folk som mår rätt hyffsat! och påtar sig rollen inågot inom föreningen! ja alla vet väl utan att var sambo att tjejernas och killarnas behov är olika, när vart det något nytt! stäng aldrig ute någon! det är en gammal tradition inom föreningen att alla skall ha något att säga, men som sagt snart är den tyvärr död! flaggan vajar på halv stång! allt har snart monteras ner! det är ren sanning, det vet alla som har varit med, hur det ser ut och namnet RFHL vet ingen knappt vad det är numera tråkigt men sant! Skall det finnas en rimlig chans för förningarna att leva kvar som förening för dom svaga får ni ta mig fan ändra på mkt! återkommer sen! hälsar han otto
otto ruben svennson
- Sunday, December 29, 2002 at 05:27:14 (MET)

Vilken fantastisk sida! Oj vad många vi är som lider. Själv gick jag "i väggen " som det heter i somras, med kraftig panikångest. Det var fruktansvärt. Kändes som om hjärnan voltade och jag ville helst av allt bara hoppa av och inte behöva känna all denna smärta. Jag blev ordinerad Cipramil och också sömntabletter. Två veckor senare började jag känna mej suicidal och gick in i djup depression.Fortsatte med medicinen och fick också börja gå hos en counscellor(terapeut). Jo, jag bor i England- glömde nämna det i början. Har nu nystat i barndomen och hittat många knutar. Vågar nu till viss del visa att jag har rätt att bli arg och att jag har rätt att finnas till för egen del. Inte att leva upp till andras förhoppningar. Det har varit många tårar och också ilska. Min terapeut har varit helt fantastisk och jag har haft en stark känsla av vad jag har behövt ta itu med och jobba med. Hon har guidat mej rätt och slagit an de rätta tangenterna. På sätt och vis har jag sett det som en utmaning och skola för min själ och intellekt. Jag har även sökt mej till en Reiki healer. Hon har också varit helt fantastisk och har gett mej behandlingar. Även där har hon lyft fram och upp mycket oro och ångest sedan jag var liten. Det har jag bit för bit arbetat med, själv och tillsammans med min terapeut. Jag har även haft turen att få "indian headmassage", av en god vän. Otroligt viktigt att bli berörd fysiskt,kroppsligt få slappna av. Vilket i sin tur ger en avslappning även på det psykiska planet. Själv är jag utbildad zonterapeut och har gett mej själv behandlingar under hösten. Jag har även en stark Gudstro ala "new age". Du vet, det finns hjälp att få.Jag har fått ta hjälp på många olika plan, förstod någonstans att jag behövde det. Jag vet att jag kommer att komma ur det här och jag mår bättre och bättre.Jag har skaffat mej mycket kunskap både genom internet och genom healingböcker, "Barbara Ann Brennans; Light emerging" är en fantastisk bok, där jag har hämtat mycken tröst och kunskap ur. Ditt lidande har en orsak ,en källa och du har rätt till dina tårar, apati,depression och håglöshet. När du har gråtit färdigt, skriv ner dina tankar som pratbubblor på ett papper. Få ur dej det du har tryckt ner så länge! Det hjälper!! Det gäller att bekräfta det du känner , hur idiotiskt,hemskt och laddat det än kan vara. Det är du värd. Ta hjälp av en psykolog, god vän. Jag har nu kommit så långt att jag faktiskt har förlåtit det lilla barnet inom mej som blev så sårat och skrämt när det var liten. Jag har förlåtit det för att det har låtit mej lida hela mitt 38-åriga liv. Jag har också förlåtit den vuxna kvinnan som aldrig riktigt fick bli vuxen inom mej. Det är viktigt att få gråta,vara arg och förlåta. Alla bitarna är viktiga! Jag lär mej fortfarande och lider fortfarande, men skrattar också. Jag var så sjuk, så sjuk för fyra månader sedan och har fått något alldeles unikt ur den här hösten. Jag vet inte vad framtiden ska bli, men ser det mer som en gåva nu. Ta vara på dej, det finns hopp!!!! Jajja
Jajja
- Sunday, December 29, 2002 at 01:03:16 (MET)

Josefin, Jag var lite otydlig i mina formuleringar. Jag menade inte att RFHL eller dess verksamhet skulle upphöra, därmot tycker jag att verksamheten med den s.k. "kvinnogruppen," borde upphöra i nuvarande form! Och som medlem i RFHL, är jag i min fulla rätt att verka för en förändring inom föreningen.
Rebel
- Saturday, December 28, 2002 at 18:40:58 (MET)

Rebel. Jag tror inte du är riktigt medveten om vad du begär när du kräver att RFHL ska upphöra...läs till exempel Loellas rop på hjälp. Jag håller med dig om att det kan likna diskriminering men istället för att ta till den ilskna ton som du gör så ge istället ett förslag till förbättring tex om att en liknande grupp för killar skulle kunna starta. Samma problem kan arta sig på olika sätt vad gäller män och kvinnor, detta är för mig helt uppenbart då jag lever i ett samboförhållande. Till sist så är det ju trots allt ditt egna val att besöka denna hemsida och organisation.
Josefin
- Saturday, December 28, 2002 at 16:45:33 (MET)

Loella. Jag vet inte om jag kan säga dig något som du inte redan har hört men jag gör ett försök..det kan vara en mycket stor utmaning att sluta med en del mediciner och som du själv skriver så kan framtiden kännas oviss och avlägsen. Men ge inte upp, du är värd den här chansen att göra upp med din medicin och du kommer att klara det. Och tveka inte att be om hjälp om du behöver det, jag hoppas att du har någon nära som kan ställa upp annars får du kontakta en psykolog eller kurator. Du kommer att bli fri från medicinerna och må bra igen, vi är många här på denna hemsida som vet vad du genomlider just nu och vi vet också att det kommer att bli bättre, men du kommer att få kämpa. Lycka till Loella, jag tänker på dig. Hör gärna av dig igen. Kram,
Josefin
- Saturday, December 28, 2002 at 16:32:58 (MET)

otto: Jag har tidigare haft täta kontakter med RFHL Uppsala (Staffan) och har försökt prata ut om olika företeelser. Detta har resulterat i låsta positioner. När jag ifrågesatte den nu aktuella "kvinnogruppen," mumlade han (Staffan) någonting i stil med "kvinnor har speciella problem." Det var aldrig tal om att det saknas intresse från den manliga hälften att delta i en sådan grupp, utan här skulle startas en grupp endast för kvinnor. Man ansåg att en positiv särbehandling av kvinnor var befogad i detta fall. Jag anser att detta är solklart ett fall av diskriminering av män som har liknande problem. Detta är hårresande i en tid då jämställdhet samt motverkande av segregation och utanförskap, står högt på dagordningen ute i samhället. Som medlem i RFHL, tillika man, protesterar jag mot detta feministiska trams samt kräver att verksamheten i dess nuvarande form, upphör! Starta gärna en samtalsgrupp för BÅDE kvinnor och män. Jag uppmanar kvinnor (även de som anmält sig till gruppen), att BOJKOTTA denna verksamhet så länge den inte är öppen för alla!
Rebel
- Saturday, December 28, 2002 at 16:22:48 (MET)

Otto och Lizza, tack för era svar, jo jag fick bekräftat vad jag trodde av era berättelser. Detta med minnesluckor har jag känt av fast jag bara tagit enstaka stillnoct dagtid. Det var naivt av mig att tro att stillnoct skulle vara ett ofarligt alternativ till bensodiazepiner, så jag får försöka stålsätta mig och låta bli dem även om ångesten är svår.
Anders
Stockholm, - Saturday, December 28, 2002 at 15:26:27 (MET)

Anders och Lizza! När både Stillnock (stilla natt) och Imovane kom, skulle det inte alls ha någon som helst vanebildning, och inte släkt med benzodiazipiner, men ack nej så fel man hade, idag skriv dom ej heller ut, dom är vanebildande precis som mogadon eller något liknande, och man höjer tolerns i kroppen snabbt, inget ovanligt att massor av folk höjer hela tiden, samt att dom nu oxå finns ute på svarta marknaden, folk är heltorsk på dem framför allt Imovane, trots smaksinnet blir konstigt, ´smakar fan i käften, men det är ju verkan man är ute efter, så nu är man mkt restriktiva med dem, vilket "kunniga " visste från början redan, så någon större skillnad är det ej mellan Stillnock och Imovane! bägge är vanebildande! varenda missbrukare är väl bekant med dessa 2 preparat! har själv givetvis kört hårt med dem ett tag när dom kom! det är oxå en ruggig abstinens på ex Imovane! så var försiktiga, och lita inte på läkaren, det finns ju matrial att tillgå, förstår inte att folk inte tar reda på vad det innehåller och dess verkningaroch biverkningr sen kan man avgöra själv, det är upp till dig själv! det var ett nytt elände som kom dessa 2 st insomningstabletter! visst är dom bra att ha ibland, delas ju ut frikostiskt inom somatiken på sjukhuset! men ej på psyk ex En uppmaning till alla som har bekymmer med tabletter, som jag haft som missbrukare i30 år, innan jag lugnade ner mig!! ta reda på allt du kan, fråga läkarn, ring RFHL, läs böckek, gå in på "nätet" så du inte kommer sen och säger som hasse Alfredsson: det hade jag ingen aning om! se upp mina vänner! God fortsättning önskar han otto
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Friday, December 27, 2002 at 23:27:01 (MET)

Hej, Anders, Jag läste din story och jag vill varna dig om stilnoct, jag åt den medicin nästan två år. Dem är hemska , jag kunde äta 10 st per kväll att jag försökte få sova, men jag sov bara 2 timmar och sen var jag tvungen att ta 2 till, så blev det flera veckor, innan jag fattade att jag måste sluta, sen började jag ta också mitt i dag, och då blev jag helt snurr i huvud gjorde jätte konstiga saker, och till slut hamnade jag på psykiska avdelning, jag hade tappat minnet också. Där var jag några dagar och bytte sömtabletter till Immovane och nu har jag sovit hela natten och mår mycket bättre. jag själv tycker att stilnoct är lite farligt att ha hemma en helg hade jag tagit tot.50 st och jag har ingen aning om detta, man tappar kontrollen sig själv totalt. ´ En tips till dig, ta inte mitt i dag och max 2 st till natten! mvh Lissa
Lissa
Stockholm, - Friday, December 27, 2002 at 19:13:22 (MET)

Jag undrar eftersom min doktor gett mig stillnoct till natten om inte den också skapar ett beroende? Han säger att den inte är släkt med bensodiazepinerna men jag är skeptisk.Jag har märkt att den ger en liknande effekt som lugnande och därför är det nära till hands tycker jag att tro att den också är beroendeskapande. Tyvärr frestas jag att ta den även dagtid då den hjälper mot ångest och oro. Vad ska jag göra och säga till läkaren? Har ätit den varje natt i ca 3 veckor.
Anders
stockholm, - Friday, December 27, 2002 at 15:46:13 (MET)

Hej på er alla där ute! God fortsättning och ett fint 2003 önskar jag alla! Vad jag vill inflika här är att det är mkt synd att så få hittar hit, och debbaterar och får tips och delger olika saker, för det är väl ändå inte så att så få mår så dåligt......den här sidan borde ju vara proppfull med inlägg och disskutioner av alla slag, samt frågor av alla slag, är förvånad när jag vet hur många därute som far illa på ett eller annat sätt, ja vi får se. Bara några reflektioner i jultider! ha det säger han otto!
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Friday, December 27, 2002 at 15:24:33 (MET)

jag är rädd för framtiden också....jag önskar jag inte fanns
Loella
- Friday, December 27, 2002 at 02:54:27 (MET)

Jag håller på att trappa ner min nattmedicin för att den tillslut inte hjälper. Jag känner av flera olika abstinenssymptom, men dessa har än så länge varit i nivå med att kunna uthärdas. jag är rädd att det blir svårare om någon månad då kroppen får ännu mindre av preparatet. Och jag är rädd för hur jag skall klara mig utan mediciner i framtiden.
Loella
- Friday, December 27, 2002 at 02:52:55 (MET)

Hej på alla! Jag har gått genom 4 ect-behandlingar, och jag blir så dåligt efteråt att jag blev inlagd på psykiska avd. jag tappade minnet helt , blev medvetlös, tankarna hoppade hit o dit, jag mådde hemsk. Min diagnos var för mycket serotin i hjärnan. Min läkäre hade inte sagt någonting att man kan blir dålig efter behandlingar. Jag vill bara säga till dom som är på väg tll ect:n att tänker två ggr innan du går dit. Jag bara önskar att jag blir normalt igen.
Lizza
Stockholm, - Thursday, December 26, 2002 at 18:29:44 (MET)

Rebell: RFHL har sedan starten i mitten av -60 talet, varit politiskt obunden och religöst obunden! slagits för människor med problem med vanebildande preparat, genom "nedtrappningsgrupper" Behandlingshem osv, men ekonomin från statsmakterna har gjort så att flertal lokalföreningar knappt längre finns! samt att förändringr skett i nya läkemedel s.k "lyckopiller" sedan måste jag hålla med om som "gamling" att stridslusten har försvunnit och rekryteringen av nya sedan gammalt lagts ner! men att någon politisk samvaro med "vänstern" tror jag ej på! som du skriver! RFHL har oxå slagits för en human kriminalvård, även för brottsoffer så inte struntar dom i det! Måste erkänna att jag ännu ej hunnit läsa vad du refererar till! Organisationen är en parentes av vad den varit tyvärr! vad det beror på överlämnar jag åt andra att säga! Att RFHL medvetet skulle bilda en "kvinnogrupp" kanske beror på att det bara har varit kvinnor som anmält sig dit och efterfrågan har varit stor, något annat tror jag ej på, inte någon diskriminering av oss killar! det har inte existerat förut, och gör nog det inte heller nu! Så var du fått det ifrån vet jag ej! men ring Uppsala och fråga så får du säkert svar! att RFHL skulle syssla med att försvara brottslingar och strunta i offren, är min bestämda erfarenhet under 30 års tid att det aldrig gjorts, utan stöd har alltid funnits hos RFHL för medmänniskor som kommit som offer för olika saker, det är ju en hörnsten varför RFHL bildades -65 i sverige huvudstden och gbg! så det lät lite som du är väldigt bitter, vilken är din fullarätt att känna! Men ta reda på fakta ordentligt och RFHL-s historia så får du nog se något annat, RFHL Uppsala är nog den mest välfungerande förening i landet! så ring du dem och prata ut, så blir det här nog bra! Lycka till! säger han otto!
otto ruben svensson
- Wednesday, December 25, 2002 at 03:09:14 (MET)

Har läst på rfhl:s (Uppsala) hemsida, att man nu nystartar en stöd- och samtalsgrupp för kvinnor med utbrändhets och depressions problem. Vad jag förstår så är denna grupp endast till för kvinnor och utestänger således män. Hur ska man nu tolka detta, har vi män mindre besvärliga depressioner än kvinnor? Jag upplever detta som diskriminerade och kränkande särbehandling. Eller är det här i linje med vänsterpartiets flum-feministiska program? Vad har vi medlemmar haft för möjlighet att påverka detta? Jag för min del tänker ta upp detta på nästkommande årsstämma. För övrigt framstår det alltmer, att rfhl har starka anknytningar till vänsterpartiet. På rfhl:s nationella hemsidan kritiserar man dagens kriminalvård med att den INTE är tillräckligt slapphänt. Man vill överhuvudtaget inte låsa in våldsbrottslingar i fängelser!! Men inte med ett ord, nämner man hur deras offer har det eller kommer att ha det. Dessa struntar man i och det är bara dessa stackars brottslingar som ska tyckas synd om. Jag tycker att rfhl ska vara en organisation till stöd för ALLA som har problem med sina beroende-framkallande läkemedel. RFHL ska således vara en ICKE-POLITISK organisation. Bort med flummigheten från rfhl!
The Rebel
Uppsala, - Tuesday, December 24, 2002 at 12:27:37 (MET)

TACK till inlägget under av den 33-årige kvinna! Länge sedan jag läste ett sådant fint och fantastiskt och värmande inlägg! Tack för dom orden! Dom värmde nog alla! God JUl och Gott Nytt 2003 till dig samt givetvis till alla, samt till RFHL Upsala, Staffan och Josefin Väl mött ikampen efter årskiftet! Må väl alla vänner därute! säger han otto
otto ruben svensson
- Monday, December 23, 2002 at 12:16:57 (MET)

Surfade in på denna sida av en ren händelse och började sedan läsa era inlägg och personliga berättelser. Jag blev helt tagen! Jag inser att det lika gärna kunnat vara jag. När jag var i tidiga tjugoårsåldern var jag själv kliniskt deprimerad - det rörde sig förmodligen om en reaktiv depression eftersom jag själv kunde peka på mycket konkreta orsaker som ledde till att jag - bokstavligen och bildligen - drog ned rullgardinen och drog täcket över mig. Min depression var vekligen både djup och långvarig - jag tappade bort ett par år allt som allt. Hade även ångest och också denna ångest kunde jag relatera till min livssituation på ett högst konkret sätt. (Var dock aldrig suicidal) Tog kontakt med psykiatrin eftersom jag inte ansåg att jag själv kunde lösa det hela. Motagandet var både bra och dåligt. Mest dåligt. Jag var då, liksom nu, en verbal, självständig och kritiskt tänkande människa som absolut inte såg mig som en "klient". Jag hade iakttagit symptom och ville ha hjälp med en lösning. Jag hade även egna åsikter och tankar om vad som skulle hjälpa. Detta var inte vad min läkare var van vid att möta och jag kan väl inte säga att hon tog det på ett bra sätt. Jag kunde tänka mig antidepressiva under en kortare period (några månader) för att komma upp över ytan, orka kliva ur sängen och börja nysta i mitt liv. Naturligtvis ville jag samtidigt med detta och under en längre period efter de antidepressiva gå i terapi. För mig verkade detta som en logisk väg att gå, särskilt när det nu gällde en ung människa utan tidigare kontakt med psykiatrin. Jag såg de antidepressiva inte som ett botemedel utan som ett verktyg för att komma upp och orka starta om livet igen. Läkaren var av en annan åsikt. Hon ville ge mig benzo för att få bort min ångest. Jag replikerade att ångesten är en naturlig del av vårt varningssystem som skall säga oss att något är fel och att jag därför inte såg det som någon bra idé. Jag uthärdade hellre min ångest bara jag slapp benzopreparaten, som jag visste var beroendeframkallande. Jag ansåg att min ångest skulle försvinna utan preparat den dag jag fått ordning på mitt liv och då jag kommit så långt i den terapi jag ville gå i att jag kunde se var knutarna satt. (Tilläggas bör här att det i mitt fall aldrig rörde sig om det man kallar panikångest - jag förstår att man då nog kanske måste medicinera). Läkaren gjorde inget för att fånga upp och använda den styrka jag såhär i efterhand ser att jag måste ha haft utan gjorde sina försök att trycka ned mig och faktiskt sänka mitt självförtroende. Kanske blev hon osäker inför en ung kvinna som inte ville gå in i "klientrollen" och som hade egna åsikter om sitt tillstånd? Hon kallade bland annat detta narcicisstiska drag - något man bör ha täckning för innan man säger till en människa! Hur som helst blev det inga benzo. Jag tog inte emot dem. Däremot åt jag under några månader antidepressiva. När jag tog mig ur sängen för egen maskin såg jag till, trots avrådan från min läkare, att fasa ut och har sedan dess aldrig tagit några. De var bra som igångsättare, men livet var jag tvungen att ta itu med själv. Någon terapi var det inte frågan om, eftersom "pengarna i fonderna" var slut och eftersom det var mer än ett års väntetid till en öppenvårdskontakt. Jag kämpade på ensam med framgångar och motgångar om vartannat. Började jobba extra vid sidan om mina studier för att själv finansiera min terapi och fick kontakt med en bra, privatpraktiserande terapeut. Studierna, som min läkare sade att jag inte hade kapacitet för, gick bra. Jag fick rätsida på mitt liv, förstod var knutarna satt som gjorde min reaktiva depression så djup som den faktiskt var. Bit för bit kom jag att acceptera att livet inte alltid är rosenrött och att jag, som alla andra, kommer att ha djupa svackor ibland. Dessa behöver inte alltid medicineras bort. Min sorg och mina dystra stunder är en del av livet. Ångesten försvann redan efter någon månad i terapi. Jag förstod att den hade sitt ursprung i en massa skit jag inte tagit itu med. Jag hade varit duktig och perfekt flicka under många år och det viktiga var att människor tyckte om mig. Jag tappade bort mig själv och en svår händelse som satte mitt perfekta liv ur spel skickade mig in i depression. Nu vet jag vem jag är och måste inte vara omtyckt. Har nu en bättre beredskap att möta yttre katastrofer. Arbetar i ett OK akademikeryrke - lite småtrist, men alla kan inte bli gitarrhjältar (ha,ha), är sambo och reder mig på det hela rätt bra även om livet inte är alltigenom rosor nu heller. Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att era berättelser gav mig insikt om vilken tur jag haft. Detta säger jag i all ödmjukhet till er som läser. Jag förstod nog inte att jag stod inför ett så ödesdigert val där på sjukhuset när jag inte accepterade benzo och när jag såg till att de antidepressiva inte blev en permanent lösning. Hade jag givit efter hade jag nog fått fortsätta många år i det helvete som flera här har beskrivit. Bara tur, det hade lika gärna kunnat vara jag. Jag har genom åren träffat många unga människor som berättat för mig hur de efter en livskris tidigt i livet på läkares inrådan stått på benzo och/eller antidepp i fem, åtta, tio år men att ingen bemödat sig med att finna en annan lösning eller erbjuda terapi. Jag blir lika förtvivlad varje gång. Jag hade någonstans en inre styrka, var verbal och påläst, så jag kunde ställa krav och säga ifrån. Därför har mitt liv gått i en positiv riktning (det var tio år sedan jag var kliniskt deprimerad), men hur går det för alla dem som inte är som jag? Jag gjorde en enorm ekonomisk uppoffring och jobbade mycket hårt på kvällar, helger och nätter för att betala min terapi och det inser jag också att det är få som förmår och jag undrar varför systemet är så stelbent att det är bara den "starke" som kan vara "svag" utan att gå under? Det som skrämmer mig är läkarnas a) lättsinne när de skriver ut dessa preparat till unga människor b)vissa läkares oförmåga att ta tillvara det starka och friska som jag tror finns hos de flesta hur nere vi än är och att bygga upp istället för att klientilisera c) rädslan för sorg och känslor och ångest - medicinera och klipp av,bara, istället för att se att även detta är en del av livet och något som kan användas om personen får adekvat stöd. (Jag minns hur jag grät på psykakuten och hur de kom springande med piller, men att jag vägrade ta dem och sade "Jag sitter på psykakuten - är det då underligt att jag gråter?" och att personlen tyckte det var jobbigt. De ville ha tyst på min högljudda gråt snabbt, men jag hade behövt någon som satte sig ned och orkade vänta ut min högst adekvata gråt.) d) den cynism som gör att det är lättare att skriva ut preparat istället för att möta människan samt e) vår sjukvård med köer och byråkrati som låter unga människors liv gå till spillo. Kommentera gärna. Är något av det jag skrivit dumt eller naivt - säg det! Jag har den största respekt för er alla. Ni är underbara människor! Att skriva detta var bra för mig. Jag fick dra mig till minnes något som idag ligger långt tillbaka i tiden. Hoppas det givit någon annan något.
33-årig kvinna
- Monday, December 23, 2002 at 01:28:40 (MET)

Hej, jag har slutat med antidepressiva för 1½ månad sedan efter 5 års ätande. Mår dåligt, är orolig, rastlös och det kryper i mig. Känns som jag håller på att bli galen. Är det någon som känner igen detta? Maila mig gärna.
Mia <Miahansson90@hotmail.com>
- Sunday, December 22, 2002 at 10:51:44 (MET)

My!!!!! Om Gud ville hjälpa mig så hade han aldrig satt mig i den position jag har varit i det senaste året. Vad Gud anbelangar så kan han kyssa mig i arslet.
Liquido
- Friday, December 20, 2002 at 15:22:56 (MET)

HEJ! SER NI INTE PRÖVNINGEN AV GUUD??!! GUD ÄR DEN SOM SER OCH HÖR ALLT, HAN ÄR DIG NÄRMARE ÄN DIN HALSPULSÅDER!! OM LÄKAREN SADE ATT DU SKA DÖ IMORGON, OM GUD VILL TILLÅTER HAN DIG LEVA ETT ÅR TILL!! ALLT DET VI GÅR IGENOM, LIDANDET OCH DEN SJÄLSLIGA SMÄRTAN ÄR ETT TECKEN FRÅN GUD ATT VI MÅSTE TRO PÅ HONOM OCH INGEN ANNAN DET ÄR HAN SOM HAR SKAPAT DIG OCH SOM KAN RÄDDA DIG UR DENNE HELVETE!! ** you will when you belive, JUST BELIVE!!** och när du entligen ser sanningen finner du en hjälte inom dig själv!!! I PROMISE YOU ALL!!!!!!!!!!!!
My
- Thursday, December 19, 2002 at 12:00:01 (MET)

Hej igen! Skickar med min mailadress ifall någon har frågor angående mitt brev. Hjälper gärna till eftersom jag vet hur jobbigt det är med ångest.
Maud <maud.ek@jll.se>
- Wednesday, December 18, 2002 at 14:15:14 (MET)

HEJ JANE! Tänkte tipsa dig om hur jag lyckades sluta med "lyckopiller" som jag åt i 7 år. Provade alla möjliga sorter och hade diverse biverkningar som inte var så roliga. Minskad sexlust, trötthet m.m Jag tog kontakt med en homeopat, efter ett tips, och han gav mig homeopatmedicin som jag provade i ett antal månader. Jag avvecklade under tiden min vanliga medicin ( detta var i somras) och har sen dess inte behövt den igen. Jag har också ätit kosttillskott eftersom han trodde att jag hade näringsbrist, vilket långvarigt ätande av mediciner kan ge. Idag mår jag fortfarande bra och är ångestfri vilket jag aldrig hade trott skulle vara möjligt utan "lyckopillren". Prova själv att kontakta en homeopat. Dom har en helt annan syn på vad ångest kan bero på men det behöver inte vara fel alls. Jag är ett levande exempel på att det kan hjälpa. LYCKA TILL! KRAM från Maud
Maud
- Wednesday, December 18, 2002 at 14:08:01 (MET)

Själv tror jag mer på MMK : Medmänskliga kramar
cilla
- Monday, December 16, 2002 at 06:52:23 (MET)

Hej folks! Det har varit en del snack om ECT och jag vill bara dryfta mina erfarenheter. Jag är en person som svarar väldigt dåligt på anti-depressiva preparat. Jag var inlagd och blev allt sämre (detta hände alltså -81). Läkarna trodde att möjligen ECT kunde resultera i en förändring av mina symptom av höggenererad ångest, depressiva yttringar såsom vanmakt och grubblerier, samt allmänt neurotiska konflikter. Nåväl, jag fick min ECT och resultatet uteblev. Efter tio exponeringar för elektrisk ström rakt in i hjärnan var min ångest och depression precis detsamma. Det som förändrades var att jag, en tid efter detta drabbades av mitt första epilepsianfall. Den sjukdomen har jag idag, 20 år senare, fortfarande. Och jag undrar så... Jag insjuknade i en ovanlig ålder och i en ovanlig form av sjukdomen. Men ingenting går att bevisa, jag bara tror det jag tror. Så mitt budskap är att man inte ska tro på läkarna, din egen känsla är det viktiga! ECT är en uråldrig tortyrform och borde bli betraktad därefter. Den elektriska chocken du får orsakar kaos i ditt nervsystem, men vem säger att du blir hjälpt? Oj, jag kanske glömde äggexprimentet. Man utsatte ett ägg för ECT, det som blev kvar var bara aska. God Jul, Chris
Maj
- Thursday, December 12, 2002 at 20:08:52 (MET)

Ja, ANN, tack för din spaning bland okunnighetens urkunder. Det är nyttigt att få svart på vitt hur fel det kan bli.
KIMA. Tack också för dina ord om denna sida. Det är svårt att svara dej förstås. Remeron har ju inte direkt mindre biverkningar än Fontex, snarare mer, men det beror då lite på vad du hoppas på att komma ifrån.
Somliga frågor passar inte så bra på vår sida. När det gäller att SÖKA BIVERKNINGAR gör du ju rätt i att börja med fass.se (personalvarianten). Detta gäller verkligen även JANE. Gå sen till kilen.org och sök där. Som tredje ställe finns många varienter att välja på, inkl. läkemedelsverket via telefon, men även att försöka med att skriva en fråga här på sidan. Och Jane, muntorrhet är en mycket vanlig biverkan av många psykofarmaka, särskilt psykosmedicinerna och de antidepressiva. Den finns mycket riktigt med i fass som "vanlig", även för Seroxat. Det är ju mycket snabbare att söka i fass eller hos Kilen än här i vår gästbok. Och Jane, "muntorrhet" brukar innebära att alla slemhinnor är drabbade, mer eller mindre.
ANDERS, BYTE AV ANTIDEPRESSIVT MEDEL är ett mycket knivigt område, som visserligen nonchaleras av läkarna, men jag kan det inte heller så bra. Jag skrev om det senast för en månad senast, 6:e nov under "preparatväxling". Mitt perspektiv har främst varit risken för att bli serotoninförgiftad i ett byte av antidepressiva, vilket kan kräva ett riktigt uppehåll mellan de olika medlen. En annan risk är ju svår abstinens efter medlet man lämnar. Naturligtvis har doktorn fel om han tror att man bara kan sätta ut Nefadar, men här gällde det ju istället att byta medel och om medlen är tillräckligt lika kan det gå bra utan nedtrappning. Nefadar och Remeron är ju någotsånär lika, men om det räcker för dej kan jag inte veta. Och jag vet inte heller om det brukar räcka. Men det bytet blir nog mycket vanligt nu efter Nefadarlarmet, så någonstans finns nog kunskap om detta också. Har någon lyssnat till patienterfarenheterna. Vad säger t.ex. ni på Kilen om denna fråga?
Jag skulle säga att du får räkna med att må dåligt en tid vid detta byte. Nefadar har mycket kortare halveringstid än Remeron, så en riktig paus mellan medlen kan man kanske slippa, men jag skulle nog modifiera doktorns råd till att först tredje dagens kväll på halv Nefadardos om morgonen(?) ta en låg Remerondos och sedan likadant även nästa dag, innan jag slutade med Nefadar. Detta för att minska risken för överdos. Mår jag ändå skit efter flera dar, kan jag då testa med om en halv dos Nefadar till lindrar dessa symtom eller förvärrar dem. Lider jag nu istället av abstinens efter Nefadar brukar detta lindra bra och då kan jag vid behov fortsätta och ta t.ex. en halv dos varannan dag ett tag. Detta alltså förutsatt att jag inte istället för bytet passade på att försiktigt ta farväl av Nefadar och alla de andra antidepressiva hos Apoteket.
- Ja, jag får önska alla allt gott under resans gång.
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Wednesday, December 11, 2002 at 19:58:07 (MET)

Många kan vittna om svåra och utdragna besvär pga bensodiazepin-abstinens, men har någon egentligen blivit korrekt informerad när man påbörjade medicineringen om risken att hamna i en sådan situation med kanske månader av sjukskrivning som följd? Så här stod det i Apotekets informationsblad om bensodiazepin-abstinens 1997 (om samma information fortfarande ges idag vet jag inte): "Om du tagit medicinen regelbundet under längre tid (vanligen flera månader) och därefter upphör med behandlingen, behöver kroppen i de flesta fall tid att anpassa sig. Under något eller några dygn efter att du slutat med medicinen kan du känna av så kallade abstinensbesvär. I enstaka fall kan abstinensbesvären kvarstå under en längre tid." [...] Notera "något eller några dygn" samt "i enstaka fall". Så här står det om återfall av gamla besvär: "Det är lätt att tro att den oro eller sömnlöshet som kan uppkomma när man slutar med medicinen beror på att man återfått de gamla besvären. Detta kan emellertid vara just abstinensbesvär. Försök därför att vara utan de lugnande medlen några dagar innan du accepterar att du verkligen fått återfall av de tidigare besvären." Några dagar... Min undran är: Hur många människor har fått sitt lidande förlängt pga denna desinformation? /förd bakom ljuset
Ann
- Wednesday, December 11, 2002 at 18:22:54 (MET)

Hej! BRA sida! Bra info, och skönt att läsa något annat än läkemedelbolgages ensidiga reklam och fass's torftiga information. Var hos en läkare idag, har tagit fontex i snart tre år. Har en del små biverkningar, några ganska trista. Nu vill han att jag ska prova Remeron... Någon som känner till något om den?? Känner mig osäker på om jag har lust att experimentera mera. Men skulle ju givetvis vilja bli av med vissa biverkningar från fontex. Jag har posttraumatiskt stress syndrom och är hyggligt infektionskänslig och det stod i fass att Remeron har visat sig påverka immunförsvaret negativt ibland???? Men det gör ju iofs Fontex också. HUR GÖRA?????????
Kima <kima_x@msn.com>
Örebro, - Wednesday, December 11, 2002 at 16:46:55 (MET)

NEFADAR frågade jag om och fick svar av Staffan. Nu vill min läkare att jag ska gå över till Remeron genom att under 4 dagar äta halva Nefadardosen och samtidigt ta Remeron till kvällen. Min oro gäller den snabba utsättningen av Nefadar. Läkaren sa att den kan man sätta ut omedelbart (jag äter 400mg). Kan det vara så? Jag är mycket orolig över detta och hur jag ska reagera på Remeron.
Anders
Stockholm, - Wednesday, December 11, 2002 at 14:00:38 (MET)

Hej! Jag har ätit Seroxat i snart tre månader efter att ha provat två andra preparat, Fontex och Mianserin. Jag var från början emot att ta de här tabletterna men min läkare tyckte att jag absolut skulle pröva därför att jag mådde så dåligt. Jag har troligtvis drabbats av en utmattningsdepression och har även druckit stora mängder alkohol under vissa perioder. Men nu har jag varit nykter under en längre tid. Min fråga är ifall någon har upplevt att de har fått väldigt torra slemhinnor av Seroxat? Jag har letat här i gästboken men inte sett något. Jag började nämligen få problem ungefär samma tid som jag började med Seroxat. Jag är alldeles torr i näsan och får skorpor och blöder näsblod nästan varje dag och mina ögon är jättetorra. Jag vet inte om det är jag som är knäpp men är det någon som har upplevt samma som jag? Jag känner att helst av allt så vill jag sluta med antidepressiv medicinering men det verkar vara det enda som håller mig uppe nu... Oändligt tacksam för svar. MVH Jane
Jane
- Wednesday, December 11, 2002 at 00:06:56 (MET)

Hej igen! Jag skrev några rader för några dagar sedan. När jag läser om era livssituationer så blir jag så ledsen att vi är så många som mår så dåligt. Jag har själv varit där också .Jag har tagit mig igenom "tablettåren",och det är det bästa jag har gjort. Det beslutet måste man komma fram till själv, att man vill sluta och så får man se om det fungerar utan. Man får ge det lite tid. Det har varit värt varenda timme utav abstinens. Idag "lever " jag igen. Kan känna känslor som jag trodde jag ej hade. Så ge inte upp och tro att ni är tvungna att äta dessa mediciner el. att ni är så sjuka som läkaren säger.Innerst inne vet man vad som är rätt för en själv. Men mår man dåligt trots att man äter och det inte blir någon bättring så bör man sluta. Det är lätt att tappa hoppet under abstinensen och tro att man håller på att bli galen. Men har man nån att prata med som kan detta, så klarar man av det och en vilja av stål. LYCKA TILL.....
Kattis <stellios@mail.bip.net>
Göteborg, - Monday, December 09, 2002 at 18:31:09 (MET)

Jag har redan gått genom 2 el-behandlingar, dom säger att jag får tot. 6 ggr. Mig det har varit positiv, jag var väldigt debrimerat och åt massa olika medicin jag fick bara biverkningar från medicin, då föreslå läkaren el-behandlingar till mig, första ggn jag var jätte rädd,fruktansvärt huvudvärk, men andra ggn gick mycke bättre, ja känner mig psykiskt också mycket bättre. Och det kan vara möjligt att man måste behadlas lite då och då. Jag tyckte att det är bra alternativ!!
Amanda
Stockholm, - Saturday, December 07, 2002 at 17:24:45 (MET)

AMANDA. ELCHOCKER eller ECT är verkligen inget vi vill rekommendera. Det är visserligen inte bara inom personalen, som Josefin refererar till, som man hittar positiva röster, nej inte alls. Men där man får positiva resultat av elbehandlingen brukar de vara kortvariga och leda till upprepade behandlingar. De ger ofta minnes-förluster och -störningar, men om de också ger skador på hjärnan tvista vetenskapsmännen. Behandlingen ges idag efter nedsövning och bara på ena hjärnhalvan, men själva vitsen är att framkalla ett stort epileptiskt anfall under en viss kortare tid. C:et i ECT står för konvulsion eller kramp. Behandlingarna ges i serier om 6-12 gånger och får ofta upprepas. Den som lättast skakas igång ett tag av behandlingen är den deprimerade som är mycket hämmad i sina uttryck, som skruvat ner livslågan, det brukar kallas melankoli.
Vetenskapen har inte kunnat svara på varför det kan fungera. Jag skulle vilja fråga om inte en mekanism kan vara att man ibland inte vågar annat än uppföra sig "friskt" för att slippa behandlingen. Så var det säkert förr i tiden, men jag tror att även om man nu är sövd, så bör ju "kroppen minnas" vad man utsattes för. En kvinna i vår förenings styrelse som fått 50-60 behandlingar kan berätta om en kort som fylla efter de först tre behandlingarna, men också fasansfull värk och sedan ångest. Hon säger också att hon kände en inre skräck för behandlingen. Men andra uppträder inte alls så. Hur som helst, många som får elchocker idag är sådana som inte svarar på antidepressiva medel eller inte längre gör det och biverkningarna av dessa kan ju upplevas som mycket värre än av ECT. Därför är det ju inte konstigt att biologiskt inriktade vården upplever ett behov av detta alternativ. Vi lär få återkomma till frågan.
Har du Amanda blivit erbjuden ECT? I så fall i vilken situation? Vilka erfarenheter har ni andra? ECT var mycket vanligare före 60-talet, men tycks inte ha minskat sedan -92, då de låg på c:a 18.000 behandlingar om året (Pockettidningen R 4/2001, Tema "Chocker som terapi"). Så de är inte alls försvunna, som säkert många tror. Min gissning är att bara den alltmer spridda förskrivningen av antidepressiva som vi redan haft, kommer att öka ECT:n. Många fler fångas ju in i antidepressivakarusellen. Men det finns ju också motkrafter mot detta... Och det etiskt verkligt tveksamma är att vi i Sverige, som nästan enda land, fortsätter att ge ECT inom ramen för tvångsvård, trots risken för skador och att någon positiv effekt på längre sikt inte är bevisad. År 2000 fick 278 patienter under tvångsvård ECT. (Åter samma källa, Pocket R.)
KATTIS. Glad att höra att det gått så bra. En mer utförlig berättelse om dina erfarenheter skulle säkert vara mycket värdefull för många läsare här. Vi kunde lägga in den under fliken Berättelser eller kanske på nya ungdomssidan. (Skicka den då via mail.) Annars finns ju även andra alternativ på nätet. Har du kanske redan kontakt med RFHL i Göteborg eller Föreningen KILEN, där man också kan hjälpa till i arbetet.
ANDERS. Ja tillverkarna drar in NEFADAR efter årskiftet, förutom för licensförskrivning, pga att läkemedelsverket fått in 23 rapporter om ganska allvarliga leverskador och därför kräver provtagningar vid förskrivning. Se Läkemedelsverket http://www.mpa.se/frame_index.html . Eller vad undrar Du över?
Ha det; allesammans!
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Friday, December 06, 2002 at 18:40:51 (MET)

Hej! Jag har haft ett beroende utav Benzo,Antidepp och insomningsmediciner i ca 5 år.Det började med en kollaps och utav det blev det 5 långa helvetes år.För min del så har medicinen bara ställt till mer besvär än nytta.Ju mer dom skulle byta ju sämre mådde jag.Ingen trodde på mig att det kanske skulle bero på läkemedlen.När jag så bestämde mig för att sluta 1999,så gjorde jag det ismyg.Läkaren ville ej hjälpa mig på något sätt.Jag är nu totalt fri sedan 2 år tillbaks och har aldrig mått bättre.Alla diagnoser som ställdes under dessa år och symptom m.m. är borta.Det ända jag har fått men av är att jag är superkänslig mot läkemedel överlag.Jag är glad att jag klarade det .Men det finns människor som behöver äta mediciner och mår dom bra på det så är det ju bra.Men jag tror ej på långvariga medicineringar, utan en seriös läkarkontakt.Man behöver folk runt omkring en som kan stötta.Så lycka till alla ni där ute.Och framför allt, man skall ta det väldigt lugnt vid nertrappningar etc.Det får ta sin tid, så att kroppen orkar med.
kattis <stellios@mail.bip.net>
göteborg, - Thursday, December 05, 2002 at 15:35:12 (MET)

NEFADAR (antideppresivt medel) ska dras in pga svåra biverkningar i form av leverskador hos ca 25personer stod det i Metro igår. Jag använder själv Nefadar och undrar om någon (kanske Staffan) kan skriva nåt om hur man ska se på detta.
Anders
Stockholm, - Thursday, December 05, 2002 at 12:08:24 (MET)

Hej Amanda. Funderar du själv på en sådan behandling eller har du redan varit med om det? Jag har inte gjort det, men på senaste tiden har jag hört en hel del positiva reaktioner. Jag pratade med en person som jobbar med att utföra just ECT behandlingar. Hon hade sett så många lyckade resultat och menade på att om hon själv skulle behöva en behandling så hade hon inte tvekat en minut. Men jag tror att det gäller för var och en som funderar på en ECT behandling att skaffa sig en egen uppfattning och ta reda på vad det handlar om innan. Ha det bra allihopa! Kram!
Josefin
- Tuesday, December 03, 2002 at 11:59:54 (MET)

Hej Maria, Jag har gått genom citodon missbrukning(1.5 år) Och slutade på engång, det var ett helvete, om du vill sluta ta det jätte långsam annars får du svåra tider.
Amanda
Stockholm, - Monday, December 02, 2002 at 18:38:15 (MET)

Hej, Har någon tagit el-behandlingar mot sin ångest och debbression?? Vill Gärna veta hur det hade gått?
Amanda
Stockholm, - Monday, December 02, 2002 at 18:35:13 (MET)

Hej, jag har under 5 år missbrukat citodon. Jag har försökt sluta vid två tillfällen men båda gångerna föll jag tillbaka. Jag är 25 år gammal och ingen märker av mitt missbruk. Jag har nu försökt igen att sluta men det är svårt med nedtrappning tycker jag, jag vill att det ska gå snabbt. Finns det någon som har tagit ur ett missbruk av citodon vore jag tacksam för råd.
Maria
Stockholm, - Tuesday, November 26, 2002 at 12:25:47 (MET)

Jag heter inte Kolka Molka utan jag heter Christoffer Ahl (Xsi). Jag vill veta mer om psykisk påverkan av medicin
Kolka Molka <christoffer.ahl@telia.com>
Lessebo, - Tuesday, November 26, 2002 at 08:51:19 (MET)

Hej igen Marvin! Tack för dom orden och ditt svar till mig! Håller tummarna nu för att det går bra för dig idag när du skall prata med Staffan och andra! Ja medeltiden är ett snällt ord milt uttryckt! Någon lösning skall det väl gå och frambringa eller hur? trots att du sitter i en knivig sits, har ju själv suttit i många kniviga sitsar så jag vet hur man känner sig, man är formligen desperat när man ser hur man är i händerna på dessa biologer med endast signalsubstanser på hjärnan! utn tittar inte helheten! Vore hemskt glad om du förmedlade hur det går för dig, följer med spännig så du får hjälp, har för mig att denna sida är till för att stötta och delge varandra efter bästa förmåga. Så skri broder så man vet att du får den hjälp du så väl behöver, alla behöver vi varandra! eller hur ni som läser detta forum! lycka till nu Marvin! och jag väntar på att höra av dig! hälsar han otto! Måste samtidigt fråga Staffan hur går det med hemsidan för ungdommarna? svara om du har lust. Ni andra kämpa på och tillsammans är vi starka! på återseende säger han otto
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Monday, November 25, 2002 at 15:20:46 (MET)

Otto: Du behöver inte bekymra dig om pajkastningen, det är ett avslutat kapitel. Det är sånt som händer på nätet, så jag är van - internetveteran som jag är vid det här laget :-)
Marvin the paranoid android <marvin@area51.cc>
Uppsala, - Monday, November 25, 2002 at 07:12:26 (MET)

Hej otto! Jo, det stämmer att jag kontaktat Staffan och ska ringa honom senare idag när jag träffat min läkare. För den där otäcka psykiatern som kom föreslog en i mina ögon rent medeltida behandling har jag inte mycket förtroende för. Man kan varken byta tre beroendeframkallande medel mot ett som inte är det över en natt, och man kan inte heller avsluta en sådan behandling över en natt. Till råga på allt läste jag i en tidningartikel att vederbörande är överläkare på mottagning X i Uppsala. Man kan ju bli mörkrädd för mindre...
Marvin the paranoid android <marvin@area51.cc>
Uppsala, - Monday, November 25, 2002 at 07:09:55 (MET)

Hej Marvin! Nu är han otto här igen! Vi har ju talats vid vid ett par tillfällen, tyvärr uppstod det missförstånd av mig och en annan vilket ledde till ett onödigt pajkastande, vilket nu är utrett! Tack för det! Jag visste inte att du hade sådana besvär med nattmed, samt att du hade kontakt med RFHL-UPPSALA och frågar mig då Marvin, har du kontakt med ex Staffan eller någon annan där, isåfall är du inte ensam, utan det måste finnas en lösning och hjälp att få lotsning genom det du beskriver här. Blir ju inte förvånad över psykiatrikens sätt vilket jag skrivit flera gånger här! Så jag förstår din förtvivlan att du får hotet att lägga av tvärt, och kanske han vill ersätta din med, med något annat, inget vanebildande förstås! Men så enkelt är det ju inte! Vet ej om det finns någon nedtrappningsgrupp i uppsala där du befinner dig, annars skulle jag snabba mig dit! rådgöra med kamrater och personalen där! så det verkar som du befinner dig i moment 22 som det ser ut! Det går inte att sätta ut all den med, du har speciellt när du haft sådana problemm som jag begripit nu! I morgon är det Måndag ring eller skynda dig till RFHL och be om hjälp nu, för nu verkar det vara högt vatten för dig! Eller har du något annat val?? vet ju ej om du har kontakt med RFHL nu, men vad jag sett så har du haft det, något måste du göra snabbt, vet ej heller vad för råd du fått eller om du måste gå till den där psykiatrikern som sa så till dig! hur som haver är det svårt för oss på planket att säg något, enär man inte vet om din diagnos, hur mkt du äter m.m men vill ändå Marvin i all välmening skriva några rader till dig, och förhoppnigsvis blir det inte fel denna gång jag skriver till dig. men du har ju 3 sorter som förstärker varandra och ger "turboeffekt" så jag vet hur du har det, ungefär tillägger jag! Den läkare som skriver ut din med. kan inte han /hon hjälpa dig med nedtrappning och stöd? eller har du mörkat? för den läkarn som vi allagjort av olika orsaker? Jag hoppas innerligt att du snabbt tar itu med detta med RFHL eller vilken instans som du känner bäst, för du verkar inte ha något val. Önskar dig all lycka och håller tummen för dig Marvin! Hoppas inte jag tampa dig på tån S.U denna gång! sköt om dig Marvin och återkomm så man får höra hur det går för dig! säger han otto
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Sunday, November 24, 2002 at 20:04:06 (MET)

Ja se ack den underbara Svenska vården :( Jag har äntligen försökt ta mig i kragen och ta första steget till att reda ut den situation jag har hamnat i, och det började ju bra - Jag fick träffa en mycket trevlig psykolog och berätta min historia och hur jag hade tänkt försöka lösa problemet. Han lyssnade på mig och tyckte att jag verkade vara inne på rätt spår (Idag äter jag tre olika mediciner som var och en är beroendeframkallande, två av dem för att maskera biverkningarna av den tredje). (Imovane + Citodon + Xanor vid behov). Jag föreslår att det kanske vore lämpligt att byta ut sömnmedicinen som jag får så många biverkningar av mot en som jag inte får lika mycket biverkningar av för att sen gradvis sätta ut sömnmedicinen helt. Så långt är allt frid och fröjd, men sen några dagar senare ringer den psykiatriker jag blivit tilldelad. Han anser att jag ska sluta ta alla medicinerna NU omedelbums och sen komma på ett besök hos honom ungefär en vecka senare. Jag förklarar att jag ätit de här medicinerna i över ett år och inte tror att det är någon bra ide att sluta med allihopa över en natt, men det örat vill han minsann inte lyssna på! Sen till saken hör att jag är både arbetslös och sjukskriven så jag är helt i händerna på läkarna, försäkringskassan samt arbetsförmedlingen. Hur mycket värre ska det bli, orkar jag verkligen med det här?!? Det enda jag vet är att jag inte tänker ge upp i första taget, men jag tror inte att jag klarar ut det här helt på egen hand.
Marvin the paranoid android <marvin@area51.cc>
Uppsala, - Sunday, November 24, 2002 at 06:57:45 (MET)

Det är så besynneligt att medmänsklighet kan vara något som är svårt att få (eller svårt att känna sig vara värd). Det BORDE ju inte vara så kan man tycka - av att alla har väl varit i behov av...eller behövande någongång och känt hur viktigt det är. Saligt är att ge heter det - man blir rik av det. Men att behöva är inte lika fint(?). Om man kopplade bort de där värderingarna som gör den hjälpande till "mäktig", den behövande som "usel" - så sker ju faktiskt ett genialt fint sammarbete. Jag hoppas absolut "lilla jag" att du kan ha någon hos dig och att det kommer en människa till dig som har närvaro nog att våga acceptera dig.
Anni
södra norrland, - Saturday, November 23, 2002 at 04:09:48 (MET)

LILLA JAG. Lugn luugn. Sitt ner, andas lugnt. Känns det sådär behöver du ju ha någon bekant eller lugn person hos dej. Men som du skrivit framgår det inte om Du faktiskt sett syner eller bara är rädd att någon skall dyka upp och/eller rädd för att börja se syner. Det är nog i alla fall bra om du gör det alldeles klart för dig själv vad det är. I vilket fall tycks ju ditt panikartade tillstånd nu ha väldigt mycket med utsättningen av antidepressiva att göra. Vi kan bekräfta att känslan att " nu blir jag galen" är vanlig när man trappar ner från antidepressiva, många många gånger vanligare än att man faktiskt börjar se saker omkring sig som inte finns, även om det också KAN förekomma. Så lugn. Men tro inte det värsta! (Värsta förrästen? - Du som faktiskt har hallucinationer, pröva med att ryta till åt dina ovälkomna besökare att omedelbart försvinna, det hjälper ofta. Värre behöver det heller inte vara.) och "Lilla jag", har du inte också trappat ner för fort? Seroxat kräver mycket försiktig nedtrappning och ger som Du ser på flera håll här på vår hemsida extra svåra utsättningssymptom. Är det våldsamt svåra brukar också en enda halv tablett, eller så, ge mycket snabb lindring. (Det tycker jag bör bekräfta för dej, om du fortfarande tvivlar, att det verkligen är abstinens, men man kan ha andra tolkniongar, jag vet.) Men som sagt Du verkar behöva någon att hålla i hand och internet är inte bästa stället att söka. Var rädd om dej - det här skall gå över. Ring om du behöver.
Staffan Utas RFHL-Uppsala län, <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Friday, November 22, 2002 at 14:30:22 (MET)

Hej!! Jag har ätit antidepressiva mediciner sen 18 år ålder..Och har provat på dessa s.k. SSRI i omgångar..Nu har jag provat på Zoloft i 5 veckor.Och det har varit rent ut sagt ett "helvete" Jag kan tillägga att jag nu är 32 år gammal..Hade jag fått samtals stöd från början o inte ett recept på 100 tabletter då när jag sökte för min panikångest -88..så kanske livet hade varit lättare idag... Var rädda om er ni där ute! Ni är betydelsefulla! Häls. Eva
Eva <Evasun23@hotmail.com>
Karlstad, - Friday, November 22, 2002 at 00:46:38 (MET)

Vet inte hur jag ska börja, känner bara att ALLT e skit.. allt allt. Slutat på sexoxat efter ha gått på dem 3månader bara, tyckte inte att de fungerade dock känner jag idag efter 2veckor sedan jag slutade att de har nog funkat ganska bra ändå. KAN EJ SOVA, LIVRÄDD PÅ KVÄLLAR O NÄTTER, fryser, yrsel och ångest o paniker.. Framförallt dessa rädslpr för att "flippa ut" att se saker som inte finns men som man inbillar sej finns där eller att höra saker människor som man nu vet ej finns, detta har aldrig hänt mej kanske därför jag e så rädd för det ?? orkar inte med detta mer, varje kväll känner panik för kvällen o nätterna snart kommer, klarar ej sova ensam eller ens vara ensam.. HJÄLP ?? någon som känner liknande, har aldrig aldrig haft sådana hära oerhörda rädslor typ vid dushning att blunda vågar jag ej kanske står det någon då jag öpnnar ögonen, att inte kunna vända ryggen emot rummet kanske inbillar jag mig syner då jag väner osv. Vad e detta?????????? vad ska man göra åt det. JÄTTEJOBBIGT, OERHÖRT JOBBIGT E DET.. //lilla jag
lilla jag
skåne, - Thursday, November 21, 2002 at 15:51:46 (MET)

Hej Josefin! Tack för ditt svar. Jag pratar gärna vidare med dig men tycker inte att det behöver äga rum på hemsidan. Du är välkommen att maila mig om du vill! Anni
Anni <annijallow40@hotmail.com>
- Thursday, November 21, 2002 at 15:40:23 (MET)

Nu är det en tråkig tid, höstruskigt och eländigt väder ute! Men vi kämpar vidare allaihop, det är roligt att titta in och se att det skriv här. Hur går det med ungdomssidan STAFFAN? hoppas det går bra. Nu senast ett fint svar och hjälp av JOSEFIN till en som ehövde hjälp, du verkar vare en klippa JOSEFIN, ja du ochså STAFFAN!RFHL UPPSALA! Några enkla rader så här på morgonen! Kämpa nu alla kamrater och ha det bra och skriv, alla ord är värmande för oss alla! säger otto Ps: skall bli den som skrivr inlägg 11111 snart så då får jag bingo! Trevlig dag på er allesammans
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Thursday, November 21, 2002 at 09:33:18 (MET)

Anni.Kreatinin är ett värde som alltid höjs vid försämrad njurkapacitet. Man kan även mäta elektrolysstatus, albuminer m.m. Men som sagt Kretininet är det värde man brukar rätta sig efter. Njuren är även ett endokrint organ, dvs hormonproducerande, ett av hormonerna heter Erytropoetin, EPO, som stimulerar nybildandet av röda blodkroppar. Vid brist på detta hormon kan blodbrist uppstå, vilket enkelt påvisas med ett Hb-värde. Detta kan man komma tillrätta med gonom blodtransfusioner eller tillföra hormonet genom en enkel injektion. Detta blir aktuellt vid mycket låga blodvärden. Vilken diagnos är det du fått? Det kan vara svårt att hitta anledning till vara en njurskada uppstår, det kan bero på viss ärftlighet, bakterie angrepp m.m. Glomerulunefrit kan tex. uppstå genom en obehandlad halsfluss med streptokock bakterier som vandrat ner och givit denna inflammation i njuren-/arna. Det här tillståndet kan vara tillfälligt, men kan också övergå till att bli kroniskt med fler komplikationer som följd. När fick du diagnosen? Kram,
Josefin
- Wednesday, November 20, 2002 at 13:38:02 (MET)

Josefin! De njurproblem jag har visar sig i förhöjda njurvärden (kreatinin) med följd bl.a. anemi. Jag har undrat mycket över denna "materialtrötthet" speciellt som sjukvården ännu inte har kunnat lokalisera skadans orsak.
ANNI
- Wednesday, November 20, 2002 at 12:03:31 (MET)

LENNART! Efexor ska helst INTE tas av personer med nedsattta njur- eller levervärden. Finns behovet av användandet trots detta ska de tas med försiktighet. Tex kontroller av Kreatinin-värdet kunde vara en idé. Jag tycker att du ska ta upp detta med din läkare snarast. Vad är det för slags njursjukdom du har, om jag får fråga? ANNI Alla gifter, inkl. läkemedel, vi stoppar i oss passerar njurarna som fungerar som vårt reningsverk ihopa med levern. Vid för höga doser tar dessa organ skada, men har du bara tagit ordinerad dos av Rohypnol och Cipramil så har dessa ingen skada på njurarna. Men vid nedsatta njurvärden ska Rohypnol tas med försiktighet, och Cipramil tas efter vissa anvisade doser. Men jag tror inte att dina njurar blivit dåliga på grund av dessa mediciner. Vilken slags njursjukdom har du? Jag har en hel del erfarenheter inom detta område och diskuterar gärna vidare med dig om detta om du är intresserad?
MATS Xanor tillhör som du säkert redan vet gruppen Bensodiazepiner och de är beroendeframkallade. Det har säkert inneburit en stor förändring för dig både psykiskt och framför allt fysiskt, att sluta med denna medicin. Eftersom vi hänger ihopa som vi gör i kropp och själ så förstår jag att du har tagit denna omställning hårt psykiskt. Mår man inte bra kroppsligt så mår man inte bra själsligt heller och tvärt om. Snälla, ge inte upp! Du kommer att ta dig igenom det här, du har kommit en bra bit på väg som tog beslutet att sluta med din medicin och satsa på dig själv. Ett stöd under den här tiden i form av kurator eller psykolog tror jag hade varit en bra idé för dig. Var inte rädd för att be om hjälp. Hör gärna av dig igen.
En stor Kram till er allihopa!
Josefin
- Tuesday, November 19, 2002 at 17:15:07 (MET)

Har ätit Xanor under många år, men har nu slutat sen 4 månader. Jag har ofta självmordstankar och vet inte hur mycket av dessa som beror på långtidsabstinens eller "riktiga"problem. Tankarna har ökat sista tiden och jag börjar bli allvarligt rädd att det snart inte bara stannar vid tankar. Vet nån om detta låter normalt ? och om man kan vända sig nånstans för att få stöd i den här situationen. På Maria beroendecentrum tycker jag inte att de tar mig på allvar, och verkar sakna resurser. Finns det nån förening för personer med depressioner och/eller självmordstankar?
Mats
Stockholm, - Tuesday, November 19, 2002 at 14:27:48 (MET)

Hej hittade hit av tipset från en kompis! Har några frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på. Jag har ätit efexor depå i ett halvår 75 men fick en rejäl ångestatack för någon månad sedan och fick då gå upp i dos det finns bara 75 eller 150 i detta preparat. Äter nu 150 och känner mig lugnare trycket över bröstet har släppt. Jag kan också nämna att jag har nersatt njurfunktion och är orolig om detta preparat kan göra mer skada en nytta./ Lennart
Lennart abrahamsson
värnamo, - Tuesday, November 19, 2002 at 09:24:38 (MET)

Jag har en njurskada upptäckt i mars detta år, denna skada har givit flera kroppsliga nedsättningar som effekt. Sjukvården har gjort ett antal ansträngningar för att klargöra skadans orsak/uppkomst men har ännu ej kunna ringa in den. Jag har börjat oroas över om det skulle kunna vara ett resultat av mycket långvarigt bruk av Rohypnol och Cipramil. Jag har ställt den frågan till njurläkaren som dementerade kort. Jag kan inte nöja mig med det och utifrån en medicinläkares prestige förstår jag att jag måste söka vidare efter ett svar men vart....?
ANNI
- Monday, November 18, 2002 at 23:48:22 (MET)

Hej alla kämpar och medkamrater! Såg i dagens Aftonbladet att "lyckopillerna" ökar med hela 20% i år det vill säga att cirka en halv miljon nu äter piller för att bli lyckliga i hela sitt liv, det hjälper mot allt från kraftig fotsvett till abstinens vid kaffedrikning, bry er ej om biverkningarna! Läkemedelsbolagen arbetar nu för högtryck, och läkarna hjälper så gott dom kan, kanske dom inte bara får pennor, utan oxå fina resor,m.m vad glad jag blir att dom bryr sig om oss säger han otto!
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Monday, November 18, 2002 at 11:25:28 (MET)

HELENE. Hoppas Du har fått några bra svar i din e-post. Här blev det tyst. Visst är är det många bland besökarna här som prövat ditt lilla piller, även jag har prövat ett. Ja, ett fick räcka för mig. Det var 37 år sen nu och jag har alltså inte glömt det. Det tillhör ju gruppen NEOROLEPTIKA eller antipsykosmedel och de har mycket och jobbiga biverkningar. Det är en stor brist att vi fortfarande inte har en avdelning här på sidan om problemen med dem. Det står på dagordningen men där står mycket. Kan någon hjälpa till?? Bästa informationen på svenska jag vet är boken Pillerpsykiatrin av Jacob Ronsten RSMH-Dalarna. Sök på bibliotek eller skicka efter på RSMH:s rikskansli (www.rsmh.se) Statens beredning för medicinsk utvärdering (www.sbu.se) har också gjort en neuroleptika-rapport som redovisar mycket av biverkningsproblemen. Vad har ni annars hittat för bra information på nätet om dessa medel? Och Helana, jag kan tyvärr bara önska att du orkar kämpa vidare efter stödet du behöver.
Staffan <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län 018 12 44 22 , - Saturday, November 16, 2002 at 12:45:07 (MET)

Jaha, det var fröken "jag kan inte ens stava till den medicin läkaren skrivit ut till mig" som skriver igen för att stava rätt denna gång; Mallorol heter den "gudabenådade" farmaka som jag ikväll skall stoppa i mig. Finns det ngn med erfarenheter av denna medikament? "Hejdå från kvinnan som är rädd att bli tjock av den här medicinen"
Helene
- Tuesday, November 12, 2002 at 21:52:15 (MET)

God afton, god afton! Jag satt och letade efter biverkningar på Molleron som en alldeles "förträfflig" läkare tror att jag kan må bra av...jag vet inte, de verkar kunna uppstå de mest konstiga effekter av detta läkemedel. Nog om det, jag snappade upp detta forum och läste om Vanessa som fått diagnosen Borderline - personlighetsstörning. Jag är drygt 30 år gammal och fick den diagnosen för ett par år sedan. Tack och lov måste jag säga...Jag har sedan barnsben gått med känslan av att inte "vara som alla andra". Min mor "pysslade" med ideliga kränkningar om mitt utseende och vikt. Jag var ett "tjockt, tjurigt, grinigt och elakt" barn brukar jag få höra av omgivningen. Det skall tilläggas att min mor var paranoid, grälsjuk och väldigt nyckfull till humöret. Jag har alltid känt mig orolig, osäker, värdelös, ful, äcklig osv. Dras med en ätstörning sedan 17 år tillbaka. Ofta har jag känt att jag skulle vilja kunna "stanna jorden för att kunna hoppa av". Mina tankar rör sig reptilsnabbt och jag brukar säga att jag är "världens snabbaste hårddisk, men det är ingen vidare ordning i den och jag saknar papperskorgsfunktionen"......Mitt humör pendlar och jag är jättekänslig för höga ljud. På vägen till tunnelbanan hinner jag tänka att jag hatar hela världen, titta på en vacker blomma och le, gråta inombords och vilja dö....Jag kan inte lita på människor och att ha nära relationer är jobbigt då jag tror att alla vill mig ont. Dock skall tilläggas att jag alltid klarat av att arbeta, studera osv. Tills för ett snart två år sedan då allt bara brast. Några självmordsförsök och ristningar i armarna samt återkommande ångestattacker har gjort mig rädd för livet. Ska det alltid vara så här? Är så trött på de irrationella tankarna. Om det mot all förmodan skulle vara så att ngn har något att säga om detta är jag oerhört tacksam! Vill också tillägga att "oj vad det finns många modiga hjältar!"
Helene <helenebollner@spray.se>
stockholm, - Tuesday, November 12, 2002 at 21:19:27 (MET)

STAFFAN: klart det blir debatt när patienterna mår dåligt av sin med. och inte får någon info. utan bara kalla handen då blir det ju ett problem, som måste ventileras, jag tänker inte sitta stillatigande och låta socialsstyrlsen husera som dom vill, direktiv går nu ut om att försöka få bort "benzo" så mkt som möjligt nästa år, samt mindre förpackningar och glesare intervaller, visst är det bra, men vad är ersättningen jo "lyckopiller" i alla dess former skall vi vänta tiis alla är vrak innan vi tar tag i den frågan...verkar inte bättre, läkarna skrämms till tysnad att skriva ut ex "benzo" och data systemet är dom livrädda för samtidigt som det sprutar in tabletter fråm österupa och tjekien, det tycks ingen reagera för, klart att detta är ett problem Staffan, håller med dig om att det är ingen inbjudan till debatt, men något måste vi göra, klart det är lätt för människor som inte sitte fast i det ena eller andra! och ingen lyssnar på patienterna i deras förtvivlan, det är så lätt för läkarna att utan kompetens skriva ut "lyckopiller" i parti och minut, men vad händer om några år, då har vi skapat ett gigantiskt problem, undrar i mitt stilla sinne hur det kommer att se ut då! Det bryr sig ingen om! Precis som ingen brydde sig om "benzoutskrivningen" när den härjade som värst och resultatet kan vi se nu! Låt gammla damer få sina tabletter, sina sista år, det är väl inget och bråka om, nu när man tutar i småbarn med alla sorters diagnoser byggd på damp m.m ren narkotika och det stiger oavbrutet, skall man lära småbarn redan börja knappra undra hur det ser ut om några år? Har själv ett barn som på mitten av 80-talet vart erbjuden "knark" av proff. Gillberg men han valde behandling i ett år, och nu pluggar och mår hur bra som helst, undra hur han mått om han börjat med piller då? Ja jag vet att det är en utvikning, men vaddå! återkommer sedan ha det alla och kämpa på i höstmörkret! hälsar han otto
otto ruben svensson
- Saturday, November 09, 2002 at 19:40:04 (MET)

HAR RÄDSLAN FÖR "BENSO" GÅTT FÖR LÅNGT? Svär på du KATARINA! Det här är ingen kyrka. Men vi vill ge hopp och förståelse. Visst kan livslång bens-medicinering vara tänkbar i sådana fall, men då beror det mest på de mänskliga och samhälleliga bristerna runt ikring. Alternativen finns men kommer inte fram. En sådan medicinering sker till ett mycket högt pris för patienten. Men jag tror jag har sett undantag från det också, en enkel sömnmedicinering med rimliga kostnader för en gammal ganska underbar kvinna med flera decennier bakom sig i psykiatrin. Men gamla bemöts ofta med att de måste få ha sin medicin som tröst i sin ensamhet resten av livet, trots att lugnande och sömngivande och neuroleptika bara gör dem mer ensamma känslomässigt, förutom allt annat. Sen har du den sidan av det ta att vi haft en så bekymmerslös och problemförnekande förskrivning av dessa medel att reaktionerna när man äntligen tar till sig att problemen också är stora, ja den blir panikinbromsning, förbud, moralisering och "jag skriver inte ut ett recept till", "till dej" eller "till någon". Denna typiska utveckling inom inom psykofarmakaanvändningen har redan lett till att äldre mediciner i onödan har avregistrerats. Men försäljningen av benso + Imovane/Stilnoct/Sonata minskar inte idag utan fortsätter faktiskt öka, även om det kan förvåna ur mångas perspektiv. Men somliga läkare håller hellre på nyvunna principer än lyssnar på patienten och många patienter drabbas också av förödande panikreaktioner från sina läkare, vilket vi talat ganska mycket om här (Se t.ex. svar till Marvin). Andra läkare ser bara problemen med dessa medel och inte alls med antidepressiva (mot ångest/depr.) och neuroleptika (som t.ex. Propavan mot sömnproblem). Alltså: förenkla inte och inget fördömande eller moraliserande, OK? (PS. Detta var definitivt ingen inbjudan till debatt utan snarare en deklaration om att vi inte förbjuder vissa sorters erfarenhet av medicin och vård här, samtidigt som sidan är till för dem med problem av mediciner.) Hälsning
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Friday, November 08, 2002 at 11:03:35 (MET)

Det här är kanske som att svära i kyrkan, men jag vill ändå ställa frågan. Finns det inte mäniskor som har ett så "jävligt liv" att de behöver äta benzodiazepiner under kanske resten av livet ? Jag instämmer naturligtvis med att i det allra flesta fall är rätt att sätta ut medicinen, men vem försvarar de som behöver fortsätta ? Numera vilket jag själv erfarit har det svängt till att nästan vara omöjligt att få en läkare att gå med på en lång medicinering.
Katarina
Stockholm, - Thursday, November 07, 2002 at 15:39:11 (MET)

Hej, jag har ätit Anafranil i ca 10 år. I början åt jag ca 250 mg/dag. I dag äter jag inte mer än 25 mg/dag. Mina erfarenheter med denna medicin har nästan bara varit positiva, dvs den fick ur mig ur en djup depression. En biverkning som jag dock har lagt märke till är att min kondition under dessa år inte är vad den brukade vara. Jag gillar att springa men sedan jag började med Anafranil blir jag snabbare anfådd och orkar inte riktigt med fysisk ansträngning som förr i tiden. Är det någon som har råkat ut för liknande biverkningar? Går det att göra något åt det förutom att upphöra med Anafranil helt? Hälsningar Per
Per <perhat7@hotmail.com>
Stockholm, - Thursday, November 07, 2002 at 12:44:48 (MET)

MALIN Det låter ju logiskt att utsättnings- och insättningsbesvären med ett antidepressivt skulle ta ungefär lika lång tid, men många faktorer påverkar detta. En annan viktig faktor är naturligtvis hur länge du ätit medlen.
DAVID Visst känns det igen. Men det låter ju hemskt jobbigt när det inte har börjat vända åt rätt håll än. Trots att detta rimligen är följder av din medicinering - du har ju kollat efter andra kroppsliga fel - så brukar man inte behöva bara sitta och vänta på läkning. Ringer du upp kan vi tala om olika möjligheter. (Eftersom du bor i Uppsala kan du ju även komma hit). En del har t.ex. goda erfarenheter av Feldenkreis-eller Chi Gong-övningar för att påskynda tillfrisknandet i nervsystemet efter det har störts av läkemedel. Det har gällt sånt som koordinationsproblem och ostadighet. Allt som kan förbättra din livssituation eller bara kännas skönt kan vara bra. Om man levt länge med psykofarmaka eller smärtstillande behöver man oftast en lång omställningsperiod för att leva bättre utan dem. Vi brukar prata om att trappa ner tabletter och upp på livet med andra människor. Om att lära sig ta hand om sina behov och sina gränser. Och Du David, jag har själv erfarenhet av vilken jobbig "existentiell utmaning" det kan vara att avsluta en yrkesutbildning.
CILLA, jag tror att det är rätt att du snarast skall vara stolt över din hantering av situationen. Sen skall du naturligtvis passa på att ta lärdom av hur du reagerade de följande dagarna. Kanske var dessutom din X-nedtrappning ändå för snabb. Din dos Fluoxetin är normal. En höjning där för att försöka slippa Xanor-abstinensen är inte att rekommendera, enlig vår erfarenhet. Kan d,u veta att en del av dina problem nu inte har med den vanligen mycket svåra Xanor-nedrappningen utan på något vis kommer ur en gammal depression?
VICKY, vad bra att du fick ett bekräftande svar. Har den börjat vända för dej också. Vikten alltså?
LOBBEN. Vi har växlat mail och du har tydligen fått flera svar där. Bra. Först frågan om Efexor är effektivare än Cipramil. Efexortillverkarna är ju säkra på det. Vi ser istället större beroende och biverkningsproblem med Efexor. Det lär vara dokumenterat att de gamla tricykliska har bättre effekt på "riktiga" (djupare) depressioner (och ofta jobbigare biverkningar) och de går mer på både noradrenalin och serotonin, liksom Efexor, men du ju har redan prövat ett tricykliskt utan att gilla det. (Industrins ekonomiska intressenai de gamla medlen är mycket svagare än i de nya, så det är lättare att tro på dessa än på t.ex. Wyeth:s om sitt Efexor.) Att fortsätta med Cipramil trots alla svåra biverkningar du har verkar ju inte heller vara så kul. Svårt. Drogfria vägar då?? Vad du prövat vet jag inte.
Frågan om prepatatväxling är också svår. När du växlar till ett snabbare medel, som Efexor är, skall du vara utan det gamla några dar minst innan du börjar med nästa. Vid näraliggande preparat bör ju det nya preparatet lindra abstinensen från det gamla och det gamla lindra insättningsymtomen av det nya. Det vore logiskt men verkar i praktiken högst osäkert och även nyckfullt. Dessutom är dina två preparat inte särskilt närliggande. Om man inte gör en lång paus vet man ju heller inte vad som är utsättnings- och utsättningssymtom. Du har ju själv växlat flera gånger; så hur gick det då? Vad säger ni andra med erfarenheter? Man får kanske räkna med risken av två månaders ökade problem?
Ha det så gott allesammans.
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Wednesday, November 6, 2002 at 10:54:36 (MEST)

Grattis SIGGE både till att du blivit Far, samt att du kämpar, och du visar att det går. 11 månader tuff tid förstår jag men ge dig inte, håller tummen för dig.Och tack för ett positivt brev! Till alla andra vi kämpar på trots taskig månad och snurriga läkare(inte alla) så går det att må bra! stå på er alla, vik er aldrig i striden. Staffan jag hör ut av mig! säger Otto
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Wednesday, November 06, 2002 at 07:12:24 (MET)

Hej allihop, jag vill bara säga det till alla som försöker lägga av, DET GÅR. jag har själv brukat Stes i drygt 7 år allt enligt läkare, men med en liten lögn här o där så kan man tillgodogöra sina behov. Allt började med, som det gör för dom flesta: en jobbig tid i livet, och det är helt ok att det finns "läkemedel" som kan hjälpa oss igenom krisen. Det som skrämmer mig är att det inte finns nån tid för oss patienten längre, det är FÖR dyrt, så det är blir mycket smidigare att skriva ut ett nytt recept. Det som fick mig på tankarna att lägga av va att jag blev far, o därmed ville möta ALLA känslor på ett ärlig sätt, jag säger bara det, FY F-N va nollad man har varit. Den erfarenhet som jag har är iaf. att Stessen "lindrade" problemen, o hur kan ja som människa ta tag i nåt som inte finns????? Jag har i nuläget varit "ren" i drygt 11 månader, o det är inget jag vill gå igenom igen, men det blir lättare för var dar dag. Jag håller tummarna för er alla!!
Sigge
sigge@usa.com, - Wednesday, November 06, 2002 at 01:23:28 (MET)

De här två tidningsartiklarna bekräftar vad jag har misstänkt länge... http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,222968,00.html http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,222971,00.html Nämligen att stressen på arbetsplatserna kan leda till missbruk av både läkarföreskrivna beroendeframkallande läkemdel och regelrätt illegala droger.
John Doe <john.doe@anywhere.com>
Uppsala, - Monday, November 04, 2002 at 23:46:54 (MET)

Hej. Jag har en fråga som jag funderar över. När jag började med anti-depressiva så tog det ca. 8 veckor innan insättningssymtomen gick över. Kan det vara så att det tar lika lång tid innan abstinensen är över? Kan tillägga att det är samma insättningssymtom som abstinens bl a ångest, konstiga känslor i huvudet. Vad tror ni? Gärna svar från Staffan också.
Malin
- Monday, November 04, 2002 at 17:32:08 (MET)

Hej. Har haft problem med konstant ostadighetsyrsel i 1,5 år nu. Jag har ätit Cipramil i 5,5 år tills jag slutade i höstas (mitten av aug). Ca en månad efter utsättandet blev min yrsel betydligt värre, förutom ostadighetskänslan så blev jag nu även rejält yr varje dag och fick även känsla av tunnelseende och kraftiga minnes/koncentrationssvårigheter. Jag studerade sista terminen på universitet men var nu tvungen att sjukskriva mig. Nu har jag varit helt utan Cipramil sen aug men läget är fortfarande helt oförändrat. Jag har träffat tre läkare varav en öronspeciallist som inga kunde hitta något ”fel” på mig. Alla tyckte att jag skulle börja med Cipramil igen. MEN DET HAR JAG INTE GJORT! Såvitt jag nu har förstått genom organisationen Kilen och er är det mycket troligt att mina problem kommer av Cipramilen och det låter mycket troligt i mina öron. När jag först insåg detta för nån månad sen innebar det en otrolig lättnad att mina besvär skulle ha en så enkel och logisk förklaring som tablettbiverkningar/abstinens. Det är ju faktiskt inget fel på mig i såfall! Jag har tidigare slutat (och misslyckats ) tre gånger tidigare och alla dessa gånger har jag drabbats av nåt hemskt. En gång drabbades jag av kraftig ljuskänslighet/ blixtar framför ögonen (även ögontorrhet). Detta varade i ca 2 mån. Men sedan började jag äta igen och då försvann det helt! Trots dessa obehag har jag ALDRIG ens misstänkt att det kunde varit abstinenssymtom i och med att läkarna fått mig att tro att obehagen snarare berodde på mina ”underliggande problem” och psykiska spänningar. Bah! Inte en enda läkare har kunnat erkänna/misstänka att Cipramil kan ge abstinens eller biverkningar av de slag jag haft. Det är skrämmande tycker jag! Jag är fortfarande naturligtvis inte 100% säker att det är abstinens jag lider av (obehagen har en så konstant karaktär och inte sån natur som jag är van vid t.ex. nikotinabstinens). Jag känner mig lite ensam och orolig just nu så jag skulle vara tacksam om någon (gärna med liknande erfarenheter) skrev nåt till mig. Känner ni igen detta jag beskriver?
David <sockeplast65@hotmail.com>
Uppsala, - Monday, November 04, 2002 at 15:55:12 (MET)

Hej Måste få berätta en sak. Jag har trappat ner på Xanoren och var tillslut utan i ca 1 vecka , sen nu i helgen skulle vi till ett par bekanta till min sambo och deras stuga och sova över där . Nån timma innan vi skulle dra hemmifrån fick jag världens gråtattack och ville absolut inte följa med osv...det blev tjurigt värre hemma men tillslut så tog jag en 0,25 xanor och bestämde att jag skulle med endå ( vilket var bra tror jag)...vi hade det jätte roligt osv, och jag tog en xanor på söndagsmorgonen oxå. Men jag är så jävla ( ursäkta ) besviken på mig själv att jag fick lov att ta det där ångest tabletterna ...och kan inte riktigt släppa det där, vilket gör mig ledsen. Men jag borde ju vara stolt egentligen över mig själv att jag vågade åka bort och sova över hos någon jag aldrig har träffat förut och att det gick faktiskt bra :) Och jag kanske skulle ha mått ännu sämre om jag hade stannat hemma från det där och sambon hade fått åka själv.....är det någon som känner igen sig ?? och är det någon som vet om Fluoxetin Ratiopharm 20 mg är mycket eller lite att ta om dagen ?....kanske jag behöver en starkare dos? eller? *kram* till alla er :)
cilla <cilla.hedberg@bonetmail.com>
Västerås, - Monday, November 04, 2002 at 10:10:41 (MET)

Ja det finns många konstiga läkare som du skrev, det är bara läsa i Gästboken! och många konstiga psykologer som du själv har fått erfara, det måste stämma mellan varandra, men det är inte många som kan välja och vraka, tills man hittar rätt, när så många är desperata, Var glad att du hittat en fin "husläkare" som bryr sig i dig, hoppas bara alla gör det! Då skulle det se annat ut än nu! Säger bara Vicky! Lycka till och ha det bra! och alla ni andra oxå i kämpandet och letandet efter att bli förstådd! säger Ottto
otto ruben svensson
- Sunday, November 03, 2002 at 15:39:55 (MET)

Svara snabbt! Finns det någon som har efarenhet av att byta från Cipramil eller likande preparat till Efexor? Jag har medicinerat med Cipramil i tre månader och har inte fått tillräckligt bra effekt. Min läkare vill att jag byter till Efexor ganska omågende, men jag vill inte gå igenom de fruktansvärda ångestattacker jag fick under flera veckor när jag började med Cipramil. Om det finns någon som har efarenhet av detta och kan berätta så vore jag oerhört tacksam! Om du svarar så undrar jag: - Märkte du att du fick "börja om igen" med Efexor.Alltså att du kände obehag efter att ha bytt medicin? - Fick du "utsättningsproblem" av att sluta med med den andra medicinen t ex "stötar" eller liknande? En fråga till! Finns det någon som har använt både ett SSRI preparat och Efexor, vilket gav bäst effekt? Och vilket problem har/hade du t ex depression eller ångest. Svara till extern@tjohoo.se
Lobben <extern@tjohoo.se>
- Saturday, November 02, 2002 at 06:34:53 (MET)

Vicky, Jag har erfarenhet av att man svullnar i kroppen. Jag slutade med mina antidepressiva för 1,5 år sedan. Jag tror att det kan vara en reaktion på den stress kroppen utsätts för när man slutar med sin medicin. Jag upplevde att svullnaden gick ned efter ca 4 veckor.
Anette
- Friday, November 01, 2002 at 16:31:24 (MET)

Hejsan! Nu är det en månad sen jag slutade med Cipramil och jag mår väldigt bra - psykiskt och fysiskt. Mardrömmarna har lagt sig och allt funkar. Men (för det är ju alltid ett men) jag har gått upp kopiöst i vikt. På en månad kan jag inte längre ha mina kläder och jag svullnar från dag till dag. Jag vet ju att man kan gå upp i vikt när man börjar - men när man slutar?? Är det någon som upplevt det här? Hur länge ska det här hålla på? Sen lite kommentarer till sånt ni skrivit där nere: Terapi - jag har gått till ca 10 olika psykologer och kurratorer genom åren och av dom har tre av dom varit bra för mig. Även om det är en yrkesgrupp med utbildning så är personkemin så otroligt viktig för att man ska kunna få hjälp. Att gå i terapi är aldrig fel, och jag skulle rekomendera dom som det inte fungerat för att begära att få byta terapeut - tills det att de hittar rätt. Visst är det jättebra att prata med kompisar - det är ovärdeligt - men psykologer har ändå en utbildning om hur vi fungerar så jag tror att det ibland är rätt nödvändigt att gå till en sådan. Man börjar ju ändå inte med en sån här medicin utan anledning. Sexlusten - jo den blir ju absolut mindre med Cipramil - och framför allt förmågan att få orgasm. Det som nån där nere beskrev att man kan få gråtattacker efteråt känner både jag och mina vänner som ätit medicinen igen. Sen undrar jag vad det är för jädra läkare många av er går till? Jag har världens underbaraste husläkare som tar mig på allvar och stöttar mig i allt och det får jag nog vara vansinnigt tacksam för märker jag. Fortsätt lycka till allihopa! *kram*
Vicky <vicky_br@telia.com>
- Friday, November 01, 2002 at 12:07:35 (MET)

STAFFAN Ja Grattis till pengarna till en ungdommssida, inte en dag försent. Dom skall inte behöva traska igenom allt det helvete som vi andra gjort, när vi ser att var och varannan ungdom idag får s.k "lyckopiller" för att det inte finns något alternativ, och psykologer och annat kan dom se sig i månen efter! jag talar nu för GBG så ni vet. Inte för övriga landet! Har träffat så många unga som berättar att dom får just Cipramil, efexor inget annat! Övertron på dessa piller är kolossal idag, när snorungar knaprar dom, och sedan jagar på stan efter ex "benzo" och det sälj i parti och minut, vilket inte är någon hemlighet för folk som är insatta lite grann! Så en Ungdomssida är välkommen! Bra arbetat RFHL UPPSALA! När det gäller besökare här, så är förklaringen ganska enkel, idag vet knappt folk vad RFHL är, det var annat förr! en del tror att det är ett fotbollslag när man frågar dom! RFHL har tysnat, banderollerna tagits ner, debbaterna märks knappt numera,någon nyrekrytering av medlemmar slutade för länge sedan, det är bara och titta i RFHL-s styrelse m.m det är ju ringrävar som varit med i över 30 år, alltså nästan sedan Jesus gick i kortbyxor. Bidragen drogs in för lokalföreningarna och det betydde att många anställda lämnade skutan! En del pysslar med annat numera! och att det idag inte hänvisas till RFHL av soc.läkare m.m utan till NA. AA och alla konstiga bokstavskombinationer. Så jag förstår att det inte är lätt att kunna länka sig till RFHL UPPSALA och att dom har en "gästbok" att man man där kan förmedla frågor och annat man har på hjärtat! Så det skall RFHL UPPSALA vara stolt för, att fanan inte monterades ner! Att GBG som varit "västkustens Valium" nu knappt bedriver någon vård överhuvudtaget är ingetn nytt för oss härner, privatläkarna är fullbokade och har inte lust med någon form av psykiatribehandling, det får primärvården Psyk göra svarar dom, och du får en remiss i handen och ställa dig på kön, som är lång till öppenvården! och där kan man få en kvart vaje 3 månad, mer hinner dom inte. Vad skall man säga på en kvart??? ja, det har jag och många kamrater undrat de sista åren, så det är inget nytt härnere, och kommer du akut på Sahlgrenska ps, får du träffa en som mest studerar en dammig journal, för att sedan utbyta några stapplande fraser, det är mkt få som får någon hjälp som är värd namnet, det är ju bara titta sig runt hur det ser ut. Ganska enkelt! Åter igen sveks psykiatrin säger verksamhetchefen Svedlund Sahlgrenska, när 2003 budget presenterades, så inte prioriteras psyk något, ex Heronisterna fick åter igen stryka på foten, inga nya platser sedan 99 och då kan ju alla förstå att dom tuggar i sig vad tusan som helst, GBG bedriver ingen vård däremot vanvård som kommer att kosta mångdubbelt i slutändan, öppenvården stammpar på samma fläck, utan det omorganiseras till förbannelse, om och om igen, men det är ju ingen som blir hjälpt för det! Har sett detta under mkt lång tid. privata alternativ finns som JOSEFIN skrev, men den är liten, och kan inte svälja mkt. Och för nya kamrater är det i princip omöjligt att hitta rätt, när vi gamla ringrävar knappt vet, soc. arb som skall arbeta med ungdommarna har backat in i rummet och stängt dörren och sitter vid datan eller befinner sig i något möte, så jag förtår att många inte orkar, eller ger upp! Det är ju inte nästa år jag behöver hjälp utan nu! så därför är det lättare att skriva ut ett recept av vilken klåpare som helst på "lyckopiller" sedan att vederbörande ej knappt vet vad det är, spelar mindre roll! Så därför är denna sida mkt bra, och jag hoppas att alla hittar hit, och speciellt ungdommarna! så dom inte hamnar iett ekorrhjul! Bara några reflektioner på i Gästboken! Så kamrater och anhörig kämpa på vik er aldrig i striden, och Lycka till Staffan och RFHL Uppsala med dom nya projekten! söger han otto!
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Wednesday, October 30, 2002 at 20:12:09 (MET)

HEJ ALLIHOP. TVÅ GLADA NYHETER FRÅN DENNA SIDA!
1. Vi ökar mer än t.o.m. "lyckopillren"! Hemsidan har idag haft sin gäst nr10.400, från starten -97 räknat. Från årskiftet (10 månader) har vi dubblerat antalet besökare. Det betyder i och för sig att vi varit dåligt besökta länge och jämfört just med försäljningen av dessa medel är ju 5.000 besök på ett år nästan ingenting. Men nu går det fort åt rätt håll i alla fall. Vi har en god nyhet till, som skall bidra till att vi når många fler.
2. Socialstyrelsen har beviljat oss pengar för ett projekt riktat till ungdom för information och diskussion om antidepressiva och beroendeframkallande medel. Det är inte begränsat till vårt län, vilket alla andra anslag vi har nu är, sedan RFHL drog in sitt stöd. Mycket av projektet kommer att handla om hemsidan. Vi startar en särskild ungdomssida med många länkar till denna. Där blir även det länge utlovade "forumet" verklighet. Vi har ett namnförslag för ungdomssidan, men nu skulle jag vilja höra om ni har andra bättre förslag. Mejla i så fall. Den som vill hjälpa till med sidan, t.ex. bidra med andra idéer, kan också höra av sig. (En liten arbetsgrupp?)
Roligt att ha glada nyheter. Den första är ju tack vare ert intresse och den andra har tagit stöd och inspiration från många inlägg här från unga människor. HEJ vi hörs.
Och PS. Lycka till SANNA. "Så många fysiska problem kan man inte ha" - Jag förstår att där gick gränsen. - Ja visst är Josefin "en liten klippa", fast mjukare tror jag-
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Tuesday, October 29, 2002 at 12:31:21 (MET)

JOSEFIN, du verkar vara en liten klippa på denna hemsidan, du kommer med många bra inlägg. Tack för din stöttning. Jag håller med dig om att det inte kostar skjortan att gå till privat sjukvård. Jag går själv till privata läkare och terapeuter, på vårdcentralerna byter de ju läkare så ofta och det är ingen trygghet. Men nu har jag turen att bo i en mindre stad och förstår samtidigt att det kan vara svårare i de större städerna. Var det någon som lyssnade på P1 igår måndag. Det var en liten debatt mellan Sonja från RFHL och en läkare från psykiatrin, dessutom deltog en kvinna som hade slutat med antidepressiva tabletter. Kvinnan berättade om problematiken som uppstår vid utsättning av medicin. Läkaren från psyk. kunde inte ta till sig hennes historia och sa att absitinensen höll i sig en vecka och han hade aldrig hört talas om folk som var dåliga länge. SUCK!!! Sonja talade för vår sak och kom med många bra motargument. Varför är så många läkaren så himla insnöade????? Varför kan de inte erkänna våra "besvär" som uppstår när vi slutar. Själv var jag hos läkaren igår pga av svåra magsmärtor och fick till svar att jag hade fått tjocktarmsinflammation pga att kroppen är stressad. Du måste ta dina tabletter igen sa läkaren, du ser ju att du inte mår bra. NEJ, sa jag. Jag mår dåligt på grund av "abstinens" och rabblade upp massa andra saker som är jobbiga, yrsel, ångest, stötar i huvudet etc. Då sa läkaren att så många fysiska problem kan man inte ha. Då gick jag....... Blir man förb. eller? Jag ger definitivt inte upp!!!! KRAM till er alla! Sanne
Sanne <mailto:susanne%20.nedemo@kristianstad.se>
- Tuesday, October 29, 2002 at 12:21:10 (MET)

Hej JOSEFIN! Nä det är riktigt, men det har nog och göra var man bor? om man kan gångarna i systemet, och orkar kämpa för att få en psykolog/kurator. Igbg väntar ungdommmar i hela 2 år på en Psykolog, och inte för att tala om vi äldre, det finns ju ingen psyk.vård, öppenvård värd namnet. Och väntetiderna är mkt långa om du överhuvudtaget får en tid. För att kolla upp vad du sade så berättade vissa anställda inom Öppenvården, vi får avvisa minst 50 % av dom sökande med remiss, vi tar istort bara emot "själmordsbenägna" så har det varit länge i GBG. Vet ej Josefin var du bor, och det varierar från stad till stad, men visst har du rätt, att om du väl kommer genom nålsögat så kan du få en Psykolog! eller kontaktman! säger han otto! ha det!
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Monday, October 28, 2002 at 17:35:21 (MET)

En liten kommentar Otto...det behöver inte kosta en förmögenhet att få professionell hjälp. Även en privat klinik kan vara ansluten till Landstinget och då kostar besöket inte mer än ett läkarbesök, dvs. 100 kronor och högkostnadskort gäller.
Josefin
- Monday, October 28, 2002 at 10:16:38 (MET)

hej JOSEFIN! Jag har oxå traskat hos psykologer, i en massa år (inte sedan länge) men det vart mest trams, det går inte som man kommit underfund med nu på senare år att komma kemiskt påverkad. Och sen sitta och analysera sin barndom eller vad det nu kan vara för något man kommer in på, som tur var så hade jag kamrater som gjorde att jag fick gå gratis, för det kostar ju hutlöst annars. men det hjälper många, speciellt att prata av sig, men för min del så räcker det att prata med en medmännika som helst har gått igenom svårigheter som vi! jag tror mer på varianten medmännsklig kontakt, men givetvis skall folk gå till psykolog eller kurator om dom känner att dom får hjälp där! Säger som gammla kåkfararen och författaren Lasse Strömstet, jag hade inte tid att navelsåda mig, jag skrev en bok i stället och sedan mådde jag bra. så det är olika! Det var ingen pinsam fråga, sexlusten blir väldigt konstig av s.k "lyckopiller" killarna får stånd men ej utlösning, det kan göra en tokig! Personligen var det ett rent helvete när jag åt ex Efexor, men det är klart att tjejen var nöjd för då kunde man hålla på länge och väl, det var inte som man säger 3 juck och en suck! ha ha! kämpa på alla i denna hemska gra tråkiga månad, säger han Otto
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Sunday, October 27, 2002 at 19:54:53 (MET)

Hej Här kommer en ganska pinsam fråga ...vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men ....jag har käkat antidepresiva medel över 1 månad och sexlusten finns ju inte direkt kvar ...kan komma och gå ...och när jag har "ja ni vet" mig på egen hand ( när lusten faller in) så har jag blivit jätte ledsen efteråt( grinat)..känns inte riktigt normalt, varför blir det så? ...kan någon kanske hjälpa mig att förstå reaktionen?....
konstig.......?
- Sunday, October 27, 2002 at 13:54:30 (MET)

SANNE! För mig blev den här sidan en stor tröst när jag upptäckte att jag inte var ensam med de problemen jag hade. Alla tankar om att jag på något sätt skulle vara allvarligt sjuk kunde jag i och med detta lägga åt sidan och lägga min energi åt att bli fri från medicinerna istället. Hoppas att du nu kan känna på samma sätt! Kram!
CILLA! Min första psykolog som jag kom i kontakt med fick inte mig att må bättre utan tvärt om. Jag gick jämt där ifrån med en klump i magen, och jag trodde tyvärr att det skulle vara så. Efter ett tag slutade jag hos honom och för ett par år sedan sökte jag själv upp en privat psykolog. Denna gången blev det en helt annan upplevelse, åt det bättre hållet. Det är viktigt att personkemin stämmer bra och att man känner att man kommer vidare tror jag.
VICKY! Jag fick också hemska mardrömmar efter det att jag trappat ut Efexor. Ofta drömde jag om åska, vilket jag inte varit alls rädd för innan men blev det efter alla dessa drömmar. Lycka till allihopa, en stor Kram till er alla i höstmörkret!
Josefin
- Sunday, October 27, 2002 at 12:41:10 (MET)

Hej! Har nyligen upptäckt denna sida, vilket känns helt fantastiskt, man blir så bekräftad.Först och främst vill jag berätta att jag känner mig stolt *ler*. Under snart 3 månader har jag haft nertrappning på mina antidepressiva tabletter 150 mg Efexor,30 mg Remeron &10 mg Stilnoct och sen 4 dagar tillbaka har jag inte tagit en enda tablett. Från och till har det varit för jäv..., men jag har vägrat ge upp. Nu tror jag att jag är inne på det värsta, igår kväll kändes det som om jag skulle dö, krypningar i kroppen, hjärtklappning, yrsel, hög feber, svårt att andas och STÖTAR i huvudet hela tiden. Då gäller det att hålla sig himla lugn och försöka andas långa djupa andetag, samt ta emot lugna kramar från en superstöttande sambo. Blev himla glad över att läsa att fler än jag har dessa stötar i huvudet, jag har nämligen undrat länge om det det är riktigt fel i huvudet på mig. Det är oxå svårt att beskriva för andra hur det känns. Det har varit en jobbig höst, en hel del sjukfrånvaro från jobbet, samt det dåliga samvetet som hela tiden gnager i en hela tiden, för att jag inte har orkat ta mig till jobbet. MEN DET ÄR VÄRT DET HELA!!!!!!! det har även varit bra stunder. Jag har kommit mig själv nära, känner mig inte alls så avtrubbad som jag var när jag åt tabletterna,jag orkar motionera, jag njuter och känner av sex på ett helt annat sätt och överhuvudtaget så är känslor mycket starkare. Nu är det mycket den mentala biten som jag måste jobba med. På nåt sätt så har min identitet varit lika med antidepressiva tabletter och sjukdomen i sig. Det känns fortfarande konstigt att inte ta tabletter morgon och kväll, det var ju rutin. Jag ska jobba på att se mig själv som en frisk person istället för en sjuk människa. Man kan leva utan medicin, riktigt bra faktiskt *ler*. Jag rekommenderar andra som trappar ner att motionera så mycket du kan, det hjälper dig att må bättre, i alla fall har det varit så för mig. Jag har en liten fråga. Det har varit oerhört jobbigt att släppa insomningstabletten Stilnoct, eftersom jag inte har kunnat sova utan den. Men det lustiga är att kroppen själv sa plötsligt ifrån. Helt plötsligt började jag kräka varje gång jag tog Stilnoct, samt att jag blev jättekonstig i huvudet. Detta blev det avgörande steget för att sluta helt med dem. Är det någon som har upplevt liknande? Du som håller på med nedtrappning, hör gärna av dig, så kan vi stötta varandra. Det är VÄRT att sluta!!!!!!! Kramar från Sanne
sanne <susanne.nedemo@telia.com>
kristianstad, - Friday, October 25, 2002 at 13:38:28 (MEST)

Hejsan alla :) Sitter och funderar lite på när alla berättar hur dåligt de mår osv .....ni som skriver det här får ni nån kurator eller psykolog hjälp? ...om ni får det , hjälper det eller är det = 0 ? Jag sjäv har börjar gå till en kurator ( bara varit där 2 gånger) ..men på nått sätt så känns livet lite mer roligt när man går därifrån ....i alla fall för ett tag *skratt* Jag kan nog tycka att det är viktigt att få gå och berätta för någon utomstående hur man mår och sådär minst 1 gång per vecka ( i alla fall i mitt fall)....Är det någon som tycker att det blivit värre när ni har fått gått och pratat av er?
cilla <cilla.hedberg@bonetmail.com>
Västerås, - Thursday, October 24, 2002 at 11:15:09 (MEST)

Hej du! Det finns säkert en uppsjö folk och kamrater som kan svara bara dom inte sitter och läser hela tiden. stig fram med er nu ur mörkret och delge vad ni har för synpunkter och råd, nästa gång kanske det är er tur att försöka få råd! Skärpning Tack! Söger han otto igen
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Thursday, October 24, 2002 at 03:54:18 (MEST)

Jag började med serotoninhöjande läkemedel för 12 år sedan. Diagnostiserad depression och panikångest som denare visade sig vara social fobi. Jag har slutat och börjat med olika medel och till slut insett att jag måste ta dessa medel för att bli av med fobierna och depressionerna. Framförallt för att överleva och dessutom för att kunna anpassa mig till omgivningen. Naturligtvis är detta inte bra, men vad ska man göra? Mvh APS
APS <aps1969@hotmail.com>
- Wednesday, October 23, 2002 at 23:45:42 (MEST)

OKÄND: uppfattade det som du inga besvär hade, ursäkta mig, går in och svarar mot bättre vetande, men ingen har ju svarat dig, så jag skriver mina rader, skulle jag vara dig med dom biverkningarna, så ta det lugnt öka som du själv skriver, du behöver ju inte ha bråttom, viktigaste är väl att du kommer att fungera och må bra! Lycka Till säger han Otto
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Wednesday, October 23, 2002 at 15:16:06 (MEST)

Hej Otto! Jo besvär hade jag i 3 veckor, fruktansvärda biverkningar, det är därför jag undrar vad som händer om jag trappar upp till 75 mg/dag mot 50 mg/dag som jag tog innan? Det är nog bättre att trappa upp till 75 mg/dag först och sedan 100 mg/dag efter ca 2 veckor. Jag vet inte men jag gör nog så!!
Okänd <xxx@xxx.se>
Stockholm, - Wednesday, October 23, 2002 at 09:53:36 (MEST)

OKÄND: Nä har du inte haft några besvär i 5 veckor, lär du nog inte få det heller nu (kanske) men visst kan det ge bivekningar precis som man trappar ner. säger han Otto igen
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Tuesday, October 22, 2002 at 22:59:07 (MEST)

Hej. Har ätit Zoloft 50 mg/dag i 5 veckor nu och känner nästan ingen skillnad mot innan. Idag fick jag min dos ökad till 100 mg/dag. Jag fick veta att det kan ge biverkningar att trappa upp och jag är så himla rädd för det. Är det någon som har erfarenhet av det? Tacksam för svar :)))
okänd <xxx@xxx.se>
Stockholm, - Tuesday, October 22, 2002 at 14:31:25 (MEST)

Hej! Jag vill tacka Kjell i Huddinge för beskrivningen av stötarna. Har försökt förklara flera ggr hur det känns i huvet men det är så jädra svårt. Det närmaste jag kommit är när musen (till datorn dårå..) hakar upp sig och man drar med musen över skärmen men den sackar liksom efter. Nu är det drygt två veckor sen jag slutat med Cipramil och yrseln och de elektriska stötarna har gått över. Likaså gråtattackerna. Känner mig positiv och tror att det här kommer att gå bra. Det enda jag har kvar nu är sömnsvårigheter och fruktansvärda (!) mardrömmar. Jag är 32 år och jag vaknar,skriker, är livrädd, måste gå upp och tända alla lampor och sätta på tvn. Sista nätterna har jag somnat med lampan tänd framför tv:n för att slippa den otroliga skräcken när jag vaknar. Men jag hoppas att det går över. Jag vill tacka detta forum och alla som har skrivit för det har hjälpt mig oerhört!! Och så vill jag önska alla som kämpar lycka till!
Vicky <vicky_br@hotmail.com>
- Monday, October 21, 2002 at 21:13:38 (MEST)

Hej!! Jag heter Malin & har haft panikångest sen jag var 5 år, sen kom tvångstankar in i mitt liv allmän ångest & fobier. För 2 år sen brakade mitt liv ihop ordentligt, brännde ut mig totalt, då jag försökte jobba bort ångesten. Blev sjukskriven i ett ½ år & fick gå igenom "helvetet" att börja med zoloft, för ett helvete var det i en månad, men sen vänder det.I dag jobbar jag & pluggar mitt liv ser nog rärr så "normalt" ut, så nu har jag börjat en nertrappning av zoloft, från 100 g till 75g nu 50 g , har stått på en dosen drygt en månad, & mår piss. Orolig i hela kroppen & överkänslig för allt precis som det var innan jag började med medicinering. Är det någon som har någon erfarenhet av nertrappning...om det blir bättre när kroppen typ "stabiliserar" serotenin nevån?? Jag har bestämt mig för att härdaut någon vecka innan jag höjer dosen igen, för i längden orkar jag inte ha det så här. Tar nu Atarax för att orka jobb,. Tacksm för svar.....
Malin <banankvinnan66@hotmail.com>
- Monday, October 21, 2002 at 20:44:13 (MEST)

Hej! Nu är jag här igen, glömde en som jag ville svara, det är NINNI, har ingen aning om den med, du fått, men du är rädd att ta den, enär du inte vet något om den!! Ja som jag skrivit förut, ta reda på all med. man får, så man vet vad man stoppar i sig, verkningr och biverkningar, vänd dig till någon som vet något om den med du fått exRFHL eller någonstans, för det är viktigt att veta så här kommer det att fungera, och detta händer i mig, och fråga läkaren om alternativ med. Lycka till Ninni! säger han Otto
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Monday, October 21, 2002 at 20:09:05 (MEST)

sötar är fint ord, men "stötar" skall det vara, tangetbordet gled iväg! ha ha säger han otto
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Monday, October 21, 2002 at 18:16:46 (MEST)

Hej Cilla! Hoppas du har det bra själv, du undrade om "sötar" ja det är av till ex. utsättande av ex Efexor många upplever (jag oxå) som elektriska stötar går igenom kroppen, även i huvudet, vilket är mkt obehagligt, och kan göra en fruktansvärt rädd, och tro att man drabbas av något allvarligt, men det är ett utsättningsfenomen, det gäller även andra preparat och från individ till individ, men det är otroligt vanligt! jag klippt tvärt, vilket inte är och rekommendera, men det var JAG det! utan man skall nog försiktigt trappa ut det, precis som alla andra preparat om man inte klarar smällen, och det är ju onödigt att plåga sig i onödan! Hoppas det klarna något, annars fråga om! häsar han Otto, vi hörs
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.co>
- Monday, October 21, 2002 at 18:14:18 (MEST)

Hejsan alla :)..hoppas ni är på bättringsväg :) Jag undrar lite när ni skriver att ni får "stötar" ...vad är det för någe och vart får ni dem? och varför? är det av medicineringen?
cilla <cilla.hedberg@bonetmail.com>
Västerås, - Monday, October 21, 2002 at 10:59:41 (MEST)

Hej Vanessa! Nu förstår jag! Ja det var en förskräcklig med. historia du gått igenom i så unga år, det finns flera som säkert har den historia som dig, förhoppningsvis dyker det upp någon här som du kan prata med. Hoppas du nu får en rätt behandling, så du kan få ett fint liv! Lycka till! och vi hörs! hälsar han Otto
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Sunday, October 20, 2002 at 19:36:48 (MEST)

Hej Otto! mitt inlägg kanske var lite oklart men jag sökte efter andra som fått diagnosen borderline efter oftast de ändlösa medicineringarna som många unga tjejer i samma situation får utstå. Som har symtomen som jag;destruktivitet självmordstankar aggresivitet impulsivitet mm.kram vanessa.
vanessa <agree2disagree@spray.se>
- Sunday, October 20, 2002 at 15:59:53 (MEST)

Nu har jag ögnat igenom forumet och inte hittat en enda bra beskrivning av fenomenet "yrsel & stötar" i samband med utsättning av Efexor... Här ett försök till förklaring: Medicinen påverkar ett antal signalsubstanser i hjärnan. Hos vissa individer sker vid utsättning en påverkan på balanssinnet. Det yttrar sig som så att när man vrider på huvudet/kroppen så hänger inte balansorganen med, utan "hackar upp" informationen som skickas till hjärnan. Den strida strömmen med "filmrutor" hackas upp och endast korta sekvenser av balansorganens information levereras till hjärnan, som skall försöka uttyda något begripligt av rörelseförloppet. Resultatet kan bli mycket kraftig yrsel och upplevelsen av att omgivningen fortsätter att rotera fastän man själv stannat sin rörelse. Obehagligt... men det går alltid över. Hoppas att det hjälper lite att känna till mekanismen bakom obehaget. /Kjell
Kjell
Huddinge, - Sunday, October 20, 2002 at 14:30:12 (MEST)

Hej på er! Vill först tacka STAFFAN UTAS för ditt svar, samt inlägget av JOSEFIN, precis vi skall använda denna sida till att byta erfarenheter, ge stöd, tipsa varandra, för var och en har en stor ryggsäck att bära och ur den kan vi dela med oss av. större disskutioner kan ju föras via våra e-mail addresser om det behövs. Vet att ett stort behov finns att ventilera olika problem, tabletter eller vad det månde vara, ja efter cirka 30 års erfarenhet av "pillerknapprande" som jag kallar det. arbetat inom psykvården själv, utbildad inom den, legat på flertal psykkliniker så har jag sett så otroligt mkt, att jag kan med bestämdhet säga att det siter just nu 100.000 pers i sverige och inte vet vad dom skall vända sig, många vågar inte skriva här, av olika anledningar, vi bär oxå på så mkt skam och skuld, för vad då egentligen, ja för att vi har fått itutat oss att det där med psyket det är skamligt, idag har jag tvättat bort den från mig själv, och ser att jag kanske behöver någon tablett ibland, precis som när jag är somatiskt sjuk, då ifrågasätter ingen vad jag äter, för jag är ju sjuk! När medierna idag fylls av repotage om att ungdommen blandar "nervlugnande " med sprit och blir våldsamma och människor som av olika anledningar kanske måste ha med . kallas missbrukare så förstärks ju givetvis den som behöver med. att jag är en dålig människa och får starka skuldkänslor, och däregenom ännu mera ångest. samtidigt som läkemedelsindustrin pumpar ut olika nya med. helst då alla s.k "lyckopiller" av olika namn, läkaren byter märke oavbrutet, vilket min mening gör att vi alla som behöver med. blir ännu osäkrare. betänk att vi först gått igenom barbiturater, som avregistrerades 1984 för dom var för toxiska, och hade ersatts av benzodiazipiner, som skulle frälsa världen, det var i slutet på 50-talet, sedan visade sig att dom var så starkt vanebildande så dom lamslog ett helt folk, och nu är man mkt restriktiva med dem, nu kommer 3 gruppen som den här sidan mest handlar om, dom nya antideppresiva som skall bota allt från deppresioner till ångest och till och med sömnbesvär, och som alla ser så finns det en uppsjö av olika namn och det tillkommer ideligen nya, så det är inte underligt att många blir förvirrade av olika läkares nya "påhitt" hans favoritpreparat, men märker på frågeställningarna att någon större information har ingen knappt fått vilket inte är ovanligt, för det vet läkaren knappt själv, isåfall marginellt, jag var själv med i en försökstrupp i mitten av 80-talet, då Docent Kjell Modig i gbg testade första preparatet (tror jag) mot panikångest Anafranil, sedan har det rullat på! rätta mig om jag har fel! böcker skrev i ämnet "panikångest" så nu så fort någon hostar så skriker läkarn panikångest, ett modeord, varje kvällstidning ståltserar ju snart med någon "kändis" som har panikångest, men uppfyller man alla kriterier eller är det bara ett sätt att snabbt sätta en diagnos på en patient, som enbart kanske är ledsen, och får då på halsebn en mängd onödiga preparat, som försvårar livssituationen istället, jag tror det är så i många fall, därför uppmanar jag alla som söker hjälp, att ifrågasätta med, biverkningarna och varför skall jag ta den här, och inte bara ta emot, och sedan upptäcka att dom var ju hemska att äta! så skriv in hit och fråga medkamrater om alla frågor man tänkas kan, alltid finns det någon som har ett tips, råd eller något att få en och tänka efter. speciellt när vi idag är i princip rättslösa i med.frågor hos läkaren, psykvården monteras ner med ruskig hastighet, vilket inte är något nytt! och då är det viktigt att denna sida finns, så att alla kan vända sig hit, så personen är lite preparerad innan ett läkarbesök! och det ser ju olika ut på olika ställen i landet. jag hade tillfället att arbeta i Luleå/boden när norrbottenspsykiatrin kom med Crafford i spetsen, och jag kan lova att det inte skrev ut något vanebildande i onödan, därför har oxå norrbotten lägst föreskrivning i landet av vanebildande preparat, vilket har gjort så att många inte hamnat i missbruk eller rundgång i systemet. Ser att mång aäter xanor tillsammans med efexor eller cipramil, själv har jag oxå givetvis ätit den tabletten, förädiskt piller, p.g.a att den har en snabb insättande och ett lortvarig verkan, vilket kan lätt leda till att man gärna tar en extra, vilket gör att man får mer ångest och oro aä man hade från början! ser på en del frågor att man är rädd för ex efexor p.g.a att man läst så mycket elände med dem, jag tror inte och det öär MIN erfarenhet av alla dessa antidepprisiva medel jag provat, att det är något speciellt med dem, jag hade till ex våldsamma svettningar trots att det var kallt ute, när jag kom in i affären, tänkte jag dom mäste tro att jag är fruktansvärt fyllesjuk som jag svettas, har inte sett någon nämna det, däremot viktökning m.m, i princip står alla dessa biverkningar i följesedeln, annars som jag sagt tidigare hämta matrial av RFHL där finns hela listor av vad som man kan få, vilket betyder att alla inte får det, alla blir inte heller sängliggande, apatiska, eller panisk rädd att gå ut, jag har upplevt allt detta, och gör det fortfarande ibland, men det gäller då att göra det bästa av situationen, och veta att det är inte ffarligt men "djävligt" jobbigt. och det är ju inte roligt att känna sig utanför, att inte kunna följa med barnen, eller gå ut på restaurang eller vad det gäller, men´ge inte upp!! När jag lika är igång så skall jag ta ett ex. hur man ser på det ur olika synvinklar hos läkarna för vad man är inne för! När jag en gång (100 ggr) besökt psyket under årens lopp, så tog läkaren en liten stund på sig innan han kastade sig över receptblocket utan att fråga mig vad jag ville ha, skrev ut efexor eller något liknande och lycka till! Däremot drabbades jag av hjärtinfarkt, då var min journal nerlusad av alla sköns diagnoser narkoman alkolist ångestsyndrom m.m men det struntade läkarna i på hjärt och gav frågade mig om jag ville ha något lugnande och något att sova på! dom skrek int på att det är livsfarligt! utan såg och ser på det som om man använder hjärtmed, eller lugnande eller vad det är på rätt sätt så är det väl inget att bråka om, manskall väl ändå inte bli sjuk av med. då är det väl inget att äta. jag äter inte mat jag får diarre av! Några reflektioner av mig på morgontimmarna, så fram med frågor till varandra stötta varandra, och så fortsätter vi kampen mot ett drägligt liv, det är vi alla värda, och värna om varandra! säger Otto Ruben Tack för ordet!
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Saturday, October 19, 2002 at 07:17:59 (MEST)

Hej! Tack för en bra sida! Jag hoppas att ni kan hjälpa mig med lite råd. Jag är 28år och har ätit Xanor sen jag var 15år, pga. panikångest. Jag har till (och från?)också varit deprimerad och är så nu igen, det ska jag inte förneka. -99 åt jag Zoloft 175mg mot ångesten,depression och fobi med tvångstankar. Jag åt Zoloft i ca. 1½år och slutade sen med ganska milda utsättningsbesvär, främst yrsel och "stötar" (gissa om jag blev glad när jag nu läser att stötarna var på riktigt och inget galenskap...) Utsättningsbesvären mildrades nog av att jag fortfarande åt Xanor. Jag har haft ett uppehåll med Xanor när jag var gravid och ammade (-97/98) men fick börja med dem igen efter upprepade panikattaker och depressionen som kom med dem. Har sedan ett år kontakt med en psyk.läkare som jag har mycket stort förtroende för och vars kunskap jag inte alls ifråga sätter. Länge har läkaren velat att jag ska ta antidepressiv medicin (zoloft eller fontex) men jag har inte velat. Under den sista tiden så har vi även gått från 2mg Xanor/dag till 0,5mg Xanor Depot per dag. Sen 3månader är jag helt fri från Xanortabletterna då det visade sig att jag var gravid. Fick sedan missfall i v.10 och mår sedan dess mycket dåligt, totalt likgiltig om allt och orkeslös varvat med panikattaker + att jag för att häva dessa tar till fysiskt våld mot mig själv (utan någon framgång). Läkaren vill nu att jag ska börja med Zoloft och under tillvänjning till dessa även Sobril, men jag är tveksam. Jag tror säkert att de kan göra nytta för hjälp behöver jag men frågan är om jag inte skulle försöka att genomlida detta på egenhand. Det är dock inget jag klarar utan sjukskrivning och sjukskrivningen blir ju längre utan mediciner. Jag är inte säker på att jag klarar det på egen hand, någon hjälp med panikattakerna måste jag ha men jag vill inte bli fast i pillerna igen. Antagligen så hade ju även medicineringen varit bra för att få bort det sista av fobin och tvångstankarna även om en del har hjälpts bort med hjälp av KBT och samtalsterapi. Jag litar på min läkare och vill egentligen inte i fråga sätta beslutet men samtidigt så skrämmer medicinerna mig. Någon som har några tips? Mvh Annica
Annica
Burlöv, - Friday, October 18, 2002 at 20:56:59 (MEST)

Hej Vanessa! Ursäkta att jag frågar, men vad ville du ha för raktioner, eller kanske vad ville du fråga?? hälsar han otto
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Friday, October 18, 2002 at 18:44:53 (MEST)

Hejsan Ninni Jag har käkat Fluoxetin Ratiopharm i snart 1 månad och jag tycker jag mår en aning bättre. Har du fått nån ångest dämpande utskrivet oxå?
cilla <cilla.hedberg@bonetmail.com>
Västerås, - Thursday, October 17, 2002 at 14:11:30 (MEST)

Hej! jag skulle bara vilja fåå lite reaktioner på detta!sen jag första gången började med antidepressiva nån gång i 12årsåldern nu är jag 22år,har jag haft dessa sorter;remeron,cipramil,seroxat,zoloft,anafranil,efexor,aurorix.Andra jag har haft är cisordinol,zyprexa,theralen,sobril,stezolid,immovane,propavan,atarax,lergigan...Nån där ute som är i liknande situation?? Först nu har jag fått "rätt"diagnos ;borderline personlighetssstörning.kram från vanessa
vanessa
- Thursday, October 17, 2002 at 09:24:47 (MEST)

Hej. Jag har fått diagnosen 'reaktiv depression'.Läkaren förespråkade Fluoxetin ratiopharm 10mg, för att sen ökas till 20mg. Är det någon som har erfarenhet av detta??? Ser bara andra mediciner omtalas här och på fler sidor. Jag är mycket nervös för att använda denna form av medicin då jag inte vet nå't alls om dem. Har därför inte vågat börja äta dom. Tacksam för svar.
Ninni
- Thursday, October 17, 2002 at 08:22:52 (MEST)

Fråga: har nu inte ätit Cipramil på över en vecka. Först var jag "bara" fruktansvärt yr i huvet med allt vad det innebar, men nu får jag gråtattacker, drömmer mardrömmar (om jag väl somnar) etc. Hur vet man om detta är utsättningssyndrom eller om det är bevis på att man egentligen behöver fortsätta med medicinen?? Hur länge kan utsättningssyndrom fortgå??
Vicky <vicky_br@hotmail.com>
- Tuesday, October 15, 2002 at 13:06:14 (MEST)

Kort svar direkt: "Veta" är ett starkt ord. Starka argument för är alltså att de är typiska utsättningssymtom allihop. Men hade du mot förmodan alla dessa symtom redan innan du började med antidepressiva så talar det förstås emot förra argumentet. Det finns mer att säga, men det brukar räcka.
Staffan, RFHL-Uppsala län

Hej! Här följer adressen till ett intressant BBC.program om Seroxat: http://news.bbc.co.uk/2/hi/programmes/panorama/2321545.stm Hälsningar från KILEN
Kersti på KILEN <kersti@kilen-institutet.se>
- Tuesday, October 15, 2002 at 10:00:43 (MEST)

Har tagit Zoloft ca:3 månader äter 75 mg/dag kände mig mycket bättre efter en månad lider SF men har blivit sämre igen frågan är om man ska öka dosen Zoloft Är det någon som har råkat ut för det här ? Det positiva med Zoloft är att jag har gått ner i vikt och det är ju bra när man är överviktig.
kalle
- Monday, October 14, 2002 at 13:52:34 (MEST)

Hej! Jag jobbar som journalist på Sveriges Radio i Uppsala. Jag håller just nu på med ett reportage om kliniska prövningar av mediciner. Jag skulle vilja komma i kontakt med personer som deltagit i kliniska prövingar, framför allt när det gäller antidepressiva medel. Har du som läser detta någon erfarenhet av sådana utprovningar eller känner du någon som har varit med? I första hand är jag intresserad av att bara komma i kontakt med vederbörande för att höra om pos. och negativa erfarenheter. Om personen vill ställa upp på en intervju får naturligtvis han/hon själv avgöra. Jag kommer att behandla alla uppgifter med största diskretion. Du avgör själv hur mycket du vill medverka. Maila till jonas.alsgren@uppland.sr.se eller ring tel 018 - 56 05 00 och fråga efter Jonas Alsgren.. Tack på förhand! Jonas Alsgren, SR Uppland
Jonas Alsgren <jonas.alsgren@uppl.sr.se>
Sveriges Radio, - Monday, October 14, 2002 at 11:04:33 (MEST)

CILLA. Närmaste vårdcentral, sjukvårdupplysning eller psykmottagning borde ju verkligen veta om stödgrupper för panikångest, men det är osäkert. Det varierar mycket. Ylva Blom i ångestsyndromsällskapet här i Uppsala kan kanske också tipsa mer, hon är bra, tel 018-22 75 87. Och du får ringa hit. Roligt att Du söker en väg själv. Lycka till!
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Monday, October 14, 2002 at 10:54:36 (MEST)

Hej Josefin igen. Om du vill skulle jag bli jätteglad om du skrev till mig på min mail. Tack
Mia <Miahansson@hotmail.com>
- Sunday, October 13, 2002 at 17:35:43 (MEST)

Hej Josefin. Jag håller på att trappa ut Efexor. Har läst mycket vad du har skrivit. När jag tar bort lite så känner jag efter några dagar ökad ångest, rastlöshet, krypningar i kroppen. Detta håller i sig ca 7-10 dagar, sen minskar det för att bli en konstig oro i kroppen. Jag har inte mycket kvar nu men jag är så rädd att denna oro aldrig försvinner. Du skrev förut att du hade en allmän oro i ca ½ år efter att du slutat med Efexor. Kan du förklara hur den kändes? Tack på förhand.
Mia
- Sunday, October 13, 2002 at 16:49:37 (MEST)

Hej på er alla. Skönt att se att problemen kunde redas upp. Jag antar att vi alla vill samma sak? Hjälpa varandra med goda råd, dela med oss av våra erfarenheter och faktakunskaper. Hur man klarar av att trappa ned olika mediciner är väldigt individuellt. Faktorer som tidigare erfarenheter, förväntningar, stöd och andra personliga egenskaper påverkar resultatet i hög grad. Därför reagerar vi väldigt olika på bl a vilken dos det är man trappar ned ifrån. Det är det som personen SJÄLV upplever som verkligt, och det är detta man ska utgå ifrån och respektera. Många kramar till er ALLA!
Josefin
- Sunday, October 13, 2002 at 13:56:03 (MEST)

Hej Finns det ingen grupp här i Västerås som man kan samtala med om panikångest ...att få träffa andra som lever med det ? Någon som vet?
cilla <cilla.hedberg@bonetmail.com>
västerås, - Saturday, October 12, 2002 at 09:24:29 (MEST)

OTTO RUBEN Det var ett mycket glädjande svar. Och tack för berömmet. Jag blev lite överaskad faktiskt, för mitt övertramp var ju mycket grovt. Det kan beskrivas så att jag använde personliga påhopp och psykologiseringar som vapen i en offentlig diskussion. Vår sida har varit nästan fri från sånt och jag tror att det här var det värsta påhoppet hittills och ändå kom det från den som bör huvudansvaret för att förhindra sånt! Illa. En annan beskrivning är jag gick över gränsen från stöd till att starta en diskussion om sakförhållanden, mendet kräver ett annat förhållningsätt och där blanda jag ihop det ordentligt.. Jag tror tillsvidare att vi skall behålla sidan främst för erfarehetsutbyte och stöd och inte ägna den åt längre diskussioner. Så har ju brukarna definitivt velat använda den hittills.
Nu har jag tagit bort våra inlägg, för att skona läsarna, som vi var överens om. Men dessa våra två sista inlägg kan ju ändå stå kvar en tid för dem som intet ont anande hunnit se vad vi skrev. Lycka till!
Staffan Utas
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Monday, October 14, 2002

STAFFAN UTAS! Tack för dom orden, ja jag respekterar Marvins helvete, och diskussionen om lågdosberoende började för en del år sedan, jag använder som du reagerade mot lite övertoner mot M som du reagerade, vi kan ha olika meningar men det skall nog ske på ett nyanserat sätt, så jag ber å min sida om ursäkt, utan istället skall alla vara glad att sidan finns och att det är en liten förening och du är ansvarig för Gästboken, du såg hur det gick för den stora Forumet det ficj till slut läggas ner det var sådana påhopp under flera år den fanns, så denna sida skall man vara rädd om! Så den mellan dig och mig gör du helt riktigt att ta bort ur Gästboken, så skall jag se till att när jag skriver något sansa mig lite! Och vill samtidigt passa på och ge dig en eloge för att du gör detta för dina medmänniskor, försöker lotsa dem rätt, förklara saker och ting för alla som läser. Är det något jag reagerar på något speciellt skall jag skriva till dig personligen! Med det hoppas jag det här mellan oss är utraderat nu! Tack för ordet! säger otto! Snyggt iniiativ av dig Staffan Utas och ursäkta mig!
otto ruben svensson <lappen_7@hotmail.com>
- Saturday, October 12, 2002 at 01:28:58 (MEST)

OTTO RUBEN Du har rätt. Jag har gjort ett kraftigt övertramp mot dej. ....... Jag måste lära mej av detta misstag. Tack och beklagar.
Staffan Utas
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Friday, October 11, 2002

Hej alla! Underbart att hitta detta forum, och jag känner att jag vill dela med mig lite av mina erfarenheter. Har så länge jag minns levt med ångest, panikångest, depresioner och annat. Började -92 med Cipramil första gången ohc jag kommer så väl ihåg när verkan kom efter ca två veckor, när jag satt på bussen och helt plötsligt såg hur solen sken. Jag kände mig närvarnade och lugn. Åt då i fem år och nedtrappningen var aldrig några problem. Två år senare var det dags igen och jag började ta Cipramil igen. Även denna gång hjälpte dem mig (jag skulle nog kunna påstå att dom räddade livet på mig). Men nu har jag efter lång nedtrappning slutat igen - och två dagar efter sista 5 mg-dosen (i måndags) började yrseln. Jag är så fruktansvärt yr i huvudet, mår illa, känner mig svimbenägen och jag äter hela tiden. MÄngder som tidigare skulle ha fått mig att spy (om jag ens hade fått ner mig) är nu inget som helst problem. Eftersom nedtrappningen förra gånger inte gav några som helst problem undrar jag ju om detta verkligen kan bero på Cipramilen. Saker som hjärntumör far ju genom huvet ibland. Finns det nån därute som känner igen detta - och hur lång tid tog det innan det upphörde. I övrigt vill jag ändå säga att jag är otroligt tacksam för att Cipramil finns. Medicinen har hjälpt mig så otroligt många, många gånger även om jag tror att den missbrukas (av läkarna) många gånger. /Vicky
Vicky <vicky_br@telia.com>
- Friday, October 11, 2002 at 22:28:12 (MEST)

Hej Allesammans , har i går för första gången varit hos en kurator och jag grät och berättade om mina problem ( man hinner dock inte berätta allt under 1 timma)men i alla fall så kändes det bra när jag gick därifrån. Vid 2 tillfällen har jag blivit jätte ledsen över saker som har varit positiva egentligen, och jag vet inte om det kanske är en positiv reaktion när det blir så :) eller?... är det någon som känner igen sig? Och jag ´ska försöka trappa ner på xanoren så småning om , lite för tidigt än känner jag .....och när jag ska göra det så ska jag KRÄVA att få rätt hjälp när det blir som tuffast, för jag är så trött på att folk eller rättar sagt läkarna som bara tar allt med en klackspark och säger ..ja men du är ju sån stark "kvinna" de här klarar du ( va fan vet de om de när de inte ens har gett en, en chans att få berätta att man kanske verkar vara en säker och jäkligt käck tjej utåt och ser relativt pigg ut, men egentligen mår jätte dåligt inombords...har fan tänkt på det ..måste man se ut att ha legat i rännstenen och vara halvdö för att få hjälp?
cilla <cilla.hedberg@bonetmail.com>
Västerås, - Friday, October 11, 2002 at 13:55:40 (MEST)

Cilla! Jag har haft panikångest i ca 8 år, den har gått i vågor kan man säga. Just det här att man till slut inte vågar gå på bio eller gå ut och äta eller vad som helst, det som blir som en sorts fobi till slut var väldigt svårt att bryta tyckte jag. Jag tyckte inte att medicinerna hjälpte mot det och till sist fick jag gå en kognitiv beteendeterapi på några månader och det hjälpte faktiskt. Jag kan nu röra mig fritt även om en liten tanke fortfarande sitter kvar men den styr inte mitt liv! Lycka till till dig
Angelica <angelica__h@hotmail.com>
Stockholm, - Thursday, October 10, 2002 at 21:27:41 (MEST)

CILLA Det gör ont att läsa brev som ditt. Vad du har utsatts för! VAD DÅLIGT VI TAR HAND OM MÄNNISKOR SOM T.EX, "BRÄNNER UT SIG" som du! När man får ett antidepressivt medel så ger det ju otvivelaktigt många svåra biverkningar för många, men vet du vad, jag tror att det är en viktig psykologisk faktor som tillkommer och förvärrar situationen kraftigt och också bidrar till alla självmorden under medicineringen, som äntligen uppmärksammades häromkvällen i TV4-Diskuss: Om man har blivit så uppenbart hårt belastad utifrån och även haft så svårt att försvara sig som du och man då bara erbjuds medicin och ingen tilltro till att egen förmåga med det medmänskliga stödet skall kunna lösa detta, ja då måste väl på ett plan besvikelsen över mänskligheten, hopplösheten och kanske självförakt och ilska öka. Sånt som leder till desperata destruktiva handlingar. Ja, tyvärr, jag tycker Du är grymt sviken av samhället, som så jättemånga andra, och du har rätt att känna ilska över det. Dessutom en sak: som Du kan se på andra håll på vår sida så är det även så att om behandlingen med Xanor inte blir mycket kortvarig är risken stor att den kommer att förvärra problemen med rädslor/fobier/ångest som du hade även före medicineringen. - Jag hoppas att Du fått många omtänksamma mejl i din låda, men ännu mer att du får ilskans kraft att kräva eller bara finna den mäskliga hjälp med närkontakt som Du redan borde ha fått!!! Hej och Ha det!!
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Thursday, October 10, 2002 at 12:10:48 (MEST)

Jag har sedan 98 diagnosen depression. I början kraftiga ångestattacker året om. Då fick jag Cipramil. Sexlusten försvann helt och jag ville inte ha det så. fick 2000 Remeron. första veckorna FRUKTANSVÄRDA! Jag var som en zombie, kunde lugnt sova 20 timmar om dygnet. Min sambo (sov var livrädd!) fick sköta barnen, hämtning och lämning och matlagning mm. Efter den västa periden var Remeron bra för mig - men nu är det höst, 2002, igen och ångestattackerna kommer som tätt duggregn. Pluggar nu och är livrädd för att möta folk.Kan inte vara glad, orkar inte leka och vara go... Min läkare förelår tex Efexor eftersom mina höstdepressioner kommer tillbaka - hela tiden även med Remeron. Efter att ha läst allt elände om Efexor tvekar jag starkt. En väninna till mig tycker att Efexor funkar perfekt , men det är kanske olika. Läkaren föreslog även Litium, el.chocker mm, men det väcker bara ångest hos mig - så det vägrar jag. Jag tycker att livet är för kort för att man ska gå omkring och må dåligt, så varför inte ha en medicin att stå på? VAD FINNS MER för mediciner!?
Cia
- Thursday, October 10, 2002 at 11:54:28 (MEST)

Hej allesammans Jag sitter här och är en riktig nybörjare när det gäller "panikångest" för det verkar vara det jag har ....det började med att jag kände mig yrslig och det kändes som jag skulle svimma när jag stod i affären eller i någon slags kö. Jag stressade på jobbet , tog på mig ett stort ansvar när det gäller hemmet,försöker på ordning på en svårinställd diabetes, fick jobba för 2 på jobbet, en i personalen försökte sätta dit mig för en sak hon hade gjort ( hon lyckades inte) en far som är alkolist, men har börjat på AA, men det har varit en tuff period när man har träffat honom onykter..men det tar på psyket, började få ont i magen av att gå till jobbet, panikatackerna kom tätare .....till slut gick jag till en läkare och berättade hur jag mådde , illamående , ont i kroppen,gråter för minsta lilla,humörsvängningar ...och vad fick man för svar därå ,jo att man hade ett virus , var hemma i ca 2 veckor och dagarna blev bara värre och värre ....fick för mig att jag inte vågar gå utanför dörren. Tillslut pratade jag med läkaren i gen och då fick jag ett antidepresivt preparat ....och tyckte att symtomerna blev bara värre ...ångesten satt överallt, ringde till läkaren efter ett par dagar och då hade han typ "glömt" att man måste ha typ nå ångestdämpande läkemedel när man knaprar antidepresiva medel...( arg man blev,..har en annan legat hemma och mått uruselt) men fick ialla fall Xanor...och tycker att livet börjar återvända sakta men säkert ....mår fortfarande skit när jag vaknar och till en 15-16 på eftermiddagen....försöker tvinga mig ut och göra saker ...har gått jätte bra i affärer osv..men så fort jag kommer hem så är tankarna där igen...tänk om jag inte vågar gå ut i dag?.....Undra om det bara är jag som känner så? Man känner sig rätt störd. Hoppas någon har lust att snacka med mig som har liknande symtomer eller är på G att bli av med skiten :)
cilla <cilla.hedberg@bonetmail.com>
Västerås, - Wednesday, October 09, 2002 at 15:43:29 (MEST)

Hej. Har nu ätit Zoloft 1 3 veckor.Dom första 2 veckorna var ett rent helvete, nu börjar det sakta att vända.Känner mig mer glad, pigg m.m. Vad gäller vikten så har jag gått ned när jag ätit Zoloft, vilket kanske inte var till min fördel.Men man skulle ju inte vilja gå upp 10 kilo kanske.Har läst att vissa gått upp i vikt medans andra gått ned. Det är väl lite olika.Jag mådde ju illa i nästan 10 dagar så jag inte kunde äta så det var väl därför jag gick ned. Nu när jag känner mig bättre kanske jag kommer gå upp i vikt!! Hoppas inte det bara. Men det viktigaste är ju att man blir frisk från det problem man hade, för det är ju nummer 1. Anne
Anne <a.@hotmail.com>
Göteborg, - Monday, October 07, 2002 at 09:50:25 (MEST)

Hej! Du som skrev om utsättande av Efoxor! Som upplevde elektriska stötar, jag har skrivit tidigare att jag klippte tvärt, vilket jag oxå påpekade att det var min grej! Uppmanande inte andra till att gör samma sak, vi är så olika! Ja jag och många jag känner har upplevt dessa "hemska elektriska stötar" som du beskriver, det är väldigt jobbigt, då tycker jag du skall bromsa upp det lite, när du känner det så! Kämpa på! säger han
otto ruben <lappen_7@hotmail.com>
- Monday, October 07, 2002 at 07:06:45 (MEST)

Hej allihopa! Jag har nog skrivit här tidigare för ett par veckor sedam, och nu har jag funderat färdigt. Jag måste hitta en lösning på det här problemet och det nu innan problemet blir för stort. I grund och botten är min historia som följer: På hösten 1998 vart jag ordinerad Imovane för att jag hade svårt att sova och skulle på en tjänsteresa med jobbet till USA och mecka nätverk på en mässa. Efter att jag kom hem så fortsatta läkaren ordinare Imovane för att jag sov bättre av det. Sen så har jag sedan dess i perioder ätit Imovane för att sova. Men det är nu senaste halvåret som jag känner att det skenat iväg och jag inte längre har nån kontroll över det längre. Jag vart artbetslös i april och uppsökte läkare och fick då Imovane igen att sova på samt eftersom jag hade ont i bland annat magen Losec och Citodon att ta "vid behov". Det där vid behov blev dagligen efter att tag, och nu ligger jag på 7.5mg Imovane och 1.5 Citodon/dygn. Då Imovanen tog slut i mitten av förra veckan och jag inte förstod vad jag hade att vänta om jag slutade med dev tvärt efter att ha ätit dem så länge som sen början av året kom som en chock och slutade för min del på akuten då jag trodde att det var ngt helt annat jag drabbats av, kändes som om jag skulle svimma, och hade ont i magen, illamåendes och hemsk ångest. Jag har skrivit ett brev till min läkare nu och håller tummarna för att hon ska ta tag i problemet och inte blir rädd och bara slutar skriva ut tvärt av, för då vet jag inte vad jag ska ta mig till alls! :( Om någon av er andra sitter i samma situation, tveka inte att emaila mig, jag känner att jag behöver ha nån att diskutera med. Och till Staffan, jag är ledsen att jag inte var kvar när du blev försenad, maila mig så kan vi boka en ny tid! Mvh, Marvin
Marvin the paranoid android <marvin@area51.cc>
Uppsala, - Sunday, October 06, 2002 at 20:29:24 (MEST)

Hej Larz Jag har inte tagit samma medicin som du men de där stötarna eller yrseln som du beskriver fick jag också när jag slutade med cipramil. Det blev bättre redan efter en vecka och nu efter en månad känner jag knappt av det längre.
Angelica
- Sunday, October 06, 2002 at 18:50:34 (MEST)

Hej! En fråga till någon som vet? Har helt slutat med Efexor sedan 5 dagar - efter viss nedtrappning (sista 2 månaderna tog jag bara Efexor varannan dag enl. doktorns råd). Började använda Efexor december 2001. Nu när jag helt slutat upplever jag en mkt obehaglig yrsel, - som "elektriska stötar" i hjärnan. Under nedtrappningen upplevde jag samma symptom den dag jag inte tog Efexor (varannan dag), men den dag jag tog Efexor så upphörde symptomen. Någon som vet hur länge "yrsel" känsla sitter kvar? Någon som har tips på vad man kan göra för att "lindra" det hela? Har annars "positiv" erfarenhet av Efexor. Blev ett alternativ till sjukskrivning. Har haft ett "jämnare" humör, uppskattat livet och relationer under den tid jag åt Efexor. Tacksam för svar om du själv har erfarenhet av liknande utsättningsbiverkningar av Efexor... larz.surname@sverige.nu
Lars
- Sunday, October 06, 2002 at 17:57:37 (MEST)

Hej! Tack för en bra sida som har givit mig stor insikt i min problematik med medicinering. Jag känner mig ganska naiv och dum som inte tog reda på exakt vad medicinerna gör med kroppen. Jag hade ingen aning om att jag skulle gå upp 30 kilo och känna mig lite som ett streck. Men när man mår som sämst så gör man vad man kan för att må bättre men nu undrar jag om jag inte kunde ha härdat ut panikångesten utan mediciner, vet ej! Cipramilen hjälpte mig iallafall när jag mådde som sämst och sedan har jag bara fortsatt att ta den utan att tänka på det, ungefär som att borsta tänderna varje dag. Nu är jag tablettfri sedan en månad och de värsta utsättningssymptomen är borta. Jag trappade ned sakta ungefär en halv tablett per 6 månader. Jag hoppas nu att jag ska kunna fortsätta mitt liv utan ångest och utan medicinering!
P.S Lycka till till er alla och här får ni en aforism som jag brukar tänka när ångesten kryper sig på. "Jag är trygg och allt är bra" D.S
Angelica <angelica__h@hotmail.com>
Stockholm, - Saturday, October 05, 2002 at 12:29:08 (MEST)

Hej på er alla ! Jag har ny efter att slutat med Seroxat (pga sexuella biverkningar och viktuppgång) börjat att må jättedåligt igen med ångest, både social ångest och rent allmänt. Är orolig och nervös och har nu börjat att äta Zoloft, detta är andra dagen jag äter.. så det har ju inte hunnit vända till det bättre precis. Av era berättelser här så verkar det även som att Zoloft också gör att man ökar i vikt ?? Och att man får minskad sexlust ? Det var inte vad min läkare sa till mig i alla fall. Finns det någon här som har positiva erfarenheter av Zoloft mot social ångest och ångesttillstånd för övrigt ? Och finns det någon som inte har gått upp så enormt mycket i vikt ? Ett par kilo hit eller dit bryr jag mig inte om, men blir det 10-30 kg (!!!!) som vissa skriver om här blir man ju mörkrädd ! Huuugha. Tacksam för svar ! Kram /Linda
Linda <lillalindas@hotmail.com>
- Saturday, October 05, 2002 at 10:14:08 (MEST)

Kommentar till Carina: Angående min Xanor-nedtrappning så har jag fått rådet av min läkare att trappa ner med högst tio procent i veckan. Jag valde alltså själv att skynda på processen eftersom jag kände frustration över att det gick så långsamt. Inser nu att det är bättre att trappa ner långsamt, för man blir inte av med abstinensen fortare för att man skyndar på - hjärnan behöver tid att återhämta sig efter år av läkemedelspåverkan, och den processen måste få ta tid. I mitt fall berodde yrseln delvis också på virus på balansnerven - under en nedtrappning stressas kroppen och därmed försvagas immunförsvaret och man drabbas lättare av olika infektioner. Pust, som om man inte mådde tillräckligt dåligt redan! Trots allt elände med olika abstinenssymtom har jag börjat märka av positiva reaktioner såsom starkare känslor och en allmänt större "livsnärvaro". Även om jag inte mår bra och är arbetsför ännu, så är jag övertygad om att det går att leva utan Xanor. Önskar dig lycka till Carina med din nedtrappning och varma hälsningar till alla andra därute som kämpar på!
Kristina
- Friday, October 04, 2002 at 13:06:39 (MEST)

Tack Staffan för ditt svar. Jag vill försvinna från alla abstinensbesvär inte från livet. Jag känner inte igen mig själv och alla dessa symptomer som är. Försöker peppa mig varje kväll med "imorron blir det bättre". Jag kommer att stå ut. Det känns bra att få en bekräftelse om att det är normalt att känna så här.
Nita
- Friday, October 04, 2002 at 05:48:13 (MEST)

PER En 2:a Stesolid förlänger naturligtvis din abstinens, men det gjorde din fylla igår också. "Avsevärt?" - ja det är svårt att svara på. I ditt abstinenta läge kan du råka ut för att bli sjuk av tabletten också och baksmällan måste du väl ändå igenom och den går väl över snart.
NITA!!! Din abstinensreaktion på Xanor är väldigt vanlig, det lovar jag. "Normal" för den uttrappningen. Men att trappa ut 1mg Xanor helt på 20 dagar är alldeles frö fort om det inte handlar om några månaders bruk. Det motsvarar 20 mg Stesolid. Om du funderar på att ta ditt liv: det är verkligen bättre att behålla livhanken och backa en aning. Du kommer igenom. Mycket välgång!!!
Staffan Utas
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Thursday, October 03, 2002 at 16:12:10 (MEST)

Hej vill bara helt kort fråga om det är nån som vet om abstinensen förlängs avsevärt, om man efter att ha slutat med stesolid för tre mån sen tar en dos på 2 mg vid ett tillfälle ? Jag har svår ångest och självmordstankar så jag ser ingen annan utväg i dag. Drack igår och mår extra dåligt av det.
Per
Stockholm, - Thursday, October 03, 2002 at 12:06:28 (MEST)

Hej på er alla! Har suttit och läst igenom massor av inlägg! skall nu skriva ner lite om mig själv som "tablettgubbe" eller kalla det vad som helst! Först ett tack för denna sida och för att det finns ett forum för att diskutera m.m. Jag började med benzodiazipiner och barbiturater redan när jag var endast 15 år gmmal (BUP. är 50 år nu, så det är en mkt lång tabletthistoria jag har, sdan har jag sysselsatt mig med att läsa i cirka 20 års tid böcker, fallstudier, varit med nedtrappningsgrupper inom RFHL, psykologer, spykiatriker under en massa år! Hade ett 15 års morfinmissbruk på topp, som jag med envishet och hjälp kunde lägga av med 1992. Jag ser här på att många ställer frågor om ex biverkningar, det finns ju att tillgå på nätet en del, ex FASS, det finns oxå martrial att hämta från RFHL, vid nedtrppningr. ett par bra böcker ex sömnmedel och beroende av Docent stefan Borg. det s.k TUB projektet! Fri från beroende av Shirli Tickett, som själv gått ur ett beroende av "benzo" andra människors berättelser m.m läs gärna dem! Tyvärr innehåller inte dom något om dom så kallade "lyckopiller" Själv åt jag barbiturter i stora doser ex Pentymal, diminal duplex m.m innan barbiturterna avregistreradses 1984, den avgiftningen var inte rolig, den innehöll i princip allt av abstinenserna man kunde tänka sig, och den gjorde jag på sjukhus ganska snabbt, vilket jag idag kan tcka för att smällen var hård, men jag ville inte dutta hit och dit och någon lång nedtrappning, utan det fick smälla på ett tag sedan var det värsta över! Stesolid, sobril, mogadon temesta imovane stilnock, Rohypnol alla dessa "benson" har jag alltid ätit i varierande doser mem alltid varje dag, nu håller jag endast på med Stesolid! i liten dos! så fort någon har sagt avgiftning har jag som det var för 10 år sedan, den skulle hålla på i evinnärlighet, och det ville man ju, det var ju ens bästa kompis, den svek aldrig! till slut plockade jag helt sonika bort alla andra benzo själv, snabbt med ett eget komponerat schema, det gick alldeles utmärkt, men vilken mardröm det var, alla abstinensgrejer upplevde jag, kramper panikattacker, totl isolering, skräck, sömnlöshet, magbesvär, svettningar, frossa, trodde nu är min sista stund kommen ibland, panikreser till psyket mitt inatten, helsnurrig var jag, under en mkt lång tid, men jag visste att det kommer ta mkt lång tid, så nu är jag rätt så okej, även om jag är förtidspensionerad, och har mkt jobbiga dagar, men jag vet att så är det! Jag ersatte det aldrig med alkohol, prövade men då var jag fyllesjuk i en vecka efter en kvälls festande så jag insåg att det inte gick, så det var bara att vara nykter! Numera tro jag inte på jättelång nedtrappningar, utan att man plockar ner det till en rimlig nivå, och det är ju inviduellt! Och jag skäms inte att jag behöver en liten dos Stesolid för att överhuvudtaget fungera! bättre det än bli ett fullständigt vrak hemma isolerad i lägenheten! sömnmedel använder jag överhuvudtget inte mera, hade trots allt använt dem i 30 år, det går, trots söömnlösa nätter ibland, och svårt att bara få sova 2 timmar i stöten för att vakna genovsvettig! Men det blir sakta bättre, och det är det viktigaste, vi har så bråttom att vi skall få allt att fungera så snabbt! psykiatrikerna tror jag inte på ett dugg, (undantag finns) dom ritar ut piller i parti och minut, numera helst "lyckopiller" av alla valörer. Ser på inläggen att många har frågor och skriver om alla olika som efexor, cipramil m.m har själv givetvis provat en hel hög av dessa, biverkningarna är ju en hel sida på dem, och lugn vi har inte haft dom så länge snart föresten redan nu droppar det in fullt med folk som mår fruktnsvärt dåligt av dem! och en del mår bra av dem! Varje gång jag ätit någon av dessa preparat har jag klippt dom rätt av, äen om man inte skall göra det, så har jag gjort det! med givetvis alla eländiga abstinenser som en del beskriver här både vid insättande och utsättande, men det går över, men det tar tid! En skriver ser jag om sin nedtrppning av Somadril ja jag har själv "knapprat" dem, Somadril omförvndlas i kroppen till meprobamat som är ett "benzo". dom klippte jag tvärt oxå, med föjden att jag klättrade på väggran ett tg sen var det över! Citodon likaså innehåller kodein som är ett opiat, det omförvandlas i kroppen till morfin, och missbrukas mkt idag vilket alla vet! tuff avgiftning även där man spyr krampar rastlös ångest skiter ner sig, diareer m.m men det går över på ett par veckor! Nu vill jag inte att skrämma upp någon eller att någon skall göra som mig, utan det är så stora inviduella skillnader, och vad man står ut med, vilket stöd man har, det är så många faktorer som spelar in! Så ni som undrar på frågor, om det och det skaffa litteratur i ämnet, och givetvis fråga dom som gått igenom nedtrppningar alla känner igen symtomerna och kan förklara dem! återkommer sedan! vill någon skriva till mig ang. något Gör det adressen är Lappen_7@hotmail.com Till sist stå på er, kämpa väl ta hand om er och varandra! Tack för ordet hälsar otto ruben
otto ruben <lappen_7@hotmail.com>
- Thursday, October 03, 2002 at 00:27:08 (MEST)

Jag mår jätte dåligt. Vet inte vad det här är. Jag är så fruktansvärt matt i hela kroppen. När mattheten sätter in så orkar jag inte ens prata. Pratar jag så tar det den lilla styrkan jag har. Hjärtat hoppar och skårrar i bröstet, det känns hemskt när det håller på. Har försökt komma i kontakt med rådgivningen på ångestmottagningen i flera dagar nu. Snart vet jag inte vad jag gör. Ångest är det inte. Det jag känner, känner jag inte igen. De är nu 23 veckor sedan jag slutade med Xanor depot. Jag trappade ner från 1 mg till ½ mg i 20 dagar. Sen dess är jag tablettfri. Har jag fortfarande abstinensbesvär, kan de hålla i sig så här länge. Jag fungerar inte alls. Min familj får lida för att jag inte orkar någonting längre. Orkar knapp följa med sonen till skolan, eller bara det här om att ta hand om hemmet. Jag vill bara försvinn bryr mig inte längre om någonting. Känner igen glädje eller lycka för något. Är det här normalt att man känner så efter ha ätit benzo?
nita <atinhaz@yahoo.se>
- Tuesday, October 01, 2002 at 16:56:14 (MEST)

KRISTINA! Jättebra att du varnar för att trappa ner för fort. Men jösses, du har verkligen slutat fort tycker jag. På bara två månader! Var det ditt eget beslut eller blev du rekomenderad att sluta så? Själv håller jag på med nedtrappning av Somadril för tillfället. Jag har gått från 4 och 1/2 tablett och är nu ner på en. Jag har minskat med 1/4 del var 14:de dag, försökte först med en 1/2 åt gången, men det blev alldelles för mycket. Nu tänker jag ha kvar den sista tabletten ett tag, och jag vet ju att det sägs att man ska sluta helt med en tablett i taget, och att abstinenesen ger med sig, men jag känner att jag klarar inte att sluta med den nu. Det är den jag tar på kvällen, och jag har såna kramper och spänningar i nacken, att utan den på kvällen vågar jag inte lägga mig, och får jag inte sova, så är ju risken stor att jag kanske ökar på dosen igen, som jag redan trappat ut. Så i stället ska jag börja nedtrappning med Xanoren nästa vecka. Och jag kommer att dela den med i 1/4 delar. Kan ju bli lite smuligt, men med en sax går det mycket bättre än med kniv. Det ska bli skönt att börja nedtrappningen av Xanoren, för jag tycker att jag bara blir sämre när jag tagit den, (tolerans abstinens heter det visst) drar mig nästan för att göra det. Men jag vet ju att det verkligen kommer att straffa sig REJÄLT om jag slutar direkt, som det känns att jag skulle vilja göra ibland. Sen har jag "bara" cipramilen kvar. Kan kännas riktigt tröstlöst ibland, när jag tänker på hur mycket medicin jag har kvar att bli av med. Men jag försöker att ta en dag i sänder. Glädjas åt att jag kan skriva upp en lyckad minskning varje dag. Det har varit bra för mig att skriva upp dag för dag, när det känns riktigt jävligt kan jag gå tillbaka och se hur duktigt jag faktiskt varit, hur mycket jag minskat. Jag är helt socialt issolerad, men det är något som jag får jobba med efter hand. Det värsta är spänningen och kramperna i nacken, och särskillt RÄDDSLAN för att få dessa kramper. Huvudet skakar så jag är helt övertygad om att jag knäcker nacken på mig själv. Och det är en räddsla som är svår att bortse från. Men jag har hjälp av en underbar healer, som gjör att jag trots min sociala issolering, känner hopp, och står ut med mig själv. (oftast) Jag tänker på dig, och hoppas du orkar kämpar vidare, kanske du ska gå tillbaka ett steg, och minska lite långsammare? Men det känner du ju trots allt bäst själv. Av hela mitt hjärta önskar jag dig lycka till, jag ska be för att du klarar det. Kram Carina
Carina
Katrineholm, - Tuesday, October 01, 2002 at 10:04:33 (MEST)

Vill varna för en alltför snabb nedtrappning av Xanor! I synnerhet om man har medicinerat länge (i mitt fall många år) så ska man trappa ner FÖRSIKTIGT - i synnerhet på slutet, eftersom kroppen kan får en svår chock när den "nollas"! Kan inte nog poängtera detta då jag fick en yrselattack av tortyrkaraktär med svåra domningar i benen 4:e dygnet efter nollningen, trots 2 månaders nedtrappning från 1,5 mg Xanor. Jag kröp bokstavligen på alla fyra i ren dödsångest med marken gungades under mig. Lyckades häva attacken efter 2 timmar - tyvärr med hjälp av Xanor men såg ingen annan utväg då eftersom jag trodde jag skulle få kramper ovanpå allt. Läkaren som lurade mig in i detta beroende har hastigt lagt ner sin praktik, är varnad av Ansvarsnämnden 1999 och hotad med nya anmälningar. Många av hans före detta patienter kämpar nu med en plågsam avgiftning. Är livrädd för att få en ny yrselattack av det slaget igen!!
Kristina
- Monday, September 30, 2002 at 19:32:59 (MEST)

Hej. Har nu ätit Zoloft i 10 dagar.Dom första 8 dagarna var ett helvete, först nu börjar biverkningarna bli lindrigare. Har varit så himla trött, yr, huvudvärk och illamående. Det värsta var illamåendet.Mådde illa konstant i säkert 4 dagar hela tiden.Det var nog den värsta perioden i mitt liv. Men jag har ej gett upp vilket jag var nära att göra redan efter 2 dagar. Nu börjar jag se mera ljust på saker och ting och är mer pigg. Och jag vet att det blir bara bättre och bättre för varje dag!!! Kram
Magda <m.kit@hotmail.com>
Stockholm, - Thursday, September 26, 2002 at 13:43:51 (MEST)

Hej det är så här att jag har varit deprimerad i flera år (ca 13 år) och är 23 år.Jag tycker inte att folk ska vara oroliga för några små biverkningar som man får av medecinerna.Jag har varit nära att dö tre gånger på ett halv år, inte känt kärlek och samvete för någon innan jag fick veta att det finns hjälp att få.själv äter jag klomopramin,Det räddade mitt liv, fast det var fel medecin, har mycket muskel ryckningar när jag sover,haft det i 10 år,vad beror det på.Äter nu Ergenyl Retard
Daniel
umeå, - Tuesday, September 24, 2002 at 17:17:28 (MEST)

Jag skulle önska att den här sidan, som är mycket bra, också tog upp mer om våra åldringar och om hur man drogar ner fullständigt hjälplösa sådana till att bli rena vårdpaketen. Därmed fördyrar man åldringsvården enormt samtidigt som man tar ifrån älde människor deras sista år i livet och i somliga fall gör dessa år till rena helveten för de gamla. Jag har ett gott exempel i min mamma som blev medicinförgiftad av en kombination av benosdiazepiner och andra lugnande medel. Den här sidan gav mig mod att ställa krav på läkaren att sätta ut dessa mediciner och resultatet var dramatiskt. Min gamla mamma, som förvisso var lätt dement, blev otroligt mycket friskare. Nu vill läkaren emellertid stoppa i henne Zoloft istället, för han anser att hon behöver lugnande medel eftersom hon är lite nedstämd ibland. Att hon sedan är den enda gamlingen på boendet som skrattar, skojar och är glad, för det mesta, tar han ingen hänsyn till. Här ska de gamla drogas ner -basta. Om jag inte godkänner detta, menar läkaren, kan han inte göra ett bra jobb. Läkarens envishet på området förstör just nu inte min mammas liv, eftersom hon är drogfri just nu och inte har en aning om kampen mellan mig och läkaren om den här saken, men det förstör för tillfället mitt liv. Jag kan inte sova, jag kan inte leva, jag vet inte hur jag ska klara min mamma från att drogas ner igen. Läs om henne på min hemsida, som lätt nås via vilken sökmotor som helst, där mitt namn ger adressen. Hälsningar Kerstin Berminge
Kerstin Berminge <kerstin.berminge@privat.utfors.se>
Marks, - Tuesday, September 24, 2002 at 01:31:03 (MEST)

OBS Länken är http://hem.fyristorg.com/kerstin.berminge/mamma1.html (Webmaster rekommenderar den)

MARIE, ditt inlägg är kort, men mycket belysande för antidepressiva och din fråga är enkel och uppfordrande. Därför måste jag försöka svara, igen. Vår erfarenhet säger: Du upplever klart och tydligt abstinens. Abstinens går över, även om det kan ta lång tid efter långt bruk. Så det tar slut. Men hade du ångest innan du började och du har den kvar långt efter du slutat, kan den kräva att du kommer underfund med den, gör något åt orsakerna, om du inte redan gjort det. Och kom ihåg: Du behöver medmänskligt stöd - både i abstinensen och sen. Vi behöver varandra. Lycka till.
ANNA och A om VIKTÖKNING/-MINSKNING vid antidepressiva, igen. Jag vet inte hur det fungerar. Jag är inte heller läkare . Jag kan bara säga att det tycks kunna handla både om vätskebalans och förändrad aptit. Säkert är det mycket individuellt eftersom samma medel slår så väldigt olika hos olika individer
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Monday, September 23, 2002 at 16:33:28 (MEST)

Hej alla. Jag håller på att trappa ut Efexor och mår skit. Min nedtrappning går långsamt. Ca 4 dagar efter varje nedtrappning kommer abstinensen. Då ökar ångesten, det kryper i kroppen, är rastlös, gråter mycket. Detta sitter i ca 1 vecka. Sedan minskar det och blir lindrigare men det försvinner aldrig mellan nedtrappningarna. Kommer jag någonsin att må bra igen? Har haft ångest hela tiden jag har ätit dem. Tar detta någonsin slut?
Marie
- Friday, September 20, 2002 at 17:14:19 (MEST)

Jag är också väldigt intressead av att veta vaför man antingen går upp eller ned i vikt när man tar "Lyckopiller"
Anna <anna.i@yahoo.se>
Stockholm, - Friday, September 20, 2002 at 10:06:19 (MEST)

Hej, sitter uppe inatt för jag kan inte sova. Har hittat denna sidan pga att jag ville sluta med anafranil, som jag äter pga fibromyalgi. Tog sista tabletten igår efter ett halvhastigt nedtrappande. Efter att ha läst denna gästbok är jag väldigt glad över mitt beslut. Men jag förstår att det kan bli komplicerat. Har i natt haft mer värk än vanligt, jag hoppas att det går över.Mår för övrigt ganska bra och är ganska stolt över mig själv som efter 2 års heltidsjukskrivning, sakta trappat upp till att jobba 75%. Är förståss orolig över att jag skall bli dålig igen. Hoppas att det är abstinens som är övergående och inte som jag faktisk måste äta anafranil för att må bra. Är det någon som har erfarenheter av att sluta med långvarigt användande av anafranil eller liknande skulle jag bli glad över att få veta lite mer. Tack och godnatt, nu skall jag försöka sova lite.PUSS!
carmencita
malmö, - Friday, September 20, 2002 at 04:22:25 (MEST)

Hej! Jag undrar vad det är som gör att man går upp eller ned i vikt av när det gäller antidepressiva medel??
A
- Thursday, September 19, 2002 at 15:57:44 (MEST)

Hej! Jag har ätit cipramil i ca 8 år och slutat ett par ggr. Nu har jag ätit dem i 3 år och har precis slutat. Jag visste ingenting om utsättningssymtom men tack vare den här sidan förstår jag nu vad jag går igenom och tror inte längre att jag håller på att bli galen eller att jag har en hjärntumör etc. Jag upplever dessa elektriska stötar eller vad man nu ska kalla dem i huvudet och det är väldigt obehagligt. Jag har ett par frågor: Hur lång tid kan det ta innan besvären går över. Jag undrar även över vikten, jag har gått upp ca 35 kilo sedan jag började med medicinen, beror det på den eller?? ???
Angelica
- Wednesday, September 18, 2002 at 22:39:12 (MEST)

Linda...Jag hade också många biverkningar när jag började äta Zoloft. Jag kände trötthet, yrsel, ont i magen, och annat, och det tog några veckor innan biverkningarna klingat av. Och många som börjat med antidepressiva tabletter har haft liknande biverkningar. Det kan ta upp till flera veckor innan biverkningarna försvinner. Men det är ju så individuellt. Det kan hända att du mår bra redan efter ett par dagar. Det är bara att ha tålamod. Har din läkare inte sagt någonting om biverkningarna? I så fall är det bäst att du frågar denne läkare som skrivit receptet på Zoloften. Ha det riktigt bra...
Daniel <mr_no@hotmail.com>
- Wednesday, September 18, 2002 at 21:17:09 (MEST)

Hej. Bra sida för det första!! Har läst många inlägg på denna sida och då blir man lite rädd faktiskt.Började äta Zoloft igår och mådde illa hela dagen, var trött, och hade lite yrsel.Jättejobbigt faktiskt. Idag har jag tendens till illamående och är hur trött som helst. Sov halv-dåligt igår natt också! Jag blir nästan så här på en gång att jag inte vill fortsätta att äta tabletterna, det var ju inte meningen att jag skulle må sämre. Men det är väl övergående hoppas jag. Man får väl avvakta helt enkelt. Har någon annan känt likadant som jag och att det försvunnit sedan? Tack
Linda <ltorge_@hotmail.com>
Stockholm, - Wednesday, September 18, 2002 at 10:58:45 (MEST)

Hej alla tappra människor! Jag är så glad över att ha hittat denna sida. Det är skönt att veta att man inte är ensam i helvetet.Har ätit seroxat i ett år och fick sedan byta till Efexor + Remeron som jag nu har tagit sedan ett år tillbaka. Har även knaprat Stilnoct mellan varven, eftersom min sömn är urusel. Nu har jag fått nog av medecinerna, har gått upp 24 kg och känner inte igen mig själv. Tog kontakt med en ny läkare som nu har lagt upp ett nedtrappningsprogram till mig. Remeronen har jag precis slutat med helt, medan jag precis har börjat trappa ner Efexorn och det är såååå jobbigt. JAg kan inte sova , får restless legs, kan helt enkelt inte ligga still med benen och det kliar ihela kroppen. På dagarna mår jag illa och är mycket konstig i huvudet. Mot min vilja har jag börjat ta Stilnoct igen för att sova och ibland hälper inte det, så jag kompletterar med Sobril. Det känns fruktansvärt att stoppa i sig medeciner mot absitnensen, gud vilken ångest det blir. Ska nu försöka bli sjukskriven för att klara av nedtrappningen utan att behöva ta Stilnoct och Sobril. Vet jag att jag inte behöver jobba på dagarna kan jag lättare ligga sömnlös och lida, istället för stressen som kommer när man vet att man ska upp och jobba. Är det fler som har svåra utsättnings problem med Efexorn???? Ibalnd får jag bara lust till att sluta tvärt med den dosen jag har kvar och ta smällen, men det är kanske inte så klokt. Det enda jag vill ha är en REN kropp. Lycka till, ni alla som kämpar precis som jag./Sanne
Sanne <susanne.nedemo@telia.com>
Kristianstad, - Monday, September 16, 2002 at 12:02:32 (MEST)

Hej. Jag har suttit och läst igenom inläggen i gästboken. Många intressanta erfarenheter! Jag äter Zoloft mot depression sedan 3 månaderna. Ångesten och det värsta ältandet är borta. Det är som att jag kommit in i en ny "fas". Har ett stort behov att prata om min känslor hela tiden. Samtidigt som jag har mer energi och kan ta tag i saker igen, känner jag mig avtrubbad på något vis. En flummig känsla..Har också börjat på KBT vilket känns bra. Mitt mål är att ge 100% i terapin och gära alla hemläxor :) Jobba på att få struktur i vardagen, regelbundna måltider, mycket motion och planera in tid för sociala aktiviter OCH tid för mig själv. Först när vardagen funkar normalt igen är jag beredd att avvänja mig med medicinen. Om man har bra socialt stöd från familj och vänner samt fasta rutiner i vardagen borde det vara lättare att hantera eventuella biverkningar som avvänjningen kan ge.
Stefan
- Sunday, September 15, 2002 at 23:06:08 (MEST)

Hej Line. Jag tar inga mediciner idag, och har inte gjort det sedan jag slutade med Efexor för tre år sedan. Vad gäller att välja mellan två onda ting, väljer jag själv att inte ta några mediciner. Det är ett val som jag själv gör. Jag tror att om en depression utlöses av tex. ett trauma kan man i längden tjäna på att inte "bedöva" sina riktiga känslor. De behövs för att för att jag ska kunna komma vidare och så småningom kunna lämna allt det här bakom mig. I längden kan man inte behålla locket på känslorna, förr eller senare måste allting ändå bearbetas. Givetvis kan inte alla göra detta val, och medicinsk behandling blir ett måste. Men, alla har rätt till information om vilka biverkningar och risker dett finns med behandlingen. Lycka till,
Josefin
- Saturday, September 14, 2002 at 13:22:22 (MEST)

hej josefin, tack för svaret. hur är det idag? har du annan medicin? jag har ju inte symptomen "hela tiden" men dock så att det bekymrar mig och stör min tillvaro. samtdigt som efexorn hjälper mot depressionen. av två onda ting väljer man det minst onda..? kram /line
line
- Saturday, September 14, 2002 at 00:50:41 (MEST)

Hej Line. Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit på denna sida, bland annat om just de biverkningar du beskriver. När jag började med Efexor kunde jag inte ens gå till affären själv, min syster fick följa med mig och hålla mig under armen. Dessa första "insättningssymtom" gick efter ett tag över för att sedan komma tillbaka den dag då jag började trappa ned på medicineringen. Fast då i ännu större omfattning. Staffan..Ja, jag hade för ett tag tappat hoppet. Fick besked om att min sambo är allvarligt sjuk. Då jag kände hur en depression för min del närmade sig blev jag så rädd. Hur ska jag göra nu när medicinering definitivt inte längre är ett alternativ för min del? Jag har bestämt mig för att genomlida detta med mina "riktiga" känslor. Jag ska klara detta. Kram till alla!
Josefin
- Friday, September 13, 2002 at 12:23:08 (MEST)

Line... Alla vi reagerar olika till olika mediciner...det är ju så individuellt. Någon kan ha starka biverkningar och bli tvungen att ändra medicinen och någon får inga biverkningar alls. Jag själv äter Zoloft, och jag har också haft problem med biverkningarna (magbesvär, yrsel, trötthet och annat) i början av min medicinering. När jag börjat äta Zoloften så tog det 2-3 månader innan biverkningarna släppte lite. Jag vet inte varför är det så, eftersom min läkare sa att medicinen ger inga eller få biverkningar...kanske bara för att jag inte ska inbilla mig massa nya symptom :) Så jag tror att dina besvär kan bero på medicinen. Men det beror också på hur länge du ätit den. I alla fall, du kan ju ta kontakt med en annan läkare, och höra vad hon/han säger om det. Lycka till...
Daniel
- Tuesday, September 10, 2002 at 21:50:38 (MEST)

hej, jag hittade den här sidan av en slump och blev både en smula lättad och chockad; jag äter efexor efter att utan större framgång ha genomgått ect (elchocksbehandling) mot depression, och har unde en längre tid haft kraftig yrsel, svettningar, hjärtklappning, ångest/andnöd och liknande attacker. jag har haft lite svårt att avgöra när det här började då ectbehandlingarna påverkat mitt inne, men jag inser att de börjat i samband med min medicinering. läkarna sa att efexor inte hade några biverkningar (men jag läste iofs bipacksedeln och insåg att det var superhumbug), men är inte mina symptom eventuellt en biverkning av efexorn?
line
- Tuesday, September 10, 2002 at 19:23:46 (MEST)

Har läst igenom de flesta inlägg här, men hittar inget om Nefadar. Jag äter den sedan 4mån och har märkt onormala svettningar och viktnedgång, är detta normalt för Nefadar? Rent allmänt undrar jag om biverkningar och utsättningssymptom liknar andra SSRI ?
Janne
Sthlm, - Tuesday, September 10, 2002 at 09:12:06 (MEST)

Tack Daniel och Carina för goda råd. Jag har pratat med en annan psyk. läkare och hon tyckte inte alls att det var nödvändigt att jag skulle ta remeron med zoloften. Hon trodde att han ville försöka häva en långsam utläkning med att korsa dessa. Hon tyckte detta var helt galet. Tid är det enda rätta, det går inte att forcera något ting tack än en gång för goda råd och stöttning att man inte är ensam räcker långt. Sköt om er allesammans och stanna upp!
Lina
- Sunday, September 08, 2002 at 20:22:13 (MEST)

LINA.....Jag håller med Daniel vad det gäller frågan om varför läkaren vill ge dig mer medicin. Är det kanske så att du inte har samma verkan av Zoloften längre? Är det så, kan det ju vara att du blivit tolerant mot dosen. Vad gäller att man blir botad av medicinen, så tror jag inte det är riktigt så att man blir "botad". Det kan vara bra, som i ditt fall när den dämpar panikångesten, så att du klarar att ta itu med orsaken till panikångesten. Det är ju det som är meningen med såna preparat från början. Men det är ju jättelätt, särskild då när man får en bra respons av medicinen, att tro att man är "botad" Men du verkar stå med båda fötterna på jorden, och vara medveten om mediciners olika verkan, jättebra att du ifrågasatte läkaren när han ville ge mer. Jag antar att det måste finnas nån orsak till att han tycker att du behöver mer. Eller? Lita på din instinkt, det verkar som du redan gjort det när du ifrågasatte varför mer medicin. Jag ber för dig att det blir som är bäst för dig,tänk på att DU känner dig själv bäst. Lycka till Kram Carina
Carina
Katrineholm, - Sunday, September 08, 2002 at 11:05:11 (MEST)

Lina... Jag bara undrar...varför vill din läkare ge dig en extra medicin när Zoloften, som du skrivit, hjälper dig mot panikångesten? Kanske kan du kontakta en annan läkare och se vad han/hon säger om det.
Daniel
- Saturday, September 07, 2002 at 21:08:02 (MEST)

Sitter i en rävsax.Sjukskrevs för 1 år sedan för utmattningsdepression.Jag var på gränsen till SSRI-behandling men valde att ej ta zoloft.Har tyvärr bytt läkare och fick recept på zoloft. Mycket pga att hon fick reda på min systers självmord för 11 år sedan. Min terapeut tycker inte att jag behöver SSRI nu, skulle i så fall varit tidigare.Min läkare hade inte tid att ringa upp terapeuten före receptutskrivningen, märkligt.Vacklar av och till med hur jag skall göra.Tacksam för respons? Rox
ROX
KARLSTAD, - Friday, September 06, 2002 at 16:15:09 (MEST)

Hej! Har sen 6 veckor sen slutat med xanor, och är intresserad av att få kontakt med andra, helst i sthlm som är intresserade av att va med i en stödgrupp. Vi samtalar och umgås för att lättare stå ut med abstinens och nedtrappning. Jag har märkt att det är svårt att få förståelse bland "vanliga" mäniskor.Grupper som NA (narkotics anonymous) upplever jag inte passar in på oss. Andra grupper känner jag inte till.Om nån har nåt tips är det bra.Själv har jag ganska stor erfarenhet av benzoberoende och är väl insatt i problemet. Jag hoppas att vi hörs!!
Göran <basket22@spray.se>
Sthlm, - Friday, September 06, 2002 at 15:48:18 (MEST)

Hej vad skönt att det finns en sådan här sida, hoppas jag kan få svar på några saker! jag har ätit zoloft 1 år och nu vill min läkare att jag skall börja med en annan medicin remeron för att öka serotoninet i hjärnan. Jag har läst att man kan få serotoninförgiftning av man korsar två sådana preparat. när jag tog upp det med doktorn sa han att det var väldigt ovanligt att det händer. jag är orolig vill inte vara någon försökskanin.Jag kan också tillägga att jag fick zoloften mot panikångest. Jag har blivit botat så länge jag äter zoloften. Om jag slutar med den säger han att detta kommer tillbaka igen. Kan detta stämma. En del jag har pratat med har sagt att medicinen botat dem att det inte behöver äta den resten av livet. Snälla ge mig några råd när det gäller detta./Lina
Lina < >
varberg, - Friday, September 06, 2002 at 15:23:23 (MEST)

Hej alla där. Jag är väldigt orolig för jag vet inte riktigt vad jag skall göra. Jag har ätit zoloft 125 nu från november så 10 månader har jag kämpat. Jag mår bättre psykiskt nu men har börjat få kroppsliga symton!! Jag har de tre sista månaderna bara gått upp i vikt och mår förståss jättedåligt av detta. Vad skall jag göra för att stoppa viktuppgången? Min läkare säger att jag måste äta zoloften ett år efter det att sista symtomen avtagit. Vad skulle hända om jag bara la av med tabletterna. Skulle jag få börja om igen på ruta ett? Ja frågorna är många. Jag hoppas Staffan att du har några goda råd att ge mig! Vill inte gå upp och få en massa bilringar runt magen. Jag har alltid varit rädd om mitt yttre och detta vill jag inte skall knäcka mig. HJÄLP
Kajsa
göteborg, - Thursday, September 05, 2002 at 17:19:14 (MEST)

LOTTA 20ÅR Så ung och så mycket psykofarmaka. Jag menar att Du har fått pröva ett antidepressivt och verkligen inte alls reagerat bra, så varför skall de då pröva med fler sådana istället för att ge riktig hjälp. Sömnmedlet Imovane är nu "din Gud". Det hörs väl att du behöver något annat! Eforix existerar ännu inte, vad jag vet, men väl Efexor och Aurorix. Särskilt med Efexor är risken stor att du kommer att uppleva något liknande som du gjorde med Zoloft. Hoppet där är dock större att den tillfälligt skulle kunna bita på din ångest, men i så fall knappast utan en ännu större känslomässig avtrubbning. Med det andra medlet är både hoppet om verkan och risken för biverkningar lite mindre. En ung tjej önskade tidigare här i gästboken en personlig "Couch". Vore inte det något du skulle kräva. Hur som helst: Lycka till!!!--- AK. Du ställer den eviga och så svåra frågan: HUR LÄNGE VARAR ABSTINENSEN AV ANTIDEPRESSIVA? Många tar upp väldigt olika erfarenheter av detta på denna sida. Det varierar så mycket att det är omöjligt att ge bra svar på, särskilt utan ett samtal. Jag har också berört frågan 3 maj 01 och lite 5 juni 02 nedan. Visst, man måste få ställa och diskutera frågan och höra någon lugna en med att Abstinens alltid går över! --- MARVIN. Du och många andra undrar: VÅGAR JAG TA UPP MIN ORO FÖR BEROENDE MED DOKTORN? Våra erfarenheter är sådana att den rädslan verkligen kan vara befogad. Oftast, får man hoppas, är den ändå inte alls det. Men just att många faktiskt fått de där mycket underliga, okunniga reaktionerna, som du är rädd för. Doktorn som då plötsligt slår till alla bromsar, fast han dittills bara ökat farten utan ta notis om Dina farhågor. Det gör att jag inte bara kan stämma in i den "trygga" uppmaningen att alltid ta upp det med din läkare. Men någonstans! måste Du ju ta upp det. Här på hemsidan räcker väl knappast. Man kan testa på olika håll. RFHL och Kilen förstås, bekanta med egna erfarenheter, även beroendekliniker, annan sjukvårdspersonal, apotek och kommunal beroenderådgivning, men bland vårdproffsen är okunnigheten spridd. Du Marvin som bor i vårt län skall väl våga ringa hit till RFHL-Uppsala län. När man väl fått stöd och bekräftelse någonstans är det också lättare att ta upp det med doktorn om det behövs. (Vi får säkert anledning att ta upp såna här frågor igen.)
TAURUS, Din personliga version av serotoninströmmar är lite väl förvirrande tycker jag och funderar därför på att senare ta bort hela inlägget. Ursäkta!
JOHAN Svensson. "Förmycket Alkohol = Ångest, dan efter?" Jo visst, både för mycket och även "för ofta". Tråkigt att det var en nyhet.
NITA. Om SKADOR av Xanor. Skador vet vi inte så mycket om ännu, mer än på foster (och även av kombinationen Benzo-Alkohol) Men biverkningar och abstinenser kan ju bli långvariga, på nervsystemet och t.ex. som överkänslighet, men bör gå att komma ur på sikt. www.kilen.org och hem.passagen.se/evoca/ (dvs Ove Carlsson) bevakar närmare dessa frågor. --- Lycka till allesammans!
Staffan Utas RFHL-Uppsala län, <rfhlups@algonet.se>
tel. 018-124422, - Thursday, September 05, 2002 at 11:12:49 (MEST)

Hej för en timme sen tog jag min första efexor och jag är lite rädd. Har ätit zoloft för och åt det i ca 8månader men slutade. När jag började med zoloften fick jag nog alla biverkningar man kunde få och det var den värsta jävla perioden i mitt liv men sen avtog det efter en månad. Men zoloften tog ej bort min ångest och den gjorde mig okänslig på nåt vis. Tappade en massa kilon och vännerna kände ej igen mig längrre. Nu är jag så rädd att detta ska ske igen. Tog två sobril samtidigt nu som tabletten så jag vet ej om det kommer hända något eller ej. Är det nån som har erfarenhet av detta läkemedel som kan skriva till mig. Har panikångest. Hoppas detta kan hjälpa mig.Slutade självmant tvärt med zoloft och det knastra i huvudet och sånt. Imovane är just nu min gud.Sobril känner jag inte av så mycket är bara 10mg. Tar detta helvete nånsin slut och kan man aldrig få bli normalt fungerande utan att ta till tabletter. Haft 3 panikattacker idag bara...
Lotta20år <Groggy69@hotmail.com>
sthlm, - Wednesday, September 04, 2002 at 18:33:50 (MEST)

Hej alla olyckssystrar/bröder! Här kommer en fråga angående Cipramil. Har ätit den i ca 6 år. 20-30 mg. Sedan 4 månader är jag helt cipramilfri, Har trappat ned o har i 3 dagar inte ätit någon Cipramil. Problemet : de första 2 dagarna kände jag ingenting, men idag! Har haft väldigt obehagliga elektriska stötar i kroppen o huvudet. Stel i hela kroppen. Men, idag har jag också för första ggn på många år, känt en energi o lust till att göra saker o ting. Som en extra motor som slagits på inom mig. Fantastiskt!!! Hur länge kommer dessa hemska utsättningssymptom att hålla på länge? Orolig men också glad! Någon där ute med liknande erfarenheter som vill dela med sig av dem?
AK <akb6@spray.se>
- Friday, August 30, 2002 at 22:58:14 (MEST)

En fråga till nån? Jag känner ofta oro o får ofta hög puls o det gör ofta ont o bröstet, o känner yrsel..när jag druckit alkohol, o kanske en o annan öl för mycket. Vad kan det bero på? Är det ångest, det man känner dagen efter, när alkoholen försvinner, o sedan blir man orolig, o känner "döds kännslor", o typ får panik? Nån som har nåt bra svar? Alltså , Förmycket Alkohol = Ångest, dan efter?
Johan SVensson
Jkpg, - Friday, August 30, 2002 at 14:23:43 (MEST)

Hej igen..jag har inte läst allas inlägg om cipramil, men det är såhär som cipramil fungerar (enkelt föklarat, min tolking) Cipramil hämmar seroteninflödet från hjärnan och ut i kroppen (serotenin ger glädjekänslan som vi söker, typ eufori) När seroteninförrådet som vi har är fullt så släpper cipramil ut seroteninet och stänger förrådet igen när det nästan är tomt för att hålla en jämn balans av serotenin i kroppen. Alla som e deppiga har brist på detta ämne. Jag har nog inget kvar eller väldigt lite. Ecstasy, som jag testat gör at att alla seroteninförråden öppnas samtidigt och du blir superglad, men detta är farligt för seroteningförråden kan "förstöras". Så det är ingen lösning. Jag hoppas att jag inte råkat ut för detta. Resultatet av det skulle vara att man aldrig någonsin skulle kunna känna glädje... hmm men iof så känner jag nu ju. Jag bryr mig inte om något, jag vill inte bli något, och jag har inga mål med mitt liv. JAG VILL BO PÅ MÅNEN, SJÄLV!
Taurus
Malmö, - Monday, August 26, 2002 at 18:53:17 (MEST)

Jag vet egentligen inte vart jag ska vända mig, så jag provar att skriva ett par rader här och se om någon vet på råd.... :) Det är så att jag har ätit Imovane under lång tid, antagligen längre än vad som är nyttigt att göra. Har under de senaste fyra åren av och till ätit Imovane mot sömnproblem, och senaste året var ett rent helvete av stress - tills jag vart överflödig och uppsagt p.g.a arbetsbrist. Ont i magen fick jag också av det senaste årets stress, men då en gastroskopi inte visade på något konstigt så vart det bara fortsatt ordination av Losec, samt Citodon att ta vid behov. Kort och gott har jag börjat oroa mig för det här med Imovane till natten och Citodon mot magsmärtan, men jag vågar inte konfrontera min läkare eftersom jag är rädd att vederbörande "slår bakut" helt om jag ifrågasätter något och eventuellt helt abrupt slutar med att skriva recept överhuvudtaget istället för att hjälpa mig med mitt eventuella problem.... Jag antar att många känner igen sig i min beskrivning ovan, några goda råd vore värdefullt för just nu har jag ingen jag kan/vågar diskutera det här problemet med...
Marvin the paranoid android <marvin@area51.cc>
Uppsala, - Monday, August 26, 2002 at 18:34:17 (MEST)

Vad kan Xanoren ge för fysiska skador? Läste att Tina var rädd för det. Nu är jag inne på min 17:de vecka utan Xanor depot. Det går upp och ner, men jag känner igen glädje, känner bara so what, vem bryr sig inte jag. Stötar har jag känt nu i över en vecka. Stötarna har tidigare varit i någon dag, då och då, inte att det har hållit i sig så här länge. Det gör att jag är lättretlig, irriterad, grinig och väldigt matt. Jag kan ligga en hel dag utan att göra någonting. Sover gör jag inte, nån timme under natten blir det väl. Har igen matlust, äter väl lite men inte tillräckligt för att stanna upp viktnedgången. Har rasat 14 kilo sen jag slutade med Xanoren. Har oxascand vid behov, tar dom inte. Det här tar väl slut någon ggr, men när. Allt känns så meningslöst.
nita <atinhaz@yahoo.se>
- Wednesday, August 21, 2002 at 09:06:08 (MEST)

STAFFAN...En kommentar om det här med e-posten. Det som är så bra med den här sidan är att man får svar på så många frågor, många har ju liknande frågor, och när man då läser svaren så blir man ju hjälpt. I alla fall har det varit så i mitt fall. Då blir det ju inte samma frågor i brev efter brev. Sin adress kan man ju sätta ut när man vill ha svar som man inte tycker att man vill dela med "hela världen". Själv tröskar jag på med min minskning av Somadril. Har nu gått från 4 1/2 tabl. till 1 1/2. Det går ju upp och ner som alla vet, men trots allt framåt. Det jobbigaste är ju nackkramperna, men tack vare healing en gång i veckan så står jag ut. Sen kan det ju kännas lite tröstlöst ibland att jag har två mediciner till att trappa ut, Xanor och Cipramil. Men jag försöker att inte tänka så mycket på det, utan koncentrera mig på framstegen jag gör med Somadrilen. Kram på er alla kämpare därute. Carina
Carina
Katrineholm, - Wednesday, August 21, 2002 at 08:50:40 (MEST)

Det ha nu snart gått två heta sommarmånader sen jag skrev något svar här. Det har kommit så många inlägg att glädja sig åt. Tack.
Först TINA. Detta att "det är ju en så låg dos" så den är helt riskfri får ju otroligt många höra av sina läkare. Man kunde svara att en fungerande, eller i början fungerande, dos, som man tagit dagligen en lite längre tid av ett beroendeskapande medel aldrig är en "låg dos" för den personen. (Även om det redan vore dags att höja den.) Med Xanor har vi dessutom ett särskilt stort problem eftersom företaget här lyckades lansera den som mycket svagare än den egentligen är. Därav kommer t.ex. föreställningen att den är depressionshämmande. De som sitter fast i ett deprimerande lågdosberoende av en lugnande och sen får dessa starka tabletter kommer nämligen att äntligen känna sig mycket mycket bättre, innan kroppen vänjer sig med denna dos också. Detta tricks blev en mycket god affär. Men som en expertgrupp på Beckomberga sjukhus tidigt insåg bör 0,5 mg av denna tablett jämställas med 10 mg Stesolid/Valium. Det behöver visserligen heller inte kallas en HÖG dos, men många får 2 mg och det kallas ändå för en låg dos. Du har bara tabletten i 2 år, men om din ångest ökat de senaste månaderna är det ju mycket möjligt att det beror på beroendeutveckling på Xanor. När har du ångesten i förhållande till tablettintagen? Ser du andra möjliga orsaker? --- Eftersom du alltså bor i Uppsala län tycker jag att du kan höra dej hit på telefon med detta problem.
JOSEFINE (15 aug.) Vad har hänt eftersom du är så utan hopp??
PIRRE (19 juli) - Jo, visst ser vi ofta hur "kroppen" inte längre tål" antidepressiva.
ANNELI (14 juli) Jag kan inte hitta dina erfarenheter i "den långa flykten" på nätadressen du gav. Var är den???
LENA Ringqvist, har du lyckats hitta din coach? Jag hoppas det. Det är en mycket rimlig önskan, i din och mångas situation.
ALLA. Får ni bra svar på eran e-post också? (Daniel fick ett svar av mig.) Vill ni rekommendera andra att sätta ut adressen eller inte? Låt oss kämpa vidare tillsammans.
Staffan Utas <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Tuesday, August 20, 2002 at 12:42:44 (MEST)

Jag blev väldigt glad när jag hittade den här sidan. Jag har lidit av ångest i flera år. Efexor depot hjälpte mig jätte bra. Jag slutade efter ett år men det tog 4 månader att trappa ner. Under tiden har jag även tagit Xanor vid behov. Vilket jag har fortsatt med. Min största rädsla är inte att bli beroende då jag fortfarande äter ganska låga doser 0,25-0,5 /dag. Utan min rädsla är de fysiska skador Xanor kan ge? Jag har ätit Xanor i 2 år. Jag har frågat min läkare vid flera tillfällen men får alltid svaret att "det är ingen fara, du äter så låg dos" Är det verkligen så? Under den senaste månaden har min ångest blivit värre, kan det bero på biverkning från Xanor? Hoppas att någon kan hjälpa mig med svar på mina frågor?!
Tina
Uppsala, - Sunday, August 18, 2002 at 13:39:51 (MEST)

Tove. Tack för stödet. Jag räknar dagar ( och nätter ) tur man har parabol samt filmkanaler.
Robert
- Friday, August 16, 2002 at 23:55:50 (MEST)

Robert! Misströsta inte! Nu, under fjärde veckan, sedan jag slutat med Imovane har jag börjat somna vid ett -tvåtiden på natten, och sover ganska hyfsat fram till tio. Vaknar ett par gånger, men somnar om igen.
tove <tove>
- Friday, August 16, 2002 at 13:34:28 (MEST)

En rättelse...För att ni som inte ska missuppfatta mig i mitt föregående utlåtande när jag skrivit: Tror inte att jag skulle ägna mig åt sådant om jag mått så ”bra” utan bara levt livet så enkelt som möjligt i strävan efter pengar, snygga bilar, kläder, önskan att ”lyckas”. Men kan man kalla detta för lyckan? Här tänkte jag inte på (kan man kalla ångesten/depressionen för lyckan) - utan om man kan kalla (pengar, snygga bilar, kläder, önskan att ”lyckas) för lyckan. Kanske det är onödigt att jag skriver detta men...
Daniel <mr_no@hotmail.com>
- Thursday, August 15, 2002 at 12:05:41 (MEST)

Daniel..visst kan det kännas hopplöst. Ibland stannar liksom allt till och jag undrar över vad jag egentligen gör. Är detta meningen? Jobba 40 timmar i veckan (då man hela tiden längtar efter helg och semester)? Stressa sönder magen, köpa DVD-spelare, rösta på det bästa partiet, spara till semestern?..Ibland känns det som om livet är en tågresa och jag har missat att köpa en biljett. Jag förstår inte. Så vad ska man nu göra när man tappat tron på tabletterna och det känns meningslöst att prata för att det inte längre finns någon som förstår? Jag vet inte.
Josefin
- Wednesday, August 14, 2002 at 17:14:37 (MEST)

Karina och alla andra...Jag blir både lite glad och ledsen efter att jag varit på denna sida. Glad för att jag trodde att jag var ensam men ser att det finns många med samma problem, och ledsen för att det finns så många som lider. Men sånt är livet. Det finns ju så mycket man inte vet och jag undrar om man någonsin kommer att förstå hur vi egentligen fungerar. Jag har en del problem som orsakats av, man kan säga, något fel någonstans i kroppen, hjärnan, vem vet. En gång säger läkaren att det är ångest, nästa gång lägger han till tvång och nästa fobi. Och jag själv tror att det kan vara en blandning av allt. Ofta vaknar man med ångest eller depression och dessutom förstår man inte sig själv riktigt, varför bli det så, varför kroppen reagerar på så sätt. Man är inte den samma som man varit. Dessa känslor kommer så smygande, och plötsligt märker man att man inte fungerar som vanligt, man orkar inte göra samma saker som man kunnat tidigare. Och dessa tankar kan bli så besvärliga att dem tvingar till handlingar man själv inte vill, och om man inte utför dom tror man att en katastrof kommer att hända. Och vem kan säga var felet finns! Kanske om 1000 år kommer man att hitta ett perfekt botemedel och då ska man kunna skratta åt alla dem preparaten som idag anses som "det bästa" som finns. Eller så kommer mänskligheten att uppleva en så stor evolution så att vi inte ska behöva sådana tabletter längre. I alla fal finns man här och nu. Och även när det känns som om hela världen med oss själva i den kommer att rasa ihop kan man konstatera att man lever ju fortfarande. Jag undrar ofta, om det kan finnas något syfte med detta lidande, kanske är det bara kroppen eller hjärnan som signalerar att man inte får stå stilla utan måste utvecklas hela tiden. Gud vet hur många texter om livet jag läst, om andlig utveckling, om själen, om kärlek, om den rätta vägen. Tror inte att jag skulle ägna mig åt sådant om jag mått så ”bra” utan bara levt livet så enkelt som möjligt i strävan efter pengar, snygga bilar, kläder, önskan att ”lyckas”. Men kan man kalla detta för lyckan? Jag tror att de flesta som har liknande problem med ångest, depression och annat är smarta och känsliga människor. Människor som har, genom sitt lidande, fått en bättre insikt i livets mening, som förstått livet bättre än andra som aldrig fått smaka känslan av lidandet. De bästa dikter, romaner har man ju oftast skrivit just med dessa känslor som drivkraften. Och verkligen, kanske det finns någon mening med alla dessa känslor. Vem förstår universums eller Guds vägar! Och Karina, tack för att du förstår och skriver så fint. Jag hoppas att du kommer att lyckas med din kamp. Visa och andliga människor påstår att alla människor har stora krafter inom sig som man inte är medveten om och med vilka man kan uppnå mer än man tror! Hoppas att alla vi hittar sådana krafter...
Daniel <mr_no@hotmail.com>
- Wednesday, August 14, 2002 at 12:32:05 (MEST)

DANIEL! Jag tror att tabletter kan vara ett bra alternativ, särskillt när man har svåra ångestproblem. Det kan vara lättare att bearbeta var den ursprungliga orsaken till att man har ångest. Men tabletterna är ingen lösning i det långa loppet. Många blir ju sjuka av sina mediciner, själv tog det mig 7 år att fatta att det var medicinerna som gjorde mig ännu sjukare. Visst, dom hjälpte till en början, jag började med cipramil mot en depression och svår ångest. i samband med min tredje graviditet. Jag hade ingen aning om att det var depression eller ångest överhuvudtaget, trots att läkarna sa det till mig, så vägrade jag att tro på det. Jag var ingen "knäppskalle" som behövde psykmedicin, ansåg jag. Nu vet jag ju att vi inte är några knäppskallar, men envis som synden, och livrädd, så vågade jag inte ta reda på/eller lyssna till andra som visste. Cipramilen hjälpte mig på fötter, och det var DÅ jag skulle ha slutat med den, men jag fortsatte, och efter ett tag blev jag sämre igen, och frågade om det inte fanns någe jag kunde ta för särskillda tillfällen, när ångesten var extra svår. Då fick jag Xanor att ta vid behov. "Vid behov" blev tillslut flera gånger om dan, och nu började jag få såna otroligt spända muskler i axlar och nacke, kramper t.om, men inte kopplade jag det till medicinen inte. Då frågade jag ännu en gång läkaren om det inte fanns något muskelavslappnande som jag kunde ta vid behov. För dom här kramperna i nacken var fruktansvärt skrämmande. Visst, jag fick Somadril, och den fungerade hyfsat, så jag åtminstone kunde slappna av tillräckligt för att kunna sova. Men "vid behov" blev återigen flera gånger om dagen. Nu när jag i efterhand ser på det här, så kan det ju tyckas att jag borde ha förstått att det var medicinerna,/abstinens som gjorde mig sämre. Men, jag var fortfarande för rädd för att ta reda på biverkningar av mediciner. Trodde att jag fick biverkningarna om jag läste om dom. Det var en rad olika händelser som gjorde att jag fick upp ögonen. Dels var det än vän som försökte ett bra tag att påpeka för mig att det kunde vara medicinerna, men jag ville inte lyssna, för hon och jag åt inte samma medicin, tjurig som en treåring var jag, likt en struts stoppade jag huvet i sanden, sen fick jag en ny läkare som vände upp och ner helt och hållet på mitt liv, hon sa att jag absolut inte fick äta såna här mängder mediciner, och ABSOLUT inte så länge, jag hade då knaprat på i sju år. MEN!!! hon kom inte med någon anna lösning, hon bara kläckte ur sig att nu fick jag inte äta så här mycket längre, sen hörde jag aldrig av henne igen, fick åter ny läkare. Men allting sattes ju på sin spets då, jäklar vad ångesten drog igång. Men som tur var så hade inte min vän gett upp om mig, hon tipsade mig om Kilen, och sen hittade jag den här sidan. Och jag läste, grät, svor och förbannade, både mig själv, läkare, gud, ja, allt och alla, när jag fick se vad medicinerna kan ställa till med. Och jag kännde mig så himla korkad för att jag inte fattat det. Hur hemskt det än var att läsa allt detta, så hjälpte det mig enormt. JAG VAR INTE ENSAM! Jag var trots allt inte helt "sinnesrubbad" som jag tillslut trodde. Nu har jag på börjat en nedtrappning. Det går upp och ner, men framåt. Men tack vare allt det här så har jag utvecklat en total social fobi, och den har ju inte gjort det lättare att söka någon hjälp. Men så kom jag i kontakt med helt underbara människor, och dom kom hem, accepterade hur jag var, och ger mig behandling därefter. Jag får healing+ samtal en gång i veckan. Och sak är säker, utan healing som lindrar mina fruktansvärt spända axlar och abstinensen lite, så skulle jag aldrig klara av att trappa ner. Jag tycker att ni alla som jobbar samtidigt är helt otroligt duktiga. Men jag kommer att vara där en dag jag också, slutar jag tro på det, (även om det är svårt att inte förlora hoppet när det är som jäkligast,) ja, då kunde jag ju lägga skona på hyllan direkt. Du frågade om behandlingsformer, och jag tycker att dom alternativa funkar bäst. Akupunktur är ju väldigt effektivt, Zonterapi ger ju oftast kraftiga utresningar, olika former av healing,Reiki är jättebra. Dessutom är ju dom människorna som håller på med såna här saker betydligt mer medmännskliga än vården, ofta så har dom egna erfarenheter. Och egna erfarenheter är oftast betydligt mer värda, när det gäller såna här sjukdomstillstånd, än vad en massa fina betyg och diplom är. Det finns ju så många bra alternativ behandlingsmetoder, kommer du bara i kontakt med nån, så är jag säker på att den personen kan hjälpa dig att den behandlingsform som passar dig bäst. Det här är ju inget som löser sig över en natt, själsliga smärtor tar tid att läka, men bara att få prata med nån som VERKLIGEN förstår, är en oehörd lättnad. Att inga tankar eller känslor, som inte står i "stora läkarboken" faktiskt existerar. DU känner ju dom. Och DU är unik person. Jag önskar dig verkligen lycka till. Kram Carina
Carina
Katrineholm, - Wednesday, August 14, 2002 at 09:16:20 (MEST)

Hej! angående vad man kan få för hjälp istället för medicin, så sätter jag just nu mitt hopp till kognitiv beteende terapi. jag har inte provat ännu men tror att den kan vara vettig om man har mkt. ångest (som jag har ). jag har varit utan min medicin (seroxat ) i 5 veckor. under semester var det uthärdligt men nu känns det tungt som fan och jag har blivit sjukskriven. känner mig som en dålig människa trots att så inte är fallet. hälsn. Fanny
fanny
- Tuesday, August 13, 2002 at 18:50:11 (MEST)

Robert! Vad bra att har lyckats sluta. Jag tror inte att sömnterapi hjälper i sådana här lägen. Det handlar nog mest om att låta kroppen och hjärnan så sakteliga förstå att de ska koppla på insomningsmekanismerna igen. De mekanismerna kopplas ur av medicinerna. Jag har hållt upp tre veckor nu och somnar mellan fyra och sex på morgonen. Nästa vecka kanske jag somnar mellan tre och fem. Jag tror att det kommer ta tid innan man får ett normalt sömnmönster.
tove <tove>
- Tuesday, August 13, 2002 at 14:45:37 (MEST)

Hej, käkade cipramil i 3 månader och blev bättre, men inte mycket. Biverkningar hade man i 2 veckor.. kände mig asfull hela tiden och gick som en alkis. Hade någon skum form av "elektiska strömmingar" i mina leder, annars hade jag inga problem. Själv hade jag föredragit någon form av läkemedel som liknar ecstasy, men utan biverkningar. Synd att det inte finns. Så nu skall jag trycka i mig citalotolalitopram eller vad det heter (typ samma som cipramil) i 6 månader till. Jag hoppas på bättre tider. Ha d! Detta var kanske ett onödigt inlägg, men vafan... detta e ju en gästbok :)
Taurus
Malmö, - Tuesday, August 13, 2002 at 01:21:17 (MEST)

Tove , Jag känner igen mig. har slutat sedan 2 veckor .Mår bättre än på länge men nattsömnen är helt borta, nån som vet någon bra terapiform för att lära sig sova utan tabletter?
Robert
- Monday, August 12, 2002 at 23:00:21 (MEST)

Hej Jag bara undrar över en sak. Här pratar alla om hur tabletter inte är bra. Alla klagar och säger att man bör sluta äta dem. Men ingen ger någon annan lösning. Hela den sajten siktar mot att man ska sluta äta sina tabletter, men hur ska man klara sig utan? Om den själsliga smärtan är stor, vad ska man göra då? Och vad är värre, biverkningarna man får från läkemedel eller ångest och depression? Sajten är ok, den är riktad mot att hjälpa människor men jag måste erkänna att efter att jag läst allt detta kände jag att mitt hopp sjunkit lite grann. Var finns lösningen då, om man inte bör äta läkemedel? Har du Staffan eller någon annan något bättre? Hälsningar
Daniel <mr_no@hotmail.com>
- Monday, August 12, 2002 at 10:58:28 (MEST)

Intressant att höra Mattias, att du gått igenom flera stadier under seroxatbehandlingen. Har själv erfarenhet av det, att det efter ett halvår förändrar ens personlighet åt det mera styvnackade hållet. Blev liksom hård och kall på ett nästan överdrivet sätt. Ingenting bet längre och den känslomässiga aktiviteten gick in i ett ganska så statiskt och inte särskilt kreativt mönster. Men nu är det ju slut på eländet för oss båda två, även om det skrämmer mig att utsättningsproblemen är så långvariga. Har hållt upp i nio dagar nu och är helt slut efter den långvariga yrseln och sjukdomkänslan. Kanske det är på väg att släppa nu, biverkningarna har blivit mindre intensiva även om det känns som jag inte kommer att vara helt återställd förrän om en månad...
Elmer
- Tuesday, August 06, 2002 at 08:50:50 (MEST)

Hej har en tid, ca 9 mån gått på seroxat som funkade jätte bra ett tag men jag kände mig lite konstig inte som mig själv riktigt. Slutade eftersom effekten blev sämre och sämre, började nästan känna mig hård tuff och kall som är motsatsen till hur jag annars är. Har hållt upp helt nu i 4 veckor men känner fortfarande konstiga biverkningar, frånvarande, känslomässigt ostabil, humörsvängningar, konstiga liksom el stötar i kroppen mm. Nej den här skiten vill jag inte börja med igen har inte varit till någon nytta tycker jag nu i efterhand, har bara gått igenom massa konstiga stadier i hur jag mår. Under den tid jag ätit medecinen har det inte varit länge jag mått stabilt bra.
Mattias Widell <ma.widell@telia.com>
Lilla Edet, - Saturday, August 03, 2002 at 21:45:40 (MEST)

Robert! Jag har sedan tio dagar slutat ett flerårigt bruk av Imovane. Jag somnar inte förrän vid sextiden på morgnarna. Jag tillåter mig inte att sova mer än fem timmar. Första natten somnade jag inte förrän tio på förmiddagen. Det är tufft, men det finns positiva saker att glädjas åt. Sedan jag slutade har jag inte haft ångest och tvångstankar, vilket jag lidit av sedan långt innan jag började med Imovane. Jag är trött som fan, men gladare och mer aktiv. Att hålla upp med tabletterna ger en självförtroendekick. Jag har berättat för mina vänner att jag har slutat och jag har fått bra stöd från dem. Det finns ett sug i kroppen efter tabletterna, men än så länge har suget hållit sig på en hanterbar nivå. Tove
Tove
- Thursday, August 01, 2002 at 21:24:05 (MEST)

Sitter ordentligt i klistret. Slutade med seroxat för en vecka sedan, gick från 30mg till 20mg utan problem och slutade sedan helt och hållet, vilket jag ångrar nu. Har haft ett veritabelt helvete de sista fem dagarna med kraftiga svettningar (litervis), svår yrsel sådan att jag inte kan läsa, se på TV. Tvingar mig till att skriva detta för att varna andra som tänker sluta. Sluta långsamt. Och till er som tänker börja...börja inte. Det är inte värt det med tanke på utsättningsproblemen.
Elmer
- Thursday, August 01, 2002 at 12:55:44 (MEST)

Hejsan Det är nu 14 veckor sedan jag slutade med Xanor depot som jag ätit i ca 2 år. Abstinensen finns fortfarnade kvar och jag har stunder och dagar som känns bättre. Jag märker själv att de blir bättre, men nu är det en sak som bekymmrar mej, det är att jag blir så nästäppt och tjock i huvudet yr på något vis. Jag märker oxå att jag är okoncentrerad och hänger inte med ordentligt, det känns väldigt obehagligt. Ångesten och oron kryper i kroppen på mej då. Undrar om de oxå hör till abstinensen när man slutat med benzo. kramiz atinhaz
atinhaz
- Thursday, August 01, 2002 at 10:28:18 (MEST)

Hej. Jag har slutat med benzo för 4 månader sedan. Jag har en fruktansvärd ångest i kroppen. Vad ska jag ta mig till? Tar detta slut?
Mia
- Wednesday, July 31, 2002 at 18:57:11 (MEST)

Hej alla likasinnade! Har använt Remeron utan särskild effekt i ett ½år, bytte sedan med en veckas uttrappning mot Zoloft, vilket var katastrof. Jag fick nog alla biverkningar och utsättningssymtom man kan få tror jag. Sedan lade jag av med allt, det är nu 2veckor sen, och frågan är, mår jag nu pyton av mig själv, eller kan tabletterna spöka fortfarande????
Zip
- Wednesday, July 31, 2002 at 17:17:14 (MEST)

Hej på er . Är det någon som har fastnat i Imovane och lyckats sluta ? Jag kämpar på med detta medel och vill gärna höra andra berätta om hur de gör (lyvkats eller misslyckats )
Robert <anywere@hotmail.com>
- Thursday, July 25, 2002 at 03:04:48 (MEST)

Hejsan!!! Jag är en kille på 28 år med SF och har provat jättemånga mediciner men upplever bara ökad ångest även efter en längre tids behandling.Speciellt med dem nya SSRI medicinerna.Hade effekt första gången jag medicinerade med Cipramil men sen avtog den och jag började prova andra.Helt plötsligt börja dem bara ge mig ett förvärrat tillstånd.Kan det ha hänt nått med min kropp som gör att jag inte tål dem?....Tacksam om nån vet och kan ge mig ett svar Ha de gott!!!
Pirre <ripe73@spray.se>
GBG, - Friday, July 19, 2002 at 09:44:26 (MEST)

Hej alla duktiga nedtrappare! Jag har läst inläggen här och det ger mig insiration att ta nya tag i min kamp. Jag håller på trappa ner på mitt Treoberoende, från 6/dag till nuvarande 1/dag. Den senaste månaden har jag tagit sommarlov från nedtrappningen. Dels för att jag då mår dåligt av pollenallergi och att jag kännde att det blev för mycket att också gå med abstinensbesvär. Jag efterlyser andra Treo-beroende att byta erfarenheter med. De är lite svåra att hitta. Ni kan läsa om min kamp på min sida "Den långa flykten" http.//go.to/flykten
Anneli <annbac@telia.com>
Gävle, - Sunday, July 14, 2002 at 08:51:52 (MEST)

Och vad gör man med en sömnstörning som pågått 18 månader? Ger sig den på att prova motion, meditation, närande mat, och vara med vänner istället för isolation. Ge sig den på att klara det långsiktigt. Problemet är bara att när jag sover knappt fyra timmar per natt, så orkar jag ju inte ens ut och gå. Orkar inte ta fram ens en liten konservöppnare. Hjärnan vägrar avslappning. Moment 22! Om jag tränade och åt och slappnade av skulle jag kunna sova, men eftersom jag inte kan sova orkar jag inte ens gå ur sängen. HJÄÄÄLP! Maila gärna direkt till mig, eftersom jag bara länkade till denna sidan och mailadressen hit hittar jag inte.
Lena <lena.ringqvist@swipnet.se>
Stockholm, - Thursday, July 11, 2002 at 23:47:10 (MEST)

Äntligen. Ge mig fakta om min sjukdom, ge mig tips på böcker, alternativa terapier - bad jag läkaren om som istället vurmade för Zoloft och Theralen. Det är grymt att låta en sömnstörd människa sväva i ovisshet om vad hon lider av. Beroende finns djupt rotat i släkten, är livrädd för det psykiska beroendet jag redan känt av. Har slutat nu med alla mediciner. Är rädd för försöken att sova. Ögonbindel och öronproppar. Se inget, hör inget,bara ditt eget bultande och otäcka drömmars scenerier. Äntligen. Surfat på nätet hela dagen och ja - jag är hypomanisk, har en lätt manodepressiv sjukdom. Knivskarp insikt, läkaren har redan sagt det, nu kan jag själv hålla med om hela pusslet. Men att bara skriva ut mediciner och vänta i månader på psykoterapi medan man själv letar ihjäl sig efter visshet av vad som händer med en - DET ÄR GRYMT. Äntligen fann jag lite vägledning på nätet. Min fråga är, eftersom jag vägrar mediciner från och med nu: för en lätt manodepressiv person, vad är den viktigaste terapimetoden? Kognitivt så jag ändrar beteendemönster, ayurvediska läran så jag får en livsstil som gagnar min flackiga personlighet? Att lära mig leva med att bara iaktta mina infall och sorger inombords, lära mig strunta i dem och istället spela Alfapet eller dra på joggingskorna? JAG VILL HA EN COACH, som inte bara säger "ta det lugnt" utan faktiskt peppar mig igenom en livsstilsförändring.
Lena <lena.ringqvist@swipnet.se>
Stockholm, - Thursday, July 11, 2002 at 23:21:26 (MEST)

Jag har snart ätit zoloft 125 ml i ett halvår. Från början gick jag ner 4 kg men sedan har jag gått upp 10 kg de sista månaderna. Vad är det i dessa antidepressiva medel som gör att man gör att man går upp.Hjälp vad skall jag göra/Anna J
Anna
Göteborg, - Wednesday, July 03, 2002 at 07:03:36 (MEST)

NINA När det gäller svårt att tänka och fatta skall du definitivt misstänka dina neuroleptika i första hand dvs dina Trilafon och även Esucos. Även Oxascand, som är detsamma som Sobril kan ha denna biverkan. Det är osäkrare när det gäller SSRI som Cipramil (och Fluoxetin). När det gäller viktuppgång är SSRI ofta boven, men eftersom du även äter dessa neuroleptika är risken ändå att det är dom som står för hela den effekten (även så att de kan ge glupande aptit). Jag har däremot inte hört att Fluoxetin skall vara bättre där än Cipramil (jag vet alltså inte), däremot att alla SSRI kan slå både mot viktminskning och ökning beroende på vem man är.
CARINA - Ja, då missförstod jag verkligen. Du tar upp något mycket viktigt om att avslappnande medel, i alla fall många av dem som Somadril och alla bensodiazepiner, kan få effekten att både muskelstyrka och kondition drabbas kraftigt. Vad jag förstår så är det den avslappnande effekten som får denna verkan och dessutom att man utvecklar smärta av växlingarna mellan tablettorsakad avspänning och abstinensorsakad spänning. Så vanliga smärtstillande som inte slappar av muskler tror jag inte ger dessa effekter. Däremot ger de ju gärna smärta på annat sätt vid långt dagligt bruk.
LYCKA TILL NU ALLA SOM KÄMPAR! Jag är bortrest från internet nu minst 14 dar. Vi hörs sen.
Staffan <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Tuesday, July 02, 2002 at 12:41:39 (MEST)

Tack för ditt svar Chris! Det är så svårt att veta vilka mediciner som är lämpliga och vilka som man får helt i onödan...lite naivt kanske... Men ju mer man läser, desto mer lär man sig ju... Ska reda ut medicineringen en gång för alla! Kramar från Nina
Nina <waxholm@hotmail.com>
Solna, - Monday, July 01, 2002 at 22:48:25 (MEST)

Hej! CHRIS, tack för att du svarade, nu har jag inte tänkt äta Anafranil, det är en äldre släkting till mig som äter den, och jag har förstått att det är en äldre modell antidepp. Och hon har dragits med en fruktansvärd yrsel i många år. Gått igenom alla möjliga och omöjliga undersökningar för att hitta roten till det. Jag misstänkte Anafranilen, men hon har ätit den så länge att hon inte riktigt vill höra talas om att det kan vara den som är boven. Och det är säkert något som många med mig känner igen sig på, att när medicinen är det ända som känns tryggt i ens liv, då vill man ju inte höra talas om att den gör en sjuk. ANNA G Bra kämpat!! Det är så skönt att höra att det faktiskt går. Kram på er alla Carina
Carina
Katrineholm, - Sunday, June 30, 2002 at 09:52:40 (MEST)

Jag vill bara tacka för den utmärkta artikel som Staffan Utas skrev med sin kollega (glömde skriva upp hans namn) i DN. Psykiatrin sägs av stat och regering ha gått igenom en revolutionerande förändring. Sanningen är att nedskärningen har medfört att människor som verkligen mår dåligt inte längre "får rum". Platserna är så få att man tvingas priortiera in i absurdum "En självmordskandidat mot en alkis som nästan supit ihjäl sig". Valet bestäms utav vederbörandes ålder och antal år inom psykiatrin. Ju fler år, ju sämre chans till hjälp. "Pillermottagningarna" existerar definitivt, och jag antar kanske ännu mer effektivt i andra landsting än mitt där det dock finns ett psykiatriskt sjukhus även om dess vårdplateser är skamlöst få. "Droga ner dem"! är konceptet mot det mesta. På denna sida kan jag förundras över hur mycket mediciner vissa har, men med tanke på dagens psykiatripolitik så är det inte undra på. Det är bara "proppa-i-och-försvinn" som gäller, förhoppningsvis håller sig samtliga lugna med "lite i sig". Trilafon (trilafrån) eller Stilnoct (stillknocked) eller Imovane (e' ju van). Allt handlar om hur man ska få en människa lugn så att hon kan skickas hem till sig. "Ångest? Det är bara sånt folk inbillar sig att de har, det har väl alla människor ibland!" "!Proppa i dem så de blir nöjda och inte går ut och mördar en massa människor för då är det vi som får skiten". Sjukvårdspolitik för psyk av idag. Tja, psykpatienter hör inte till den kategorin att man går ut och demonstrerar, här accepteras det. Så vi tuggar i oss våra legala drogor och faller i sömn. Och sedan när vi försöker sluta med dessa hamnar vi här, på nätet. Men med gemensam kraft kanske vi kan rubba den politik som borrat sig fast i den nuvarande regeringen om ett uteslutande av psykpatienter från all annan vård förutom piller.
Chris <krumanse@yahoo.se>
- Saturday, June 29, 2002 at 23:56:22 (MEST)

Tack Sofia! Visst lägger medicin locket på, men det kanske är just det som är meningen när man mitt i en depression. Men du har i princip helt rätt, medicin gör en mindre benägen att gå till botten med problemen då man inte känner av dem på samma sätt.
Chris <krumanse@yahoo.se>
- Saturday, June 29, 2002 at 22:49:33 (MEST)

Det är så lätt att säga att man ska sluta, att man bara måste sluta med tabletterna. Men tänk om man blir så dålig efter tabletternas utsättande att man inte orkar med tillvaron. Det kanske är så att allting dör omkring en medan ångesten bara växer. Kanske orkar man bara inte. Kanske börjar man dricka helt förtvivlat. Kanske det är så att de fysiska fenomenen klingar av medan de psykiska forsätter. Vad gör man då? Man kanske faktiskt har en sjukdom? Ibland verkar det svårt för folk utifrån att förstå att det finns något som heter depression och ångest (psykos får man tydligen ha). Så svår att man inte klarar av den själv. Utan man söker till sjukvården som då omedelbart ordinerar psykmedicin. Kanske skulle man ha klarat av det hela själv, kanske inte, men varför satsa. Varför ifrågasätta människors behövande av dessa mediciner? Man accepterar ju att pencillin ska inträda vid infektion. Men vid depression och ångest ska människan klara sig själv. Dessutom finns det faktiskt kroniska sjukdomar i kategorin, d v s livslång medicinering. Hur ställer ni er till det? Chris
Cris <krumanse@yahoo.se>
- Saturday, June 29, 2002 at 22:39:59 (MEST)

Ja, Nina. Du känner dig mindre smart. Men du sätter ju i dig så ofattbart mycket mediciner! Vem som helst kan uppleva en rubbning då. Säg till din läkare att bestämma sig, vad är det du ska stå på! För övrigt ger alla dina uppräknade mediciner ett otal biverklningar. Själv har jag trappat ner Saroten 150 g till 0 och det har varit en svår tid. Även om Saroten är en gammal anti-depressiv medicin har den precis samma utsättningssymptom som den nya! Trilafon är en bra medicin om man har tvångstankar och är paranoid, annars, sätt ut den. Framkallar inget.
Cris <krumanse@yahoo.se>
- Saturday, June 29, 2002 at 22:26:56 (MEST)

Ja hej, Carina! Anafranil tycker jag inte du ska pröva. Om du har gått upp i vikt av de andra medicinerna ska du inte pröva också denna som är känd för denna bieffekt. För övrigt är den gammal och svårbegriplig för läkarna. Försök ett tag till!
Chris <krumanse@yahoo.se>
- Saturday, June 29, 2002 at 22:17:23 (MEST)

Hej alla kämpare! Har nu varit utan Cipramil i tolv veckor och känner mig bätre för var dag.Sover gott känner mig lungn i kroppen,stelheten i nacke axlar börjar släppa liksom den fantastiska huvudvärken.Jag har även haft små kramper i tungan(så jag rent har sludrat)och käkarna.Blixtarna i huvudet är nästan helt borta.Livet börjar känas riktigt härligt igen.Lita på det ni känner stanna kvar i det och se att det går . Sommar kramar Anna
Anna G
Norrbotten, - Saturday, June 29, 2002 at 11:02:35 (MEST)

Hej, Har läst igenom alla inlägg sedan okt-99. och det har varit intressant och givande att höra alla andra i liknande situation. Själv är jag inne på 7 veckan utan antidepressiva piller.. Första 2,5 månaderna tog jag Cipramil, men jag blev oerhört trött och likgiltig, hade ingen driv och hade stundtals svårt att koncentrera mig på jobbet. (jag bortser från första månaden då man har insättningsbiverkningar - jag vet.). Jag bytade till seroxat och direkt blev jag mer driven, tog initiativ etc. Efter totalt 6 månader var allt riktigt bra, så jag börja bli nyfiken på att trappa ner. Vill verkligen inte ta dessa jävla piller. Har ett utåtriktat jobb etc, så jag vill helst inte.. Tog en halv tablett i en månad och då börja man känna vissa besvär, svettningar, ökad stelhet i axlar etc. Men det blev så småningom lite bättre så jag beslöt en dag att sluta helt. Mest för skoj. Har som trix att alltid ha en tablett i plånboken om det skulle bli för mycket.. Första tre veckorna utan tablett kände jag i princip ingenting. Men har de senaste veckorna kännt en ökad grad av ångest komma smygande. Lite mer stela axlar, ökad oro i kroppen och genom ångesten har jag senaste året utvecklat höjdrädsla, varför???. Har även en tendens att få ångest när jag äter lunch. Dessutom så är jag ibland helt slut efter jobb, vilket gör att jag inte känner för att göra nåt efter jobb.. STAFFAN varför är det så??? Min tid med tabletterna har emellertid lärt mig att jag inte är jättesjuk, eftersom jag kan känna harmoni i "äckliga situationer. Men jag måste medge att jag blir RIKTIGT OROLIG när man läser här hur alla inklusive Staffan svartmålar SEROXATET. Varför är det så? (Visserligen kanske jag får ytterligare abstinens senare, men jag skall iallfall kämpa. går det inte så får jag väl börja med en halv tablett igen.. Mvh Paul
Paul <trojahnen@hotmail.com>
Stockholm, - Friday, June 28, 2002 at 21:16:47 (MEST)

Hej allihop! Lite erfarenheter och frågor om div mediciner. Har ätit effexor i ca 1,5 år med bra effekt psykiskt (har diagnosen Borderline). Men jag gick upp vansinnigt i vikt, från 68 till 100! Knän och rygg har tagit stryk. Har även ätit trilafon och esucos under denna tid och vet egentligen inte om alla bidrog till denna uppgång. Har nu bytt tll fontex (flo.. ratiopharm..) och det sägs att de kan ha motsatt effekt, hoppas verkligen det för nu är jag sjukskriven...känner mig som i ett fängelse. Effexors utsättningssymptom är GRÄSLIGA!!! Vet någon om den intellektuella förmågan kan bli sämre av dessa mediciner, känner att jag inte är lika "smart" som förut. Är mycket intresserad av andras erfarenheter. Är det någon som kan berätta lite om oxascand, som jag ätit under två veckor med gott resultat. Men nu vill de inte ge mig mer, pga beroenderisken. Jag tycker att denna sida är fantastisk!! Otroligt vad många det är som kämpar därute... Kramar från Nina
Nina <waxholm@hotmail.com>
Solna, - Wednesday, June 26, 2002 at 10:45:55 (MEST)

Hej på er alla kämpare! Jag håller på att trappa ner på Somadril, det går i vågor, den sista veckan har varit jäklig, yrslig, spänd nacke, och blodtrycksfall, Är det vanligt med såna kraftiga blodtrycksfall? Om jag inte äter något var tredje timme så blir jag jättedålig, kallsvettig, yrsel, dimmsyn. Jag brukar då ta en bit druvsocker och det hjälper upp lite, tills jag kan få någe nyttigare i mig. Är det farligt med dessa blodtrycksfall? Jag äter även Cipramil och Xanor och har gått upp 35 kilo, ni som också har gått upp av era antidepp, och lyckats trappa ut dom, har vikten gått ner igen? När jag har tagit Somadril så blir jag otroligt sötsugen, nu har jag lärt mig att det kommer i samband med det och försöker att hålla igen, för jag mår inge vidare av att stoppa i mig för mycket socker. STAFFAN Jag tror att det blidde ett litet missförstånd när du svarade på min fråga om det fanns andra medel än Somadril som var muskelavslappnande, av ditt svar att döma så tror jag du tolkade det så att jag var ute efter någe alternativ till Somadrilen. Nu var inte så fallet, aldrig i livet att jag kommer att pröva någon annan "psykmedicin". Jag frågade bara för att jag fått reda på att om man använder muskelavslappnande medel en längre tid, så försvinner muskelmassan. Och där fick jag en förklaring på varför jag känner mig så klen, och kan få träningsvärk bara av att borsta tänderna. Jag funderade på om vanliga värktabletter också hade den effekten i längden. Nu har jag hittills minskat Somadrilkonsumtionen till 2och3/4 mot tidigare 4 1/2 tablett. Jag har lagt märke till att för varje gång jag tagit bort en bit så har första veckan gått bra, men andra sämre. Är det vanligt att det går sämre efter en viss period, eller är det inviduellt? En sista fråga: Är det någon som har nån erfarenhet av Anafranil? Jag har inte hittat några användarsynpunkter på den, bara vad som står i FASS. Jag önskar er alla en så bra midsommar som ni bara kan. Kram Carina
Carina Gustafsson
Katrineholm, - Thursday, June 20, 2002 at 18:56:35 (MEST)

Hej! Jag har precis slutat med effexor (depot 150 mg) och oj vad det är jobbigt! Har ätit seroxat förut och hade en del biverkningar medan jag åt den medicinen men inga utsättningssymptom när jag slutade. Men av effexor har jag väldiga utsättningssymtom. Jag är yr, mår illa, har krypningar i kroppen (mest i benen), svårt att sova, åker som en jojo i humöret. Trappade ner som jag tyckte, försiktigt, över 2 månaders tid, men det blev ändå besvärligt. Det är bara min 6:e dag helt utan effexor, och det har blivit bättre. Det första 3 dagarna kunde jag inte gå till jobbet. Kanske ska man trappa ned på effexor under längre period än jag gjorde, någon som vet? Min läkare gav mig ett schema på nedtrappning på 4 veckor, jag förlängde själv nedtrappningen och ändå blev det så besvärligt. Effexor har dock hjälpt mig mycket, men vet inte om jag kommer att äta den igen, inte efter den här upplevelsen. Någon som vet hur länge utsättningsproblemen håller på?
Stina
Stockholm, - Monday, June 17, 2002 at 11:43:16 (MEST)

EVA LISA! Har du provat att kontakta din lokala beroende mottagning? De har i alla fall där jag bor väldigt goda kunskaper om hur man bär sig åt för att sluta med medicinen, vad som händer med kroppen och alla de där andra tusen frågorna man har. Jag förstår din misströstan när det gäller läkarna och deras benägenhet att fortsätta skriva ut medicin. Det är inte enkelt att sluta - men det går! Hej hopp så länge!//Sofia
Sofia
- Monday, June 17, 2002 at 10:01:32 (MEST)

Hej! Jag finner det mycket intressant att läsa vad ni alla har skrivit här. Idag tog jag ett beslut att sluta med Zoloft som jag ätit sen i september förra året. Vet inte riktigt hur jag ska göra nedtrappningen bara. Men jag förstår att jag får vara beredd på att möta en hel del "biverkningar". Väntar på att bli uppringd av min läkare som ordinerat mig denna medicin. Så vi får se hur det går, men sluta med den ska jag, oavsett vilka symtom jag eventuellt får av nedtrappningen. Jag äter 100mg per dag och tänkte trappa 25mg i två veckors intervaller...alltså trappa ner och sluta helt på två månader. Är detta rimligt? Finns det nån som har erfarenhet? Maila i så fall till gjconsulting@home.se Må gott!!! Gisela
Gisela <gjconsulting@home.se>
Stockholm, - Saturday, June 15, 2002 at 01:07:07 (MEST)

Har ätit zoloft i 1,5 år och under den första tiden när jag åt gick jag upp 10 kg i ganska rasande fart. Har nu trappat av med tabl. och inte ätit på 2 v. Men har mkt ondare i nacken och kraftig yrsel i bland liksom slår det till i skallen mkt märklig känsla.
anki
enköping, - Thursday, June 13, 2002 at 21:20:32 (MEST)

Hej alla där ute som kämpar! Jag tackar Staffan för dina svar. Jag är både tacksam för medicinerna och besviken. Besviken för att dom som skriver ut dom som inte vet deras verkningssätt och biverknings profil. Jag känner mer ock mer hur mycket biverkningar jag har haft av Cipramil efter som utsättnings besvären av dom klingar av "för det gör dom". Jag fattar hur lätt det är att tro att man inte klarar sig utan, för besvär är så kraftiga. Man tror att allt det man byggt upp under fyra år bara var svammel att man står kvar i lägge ett. Men jag behövde tabletterna då för fyra år sedan men jag skulle ha behövt en läkare eller att min terapeut kunnat mer om avigsidan av Cipramil. För dom hjälpt på ett område ångesten och förstärkte på andra. Förmodligen skulle utsättningen kunnat gå lättare med stöd och kunskap. Men jag är många erfarenheter rikare i dag och det är ju det livet består av bland annat. Kram Anna
Anna G
Norrbotten, - Thursday, June 13, 2002 at 17:14:30 (MEST)

Sofia! Min läkare blir irriterad, när jag säger att jag försöker sluta med Cipramil. Jag blir ju då åter ett "psykfall" för dom att ta hand om :-( Jag har ätit Cipramilen i 7 år - psykoterapi ville man inte kosta på mig - "det var alldeles för tung problematik att bena upp"....Enklare för mig - och dom - att lägga locket på. Utan tabletterna blir jag ett darrande vrak - MED tabl. en zombie... Hur ska jag orka bryta själv....är ingen ungdom heller. Kram till er som kämpar!
Evalisa
Stockholm, - Thursday, June 13, 2002 at 14:41:47 (MEST)

Hej på Er! Tack för svaret, jag vet faktiskt inte om det är abstinens eller en verklig ångest som jag upplever. Då jag först fick medicin ordinerat gick jag i kognitiv beteende terapi för att reda ut varför jag hade ätstörningar, men allt eftersom att medicinen gjorde mig mindre deprimerad minskade mitt behov av att reda ut mitt liv. Tillslut avslutade jag behandlingen, för tvånget över maten dominerade inte längre och jag var pigg och glad igen, blev social och aktiv. Men nu så här sex-sju år senare har jag insett att medicinen som visst hade en god verkan för mig i början, lade locket på. Idag får jag tampas med det jag blev för glad för att ta mig tid att bearbeta. Jag fann ingen anledning i att rota i gammalt bröte när man mådde bra? Men av någon outgrundlig anledning så går allt inte att förtränga i evigheter, kroppen säger i från trots att jag var impregnerad av serotonin. Jag har varit tvungen att ta tag i den biten nu, eller de sista två åren har jag gått i terapi. Det har varit väldigt nyttigt och bra på alla sätt och vis, men samtidigt gör det så jävla ont i själen att bearbeta hårt nedpackat material. Oräkneliga gånger har jag tänkt på att medicinen är den enda hjälpen, jag har trott att jag håller på att bli fullständigt galen, sinnesjuk! Jag har många gånger sedan jag slutade med medicinen upplevt mig som en främling i min egen kropp. Så många år med medicin och nu står jag här - helt utan och kan bli alldeles förfasad - HUR SKA JAG KLARA DETTA? Men det måste gå. DET MÅSTE GÅ! Jag har blivit så stärkt av er sida och det ni alla berättar, jag hade aldrig klarat detta om inte ni hade funnits - allihop! Det är så tungt att be om hjälp från sjukvården dessutom, då det enda de har sagt mig när jag i kris situationer har vänt mig till dem för att få råd och stöd är att "det var dumt att sluta med medicinen" "jag tycker att du ska börja äta din medicin igen" "har du provat bensodiazepiner, de har en lugnande effekt" etc. etc. Jag känner mig sviken och lurad, det är inget jag sticker under stol med. Tack för att Ni finns och en riktigt trevlig sommar på er alla! KRAM Sofia
sofia
- Thursday, June 13, 2002 at 14:33:01 (MEST)

Man hör ju ibland uttrycket antidepressiva medel och ibland lugnande medel. Finns det skillnad eller är det bara olika uttryck?
Jörgen
- Wednesday, June 12, 2002 at 16:17:32 (MEST)

Tack, Staffan för svaret! En annan fråga: I Tyskland skriver ju läkarna ut Johannesört mot depression. Varför är det medlet endast klassat som naturmedel i Sverige? Vet man om det ger bra effekt?
Anita
Göteborg, - Wednesday, June 12, 2002 at 16:04:40 (MEST)

ANITA. Det bör vara Remeron och det skiljer sig inte enligt vår erfarenhet från genomsnittet av de nya antidepressiva när det gäller biverkningar totalt eller utsättningsproblem. Alltså åter en skönmålning.
ANNA Jo medlen är nog oftast så pass lika att det ena hjälper mot abstinensen av det andra, men det kan bli ordentligt skakigt också. Patienter vet ju att ett medel kan ha effekt och ett annat ingen alls. Och har man hittat rätt dos för individen av det nya medlet? Ett kännt problem är också att när medlen har olika nedbrytningstid, då kan man drabbas av överdos förgiftning) när man går från ett långsamt till snabbt och fass rekomenderar då ett ordentligt uppehåll. Om man t.ex. istället går från ett ganska snabbt (Zoloft) till ett långsamt (Fluoxetin) bör risken för utsättningsymtom vara uppenbar.
CHRIS Med Saroten är mycket lika men inte allt. Kämpa på! En tid till. Det är ju som jag sagt jättesvårt att säga hur länge (se tidigare svar). Finns Du i ett område med RFHL kan du försöka hos oss. I Stockholm finns även Kilen. Annars kanske annonsera efter andra till en självhjälpsgrupp.
ANNA-LISA Låt inte ideer om ärftlighet trycka ner dej. Det sk sociala arvet kan man bryta! Jag håller med Josefin.
Staffan
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Wednesday, June 12, 2002 at 15:11:58 (MEST)

Hej! Min svåger är 39 år och har haft problem med panikångest. Han har sagt nej till alla förslag om antideppressiva medel av rädsla för biverkningar och utsättningsbesvär. Nu har han emellertid blivit övertalad att äta något som börjar på R och som är ganska nytt. Hans läkare påstår att preparatet har noll biverkningar och att man kan sluta rakt av utan problem. Är det nån här som vet vad det kan vara för medicin och om det verkligen stämmer som läkaren sagt?
Anita
Göteborg, - Wednesday, June 12, 2002 at 13:03:10 (MEST)

Hej. Varför är det medicin man får när det händer något hemskt? Det är ju sjukt! Jag har ätit flera olika antidepressiva men inte mått bra för det. Jag har mått jättedåligt varje gång jag har börjat med en ny. Det jag undrar över är när man byter medicin. Jag har inte trappat över utan bara bytt. Då måste jag ju haft en fruktansvärd abstinens av den ena och insättningssymtom av den andra. För abstinensen försvinner väl inte för att man börjar med en ny medicin? Är det någon som vet?
Anna
- Monday, June 10, 2002 at 17:34:54 (MEST)

Anna-Lisa! Jag tror att det bästa för dig hade varit om du hittade någon vuxen du känner förtroende för och som du kan prata med. Har du ingen släkting som passar så prova på din skola eller ungdomsmottagning. Tabletter och alkohol är inte den rätta lösningen på problemen. Tänk på att det är DITT liv och du får inte kasta bort något så värdefullt som det. Hör gärna av dig igen, kramar
Josefin
- Monday, June 10, 2002 at 17:13:10 (MEST)

Jag har hört att man kan få hjälp att genomgå den svåra tiden när medicinen går ur kroppen tillsammans med någon grupp eller på någon mottagning. Några tips? Chris
Chris <krumanse@yahoo.se>
- Monday, June 10, 2002 at 16:49:44 (MEST)

Jag har ätit Saroten i fem år, men slutade succesivt med dessa under 2,5 månad. Har varit helt utan dem i ungefär tre veckor. Detta har resulterat i krypningar i benen, sömnlöshet, men framför allt, en allt mer ökande ångest. Idag stod jag inte ut på jobbet utan gick hem, det är ångesten som driver mig galen. Vet inte om jag kan jobba vidare om jag fortfarande känner så här. Saroten är ju ett gammalt preparat, så jag undrar om de gamla medlen ger samma bieffekter, såväl under som efter behandlingen. Och hur lång tid ska detta ta? Jag känner mig maktlös och står snart inte ut! Bara alkohol hjälper, men det är ju ingen lösning. Har också behovsmedicin i form av Sobril, (tar det ibland nu, just aldrig tidigare när jag hade Saroten) och Stilnoct till natten (vilket jag tagit eftersom jag har för mycket ångest för att sova). Har någon annan haft Saroten och slutat? Kram, Chris
Chris
stan, - Monday, June 10, 2002 at 16:40:03 (MEST)

Jag har ätit Saroten i fem år, men slutade succesivt med dessa under 2,5 månad. Har varit helt utan dem i ungefär tre veckor. Detta har resulterat i krypningar i benen, sömnlöshet, men framför allt, en allt mer ökande ångest. Idag stod jag inte ut på jobbet utan gick hem. Vet inte om jag kan jobba vidare om jag fortfarande känner så här. Saroten är ju ett gammalt preparat, så jag undrar om de gamla medlen ger samma bieffekter, såväl under som efter behandlingen. Och hur lång tid ska detta ta? Jag känner mig maktlös och står snart inte ut! Bara alkohol hjälper, men det är ju ingen lösning. Har också behovsmedicin i form av Sobril, (tar det ibland nu, just aldrig tidigare när jag hade Saroten) och Stilnoct till natten (vilket jag tagit eftersom jag har för mycket ångest för att sova). Har någon annan haft Saroten och slutat? Kram, Chris
Chris
stan, - Monday, June 10, 2002 at 16:38:13 (MEST)

Sedan jag var 12 år har jag varit mer eller mindre deprimerad. Osäker och rädd, inte tyckt om mig själv. Började ta Stilnoct som jag blev "kär" i, stal från min mamma. Är alltid den som är fullast på fester och har ljugit för läkare för att få utskrivet piller. Har funderat väldigt mycket på att ta mitt liv, skurit mej två gånger. Har snott Imovane från min mormor, hon är tablettmissbrukare, det vet jag. Min farmor är alkis, min pappa försöker dölja det han skäms. Oddsen ser inte direkt bra ut för mej. Har aldrig haft ett riktigt förhållande, bara tillfälliga kontakter. Så fort någon försöker komma mig nära känns det bara som jag ska spy. Får en konstig känsla bara, vet inte varför. har pratat med min mamma men hon vill inte ta i problemen.Är nu 17 år. Vad ska jag göra??
Anna-Lisa
- Sunday, June 09, 2002 at 17:20:45 (MEST)

FRÅGAN OM ATT VETA VAD SOM (FORTFARANDE) ÄR ABSTINENS.

Det här är knepigt. SOFIA har sedan 11 månader slutat äta Cipramil. Svaret är ju inte antingen abstinens eller "egna" (gamla) problem utan normalt olika kombinationer av både och. Vi skall inte glömma helhetssynen. Råden här gäller även lugnande och sömngivande medel.
1. Först se på behandlingstiden. Om Sofia ätit antidepressiva nästan hela tiden i 10 år vore svaret abstinens/utsättning mycket rimligt, för då tar det ju längre tid för nervsystemet att normaliseras än vid kort behandling. (Det handlar här antagligen även om att naturligt återställa högre serotoninnivåer och fungerande reglering av dem och mycket annat mindre känt.) Vid kortare behandlingar måste man lita mycket mer till den andra utredningsmöjligheten:
2. Studera symtomens historia för dig. Har du fortfarande samma symtom som du fått i samband med medicineringen och inte hade förut, kanske välkända kroppsliga utsättningssymtom, då tyder det på att nervsystemet/kroppen/ inte återställts ännu och chansen är rätt stor att också återkomsten av problem som man haft redan innan behandlingen ( kanske orsaken till behandlingen?) i alla fall delvis beror av behandlingen. Ofta, särskilt i senare faser återkommer ju symtomen frustrerande nog i vågor. (Se även fliken Abstinens.) Det kan få en att tvivla, men minskar intensiteten vid varje våg (som det tycks bli för ANNA G) så har du ju en bekräftelse på att det bör vara abstinens. Skriv dagbok för att kunna följa upp historien.
3. Kolla gärna Symtomlistorna, här på sidan t.ex., men de kan aldrig bli fullständiga. Till sist:
4. Man kan oftare än man normalt tror lita på sin egen känsla eller intuition. Många har t.ex. sagt att tablett-ångest känns annorlunda än riktig ångest.
DESSUTOM. Även om du har abstinens - Missa inte chanserna att förbättra livet för dej eller sköna saker som inte skadar, sånt kan det kanske också påverka det som är (var?) abstinens. Helhetssynen alltså. MALIN Javisst menar jag "kan gå över av sig själv" men - som sagt - hjälp gärna till om du kan. De som har tips kan gärna dela med sig här.
CARINA Ja, meprobamaterna togs bort främst för sin höga "giftighet", men även delvis för den starka beroenderisken.
HELENA Om ångest/oro som biverkan av Efexor. Jo vår erfarenhet visar tyvärr klart att denna liksom andra välkända tidiga biverkan av Antidepressiva KAN bli bestående under hela behandlingen.
OLLE Vad kan jag säga dej i några ord? Du överdriver säkerligen dina kroppsliga brister, men någon mänsklig hjälp tycks du ju ändå behöva. Antagligen gärna manlig. Om Du misstror läkare och psykologer så sök inte där. Se även utanför vårdapparaten. Att söka på nätet så här är kanske också mycket mer desperat än effektivt. Och möten ger mer än skrivna ord. Finns kanske någon äldre släkting eller lärare… som du kunde lita lite på? Eller någon självhjälpsgrupp? Bor du här i C-län kan du gärna ringa mej.

Staffan <(rfhlups@algonet.se)>
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Wednesday, June 05, 2002 at 11:36:49 (MEST)

Jag är kille. Jag heter egentligen något annat. Jag fick ätstörningar pga av tvångstankar kring mat och social fobi när jag började grundskolan. Åt aldrig skollunchen pga fix idé att jag tycka att det var jobbigt och obehagligt att äta tillsammans med klasskamrater. I mellanstadiet så blev det värre. Blev hyperaktiv. Gjorde totalt slut på all energi i slutet på mellanstadiet och hade tvångstankar till mat tills nästan för 3 år sedan. I drygt 5-4-3 år har jag varit kraftigt trött och orkeslös. Hypoaktiv. Det känns så konstigt och overkligt hela mitt liv. Jag har inget sammanhang. Allt var ju så bra på lågstadiet, ännu bättre innan dess tänker jag. Allt är bara jobbigt. Varje sekund ett smutsigt helvete. Jag ser ut som ett lik. Har finnar på ryggen, eller om det är eksem. Vad vet jag. Mina sår läker aldrig. Har sår som jag fick när jag var 10-11 år. Är 19 nu. Går snart ut gymnasiet. Jag har inget liv. Har gått på seroxsat. Tog ingen tablett idag. Tänker aldrig mer ta. Skiter om jag får abstinens av det. Hela mitt liv har varit en enda stor abstinens ändå. Morsan tror jag tar. Efter tillfrisknadet ifrån ätstörningsgrejen har jag varit orolig över mitt hormonella tillsånd. Testosteronhalten är 17 (allt mellan 5 och 30 är normalt). Men min kuk och testiklarna är underutvecklade pga av anorexin. Det ser för jävligt ut. Har pungsvett och spermieläckage. 5 cm kuk, i ostyvt tillstånd alltså. Läkare tror ju att allting är psykiskt. De märker ju inte av vad som försegår innanför brallan. Psykologi är flummeri upphöjt till vetenskap!!!!! JÄVLA KOMMUNISTSVIN!!!!!!!!!!!!!!!! Kan få stånd och orgasm. Men har lite spermieflöde. Kanske blir lite bättre på den fronten efter ett tag utan seroxat-skiten. LÄKEMEDEL ÄR ONATURLIGT!!!!!! SKIT PÅ LÄKEMEDELSINDUSTRIN!!!!!!!!! Man vet att vid långvarig fysisk stress och hyperaktivt beetende så rubbas den naturliga hormonbalansen i hypothalamus (organ för känslor, sexualitet etc) genom att det skadliga stresshormonet kortisol frigörs i gigantiska mängder. Hypothalamus är stor som en ärta och ligger i det limbiska nervsystemet - som i sin tur ligger i det sympatiska nervsystemet - som i sin tur ligger i det autonoma (självständiga) nervsystemet. Pga av detta är jag numera en likgiltig kronisk nedstämd zombie med amotivationssyndrom som annars är typiskt för tunga cannabismissbrukare.
Olle
- Monday, June 03, 2002 at 20:59:25 (MEST)

Hej och tack Staffan för dina uppmuntrande ord.Har känt mig ganska lungn och stabil i ca en vecka men så börjar det spöka igen.Men faktiskt inte lika obehagligt som förra gången.Är det någon som vet hur länge man kan få "vill kalla dt för åter trippar"? Kämpa alla där ute ! Anna G.
Anna G
Norrbotten, - Monday, June 03, 2002 at 15:47:34 (MEST)

Hej. Jag undrar hur det är med biverkningar medans man äter Efexor. Kan ångest vara en biverkan under hela tiden. Läkarna säger ju att biverknigarna går över efter någon vecka, men jag undrar.
Helena
- Monday, June 03, 2002 at 09:25:57 (MEST)

Hej! Jag har för 11 månader sedan slutat helt med Cipramil, som jag ätit under sex års tid ursprungligen ordinerat för ätstörningar. Utsättningen av medicinen lyckades jag med professionell hjälp klara av, efter flera egna försök som inte gick så bra. Idag är det väldigt upp och ned och jag undrar om någon vet om det fortfaranade kan vara abstinens som jag känner efter så lång tid, eller om jag bara har hamnat i min verklighet? Jag är periodvis väldigt orolig, just nu befinner jag mig i ett ganska nedstämt sinnelag med periodvis mycket ångest. Jag undrar vad som händer i hjärnan igentligen, kan det bero på för låga serotinin halter eller vad är det frågan om? Jag skulle bli väldigt glad om någon skulle kunna ge mig ett svar! MVH Sofia
sofia
- Monday, June 03, 2002 at 07:31:52 (MEST)

Carina - och andra! Jag har ätit Cipramil i många år och gått upp från 58 till 75 kilo. Jag vet inte om jag skulle gått upp i alla fall - är i medelåldern - men bara detta gör att jag absolut vill sluta med medicinen.
Evalisa
Stockholm, - Friday, May 31, 2002 at 08:41:52 (MEST)

Hej! Jag har inte hunnit läsa allt, men jag har mest bra erfarenheter av min medicin (zoloft 1½ tablett/dag sedan 1½ år). För mig var det döden eller medicin - utanden hade jag absolut inte orkat med livet. Jag har nu börjat trappa ner, sen en vecka tillbaka, till 1 tablett/dag och märker både positiva och negativa förändringar. De positiva först: orgasmerna är på väg tillbaka! tjoho! en annan + effekt är att jag faktiskt känner mig som vanligt. De negativa är att jag fått tillbaka huvudvärken (som jag hade konstant i ca tre månader i början) dockk är den ej konstant. Ja nu hinner jag inte mer idag, men kommer defenitivt tillbaka detta verkar vara en bra sida för oss!!! Lycka till alla! Jullan
Jullan
- Thursday, May 30, 2002 at 11:33:05 (MEST)

Hej Staffan. Du skrev att denna fruktansvärda oro kan hålla i sig ett tag till. Menar du att detta kommer att gå över av sig själv? Jag är så rädd att aldrig bli mig själv igen?
Malin
- Wednesday, May 29, 2002 at 16:36:05 (MEST)

Hej Staffan! Tack för svaret. Nu kanske jag är lite trög, men vad menas med som du skrev att Somadrilen " omvandlas till ett meprobamat, en grupp medel som annar är utmönstrade ur vanliga sortimentet" Var det så att meprobamat var ett extra besvärligt medel, eller vad? KARIN: Jag gick upp 35 kilo av mina Cipramil, även om läkarna säger att man inte ökar i vikt av dom, så är jag helt övertygad om det i alla fall, jag har hört andra också som gått upp av dom. Ha det så bra ni kan alla, må solen skina igenom allas våra mörka moln och lysa upp något. Kram Carina
Carina
Katrineholm, - Wednesday, May 29, 2002 at 15:15:10 (MEST)

KARIN. Viktökning är en mycket vanlig biverkan för antidepressiva medel, även för Zoloft, men till skillnad från viktminskningen står den inte med i fass för detta preparat. CARINA. Bra att du minskar försiktigt. Andra muskelavslappnande? Det finns många. Dina Xanor t.ex. Din svåra värk nu är väl rimligen abstinens. Somadril är starkt beroendeskapande. Ombildas i kroppen till ett meprobamat, en grupp medel som annars är utmönstrade ur vanliga sortimentet. Risken är mycket stor att inget medel biter på detta abstinenssymtom utan att sedan ge symtomen när du sedan slutar med det medlet. Men det går alltså över. Den ursprungliga verken om den finns kvar när du gjort dej av med dessa två avslappnande medel, får du då ta itu med sedan. Ja du kan ju söka bot och lindring redan nu, men kanske inte tabletter (innan Du är fri från dessa). Det var kanske hårt, men Du verkar ju bestämd. MALIN. Tyvärr kan det ta ett tag till. Det beror ju mycket på hur länge du åt dina "benzo". ANNA G Ja många känner igen sig i din lista, även de skrämmande blixtarna, men det går att komma igenom också. LYCKA TILL ALLIHOP!
Staffan Utas RFHL-Uppsala län, <rfhlups@algonet.se>
tel. 018-124422, - Wednesday, May 29, 2002 at 14:13:38 (MEST)

Hej är väldigt glad att jag hittade hit och där man kan vara anonym. Jag har en fråga angående zoloft jag har gått upp 6 kg på tre månader är detta riktigt. Jag har hört att zoloft ger viktminskning. Är det någon som har erfarenhet av detta?
karin
Göteborg, - Tuesday, May 28, 2002 at 17:42:25 (MEST)

Hej alla på denna superbra sida. Jag har verkligen lärt mig mycket bara av att läsa alla brev. Jag har en liten undring, är det nån som vet vilka medel som är muskelavslappnande förutom somadril, eller var man kan hitta nån info om det. Själv äter jag Cipramil, Xanor och Somadril. Jag har börjat trappa ut Somadrilen, det gick bra dom två första, men sen har kramperna och spänningar i nacken, (som jag från början skulle ha denna medicin till) varit helt för jävliga, så nu minskar jag med ännu mindre dos i taget. Välsigne er alla som kämpar. Kram Carina
Carina Gustafsson <carina.k.gustafsson@telia.com>
Katrineholm, - Tuesday, May 28, 2002 at 09:42:14 (MEST)

Hej! Evalisa Kämmpa på.För mig har den här sidan gjort att jag hoppas stå ut med alla konstiga besvär jag känner. En skön vetskap att jag inte känner fel och att allt jag byggt upp under dom senaste åren inte har varit förgävest. Anna G
Anna G
Norrbotten, - Monday, May 27, 2002 at 12:12:24 (MEST)

Hej. Jag har slutat med Stesolid för 2 månader sedan. Jag har en fruktansvärd oro i kroppen. Vissa dagar är den bättre, vissa sämre. Kan någon hjälpa mig? Vad ska jag ta mig till? När går detta över? Någon som gått igenom detta?
Malin
- Sunday, May 26, 2002 at 15:05:30 (MEST)

Hej Anna, jag känner igen mig. Har ätit Cipramil i 7 år och ville sluta. Kände ingenting på 3-4 veckor - sen kom alla de besvär du åxå beskriver. Tyvärr vågade jag inte annat än börja igen :-( Och jag mår inte alls bra av detta "misslyckandet". Nu fick jag minsann konfirmerat att jag är en tablettmissbrukare på allvar. Har ju alltid haft tanken i bakhuvudet att sluta en dag. Min läkare säger att jag ska acceptera att jag måste ha Cipramil - som vissa behöver insulin. Men jag VILL ju inte. Jag vill bli fri - hur ska man orka med den fruktansvärda abstinensen? Jag läser här varje dag - och kanske vågar jag ta upp kampen igen - men nu vet jag vilket helvete det blir.
Evalisa
Stockholm, - Tuesday, May 21, 2002 at 15:18:09 (MEST)

Hej alla! Snacka om glädje att hitta den här sidan.Trodde det var bara att börja om med Cipramil som jag käkat i ca 4 år.Har mått bra på tabletterna men vill sluta.Och det jag gjorde för en månad sedan det har gått fint tills för några dagar sedan.Blixtar i huvudet,frysningar,svettningar,oro,illamående,krypigar,vill gråta i bland,heligt arg ibland.Nu törs jag tro på mig själv igen att det är utsättningsbesvär och inte ett åter fall.Är det någon som känner igen sig ? Skriv och berätta! Anna!
Anna G
Norrbotten, - Tuesday, May 21, 2002 at 13:58:16 (MEST)

hej mina olycksbröder och systrar.jag har käkat alla möjliga ssri preparat mot min gad,nu senast zoloft 250 mg.blir allt sämre tycker jag.nu skiter jag i vad läkaren säjer,nu skall jag sluta igen.dock väldigt långsamt. kanske 1 år ,vad tror ni?
magnus
- Sunday, May 19, 2002 at 20:59:07 (MEST)

Hej alla kämpare! Jag har efter tre års missbruk av Temesta lyckas ta mig ur mitt beroende. Först så följde jag läkarens ordination men ökade efter hand på eget bevåg eftersom effekten av benzot minskade kontenuerligt hela tiden. Som "tur" var förstod min läkare mitt problem och ökade utskrivningstakten. Jag åt ca 3-8 Temesta à 2,5 mg per dag helt legalt från en och samma doktor. Naturligtviis hade jag toppar då jag kunde ta 20-30 mg på en gång. Detta är min bakrund och efter ett tag blev det ju hela ohållbart. Så en kväll när inte ens 15 Temesta och 10 starköl kunde lindra min ångest fick jag och panik och jag kände att jag inte hade någon utväg annat än ta livet av mig. Så jag gjorde iordning snaran och ställde mig på en stol och var på väg att hoppa när jag tänkte att jag ska ge sjukvården en chans till. Jag ringde till sjukvådsupplysningen och sa som det var och de sa att jag skulle åka till Mariakliniken omedelbart. Jag gjorde som dem sa och fick träffa en doktor som skrev en remiss till TUB-enheten på Karolinska sjukhuset. Det räddade mitt liv. På Tuben fick jag en kontaktperson som, utan pekpinnar, tog mitt problem på allvar. Läkarna är underbara, man känner i hjärtat att dem verkligen vill att man ska må bra och komma ut sitt missbruk. Först så trappade jag ut i s k öppenbehandling med hjälp av läkare, min kontaktperson och sjukgymnast som lärde mig avslappning. Jag fick även akupunktur mot mina abstinenssymtom och ångestkänslor. Det är alltid svårast att trappa ut de sista mg och då kan man läggas in på deras avdelning för uttrappning för läkemedel. Det kan vara benzodiazepiner (t ex sobril, temesta, stesolid) eller dextropropoxifen (t ex treo comp, dexofen). På den avdelningen får man en kontaktperson som är sjuksköterska som har vidarutbildat sig i beroendevård. Man får akupunktur (om man vill), sjukgymnastik, samtalsterapi (om man vill). Jag har nu varit tablettfri i fyra månader och jag har aldrig mått bättre. Jag går fortfarande till TUBen och pratar med min kontaktperson, läkare och psykolog. Man behöver inte vara rädd för att bli utskriven efter en vecka. Jag går i god för att alla läkare, psykologer, sjuksköterskor, sjukgymnaster och kontaktpersoner på TUBen förstår ens problem och bara vill ens bästa. Nu går jag på Efexor för min sociala fobi och den har hjälpt lite men jag ska höja dosen efter hand. Jag har också tagit de högsta doserna av Seroxat och Aurorix utan effekt. Dem medicinerna har jag dock trappat ut utan problem. Insättningen av Efexor har inte varit några probem för mig. Skriv gärna om ni undrar över något eller har några kommentarer. Jag lovar att svara på alla frågor.
Max <nomoretemesta@hotmail.com>
Stockholm, - Saturday, May 18, 2002 at 18:57:12 (MEST)

Jag står snart inte ut längre...de är nu tre veckor sedan jag slutatde med Xanor depot...och de händer så mycket konstigt i kroppen...de går stöttar och så knäpper det som om något skulle gå sönder. Det känns fruktansvärt ska det aldrig sluta. Sover inte, matlust har jag ingen. Åh denna matthet, orkar ingenting. Vet inte vad jag ska göra...allt är så hemskt jobbigt. Jag är rädd, och så kommer ångest och paniken. Undrar om det finns någon mer som slutat med Xanor depot och känner igen det här? Mvh atinhaz
atinhaz <atinhaz@yahoo.se>
Västerås, - Thursday, May 16, 2002 at 19:10:55 (MEST)

hjälp vad skall jag göra? Min bror har fått rispedal och ätit det två år. Han fick det mot ätstörningar och legat inne för detta vid två tillfällen. Han slutade bara äta och fick blod i urinen. Hans vanliga vikt låg på 60 kg och nu väger han 95 kg. Han är svullen i hela kroppen och speciellt i ansiktet. Jag har försökt att prata med honom men han menar att det är gud som sagt till honom att han skall sluta äta och när det är dags säger han till igen. Detta är fruktansvärt!!!
Emma
- Thursday, May 16, 2002 at 06:07:53 (MEST)

Tack för era svar och tips. Är överlycklig att jag inte är ensam om detta. Vad menas med serotininförgiftning/syndrom jag har hört ordet men inte fått det förklarat. Kände mig grundlurad då jag gick från läkaren med receptet på remeron då jag förklarade att jag mådde bättre men ej var färdig för arbete ännu. Jag behöver mer tid och inte en medicin till. Zoloft funkar ju bra så jag förstår inte varför jag skall ha en till!!!Problemet jag har fortfarande är att jag är väldigt stresskänslig och har ständiga hjärnsläpp. Hade någon frågat mig när det var som värst vad Sveriges stadsminister heter skulle jag inte kunna svara på det. Går detta över för det är rent kusligt att föra en konversation och tappa ord och namn. Tacksam för svar/Kajsa
Kajsa
härryda, - Wednesday, May 15, 2002 at 17:33:20 (MEST)

KAJSA, jag vill lägga till en sak. När Du nu fått så bra effekt av Zoloft och Du känner Dej på bättringsvägen, förstår jag inte varför Du skall ta risken med ett till "serotonergt" medel, som alltså skall höja serotoninet i nervsystemet. (Men jag vet ju å andra sidan inte mycket alls om Dej.) Under rubriken "Serotoninsyndrom Förgiftningsproblem med nya antidepressiva" här på hemsidan finner Du en varningar för att förskriva två sådana medel. Denna risk, uppmärksammad även av läkemedelsverket, borde Din läkare redan känna till. Lycka till!
Staffan Utas RFHL-Uppsala län, <tel. 018-124422>
- Wednesday, May 15, 2002 at 13:55:21 (MEST)

Hej Kajsa Eftersom jag rasade i vikt så bytte min läkare ut Zoloften mot Remeron. Jag åt enbart Remeron, och jag gick upp 12 kg på fyra månader. Fick de för att jag var underviktig. Jag var tvungen att sluta med Remeronen för sällsynta biverkningar. Efter att jag slutat med Remeron så återgick jag till Zoloften. Rasade kilona igen. Själv har jag provat många av de antidepressiva medicnerna. Tyvärr så är jag väldigt överkänslig mot sådana mediciner. Den enda medicinen som jag mådde riktigt bra av var Efexor depot. Efter sju veckor fick jag även sluta med den, fastän jag mådde mycket bra. Jag fick sällsynta biverkningar och var tvungen att sluta med medicinen omgående under läkarens inrådan. Jag har hört att de är många som går upp just av Remeron. Hoppas du har fått lite svar. Sköt om dej och må så gott. mvh atinhaz
atinhaz
- Wednesday, May 15, 2002 at 07:40:44 (MEST)

Av ren slump hittade jag till denna sidan. Jag har sedan ett år varit sjukskriven för utbrändhetssymtom/ psykisk utmattning och ångest. Jag har arbetat som socialsekreterare i ett av de värsta områderna och till slut sa kroppen ifrån. Det var när vi var på semester plötsligt fick jag inte luft och bara skek rätt ut nu dör jag!! Jag kunde inte varva ner utan var som en centrifug som skenat. Jag är snart 40 år och har tre barn som jag måste sätta i första rummet. Det tunga arbetet tog knäcken på mig. Jag kände mig ensamast på hela jorden Jag var så trött att jag inte orkade att andas. Pga problem med anhörig fick jag ännu en börda att bära. Panikattackerna börja komma tätare och till slut åkte jag in till akuten. Jag fick recept på zoloft. Jag hade hört på tvprogram om biverkninar av ssri preparat med Alice bah. Jag tror jag hade receptet i min väska nästan en månad då jag kände att jag inte klarade det här utan medicin. Jag trodde jag höll på att bli galen. Jag började med zoloft och det var fruktansvärt de tre första veckorna. Panikattackerna kom tätare och tätare och jag svettades och frös om vart annat och klumpen i halsen ville inte försvinna. Att detta skulle hända mig.Detta var en skräckupplevelse ifån den värsta skräckfilm. Tiden har gått och jag har ätit Zoloft sedan i november panikattackerna har försvunnit och jag vågar mig ut igen. Det känns fantastiskt. Känner att jag är på bättringsvägen men min läkare vill nu att jag skall ta remeron+zoloft och jag känner mig orolig för jag vill inte börja om från början. Läkaren tyckte att jag hade en långvarig depression och att effekten skulle bli bättre ocm man satt in remeron. Är det någon här som har erfarenhet av denna kombination. Jag har hört att man går upp av medicinen!!!Är väldigt orolig för detta./Kajsa
Kajsa
Härryda, - Tuesday, May 14, 2002 at 14:17:58 (MEST)

THERESE, jag vill svara med några ord för jag förstår att din situation måste vara mycket svår och ingen har svarat. Både Dina biverkningar och svåra besvär efter utsättningen kan jag och många drabbade läsare här ju känna igen. Inte mycket av dessa kan ju heller förklaras som Din "ursprungliga sjukdom". Så långt är det lugnt, det kommer att bli bättre! men Du KAN ju drabbas även av panikångest igen och då är det svårare att veta om det är en verklig återkomst. Jag vågar inte svara på om man i så fall skall pröva ett annat antidepressivt medel. Kanske har Du visat dej för biverkningskänslig för att ta den chansen. Men en sak vill jag säga: fyra generationer med panikångestproblem kan låta som handfasta bevis för att Du skulle vara tungt genetiskt drabbad, men även överföringen av läggning i samspelet mellan mor och dotter kan vara mycket stark. Så har jag måst tolka vad jag sett, liksom att det också finns hopp om att kunna bryta såna kedjor. Så en (ny?) satsning på mellanmänskliga alternativ till tabletter önskar jag Dej varmt. Om panikångesten inte är borta redan när Du kämpat dej igenom utsättningen, med medmänskligt stöd.
Staffan Utas RFHL-Uppsala län, <rfhlups@algonet.se>
tel. 018-124422, - Wednesday, May 08, 2002 at 19:55:51 (MEST)

Hejsan alla!!! Jag e en tjej på 21 år som för ett år sedan drabbades av ett nervöst sammanbrott...och till följd av det fick jag panikångest.... Panikångets har vi i släkten, min mamma har det...min mormor "hade" det och min gammel mormor hade det med...osv...så´det var väl givet att jag skulle få det *suck* Men till saken... jag har ätit Cipramil sedan Novenmber förra året... då fick jag svårhuvudvärk som biverkning, innan det stabiliserat sig...och efter några månader, när jag börjat känna mig "stabil" så blev jag sjukligt trött...sov heeeeela tiden..var orklös.. Och jag har gått upp i vikt..vilket jag har jättesvårt för i vanliga fall.. Jag är känslo lös, kan varje skratta eller gråta...det känns som om att lägga ett lock på..det bara bubblar men kan inte få ut dom... e som en zombie... det ända jag kan vara är arg...vilket inte är roligt..har alltid haft jätte lätt till skratt och gråt innan. Och jag klarar ingenting... jag kan inte ens laga mat, utan att bli utmattad... Jag bara undrar..ska man ha det så??? Jag kan ju iof säga att jag aldrig i mitt liv skulle valt bort tabletterna...för de har ju hjälpt mig igenom ett "helvete" Men nu? NÄr man känner sig stabil..ska man sluta med då? E osäker...men jag "försöker" sluta med dom nu... Och nu får jag ännu mer biverkningar... den hemska huvudvärken har kommit tillbaka, Overklighets känslor, illamående, ångest, rädsla,lite problem med andningen,problem med magen, svettningar...allmänt konstig, jag känner inte igen mig själv...det är skit äckligt.. Vill bara veta om det är nån annan som känner igen sig i mig...och om det går över snart och inte blir bestående... Tack på förhand *orolig*
Therese
Göteborg, - Monday, May 06, 2002 at 15:27:41 (MEST)

Hejsan Blev väldigt glad när jag hittade den här sidan. Massor av information om utsättningsbesvär. Trodde inte för mitt liv att de skulle vara så här besvärligt att trappa ner på benzo. Vintern 98 fick jag min första panikattack, fick då seroxat 50 mg utskrivet och oxascand 10 mg. åt de ca 5 månader. Mådde väl relativt bra. Slutade med seroxaten. Fick utsättningsbesvär, jag kunde inte vara uppe var så fruktansvärt yr i huvudet plus en orkeslöshet. Låg till sängs ca 1 vecka därefter så började jag känna att jag var på bättringsvägen. Sommaren gick och jag kände mej ganska bra. Vintern 99 så slog panikattackerna mig sönder och samman. Återigen fick ja seroxat och oxascand. Den här ggr gick de inte alls bra med seroxaten, panikångesten växte dag för dag. Inte ens oxascanden hjälpte mig. Jag låg på soffan i ca 4 månader. Sköte varken hyigen och mat. Var totalt utslagen som männiksa. Fick remiss till psykakuten. Där skrev de ut Zoloft på 50 mg och en burk oxascand på 10 mg. Jag mådde inte alls bra. Åt Zoloft ca 15 veckor, fick sluta för sällsynta biverkningar. Fick då Remeron, åt de en längre tid. Ökade i vikt, och jag kunde sova något så när. Efter någon månad så fick jag sådana skakningar att hela min kropp skakade och darrade. Kunde inte hålla i ett glas eller en kaffekopp utan att spilla ur, och min kropp tyckte leva ett liv för sig själv. Fick då byta igen till zoloft. Fick återigen sällsynta biverkningar. Var tvungen att trappa ner och sluta. Fick då utskrivet Efexor depot 75 mg och Xanor på 1 mg. Detta var i början på juni år 2000. Den första veckan med Efexor depot sov jag hela veckan. Sedan kände jag hur livet började åter komma tillbaka. Jag mådde faktiskt bra. Tyckte de va hur underbart som helst. Äntligen en medicin som hjälper mig. Efter 7 veckor så började jag upptäcka blåmärken på benen. Jag visste jag inte hade slagit i mej någonstans. En del blåmärken var svarta. Ringde till rådgiviningen och berättade om detta. Samma dag ringer läkaren upp mig. Jag var tvungen att sluta omgående med Efexor depot. För att slippa utsättningsbesvär skulla jag ta Zoloft, gjorde så under ca 2 veckor med nedtrappning. De var fruktansvärt. Fortsatte med Xanor depot 1 mg. Därefter fick jag cipramil 10 mg, jag mådde sämre och sämre. Sänkte dosen till 0,5 mg. Började känna mig bättre. Efter några veckor blev jag sämre igen. Ökade dosen til 10 mg igen. Blev bara sämre och sämre igen. Fick återigen sluta. Fick Clomipramin utskrivet på 10 mg. Åt de i tre dagar. Den tredje dagen kom jag inte ur sängen. Var till och med tvungen att få hjälp med toalettbesök. Min kropp fungerade inte alls. Fick krypa mig fram här hemma. Sluta då själv på eget bevåg. Ringde läkaren som tyckte de va bra att jag slutade. Det har tagit prover på levern om hur den fungerar. Alla prover har varit normala. De tycker på psyk att det är bekymmersamt att jag inte tål antidepressiva mediciner. Varför vet jag själv inte. Just nu så har jag trappat ner på xanoren i ca 20 dagar och har varit tablett fri i 9 dagar. Och det här är det hemskaste jag varit med om. Jag är helt orkelös och totalt matt. Darringar och skakningar i hela kroppen. Muskelkramper, ökad ångest, svettningar, frossa, illamående. Usch orkar inte räkna upp allt. Men efter att ha läst om abstinens på den här sidan så känner jag mig lite lugnare. Trodde jag höll på att bli totalt tokig av alla symptomer jag har just nu. Så jag tackar dig som gjort denna sida, den är kanon bra. Sköt om er på de bästa sätt kramiz atinhaz
atinhaz <atinhaz@yahoo.se>
Västerås, - Sunday, May 05, 2002 at 07:26:56 (MEST)

Hej igen! Skrev ett meddelande 020407 om utsättningsbesvär av Seroxat. Då var det inte roligt, men så här en knapp månad senare måste jag nog säga att totalt sett blev det inte så illa. Det var ungefär en vecka som var riktigt jobbig, sen blev det nästan som vanligt igen och nu är det ytterst sällan jag märker av utsättningssymptomen. Sömnproblemen/oroligheten, som Seroxatet skulle lindra, har kanske kommit tillbaks en smula men det är (fortfarande) bättre än innan jag började kuren. Dessutom har det gått lite upp&ner också under behandlingens gång så nog för tidigt att dra några tydliga slutsatser. Tack Josefin och Staffan för era svar! JOSEFIN (020409): Intressant med choklad-analogin, jag kan förstå vad du menar (även om det kanske inte riktigt passar in på min situation). STAFFAN (020409): Mycket värdefullt att läsa Dina kommentarer och förklaringar. Jag frågade också GlaxoSmithKline om utsättningsbesvär och Seroxats läkande förmåga, se http://www.geocities.com/mr_hapen/seroxat.htm. (Får jag tid ska tänker jag på den sidan också skriva lite allmänt om mina erfarenheter av Seroxat och hur det fungerade för mig.) OK, det var allt för idag. Ha det bra alla och...let's be careful out there.
Jonas <mr_hapen@home.se>
- Saturday, May 04, 2002 at 13:05:37 (MEST)

Carina <carina.k.gustafsson@telia.com>
Katrineholm, - Wednesday, May 01, 2002 at 12:19:10 (MEST)

Hej, Efter 2 svåra graviditeter och 2 bebisar med svår och långdragen kolik blev jag helt utmattad. Fortsatte kämpa på som vanligt men en dag orkade jag inte mera. Är långtidssjukskriven (utmattningsdepression) sedan augusti 2001 men beräknar återgå till arbete i augusti i år. Hittade hit till denna sida och blev riktigt rädd när jag läser om medicinerna. Jag har prövat Cipramil men den var inte bra så nu tar jag Zoloft sedan 1 månad tillbaka. Positiva effekten har ej ännu inträffat fullt ut men känner mig mycket bättre vissa dagar - ja jag känner mig som mig själv igen. Innan jag började med medicinen så var jag helt galen. Skrek, kastade saker och var jämt och ständigt irriterad, ledsen och arg. Eftersom jag måste kunna fungera i min familj, 2 barn (3 och 1 år) och en underbar sambo så måste jag ju göra någonting. Förutom medicin går jag på samtalsterapi hos psykolog på mödravården vilket är toppen. Men när jag läser här så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Slutar jag med medicinen så återgår jag till samma helvete som tidigare när jag inte ens kunde krama mina barn, ja inte ens tycka om dem. Nej det vill jag inte. Hej så länge från Ingrid
Ingrid
Göteborg, - Thursday, April 25, 2002 at 09:26:29 (MEST)

Hej Josefin, Jag förstår nu syftet med sidan, och var kanske lite för snabb när jag skrev mitt inlägg. Om man väl bestämt sig för att sluta med medicinerna förstår jag att det är en plågsam procedur. Jag har själv precis börjat medicinera och vågar inte tänka på att sluta än, kanske får jag ta medicin under en lång tid, livet ut, vem vet. Men någon information omutsättningsproblem har jag inte fått, och jag tror säkert inte att det kommer att tas på allvar om jag frågar min läkare om det.. tråkigt att det ska vara så. Jag hoppas alla som har fått besvär av sina mediciner får ett bra bemötande och tas på allvar. David
David
- Wednesday, April 24, 2002 at 12:32:26 (MEST)

David! Det verkar som om du har missförstått syftet med den här hemsidan och alla oss som skriver och stöttar varandra här. De flesta har inte mått så dåligt under själva användandet av medicinen, utan problemen brukar uppstå när man försöker sluta efter färdig behandling. Därav alla diskussioner om beroende eller utsättningssymtomer som en del vill kalla det. Visst är det bra att höra att personer faktiskt blir hjälpta av medicinen, annars hade det ju varit en ren grymhet av läkare som skriver ut medlet om det bara hade givit negativa effekter? Det vi drabbade hoppas på är ett erkännande av tillverkare och läkare om att problemen faktiskt finns så att man kan bemötas med förståelse och respekt när man söker hjälp för detta och framför allt en varning innan läkemedlet skrivs ut. Informerade till exempel din läkare dig om att problem kunde uppstå när du försöker sluta?
Josefin
- Wednesday, April 24, 2002 at 11:34:01 (MEST)

Trist att läsa alla negativa inlägg om antidepressiva medel. Jag har nästan precis börjat med Efexor depot och tycker redan det verkar hjälpa ganska bra. Humöret blir liksom jämnare, man hamnar inte i jobbiga svackor, och allt känns inte lika besvärligt. Det var någon som skrev att hennes "jäklaranama" liksom försvann när hon gick på antidepp., men det blir ju tvärtom när man käkar antidepp medicin, man känner ju sig inte lika rädd, osäker och ångestfylld hela tiden, och då får man ju i sin tur bättre självförtroende och vågar mer! Antideppresiva medel gör ju att man piggnar till och varvar upp lite mer, stämningsläget höjs och då mår man ju självklart lite bättre. Så jag fattar inte varför alla klagar och vill sluta med medicinen....
David
- Wednesday, April 24, 2002 at 10:38:49 (MEST)

Hej... Först ett tack för den här sidan som ger en hel del information. Jag är en kvinna på 37 år som påbörjade "psykofarmakaträsket" 1995. Det var ett halvår efter jag fött mitt första barn. Istället för att få träffa någon att prata med på psyk så fick jag Cipramil. Det var ett helvete de sex första veckorna. Sedan kom vändningen och jag mådde som en prinsessa. Jag började tyvärr att må FÖÖR bra och utvecklade en bipolär sjukdom. (Manodepressivitet.) Jag levde i en låtsasvärld fram till 1998 då Cipramilen tappade effekt. Tänkte att jag skulle försöka klara mig utan den. Det gick ganska bra i ett halvår då ångesten och depressionen slog till med dubbel styrka. Vände mig åter till psyk och fick ett annat SSRI utskrivet. Jag fick en kombination av panikångest och hypomani. Sökte läkare igen och blev för första ggn inlagd på psyk. Jag blev insatt på Litium, Stesolid och Stilnoct. Det dröjde inte länge förrän jag inte svarade på Stilnocten och Stesoliden fick höjas. Någon riktig balans fick jag inte heller av Litium så det blev till att kombinera med Absenor (ep-med). Den kombinationen sänkte mig för mycket så jag fick börja med Seroxat. Men mitt mående blev aldrig bra. Imovanen och Propavanet funkade inte heller längre. Jag somnade, men vaknade åter efter en till två timmar. Till min digra lista sattes det in Remeron och sömnen blev lite bättre, men bara ett tag. Efter en Litiumförgiftning blev jag av med Litiumet som ändå inte gjorde någon nytta. Nu äter jag Flunitrazepam (Rohypnol) 2mg/natt + 2st Propavan. 100mg Zoloft. 40mg Stesolid. 4st Citodon varje dag. Jag trodde inte att jag var beroende för jag försökte sluta för några veckor sedan. Tvärslutade med både Flunitrazepamen, Propavanet och Stesoliden. Det var som en dröm. Jag kunde sova. Kände mig utvilad när jag vaknade. Pigg och alert. Men efter en vecka så slogs allt bara i spillror. Jag fick kramper i hela kroppen. Ledsen, osocial, lättirriterad mm... Tog åter min "gamla" dos och kramperna minskade. Finns det någon här som har liknande erfarenheter så får ni gärna maila mig och berätta hur ni går/gått tillväga för att lyckas bli av med "skiten". Jag är verkligen rädd. Lilla Pillernarkomanen
Jag Beroende.... <vill_sluta@spray.se>
Mellansverige, - Monday, April 22, 2002 at 16:35:08 (MEST)

Hej Marie, jag slutade med Cipramil tvärt efter 7 år. Kände inget särskilt och skrev även här om hur lätt det var. MEN efter ca 1 månad kom svettningar, ångest, rastlöshet och svåra mardrömmar. Jag vågade inte annat än börja igen, nu med 1/2 dos. Det är för jävligt :-(
Evalisa
- Thursday, April 18, 2002 at 17:39:10 (MEST)

När man slutar med benzo så får man ju ofta en försämring efter några månader, när det sista lämnar fettvävnaderna. Kan det vara likadant med antidepressiva? Vill gärna ha svar från er med erfarenhet eller Staffan på RFHL. Hälsningar Marie
Marie
- Thursday, April 18, 2002 at 14:33:45 (MEST)

Hej Helen! För mig kom abstinens problemen direkt när jag försökte sluta med Efexorn. Första gången trappade jag ut precis så som min läkare hade sagt åt mig att göra: från min dos på 350 mg/dag till hälften i fyra, fem dagar. Därefter slutade jag helt. Reaktionen blev så kraftig att jag tvingades börja med tabletterna igen. Jag samlade krafter på nytt och efter ett par månader(vid den här tiden hade jag brutit min kontakt med psykiatrikern eftersom han fick mig bara att må sämre genom att inte tro på mig. Staffan här på RFHL trodde på mig vilket fick mig att tro på mig själv igen och vilja sluta helt med mina tabletter.) började jag en nedtrappning på mitt eget sätt. Under ett halvt år trappade jag ned så mycket jag klarade av och till sist hade jag en halv tabl. om dagen kvar (en halv 37,5 mg.). Med denna tablett fick jag kämpa med i ytterligare ett halvt år. Varje gång jag lät bli att ta den eller glömde mådde jag jättedåligt. Till sist bestämmde jag mig för att ta smällen och slutade helt. Jag fick sjukskriva mig i två veckor, därefter hade jag blivit av med de värsta symtomen men svettningarna, oron, yrseln, huvudvärken fanns kvar ett bra tag efter det. Jag har skrivit här ett flertal gånger tidigare, så du kan läsa om precis vilka biverkningar jag, och många andra har haft. Hör gärna av dig om det är något mer du undrar över, och kämpa på du kommer att klara det! Kram/
Josefin
- Thursday, April 18, 2002 at 14:16:13 (MEST)

Josefine! Jag har läst det du skriver om Efexor. Jag håller på att trappa ut Efexor och det är skitjobbigt. Vill gärna att du berättar hur du hade det. Hur fort efter nedtrappningen började abstinensen? Hur var den "akuta" abstinensen och hur länge? Vilka symtom? Hur var det sedan? Hur lång tid hade du abstinens? Tacksam för svar Helen
Helen
- Wednesday, April 17, 2002 at 11:33:59 (MEST)

Hej på er allihopa! Tänk, nu vet jag varför jag hade så jättejobbiga mardrömmar för ett par år sedan, det var ju samtidigt som jag åt Efexor! Det verkar som om flera har erfarenheter som liknar mina där. Mina drömmar kändes SÅ verkliga och jag kan fortfarande minnas de i detalj. Oftast drömmde jag om åskoväder som var omöjliga att undkomma. Jag kunde må dåligt och ha en olustkänsla i flera dagar efter en sådan dröm. Resultatet blev att jag som aldrig förr varit rädd för åskan numera är livrädd! Några liknade mardrömmar har jag inte haft sedan den period då jag hade Efexorn. Än en gång, skönt att höra att jag inte är ensam. Kram!
Josefin
- Tuesday, April 16, 2002 at 17:27:19 (MEST)

Hej allihopa Vilken sjuk värld vi lever i: en värld där läkarna verkar skriva ut medicin fortare än vad jag kan säga medicinmissbruk. Min pappa äter Efexor. Min mamma äter Cipramil plus lite annat. Jag äter Zoloft och jag är livrädd. Jag kan helt klart leva utan dem, men de gör mig faktiskt starkare. Nu har jag gått på komvux, men mkt bra betyg som följd. Och jag som inte ens ville åka och handla själv förut. Så så långt är det ju bra. Problemet är ju att jag för några år sedan slutade med Seroxat.....Det var det VÄRSTA jag någonsin varit med om. ( och jag har haft tarmvred, armbrott, axel ur led, epilepsi). Jag vågar inte sluta med Zoloft nu. Min läkare varnade inte för utsättningen. Det existerar inte ens det ordet på min mottagning. Inte förra gången då jag i panik ringde. Det är totalt fel. Det vansinnigaste av allt är ju att i bipacksedeln står det att medicinen antagligen kan höja de olika halterna som Kan fattas i hjärnan. Kan man skriva nå luddigare än så? Det är alltså inte bevisat att dessa helvetiska mediciner verkligen fungerar?! Helt otroligt. Om nu tex efexor bara ska höja signalsubstanser, varför kan det även ge nässelfeber?, astma, tandköttsinflammation, mani, mardrömmar? Jag tycker att det mer verkar som om kroppen blir förgiftad. Mardrömmar är för mig ett stort problem. Varje gång jag sover är det en maratonmara som är jobbig att leva med. Jag minns allt i detalj, och det är vansinniga verklighetsbaserade drömmar. Jag vet att jag blev rädd för mig själv när jag slutade med seroxat. Men enligt alla som skriver här verkar det som att de är värst. Hoppas att inte det blir samma helvete med Zoloft. Kämpa på allihop
Flisan
- Saturday, April 13, 2002 at 14:15:05 (MEST)

Lite SVAR och kommentarer igen.
RÅD FÖR UTSÄTTNING AV ANTIDEPRESSIVA? Jag tror det är dags att vi snart lägger upp en särskild sida om detta här på hemsidan. Vi har ju redan fliken "Råd om nedtrappning", men den gäller ju främst lugnande och sömngivande medel. En del är ju gemensamt, som sakta och försiktigt mm. Med antidepressiva så är det nog ännu mer individuellt, så det är ett problem. Vi kunde ju börja med att läsarna lämnar sina bästa tips här i gästboken eller i E-posten. Har du kanske sett någon bra text om det på annat språk? Var?
MATTIAS Du har fått uppleva fasan i "att man inte kan känna känslor längre" av sin antidepressivabehandling. Det är tyvärr mycket vanligt. Men alla känner inte Din fasa och några är t.o.m. lättade. Fast lugn! - det är bara tabletten. Lättar bedövningen inte när Du ätit den ett tag så försvinner den i alla fall när Du slutar. Det låter också rätt sunt att reagera så kraftigt mot förlora känslorna, så antidepressiva kanske inte var något för Dej.
Och JONAS, Du kan inte förstå hur behandling med antidepressiva skulle vara läkande fast doktorn säger det. Ja inte jag heller. Tillsvidare får vi anta att detta bara är en symtombehandling, som läkemedel brukar vara (trots benämningen). Men visst förändrar de Din hjärna temporärt. Bevis för att de skulle vara läkande har inte jag sett och forskare brukar inte heller påstå det. Men utsättningssymtomen beror just på att hjärnan förändrats av medicinen, för att den anpassat sig lite till denna tillförsel och sen får man symtom innan den hinner vänja sig av med den igen. Alltså inte något bestående. (Frågan om man kan få bestående skador är komplicerad, men den ställde Du ju inte här.) - Nå, visst finns det hopp att Du själv på annat sätt läkt, lindrat eller kommit till rätta med Dina sömnproblem när Du slutat och sen även kommit igenom eventuella utsättningssymtom. Josefins tanke om att en positiv erfarenhet under medicinpåverkan kan ge långtidsverkan är också en möjlighet, men kan det funka för sömnproblem?
LYCKA TILL ALLESAMMAN!
Staffan Utas RFHL-Uppsala län, <rfhlups@algonet.se>
tel. 018-124422, - Wednesday, April 10, 2002 at 15:20:23 (MEST)

ÄR DET NÅGON SOM HAR ERFARENHET AV BIVERKNINGAR AV CIPRAMIL??? Finns det någon som har upplevt att man inte kan känna känslor längre och att det känns nästan som att ens liv har gått i spillror men man kan liksom inte förklara varför. SNÄLLA SVARA!!!
Mattias <mattias_gb@hotmail.com>
Malmö, - Wednesday, April 10, 2002 at 01:07:31 (MEST)

Jag har ätit Efexor i 1½ år och har bestämt mig för att sluta. Jag äter 150 mg/dag. Nu undrar jag hur man gör en nedtrappning bäst? Hur ofta ska man trappa och hur mycket åt gången? Jag har läst här i gästboken om utsättningssymtom och jag undrar om det är lika jobbigt som att trappa ut Stesolid, för det har jag gjort för ett tag sedan? Vill ha råd och synpunkter om detta. Tack på förhand.
Helen
- Tuesday, April 09, 2002 at 21:28:04 (MEST)

Hej Jonas! Bra kämpat, du kommer också att lyckas! Jag undrar om det verkligen skulle kunna vara så att din kropp producerar mer serotonin efter behandling med antidepressiva? En kort tid kan vara möjligt, främst då på grund av att receptorerna i kroppen ökats, men de tror jag kommer att återgå till ditt "normalstatus". Främst tror jag på att man lurar kroppen och sinnet - som om du får smaka en bit underbart god choklad så kan du när som helst efter det simulera smaken och minnas hur det smakade. Med medicinen får du möjlighet att känna hur bra allting kan vara och får därmed lättare att plocka fram denna känsla även efter medicineringen? Lite invecklat...men jag tror det är så det fungerar för mig. Kram /
Josefin
- Tuesday, April 09, 2002 at 11:37:55 (MEST)

Tack för bra sidor! Har gått på Seroxat 6 månader för långvariga sömnsvårigheter + allmän orolighet, slutade förra veckan abrupt (behandlingen över), och fick hela paketet med utsättningsbesvär: kraftig yrsel, illamående, allmän konstighetskänsla. Lite som att vakna upp efter lång narkos, fast utdraget. Har väl nu efter 6 dagar vant mig en del, men fortfarande känns det bra konstigt. Möjligt att min doktor (allmänsnubbe på vårdcentral) nämnt att problem kunde uppstå, men inte vad jag minns. Så jag var rätt oförberedd; skönt att läsa att andra upplevt detsamma och överlevt! Totalt har behandlingen emellertid funkat bra, kvalitén på sömnen (och därigenom livet (eller vice versa?)) har tydligt ökat och jag mår signifikant bättre. Dock undrar jag en sak som jag inte kunnat få klarhet i: ändrar en sådan här behandling någonting permanent, alltså rent kemiskt? Tar hjärnan nu upp serotonin på ett annat sätt än innan behandlingen började? Min doktor sa tydligt att efter behandlingen var man läkt, men jag har inte riktigt lyckats fatta hur detta skulle funka. Någon som vet eller kan kommentera? Mejla gärna. Vårhälsningar i massor,
Jonas <eggplant@spray.se>
- Sunday, April 07, 2002 at 18:11:10 (MEST)

Jag är 58 år gammal och har ätit Remeron i över tre år. Jag känner en mer eller mindre ständig trötthet och har börjat fundera över om det är ett utslag av en långvarig konsumtion av preparatet. Nu har jag beslutat mig för att sluta och se om det blir bättre. Finns det någon som har erfarenhet?
Emanuel <akf@swipnet.se>
Karlskrona, - Monday, April 01, 2002 at 10:56:04 (MEST)

Hej på er igen Jag har just läst igenom de flesta inläggen här på sidan och förstått att det är många som sitter i samma båt som jag. Jag skulle vilja svara dej Elisabeth. Det du beskriver stämmer helt in på mej också. Man blir helt enkelt dämpad på många sätt av antidepressiv medicin. Minskad sexlust är bara ett av dessa. Jag har ätit dessa mediciner under många år och det som är mest slående är att en människa som förut varit kreativ och handlingskraftig (jag), hamnade i en situation av likgiltighet och liknöjdhet. Innan medicinen var jag en människa som trodde mej om att klara allt bara jag gav mig den på det. Jag klarade mig genom panikångest och depression med samtalsterapi, kroppskännedom och avslappnings- tekniker. Det var på den tiden man var mer restriktiv med tabletter inom sjukvården och man behövde inte vara näst intill död av anorexia för att få en samtalsterapi. Idag styr tyvärr marknaden även våra utsikter för att få rätt behandling vid sjukdomar. Mest skrämmande är att läkarna är hårt styrda. De har helt enkelt inte tid att fördjupa sig i biverkningar och eventuella senare problem som patienten kan få. Jag fick rådet att höja dosen till det dubbla när jag blev sjuk av att försöka sluta. En annan läkare rådde mej att sluta eftersom hon inte ansåg mej sjuk. Jag skulle vilja ge dig rådet att inte sluta tvärt med medicinen utan att först prata med läkaren som skrev ut medicinen. Men att du håller dig till att äta den högst sex månader och sedan trappa ner långsamt är ett måste. Det finns tyvärr inte särskilt mycket kunskap om bra nertrappning för dessa mediciner. Men en stående regel enligt min erfarenhet är långsamt och att man tar bort lite i taget. Min läkare föreslog att jag skulle sluta tvärt efter att ha ätit 150 mg Efexor och trappat ner till hälften under en vecka. Jag åt då Efexor som finns i kapsel på 75 mg. Det gick åt helsike jag svängde som en jojjo i humöret grät ömsom skrattade, svettades, hade ryckningar och ljud i huvudet, klåda och mådde illa. Ta en varannan dag sade hon, samma sak hände. Nu var jag desperat och bestämde mig för mitt eget sätt. Jag delade kapseln och tog ut lite i taget satte ihop den och åt den som vanligt. Till sist var det bara några få småkulor kvar. 10-14 dagar med varje dos, så håll ut ni som vill sluta. Tabletter får man dela med kniv tills det bara finns smulor kvar. Det låter kanske konstigt, men det tar tid för hjärnan att anpassa sig och det är värt besväret. Om jag får besvär i framtiden kommer jag inte att ta någon sådan medicin. Mitt djäklarannama har redan börjat ge sig till känna igen, tack och lov. Anette
Anette Ericsson
Malmö, - Wednesday, March 27, 2002 at 22:46:52 (MET)

Tack för en upplysande sajt! Det är viktigt att människor som äter och vill sluta med sina antidepressiva mediciner får klart för sig att det kan bli problem. Själv har jag ätit Cipramil, Fontex och sist Efexor. Det har varit ett helvete att sluta med Efexorn. Tyvärr är min läkare, i likhet med många andra, inte medveten om vad det som kallas för utsättningssymptom verkligen innebär. Det är en mardröm, man tror att man är kroniskt sjuk och måste äta medicin i all evighet. Men tack vare Kilen och sådana som ni så kan man få hjälp och stöd att ta sig igenom helvetet. Idag äter var och varannan människa (kvinna, det är ju tyvärr en könsfråga också)dessa mediciner, av ungefär samma anledning och jag tror att det är få av dem som verkligen lider av patologisk depression dvs en depression som inte utlöses av yttre omständigheter och reaktioner på omvärlden. Därmed vill jag inte säga att dessa faktorer inte spelar någon roll. Jag menar istället att många naturliga reaktioner klassas som sjukdom och medicineras bort med onödigt lidande som följd. Jag har själv lyckas sluta, men får dras med diverse symptom och hoppas de skall försvinna vad det lider. Fortsätt upplysa! Hälsar Anette
Anette Ericsson <madameflod6@hotmail.com>
Malmö, - Wednesday, March 27, 2002 at 21:56:23 (MET)

Hej på er alla! Köpte igår en Aftonbladet efter det att jag fått syn på den stora rubriken på förstasidan - "Stor forskarrapport: Lyckopiller kan ge hjärntumör." Med detta vill forskare varna för nya biverkningar; hjärntumörer utvecklas snabbare ihopa med ett antidepressivt medel som blockerar serotonin. Men det som verkligen lyfte artikeln var Professor Björn Beermanns kritik mot läkemedelsbolagen. Han anser att de tystar ner kända biverkningar av de antidepressiva medlen "de låter helt enkelt bli att publicera studier av preparaten som visar att de kan få negativa effekter eller att de inte är så verkningsfulla som andra studier har visat, har han sagt." Även journalen.se kommer att lägga ut en artikel om antidep. mediciner nu i vår. Kram!
Josefin
- Wednesday, March 27, 2002 at 17:06:22 (MET)

Hej Elisabeth Vi får se. Du kanske får fler svar. Här är i alla fall jag. Vad som hänt Dej tror jag är att först dröjde det en tid innan Dina biverkningar som dämpar känslor och sexlust och ökar (ibland minskar) vikten slog igenom fullt. Dessutom är det vanligt att den goda effekten, om man fått den, försvagas eller försvinner - en sk tillvänjning (- dåligt erkänd). Men visst kan Du också beskriva det som medicinen efterhand snarast skapar just de problem den skall lösa. Så är det ju ofta tydligt med värktabletter, lugnande medel, sömntabletter och även antipsykotiska medel. Nu hoppas jag att Du har ett bra stöd i Din situation nu. Den där känslomässiga oordningen, nästan kaoset känner jag förståss igen. Den lugnar sig. Men kanske har Du också problem från innan tabletterna som pockar på hjälp och lösning. Och har Du bara lagt av rakt av så kan Du kanske lindra avvänjningen med att ta en mycket låg dos varannan dag en liten tid. Varför Du inte blev informerad?? - Svår fråga. Kanske pga kunskapsbrist och en rädsla att informationen skulle göra att Du inte alls tog emot medicinen. LYCKA TILL!!
Staffan Utas
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Monday, March 25, 2002 at 11:34:59 (MET)

hej. kan ni förstå hur glad man blir av att hitta en sådan här sida? blev utbränd för åtta månader sedan och fick diagnosen depression. började med Cipramil 20 mg och kunde efter 10 dagar stiga upp ur sängen, le, och slappna av igen. sova. slippa mardrömmarna. de motoriska hämningarna släppte och de i min närhet tyckte jag aldrig varit så balanserad så länge. medicinen har -verkligen- hjälpt. men så för ungefär två månader sedan var det som att ngt hände - läste här att någon skrivit att det var som att biverklningarna kom tillbaka. började förlora kontakten med mitt känsloliv, blev handlingsförlamad och hade gått upp mycket i vikt. dessutom kunde jag inte ha intim kontakt med min pojkvän längre - utan fick ångest av fysisk närhet. det har ALDRIG hänt innan i hela mitt liv. så helt abrupt ( i måndags) bestämde jag mig för att sluta! det som hände var både fantastiskt och hemskt. alla känslor ramlade tillbaka på plats igen, gråt, skratt, kärlek, sexualitet och lycka, men OCKSÅ ångest, oro, och nedstämdhet. jag drabbas av yrselattacker och svettas. humöret pendlar och jag är rädd för att bli "galen". men jag ångrar mig inte. men HUR kunde någon låta mig börja den här medicineringen utan att berätta för mig att de symtom man tar medicinen emot faktiskt kan bli själva biverkningen efter en tid? jag skulle bli överlycklig om någon i samma sits kunde svara här på sidan och vi kunde diskutera. kram.
Elisabeth
Ser nu att det var längesedan någon skrev på forumet. kanske upphovsmannen kan svara mig åtminstone? kram.
Elisabeth
- Monday, March 25, 2002 at 08:50:53 (MET)

Hej Staffan! Jag insåg själv att jag inte skulle få några svar :-) Känner nu bara tacksamhet för att jag tycks vara just lyckligt lottad. Visserligen svettas jag ganska mycket, men det hör till den ålder jag är i åxå ;-) Glad för varje dag som går - men lite ledsen att jag inte slutade tidigare med Cipramilen. Det var avskyvärt att känna sig som en slav under ett kemiskt preparat. Mvh, Evalisa
Evalisa
- Wednesday, February 20, 2002 at 16:05:45 (MET)

EVALISA, jag som ansvarar för denna sida tror inte Du skall förvänta Dej några svar på Din efterlysning. Det har ju redan gått några dar. Ändå finns det säkert väldigt MÅNGA som Du, som inte uplever några svårigheter alls av att sluta, MEN de tittar nog mycket sällan in i vår gästbok. Tvärtom är det viktigt att framhålla att man INTE får förutsätta att alla får problem. (Det får man inte ens med narkotikaklassade medel.) Och den som bäst kan bedöma om Du haft hjälp av medlen är förstås Du själv och Du verkar ju haft hållfasta "bevis" för det. Jag kan i alla fall inte med denna information ifrågasätta det. Du verkar helt enkelt vara att gratulera! Förvänta dej inga hemskheter, då kan Du ha bäst glädje av erfarenheterna vi vill dela med oss.
Staffan Utas
RFHL-Uppsala län, 018-12 44 22, - Wednesday, February 20, 2002 at 12:39:53 (MET)

Jag har ätit Cipramil i 7 år. Enligt överläkare på psykklinik skulle jag stå på denna medicin livet ut p.g.a depression, panikångest och social fobi. Den allra första tiden mådde jag bra av dom, fick större självförtroende och kunde umgås med folk utan att få ångest. Mina ursprungs-diagnoser har nästan helt försvunnit. Nu vill jag inte äta Cipramil längre och har gjort ett tvärt avslut för tre veckor sedan. Hittade den här förträffliga sidan och har läst om alla fasansfulla upplevelser andra har haft vid utsättandet av antidepressiva. Själv har jag inte märkt NÅN skillnad alls. Jag nästan går och väntar på ångesten och värken, men inget. Behövde jag aldrig denna medicin? Var är alla obehagen som följer med utsättning? Finns det någon enda person här som känner igen sig? Mvh, Evalisa
Evalisa
Stockholm, - Monday, February 18, 2002 at 14:25:39 (MET)

Hej igen! Jag beundrar alla er som tar steget och slutar med de antidepressiva medlen! Häromdagen ringde familjeläkaren och sa att han skulle skicka ett recept, trots att jag inte vill ha. "Tabletterna kan ge panikångest och diarré, men det brukar gå över efter någon vecka..." sa han. Det enda jag ville ha var kontakt med en kurator, men det sa han ingenting om. Det kanske var enklare att skriva ut medicin. Hursomhelst - Jag kommer aldrig att hämta ut dem. Kämpa på, alla ni som redan har upplevt detta och insett hur destruktivt det är. Eva-Lotta
Eva-Lotta
Uppsala, - Saturday, February 16, 2002 at 23:10:06 (MET)

Hej igen! Jag blir livrädd när jag läser att det kan ta ett par månader.Vad är det här för mediciner igentligen?? Jag har ätit efexor i ca 2månader 2*37,5 och 3*37,5 i kanske 2veckor.Så det är ju alltså inte någon längre tid.Kan det minska besvären lite,än för dom som har ätit det längre??Jag hoppas verkligen det. Varför säger läkarna att dom här medicinerna inte är beroendeframkallande,det är dom ju verkligen. Jag läste nyss på ett forum och en tjej som stämt läkemedelsföretaget för ökad behåring på kroppen.Hon vann men hon fick inte gå ut med det i media.så alla andra inte fick veta hur underbart detta läkemedel är.Hur sjukt är inte det då?? Jag är glad att det finns såna här sidor,så verkligheten kommer fram. Kram Jenny
Jenny
- Saturday, February 16, 2002 at 18:05:21 (MET)

Hej Jenny! Ja du, det kan ta ett tag att bli av med biverkningarna efter efexor. Jag tror att det är mycket individuellt. För min egen del varade den mest "akuta", och oerhört jobbiga fasen i 4-5 dagar. Därefter avtog en del biverkningar men yrseln, oron, ångesten, huvudvärken...fanns kvar i ett par månader. Därefter kunde de komma tillbaka och "skölja" över mig vid vissa tillfällen. Men som sagt, det är mycket individuellt och det är värt det! Tänk bara på vilken tjänst du gör gentemot din själ och kropp när du slutar stoppa i dig det här giftet. Så kämpa på, du har allt att vinna..!
Josefin
- Saturday, February 16, 2002 at 15:36:48 (MET)

Hej Jag håller med dig fullständigt,varför ta bort alla känslor. Jag har ätit 4 olika antidepressiva nu,zoloft,seroxat,fluoxetina och efexor.Första gången jag fick medicin ville jag pröva. Jag trodde att mitt liv skulle få en helomvänding.Men det ända jag märkte var att jag vart ännu mer känslokall.Vad är det för liv.Jag vill ju få fram mina känslor,det är ju därför jag mår så dåligt.Eftersom jag redan är så känslokall. Tänkte att jag skulle åtminstone prova en medicin till,eftersom den första inte verkade.Efter ännu en medicin kom jag fram till att jag inte ville ha mer antidepressiva. Men min läkare och psykolog uppmanade bestämt till att jag skulle prova en 3.Fast jag sa att jag inte ville.Men utan medicin ingen terapi,för du orkar inte med nån terapi utan medicin.Vad är det för order??Har inte människan något att säga till om??Ok jag går väl med på det då,för jag måste verkligen få terapi. Nu har det gått ett halvår till,jag har fortfarande inte fått någon terapi utan fått ännu 1 medicin till.Efexor... Det har gått 2månader till utan terapi,så jag har kommit fram till att dom ger mig medicin och hotar om terapi för att dom helt enkelt inte har pengar och tid för att hjälpa mig just nu. Så nu slutar jag med efexor och har fått svåra utsättningsbiverkningar.Yrsel,illamåeende,gråtattacker osv...Visste jag att den här medicinen gett mig såna biverkningar hade jag aldrig i hela livet tagit efexor.Så nu ger jag faan i allt vad medicin heter(ursäkta ordspråket)men jag är så himla förbannad.Det har gått över 1år nu och ingeting har hänt.Bara fått pröva en massa mediciner. Är det någon som vet hur länge man får stå ut med dom här förbaskade biverkningarna?? Kram på er Jenny
Jenny <jennyjenny19@hotmail.com>
- Saturday, February 16, 2002 at 08:58:04 (MET)

Hej, Jag blir mycket förvånad över hur lättvindligt läkarna verkar skriva ut antidepressiv medicin. Jag förlorade mitt tvååriga barn för en tid sedan och orkar inte jobba på samma sätt som förut. Kände mig ledsen och insåg att jag måste gå igenom sorgen för att bli en hel människa igen. När jag fick tid hos familjeläkaren för att be om att få bli sjukskriven, ville han omedelbart skriva ut antidepressiva tabletter till mig, men jag vägrade. Min sorg är frisk. Det är ingenting som ska trollas bort med syntetiska medel. Jag vill ha en tid av lugn och ro bara, för att kunna bearbeta det som hänt, gärna med stöd av kurator. Läkaren envisas ändå med att skriva ut recept på tabletter jag vägrar att äta. Jag tycker att DET verkar vara sjukt. Att vara deprimerad ibland och känna sig nedstämd och vilsen tycker jag är ett friskhetstecken. Det säger väl sig självt att man måste bearbeta sorger och problem. Antidepressiv medicin kan behövas i de fall där det kanske föreligger risk för att patienten tar sitt liv eller så, men jag kan inte förstå vitsen av att försöka fly problemen.Nutidsmänniskan tycks vilja ha snabba lösningar på allt, men det finns inga genvägar. Tar man tabletter som bedövar "ovälkomna" känslor som sorg, rädsla och smärta så kan man vara säker på att övriga, angenämare känslor också försvinner eller minskar. Om jag ska leva mitt liv utan att känna något - ja, då får det lika gärna va´! Stå på er alla ni som vågar steget till ett liv utan bedövningsmedel!
Eva-Lotta
Uppsala, - Tuesday, February 12, 2002 at 14:56:37 (MET)

Jag håller på att trappa ut Stesolid och undrar om det finns någon som har eller håller på med detta? Jag vill veta hur er abstinens är/har varit? Kanske kan vi stötta varandra. Maila gärna.
Monica <Monica1965@hotmail.com>
- Sunday, January 27, 2002 at 17:47:52 (MET)

Hej! Mitt namn är Camilla Nilsson och jag arbetar som journalist. Jag arbetar just nu med ett reportage om läkemedelsbruk/beroende bland unga. Jag söker någon person som började använda mediciner (huvudvärkstabletter, lugnande , antidepressiv medicin mm) i tonåren och sedan utvecklade ett läkemedelsberoende och som vill berätta om sina erfarenheter. Artikeln kommer att publiceras i några av landets dagstidningar. Hör av dig till mig via mail eller telefon, snarast, så kontaktar jag dig och berättar mer. Mvh Camilla Nilsson camilla.nilsson@ronden.se 0733-108968
Camilla Nilsson <camilla.nilsson@ronden.se>
- Tuesday, January 22, 2002 at 11:57:55 (MET)

Hej hej!! Jag har för ca 15 veckor sedan slutat med Seroxat som jag åt i 1 år och åt då 1 tablett. Första veckorna mådde jag inte så bra,yrsel,svettningar och dimsyn. Alla symtom har gått bort förutom dimsynen,vilket börjar att bli väldigt påfrestande.När jag nämnde det för min läkare så tyckte han att jag skulle kolla min syn,vilket jag gjorde. Jag hade dålig syn och fick glasögon men problemet kvarstår. Man känner sej ibland som i en annan värld,inbillar att man har hjärntumör eller nåt´.Någon som känner igen sej?
Dessan
- Saturday, January 12, 2002 at 14:24:37 (MET)

Jag fick den här sidan av min dotter och det har gjort mig gott att få läsa vad alla skriver. Jag har ätit cipramil i 4 år och försökt sluta otaliga gånger men jag mår så dåligt att jag inte vågar sluta. Jag får elektriska stötar i hjärnan och kroppen något som ingen jag har pratat med känner igen så jag blev så lättad att se att andra har haft det, jag får ångest, yrsel, blir okoncentrerad och kan inte köra bil, vilket är en nödvändighet om jag ska kunna sköta mitt arbete. Jag har bara stått ut några dagar med dessa symptom sen har jag börjat med medicinen igen för att ö h t klar av livet och arbetet. Jag skulle vilja veta hur jag skall bära mig åt att sluta och fortfarande fungera något så när. Min läkare får jag ingen hjälp av, han säger bara att det inte är farligt att äta den och att jag ska fortsätta med den. Men det vill jag inte! Tack för alla insända brev jag har fått läsa, bara det har hjälpt mig mycket!
Lisa
Stockholm, - Friday, January 11, 2002 at 15:15:21 (MET)

Vilken tur att jag hittade denna sidan! Jag har ätit Seroxat i lite mer än ett år och det har funkat bra för mig. Lite biverkningar såsom gäspningar och trötthet men inte så mycket. För 4 dagar sen slutade jag med tabletterna. Och OJ, OJ, Oj, vad kasst jag har mått!!!!!! Jag vaknar på nätterna och är genomsvettig. Och då menar jag inte lite fuktig utan det bokstavligen rinner av mig! Sen känns det som om min tunga sover. Ja, det låter komiskt (det känns lite halv- häftigt, faktiskt...)Det känns som om jag får små elektriska stötar i kroppen. Ungefär som när man ska testa ett sånt batteri med två "pinnar" på tungan. Jag tappar verkligheten för några mikro- dels sekunder. Och att jag är yr. Känns som efter en ca 7 starköl på krogen. Men det viktiga är att jag försöker att se positivt på allt detta. Jag kommer ju slippa att känna mig som ett "psykfall" längre. Många har väldiga fördomar om sk. Lyckopiller. Men nu ska jag bli frisk och lycklig! Det har jag bestämt mig för. Lycka till alla ni andra!
Ingela <iingela@hotmail.com>
Malmö, - Wednesday, January 09, 2002 at 23:25:51 (MET)

Hej Jenny! Jag tycker att du verkar vara en stark tjej! Kämpa på, du har allt att vinna. Tänker på dej.. Kram till er allihopa. Gott nytt år Staffan, din hemsida är värd mycket för många!
Josefin
- Friday, December 28, 2001 at 10:58:27 (MET)

Hej på er alla! Efter ihärdigt sökande på Internet har jag hittat till denna sida. Jag har precis slutat med Zoloft efter 1 1/2 år och med Immovane efter 1 år, jag mår skit just nu... Jag har varit helt säker på de senaste dagarna att jag kommer att bli galen, jag är extremt känslig (har precis börjat "kunna gråta" igen efter 1 1/2 år), känner mig febrig och får "blixtar" i hjärnan, är allmänt förvirrad och hittar inte rätt ord när jag skall försöka kommunicera med omvärlden. Jag trodde att jag var ensam om detta (min läkare har inte varnat mig för dessa problem) ända tills jag hittade hit och såg att jag är i sällskap med många, många fler... Redan från början när jag kontaktade min psykiatriska mottagning så sade jag bestämt NEJ till mediciner och efterfrågade någon form av samtalsterapi istället, men då fick jag höra att jag var för skör för att börja i terapi och att jag skulle börja äta Zoloft för att, som min läkare uttryckte det, få en "lite tjockare hud" och att börja "ta för mig" lite mer i livet... Jag började med Zoloft och mådde rätt så bra, förutom att jag INTE KUNDE SOVA, det var skitjobbigt och jag fick då utskrivet Immovane 5 mg. Efter 1 1/2 år hade jag fortfarande inte börjat i terapi och mitt förhållande till mina Immovane (nu 7,5 mg x 2) hade blivit helt sjukt, jag kunde längta hem från jobbet bara för att lägga mig i soffan och ta mina tabletter och somna. Denna "trevliga" tillvaro fick ett abrupt slut då jag blev varslad från mitt arbete för två veckor sedan, fick jätteångest, söp mig asfull och fick ännu mera ångest och försökte dämpa denna med 20 st Immovane på två dagar... När jag vaknade upp ur denna dimma bestämde jag mig... INGA MER TABLETTER!!! Och här är jag nu, mår skitdåligt, men jag SKA klara det. Till Er alla LYCKA TILL!!!
Jenny
- Thursday, December 20, 2001 at 22:40:07 (MET)

hej jag är en tjej på snart 30 år.JAg står sedan tre år tillbaka på fluxanitin och sedan ett och ett halvt år sedan på sobril i höga doser *25 mg*och imovane och sedan zyprexa. Jag lider av väldigt hög ångest, borderline och ätstörningar då jag varit inne till och från på behandlingar. Nu tar jag zyprexa vid behov men när jag slutar med det så känner jag av att mina tankar och ångest tar över helt och att det är som om jag har en levande varelse till inom mig som säger vad jag ska göra och inte och ger mig bestraffningar om jag inte lyckas. Imovane är nu också vid behov. Skulle så gärna vilja prova på att leva ett så normalt liv utan alla dessa mediciner som gör att man isolerar sig ännu mera. Det skrämmer mig så oerhört mycket av allt detta som jag läst av beroende, hur ska jag någonsin våga sluta?? Jag har mina barn och djur som jag lever för allt annat är bara i vägen svårt att lita på folk osv. Varför blir man bara drogad av mediciner så fort man kommer in? Varför kan man inte få gå till en som är specialist? Kommer man någonsin att bli fri? JAg har lidit med min ångest och anorexi och bulimi sedan 13 års åldern. Vad är det för värld vi lever i att bara få mediciner och dessutom så säger inte läkarna hur allvarliga konsekvenser allt detta missbruk kan leda till. HAr varit sjukskriven i tre år och kommer att bli förtidspensionär ,tyvärr önskar att jag orka göra nåt av mitt liv! Leva ständigt med denna ångest USCH!!
tiger lady <sanna@kraschklubben.zzn.com>
stockholm, - Wednesday, December 19, 2001 at 01:52:45 (MET)

Hej allihop. Från mej som är ansvarig för sidan.
Ni är nu många som inte fått något svar här. Det är ju tråkigt. Kanske kan det ändras på sikt. Den som sätter ut sin e-postadress har nog mycket större möjligheter att få svar, även av mig. (Glöm inte heller att fylla i din kommun eller ditt län.) Här är i alla fall några försök till korta svar från mig:

ROLAND Jag vet inte om jag förstår riktigt, men här i Uppsala har vi träffar varje onsdagskväll som inte är helgdag, sedan starten -94. Och vi kan även ha andra gruppträffar för drabbade, runt vårt län. Men eftersom vi erbjuder många att få även enskilda samtal, så är intresset för de regelbundna onsdagsträffarna inte så stort nu sedan en tid. Hör av Dej på telefon.
CHARLOTTE Jo Dina symptom kan mycket väl vara biverkningar av Efexor allihop. Även konstiga fenomen i huvet och svindeln av att olika delar av nervsystemet inte koordineras känner vi igen väl. Men jag säger bara "kan vara". Vidare är det visserligen mycket vanligt att biverkningar minskar kraftigt efter några veckors användning av de nya antidepressiva, men så behöver de uppgifter. Rädslan och ångesten kan också vara en reaktion på ilskan och gråten som kom, för att det kom för mycket känslor på en gång i relation till dina resurser då. (Ångestbromsarna slår till.) Och den obalansen kan väl i så fall ändras på? Hur har det gått för Dej sen Du skrev? Ring gärna 018 124422
MIA Också jättesvårt. Jag vet att många läkare talar om att medicinen ("i rätt dos") skall kunna bota - läka depressionen, men jag har inte sett några bevis för detta. Men att slippa de jobbiga symtomen måste ju också vara väldigt mycket värt för dej. Fast jag vill fråga om Din depression innan Du åt Seroxat såg likadan ut, med diarréer och rastlösheten t.ex.? Var den inte det kan det ev. tyda på att detta är mer av "abstinens". Även om det skulle vara mest "gamla problem" så ge inte heller upp att finna nya lösningar på det mänskliga (eller "psykosociala") planet. Även om Du varit tvungen att backa och ta medicinen att tag till.
Ta väl hand om Er allesammans! (Det är tillåtet att ringa till oss även från andra län än Uppsala, 018-12 44 22.)
Staffan <rfhlups@algonet.se>
RFHL-Uppsala län, - Friday, December 07, 2001 at 14:35:53 (MET)

Arrangeras inga regelbundna träffar för oss som har suttit fast i "läkemedelsträsker"?! I så fall är de regelbundna - annars vad är vitsen?!
Roland Anderzon
- Thursday, December 06, 2001 at 22:56:02 (MET)

Hej. Har ätit Efexor 225 mg depot i 9 månader nu. Har svåra sömnproblem. Det GåR inte att sova, tar därför Propavan och Stilnoct oxå. Har de senaste månaderna drabbats av "hugg" i hjärnan. Det känns som en slags feber-svindel, som om ögon- kropp och syn inte hänger ihop. Är det någon som vet om det är vanligt och vad det kan bero på? Har fått frossa och svettningar oxå. Kan det vara bieffekter, efter så här lång tid? annars har medicinen hjälpt mig mycket, men om detta ska fortgå vet jag inte om jag orkar...
Charlotte
- Monday, December 03, 2001 at 17:51:18 (MET)

Hej alla kämpande!! Att jag hittade denna gäst bok var en guda gåva för mig. Jag har fått bekräftat saker som jag undrat länge. Tex detta med utsättnings problemen. Nu äter jag iochförsig inte efexor utan Remeron (relativt ny medicin), men jag känner så väl igen mig i det vissa här har berättat. Jag har ätit den i ca 3.5 år. Jag fick den efter att jag födde min son i dec-97 o fick en oerhörd ångest som för varje vecka som gick gjorde mig mer o mer orkeslös. Jag orkade inte göra någonting o sista månaden (innan jag blev inlagd på sjukhus o fick el-behandling) var jag så dålig att jag inte ens orkade lyfta ett vatten glas för att dricka. Orkade inte sitta o ännu mindre stå. Jag kunde bara ligga i sängen o känna en konstant ångest som jag trodde att jag skulle dö av. Jag kunde varken äta eller sova. I bästa fall lyckades jag hamna i nån sorts "dvala" i någon halv timme här o där. Min sambo fick bokstavligen bära mig till toaletten när jag skulle kissa. Det var oerhört otäkt!!! Jag kände mig inte deprimerad i tanken men läkaren satte senare diagnosen förlossnings depression med somatiska (kroppsliga) symtom. Det började sakta, sakta vända sommaren -98 efter el behandling o början med antidep. Remeron. Det tog ca ett år innan jag kände att jag någorlunda kunde klara min vardag utan att ångesten bröt ner mig totalt. Medicinen hade hjälpt mig väldigt mycket. Utan den hade jag kanske inte levt i dag. Jag hade inte stått ut med detta oerhörda lidande någon längre tid. Remeronet dämpade dom värsta topparna. Jag kunde också sova bättre o bättre. Efter ytterligare 1 år kände jag att jag mådde bra o ville sluta med medicinen som nästan helt tog bort det sexuella samlivet med min sambo. Jag började känna mig "stympad" på mina egna känslor. Kunde varken känna stor glädje eller mycket av någon känsla överhuvudtaget. Jag var bara slätstruken. Min läkare sa att jag kunde prova att sluta. Han nämde ingenting om ned trappning eller några "utsättnings problem" överhuvudtaget. Så jag bara la av från ena dagen till den andra. Det har ju skrivits en del om dessa "utsättnings symtom" här så jag behöver ju inte upprepa det men jag kan milt sagt säga, att jag trodde jag skulle dö!!! Så jag började i panik med Remeron igen efter en vecka. När jag berättade detta för läkaren, fick jag samma svar som vissa andra här, att jag troligtvis behövde medicinen o att det absolut INTE var fråga om någon abstinens som jag påstod. Dessa mediciner är INTE beroendeframkallande!! Efter det har jag försökt sluta flera ggr genom att trappa ner men utan att lyckas. Jag har fått jätte dåligt självförtroende när det gäller tron att klara mig utan mediciner. Är livrädd att jag ska vara tvungen att äta Remeron resten av mitt liv o aldrig mer få tillgång till mina äkta känslor. Har hela tiden haft en viss känsla av att det MÅSTE vara någon typ av abstinens, men har känt mig ganska ensam med den tanken o har då svalt läkarens förklaring. Nu när jag jag av en slump hittade fram till denna sida blev jag både förfärad o superlycklig. Förfärad av att det verkar vara så svårt att sluta, men lycklig för att jag fick bekräftelse på mina aningar och att det kanske inte alls är så att jag inte skulle klara mig utan (om man nu tar sig igenom utsättningen). JAG VILL HA TILLBAKA MINA KÄNSLOR IGEN!!!! Nu vet jag lite mer om vad detta handlar om. Ni alla har gett mig ny styrka att våga pröva att sluta igen. Att jag inte är ensam om detta. Den här gången ska jag ha en mycket låååångsam uttrappning och ha i tanken att utsättningsproblemen faktiskt existerar. Ett stort tack till er alla o speciellt till "G" som skrev o berättade i gästboken den 21 april -01. Du fick mig att förstå genom att visa ditt "schema" att det inte handlar om att trappa ner på 3 veckor som jag försökt,. utan att det krävs en lång period med väldigt mycket tålamod. Ni får gärna skriva till mig. Kram o lycka till!!!
Estelle <lasa1974@hotmail.com>
Stockholm, - Tuesday, November 20, 2001 at 16:18:06 (MET)

Jag slutade med Efexor genom att trappa ner långsamt. Men efter ca 2 månader fick jag en fruktansvärd ångest (utsättningssymptom). Hur vanligt är det att symptomen kommer så långt efteråt?
Maggan
- Tuesday, November 06, 2001 at 14:05:35 (MET)

Hej på er ! Jag måste ju säga att man ju blir riktigt nervös när man läser vad ni alla skrivit här om era negativa erfarenheter när ni trappat ned på medicinen, då framförallt Seroxat. Jag är en tjej på 22 år som nu ätit Seroxat i 1 och ett halvt år pga min sociala fobi (med lite panikångest som grädde på moset) och det har hjälpt mig oerhört mycket måste jag säga. Numer klarar jag av att leva ett drägligt liv, umgås med människor, fika, äta med folk som var otroligt jobbigt för mig innan jag började med medicinen. Har nu varit sjukskriven under hela tiden sen jag började med medicinen. Har gått hos en pyskolog och pratat i ca 1 års tid och det har väl hjälpt mig till en viss del, men jag skulle vilja gå i kognetiv terapi, vilket tyvärr inte finns här där jag bor.. och jag bor nånstans i norrbotten. Jag provade att sluta med seroxaten nu i våras (trappade ned under 3 veckors tid från 20 mg), men fick jättejobbiga biverkningar; yrsel, orolighet, nervositet, ångest och inte minst ilska, irritation och kort stubin.. mina gamla symptom som jag haft innan jag började med medicinen kom tillbaka med sån enorm kraft och det gjorde att jag började om med medicinen igen.. Numer mår jag "bra" igen, så bra man nu kan göra med antidepp medicin. Har sämre sexlust, gått upp lite i vikt (men dock inte kraftig viktökning som det kan bli för vissa..) men annars i det stora hela så kan man nog säga att det nu går rätt bra för mig.. ska snart påbörja en webbutbildning som är under 1 års tid och det känns roligt att få komma sig ut lite och känna att man gör nån nytta. Grejjen är den att nu när jag läst alla era negativa erfarenheter av nedtrappningen på seroxat så började jag känna mig så rädd och börjar att tänka: när ska jag egentligen sluta med medicinen ? Jag VILL ju inget hellre att klara mig utan den, men samtidigt är jag så fruktansvärt rädd för att börja må dåligt igen och att min sociala fobi ska bli allt värre.. Jag tycker inte att jag ännu riktigt fått den hjälp som behövs för att jag ska kunna klara mig utan seroxaten, dvs riktig terapi, väntetiderna inom psykiatrin är ju så långa och alltför ofta glöms man bort, man blir placerad i ett fack och det enda de gör där är att skriva ut recept på mer medicin åt en... Jag skulle så gärna vilja ta tag i problemen, för jag tror, eller vet att problemen finns kvar hos mig, trots att jag mår "bra" av seroxaten, det bara ligger och pyr inom mig och när jag slutar igen så blir allting dejja vu igen, vilket är det sista jag vill ! Någon som har några tips eller känner igen sig i min situation, så får ni jättegärna skriva... Kramar /Linda
Linda <lillalindas@hotmail.com>
- Sunday, November 04, 2001 at 14:21:22 (MET)

Hej, jag heter Kristina Samba och är producent för radioprogrammet Pussel som sänds i Sveriges Radio P3. Vi vill göra ett program som handlar om tjejer som missbrukar värktabletter och sömnmedel. De vi söker ska nu ha kommit ur sitt missbruk. Om du är tjej, mellan 20 och 35 och känner igen dig vore jag väldigt tacksam om du vill höra av dig, så att jag kan förklara mer. Min e-post adress är kristina.samba@malm.sr.se och mitt mobilnummer är 070/65 88 107
Kristina Samba <kristina.samba@malm.sr.se>
Malmö, - Saturday, October 27, 2001 at 14:21:35 (MEST)

Tack och lov att jag hittade till RFHL! Snälla, kan någon hjälpa mig med mina funderingar! Jag har efter ca 4 1/2 års ätande av Seroxat slutat helt. Provade först att trappa upp medicinen för att se om jag skulle få ett "lyft". Jag är sjukskriven pga arbetsutmattning. Jag provade under två veckor att öka dosen men kände ingen skillnad alls. Nu undrar jag om detta inte var för kort tid att prova?? När man läser om andras erfarenheter så verkar det som om man kan bli "immun" och behöver större dos?? Var ändå nöjd med resultatet, jag har alltid känt ett stort motstånd till medicinen. Kändes som om känslolivet klipptes av när jag började medicinera för några år sedan. Gick sedan igenom en snabb utsättning i juni, tog ca 3 veckor. Gick förmodligen alldeles för snabbt? Fick kraftiga biverkningar, det kändes som om hjärnan skars sönder av skarpa blixtrar, var ständigt yr. Detta höll i sig i flera veckor. Det positiva var att jag kunde gråta igen! Den kraftiga ilskan jag plötsligt började känna var skrämmande och svårhanterlig. Och i juli, helt plötsligt, kom ångesten och rädslan. Det kändes som jag rasade tillbaka ner i depressionens svarta hål igen. Kan rädslan och ångesten vara biverkningar?? Känner mig även matt och orkeslös. Jag ville för ca tre veckor sedan, i ren panik, börja medicinera igen. Jag läste mycket om antidepressiva mediciner, tog till mig allt det positiva, var villig att börja äta igen och göra det livet ut. (har haft fyra depressioner, livrädd för en femte!!!) Har nu även läst mycket om medicinernas avigsidor och tvekar. Vet nu inte om jag verkligen ska ta steget igen utan istället försöka klara mig utan så länge det går? Jag blir snart tokig av allt funderande!! Gunilla
Gunilla
- Thursday, October 18, 2001 at 02:14:50 (MEST)

Hej och tack för en underbar sida, tänk om jag vetet om den tidigare! Jag är en 38 årig kvinna, arbetar heltid och är gift med två barn. I november 94 blev jag utbränd efter många stora påfrestningar, fick då diagnosen depression. Blev i februari 95 ordinerad antidepressiv medicin, Seroxat. Har under dessa år försökt att sätta ut medicinen, senast nu i sommar. Det tog mig flera veckor med vånda att sätta ut medicinen. Då jag egentligen inte vill äta denna medicin går jag på så låg dos som möjligt 10 mg dagligen satt ut till 10 mg varannan dag, men trots detta var jag jättedålig flera veckor. Min läkare säger att jag äter så låg dos att det inte skall ha ngn effekt, trots det är det den dos jag behöver. Sommaren var underbar jag kände att jag levde upp igen. Jag kunde känna känslor, jag var jätteglad, ledsen, arg mm inte neutral. Jag fick efter ngn månad igen min sexlust, som varit försvunnen. Helt plötsligt efter 2,5 månader återkom mina symtom med väldig kraft, med en ångest, sömnproblem,rastlöshet diareer mm mm Jag var tvungen att börja min medicinering igen. När jag läser denna sida inser jag att jag her en tuff medicin att kampa mot och jag blir mer och mer tveksam till om jag blir av med den. Jag har upprepade gånger både med läkare och psykolog haft betänkligheter över medicinen och på pekat misstankar om beroende, men fått till svar att jag har fel. Jag börjar nu fundera på om det är så att min från början uppkomna depression bara ligger under ytan och slumrar, så fort medicinen går ur kroppen kommer den åter med våldsam kraft eller är det så att min kropp blivit beroende utav serotoniet, så att jag aldrig kommer att bli fri/frisk. Kan det vaara så att jag hela tiden äter för låg dos att min depr inte blir återställd? Jag äter fortfarande så lite som möjligt ½ tablett dagligen. Är tacksam för funderingar occh erfarenheter. Återigen tack för en underbar sida.
mia
kalmar, - Thursday, October 11, 2001 at 20:17:55 (MEST)

JanE, Visst är det nog så att det inte hjälper för alla, utan att vissa av oss får prova nya vägar för att bli av med problemet. Prova att gå i terapi utan medicin, det kan ju fungera bra, inte så jag menade, men för vissa (inkl mig själv), så hade jag lättare att hantera mina negativa känslor när dom var något 'dämpade'. Eftersom det är obalans på signalämnen i hjärnan när man är deprimerad och har ångest, så är det ju inget fel i att få dom normala med medicin, det är ju inte att dämpa känslorna utan att få dem på en normalare nivå. Du säger: 'Normalt är det väl tvärtom: passa på då din själ inte vill låta dej tysta den och bli "normal".' -visst, men jag är nog inte normal utan jag har en ångestsjukdom :)
Lars
- Thursday, October 11, 2001 at 16:18:20 (MEST)

Hej igen! JAg skrev häromdagen om att börja eller inte börja med cipramil, jag har kontaktat meditrina och pratade där om hur jag känner inför medicinen, jag fick svar på det jag undrade ....men kännde mig ändå inte nöjd med det svaret. Jag pratade med min sjukgymnast och även en kvinna på en rehabgrupp där jag ska gå senare. Jag har en tid hos en kurator men om 2 veckor och jag känner att jag behöver hjälp nu..... Varför kan det vara så lång väntetid hos en kurator när man behöver prata på direkten, man kanske inte känner sig så pratsugen då om 2 veckor?? Jag har i alla fall bestämt mig nu för 30 minuter sedan och jag står fast vid mitt beslut,,,jag har börjat med cipramil idag och nu hoppas jag att jag snart kan bli bättre...Jag kan inte vara så här längre, då går jag under.. Jag känner inte er, men ni vet hur det känns och det är bra att den här sdian finns, här och nu när jag behöver och inte om 2 veckor. Mvh från Lena.
Lena
- Thursday, October 11, 2001 at 14:15:54 (MEST)

Lars! Det är en sak jag inte fattar: Om jag orkar släpa mig till en vettig mänska att prata med(terapeut kanske), varför skall jag vänta tills jag fått en medicin som gjort mej mindre ledsen eller förbannad (som Lena var)? Inte bara lugnande medel utan alla vanliga psykofarmaka och även antidepressiva verkar ju oftast mer eller mindre dämpande på känslorna. Skall dom först dövas innan jag kan komma tillrätta med dom i terapi? Normalt är det väl tvärtom: passa på då din själ inte vill låta dej tysta den och bli "normal". En terapi på medicin kan ofta bli alltför intellektuell, och därför INTE få långsiktig effekt, men ibland finns ju inget alternativ. När man redan är fast t.ex. Stå på dej Lena och försök hitta en människa, som också kan bli den som förstår dej och på så vis bryter ensamheten. Och ett PS: Idag pratade jag med en tjej som blev "överkänslig" med gråt, ilska och klängighet av sina p-piller. Det kan vara bra för någon att veta.
JanE
- Wednesday, October 10, 2001 at 20:09:08 (MEST)

Hej på er! Det finns mycket att säga om anti.dep mediciner. Det finns givetvis både bra och dåliga sidor. Det dåliga som många skrivit om här handlar om utsättningsproblemen. Vi är förhållandevis få (jämfört med hur många som tar) som råkar ut för detta, men vi finns och problemet kommer förmodligen att bli erkänt så småningom. Men, trots detta tycker inte jag att medicinerna ska förbjudas. De hjälper precis som de ska och det är många som behöver tabletterna och som blir hjälpta. Så ni som läser detta och har funderat på att börja, bli inte avskräckta när ni läser detta. Ta er bara en funderare och om ni verkligen behöver medicinen så ta den hellre än att vara deprimerad och ta vara på dessa historier om våra erfarenheter, så om det någon gång skulle hända er så kan ni vara förberedda och förvissade om att ni inte är ensamma. Jag behövde medicinen när jag började och den hjälpte mig. Men när jag slutade och fick problem önskar jag att jag kunde varit mer förberedd och fått mer hjälp och förståelse av läkarna. En stor kram till er allihopa!
Josefin
- Wednesday, October 10, 2001 at 18:26:15 (MEST)

Lena! Jag känner igen mig i dig. Förstår att du är osäker på medicinen. Biverkingarna är mycket individuella, många skriver om hemska upplevelser medan andra skriver att dom nästan inte fått några biverkningar alls. Dom flesta kan nog hålla med om att när medicinen börjat verka så gör den det rejält och att det kanske var värt besväret. Men det finns en risk att den inte hjälper dig och du kanske skall prova en annan. Den risken är betydligt mindre men den finns ändå. När medicinen börjat verka är det väldigt bra att kombinera med terapi, det har visat sig vara väldigt effektivt på lång sikt. Lycka till med att komma dit du vill!
Lars
- Wednesday, October 10, 2001 at 14:20:44 (MEST)

Hej Lena! Det verkar som om du har hamnat i en depression,jag känner verkligen igen mig i vad du skriver,trodde aldrig att jag skulle kunna känna en sån ilska som jag gjorde under min depression. Och man känner sig verkligen ensam. Men du ska veta att du absolut inte är det, vi är många som mår och har mått som du gör. Har du funderat på att gå i terapi? Det hjälpte mig mycket,samtidigt som jag var sjukskriven en längre tid. Började att äta antidepressiva tablettter också. Har precis slutat med dom och det är inte lätt. Vill inte råda dig till varken att börja eller inte, det är ditt beslut.Men om jag var i din situation så skulle jag börja med terapi och se om det hjälper.Lycka till! Kramar
Mimmi
- Tuesday, October 09, 2001 at 13:31:05 (MEST)

Hej! Jag är sjukskriven sedan 1 år tillbaka, och mår skit..... Jag har värk dagligen och jag känner mig nere i fotknölarna, jag får lätt gråtattacker som vara i ca en kvart om gången. Jag känner mig lätt irrriterad på min omgivning och skriker och gapar när det inte blir som jag har tänkt mig. Man känner sig hemsk när det händer, jag har sådan smärta i kropp och själ och jag känner mig så ensam med mina känslor på någotvis. Min läkare tycker att jag verkar deprimerad och har skrivit ut cipramil till mig som jag inte vet hur jag ska gör med? jag har läst om biverkningarna och hur svårt och jobbigt det verakr vara att sluta med dem Jag har nu väntat ca 2 veckor sedan jag fick asken med cipramil och jag vet fortfarande inte hur jag ska göra? Jag behöver råd snabbt av er som erfarnheter av cipramil och att må så här dåligt.Hjälp! Fort. Jag känner mig bara värre.....Mvh från Lena.
Lena
- Tuesday, October 09, 2001 at 12:53:37 (MEST)

Hej Mimmi! Jag tänker på dig, kämpa på! Det är svårt att säga hur länge jag mådde dåligt. Den mest akuta fasen gick över efter ett par veckor, men en del symtomer såsom ångest(attacker), svettningar och allmän oro fanns kvar längre, ungefär sex månader. Om du ska fortsätta med medicinen eller inte är ditt eget val, men har du kommit så här långt så försök att härda ut - det kommer att bli bättre. Men givitvis, känner du att det blir för mycket för dig så får du kanske börja på en liten dos igen och samla nya krafter till nästa försök. Det blir kanske lättare att sluta efter en liten dos? Men som sagt försök att härda ut, men låt det inte gå för långt, det kan bli för mycket både fysiskt och psykiskt för dig. Kom ihåg att det är inte dig det är fel på, tappa inte tron på dig själv och ditt omdöme. Förstår inte läkarna, och andra, din situation så är det de som har problem och inte du! Många kramar,
Josefin
- Monday, October 08, 2001 at 19:32:29 (MEST)

Hej Josefin! Tack så jättemycket för ditt svar,jag behöver verkligen allt stöd jag kan få. Har nu gått nio dagar sedan jag slutade och igår fick jag en riktig ångestattack,då kändes det som att jag inte skulle orka längre. Men jag har verkligen bestämt mig för att sluta. Hur lång tid tog det för dig innan du började att må bra igen? Känns verkligen som om jag har en lång väg framför mig, jag bara längtar efter att få känna någon slags lycka igen. Det som jag känner mig orolig över är att min läkare inte vill sjukskriva mig längre än till på tisdag, jag orkar verkligen inte gå iväg och jobba ännu. När jag pratade med honom i tisdags så sa han att symptomen borde gå över på en vecka.Han verkade tycka att det var konstigt att jag mådde så dåligt.Han kommer säkert att säga att jag ska börja att äta dom igen och det vill jag verkligen inte. Svara gärna! /Mimmi
Mimmi
- Sunday, October 07, 2001 at 01:32:43 (MEST)

Hej på er! En stor kram till er alla som kämpar...Mimmi, som du kanske läst så har jag skrivit här förr. Jag har själv tagit efexor och slutade med det för ca. 1½ år sedan. Jag hade det verkligen jättejobbigt efter det att jag slutat med medicinen. Jag gjorde precis som läkaren sade, gick ned till halv dos (från 3*75mg till 1½ tablett) och efter ytterligare en vecka lade jag av helt. Då kom alla problemen som jag skrivit om innan, kallsvettningar, krypningar, ångest, illamående och den här känslan om att "själen håller på att lämna kroppen". Jag var helt panikslagen så min familj vågade inte ens lämna mig ensam. Jag ringde först till min läkare och därefter till andra sjukhus, men ingen förstod eller ville förstå. Jag trodde att jag hade blivit helt tokig. Efter två mycket plågsamma dagar tog jag en halv tablett. På en halvtimme var jag mig själv igen. Men efter den här omgången kände jag att jag behövde samla nya krafter för att orka genomföra detta, så jag fortsatte med en halv tablett om dagen. Ett halvår senare slutade jag helt igen och då fick jag sjukskriva mig i ett par veckor. Ungefär då fick jag också kontakt med Staffan här på RFHL, och han trodde på mig och fick mig att förstå att jag inte var ensam om detta. Kanske var den insikten avgörande för att jag skulle lyckas med att sluta? Så Mimmi, dina problem är verkliga. Vi tror på dig, och försök att hitta ett sätt med nedtrappningen som passar just dig. Har du fler frågor så får du gärna höra av dig!
Josefin
- Thursday, October 04, 2001 at 15:08:46 (MEST)

Jag tackar för dom positiva svaren. Jag började faktiskt i förrgår med ½ tablett, efter nån timme fick jag svettningar som varade i en kvart. Andra dagen fick jag minst sagt diarré, hann precis till dasset:) Efter vad jag läst, så är biverkningarna övergående, hur var det för er?
Max
- Wednesday, October 03, 2001 at 21:29:54 (MEST)

Ja jag läste nyss om er som provat seroxat och mått hemskt dåligt av dem, men själv har jag bara agod erfarenheter av den medicinen. Har ätit den i snart 4 år, har provat att vara utan nga ggr, men det har gått nga månader sen har jag vart tvungen att börja igen. Kan säga det att jag skiljer på dessa preprat och t ex benzodiazepiner, eftersom jag provat båda grupper och de sistnämnda var ett helsike att sluta med så det kan jag förstå att de skapar ett sånt skarpt beroende, men t ex seroxat har gjort så att jag vågat börja leva igen, gå ut bland människor, slippa ångest och ätstörningar mm. Så jag kan bara dela med mig av de goda erfarenheterna när det gäller seroxat. Utan den hade jag nog inte suttit där jag sitter idag. Med vänlig hälsning Pierre
Pierre <cccatch@hotmail.com>
Göteborg, - Wednesday, October 03, 2001 at 02:48:56 (MEST)

Hej! Det här riktar sig främst till Labolina och Max. Jag åt Seroxat mellan juli förra året till juli i år och åt då en och en halv tablett till två om dagen den mesta tiden. Jag trappade givetvis upp med en halv tablett i veckan ungefär i början, men maxdosen var två om dagen. Grejen med tabletterna är inte att man mår dåligt när man äter dem. Jag mådde iallafall bra, på det lite speciella sätt man mår bra när man äter antidepressiva piller. Problemen kommer först när man ska sluta. Eftersom min läkare inte hade sagt att det var riskfyllt att sluta helt tvärt var det just det jag gjorde när jag slutade. Receptet var slut och sen tog tabletterna slut och jag tänkte bara.. ok, nu får vi se om jag klarar mig utan dem. För att fatta mig kort mådde jag skit i tre veckor. Yrsel, feber, overklighetskänslor, förvirring och ett symptom som kändes som att man fick liksom "elstötar" i hjärnan.. ja, skitjobbigt helt enkelt. Jag misstänkte förstås att det berodde på tabletterna, men eftersom min läkare inte sagt något om dessa problem så undrade jag ibland om jag helt enkelt hade blivit galen på något sätt när hjärnan inte fick tabletterna längre. Men det gick över till sist som sagt, och nu mår jag bra. Mitt råd är: börja om du känner att du behöver, det funkar, men trappa ner innan du slutar annars blir det helt sjukt asjobbigt. (Seroxat verkar ju enligt alla vara värst också)(ta en annan tablett, typ fontex, kanske..?)
Micke
- Wednesday, October 03, 2001 at 01:07:14 (MEST)

Fy f*n! Detta var bland det läskigaste jag har läst, nu är jag skit rädd för att börja med Seroxat. Jag trodde precis som Labolina att anti-dep medicin skulle hjälpa, inte stjälpa, men här har ni verkligen bevisat motsatsen. Om alla dessa mediciner skulle plåga oss så mycket varför i h*vette säljs dom så?! Nej, ni trodde ni mådde dåligt innan ni började med dom, men det var ingenting emot när ni börjat eller försökte sluta med dom. Om känslan av att själen skall lämna kroppen eller att jag skulle längta till att dö uppkommer när jag börjat käka dom, skall jag fasen inte göra det! PS. Finns det Någon som har en positiv erfarenhet av Seroxat?
Max
- Monday, October 01, 2001 at 18:12:03 (MEST)

Hej allihop! Idag är en fruktansvärd dag för mig. Har ätit efexor depåt 150 mg sedan november förra året. Började med att trappa ner till 75 mg den nionde augusti,åt sedan det i en månad.Sedan trappade jag ner till 75 mg varannan dag och åt så i tre veckor. Nu har jag slutat helt i lördags. Igår kom utsättningssymptomen med ilska,yrsel,gråt,skakningar mm. Idag är det ännu värre, vet inte vart jag ska ta vägen känns som att jag måste ha någon slags hjälp ganska fort. Är det någon som vet hur länge det här värsta kommer att sitta i? Vill verkligen inte börja med tabletterna igen, kanske är det här något man måste ta sig igenom när man slutar? Tacksam för svar. /Mimmi
Mimmi
- Monday, October 01, 2001 at 12:22:40 (MEST)

Hej alla kämpande vänner! Vad skönt att det finns en sån här sida där man kan få ta del av andras erfarenheter. Man känner sig lätt så ensam i sin kaotiska kamp. Har själv ätit olika typer av antidepp med i 6-7 år nu. Har prövat det mesta känns det som och har hela tiden brottats med känslan av att det inte känts bra att stoppa i sig dessa mediciner. Efter att ha ätit bl a Cipramil, Edronax o Seroxat har jag nu fått rådet av min läkare att pröva en äldre variant - Tymelyt. Detta pga fruktansvärda sömn-svårigheter som höll på att driva mig till van- sinne. Har ätit Tymelyt i en dryg vecka nu och har börjat kunna sova några timmar i sträck - vilken fantastisk upplevelse!! Men känner mig ändå så osäker på om det är bra att stoppa i sig dessa kemikalier. Så fort jag slutar så hamnar jag i djupa depressionssvackor och självmords-tankarna börjar snurra. Har inte kunnat arbeta på över två år och börjar känna mig missmodig om att överhuvdtaget kunna komma tillbaka till arbete. Jag undrar finns det någon som har erfarenhet av Tymelyt el likn medicin som vill dela med sig av denna? Tackar på förhand! Och kom ihåg - vi är inte sämre människor, kanske bara känsligare. Hej från Kim
Kim
Skövde, - Saturday, September 29, 2001 at 16:37:49 (MEST)

Hej! Jag hamnade på den här sidan eftersom jag måste trappa ner på mina värktabletter Ardinex som innehåller kodein. (Jag har fibromyalgi) Det visade sig att det är jättejobbigt och jag vet inte hur jag ska kunna leva som vanligt (studerar, har tre barn) för jag mår så dåligt! Jag blir apatisk, orkar bara ligga eller sitta om jag inte tar dem. Ofrkar heller inte prata med folk eller vara social. Hur gick det till när du, Ann-Marie, lades in på sjukhus? Jag känner att hjälp vore väldigt skönt! Men hur får man det? Kram alla, från Anneli
Anneli Anttila <anneli.anttila@telia.com>
Västerås, - Saturday, September 29, 2001 at 00:58:23 (MEST)

LABOLINA! Det låter som Du verkligen behöver ett snabbt svar så det Du skall få: Vist skall Du göra något tycker jag, men om Du skall pröva medicin, pröva då i alla fall inte Seroxat. Det framgår väl av statistik och berättelser på denna sida. (Möjligen är Efexor lika illa.) Vist kan många berätta om att de fått hjälp av antidepressiva. Om man när man prövar också får bekräftelse på biverkningarna, att medlen kan tappa sin effekt med tiden och även ge svåra utsättningsproblemen, då minskar ju också riskerna betydligt att förspilla sitt liv bland olika mediciner som inte hjälper. Men det faktum att Du "inte står ut med ditt destruktiva liv längre" tycker jag annars vore en utmärkt startpunkt för att finna hjälp via samtal eller annat mer "känslomässigt uttryckande" kombinerat med medmänskliga samtal. Din målande beskrivning av Dina problem tyder också på det. Att tiden är mogen och att Du har resurser. Men en, och även flera, terapeuter Du mött kan säkert varit helt olämpliga. Och inte behöver Du begränsa Dig till psykoterapeuternas skara om Du börjar leta igen. Men jag kan också gissa att Du har jobbigt med tilliten till andra människor, vilket kan allvarligt försvåra för Dej att hitta någon människa att ge detta stora förtroende. Du får nog vara beredd att skärskåda denna rädsla (och orsakerna), men ärlighet om Dina tankar om "hjälparen" är nog ett utmärkt hjälpmedel för Dej att klara ut om han/hon är rätt eller fel för Dej……. Naturligtvis är Du också välkommen att ringa mej hit till RFHL-Uppsala län. Detsamma vill jag säga Elisabet som frågat om Xanor-nedtrappning här utan att få något svar nedan.
Staffan Utas <018-124422>
RFHL-Uppsala län, - Wednesday, September 26, 2001 at 10:57:30 (MEST)

Fick idag Seroxat utskrivet och satte mig och surfade runt lite och hittade alltså hit. Depressioner och sociala svårigheter har präglat hela mitt liv och jag har under flera år funderat på att ta steget att prova antidepressiv medicinering. Orkar inte längre med känslan av att aldrig lyckas på struktur och "ordning" på mitt psyke och mitt liv. Att inte klara av att behålla och lyckas med ett arbete, hamna i ständiga konflikter med allt och alla, att inte orka kliva upp ur sängen mm mm. Kanske det värsta är min dödslängtan och samtidiga rabiata skräck för det samma. Jag är en ganska "fucked-up" individ. Nu tar jag steget för att försöka må bättre, men när man läser här så verkar det snarare vara att skriva under ett ruskigt kontrakt och att medicinen kommer att förstöra mig och mitt liv ytterligare. Är det verkligen så? Min privata allmänmedicinska läkare sade att han funderat på denna medicinering till mig tidigare och blev i princip glad och positiv när jag själv förde det på tal med honom. Finns det någonstans där man kan se fler vittnesmål av människor som verkligen blivit hjälpta av medicinen? Eller är det som det ser ut här, totalt bortkastade pengar och dessutom farligt? Jag kommer antagligen att börja ta min medicin imorgon i alla fall av den enkla anledningen att jag inte står ut med mitt destruktiva liv längre. Ja, jag har provat terapi, där kan man verkligen tala om bortkastad tid. Den terapeuten var i alla fall den vidrigaste person jag mött på många år. Jag fungerar helt enkelt inte i terapeutiska situationer verkar det som. Tror kärringen t o m blev rädd för mig efter några sammanträffanden. Denna medicin får nu bli en sista utväg eller vad man ska kalla det. Jag måste ju försöka med någonting! Eller hur?
Labolina
Sthlm, - Tuesday, September 25, 2001 at 22:02:36 (MEST)

Jättebra hemsida ni har hälsningar från oss i Norrköping
Liisa <liisa.lalic@telia.com>
Norrköping, - Wednesday, September 19, 2001 at 22:06:43 (MEST)

Hi, I'm looking for people with "restless legs" to interview in Swedish - you will receive 250 SEK for your time - please write to me if you have this syndrome or if you know of anyone who has it - my address is diane@qqfs.com Thanks!
diane carlshagen <diane@qqfs.com>
Göteborg, - Monday, September 17, 2001 at 14:58:45 (MEST)

Jag är sedan den 2/5 -01 fri från benso och kodein. Tillbringade 3 månader på sjukhus inneliggande för avgiftning och därefter 1 månad på behandlingshem för beroende. Avgiftningen gick långsamt och ganska bra. Jag har även stått på Efexor sedan 2 år. Jag är drogfri nu och ville även sluta med antidepressiva medlet. Arbetar i sjukvården och i FASS står det inget om att antidepressiva måste trappas ut långsamt. Jag slutade tvärt med mina tabletter och det är 4 veckor sedan. Yrsel, ostadighetskänsla, svettningar, sömnstörning m m har jag upplevt under denna tid. Jag hämtar stöd hos NA-gruppen annars vet jag inte hur jag hade klarat av det. Vet inte läkarna att även antidepressiva är förenat med utsättningsproblem eller varför skriver man ut dessa preparat så GENERÖST ?
Ann-Marie
Hässleholm, - Saturday, September 15, 2001 at 18:24:22 (MEST)

Jag vill förmedla några visdomsord till er som fundera på att sluta eller håller på att sluta med antidepressiv medicin. Om man sår ett frö kan man inte slita och dra upp plantan för att den skall växa fortare man ska heller inte ta upp och titta på fröet eller röra om i jorden för då störs fröet och det tar längre tid. Dessa visdomsord tycker jag passar bra när det gäller att sluta med antidepressiv medicin. Om man tänker sluta så sår man ett frö, det skall gro. Om man håller på att sluta så gäller det att ha tålamod, att låta plantan växa upp. Lycka till
Anette
- Thursday, September 13, 2001 at 18:58:40 (MEST)

Finns det någon mer som håller på att trappa ut Xanor? Jag kämpar med denna medicin och undrar om någon har något råd som underlättar uttrappningen.
Elisabet
- Sunday, September 02, 2001 at 11:01:04 (MEST)

2001-06-23: Hej alla ni som kämpar där ute. Vill bara ge ett tips på böcker som kan trösta och ge hopp av författaren Dorothy Rowe: DEPRESSIONSHANDBOKEN och TILLBAKA TILL LIVET. Båda finns på biblioteket. Ge inte upp! Kramar Eva
Eva
- Saturday, June 23, 2001 at 10:57:10 (MEST)

Anette: När man läser din berättelse tror man inte en del läkare är riktigt kloka! Må så vara att man faktiskt kan behöva mediciner ibland, men att hålla på och lägga till mediciner för att ta bort biverkningarna verkar bara sanslöst. Det förstärker verkligen min tro att läkarna intehar en susning om biverkningarna när det gäller framförallt antidepp. Jag "gick av" Cipramil 20 mg för drygt 7 veckor sedan och börjar så sakteliga känna mig OK. Har fortfarande sömnstörningar (vaknar på nätterna), svettas, litet illamående, kraftig värk i kroppen, litet ångest då och då, men det är ingenting mot det jag gick igenom både under medicineringen och under utsättandet. Som du skriver, man mår faktiskt psykiskt dåligt av det man har gått igenom! Det sätter spår som jag tror att jag aldrig kommer att glömma. Än i denna dag tror inte min läkare att Cipramil ger abstinens eller utsättningsproblem!!! Eftersom jag hade ett helvete med bara Cipramil är jag verkligen imponerad av att du klarade av att sätta ut så många mediciner. Grattis, du har gjort ett jättejobb. Jag vill så gärna tro att alla vi som kämpar med att vara/ha varit deprimerade och ha ångest skall klara oss utan den mycket läskiga antidepp-medicineringen (och även lugnande). Det måste finnas andra sätt att tackla problemen. Kramar till er alla. /01-06-21 Kram Eva
Eva
- Wednesday, June 20, 2001 at 18:23:31 (MEST)

UPPLEVELSER AV ATT SLUTA MED ANTIDEPRESSIV MEDICIN, FRAMFÖRALLT MIANSERIN.

Jag har ätit antidepressiv medicin i drygt 10 år. Det började med Klomipramin i rätt många år och byggdes på med Cipramil för att pigga upp mig på dagen då jag blev trött av Klomipraminet. Av Cipramilen fick jag sömnsvårigheter vilket medförde att jag måste äta Imovane. Med denna dos i kroppen blev jag efter ett par år allt sämre. Jag ordinerades Mianserin för att kunna ta bort Imovanet, vilket visade sig vara svårt.
Utsättningen av Mianserin upplever jag som det tuffaste. Det kanske beror på de var det sista samt att min kropp och själ var skakad av tidigare nedtrappningar.
Totalt har hela nedtrappningen pågått sedan augusti 2000, det har inte gått på räls. Det har varit bakslag och jag har tappat tålamodet många gånger. Jag började med att ta bort 50 mg Klomipramin. Jag tog bort allt på en gång, vilket innebar att jag svettades kopiöst i ca två veckor. Därefter 20 mg Cipramil, den delade jag upp i flera omgångar. Av Cipramilen upplevde jag att de lurigaste besvären dök upp ca 2-3 veckor efter utsättningen. Sedan var det Imovanets tur. Jag tog bort två tabletter på en gång, vilket innebar en enorm ångest i ett par veckor med åtföljande värk, trötthet i kroppen och myrkrypningar i benen. Dessa höll på i två - tre månader.

Mianserinet minskade jag med 15 mg varannan vecka. Efter ca två dagar kom varje gång en ångest som inte går att jämföra med något annat, fast det var värst första gångerna. Det kändes som man skulle gå mitt itu, helvetes portar stod öppna. Ångesten var värst på dagen och avtog vid ca 7-8 på kvällen för att sedan sätta igång vid 5-6-tiden på morgonen. Denna kraftiga ångest pågick i ca 3 dagar följd av småångest i ca 1½ vecka. Det högg och slet i kroppens muskler speciellt i bröstkorgsmusklerna, jag hade hjärtklappning, kraftig värk i benen , myrkrypningar, kroppen kändes trött. Jag var illamående och kunde inte äta mycket. Magen var i kaos. Efter 1½ till 2 veckor avtog besvären så att jag kunde fortsätta min minskning. När jag tagit ut sista Mianserinet fick jag en enorm värk i ena lårmuskeln, den satt i en dryg vecka. Min menstruation krånglande. Den kom två gånger med en veckas mellanrum.

Nu har det gått 7 veckor sedan jag tog ut sista Mianserinet. Ångesten är nästan borta. När jag vaknar sitter den fortfarande där, men går rätt snart över. Jag sover ca 6-7 timmar per natt. Myrkrypningar finns kvar, dock ej så starka, det hugger lite i musklerna . Illamåendet är kvar men det är mycket bättre. Tröttheten i kroppen börjar avta, men jag känner mig fortfarande mycket trött. Psykiskt är jag skakad av det jag varit med om; mitt humör åker upp och ned. Jag har försökt med aktiviteter som jag tidigare kunde göra, men klarar inte dessa ännu, jag blir fort trött. Det får bli lugna aktiviteter ett tag framöver.
Utan tabletter i kroppen känner jag mig lugn på ett sätt som jag inte gjorde tidigare även då jag är ledsen. När jag mår bra känns det fantastiskt, jag kan känna vinden mot min kropp, jag har fått tillbaka mina känslor och framförallt: jag TÄNKER MYCKET BÄTTRE.

Anette
- Saturday, June 16, 2001 at 21:54:04 (MET DST)

Hejsan! jag ser att många verkar ha bekymmer med Cipramil på den här sidan, Själv har Cipramilen HJÄLP MIG ENORMT! jag höll på att knäckas helt. Jag hade en extremt kort stubin, jag hade extrem huvudvärk, ville inte göra något om dagarna, livet var ett Helvete om jag ska förklara det snabbt och kort. Redan efter 1 vecka med cipramilen så började jag märka effect, Huvudvärken försvann, och det var så mycket som förändrades, min puls bla... mm mm mm. Jag har till och med Jobb idag som jag går till varje dag, jag sökte upp jobbet själv. för min motivation för att Leva och jobba gick i höjden. Jag tar bara 1 tablett Cipramil om dagen, och jag tänker böja skära ner på det , för att sluta helt om någon måndag. har tagit cipramil i ca 3 månader nu, och det är dax att stå på Egna ben, för jag ser cipramilen bara som en "KNUFF" för att man ska orka med att ordna till sitt liv, och det har jag VERKLIGEN GJORT! :-) så nu ska jag sluta med det den hjälpsamma medicinen :-) mvh Tomtenisse.
TomteNissen <anonym@test.com>
Skåne, - Tuesday, May 15, 2001 at 19:10:27 (MET DST)

010504: Hej Josefin, Maran och alla andra! Som Josefin skriver är det - mitt i all bedrövelse - skönt att veta att man inte är ensam. Jag är nu på min 5:e Cipramil-fria dag och det är inte helt lätt. Korta stunder mår jag hyfsat, för att i nästa stund plötsligt bli darrig, skakig, svettig, yr, får panik, får overklighetskänslor, vill "bort" osv. Känns det igen? Jag tycker också att jag inte känner igen mig själv, det är som om jag sitter under en glaskupa, har ingen riktig känslomässig kontakt med omvärlden. Det är riktigt otäckt. Jag blev också torr i ögonen, fick ögondroppar. Har inte tidigare haft sådana besvär med mina ögon så det är förmodligen Cipramilen. Dessutom har jag märkt att blodsockret åker jojo upp och ner. Har numera alltid druvsocker med mig. Trots att jag fortfarande mår skit, mår jag i alla fall bättre nu än när jag började trappa ner så förhoppningsvis går det på rätt håll. Men ibland känner jag tålamodet och orken svikta. Massor med hälsningar till alla er som kämpar. / Eva
Eva
- Friday, May 04, 2001 at 17:33:59 (MET DST)

Att inte bli trodd på och få sina misstankar om biverkningar och abstinens bekräftade, det är förödande! Prisen för Maran och Josefin och alla andra blir oerhört högt. Denna gästbok kan redan användas för att visa ovetande att dessa problem verkligen FINNS.
Staffan
RFHL-Uppsala län, - Friday, May 04, 2001 at 13:30:33 (MET DST) Ändrad 01.05.06

Hej Till Josefin: Jag känner igen det där med osäkerheten när det gäller känslor. Periodvis har jag inte känt igen mig själv. DET är läskigt. När det gäller ögonen vet jag att det beror på cipramilen, det var likadant förra gången jag försökte sluta. Något som gör mig så vansinnigt förbannad är att hade jag vetat att man kunde bli så här dålig förra gången jag slutade hade jag sluppit tro att jag hade blivit galen och på grund av det sluppit att börja med tabletterna igen.
Maran
- Thursday, May 03, 2001 at 19:27:36 (MET DST)

Hej igen! Jag tänker på er allihopa! Jag kände också mig mycket sämre när jag motionerade, precis som "G". Illamående, svettningar, yrsel, huvudvärk m.m. Och jag är inte dåligt tränad. Jag hade också problem med mina ögon i början, fast tvärt om. Mina blev så torra att jag fick börja använda ögondroppar. Jag har också fått någon slags ångest, sedan jag slutade med medicinen för två år sedan. (Jag vet inte om det beror på medicinen - GUD vad osäker jag har blivit på mina egna känslor). När jag pratar om otrevliga minnen tex. om detta, blir jag kallsvettig, trång över bröstet och orolig. Det här med att ingen trodde på mig och mina biverkningar har verkligen fått mig att tvivla på mig själv och det jag upplever. Har någon av er varit med om någon liknande ångest? En vän till min pappa har precis börjat med Effexor (samma som jag hade), vad ska man säga? Kram!
Josefin
- Thursday, May 03, 2001 at 14:53:10 (MET DST)

SVAR TILL MARAN. Det besvär Du talar om, rinnande ögon, finns faktiskt med på listan över "utsättningssymtom" av SSRI-preparat här på vår hemsida (under antidepressiva medel). "Ögonirritation" drabbar enligt den undersökningen 14 -15 %. Finns fler erfarenheter!?? Långdragna besvär - främst olika överkänsligheter för substanser - som följer av överbelastade utsöndringsorgan, särskilt lever, är ju också vanliga i olika tablettsammanhang hos oss. Alla slemhinnor är ju för övrigt också utsöndringsorgan, även kring ögonen, eller hur?
Så till frågan: Hur länge finns medicinen kvar i kroppen: Det är ju inte det som avgör hur länge man har abstinenssymtom av ett medel, för dessa är ju tvärtom orsakade av att kroppen SAKNAR ett medel som den blivit van vid. Medlet har orsakat förändringar i kroppen/nervsystemet och frågan gäller hur lång tid tar det för dessa att återställas. För bensodiazepinerna antar man att beroendet består i att GABA-receptorerna, som de passar till, har blivit många fler under tillvänjningen och sedan måste försvinna under avvänjningen, som vi ju vet - helt följdriktigt - kan bli mycket lång efter ett långt bruk. Hur ser detta ut för de nya antidepressiva? Företaget som gör Ditt medel, Cipramil, säger i FASS att motsvarande ökning av receptorantal inte sker för detta medel och att (den återupptagshämmande) effekten inte heller försvinner. Men på något sätt tycks i alla fall en tillvänjning kunna ske, som man ser även här i gästboken. Långt bruk verkar kunna ge långa avvänjning även här, men mer erfarenhet behövs om hur länge. Men det tycks ändå som de individuella skillnaderna i reaktioner är ännu större här än för lugnande och sömnmedel.
Jag kan alltså inte lova något om tiden bara ATT abstinens går över! Men även abstinenssymtom kan påverkas av mycket annat, så sök vidare efter situationer/handlingar som minskar eller ökar symtomet. (Ditt medel har en halveringstid i kroppen på c:a 36 timmar och borde därför praktiskt taget ha lämnat kroppen på en vecka, men FASS säger att det tar en till två veckar när man börjar med medlet innan man når "steaddy state-nivå" i blodet, så det är ju rimligt att även försvinnandet är ytterligare något fördröjt. Men första abstinens kommer ju ofta redan efter några dar, ibland ännu fortare.) LYCKA TILL ALLA NI SOM KÄMPAR!
Staffan Utas, RFHL-Uppsala län rfhlups@algonet.se, Tel 018-12 44 22!
- Thursday, May 03, 2001 at 14:51:30 (MET DST) Ändrad 01.05.06

010502 Hej igen! Även jag har många gånger undrat vad det är för "gift" jag stoppat i mig under alla dessa år. Också jag reagerade väldigt kraftigt vid upptrappningen och nedtrappningen har (vilken jag beskrivit i tidigare inlägg) varit som en ändlös mardröm, där jag bland många symtom haft känslan av att själen varit på väg att lämna kroppen. Hur läskigt som helst! Sen tre veckor är jag medicinfri och jag börjar kunna motionera igen utan att få massa biverkningar och bli sjuk efteråt. Troligen har motionerandet satt fart på giftet i kroppen när jag åt medicin. Precis som Maran har jag problem med rinnande ögon. Ögonen rinner så fort jag kommer utomhus. Det har varit så i 1½-2år och jag har funderat över om det kan vara en medicinbiverkan. Min akupunktör tror det. Får väl se om det ger sig nu när jag slutat. Hälsningar G
G
- Wednesday, May 02, 2001 at 20:24:31 (MET DST)

Hej Jag undrar om det är någon som vet hur länge dom här antidepressiva preparaten kan finnas kvar i kroppen? Mina ögon har runnit sedan jag slutade med tabletterna, är det någon mer än jag som har det likadant? Jag läste om en zonterapeut som sa att man kunde se i ögonen hur levern mår. I så fall tyder ju mina ögonbesvär på att min lever är överbelastad, eller............
Maran
- Monday, April 30, 2001 at 14:41:06 (MET DST)

Nu vet jag att jag inte är ensam. Nu tar vi upp kampen och visar sjukvården att vi finns! Jag minns hur riktigt värdelös jag kände mig när jag låg i min säng och desperat ringde runt till sjukhusen i hopp om hjälp och förståelse. De hade aldrig hört talas om något liknande, antidep. mediciner hade inte dessa biverkningar, det var nog bara mitt psyke som var dåligt. Och ingen tog mig på allvar. De menade att det var bara psykiskt och jag gick runt och inbillade mig. Men nu vet jag att det inte var så. Jag känner så väl igen mig i er andras beskrivningar, jag kommer aldig att glömma hur det kändes när min själ ville ut ur min kropp. Jag menar inte att antidepressiva mediciner ska försvinna, det finns de som "måste" ta dem för att "överleva". Om många blir hjälpta av medicinen och får inte biverkningar i den grad som vi fått. MEN alla har rätt till information om risker med behandlingen innan den påbörjas, och rätt råd och stöd när man hamnar i detta beroende som vi faktiskt har gjort. En BAMSEKRAM till Staffan som inte glömmer bort mig! Jag tänker på er alla, och jag vet att ni kommer att lyckas!
Josefin <kan fås genom Staffan>
- Sunday, April 29, 2001 at 10:53:05 (MET DST)

01-04-25: Tack till G för info om nedtrappningen. Jag håller på att trappa ner från Cipramil 20mg. Cipramil finns - tack och lov - i lösning som man kan ta i droppform. Jag trappar ner en droppe (= 2mg) ungefär var 14:e dag. För varje droppe jag trappar ner mår jag fruktansvärt dåligt både fysiskt och psykiskt med ångest, vaknar på nätterna, koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter, kramp i magen, diarré, skakningar osv. Har gett mig f-n på att jag skall klara det. Står nu på 4mg (2 droppar!!) och mår inte särskilt bra, klarar av jobbet med ett nödrop. Jag mådde jättedåligt innan jag började med Cipramil, och det hjälpte också under ett par månader, men det helvete jag har haft och fortfarande har för att bli av med nedtrappningseländet slår det mesta. Jag undrar faktiskt vad det egentligen är jag har petat i mig under alla dessa månader. En substans som man blir så sjuk av både vid upp- och nedtrappning (blev jättesjuk också när jag trappade upp)måste ju vara ganska giftig egentligen! Till er som försöker eller funderar på nedtrappning: Ge inte upp. Det kan vara urdjävligt men det går. Ta det mycket sakta och försiktigt bara. Ni får gärna maila mig. /Eva
Eva <lundaeva@hotmail.com>
- Wednesday, April 25, 2001 at 20:35:40 (MET DST)

01-04-21: Hej alla ni som försöker sluta med antidepressiva!

Jag är en 38-årig tjej som ätit Seroxat (antidepressiv medicin, SSRI-preparat, sk. lyckopiller) sen i början av 1994. Under dessa dryga sju år har jag gjort flera försök att sluta och det har inte funkat förrän nu denna sista gång. Allra första gången jag försökte sluta hade jag ätit Seroxat i knappt tio månader. Då trappade jag ned enligt min husläkares rekommendation (från 40mg till 0mg på en vecka) och blev totalt utslagen. Jag låg i sängen och trodde jag skulle dö. När jag kontaktade min husläkare sa hon att mitt tillstånd berodde på att depressionen fanns kvar och att jag således behövde medicinen. Jag började igen och efter några dagar var jag återställd. Efter detta första försök har jag som sagt gjort flera försök och då trappat ned i en betydligt lugnare takt. Jag har försökt minska 5mg per tillfälle och då fått dela tabletten vilket inte varit lätt. Och jag har provat att göra dosminskningar med allt mellan en till tre månaders mellanrum. Trots denna lugna nedtrappningstakt har det ändå inte fungerat för mig eftersom jag fått oerhört kraftiga fysiska och psykiska reaktioner för varje dosminskning. Reaktionerna har blivit allt kraftigare ju lägre ner i dos jag kommit. Varje försök (utom mitt senaste) har slutat på samma sätt. När jag varit nere på 5mg har jag mått så dåligt att jag trappat upp till minst 20mg igen och de svåraste symtomen har snabbt försvunnit.
I december 1999 kom Seroxat ut i mixturform och det har varit min räddning. Det har inneburit att jag kunnat trappa ned i en ännu lugnare takt än tidigare, med mycket små dosminskningar vid varje tillfälle. Trots att jag gjort dessa extremt små dosminskningar har jag ändå vid varje nedtrappningstillfälle fått reaktioner, både fysiska och psykiska. Dock har reaktionerna varit mindre kraftiga än vid tidigare nedtrappningar. Denna sista nedtrappning har jag hållit på med sen december-99 och jag slutade helt för en vecka sedan. Det har alltså tagit mig 16månader att trappa ned 20mg Seroxat. Många gånger har jag tvivlat och ibland ringt till RFHL som varit ett enormt stöd. Jag känner mig skör och har kvar min gamla ångest och min dåliga självkänsla. Medicinen har ju inte "botat" någonting utan mest gett massa biverkningar och andra negativa effekter. Man får inget självförtroende av att äta medicin. För mig har det varit precis tvärtom. Jag har trott att jag inte klarat någonting utan medicin och allt jag klarat av har varit medicinens förtjänst. Nu när jag inte äter medicin tror jag att jag har bättre möjlighet att bearbeta det som behöver bearbetas. Och jag tror och hoppas att kunna få fatt på min egen kraft när medicinen inte längre lägger "locket på".

För att ni ska få en uppfattning om hur långsamt jag trappat ned, skriver jag ned med vilka intervall och dosminskningar jag trappat ned. Min ursprungstanke var att trappa ned en sjättedel av aktuell dos var femte vecka, men i praktiken blev tidsintervallen mellan dosminskningarna beroende av hur jobbigt jag upplevt föregående nedtrappning. Jag har inför varje steg inväntat att utsättningsbesvären lagt sig så att jag mått relativt bra inför nästa dosminskning. När man trappar ned med hjälp av mixtur gäller det att ha en spruta som klarar små doseringar och det finns på apoteket. Jag vet inte om andra antidepressiva mediciner också finns utgivna i mixturform. Men det kan ju vara värt att höra efter för er som har problem med nedtrappningen.

Lycka till med nedtrappningarna önskar en numera medicinfri upplänning!

991217 minskade jag
från 20mg till 15mg

Efter ytterligare: Till:

5 veckor
12,5mg
4 veckor	10mg
5 veckor	8mg
11 veckor	6mg
4 veckor	5mg
3 veckor	4mg
4 veckor	3mg
4 veckor	2,5mg
5 veckor	2mg
5 veckor	1,5mg
7 veckor	1mg
5 veckor	0,5mg
5 veckor	0mg 010412

G
- Saturday, April 21, 2001 at 22:47:02 (MET DST)

Hej "Maran". Ibland känns det som om jag håller på att bli sinnessjuk, förlora förståndet helt. Jag har också fått en massa dj-a fobier och var man inte deprimerad innan kan man ju bli, när hela tillvaron går ut på att försöka stå ut och hoppas att nästa dag skall bli bättre. Jag har läst någonstans att det kan ta flera månader innan man är OK. /Glaskupan
Glaskupan
- Friday, March 30, 2001 at 17:56:28 (MET DST)

Hej Jag försöker nu sluta för andra gången med cipramil. Jag förbannar den dagen jag började med dom. Som jag ser det har dom förstört mitt liv. Innan jag började med dom hade jag agorafobi men nu har jag alla jävla fobier som finns. Jag är fruktansvärt rädd att jag ska bli helt jävla mentalt sjuk. Som ni märker är jag urförbannad.Tack för mig.
Maran
- Friday, March 30, 2001 at 14:20:41 (MET DST)

Tack för en mycket bra sida, jag känner ibland att läkarna inte vill erkänna att lyckopillren har mängder med biverkningar! Jag åt Fontex i 18 månader,och slutade i december. Jag blev livrädd eftersom jag hade läst några skräckhistorier och jag trodde att medicinen hade gjort allt den kunde. Dessutom hade jag gått upp jättemycket. När jag slutade med Fontex fick jag ta ledigt från jobbet i en månad för att klara av yrsel/gråt/svettningar/koncentrationssvårigheter mm. Jag trodde att när dessa problem försvann så var jag fri. Nu lider jag enormt - jag är hyperkänslig, kan inte sova utan Propavan och har mycket ångest, men jag vill absolut inte återvända till Fontex! Hur länge behöver jag stå ut? Jag måste också lämna Propavan bakom mig men varje gång jag försöker blir det ingen sömn. Det märkliga är att om någon hade frågat mig för ett år sedan vad jag tyckte om Fontex, skulle jag har sagt "det är kanon". Nu är jag överviktig och lika deprimerad som för 18 månader sedan. Har någon klarat av att sluta? Kommer detta abstinensbesvär att lägga sig? - Trött och ledsen
P
Malmö, - Thursday, March 29, 2001 at 16:05:10 (MET DST)

Hej, Jag är en "tjej" på 50 år och man kan väl säga att det inte är en slump attjag hamnade på den här sidan! Har behandlats med Cipramil (30mg) i ca ett halvår och började få något som jag tolkade som att "biverkningarna började komma tillbaka" - ryckningar, ångest, kramp i fötterna m m. Blev skiträdd och drog direkt ner dosen med 10mg. Med påföljd att jag blev mycket dålig med ångestattacker, svettningar, yrel, ostadighet m m. Detta hände för ca en vecka sedan, idag har jag lyckats ta mig till affären och känner mig ngt bättre. Så - skriver för att berätta att man skall vara grymt försiktig med antidepp men framförallt för att tacka för en kanonbra websida. Har lärt mig så otroligt mycket här att jag faktiskt börjar känna mig litet hoppfull igen!! Vet dock att prövningarnas tid ligger framför mig med 20mg Cipramil kvar att bli av med och sedan naturligtvis mina problem, som jag tänkr försöka tackla utan mediciner framöver. TACK från EVA
Eva <lundaeva@hotmail.com>
Lund, - Tuesday, March 27, 2001 at 12:40:31 (MET DST)

HÄR KOMMER ETT SVAR FRÅN HEMSIDAN PÅ NEDANSTÅENDE BREV OM ANTIDEPRESSIVA OCH LUGNANDE:

Varför kan Du inte sluta med Ditt lugnande, som Du kunde förr? Antagligen mest för att tiden har gått. Somliga kan i många år avbryta sitt bruk efter sina jobbiga perioder, men sen klarar man det inte längre. Det kemiska beroende har byggts upp med tiden. Ofta ser vi det också när man bytt preparat som Du, även att andra biverkningar då plötsligt kan bli mycket värre.
Har Du sedan känslan av att det kan vara Fontex som gjort Dej känsligare så är det väl troligt att det ligger något i det också. Sådana misstankar skall man ta på allvar - med viss försiktighet.
Tänk också på att Iktorivil är ett benzodiasepin med mycket lång halveringstid i blodet och därför kan höga koncentrationer av det byggas upp i kroppen /kan ge jobbiga biverkningar/ och det kan dröja länge innan abstinensen tar riktig fart efter att man minskat eller slutat.
Vidare är det ju klart de antidepressiva medlen är viktiga i Din historia. Som jag förstår Dej så ser Du Dej som fast på antidepressiva också. Du försökte sluta med Fontex, men blev efter en månad allt sämre och skörare. (Du hade väl kvar Dina iktorivil under denna period.) Dra då inte säkert slutsatsen att det är Din sjukdom som gör att Du blir så dålig när Du slutar, att sjukdomen alltså skulle blivit mycket värre under åren med de moderna antidepressiva medlen. Troligt är ändå att det Du upplevde till stor del var symtom på tillvänjning och att Du som många andra, med stöd, kan komma igenom denna kritiska period och lämna det vi måste kalla ett slags beroende. Eftersom Du säger att "lyckopillren" nu hjälper allt sämre, tyder det ju också på att kroppen vant sig vid dem. Skulle dom fortfarande hjälpa bra vore det ju enklare att tro att Du behöver dem för Din eventuella sjukdom, eller hur? Nu verkar det väl mer som Du behöver dom för att Du redan ätit dom i fem år?
Detta om tillvänjning på antidepressiva medel är mycket kontroversiellt, men kära psykiatrer och farmakologer, skall vi blunda för alla dessa beskrivningar och erfarenheter? Vi kan heller verkligen inte påstå att alla utvecklar ett sådant beroende.
- Yvonne, det är klart att Du skall kunna finna Din väg tillbaks. Eftersom Du bor i Uppsala län har Du också tillgång till vårt och mitt stöd. (Gratis) Hör av Dej på vår telefon så snart Du vill. Hellre det än e-post. Det är snabbare och bättre att prata med varan' än skriva. Men man kan ju t.ex. e-posta och lämna sitt telenummer också. (Tror Du verkligen inte Din läkare också fattar att Du nu måste ta Dina Iktorivil vare dag och sedan trappa ner mycket långsamt, när Du är redo för det!? Det vore mycket allvarligt, för honom/henne, men Du måste ju inte ta risken att berätta.) Lycka till!! Vi hörs hoppas jag.
Staffan Utas Telefon: 018-124422 <mailto:rfhlups@algonet.se%20%20%20%20Telefon%20018-12%2044%2022>
RFHL/Uppsala län , - Tuesday, March 06, 2001 at 12:32:54 (MET)

Jag har sedan 20 år tillbaka behandlats för ångest och depression i olika omgångar. Har haft sobril periodvis men aldrig haft problem att sluta när det vänt uppåt igen. Sedan fem år äter jag antidepressiv medicin. Först Cipramil, som jag bytte ut mot Fontex för ett år sen då jag inte tyckte att den verkade längre. Samtidigt har jag haft Iktorivil för sömnproblem och ångest. Nu har jag förutom 20 mg Fontex ätit Iktorivil varje dag i över ett år (0,5 - 1 mg). Jag inser att jag är lådosberoende och det är väldigt obehagligt. Den antidepressiva medicinen hjälper inte alls som i början och min läkare anser att jag måste äta den livet ut. Gjorde ett uppehåll i höstas efter nedtrappning, mådde mycket bra i en månad, fick åter sexlusten mm men blev allt skörare och började medicinera igen kring jul. Det tog mycket lång tid innan jag kände mig bättre. Det jag inte förstår är varför jag nu plötsligt, efter så många år tycks ha fastnat även i benzoberoende, när jag tidigare kunnat sluta varje medicinperiod utan problem. Det är som om Fontexen gör mig mer sårbar för detta. Törs inte säga till min läkare att jag tar iktorivil varje dag, är livrädd att hon inte ska skriva ut mer åt mig. Tidigare har jag varit medicinfri långa perioder men nu har jag, sedan "lyckopillren" kom, varit medicinberoende i fem år. Att vara utan medicin är som att bli ett tomt skal, allt liv blåser ur mig och bara ångest finns kvar. Hur i hela friden ska jag ta mig tillbaka till det verkliga livet???
Yvonne
Uppsala, - Sunday, March 04, 2001 at 21:25:33 (MET)

Idag kände jag ilskan, vreden, jag kände mig så arg så jag trodde att jag skulle explodera.
Det var så här: När jag råkade ut för mitt trauma, min kris, så förstod jag ingenting. Jag hade inga kunskaper om mitt inre. Det som hände, var att ångesten kom, den var otroligt stark och den förde mig till avgrunden. Det värkte i hela mitt inre. Jag visste inte vad som hände med mig.
Då gick jag till psykiatrikern. Jag sökte den bäste, specialisten, docenten, han som hade kunskapen. Han sa, du har gränspsykos. -Vad är det? Inget svar. -Du skall få mediciner, lugnande mediciner, Mallorol, Mogadon, Sobril, Xanor, Risperdal, Fontex, Rohypnol, Propavan. Då blir allt "bra", - men det blev inte bra. Nytt besök. Ny diagnos. Du har psykisk insuffiens, fortsätt med medicinen. Det blev inte bra. Nytt besök. Du har ångestneuros, fortsätt med mediciner, och så vidare. Nya diagnoser, panikångest, depression, utbrändhet, skörhet, fortsätt bara att äta dina mediciner.

Nu efter fjorton år, börjar jag förstå. Ingen hjälpte mig, jag fick leta själv. Jag fick skaffa mig symboler och se in i mitt inre, bilder av en trasig själ, försök att läka den. Men det lyckades inte förrän jag fick kontakt med Staffan på RFHL-Uppsala län. Då minskade jag med hans hjälp medicinerna och fick kontakt med mina känslor och läkningen kunde starta och själen bli hel. På sikt kan jag smyga mej ur medicinen.
Jag skulle alltså av denna docent i psykiatri, ha fått hjälp med att bli sjukskriven lång tid, så länge jag behövde. Minskat på medicinerna. Fått hjälp att hitta en klok och kunnig psykolog. Men vad han sa åt mig, vid mitt senaste besök hos honom. - Du får acceptera din ångest, du får lära dig leva med den, du får öka medicinerna om du behöver.
Men det stämde inte. Idag har jag fem mg Imovan kvar att ta bort. Mot tidigare tolv tabletter av olika sorter dagligen. Jag skulle vilja, anmäla honom till Socialstyrelsen, och tala om för dem vad en själ är. Hade jag fått hjälp, när jag vädjade och bad om den hos psykiatrikern, hade jag inte behövt bli sjukpensionär, utan kunnat själv klara min försörjning.
Du som läser detta, tänk på att också Du kan få känna glädjen, att känna känslor, att känna kärlek till sin familj, att känna att Du kan njuta av solen och att orka och trivas med andra, nya människor. Det är det bästa jag gjort, när jag tog tag i och och minskade mina mediciner.
Liv och Lust
Wednesday, February 09, 2000 at 22:46:44 (MET)

Varning för Sobril och Temesta! Dessa benzo kan orsaka personlighetsförändringar och fobier vid långtidsanvändning. Eftersom de har relativt korta halveringstider finns också risken att man utvecklar toleransabstinens och behöver höja dosen för att ha kvar den ursprungliga lugnande effekten. Men när problemen börjar märkas tror ofta såväl patient som doktor att det handlar om den ursprungliga sjukdomen som förvärrats, och risken är därför stor att man fastnar för lång tid i bensodiazepinfällan.
David
Uppsala, - Monday, November 08, 1999 at 23:10:47 (MET)

Strax efter min artonde årsdag hamnade jag i en djup depression. Efter en rad olika kriser orkade jag inte stå på mina ben längre. Jag skickades till en psykiatriker som jag givetvis litade blint på, de kan väl allt? Efter ett par besök konstaterade han att jag behövde en antidepressiv medicin och det blev Effexor.

En månad senare blev jag inlagd för självmordsförsök. De ökade dosen som nu var 3*75 mg/dag. Jag fick många biverkningar och ville ogärna visa mig ute. Och ett år med stor ångest följde. Jag tillhör en av de lyckliga som har en trogen vid min sida, och han värgrade släppa taget om mig. Han tröstade mig när jag grät hejdlöst, drömmde fruktansvärda mardrömmar och hjälpte mig när jag fick ångest attacker och ytterligare självmords försök. Så efter ett långt år började även jag se ljuset.
Precis som läkaren sade tog jag medicinen i ytterligare ett halvt år innan jag bestämmde mig för att sluta. Här började de allvarliga problemen. Läkaren sade att det var "bara" att skära ned till halva dosen och ta den i tre - fyra dagar, därefter var det bara att sluta. Jag gjorde som han sade. En dag senare mådde jag fruktansvärt dåligt, jag trodde minst sagt att jag skulle dö. Jag frös, svettades, skakade, kände "krypningar" och det kändes som om hela min själ kämpade för att lämna kroppen. Jag ringde i panik till min läkare som givetvis inte var anträffbar, och sjuksköterskorna behandlade mig som om jag var en ja, rätt ord kan jag inte hitta, idiot får väl duga. Så var det vart jag än ringde. Efter ett par mycket långa timmar ringde läkaren upp mig och sade åt mig att ta medicinen igen. Ytterligare ett par timmar senare var jag så gott som återställd. Men min kamp hade bara börjat....
Så fort jag lät bli eller glömde att ta medicinen fick jag samma symtomer som tidigare. Jag försökte skjuta på att ta den varje dag i 8 månader och till följd av det mådde jag dåligt ett par timmar varje dag. Både mitt privatliv och arbete blev klart lidande av detta. Min läkare bara skakade på huvudet, något liknande hade han aldrig hört talas om och så skrev han ut fler tabletter.

Till sist kom dagen då jag bestämde mig för att aldrig mer ta en tablett. Svettningarna, yrseln och paniken kom igen, mina nära vågade inte ens lämna mig ensam. Jag fick sjukskriva mig i en vecka och än idag en månad efter känner jag mig inte helt fri. Jag tvivlar inte på att jag behövde medicinen när jag fick den, men efter vad jag hört idag undrar jag varför jag fick just Effexor? Biverkningarna är många och jag har hört riktiga skräckexempel.
Jag tror att det är med antidepressiva mediciner som med alkohol, en del blir beroende och andra blir det inte. Och de som har haft olyckan att "fastna" i det förtjänar ett bättre bemötande och framför allt ett bekräftande från läkaren! Nu vet jag att vi finns, och det borde läkarna också göra.

Josefine
skåne, - Wednesday, November 03, 1999 at 15:14:00 (MET)

Hej er allihoppa Jag är halva vägen klart med nertrappning och det ar helt OK. Jag drabbas av mycket tvivel att jag inte komma lykas med livet som jag vill. Det kräves mycket tålamod med snart 10 månaders nertrappning både från fluscand och xanor depå. Jag har 5 månader kvar sen är jag en free kvinna. Jag tar gärna emot andra som vill skriva till mig. Min abstince har variad från muskel värk till somnlös natter ,mycket gråt och medmera. Hör av er Christine
Christine <c.m.angel@spray.se>
uppsala, - Tuesday, November 02, 1999 at 11:41:33 (MET)

Vill Du se menyraden?
Klicka här för första sidan.